Gästskribent Jan-Olof Sandgren: Vad är det för fel med lite våld?

Jag hörde en gång en historia om hur en europeisk flotta besökte Kina, det var under Mingdynastins glansdagar. Det kinesiska hovet – väl skolat i den Konfucianska läran – skakade roat på huvudet. Européerna hade visserligen imponerande vapen, men de verkade sakna all finess och statsmannaskick. Hur kunde man ens drömma om att utmana det kejserliga Kina om man inte ens behärskade de rätta hovnigningarna?

Kineserna hade fel. Det gick alldeles utmärkt att utmana Kina utan att känna till Konfucius. Precis som det går utmärkt att utmana Europa utan att ha en aning om vad demokratisk värdegrund är för något. Att kunna utöva våld, och vid behov oskadliggöra de människor som inte vill samarbeta, är minst lika effektivt. Kanske är det till och med grunden för all politisk makt. Även de maktanspråk som grundar sig på fria demokratiska val måste backas upp av ett tillräckligt stort ‘våldskapital’. Annars kan man inte garantera att den anförtrodda makten faktiskt kan utövas, och därmed saknar den legitimitet. Därför behöver vi polis, militär och Securitasvakter.

En farlig tendens i vår tid, är att man tror att samhällets våldskapital kan ersättas med något annat. Något mer sympatisk – som demokrati, kärlek, antifascism, genusarbete, mänskliga rättigheter etc. Man vill gärna tro att samhället utvecklats till ett ‘högre’ stadium, och att våldet tillhör det förgångna. Men alla de här sakerna är, i bästa fall, komplement på toppen av maktpyramiden. I många fall rör det sig snarare om en modern variant av ‘hovnigningar’. Och fungerade det inte för kineserna, varför skulle det fungera för oss?

Det sägs att man inte ska möta ‘våld med våld’, för det vore att ‘tala terroristernas språk’. Men vilket språk ska man tala, om den som använder våld valt att kommunicera på det sättet? Ska man möta ‘våld med kärlek’? Det låter bra, men vad innebär det i praktiken? Är det riktig kärlek man menar, eller är det låtsad kärlek för att slippa agera? Jag tror att väldigt få människor har kapacitet

att älska någon, som just sprängt ens egen familj i bitar, och varför ska man då älska någon som sprängt en annans familj i bitar? Vore inte det lite beskäftigt? Är det så säkert att ‘icke-våld’ alltid är ett tecken på kärlek? Kan det inte lika gärna vara ett tecken på likgiltighet, rädsla eller verklighetsflykt? Mahatma Gandhi – som väl kan kallas världens främste expert på icke-våld – lär vid något tillfälle ha sagt, att det är bättre att använda våld än att vara feg.

Våld är obehagligt. Jag vet. Men det är just därför det fungerar, i vissa situationer. Vänlighet, ekonomiskt stöd och förståelse är behagliga saker. Det är just därför de ‘inte’ fungerar, i många situationer.

Broder Rashid beskriver träffande i en video, hur den islamska världen lider av en svårbehandlad ‘frihetsfobi’. Jag tror att vårt land – sedan något halvsekel tillbaka – lider av en lika svårbehandlad ‘våldsfobi’. Och mötet mellan de här två världarna, ställer bägge problemen på sin spets. Jag har svårt att tänka mig att någon av kulturerna, kommer att klara sig helskinnad ur det mötet.

Till sist vill jag uttrycka min djupa respekt för människor som – på det personliga planet – avstår våld, och istället väljer att älska människor villkorslöst. Det är en hedervärd hållning, och jag tror den bidrar till att göra världen bättre. Men det är fortfarande en ‘personlig’ hållning, precis som religion är en personlig hållning. Stöper man om den till politik, så ‘älskar’ man mänskligheten på andra människors bekostnad. Man praktiserar ‘icke-våld’, genom att offra andra människors säkerhet. Man tillskriver sig själv en ‘högre moral’, men låter andra betala det moraliska priset.

Politik har sina begränsningar. Politik måste hantera praktiska problem och behöver praktiska lösningar, som fungerar. Därför måste politiken noga skiljas från religionen, filosofin och det personliga känslolivet. Dessa tre saker har nämligen inga begränsningar, och kräver inga lösningar över huvud taget. Hur illa det kan gå när politik blandas med religion, vet vi från den islamiska världen. Mingdynastin i Kina kan väl tjäna som exempel på hur det kan gå när politik blandas med filosofi. Och när det gäller sammanblandningen av politik och det personliga känslolivet, kan jag tyvärr inte komma på något bättre exempel än mitt eget land, Sverige.

Jan-Olof Sandgren är yogalärare, boende i Angered utanför Göteborg. Från början utbildad biolog, med en brokig yrkeskarriär som vaktmästare, biståndsarbetare, illustratör, barnboksförfattare mm. Har legat i politisk träda sedan 80-talet, men har nyligen kastat sig in i debatten om det sekulära samhället och försvar av västerländsk kultur.

46 thoughts on “Gästskribent Jan-Olof Sandgren: Vad är det för fel med lite våld?

  1. Bo Svensson skriver:

    För en global ordning där man vill undvika våldsutövning, måste man ha en annan lösning på hur man löser konflikter om begränsade och eftertraktade resurser. – Jag hittar ingen annan än GRUNDSKATTER. – Livsrummet skall betraktas som ett gemensamt världsarv och de som vill ha något för sig själv, måste betala resursavgift som kompensation. – Medlen fördelas enligt principer som missgynnar omotiverad befolkningstillväxt. – Människovärdet måste också släppas ut ur floskelträsket och in i verkligheten och våldsdåd skall kompenseras vilket, menar jag, förutsätter krav på ekonomisk garant för aktörer som kan tänkas förorsaka förödelse.

    Då har man en ordning värd att etablera och värd att försvara.

    Polis och försvar tros förutsätta starka och beslutsmässiga statsmakter och de är ju på avveckling och det är inget jag sörjer över. – Jag hittar ingen olägenhet med att krigs- och polis-organisationer tillåts etableras fritt. – Kravet på ekonomisk garant och de folkvaldas roll som godkännare av vilka aktörer som är berättigade till skattemedel, gör då att skattebetalarnas makt att fördela sina pengar räcker för att ge de rätta incitamenten för aktörerna att sköta sitt uppdrag väl.

    Liked by 1 person

  2. Magnus Ström skriver:

    Tänkvärd text, verkligen. Anknyter i allra högsta grad till Bråvallafestivalen där alla besökare fått skriva under ett ”värdegrundskontrakt” som inte verkar ha fungerat så bra. Den praktiska lösningen verkar inte ha fungerat så bra, utan borde nog ha varit en helt annan. Vi läser nästan dagligen om våldtäkter av barn som ger straff som inte sänder det budskap(till någon) som de borde göra.

    Liked by 5 people

    • Lars Åhlin skriver:

      Tydligen har man satt bocken till trädgårdsmästare i Bråvalla, bokstavligen. Bland de volontärer som skulle skydda festdeltagarna ingick somalier, av vilka en nu anklagas för att själv utfört sexövergrepp. Med lite mer realistiska säkerhetsåtgärder kanske det ändå går att ha musikfestivaler kvar.

      Liked by 2 people

      • Moab skriver:

        Det är för dråpligt på min ära. Man kan förstå att de ställer in för nästa steg borde väl annars vara att anställa tidigare IS-mördare till säkerhetsvakter.

        Vilka säkerhetsåtgärder skulle det vara? Mansförbud? Eller muslimban?

        Liked by 1 person

      • Moab skriver:

        Jag kommer att tänka på ett inslag jag såg från en skidbacke i Iran, ett högt staket löpte ned för hela backen i mitten. Separata skidliftar. Kvinnor åkte på ena sidan, män på andra. Det var då Iran var lite mindre muslimskt. Kanske något för Bråvalla?

        Gilla

      • lensof skriver:

        Volontärerna i Bråvalla luktar kommunal och annan offentlig styrning lång väg. Har man varit verksam inom sådana organisationer känner man igen agerandet. Arrangörerna fick nog dessa volontärer på köpet med de bidrag de fått. Ingen egenstyrning alls kvar och därför har de inget annat val än lägga ner.
        Troligen har någon välvillig hen tyckt att detta vore ett bra sätt till integration. Eller kanske tom hemska tanke ett sätt att beta av tilldömda samhällstjänsttimmar.

        Gilla

  3. Eva Danielsson skriver:

    Du har så rätt!
    Våld måste motas med större makt i någon form. Sabotera, svälta ut, spionera, desinformera, utpressa, söndra, förebygga m m, men i vissa lägen faktiskt möta våld med våld. Beslutsamt och påhittigt för att minimera egna skador.

    Det är förbluffande hur både makthavare och många vanliga människor i detta land inte verkar kunna skilja på filosofi och verklighet. Eller i varje fall låtsas det för att slippa försöka ta itu med väldigt svåra saker.

    Liked by 4 people

  4. Lars Åhlin skriver:

    Ett gott styre utmärks av 1 demokrati (majoritetens uppfattning bestämmer, 2 lagstyre (skydd för minoriteter och oliktänkande genom fristående domstolars makt) och 3 en exekutiv makt som är tillräckligt kompetent och resursrik för att leda förvaltningen och implementera beslut i demokratiska församlingar och domstolar. Detta enligt bl a Fukuyama, min stora guru.

    Självklart ingår tvång och i sista hand våld (t o m våldsmonopol) i den exekutiva maktens repertoar.

    Liked by 2 people

  5. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Min schäferhund är drygt tio månader och ännu har han inte börjat lyfta på benet för att pinka revir, d.v.s. sända politiska signaler till fränder å fiender om sin närvaro. Det kommer.
    När Leif GW Persson uttalade sig om rosengårdsgrabbarna som bombade Ringvägens motorväg i Malmö med stenar, så att en dansk familj rände in i brofundament och fick forslas bort med ambulans, hävdade den goe professorn grötmyndigt hur busungarna de låg hemma i sängarna och skakade av ångest över att det hade gått så snett!
    Min egen tolkning är mer sinister, mer cynisk och kanske aningen mer verklighetsanknuten:
    Var och en i en klan, en stam, en sammanslutning agerar på sin nivå.
    Gatans krigare har sin ålder, sina tics och sina vanor, dessa förändras med åldern, men…
    Det är inga busstreck, inga tillfälligheter; när bilar och skolor brinner, när butiksägare och krogägare jagas bort, när grupper ställer sig mot grupper, när mentala gränser och barriärer manifisteras fysiskt. Det är någonting annat och det är vad debatten borde handla om i stället för att vi fortsätter debattera debatten.

    Liked by 7 people

    • Jan Molin skriver:

      Då kan jag fylla på med en till hundberättelse ur det verkligheten, också en schäfer men en tik: hon var mycket skarp, dominant men samtidigt mycket snäll mot alla människor, barn som vuxna. När vi första gången med Sindra skulle besöka min bror, som hade en jämnstor labradorhane, Kalle, så bestämde vi att bästa sättet att ordna rangordningen var att helt enkelt släppa ut dom på Kalles tomt för att göra upp om det. Det blev ett rejält slagsmål slagsmål som varade länge. Kalle försvarade sitt revir medan Sindra nyttjade sin vilja till dominans. Utgången? Sindra stod på en fortfarande kämpande Kalle med Sindras stora käft runt Kalles strupe. Till slut gav sig Kalle genom att sluta kämpa, han bara sjönk ihop avslappnad. Nästan omedelbart klev Sindra av. Rangordningen var bestämd och i fortsättningen var de alltid bästa vänner. Och: inte en skråma på någon av dem! Sunda hundar båda. Båda levde länge: Kalle i 14 år och Sindra i 12. Och utan skador och sjukdomar. Sindra dog plötsligt liggande på sin älsklingplats vaktande på tomten.

      Liked by 3 people

    • annagustin2@gmail.com skriver:

      Hundar är en bra liknelse över rangordning. Släpp in ett gäng hundar (eller vargar) i en fålla så vet de alla snabbt vilken som är ledaren och sänker sina huvuden för att visa att de accepterat.
      Men det är därför ett primitivt uppförande. En stor del av mänskligheten är alltså på hundras nivå i utvecklingsstadiet…men det syns naturligtvis inte på utsidan (tyvärr).
      Vill därmed citera en klok tänkare: Henry T. Laurency
      ” Livet behöver inte vara strid, kamp är lägre livsformers utvecklingsfaktor, medan den på högre utvecklingsstadier är oförnuftig. Sunt förnuft är kritiskt förnuft, vars och ens högsta förnuft”

      Gilla

      • Lars-Erik Eriksson skriver:

        Kan bara instämma.
        Jag tror alltså att stam- och klankulturer har i sina DNA att vara misstrogen mot andra stammar, andra kulturer, andra sammanslutningar, d.v.s. att överlevnaden hänger på ett Vi mot Dem tänkande!
        Precis det Värdegrundens predikanter hävdar att fredliga svenskar som kritiserar monokulturer i pluralis (mångkultur) gör sig skyldiga till.
        Tammesjutton häpnadsväckande.

        Gilla

  6. Lennart Bengtsson skriver:

    Sveriges svar till det nazistiska hotet var med undfallenhet och med eftergifter. Den främsta orsaken var att Sverige inte hade någon krigsmakt att räkna med under de första krigsåren så ett svenskt ingripande mot nazismen hade sannolikt gjort varken till eller från.
    Idag tar ingen det islamska hotet på riktigt allvar. Terrorism är ett problem men inget nationellt hot. Dessutom utgår man från att USA tar hand om alla militära hot någonstans i världen och därför behöver man inte bekymra sig. Istället kan man ägna sig åt att i stället klaga och kritisera USA ungefär som barn i de tidiga tonåren klagar på sina stränga föräldrar.

    Situationen blir helt annorlunda om USA drar sig undan sina globala roll som supermakt, Sverige tvingas då att ta ställning antingen genom att möta ett konkret hot ensamt eller via EU eller i all osannolikhet underkasta sig en främmande makts vilja. Något sådant hot föreligger inte under överskådlig tid då exempelvis Ryssland är en stat som inte ekonomiskt kan mäta sig med EU ( och ännu mindre mot USA och Kina) och dessutom har en snabbt minskande befolkning. Att islam kommer att spela en allt större roll i Europa genom sin snabba tillväxt kan bli ett problem men snarare då mot urbefolkningens traditionella värderingar och landets välfärd och ställning- knappast ett fysiskt hot. Den kinesiska stormakten däremot får man säkert allt mer anpassa sig till speciellt om man vill fortsätta göra goda affärer.

    Liked by 1 person

    • Lars Åhlin skriver:

      Vi hamnar utanför ämnet, men jag håller inte med dig om att Ryssland inte skulle kunna bli ett hot. Visserligen är deras ekonomi mycket mindre än EU:s samlade, men de har fortfarande en mängd kärnvapen och skulle kunna radera ut Västeuropa från kartan om de valde detta. Därför tycker jag det är så olycksbådande att EU:s (och Sveriges) ledare som reaktion på Trumps propåer tycks säga sig att vi klarar oss bra utan USA. För militärstrategiskt gör vi det inte; vi behöver ett reträtt- och basområde utanför Europa.

      Det som bäst skulle öka stabiliteten och säkerheten i Östersjö-området vore om Sverige och Finland anslöt sig till Nato. De baltiska staterna skulle hamna i ett mycket bättre läge, risken för en ockupation av Gotland och Sverige av endera Ryssland eller Nato skulle bortfalla. Framför allt skulle förutsägbarheten i ett (förhoppningsvis aldrig förverkligat) skarpt läge öka väsentligt, vilket i sig är krigsavhållande.

      Det ovan sagda innebär inte att jag förespråkar konfrontation med Ryssland. Man kan förskräckas över autokratin och bristen på lagstyre i Ryssland, men Väst hjälper varken sig självt eller Ryssland genom att vägra samarbete och genomgående söka strid.

      Liked by 2 people

      • Bo Svensson skriver:

        ”Ansluta sig till nato” är att dras med i USAs alla vettlösa interventioner och galna prioriteringar.

        Avbryter vi folkblandningspolitiken med dess enorma utbetalningar till främmande folkslag som häckar här, frigörs tillräckligt med resurser för att räcka till såväl försvar som en massa annat angeläget.

        Liked by 7 people

      • MartinA skriver:

        If you do not come to NATO, NATO will come to you.. I till exempel övningen Noble Ledgar övade NATO att slå ner folkliga uppror mot det NATO vänliga etablissemanget i sverige.
        Den här tron att NATO skulle vara vänligt inställd till svenskarna är en aningslös analys. NATOs intresse av sverige är att sätta upp robotramper på sveriges territorium för att hota Ryska Federationen ifrån. Detta åstadkommer dels att Rysslands begränsade resurser blir ännu mer uttänjda. Och dels att eventuella konflikter kan utkämpas på ett territorium som Washington inte bryr sig om. Det vill säga sverige.

        Liked by 3 people

      • annagustin2@gmail.com skriver:

        Skulle medborgarna i landet Sverige få rösta om frågan så skulle vi aldrig gå med i NATO. Tyvärr har vi ett gäng oberäkneliga individer som styr våra liv och våra skattepengar…så vad som helst kan hända.

        Gilla

      • sjodinbjorn2hotmailcom skriver:

        Vi skulle t.ex. ha sluppit skämmas över att vi inte hade kraften/modet att stå emot, när det behövts. Man tjatar ständigt om hur nazi-influerat Sverige var före och under 2:a världskriget. Sanningen är, att svenska nazi-partier aldrig kom upp i ens en enda procent i allmänna val. Om vi sluppit, den ofta outtalade skammen (Vi gjorde ju verkligen Big Business dessutom, vilket är mycket fult), så kanske svensk inrikespolitik sett helt annorlunda ut efter kriget. Det påverkar förresten fortfarande politiskt tänkande. Olof Palme kanske inte hade varit så framgångsrik med sin lagstiftning om multikultur, osv, osv.

        Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Men herre jösse namen? Sveriges ledare då höll sverige utanför stormakternas konflikter. Eftersom det inte fanns någonting att vinna för svenskarna att blanda sig i konflikten. Det är liksom det som är en regerings uppgift, att se efter medborgarnas intressen. Framförallt vad gäller militärt skydd. Den del av konflikten som var relevant för oss var USSR och Finland och där gav vi mer hjälp än några andra i hela världen. Om det var någon plikt vi svek under andra världskriget så var det vår plikt mot finnarna för vi kunde gjort mer.

        Men det här med att vi ska skämmas för att vi inte hjälpte brittiska imperiet att behålla sitt världsherravälde eller att vi inte hjälpte amerikanerna att etablera deras världsherravälde, det är nonsens, man måste vara bra historiskt obildad för att gå på såna sagor. De enda som sprider dem är de som är totalt indoktrinerade av den amerikanska propagandaapparaten. Och det borde väl vara kristallklart vid det här laget att den inte har vårt bästa för ögonen?

        Liked by 6 people

      • Lars-Erik Eriksson skriver:

        Visst var svenska judar och zigenare en liten del av folket men de var svenskar och därmed enligt parollen: En för alla, alla för en – så övergav den svenska samlingsregeringen absolut sitt grundläggande uppdrag.
        Kom ihåg att Sovjet och Tyskland hade inte bara tyranner o despoter som ledare, de var också överens om att inte angripa varandra, alltså utgjorde de bägge ett hot mot sin omgivning, vilket Churchill insåg bättre än Chamberlain.
        Min enkla mening är dessutom att nationalsocialismen är en vänsterrörelse, liksom den fascistiska staten är vänster så det osar om det.
        Grekerna resonerade annorlunda och bad Hitler flyga och fara. Borde Sverige också ha gjort.
        Ju fler fronter desto svårare att nå framgång.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Icke stringent argumentation. Antingen är judar ett folk och svenskar ett folk. Och då är det orimligt att kräva att tiotusentals svenska liv skall offras för det judiska folket. ELLER så finns bara medborgarskap. Och då är det orimligt att kräva att tiotusentals svenska medborgare skall offra sina liv för icke medborgare. Du försöker ha kakan kvar och äta den med.

        Liked by 1 person

      • Lars-Erik Eriksson skriver:

        Vem är det som saknar logik i resonemanget egentligen?
        Svenska judar är medborgare i Sverige för sjutton gubbar! Likaså svenska zigenare. Nu och då.
        Svenska regeringen företräder alla sina medborgare.
        Ateister, kristna, laestadianer, rubbet. Punkt.
        Det var Hitler och hans skitstövlar till fränder som separerade ut judarna i varje nation och tillskrev dem inferiora egenskaper samt kallade dem untermenschen. Behöver inte du också göra.
        F.ö. anser jag att den svenska skuldkänslan beroende på vår stats undfallenhet under 2:a VK –
        där vi i praktiken avvaktade vem som skulle ta hem spelet – gör att Sverige har sällat sig till förlorarnationerna Tyskland o Österrike. Och, tamtarata: Vilka nationer i Europa har tagit emot flest migranter / asylsökare?

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Jag överlåter till tredjepart att bena upp våra respektive resonemang på egenhand. Så att vi inte drar bort ännu mer uppmärksamhet från en mycket bra artikel.

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Det där tjatet om att vi skulle fegat ur och borde kämpat med de allierade är nonsens.

        Hade de allierade, när Sovjetunionen och Tyskland angrep Polen, gjort gemensam sak med Tyskland och besegrat Sovjetunionen och först därefter hamnat i konflikt med Tyskland, skulle det från ett objektivt perspektiv verkat något mera motiverat och moraliskt försvarbart än det faktiska händelseförloppet. – Sovjetmakten hade ju redan bevisat sig som en massmördarregim medan Nazitysklands utrotningsplaner ännu var mera vaga. – Att vägra välja sida berodde ju också på angreppet på Finland.

        Liked by 3 people

    • Olle Reimers skriver:

      Terrorism blir ett nationellt hot om den, som nu, uppmuntras av USA. Men det vill ingen heller ta på allvar. Inte kan väl våran fina världspolis liera sig med terroristerna?

      Det kanske inte syns på ytan men sanningen är den att CIA alltsedan andravärldskrigets slut lierat sig med terroristerna i Europa under täcknamnet Operation Gladio. Numera jobbar man ihop med ett företag som heter Crisis Solutions som intar en Blackwaterliknande roll fast mer åt teaterhållet när de sätter ihop sina ”terrordåd”.

      Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Stephan Molly gjorde en ntervju med Blackwatch grundare. Jag tycker den är värd att lyssna på. Hans perspektiv är att Blackwater var ett ärligt företag som krossades av politiker och han tvingades sälja det med förlust, eller på sin höjd, utan vinst.

        Gilla

  7. uppstigersolen skriver:

    När jag gjorde lumpen på sextitalet var våld mot fiende så självklart att ingen (?) ifrågasatte det. Vid de demonstrationer som inföll under slutet av samma sextital använde polisen våld mot demonstranter. Det fungerade alldeles utmärkt. Inte ville jag ha några batongslag över ryggen så jag lämnade raskt sittdemonstrationen. Skulle polisen idag göra samma sak, inte mot fredliga demonstranter utan mot huliganer så blir det ett himla liv.

    Liked by 5 people

  8. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Ett intressant och bra inlägg. Jag håller med om att de strömningar vi ser och hör är som författaren beskriver det. Dock skulle jag vilja vinkla det hela på ett lite annorlunda sätt.

    Jag ser abdikerandet från samhällets sida när det gäller att skydda medborgarna som att makten inte längre bryr sig om medborgarnas säkerhet.

    Däremot är makten extremt medveten om sin egen säkerhet. Det är bara att titta på alla livvakter, säkerhetsglas, att man inte åker publika transportmedel etc.

    Förhoppningsvis kommer flera till insikt om detta faktum. De om kommit till makten med jämlikhetsargument lever inte som de lär och det går folk på.

    Liked by 6 people

  9. Jaxel skriver:

    Som en röd tråd löper genom den mänskliga historien att de som inte kunnat försvara sig riskerar att förlora både liv och land.

    Trots detta finns det människor som, apropå svenskt försvarssamarbete med NATO, i en debattartikel i DN hävdar att: ”våld löser inga problem” (1). Enligt dessa skulle vi tydligen helst inte ha något försvar alls.

    Pröva tanken att säga samma sak till israelerna så måste väl alla höra hur urbota dumt det låter. (Alldeles oberoende av vad man för övrigt har för åsikt om konflikten i detta område.)

    Pröva att säga det till ukrainarna som enligt avtal har lämnat över de sovjetiska kärnvapen som var stationerade i Ukraina till Ryssland. Om jag inte minns fel så fick ukrainarna i samband med detta garantier för landets territoriella integritet både från Ryssland och omvärlden. Papper betyder dock ingenting. Endast våldsmakt kan garantera säkerhet.

    http://www.dn.se/debatt/nej-till-sverige-som-vardland-for-natos-militara-ovningar/

    Liked by 3 people

  10. Hovs-svartaste-hallar skriver:

    Polis och militär ogillar man starkt på tokvänsterkanten — givetvis, eftersom den här sortens klientel drömmer om kaos, ju mer kaos desto bättre.

    Härom året flyttades polisutbildningen till det ökända vänsterfästet Södertörns högskola. Man gissar att där ska utbildas snälla dialogpoliser som bjuder buset på varm halalkorv.

    Liked by 5 people

  11. lensof skriver:

    Jan-Olof, du skriver tankeväckande.
    Det gläder mig att du kastat dig in i debatten. Det ger mig något intressant och givande att läsa nu i Almedalstider.
    Inser genom din text att två saker vill jag sky som pesten. Det ena är feghet förklädd till godhet (håller med Gandhi) och det andra är känslosmet som man vill göra till kärlek (ack så svenskt).

    Liked by 3 people

  12. Stefan Sewall skriver:

    Sandgren skrev: ”Man vill gärna tro att samhället utvecklats till ett ‘högre’ stadium, och att våldet tillhör det förgångna.”
    -På pricken – väl formulerat.
    Hur kan man vara så naiv. Människor har alltid krigat, dels för överlevnad och dels för makt.
    Om genuspredikanterna hade varit med när mongolerna stormade fram på hästar och rusigt högg av alla huvud de såg med sina sablar så hade icke-våldsbudskapet snabbt klingat ut i den blodiga tomheten. Alla dess förespråkare hade legat döda och helt glömda.
    Om icke-våldsnaivisterna hade varit med i Kina på 1200-talet då Pekings gator var hala av människofett efter mongolernas mord- och slaktorgier, hade deras idéer inte kunnat ändra något i historiens gång. Deras babbel hade aldrig hörts över de döendes gälla skrik. Ingen hade tagit något intryck eller ens vetat om deras existens.

    Om Schyman hade varit i finska skogarna 1939 då Sovjetarmén anföll med tanks och kulsprutor hade hon inte hunnit få upp den ryska parlören ur fickan för att föreläsa för de hörselskyddsutrustade ryska stridsvagnssoldaterna om ”intersektionalitet” innan hon förvandlats till en djupfryst blodfläck med några köttslamsor under snötäcket över barrskogsmyllan.
    Om Schyman o co hade varit med i Stalingrad hade deras beskäftiga argumentation inte kunnat höras under dånet av stalinorglarna och 88 mm-kanonsalvorna. En TU 34 besättning hade inte märkt när de i larmet och röken körde över en eller annan genuspredikande Gudrun.

    Att icke våldstanken kunnat slå rot beror på 50- och 60-talets utveckling i det civila välbärgade fredliga USA-samhället där Martin Luther King och Rosa Parks m.fl. fredligt genomförde sittstrejker och demonstrationer utan våld och inte gjorde motsånd mot polismännen som släpade iväg dem till finkan och ibland oprovocerat slog dem med batong. De utnyttjade att civilsamhället nyfiket kunde bevittna de enstaka rasistiska polismännens batongslag mot de enstaka svarta stillasittande demonstranterna, som TV-filmades och kablades ut över hela USA på bästa nyhetstid.
    I USA fanns sedan över hundra år och ett inbördeskrig en majoritet som var mot slaveri och grov förnedring av svarta, och där opinion snabbt kunde uppstå mot Alabama-polisers rasist-våld och apartheid.
    Martin Luther King agerade med icke våld i ett demokratiskt land där han visste att det fanns sympati att vinna mot uppenbara onödiga orättvisor, via TV-filmad nyhetsuppmärksamhet, mot en minoritet av grova rå-rasister i södern.
    USA var inte en krigszon och inte under attack utifrån, utan en välmående demokrati med en stor majoritet av vita med kristna värderingar som inte stödde apartheid. De vita behövde inte känna sig hotade, då de svarta endast utgjorde 11 % av befolkningen runt 1965.

    Liked by 4 people

  13. Tommy Santesson skriver:

    Socialdemokraterna har gjort svenskarna till trygghetsnarkomaner, detta i kombination med vår konflikträdsla, gör nog att vi kvalar in som världens fegaste folk.

    Si vis pacem, para bellum.

    Liked by 3 people

  14. Rikard skriver:

    Hej.

    Våld är alltid rätt om det är jag som vinner.

    Eller mer finurligt:

    Seger förlåter allt.

    Men hur beredd är skribenten att med vapen i and patrullera sitt bostadsområde och med våld ingripa mot och bestraffa missdådare?

    Polisen och rättsväsendet lär knappast göra det.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 2 people

  15. Sixten Johansson skriver:

    Våld är alltid starkare än icke-våld när de ställs mot varann. Ibland kan den starkare begränsa sig eller avstå från att utöva våld, men varje sådan situation är unik. Vad skulle Gandhis icke-våld ha kunnat åstadkomma mot Hitler eller Stalin? Bara det brittiska imperiets unika historiska situation gjorde att de svagare inte krossades. Det var Storbritannien i sin civilisatoriska helhet som möjliggjorde den koloniala frigörelsen, inte icke-våldsprincipen.

    Jag tror inte alls att Jesus älskade människor villkorslöst. Jag tror inte att någon enda människa någonsin har gjort det. Visst kan man uttrycka en sådan utopisk strävan och själv försöka ta några steg på vägen, men att verkligen tillämpa en sådan yttersta princip är fullständigt monstruöst, livsförnekande och sinnessjukt (och jag tror inte att Jesus var sinnessjuk. Han förklarade bara att total hängivenhet var nyckeln, om man verkligen ville följa en personlig andlig väg).

    ”Icke-våld”, ”kärlek”, ”tolerans”, ”förståelse” osv är i dagens svenska verklighet bara hycklande omskrivningar för ”feghet”, ”ryggradslöshet”, ”dumhetens kortsynthet, egoism och svek”. Jesus avskydde sådana hycklare, fariséer. I stället kan dagens infantiliserade och feminiserade svenska hycklare nu ta en lika hycklande religion i hand. Lika barn leka bäst. Och islam har all tid i världen på sig – allt spelar islam i händerna. De skäggiga barbarerna behöver inte ens begagna sig av blodigt våld. Den absoluta majoriteten av svenskarna och andra västerlänningar kommer ändå alla med tiden att dra sina egna och sina barns byxor ner till anklarna och dunka pannan i golvet. Det gäller bara att varje gång hålla reda på rätta kompassriktningen, så man inte råkar vända sin villiga rzv mot Mecka.

    Liked by 1 person

    • Rolf Wasén skriver:

      Just det. Lorenz har också en bok om aggression med budskapet att denna kan vara basen för såväl vänskap som kärlek. A propos det överdriva pratet om näthat med mera.

      Gilla

  16. lensof skriver:

    Sixten Johansson
    Inte heller jag tror att Jesus älskade villkorslöst, han var ju människa även om han också var Guds son. Och jag finner det som troende nästan kränkande när en del söker göra honom till ett lallade mähä. Det är att förringa hela kristendomen.
    Han gjorde goda val, stod på de utsattas och svagas sida, var engagerad och rakryggad. Åtminstone är det så jag har läst om honom.
    Härlig är hans heliga vrede när han rasar mot giriga månglare i heliga rum.
    Inte heller försöker han själv förlåta dem som gör honom illa utan är på så vis väldigt mänsklig, väldigt ödmjuk och samtidigt stor. Han säger på korset: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Själv varken dömer eller förlåter han.
    Nog har vi hycklare i vårt land som med ord säger att vi ska vara goda och förlåta allt och alla, vi ska visa en slags kärlek som inte är mänsklig. Det verkar också som om den svenska kyrkan anstränger sig för att få bort medvetenheten, kraften och därmed också stödet i det kristna budskapet. De tycks vilja göra oss till lallade fånar.

    Gilla

  17. Gösta Oscarsson skriver:

    När onda krafter har fått bre ut sig så gäller att ont måste med ont fördrivas. ”Alla” är överens om att Duterte är en bov, men han är troligen det som öriket nu behöver. Man kan inte skicka dialogpoliser till etablerade maffiafästen. Och det är inte roligt att styras av kriminella, så de måste bort.

    För Sverige blir det ett gigantiskt steg när våra poliser på allvar blir tvingade att utnyttja sitt våldsmonopol. Och det behövs om det skall vara ett monopol. Om inte detta steg tas så får vi troligen se massavhopp från polisen. Det är inte roligt att stå stoiskt mitt i ett regn av stenar.

    Liked by 2 people

  18. malmoperspektiv skriver:

    Vilket Europa hade vi haft om Churchill efter det tyska angreppet på Polen 1939, bara hade sagt: Tänd ett ljus och prata om kärlek och fred. Vi låter aldrig ondskan segra eller förändra oss! (???)

    Liked by 1 person

  19. Gösta Svensson skriver:

    Citat:

    ”En farlig tendens i vår tid, är att man tror att samhällets våldskapital kan ersättas med något annat. Något mer sympatisk – som demokrati, kärlek, antifascism, genusarbete, mänskliga rättigheter etc. Man vill gärna tro att samhället utvecklats till ett ‘högre’ stadium, och att våldet tillhör det förgångna.”

    Så bra formulerat!

    Har själva haft denna diskussion med vänner som inbillar sig att bara för att våld är otrrevligt och ”otrendigt” (i deras kretsar), så är det också helt onödigt. Det går inte riktigt att nå fram ibland. En del människor tror verkligen att tiden då våld behövdes ibland är förbi.

    Vad förvånade de kommer att bli…

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s