
Kanadensaren Jordan B. Peterson blev världsberömd när han motsatte sig en ny kanadensisk lag enligt vilken, ungefär, varje medborgare skulle ha rätt att bli till- och omtalat med ett självvalt pronomen, alltså inte de traditionella ”han” och ”hon” utan exempelvis ”zi” eller ”xim” eller ”hen” eller något annat som medborgaren själv hade hittat på. Det här var några år sedan och sedan dess har Peterson blivit alltmer världsberömd framför allt, påstås det, bland unga män. Hur kan all denna berömmelse komma sig?
Själva basen för hans stjärnstatus är nog att hans budskap är självklart. Han har inte tänkt ut någon ny teori om hur världen hänger ihop, typ den allmänna relativitetsteorin. Hans bok 12 livsregler som sålts i miljontals exemplar innehåller sådana enkla riktlinjer som ”Stå rak med axlarna bakåt”, ”Städa hemma innan du kritiserar världen”, ”Säg sanningen eller undvik åtminstone att ljuga” och ”Utgå ifrån att den person du lyssnar på kanske vet något som du inte vet”.
Hur kan det vara möjligt att unga män över hela världen känner sig andligt pånyttfödda av sådana budskap? Sådana som jag insöp den sortens livsregler med modersmjölken och när det gäller kroppshållningen tjatade rustmästare Jansson jämt om att stå rak med axlarna bakåt. Han kontrollerade också att de värnpliktiga bäddat sängarna innan de fick frukost.

Begreppet ”fascism” är stelnat: en avskyvärd ism fastgjuten vid nationalismen. Det fungerar propagandistiskt även i saklig text och används osakligt för att demonisera nationella idéer och strävanden. Men då är verklighetsoptiken låst och förvrängande.

