Gästskribent Torsten Sandström: Irrationellt svenskt mål för u-landsbistånd

Forskare och debattörer som Steven Pinker och Hans Rosling betonar att världen, trots många krig och kriser, blivit en bättre plats att leva på med hänsyn till tillgången på mat, sjukvård och utbildning. Alltfler regimer jorden runt har alltså förmått hantera sitt ansvar för den egna befolkningen. Även om svåra problem kvarstår inger utvecklingen hittills hopp.

Förmodligen har ekonomiskt bistånd från västerlandets industristater spelat in. Men här kan man inte vara så säker. Det finns nämligen många exempel på att bidrag låst fast nationer i ett tillstånd av passivitet, korruption och förtryck. Jag skriver detta med viss rädsla. I vårt land är nämligen finansiellt bistånd en helig ko. Tidigt har Sverige stött kravet från FN om ett kvantitativt mål på u-landsbiståndet på 0,75 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Som vanligt önskar vi vara bäst i klassen och siktar på ett enprocentsmål. SIDA:s årsbudget är idag mellan 40 och 50 miljarder kronor, beroende på vad som avses med bistånd. Beloppet utgör omkring fem procent av statens budget och kan jämföras med vad landet betalar för rättsväsende eller för försvaret. En mer jordnära jämförelse är att se på en juridisk fakultet, nu den i Lund, som kostar omkring 150 miljoner kronor per år att hålla igång. SIDAS budget svarar alltså i runda tal mot 300 sådana fakulteter. Alla inser att det svenska biståndet är storskaligt.

Tanken med denna artikel är inte att argumentera mot svenskt bistånd till behövande länder. Det är rimligt att en välfärdsstat delar med sig. Det är däremot betänkligt om givandet får inslag av en vacker gest, det vill säga offer på välgärningarnas altare. Själva målet om en procent påminner om kristna kyrkors krav på tionden från sina församlingsmedlemmar. Varför just en procent i bistånd? Tanken om ett kvantitativt mål är därför högst problematisk. Det påminner om planekonomiernas sifferlekar. Erfarenheten av sådana planer visar att godheten i allmänhet bedrar visheten.


Målet på en procent skapar ett grundproblem, nämligen att SIDA måste göra sig av med gigantiska belopp varje år. Det säger sig själv att viktiga beslut, för att platsa inom kalenderåret, måste fattas under tidspress och att en allvarligt stor byråkrati därför måste byggas upp i Sverige och utomlands (administrationen kostar enligt SIDA själv 1,2 miljarder per år). Vi hör därför varje år talas om stora och små biståndsskandaler, som illustrerar hur pengar alltför lättvindigt destinerats till mindre genomtänkta projekt och att svenska skattepengar alltså slösats bort. Nu tror jag inte risker kan undvikas i den verksamhet vi talar om. Men det kvantitativa biståndsmålet gör med nödvändighet att förlusterna stegras.

Ett mål mätt i procent bidrar till kreativ bokföring hos SIDA. Nya kostnadsposter mottas med öppna famnen och framstår som en hjälp åt myndigheten att klara av sitt interna kvantitetsmål. Många lycksökare ser med förtjusning på SIDA:s stinna penningpung och vill gärna bidra till att sätta sprätt på pengarna i säcken. Regeringen har själv trixat så att en del av SIDA:s pengar (14 miljoner kronor) ombokats för kampanjen att Sverige ska ta plats i FN:s säkerhetsråd. Stor är uppfinningsrikedomen när det gäller att formulera biståndsprojekt, som tillåter reslystna myndighetspersoner att exportera den egna verksamheten till fattiga länder i främmande kulturer.

Hur man kan ska kunna mäta resultaten hos mottagarnationen blir knepigt. Jag har själv erfarenhet av juridiskt bistånd till två fakulteter i diktaturens Vietnam. Några goda idéer och kunskaper har under åren antagligen förmedlats till Hanoi och Ho Chi Minh city. Men någon omvälvning kan man inte tala om. Därför är avbränningarna säkert mycket, mycket större än framgångarna mätt i svenska kronor. Och det är nog en del av den dystra sanningen vad gäller internationellt bistånd att mätbarheten i realiteten inte ens står i fokus (vad än SIDA:s hemsida vill få oss att tro). Det är tyvärr den goda viljan som står i centrum. Mjuka droppar som antas urholka den hårda vietnamesiska stenen.

Allt svenskt givande sker idag i ett ödmjukt umgänge med mottagarländer som i många fall är odemokratiska och hårdföra mot sin befolkning. Vilka signaler ger det att SIDA år 2017 skänker Rwanda 230 miljoner kronor samtidigt som den brutala statschefen Paul Kagame sponsrar Arsenals fotbollsklubb med ett ännu större belopp? Tillfrågad om detta svarar SIDA:s chef Carin Jämtin: ”Vilka val som Rwanda gör får den rwandiska regeringen stå för. Vi jobbar enligt den strategin som är beslutad”. Än en gång syns planens ekonomi. Intryck skapas av en naiv och godhjärtad givare som blivit grundlurad, men vägrar att reagera öppet mot mottagaren. Svenska staten agerar de facto tuffare mot sina egna medborgare i situationer då någon av dom fuskat till sig ett bidrag. Jag anar att synpunkter framförs av SIDA till Rwanda bakom kulisserna. Men ändå framträder en bild av svensk slapphet och slöseri.

I den globalt goda utvecklingsfas som Pinker och Rosling beskriver menar jag att det svenska biståndet måste omformas. Viktigast är en bantning genom att ett procentmål ersätts med ett nominellt avsevärt lägre kvalitetsbistånd. Ingen eftertänksam människa kan tycka att kvantiteten är central. Det är resultaten som räknas. Betänk att såväl Tysklands som Frankrikes budgetar för bistånd ligger kring 0,4 procent av BNI. Med en begränsad årsbudget ökar effektiviteten allmänt sett med automatik. Och a propos effekter bör ett öppnare samtal ske med bidragstagande nationer. Det är inte ett utslag av kolonialism (”den vita mannens förtryck”) att kritisera och dra in bistånd. Felgrepp och missbruk måste alltid beivras. Det sist sagda är särskilt viktigt i tider då allt mer bistånd satsas på olika jämlikhets- och demokratiaspekter i mottagarländerna. Drömmen om det öppna samtalet bör gälla även inom biståndspolitiken.

Torsten Sandström är professor em i civilrätt vid Lunds universitet. Han har skrivit flera böcker i bolagsrätt, framför allt aktiebolagsrätt och även tidigare i arbetsrätt. Han har samhällsengagemang, sedan ungdomen vandrat från vänstersidan högerut. Ser sig numera som liberal. Driver http://www.anti-pk-bloggen.se 

29 reaktioner på ”Gästskribent Torsten Sandström: Irrationellt svenskt mål för u-landsbistånd

  1. Hosianna skriver:

    Angeläget ämne, Torsten. Det sanslösa slöseriet och notoriska felsatsandet med svenska skattebetalares solidariskt och mödosamt ihopsamlade välfärdspott måste stoppas. Nu.

    Liked by 5 people

  2. Lilla fröken PK skriver:

    ”Vad fan får jag för pengarna?” Det frågar man sig. Svenskt bistånd har aldrig utvärderats ordentligt. Det är sakrosant. Gunilla Carlsson var en borgerlig minister som gjorde försök att styra upp verksamheten och ställa krav på transparens, men det hela strandade mot biståndsnomenklaturans klippor. Med nuvarande regering och med Carin Jämtin som boss lär ingen förändring ske, tyvärr.

    Liked by 1 person

  3. Lilla fröken PK skriver:

    Egentligen är det självmarkerande. Om mottagaren av svenska skattepengar bränner hundratals miljoner på att sponsra ett fotbollslag, säger han indirekt: ”Tack, men jag behöver inga pengar”.

    Liked by 3 people

  4. Underdog skriver:

    Jag tror inte alls SIDA framför några synpunkter. Allt i deras historia pekar på motsatsen. Biståndet är kravlöst så väl vad gäller mottagarens hållning som vad gäller resultaten.

    Liked by 1 person

  5. Aurora skriver:

    Att sedan biståndet hamnat mestadels i korrupta fickor istället för att komma behövande befolkning till del visar på slöseriet och bristen på förmåga eller vilja att upprätthålla krav på mottagarlandet. En annan stor biståndskanal är de stora summor bidrag som betalas ut till olika invandrade grupper i landet som sedan försvinner ut utanför svensk kontroll till familjer som lever i hemländerna. Finansinspektionen har nu, efter många år, börjat titta på ett betalningsförmedlingssystem som heter Awala (eller liknande) som är helt utanför Finansinspektionens kontroll. Pengar förs över till någon som i sin tur i hemlandet för över pengar till den avsedde. Det var när det missånktes att även terrorrfinansiering gjordes genom detta system som Finansinspektionens ögon började öppnas. Om något hänt är dock oklart.

    Liked by 1 person

    • Kronblom skriver:

      Jag fick brev denna vecka från COOP att de skulle spärra mitt MedMera-kort den sista September om jag inte kunde säkerställa att mina intjänade bonuspoäng inte används till finansiering av terrorism.

      Liked by 2 people

  6. Lars-Olof Svensson skriver:

    De går inte att komma till rätta med SIDA. En röd linje går från Jan Mosanders Pengarna som försvann till Carin Jämtins up yours till svenska folket. Lägg ner SIDA och starta om. Tag Singapore som exempel, på 50 år från fattig fiskeby till ett av världens rikaste länder. Hemligheten? Noll korruption. För övrigt, det är bara några månader sedan SIDAs afrikachef intervjuades i Rapport eller Aktuellt. Det hade uppmärksammats att flera andra länders biståndsorganisationer dragit in biståndet till ett afrikanskt land, minns inte vilket, på grund av korruption i landets högsta ämbete, men det tänkte inte SIDA göra. Förklarade afrikachefen.

    Liked by 1 person

  7. MartinA skriver:

    Bistånd leder till att hälsosamma befolkningar växer från en svältgräns till en ny. ”U-hjälp” är i sig irationellt. Afrikas befolkning en övern en miljard. Anpassar sig biståndet ökar den till två miljarder. Fortsätter bistånde ökar den till fyra miljarder. Anpassar sig biståndet ökar den till åtta miljarder. Fortsätter biståndet ändå ökar den till sexton miljarder. Så fungerar allt hälsosamt liv.

    Liked by 4 people

    • Jvk skriver:

      Precis, biståndet har mördat oräkneliga miljoner i påföljande svältkatastrofer och folkmord. Samma sak med Bill and Melinda Gates foundation. Man ökar befolkningsmängden, kanske framtiden kommer att visa att Gates Foundation är den största massmördaren av alla då överbefolkning och kaos i Afrika skapar ett gigantiskt Rwanda? Inte ens USA har lyckats lösa problemen med den importerade afrikanska kulturen och det man ser i Sydafrika nu stöder slutsatsen, man ärver ett relativt välfungerande samhälle men förstör det inom en generation, bistånd och vaccinationer är att försöka få utvecklingen gå fortare än vad som är naturligt, det brukar alltid misslyckas.

      Liked by 5 people

      • MartinA skriver:

        Kines som skäller på en Kongoles för att infrastrukten är dålig:
        funnyjunk.com/Asian+destroys+black+culture/movies/5971064/

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Å andra sidan handlar inte livet om att bygga infrastruktur. Kineserna är faktiskt mycket imponerande på nästan alla områden.

        Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Alltså, vad jag menar, någon borde skälla ut oss Europeer för VÅRT otroliga misslyckande. Kongoleser kanske har sabbat infrastrukturen men vi har sabbat vår kultur trots att vi för några generationer sedan ärvde en urstark kultur. Vilket förtjänar mycket mer skäll än att låta infrastruktur förfalla.

        Liked by 1 person

  8. Hjärtliga hälsningar skriver:

    U-hjälp bygger på att vi i Sverige uthålligt kan producera ett ”visst överskott”, att dela med oss av. Men överskott utgör naturligtvis ett relativt begrepp. Stora ekonomiska utjämningar sker internt i landet, exempelvis mellan olika kommuner. Där Malmös ekonomi görs direkt beroende av de övrigas.

    Samtidigt kan vi läsa om en mer stram ekonomi inom äldrevården, som Ledarsidorna beskrivit på ett tydligt vis. Att exempelvis var femte äldre som tas in på ett boende dör inom en månad. Fler skörare och multipelsjuka äldre människor tvingas bo hemma under allt länge tid, för att kommuner vill spara ekonomiskt.

    Samtidigt som samma samhälle anser sig ha råd med 9200 afganska unga, med minst sagt tvivelaktiga hjälpbehov.

    Enbart ett ekonomiskt och moraliskt uthålligt samhälle kan ägna sig åt mer vidlyftig u-hjälp. Inhemsk samhällsekonomi och u-hjälp ingår ytterst som delar i samma verklighet, som den som äldre möter inom äldrevården och som är giltig i Malmö.

    Människor jämför alltid. Ingen kan förhindra eller moraliskt fördöma det. Och i jämförelser hittar man alltid prioriteringar. Och dessa görs utifrån moraliska aspekter.

    SIDAS budget befinner sig på samma planet som alla äldreboenden. Moral som mätstock kan även den utsättas för erosion. Om inte annat visar siffran 9200 på just det. Siffror som pekar på Centerns, Miljöpartiets, Vänsterpartiets och Socialdemokraternas prioriteringar. Det kan inte ens en överoptimistisk valrörelse dölja.

    Liked by 2 people

  9. Jvk skriver:

    Jag tycker författaren är drabbad av en begreppsförvirring som är mycket vanlig, den kommer sig kanske av att etablissemanget vill att vi skall identifiera oss med staten (inte längre nationen) och använder begrepp som endast fungerar på ett personligt plan, exempelvis ”dela med sig”. Dela med sig kan man göra om man har en närhet till det som delas, och helst till de som det delade kommer till godo. Den stora staten och enorma skatteuttaget där mer än hälften av vår tid går till skatt är orsaken till att staten approprierat dessa begrepp och ”hjälper” fattiga osv. Istället så är ”biståndet” en stöld av mitt arbete för en obevisad effekt för att hålla en stor mängd funktionärer i arbete. Den stora effekten av biståndet trodde jag för övrigt att seriösa bedöma var överens om är att hålla korrupta regimer vid makten och deras folk i beroende, samt inköp av vapen och villor och chateaus i Geneve som verkar ha stor dragningskraft på afrikanska potantater. Vilket bättre sätt att behålla makten än att få din personliga försörjning direktinsatt på kontot, istället för att hjälpa till skapa ett samhälle som fungerar som du sedan kan mjölka? Så en nation skall inte alls ”dela med sig”, det är en felanvändning av ett ord som endast bör appliceras i mera nära relationer där man har personlig kontroll.

    På Listan med de som skall sparkas så kommer så klart alla SIDAS anställda.

    Liked by 8 people

    • cmmk10 skriver:

      U-hjälp är väl ett sätt att ”köpa kompisar” och försöka få ett visst inflytande i dessa länder? i den bästa av världar skulle det kunna gagna svensk export och industri. Kanske även få röster med oss i t ex FN.

      Om vi inte skänkte pengar till ett U-land så skulle vi troligtvis vara totalt betydelselöst ur dess perspektiv.

      Gilla

  10. Hans Jensevik skriver:

    Ja, vad var nyttan av mina tre år i Zimbabwe. Inte så stor som det vi kunde få ut av pengarna, då under 1983-86 ca 100 miljoner per år om jag minns rätt. Först gick säkert en hel del till Mugabe och den etniska rensning av Ndebelefolkets befrielsekrikare som Nordkorea hjälpte till med, med sina militära experter. Förstår att mycket gick till ZANU-FP, dvs Mugabes parti. Och märkligt var att det hela tiden försvann folk ur min utredningsgrupp och det tillkom nya, vilket innebar låg produktivitet i insatserna. Förstod så småningom när jag råkade träffa folk som jobbat hos mig att de fortfarande fanns på utredningsgruppens lönelista. Vi helt enkelt försörjde folk från olika stammar inom befolkningen. De såg inget problem i att helt enkelt bli försörjda av biståndsmedel. De såg det som syftet med u-hjälp. Det är också syftet för klanmedlemmar att hitta försörjning utan att behöva leverera någon motprestation. Nu har vi dessa i EU och Sverige och vi har en massa aktivister som tror att alla som kommer hit vill hjälpa till att utveckla Sverige. Jag gissar att den ambitionen kan kanske tre av tio ha med tanke på mina erfarenheter. Vi lär förstå det när det är för sent så naiva som våra politiker är.

    Liked by 12 people

  11. BTS skriver:

    Lägg ner SIDA!

    Det finns ett kinesiskt ordstäv som följer:
    ”Om jag ger en fattig en fisk så försörjer jag denne en hel dag, men om jag lär densamme att fiska försörjer sig denne ett helt liv”.

    Definitionen på U-hjälp:
    De fattiga i de rika länderna ger till de rika i de fattiga länderna.

    Liked by 4 people

  12. Hovs_hällar skriver:

    Ja, flera i kommentarsfältet har redan sagt vad jag här säger:

    LÄGG NER SIDA!

    Hela konceptet med ”U-hjälp” bygger på ett grundläggande tankefel, nämligen att fattiga länder ska fås att bli rika genom lämpliga injektioner av pengar. Och, visst, några stycken makthavare i mottagarländerna, och deras släktingar, får det säkert bättre. Övriga ser knappast till något av u-hjälpspengarna, enkelt uttryckt. Och i den mån något når fram, så kommer det sannolikt enbart att ytterligare förvärra problemet med överbefolkning.
    Googla på ”Haiti” för ett skrämmande exempel.

    Från vår synvinkel är hela verksamheten ett sätt att kasta skattepengarna i sjön.

    Den som ömmar för de stackars fattiga i Afrika kan lämpligen göra som man gjorde förr: Starta privata insamlingar där hågade samvetsömma får ge av sina privata medel.

    (Och de kvinnor som ömmar riktigt mycket kan ju åka till Gambia.)

    Liked by 2 people

    • Jvk skriver:

      Det är dags nu, att döma av bekanta så tror jag att SD kommer upp i 30% minst, jag tror det blir århundradets chock och ketchupeffekt, alla fegisar vänder på samma gång för att inte vara sist med Svarte Petter. När man väl börjar tänka ärligt över Sveriges problem så finns bara SD för vanligt folk, för lite mera hårdföra AFS och för mesarna MED. Det kommer att bli en av årets största nyheter internationellt.

      Så sparkandet kan snart börja, låt det bli en riktig Fabror-Joakim-i-arslet-på-Kalle spark så de flyger all världens väg. Idioterna diskuterar utskotten och talmannen, det blir sista gången, nästa val är de totalt rökta.

      Liked by 3 people

  13. olle reimers skriver:

    U-hjälpen har med tiden, globalt sett, utvecklats till ett system för in-och utbetalning av mutor. 100 % korruption; således.

    Värst av alla är Clinton Foundation, som dock har fördelen att mycket tydligt illustrera problematiken. De uppträder också helt skamlöst och är inte ens registrerad som en almännyttig stiftelse.

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.