
För några år sedan – minns inte vilket år – upptäckte jag en libertariansk podd som heter Radio Bubbla. Sedan dess har jag lyssnat då och då. Trots att det gått flera år har jag fortfarande inte förstått vad libertarianism är för något. Men jag förstår lite mer nu än jag gjorde då.
Den 17 juli i år intervjuade jag – för podden Tankar från framtiden – en av radiopratarna på Radio Bubbla: Boris Benulic. Han sitter numera i fängelse, anklagad för ekonomisk brottslighet. Jag vet ingenting om fallet. Jag läste hans självbiografi Inte mitt krig (februari 2018), men hoppade över delarna om brottet och domen. Det är som intellektuell han intresserar mig. Han har gjort en resa från vänstern till libertarianismen. Innan han kom till Radio Bubbla hade han varit redaktör på den kommunistiska tidningen Stormklockan och marknadschef på vänsterförlaget Ordfront. Han har varit med i – och blivit utesluten ur! – tolv olika vänsterorganisationer.
Ytterligare ett steg på vägen till att förstå libertarianismen var att intervjua skribenten Nikodemus Ungh. Han skriver på Misesintitutets sajt och genom honom fick jag reda på något om Ludwig von Mises (1881-1973), den österrikiske ekonom efter vilken detta institut är uppkallat. Ludwig von Mises blev på 1920-talet den huvudsakliga ekonomiska rådgivaren till den österrikiska regeringen. Han utvecklade sina egna ”privata seminarier” som lockade till sig framstående unga ekonomer, samhällsvetare och filosofer från hela Europa. När Hitler marscherade in i Wien flydde von Mises till Amerika. Där skrev han några av sina viktigaste verk. Året efter att von Mises dog, 1973, tilldelades hans mest berömda lärjunge, F. A. Hayek, nobelpriset i ekonomi för sitt arbete med att utveckla Mises teori om konjunkturcykeln under det senare 1920- och 1930-talet.
Efter riksdagsvalet i september råder i Sverige ett politiskt vakuum. Ingen regering har ännu tillträtt och samtalen om att få till en sådan verkar låsta. En orsak till detta är den så kallade sjuklöverns (S, MP, V, M, C, KD och L) ovilja att tala med SD. Anledningen till detta sägs vara partiets ”nazistiska och rasistiska rötter”. I praktiken har man därigenom anklagat 1,1 miljoner väljare för att ha idéer av detta slag. Personer med extrema åsikter har förvisso funnits i alla tider och detta gäller inte bara SD utan även övriga partier. Även utan att vara anhängare av SD måste man undra vad det är som pågår.




