Tredje uppgiften

Patrik Engellau

Svenska högre lärosäten har enligt lag i uppgift inte bara att forska och undervisa inskrivna studenter, utan också att torgföra sina kunskaper till vanligt folk utanför akademin. Jag har sökt sådan bildning för allmänheten men inte hittat något intressant (vilket såklart kan vara mitt eget fel).

Hellre avnjuter jag det dignande smörgåsbord av föreläsningar, debatter, intervjuer och samtal som brasilianska universitetspersoner utan lagtvång erbjuder på internet. Det verkar vara en fluga bland landets filosofer, humanister, historiker och sociologer att publicera sig på internet. Sök exempelvis efter Leandro Karnal (ironisk och vältalig), Clóvis de Barros Filho (jätterolig ordekvilibrist) eller Sergio Cortella (planerade att bli munk men blev i stället professor i teologi) på YouTube om du förstår portugisiska. Om du inte gör det så överväg att lära dig språket – om inte annat så för att kunna avnjuta dessa artisters föreställningar.

Det är inte så att jag instämmer med dem alla. Det finns till exempel en underskön flata vid namn Márcia Tiburi som är professor i filosofi. Hon uppmanar öppet sina medsystrar att ta sig kvinnor till älskarinnor för att slippa klumpiga och svårbegripliga karlar. Det är emot mina principer, men samtidigt är hon så intagande och klar i knoppen att jag viker mig för toleransen.

Bland dem som antagit denna i Brasilien icke obligatoriska tredje uppgift finns också en Olavo de Carvalho som nyligen talade i två timmar om den ”muslimska totalitarismen, arvtagare till kommunismen och nazismen”. Jag tror på honom för att han verkar vara en redig och förtroendeingivande karl. Dessutom är han ungefär lika gammal som jag, var vänstervriden och fiende till sitt lands militärdiktatur i tjugofemårsåldern samt därefter skrivit en massa böcker, till exempel Det minimum du behöver veta för att inte anses för idiot, en titel som sålts i nästan en halv miljon exemplar. Numera beskrivs han som ”konservativ”, vad nu det betyder.

de Carvalho talar bland annat om Sayyed Qutb, det Muslimska Brödraskapets tänkare och grundare, en person vars skrifter de Carvalho tycks ha studerat noggrant. de Carvalho talar till exempel om Qutbs uppfattning om ”tyranniet”. Qutb ogillar tyranniet och anser att det bör raseras och utplånas. Men vad är då tyranniet för Qutb? Jo, säger de Carvalho, det är varje stat som inte strikt bekänner sig till Koranen. En sann muslim vet därmed sin uppgift enligt Qutb. Om en sann muslim bor i ett land som Frankrike eller Tyskland, vars statsskick inte följer Koranen, så är Frankrike och Tyskland tyrannier som bör utplånas och ersättas av gudliga statsskick som följer Koranen. Den muslim i Frankrike eller Tyskland som inte engagerar sig för att nedgöra tyrannierna uppfyller inte sin uppgift.

Det här betyder inte, säger de Carvalho, att det franska och tyska statsskicket måste bekämpas med vapen och våld. Det Muslimska Brödraskapet har inte så bråttom. Kampen mot tyranniet kan ta andra former, till exempel en ständig strävan efter att flytta fram muslimska positioner och få muslimska synsätt att gradvis erkännas och lite i taget påverka det franska respektive tyska samhället. Men även utan vapen handlar det om en medveten övertagandestrategi.

Det var kanske ingen särskilt djuplodande eller ens obekant observation, men för mig kändes det skrämmande i sin verklighet att höra en brasiliansk intellektuell som inte vet något om Sverige förklara Mehmet Kaplan och den svenska ärkebiskopens samröre med kända företrädare för Muslimska Brödraskapet.

7 thoughts on “Tredje uppgiften

  1. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Det kunde vara intressant att göra en jämförelse mellan vilken typ av personer som leder universitets- och forskningssamhället i Sverige respektive Brasilien. En sådan jämförelse leder sannolikt till slutsatsen att det svenska systemet både vad gäller ledning och finansiering är genompolitiserat, hur det fungerar i Brasilien vet jag inte. Politiseringen i Sverige påverkar många men inte alla områden, generellt verkar tekniska områden vara mindre påverkade. Några exempel på politisering, ledande personer i det svenska systemet:

    Ordförande i UHR (Universitets- och Högskolerådet): P-O Rehnquist, bakgrund som militär och som administratör i statsförvaltningen
    Vice ordförande i UHR: Helén Ängmo, bakgrund som administratör i statsförvaltningen.
    Generaldirektör UHR: Ulf Melin, partipolitisk bakgrund (m)

    Ordförande i Vetenskapsrådet (störst finansiär av forskning i Sverige): Agneta Bladh, partipolitisk bakgrund (s)

    Generaldirektör Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas): Ingrid Petersson, partipolitisk bakgrund och administratör i statsförvaltningen

    Ordförande i Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen): Kerstin Eliasson, partipolitisk bakgrund och administratör i statsförvaltningen.

    Riksbankens jubileumsfond: Partipolitiker i majoritet i styrelsen

    Några finansiärer som förefaller mindre påverkade av politisering är:

    • Vinnova
    • Stiftelsen för strategisk forskning (SSF)
    • Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (Mistra)

    Liked by 1 person

  2. Steven Jörsäter skriver:

    Universiteten och forskningen är kanske jämte journalistiken de områden som lider mest i PK-samhället. Man kommer att tänka på flera aspekter när man läser ditt inlägg. Först det positiva. Undervisningen har (eller borde ha) revolutionerats genom det stora antal högkvalitativa föreläsningar inom de flesta områden som finns gratis tillgängligt på nätet. Detta är förstås väldigt glädjande – bildning finns ju bokstavligen tillgänglig helt gratis för alla.

    De svenska universiteten verkar knappast alls ha hängt på detta, som du påpekar, vilket är märkligt. Är det en rädsla för jobben? Trots allt borde den nya tekniken innebära ett avsevärt hot mot många universitetstjänster. Eller är det en rädsla för att möjligheterna att påverka har minskat?

    Å andra sidan är det bekymmersamt att kombinera forskarrollen med samtidens ambitioner att marknadsföring av den egna personen och det egna varumärket är det viktiga. Márcia Tiburi är väl ett exempel på detta.

    För en forskare bör Wallenbergarnas gamla valspråk vara ett rättesnöre. Att vara utan synas, i alla fall inte allt för mycket. För alla resultat som man uppnår ska ju vara oberoende av den egna personen. Vem som helst ska kunna upprepa dem.

    Istället har marknadsföringen av den egna personen kommit i fokus. Här är digitaliseringen till enorm hjälp. Och det leder ofta till att forskarrollen blir en plattform för aktivism, vilket också gäller Tiburi. Aktivism är enligt min uppfattning forskningens absoluta motsats. Den som är aktivist kan aldrig vara en trovärdig forskare. Här handlar det om att med känslomässiga argument fokusera på en sida av problem och att bortse ifrån andra sidor eller att smutskasta meningsmotståndare.

    Att den samhällsvetenskapliga forskningen är illa ute anar vi från alla skrönor om Södertörns Högskola. Men läget är tyvärr mycket värre än så. Att anrika Vetenskapsakademin är med i ”march for science” är ytterst oroande och visar hur långt förfallet har gått. Detta är ju ett amerikansk fenomen som egentligen bara är en dåligt kamouflerad attack på presidenten. Men hotet mot forskningen kommer inte därifrån. Det kommer inifrån. Ifrån oförmågan att stå emot PK-samhället och aktivismen.

    Liked by 4 people

  3. L.S. skriver:

    Påminner mig om när jag var på resa på Borneo,den icke muslimska delen,för ca 5 år sedan. Vår chaufför och guide berättade om att de hade stora problem med hur rika utländska muslimer och stater öste in pengar till Borneo. Detta för att kunna bygga inte bara moskéer utan även skolor och vårdinrättningar och annat som behövdes i det fattiga landet. ” problemet” var bara att för att kunna få nyttja dessa skolor och vårdinrättningar var du tvungen att stödja islam och Koranen. Med andra ord precis som du skriver,ett medvetet sätt att stärka islam på både kort och lång sikt. Chauffören o guiden var mycket oroliga för sin framtid. Någon som har siffror på hur mycket bidrag de svenska muslimerna och deras organisationer får i bidrag från utlandet? Någon som har siffror på hur många muslimska invandrare som har lyckats få något förtroendeuppdrag inom politiska livet i Sverige? Jag kommer i håg hur en bekant till mig som är aktiv socialdemokrat i Sthlm berättade för Några år sedan att muslimska organisationer och deras företrädare ställde som krav för att rösta på sossarna att ett antal muslimer skulle placeras på valbara platser inför olika val.någon annan som har samma erfarenheter?

    Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Broderskapsrörelsen, numera Tro & Solidaritet,
      gjorde en deal med företrädare för diverse Muslimska riksorganisationer .

      Finns tom satt på pränt…

      Man garanterades ett visst antal VALBARA PLATSER,
      till såväl RD Landsting som Kommun!
      Dessutom skulle man verka för positiv särlagstiftning.

      I gengäld för detta skulle MAN, leverera röster till Partiet,

      Personkryssen i dessa utanförskapsområden överträffar allt annat i Sverige!
      Shariapolisen är effektiv)

      Gissar Du att Alla kryssen sitter på samma person,
      rent av ifyllda med samma penna?
      Inte helt fel…

      Vi kan med visst fog i stället kalla dem för BRÖDRASKAPSRÖRELSEN…

      Liked by 1 person

  4. Fredrik Östman skriver:

    ”Det var kanske ingen särskilt djuplodande eller ens obekant observation, men för mig kändes det skrämmande i sin verklighet att höra en brasiliansk intellektuell som inte vet något om Sverige förklara Mehmet Kaplan och den svenska ärkebiskopens samröre med kända företrädare för Muslimska Brödraskapet.”

    Detta är en mycket viktig och djup insikt. Sverige är på inget sätt unikt i någon djupare mening. De grundläggande sociala mekanismerna är eviga och universella (i mänskligt perspektiv). Det är självklart att grekisk filosofi i den mån den är sann också gäller alla samhällen i alla tider på alla orter. Det är det liberala (liberalistiska) perspektivet baklänges: Liberalen ser i sin samtid saker som ytligt förefaller vara bra och omistliga och förklarar dem därför prompt vara universella värden. Men nästa vecka ersätter han dem med andra. Sokrates vet att han ingenting vet, men den sanning har därmed uppdagar är universellt giltig helt utan deklaration.

    Där har du ett svar på frågan vad det betyder att vara konservativ. En konservativ förkastar inget han inte förstår. Om han håller sig till att förkasta allt som bygger på en förkastelse av det icke förstådda har han redan ett fullödigt politiskt program som räcker för en livstid och mer därtill. Detta kallas naturrätt. Det är den sokratiska metoden, som föregår den vetenskapliga.

    (Tyckte inte flatan var särskilt snygg. Brasilien kan prestera mycket bättre, och då tänker jag inte på den där långa tyskan.)

    Liked by 1 person

  5. Gunilla skriver:

    Lite förvånad att det tankesätt som de Carvalho visar på kommer som en nyhet. Den taltiken är välkänd. I den muslimska världen finns ett talesätt gentemot väst som lyder; ni har klockan, vi har tiden’.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s