Den uttröttade majoriteten

Patrik Engellau

Fram till ganska nyligen var alla svenskar i stort sett likadana, inte bara utseendemässigt utan även kulturellt. Sverige var ett homogent samhälle. Vare sig man var greve eller gruvarbetare tyckte man ungefär likadant. Folk hade i stort sett samma värderingar (till exempel att man inte skulle ligga andra till last; om denna grundvärdering inte funnits hade Sverige aldrig börjat bygga välfärdsstaten, ett system som egentligen bara funkar om folk drar sig för att utnyttja det). I ett sådant samhälle, där alla har samma värderingar, gäller politiken inte värderingsfrågor utan hur inkomsterna ska fördelas. Svensk politik har därför bara handlat om ekonomisk fördelning och aldrig behövt besvära sig med värderingar vilket brutalt avslöjades när partiledarna för något år sedan i Almedalen skulle prata om svenska värderingar och därvid endast kunde haspla ur sig klyschor om värdegrund och allemansrätt.

Men numera har den kulturella homogeniteten blivit uppluckrad (och troligen inte bara, kanske inte ens i första hand, på grund av migrationen). Numera råder olika slags värderingar hos befolkningen och detta måste politiken ta hänsyn till. Om skolan har problem duger det inte att komma dragande med nya lärarmiljarder när det egentligen handlar om kampen mellan olika värderingsbaserade pedagogiska ideologier.

Nyligen skrev jag att:

…folks åsikter i betydelsefulla politiska frågor som inte uppenbart har någon logisk förbindelse med varandra ändå tenderar att klustra sig i två distinkta grupper.

Den ena gruppen utgörs av medelklassarna vars kärna består av klimatskeptiker, migrationsskeptiker, konservativa samt män över 40 år. Den andra, som kan kallas PK-isterna, omfattar till exempel klimatalarmister, migrationsaktivister, unga kvinnor som tycker om djur, journalister (särskilt i statsmedia) och anställda inom det välfärdsindustriella komplexet.

En vänlig läsare skickade mig två länkar. Den ena gick till en pinfärsk amerikansk forskningsrapport om just det här ämnet. Den andra länken gick till en artikel i tidskriften The Atlantic som handlar just om forskningsrapporten.

Artikeln börjar med att påpeka att en allmän uppfattning i USA är (lite som min iakttagelse) att det finns två värderingsgrupper i samhället: å ena sidan äldre och vita och män, å den andra unga och kvinnor och ofta, i USA alltså, svarta, bruna eller asiater. Men, står det i artikeln, så är det inte enligt en forskningsrapport som heter Hidden Tribes: A Study of America’s Polarized Landscape (alltså länken ovan).

Forskarna har hittat inte mindre än sju värderingsgrupper som de kallar ”stammar”, i bild (från forskningsrapporten) så här:

Procentsatserna anger andelar av den amerikanska befolkningen. Notera att den stora gruppen i mitten mellan de två ”flyglarna” kallas för den ”uttröttade majoriteten”. Varför är majoriteten uttröttad? Jo, framför allt är den, enligt artikelns tolkning av forskningsrapporten, utmattad av det politiskt korrekta:

De flesta medlemmarna av den uttröttade majoriteten och fler därtill [den högra flygeln, vad jag förstår; PE:s anmärkning] ogillar det politiskt korrekta. Av hela befolkningen anser så många som 80 procent att “politisk korrekthet är ett problem i vårt land”. Även unga människor ogillar politisk korrekthet, så många som 74 procent i gruppen 24 till 29 år och 79 procent under 24 år.

Underligt nog, men kanske ändå inte, är vita, högutbildade och högavlönade mer politiskt korrekta än folk i allmänhet.

En intervjuad 28-årig ”passiv liberal” kvinna – där liberal används i den amerikanska betydelsen av någonting till ”vänster” – säger: “Jag har liberala uppfattningar men jag tycker det politiskt korrekta har gått för långt, absolut. Vi har kommit till en punkt där alla blir kränkta för nästan ingenting.”

När folk tänker så är det kanske inte underligt om de upplever det som en befrielse ifall det kommer någon och säger absolut förbjudna saker, till exempel ”zigenare” eller, som Donald J. Trump, ”grab them by the pussy”. Hur mycket av den energiskt plumpe Trumps framgångar kan förklaras av att det amerikanska folket rätt och slätt vill markera mot PK-ismen?