Platon och demokratin

Patrik Engellau

Den här texten publicerade jag för ungefär ett år sedan, före såväl Brexit som Trump och före det senaste årets hetaste debattämne, alltså frågan om ”populismen” och folkets eventuella uppror mot eliterna. I det perspektivet känns Platons gamla text ännu mer aktuell.

Kan vi ha någon glädje av att höra vad grekiska statsvetare hade att säga för två och ett halvt årtusende sedan? Jag tror det. Låt mig berätta om Platons idéer (som han la i – eller möjligtvis hämtade från – munnen på sin omkring 40 år äldre kollega Sokrates).

Men betänk först den historiska situationen. När Platon skrev sina böcker på 300-talet före vår tidräkning hade Grekland en fyrahundraårig historia med stadsstater bakom sig. Städer som Aten, Sparta, Thebe och Syrakusa var självstyrande enheter med konstitutioner och statliga institutioner som domstolar och beslutande församlingar. Statsskicket varierade både över tiden och mellan stadsstaterna. Ibland rådde aristokrati, ibland oligarki, ibland demokrati, ibland tyranni och så vidare.

En sådan som Platon hade därför ett omfattande empiriskt material att dra slutsatser från. Det har inte vi. Alla moderna västländer har under de senaste hundra åren gått från vad grekerna kallade oligarki, vilket betydde att de rika bestämde, till demokrati (som i och för sig förekommer i lite olika varianter). Förändringen skedde i stort sett samtidigt. Annat än i en del latinamerikanska länder har vi inga moderna erfarenheter av att demokratin kan upphävas. Vi tror inte annat än att den moderna, västerländska demokratin är historiens stabila sluttillstånd, åtminstone i västerlandet. Kanske beror det bara på att vi saknar Platons rika jämförelsematerial.

I sin bok Staten filosoferar Platon, eller om det är Sokrates, över statsskickens egenskaper och utvecklingstendenser. Oligarkier, hävdas det till exempel, kan ofta inte försvara sig för att de rika, som styr dem, inte har lust att använda sina pengar till att förbereda sina stater för krig. Oligarkiska stater kan därför inte försvara sig när kriget kommer och ersätts av ett annat statsskick, kanske demokrati.

Men demokratin är inte heller helt stabil. Här talar Sokrates med en bekant, som troligen är Adeimantus (men kan vara Glaucon, jag fattar inte riktigt) i åttonde boken av verket Staten:

Sokrates: Säg mig således nu, min käre vän, hur uppkommer tyrannväldet? Det är ju dock tämligen tydligt, att den framgår ur demokratien.

Adeimantus: Ja, det är tydligt.

Och framgår ej tyranniet ur demokratien på samma sätt som demokratien ur oligarkien?

Hur så?

Det goda, som oligarkien uppställde för sig både som mål och medel, var ju dock rikedomen — inte sant?

Jo.

Och det omättliga begäret efter rikedom och försummandet av allt annat just för att skaffa sig rikedom var det, som beredde oligarkiens undergång.

Riktigt.

Och vad som nu bereder demokratiens undergång, är väl det omättliga begäret efter det, som den uppställer som sitt egentliga goda.

Och vilket är detta?

Friheten. Ty i en demokratisk stat skall du få höra sägas, att den är härligast av allt, och att därför den, som är fri till sin natur, ej kan anse det värdigt att leva i ett annat slags stat.

Ja, så hör man det sägas ofta nog.

Är det nu ej så — för att återkomma till vad jag ville fråga — att det omåttliga begäret efter denna frihet och försummandet av allt annat

även här åstadkommer en omgestaltning och kommer demokratien att känna behovet efter tyrannvälde?

Vad menar du med detta?

När till exempel fadern vänjer sig vid att vara likställd med sin son och att frukta honom, och sonen att vara likställd med sin far och att varken hysa försyn för sina föräldrar eller att frukta dem, ty han vill kantänka vara fri. Och på samma sätt vill den invandrade vara likställd med medborgaren, och denne med de invandrade; och sak samma med främlingen.

Ja, så går det verkligen till.

Ja, liksom även i åtskilliga andra småsaker: ty under ett sådant tillstånd fruktar läraren sina lärjungar och smickrar dem, och lärjungarna ringakta sina lärare och sina ledare. Överhuvud vilja de unga jämställas med de äldre och tävla med dem både i ord och gärning. Gubbarna å sin sida sänka sig ned till de unga och sprudla av kvickhet och skämt; de härma de unga, för att de ej må få rykte om sig att vara obehagliga och despotiska.

Sokrates: Och som slutsumma och resultat av allt detta märker du, hur medborgarna bliva ytterst ömtåliga; om någon kommer med något, som på minsta vis smakar av tvång, bli de genast förargade och vilja ej finna sig i det. Och till sist, som du vet, går det därhän, att de ej fråga efter några lagar, varken skrivna eller oskrivna; ty de vilja ej ha någon herre över sig.

Adeimantus: Ja, jag vet.

Här har du således, min vän, den vackra och ungdomliga begynnelse, som enligt min mening ger upphov till tyrannväldet.

Ja, ungdomlig är den sannerligen! Men gå vidare!

Samma sjukdom, som utbröt i oligarkien och förstörde den, växer även fram inom demokratien och skärpes i följd av den obegränsade friheten; och det är den, som bringar demokratien under slaveriets ok. Varje överdrift brukar i verkligheten slå över i sin fullständiga motsats, det må gälla årstider, växter eller djur — och ej minst statsförfattningar.

Det slutar med att politikerna tar ifrån de skötsamma och välbeställda deras pengar, dels för egna behov, dels för att dela ut till det tygellösa folket, varefter kaos utbryter och det kommer en tyrann. Det påminner lite om den chilenska sekvensen Salvador Allende och Augusto Pinochet. Låt oss hoppas att Platon har fel.

28 thoughts on “Platon och demokratin

  1. Kuckeliku skriver:

    Synnerligen bra analys av Platon/Sokrates. Jag läste troligen det här för några årtionden sedan och fann då säkert analysen för pessimistisk. Men sedan fick P&S rätt! Medborgarna blev frihetsextremister och tyckte plötsligt att demokratin skulle underordna sig den individuella friheten. Då går det säkert åt skogen med både demokratin och friheten.

    Liked by 1 person

    • Kuckeliku skriver:

      Det är hur viktigt som helst att kunna skilja mellan liberalism och liberaldemokrati. Liberalismen gör individen till Gud och demokratin till ett medel, medan liberaldemokratin förstår att våra gemensamma ordningar är viktigare än individens gränslösa frihet. Men våra tidningar kallar sig inte liberaldemokratiska, utan ”oberoende liberal” eller något sådant, vilket innebär att de gjort den individuella friheten viktigare än demokratin, vilket är ett säkert undergångsrecept.

      Liked by 1 person

    • Kuckeliku skriver:

      Demokratin förvandlas till en kamp mellan de som vill ha frihet och de som vill ha rättigheter, alltmedan vi behöver både friheter, rättigheter och hållbarhet. Byggda på demokratins grund, inte på något slags anarko-globalism, anarko-kapitalism eller anarko-marxism.

      Gilla

  2. Bo Svensson skriver:

    Den absoluta friheten måste inte leda till samhällets upplösning.

    Är samhället organiserat som en vargflock, fungerar det inte att maximera individernas frihet, alla måste ängsligt lyssna till och lyda vad ledarna önskar sig men i myrsamhället som fungerat som en bild av det kollektivistiska samhället där individen är helt underordnad, gör så klart varje individuell myra hela tiden det den helst vill och ändå går det väl. – Det förekommer en del drogmissbruk, – man matar ibland blåvingefjärilens larver med sina egna syskonlarver mot droger men det är marginalfenomen.

    Min tes är, att under en väl fungerande marknadsekonomi och rättsordning, kan friheten vara absolut. – Genom att konsekvenserna av oönskat beteende är på rätt nivå, väljer man ett bättre och när den miljövådliga och resursslösande produktionen måste betala sina miljökostnader, styrs konsumtionen över till andra produkter och tjänster.

    Liked by 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      Det räcker ju inte med en väl slimmad ekonomi och rättsordning utan det krävs också en väl genomtänkt konstitution för att allt skall gå väl.

      Det som inte kan väljas bort, är den individuelle skattebetalarens direkta makt över pengarnas fördelning över de skattefinansierade tjänsterna.

      Skatteuttaget skall vara välmotiverat och alltså gynna det fördelaktiga och straffa det oönskade som rättsordningen i stort och den enda metod som går att hitta, när det handlar om skatt relaterad till arbetskraft, är tidsrelaterad skatt: Man deklarerar bara sin kompetens – sin brutto-timlön – och betalar denna gånger beslutade antalet timmar i skatt med existensminimum som grundavdrag alternativt ställer upp med samhällstjänst samma tid mot existensminimum.

      Och så krävs det budgetbalans för såväl stat som kommun. – Det är ju helt rättsvidrigt att skuldsätta framtida generationer som inte betts om lov och kunnat ge sitt medgivande.

      Liked by 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        Samhällstjänst låter ju inte som total frihet, men den är frivillig och omfattar bara dem som önskar ta del av de förmåner det medför att tillhöra ett samhälle.

        Likadant är det med kravet på ekonomisk garant som bara är på dem som önskar rörelsefrihet och skydd av lagen.

        Gilla

      • Göran skriver:

        ”Det som inte kan väljas bort, är den individuelle skattebetalarens direkta makt över pengarnas fördelning över de skattefinansierade tjänsterna.”

        Och du tror att det fungerar? Verkar som om du vill vara med och lägga beslag på andra människors pengar efter eget gottfinnande och korruption.

        Gilla

  3. Petrus skriver:

    Det scenario jag ser framför mig är väl snarare ett planerat kaos. En grövre variant än när man knöt kronan till ecun (trots att bl a Assar Lindbeck förklarade vad som då skulle hända) och sedan rätt snart var uppe i räntor på 500 % för att försvara peggen.

    Det man verkar planera för i Sverige är att försvaga handelsbalansen genom en befolkningsökning som bara ger ökad import (av t ex apelsiner och konsumentelektronik som ju inte produceras i Sverige) samtidigt som exporten inte ökar. Vi lär också få en ökad upplåning utomlands p g a ett kraftigt ökat bostadsbyggande. Det här innebär också framtida penningströmmar ut ur Sverige i form av amorteringar och räntor. Det här innebär i sin tur att det är logiskt om marknaden förväntar sig en försvagad krona. Så för att hålla svenska kronor lär man komma att vilja bli kompenserad med högre räntor. Högre räntor innebär i sin tur ökade penningströmmar utomlands vilket i sin tur sätter press på kronan vilket innebär att räntorna måste skruvas upp osv, osv. Det blir en typisk latinamerikansk eller 3:e världen-kollaps. I det här läget kallar man till folkomröstning om att införa euron. ”Se! Vi behöver euron för att inte få en dalande krona hela tiden som skruvar upp räntorna”. Litet samma snack som inför folkomröstningen om EU där man hävdade att EU-medlemskap skulle skydda Sverige mot valuta-spekulanter med den skillnaden att det den här gången tyvärr kommer att ligga mer sanning i det man säger.

    Vet inte om vi kommer att få någon designad jättesmäll i EU också som kommer att göra det lättare att skapa en mer centraliserad union. Jag misstänker att något sådant är i pipeline och att de idéer man skissar på innebär ett konsoliderat, mer socialistiskt EU eftersom åtminstone en del av aktörerna i Londons finansvärld var angelägna om att lämna unionen.

    En av de grundläggande idéerna bakom EU verkar också vara att kringskära demokratin så mycket som möjligt. Coudenhove-Kalergi pläderade ju öppet i Praktischer Idealismus för att införa någon slags trotskistisk dikatur. Eftersom han fick bli den förste mottagaren av Charlemagne-priset så är det svårt att tolka saken annorlunda än att det fanns och finns en betydande acceptans för Coudenhove-Kalergis auktoritära idéer. Och för hans typ av ekonomiskt system: Kapitalism för de bankirer han öppet sade finansierade de första åren av hans Pan Europa-rörelse och socialism för övriga.

    Jag tror också att det finns en betydande skillnad mellan forntida furstar för 2500 år sedan och dagens motsvarigheter till finansiärerna av Coudenhove-Kalergis Pan Europa-rörelse när det gäller graden av professionalism och framförhållning. De sistnämnda är nog i högre grad medvetna om vad de gör och är sannolikt bättre på att skapa långsiktigt hållbara konstruktioner. Vi kommer heller inte i framtiden ha faktorn stambaserat politiskt/militärt agerande eftersom det inte kommer att finnas några stammar kvar (kan väl dock tänka mig ett, visst undantag). Vi får mer permanent en stor befolkning där folk agerar som individer, eller som mindre grupper som relativt lätt kan tussas ihop med andra motståndare. Religiösa grupper, i alla fall inom kristenheten, utgör inget problem eftersom det är så pass lätt att skicka in eget folk i dessa grupper som tar kommandot över de andra i församlingarna som agerar som individer och sällan fattar när andra har en dold agenda eller tömmer det religiösa samfundet på dess gamla innehåll, behåller skalet och häller i nytt innehåll. Både dispensationalism och de olika fraktionerna i dagens Svenska Kyrka är praktexempel.

    Det kommer också att vara lättare att mer i detalj kontrollera framtidens befolkning via Internet, GPS och kontantlösa betalningar. Redan idag finns t o m uppkopplade kylskåp man kan spionera på! Genom att hålla koll på nätet vet institutioner typ NSA och FRA med väldigt stor exakthet vad folk tycker. Vilka postar t ex läsarkommentarer här på Det Goda Samhället? Det är inga problem att hålla koll på sådant.

    Dagens och framtidens string pullers kommer att ha så oerhört mycket lättare att undvika att bli kastade ur sadeln än forntida furstar. Misslyckas de är de närmast klantiga.

    Liked by 7 people

  4. moab skriver:

    Njaa, jag tycker du stuckit in frihet på fel,ställe, demokratin faller möjligen pga av att friheten låter totalitarismen växa fram. Skillnaden står mellan de som har en ide om hur värlen skall vara, en ideologi, som de vill att alla andra skall följa, till varje pris, och de andra som vill finna sig väg genom sin egen insats. Vänsterliberalerna är inte demokrater innest inne, de har en ide som är bättre, iställer för att låta folk finna sig väg själva. De har nu förstört demokratin genom att fullständigt polarisera samhället, lika mycket som de hatar mig, så hatar jag dem. Eller, mitt hat är nog långt djupare faktiskt för det var inte jag som förstörde det bräckliga system vi hade.

    Liked by 4 people

  5. Lisa skriver:

    Patrik skriver;

    ”Det slutar med att politikerna tar ifrån de skötsamma och välbeställda deras pengar, dels för egna behov, dels för att dela ut till det tygellösa folket, varefter kaos utbryter och det kommer en tyrann”.

    Som av en händelse skriver idag Johan Westerholm, på ledarsidorna.se, delvis om samma ämne;

    ”Intäkterna i form av skatter går ned samtidigt som kostnaderna både finns kvar och dessutom ökar på andra kostnadsställen”.

    ”Men Sverige måste regeras, precis som alla Sveriges kommuner och landsting kommer behöva en ledning i en turbulent tid med på många håll svåra prioriteringar. Där grupper och människors behov kommer ställas mot varandra. Just det vi inte fick göra men samtidigt exakt det som är politik”.

    Vi föds oerfarna, och tar med oss den egna erfarenheten i graven. Människans kollektiva erfarenhet och minne täcks lätt av samtidens självupptagenhet, närsynthet och brist på perspektiv.

    Nu har hål i människokunskap, ungdomlig entusiasm, bristande erfarenhet och orealistiska visioner, letat sig högt upp bland de styrande. Demokratin öppnar gränser. Dörrar slås upp för otyglad migration. Ett samhällsexperiment tar vid, rentav eldas på, och vägen mot anarki inleds. I förlängningen anas samhällets egen upplösning.

    Människan lär sig aldrig.

    I media används i dessa dagar orden öppenhet och slutenhet för att beskriva europapolitiken. Andemeningen är att slutenhet är dålig, rentav farligt. Jag själv tänker precis tvärtom, just för att jag räds tyranniet.

    Liked by 4 people

    • sjodinbjorn2hotmailcom skriver:

      Håller med Dig Lisa! Låt oss hoppas, för mänsklighetens skull; att Sverige blir det sista socialistiska experimentet.

      Gilla

  6. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Det ligger onekligen mycket i dessa iakttagelser, stor risk för att historien upprepar sig. Exempelvis:

    Ungdomskulten: Macron i Frankrike, partiledarna i Sverige

    Skolan i Sverige: Är väl redan värre än vad Platon beskriver

    Tyranni: Har vi ju inte men väl makthavare med subtila metoder för att utöva makt

    Liked by 2 people

    • Det röda pillret skriver:

      ”Tyranni: Har vi ju inte”

      Man behöver definiera ”tyranni” närmare.

      Det finns en tendens att underskatta yttrandefrihetens värde. Utan den ingen rättsstat, ingen frihet, ingen demokrati.

      De som varnar för den demografiska och samhälleliga invasionen av X riskerar idag hamna i fängelse för hets mot folkgrupp.

      De som protesterar mot den allt mer totalitära värdegrunden, riskerar på många arbetsplatser bli av med sitt levebröd och få sina ägodelar hämtade av kronofogden för att betala de skulder som uppstår när man plötsligt inte kan betala sina räkningar och blir ställd på bar backe.

      Detta är bara ett par exempel på hur läget är i Sverige idag som nog de flesta känner igen.

      Vad är det om inte — i praktiken — tyranni?

      Liked by 6 people

  7. j2krebs skriver:

    Om demokratin inte förmår att tygla dårskapen att allt mer frihet är bäst så blir det nog tyranni. Frågan är om det inte redan skett, fast väl dolt bakom invanda fasader.

    Liked by 1 person

  8. Christer Carlstedt skriver:

    Demokrati är ett otyg.

    Eller för att precisera sig – den är ett otyg i nuvarande skick.
    Det är inte så att jag ogillar tanken på att jag skulle ha någon sorts medinflytande, utan det beror på att demokratin har sin egen destruktion inbyggd i systemet.

    Människan söker och har alltid sökt allianser för att tillvarata sina intressen.
    Ståndsriksdagen på sin tid var ett naturligt demokratiskt uttryck för detta.
    Nu hävdas givetvis att långt ifrån alla fick göra sin stämma hörd i det systemet, men tanken var självklart att den som inte betalade till statens utgifter skulle heller inte lägga sig i hur pengarna spenderas. Jag är tämligen övertygad att Platon inte skulle ha haft några synpunkter på det resonemanget.
    Så småningom bildades andra intressekonstellationer och vi har fått våra nuvarande partier.

    Jag har litet svårt att frigöra mig från tanken att dagens politik, i vart fall i Sverige, handlar väldigt mycket om revirpinkande.
    Jag ser ingen ide om vad man menar att politikens mål är och hur man vill nå dit.
    Ingen tanke på vad statens grundläggande uppgift är.
    Aldrig har jag i vart fall hört någon säga att detta är inte statens sak. Lös det själv om du tycker det är ett problem!

    Lek med tanken att det framkommer en ny politisk intressegemenskap.
    Antag att Sveriges förenade imamer bildar ett nytt parti och på fredagsbönerna trummar in budskapet att varje rättrogen muslim måste rösta på det nya partiet.

    Nu är ju alla fullt medvetna om att islam är allt annat än demokratiskt, men lik förgrymmat skulle man till sitt första val ha en miljon röster.
    Allt i demokratisk ordning.

    De här rösterna tas någonstans ifrån.
    Det är nog inte alls orimligt att Fridolin får söka sig ett nytt vikariat som folkhögskolelärare eftersom partiet inte skulle finnas kvar annat än som ett marginellt särintresse.
    I vissa valkretsar vore det helt bortkastade pengar och möda för Socialdemokraterna att ens ställa upp.
    Liberalerna balanserar redan på avgrundens brant. Frågan är väl åt vilket håll det skulle tippa.
    Ett antal mer eller mindre sinnesförvirrade ickemuslimer skulle säkert rösta på islamistpartiet också, bara de kan slita sig från offerkoftastickandet.
    Resultatet bleve i vart fall ett helt nytt parti i riksdagen med en röstandel på 20%.
    Kartan skulle snabbt ritas om och de flesta partierna skulle inte alls känna igen sig i sin nya verklighet.

    Skulle det inte kunna ske?
    Nähä! Och vem var det som i Versaillesfreden förutsåg en Adolf vid styret i Tyskland? Som dessutom kom dit via demokratiska val?
    Man hade ett antal partier som klafsade i demokratins träsk medan ett annat parti valde att segla på ytan.

    Platon var inte dum.

    Om inte demokratin förmår skapa säkerhet för sin fortsatta existens, så återstår nog för folket att bestämma sig för vilken typ av tyranni man önskar sig.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Adolf Hitler kom till makten i ett system som klassificerades som demokrati. Han fick aldrig mer än cirka 1/3 i allmänna val trots att dessa val föregicks av bildandet av SA, som skrämde och tvingade fram anpassning till de national-socialistiska förhållningssätten, vilket i sig diskvalificerar Weimartyskland som fullt demokratiskt ungefär som AFAs och andra vänsterextremisters härjningar på Sveriges gator och tillsammans med den okontrollerade massinvandringen och de fallerande myndigheterna diskvalificerar Sverige som en fullvärdig demokrati idag.

      När vi har så många problem som inte har med demokrati att göra, varför då utpeka just demokrati som problematisk? Förefaller vara digression, en känd maktutövningsmetod.

      Gilla

  9. annagustin2@gmail.com skriver:

    Att gå från att de rikaste människorna bestämmer över alla till att en liten grupp (som själva armbågat sig upp i hierarkin=västerländsk demokrati) – är det verkligen ett framsteg?
    Medborgarna är ju fortfarande slavar om än i ett annat system…som kallas demokrati och vi har allt för länge låtit lura oss allihopa.

    Jag återkommer till den känsla jag blev överväldigad av efter att ha bott i Schweiz ett tag. Känslan av att ett helt folk äger en stark självkänsla – för att DE VET…att om, eller när deras politiker går för långt – så kan de stoppa dem. Ett otroligt viktigt verktyg OM man alls ska få kalla sig en demokrati. Det har inte vi. Istället har det blivit tydligare och tydligare för gemene man och kvinna att det är enbart dem som ger sig in i klättrandet i de partipolitiska hierarkierna, som kan komma ifråga för den politiska elitpositionen. För detta måste personerna vara oerhört smidiga, vilket inte har någonting alls att göra med verklig intelligens, klokskap eller omtanke om sina medmänniskor. Tvärtom – det har enbart med egenvinningslystnad att göra. Det säger jag efter ett år i Miljöpartiet (som observatör) samt efter att ha läst många andra människors bild av ”vår demokrati” (inte minst Ann-Mari Pålssons ”Knapptryckarkompaniet”).

    JA….”politikerna tar ifrån de skötsamma och välbeställda deras pengar, dels för egna behov, dels för att dela ut till det tygellösa folket, varefter kaos utbryter och det kommer en tyrann.”

    Är detta inte alldeles uppenbart för alla idag?

    MEN…allting av människan gjort går att ändra på. MÄnniskor kan ändra sig och bygga nytt…vi är så fantastiska att vi klarar det. Tänk om vi istället skulle som första liten åtgärd ge alla medborgare RÄTTEN att bygga sig ett eget kapital via sitt eget arbete! VAD skulle det betyda?

    Jo…alla skulle plötsligt se en morot hägra framför ögonen och speciellt unga, starka människor (mer rätten gäller såklart alla lika). Mängder av uppfinningsrikedom skulle sätta igång direkt. Massor av människor går om kring med drömmar som de skulle vilja förverkliga…men vi har ingen möjlighet att bygga oss ett kapital för att förverkliga våra drömmar. Skulle staten bestämma att från och med nästa vecka så är den lagstadgade normalarbetstiden 7 tim per dag. Den som arbetar övertid, alltså mer än dessa 7 timmar får 100% i egen ficka. Istället för att ställa till en massa otyg så skulle många småbusar också inse sina möjligheter….men också alla andra som har drömmar.

    MEN…vi är betulna på vår tid. Stadskassan beskattar ALLT som vi tjänar och det finns inga som helst möjligheter att med vårt eget arbete bygga upp något – vi är slavar. Till detta kommer att ända sedan tidsstudiemännens mätande på 1970-talet av hur mycket tid allting tog så har alla företag, alla organisationer, alla arbetsplatser slimmat sina verksamheter så till den milda grad att alla som arbetar gör det för 3 och släpar sig sen hem för att kollappsa i soffan framför dumburken med all PK-smörja. Hur ska man då orka göra uppror…mot hela det partipolitiska systemet…som också stulit vår kyrka ifrån oss? Ja…det är 10.000-kronorsfrågan!

    Liked by 1 person

  10. Eva Danielsson skriver:

    Tack återigen för klargörande och upplysande ord. Och oerhört skrämmande ord!

    Inget av våra etablerade riksdagspartier och deras mediemegafoner verkar förstå att de leder oss alla rakt mot tyranniet. Med hjälp av det välfärdsindustriella komplexet. I eskalerande fart.

    Särskilt synligt nu då de lite lätt åtskruvade gränskranarna vid Öresundsbron är vidöppna igen.

    Man ägnar all politisk kraft, tid och pengar åt etablissemangets tolkning av demokrati, givmildhet och frihet. Kommuninnevånarna ska böja sina ryggar och betala i form av överfulla förskolor, skolor och sjukhuskorridorer, ökande bostadsbrist och höjda skatter och överse med grov brottslighet och otrygghet i det offentliga rummet.

    Vi som är långt från maktens boningar och i våra egna små sammanhang kraxar om ett starkt försvar och ett kompetent rättsväsende som grundstommen i ett land samt lagar och straff, regler, moral och restriktioner som nödvändiga och efterfrågar ledning och ansvar, även på gräsrotsnivå i föräldrarrollen och lärarrollen. Vi är oerhört rädda för den pågående flummiga samhällsutvecklingen.

    Bekanta som fortfarande inte riktigt har vaknat ur folkhemmets trygghets-och frihetsnarkos blir lite yrvaket rädda för bruna populister som det kommande tyranniet.
    Själv är jag vettskrämd för att det kommande tyranniet kommer att bestå av skäggiga bröder med sharialagar. Så att jag och mina jämnåriga systrar visar sig bli den sista generationen fria kvinnor i detta land.

    Liked by 4 people

  11. Lennart K skriver:

    Mitt minne sviker kanske men var det inte så att Staten skrevs efter att de trettio tyrannerna störtat demokratin i Athen. I så fall bör kanske texterna läsas med detta som bakgrund? Sokrates som senare avrättades, lär dessutom vara den enda filosof som fick stanna kvar i Athen under tyrannernas mycket korta styre. Om avrättningen var pga misstänkt samröre med de trettio eller annan anledning råder det, vad jag förstår, delade meningar om.
    Platon å sin sida ville ändra på den allmänna attityden att filosofer var odugliga. Han hade därför sin egen model – ideokrati – där han utgick från en uppdelning av folket i grupper, näringsklassen, försvarare av staten, och slutligen filosofer som ansågs besitta de goda tankarna och därför var lämpliga att styra… Filosof kunde man bli efter mångårig försvarare av staten och ansågs då dessutom älska sanningen och hata lögnen!

    Gilla

  12. oppti skriver:

    Tänker på Turkiet som i ett val gått ett steg bort från demokratin nyligen.
    Tänker på Aftonbladets ledare idag som ser hur samhällsservicen urholkats på grund av överbelastning utan att förstå varför. Samma ledarspalt som välkomnat alla nya patienter.
    Tänker på klimatfrågan där vi förväntas ge upp en del välstånd för att rädda planeten från ett tillstånd som vi inte har kunnat påverka tidigare.

    Liked by 1 person

  13. Anna Lindén skriver:

    Om staten inte kan leva upp till sin del av det sociala kontraktet utan låter kaos och tygellöshet råda i landet, så att vanliga medborgare lever i ständig skräck för att rånas och våldtas, kommer majoriteten av de skötsamma att vilja ha en stark ledare som kan hålla ordning. Leviatan behövs och kommer alltid att föredragas av människorna framför allas krig mot alla.

    Liked by 3 people

    • Göran skriver:

      Det är inte brist på ledarskap som ställer till oredan i samhället utan det är för mycket ledarskap.

      Dock kan jag tänka mig att någon tar över och slaktar bort 95 % av alla myndigheter och bränner upp det mesta av alla lagar och regler och sedan säger att den bästa ledaren är den som gör så lite som möjligt och låter folket reda sig själva.

      Gilla

      • Anna Lindén skriver:

        Staten bör fokusera på sin grunduppgift, att skydda medborgarna mot yttre och inre hot.

        Gilla

  14. frihetligvanster skriver:

    Demokrati innebär rättigheter men för varje rättighet finns det en skyldighet, det är här som många går vilse. Staten missar mycket avseende balansen mellan rättighet och skyldighet. sen kan det se lite olika ut att de som har förmågan att hävda sig och sina rättigheter har då i samma omfattning skyldigheter. Den svage som inte kan hävda sina rättigheter kan i samma omfattning inte ha samma skyldigheter. med andra ord när vi lär ut rättigheter ska vi även lära ut skyldigheter

    Gilla

  15. Rikard skriver:

    Hej.

    Demokrati är inte ett sätt att administrera staten så mycket som det är en knippe motstridiga värderingar om hur statens administratörer skall utses och vilka regler de skall vara bundna av – samt viktigast: hur reglerna för hur reglernas förändrande ser ut.

    Demokrati är en civilisations- och kulturprodukt, och är således onaturlig för folk och kulturer som inte själva utvecklats i sådan riktning eller med den historik som är nödvändig – de måste antingen tvingas till demokrati via våld, eller lämnas att utveckla sig själva.

    Demokrati är till syvende og sidst pöbelvälde om det kombineras med allmän och lika rösträtt.

    Betänk att Schyfferts, Ernmans och Virtanens röster väger tyngre än Engellaus ifall man röstar om huruvida bistånd av klassisk SIDA-modell är bra eller ej. Det är demokrati.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s