Det finns en imam som är ganska omtyckt av svenska medier. Han heter Kashif Virk och är en missionär för ahmadiyyasamfundet. Det är ett samfund som grundades i Indien i slutet av 1800-talet av Mirza Ghulam Ahmad (1835-1908).
Sökresultat för: kashif virk
Ahmadiyya-imamen Kashif Virks försök att ursäkta SSU Skånes antisemitism och homofobi med hjälp av en ”Bagdad Bob” i Dagens Samhälle är typiskt för allt slags islam och islamism. Hat mot judar och homosexuella är välgrundat i islams läror. Att islam går ut på att tvinga på alla samhällen sharialagar är välbekant. Det islamisterna säger och gör i SSU är alltså, för dem, naturligt och i enlighet med normal-islam vare sig de tillhör Ahmaddiya-sekten eller någon annan islamisk gren.
Imamen Virk vet dock att den normale svensken, eller för den delen normale invandraren från muslimskt dominerade länder, ogillar shariasamhällen. Virk drar därför igång sin skademinimering. Han låter som Bagdad Bob i högform och försöker i en artikel i Dagens Samhälle få ett studiebesök som operasångaren Richard Söderberg – känd för att arbeta med HBTQ-frågor – gjorde i Malmömoskén till att ursäkta islams syn på homosexuella.
Islam är motsatsen till mångkultur, sekularism, vetenskap, jämställdhet och jämlikhet, demokrati och mänskliga rättigheter. Söderberg fick under sitt moskébesök såklart inte höra att grisar och homosexuella är haram.
I kampen mot radikal islam bör vi diskutera slöjförbud, förbud mot böneutrop, utvisning av utländska imamer och en omfattande avprogrammering av de invandrare som vill upprätta shariasamhällen. De behöver, precis som nazistavhoppare stöd och hjälp att kunna hoppa av. I de fall de insisterar med sina shariakrav bör de få en enkelbiljett till valfritt sharialand, till exempel Saudi-Arabien eller Iran eller Turkiet.
På Det Goda Samhället förekommer ofta artiklar som handlar om Islam och Koranen, hur dessa förstås eller ska förstås och vilka tolkningar som är rimliga. Bland dem som skriver om dessa frågor här finns även vissa personer med en bakgrund i radikal islamism. Många har nämnt mig vid namn och bemött artiklar jag skrivit på andra sidor. Därför är jag tacksam till att jag fått möjlighet att skriva här och framföra ett bemötande.
Mitt namn är Kashif Virk och jag är imam inom Islams Ahmadiyya församling. Ahmadiyya grundades av Hazrat Mirza Ghulam Ahmad (1835-1908) i Indien, som gjorde anspråk på att vara den Utlovade Messias och Mahdi. Hans helighets proklamerade uppgift var att återupprätta den sanna läran av Islam (som skulle förvrängas av den senare tidens muslimer), att förena mänskligheten med sin Skapare och att försvara Islam mot kritik och invändningar vars avsändare var människor av andra livsåskådningar.
En av dessa invändningar var att religionen Islam har en våldsam natur, att den tillåter aggressionskrig och förtryck av oliktänkande. Min text ska ta upp just denna invändning, och min argumentation grundar sig främst på verser ur den Heliga Koranen.
Det har visat sig att islamister fått stort inflytande i SSU Skåne. Partiet har låtit det fortsätta utan att göra något. Förutom de vanliga islamfundisarna kommer flera medlemmar i SSU Skåne och S-politiker från Ahmadiyya, ett slags indiskt mormonliknande samfund. Mormonerna har sin profet i Joseph Smith medan ahmadierna tror att indiern Ghulam Mirza Ahmad (1835-1908) är messias och en ny profet efter Muhammed.
Jag har i flera inlägg här på Det Goda Samhället uppmärksammat en av samfundets ledare i Sverige: Kashif Virk. Han har i kölvattnet efter olika islamistiska terrorattacker i svenska medier ofta fått inta rollen av ”den gode imamen” som bekräftar att islam visst betyder fred. Ahmadiyya är liksom mormonismen en missionerande rörelse och tar självklart varje tillfälle att få sprida sitt budskap till nya proselyter.
Virk hävdar att ahmadiyya företräder ”det sanna islam”, trots att det finns fler jihadister i världen än ahmadier. Den före detta kalifen för Islamiska Staten i Syrien och Irak, Abu Bakr al-Baghdadi, hade större inflytande än ahmadiernas ledare, som också kallas kalif. Jag är ateist och tror inte på någon version av islam, men om jag måste välja så väljer trots det ahmadismen framför jiahdismen, helt enkelt för att ahmadismen är en fredligare version. Dock har ahmadierna haft en tuff uppgift med att övertyga muslimer om att Ghulam Mirza Ahmad är en ny profet, då en av islams centrala trossatser är att Muhammed är den siste profeten.
Ett stort problem i dagens Sverige, menar Kashif Virk, imam i Ahmadiyyasamfundet, är att svenskar har för lite kunskap om islam. Denna okunskap, förklarar han i en artikel i Expressen, ”Ge mig en chans att förklara islams mittfåra” (31/12 2017) har lett till att en negativ bild av islam har kunnat spridas. Debatten om islam, skriver han, ”spårade ur fullständigt under 2017”.
Dock är Virk dåligt lämpad att förklara islams mittfåra, då han själv befinner sig långt ut i ytterkanterna av islam. De allra flesta muslimska teologer i världen skulle faktiskt argumentera att Virk inte är en del av islam alls. Ahmadiyyasamfundet som han företräder är nämligen en ytterst liten grupp som uppstod i Indien på 1800-talet. Ahmadierna tror på en ny profet, en indier vid namn Mirza Ghulam Ahmad, som alltså uppträdde efter Muhammed. Detta strider förstås mot en central dogm i traditionell islam – Muhammed är den siste profeten.
Imamen Kashif Virk från den islamska Ahmadiyya-sekten bad nyligen att Det Goda Samhället skulle publicera en text av honom. Denna text publicerades igår den 4 mars. Som vanligt hade jag först läst den för att göra sådant som redaktörer gör, till exempel att rätta stav- och skrivfel, kolla källor, bedöma argumentens halt och så vidare.
Att folk gör missar i grammatiken kan redaktören förlåta (det gör många infödda svenskar också), men hur tolerant ska man vara med haltande resonemang?
Låt mig ge några exempel. Virks tes är att islam inte alls är någon våldsam och diktatorisk religion utan tvärtom tolerant och demokratisk vilket han ”bevisar” med citat ur Koranen.
”Islam är öppet mot yttrandefrihet”, skriver Virk. ”Det står i Koranen att meningsmotståndare är välkomna att framföra sina argument och invändningar: ’Säg: framför era bevis, om ni är sanna’ (27:64)”.
Muslimer framhåller ofta Koranens vers 2:190 (översättare MKB, se nedan) som exempel på den heliga skriftens fredliga karaktär: ”Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare”. Vår andre översättare KVZ var nog inte muslim och i hans version från 1917 heter det (2:186): ”Striden för Guds sak mot dem som strida mot eder, men angripen ej! Gud älskar förvisso ej de angripande”. KVZ skriver ofta ”strida” i stället för ”kämpa”.
Är versen 2:190 representativ för Koranen? Är skriften uttalat defensiv? Nja, först får man konstatera att versen 2:190 troligen är den enda i sitt slag. Det är otypiskt för Koranen att ta upp en viktig sak bara en enda gång. Man kan jämföra med att skriften ungefär 440 gånger talar om att de otrogna kommer att straffas, ofta i helvetet. Man kan anta att om Koranen hade innehållit ytterligare någon vers med samma eller liknande föreskrift (en ”systervers”), hade nog även den citerats av muslimer. Det finns flera indicier på att versen 2:190 saknar en systervers i Koranen:
Imamen Kashif Virk i Stockholm skrev 2017-08-28 en artikel med titeln ”Islam tillåter endast strid i självförsvar.” Virk citerade versen 2:190 men nämnde ingen systervers.
Muslimska ledare, imamer, uttalar sig ibland i svenska media och svarar på frågor om religionen eller deltar i en religionsdebatt. Deras deltagande behövs eftersom människor läser och ser mycket som väcker frågor om just islam. Mycket av frågorna och de svar som imamerna ger handlar om vad som står i Koranen, islams heliga skrift. Men hur står det till med kvaliteten på imamernas svar? Hur förhåller de sig till sanningen?
Koranen är cirka 1400 år gammal och enligt muslimsk tro baseras den på profeten Muhammeds uppenbarelser i Mekka och Medina. Under åren 610-632 fick han där ta emot Guds (Allahs) ord, förmedlade av ängeln Gabriel.
I kölvattnet av hashtaggen #metoo har ”den gode imamen” Kashif Virk gjort ett uttalande för hur detta problem ska kunna avhjälpas. Att jag kallar honom ”den gode imamen” beror på att det är den roll som media har gett honom, när han efter terrorattacker får rycka in för att visa att islam också har en fin sida.
Virk har varit tyst under alla år av våldtäkter av framför allt män från Mellanöstern mot framför allt etniskt svenska flickor, stundtals med tydliga rasistiska förtecken. Men nu väljer han alltså att ta bladet från munnen och ”stå upp för kvinnorna”:
Flera inlägg här på Det Goda Samhället har tagit upp frågor som rör islam. Jag har själv skrivit flera av inläggen. Den 4 mars publicerade Kashif Virk, imam inom ahmadiyyasamfundet i Sverige, ett inlägg på Det Goda Samhället under rubriken: ”Den korrekta bilden av islam”. Virk menar alltså att jag, och kanske även andra skribenter, har förmedlat en ”inkorrekt bild” av islam som han nu ämnar korrigera.
I inledningen till sitt inlägg förklarar Virk att han är verksam som imam inom ahmadiyyasamfundet och att det grundades av Hazrat Mirza Ghulam Ahmad (1835-1908) i Indien. Denne Ahmad gjorde anspråk på att vara den frälsargestalt som inom den islamiska traditionen kallas Mahdi. Ahmads syfte var enligt Virk att återställa islams ”sanna lära”.
När Virk talar om ”den korrekta bilden” av islam får man antaga att det är denne Ahmads ”sanna lära” som åsyftas. Jag tycker att denna inblick i ahmadiyyasamfundets tankar är intressant. Men mina inlägg om islam på Det Goda Samhället, vilka apostroferas av Virk, har inte handlat om ahmadiyyasamfundets läror eller om vilka läror som är ”sanna”.
Omar
Imamen Kashif Virk satt i TV4 Nyhetsmorgon för en tid sedan och pratade om, som han brukar göra, om att islams sanna budskap är fred. Ämnet denna morgon är att det finns imamer som inspirerar unga muslimer att ta till vapen. Rubriken var: ”Oerhört skrämmande att de som kallar sig religiöst lärda manar till terrordåd”.
En av programledarna vänder sig till Virk och frågar:
”Om en ung pojke kommer till dig och säger jag har funderat på att åka ner till Syrien och jag spränger mig gärna till döds för att då hamnar jag i paradiset, vad säger du då?”
I kölvattnet av hashtaggen #metoo har ”den gode imamen” Kashif Virk gjort ett uttalande för hur detta problem ska kunna avhjälpas. Att jag kallar honom ”den gode imamen” beror på att det är den roll som media har gett honom, när han efter terrorattacker får rycka in för att visa att islam också har en fin sida.
Den 14 november tweetade han att han var bekymrad över alla sextrakasserier, och att detta borde få oss att förstå visdomen bakom den islamiska hijaben, huvudduken som muslimska kvinnor måste täcka sig med enligt sharia:
Mohamed Omar
I en artikel på SVT Opinion efter den jihadistiska massakern i Nice undrade författaren Marcus Birro vart de muslimska samfunden var i den här debatten. Strax därefter, den 18 juli, får han ett svar från Kashif Virk, en imam inom ahmadiyya-samfundet i Sverige. Ahmadiyya är en reformrörelse som grundades av Mirza Ghulam Ahmad i 1800-talets Brittiska Indien. Det mest kontroversiella inslaget i deras lära är att de ser Ahmed som en ny profet, eller hos vissa ”nästan en profet”, efter den arabiske profeten Muhammed. Ahmadierna är diskriminerade och förföljda i flera islamiska länder. I stort sett alla muslimska teologer är överens om att ahmadierna inte är muslimer.
I sitt svar till Birro berättar Virk om hur han reser runt och talar på skolor och på seminarier i Sverige för att övertyga människor om att islam är en fredlig religion. Ahmadiyya är en missionerande rörelse och jag förstår att det är viktigt för Virk att nå ut till icke-muslimer. Men när det kommer till frågan om jihadism, att ta till vapen för genomföra islamismen, är det framför allt muslimer han bör rikta sig till. Alla jihadister är nämligen muslimer. Ledarna inom den jihadistiska rörelsen är dessutom väl bevandrade i islam. De kan sin Koran. De kan den så bra att de med religiösa argument och svärmiska predikningar förmått övertyga tiotusentals av sina trosfränder om att Gud och Muhammed kräver att de strider för sin tro.
Mohamed Omar
Den 11 juli publicerade jag här på Det Goda Samhället inlägget ”Han lämnade islam”. Jag berättade om en västerländsk konvertit till islam med namnet Ismaa’eel Abu Adam. Efter sexton år som engagerad muslim hade han beslutat att lämna religionen. Skälen för sitt avfall redovisade han i en YouTube-video med rubriken ”Why I left Islam”.
Huvudskälet till avfallet var att Koranen, som av de troende hålls för Guds ofelbara ord, och profeten Muhammed i texter som anses sanna, tillåter våldtäkt av slavinnor. Ismaa’eel Abu Adam gjorde sitt bästa för att begripa dessa texter, men det gick inte att gå runt dem. De upprörde hans samvete. Jag avslutade inlägget med att konstatera att terrorgruppen Islamiska staten (IS) hämtar sin inspiration från dessa texter.
DET GODA SAMHÄLLET 