Svenska högre lärosäten har enligt lag i uppgift inte bara att forska och undervisa inskrivna studenter, utan också att torgföra sina kunskaper till vanligt folk utanför akademin. Jag har sökt sådan bildning för allmänheten men inte hittat något intressant (vilket såklart kan vara mitt eget fel).

Hellre avnjuter jag det dignande smörgåsbord av föreläsningar, debatter, intervjuer och samtal som brasilianska universitetspersoner utan lagtvång erbjuder på internet. Det verkar vara en fluga bland landets filosofer, humanister, historiker och sociologer att publicera sig på internet. Sök exempelvis efter Leandro Karnal (ironisk och vältalig), Clóvis de Barros Filho (jätterolig ordekvilibrist) eller Sergio Cortella (planerade att bli munk men blev i stället professor i teologi) på YouTube om du förstår portugisiska. Om du inte gör det så överväg att lära dig språket – om inte annat så för att kunna avnjuta dessa artisters föreställningar.

Det är inte så att jag instämmer med dem alla. Det finns till exempel en underskön flata vid namn Márcia Tiburi som är professor i filosofi. Hon uppmanar öppet sina medsystrar att ta sig kvinnor till älskarinnor för att slippa klumpiga och svårbegripliga karlar. Det är emot mina principer, men samtidigt är hon så intagande och klar i knoppen att jag viker mig för toleransen.

Bland dem som antagit denna i Brasilien icke obligatoriska tredje uppgift finns också en Olavo de Carvalho som nyligen talade i två timmar om den ”muslimska totalitarismen, arvtagare till kommunismen och nazismen”. Jag tror på honom för att han verkar vara en redig och förtroendeingivande karl. Dessutom är han ungefär lika gammal som jag, var vänstervriden och fiende till sitt lands militärdiktatur i tjugofemårsåldern samt därefter skrivit en massa böcker, till exempel Det minimum du behöver veta för att inte anses för idiot, en titel som sålts i nästan en halv miljon exemplar. Numera beskrivs han som ”konservativ”, vad nu det betyder.

de Carvalho talar bland annat om Sayyed Qutb, det Muslimska Brödraskapets tänkare och grundare, en person vars skrifter de Carvalho tycks ha studerat noggrant. de Carvalho talar till exempel om Qutbs uppfattning om ”tyranniet”. Qutb ogillar tyranniet och anser att det bör raseras och utplånas. Men vad är då tyranniet för Qutb? Jo, säger de Carvalho, det är varje stat som inte strikt bekänner sig till Koranen. En sann muslim vet därmed sin uppgift enligt Qutb. Om en sann muslim bor i ett land som Frankrike eller Tyskland, vars statsskick inte följer Koranen, så är Frankrike och Tyskland tyrannier som bör utplånas och ersättas av gudliga statsskick som följer Koranen. Den muslim i Frankrike eller Tyskland som inte engagerar sig för att nedgöra tyrannierna uppfyller inte sin uppgift.

Det här betyder inte, säger de Carvalho, att det franska och tyska statsskicket måste bekämpas med vapen och våld. Det Muslimska Brödraskapet har inte så bråttom. Kampen mot tyranniet kan ta andra former, till exempel en ständig strävan efter att flytta fram muslimska positioner och få muslimska synsätt att gradvis erkännas och lite i taget påverka det franska respektive tyska samhället. Men även utan vapen handlar det om en medveten övertagandestrategi.

Det var kanske ingen särskilt djuplodande eller ens obekant observation, men för mig kändes det skrämmande i sin verklighet att höra en brasiliansk intellektuell som inte vet något om Sverige förklara Mehmet Kaplan och den svenska ärkebiskopens samröre med kända företrädare för Muslimska Brödraskapet.