Staffan Heimersons utrikes ärenden: När jag befriade Managua

Staffan Heimerson

”Managua, Nicaragua is a beautiful town” var titeln på en populär jazzlåt i slutet av fyrtiotalet.

Det lilla centralamerikanska riket bjöd på fördelar: ”You buy a hacienda for a few pesos down”, ”you ask a señorita for a ‘leetle’ embrace” och ”there’s coffee and bananas and a temperature hot”.

Om detta paradis någonsin existerat – det har det sannolikt inte – är det under alla förhållanden numera svunnet. Nicaragua har beskrivit en i Latinamerika vanlig kurva – från caudillo via revolution och demokrati till nydiktatur och svindleri.

Jag följde detta på närmaste håll sommaren 1979. Den sittande familjediktatorn Anastasio Somoza, ett råskinn och en tjuv, utmanades efter tolv år vid makten, av en ungdomlig, marxistisk, Fidel Castro-inspirerad gerilla, sandinistas.

För krigskorrespondenter var Managua a wonderful town med drama utanför husknuten: Somoza bombade sin egen huvudstads slumområden i jakt på muchachos, pojkrevolutionärer. Staden såg redan innan ut som Dresden 1945; efter en jordbävning hade centrum inte återuppbyggts. Allt stängt, utegångsförbud, livsmedelsbrist. Vid stadens kärna låg – och ligger – en stor insjö i vilken vita människoätande sötvattenshajar opererar. Där dumpades oppositionsmännens kroppar.

Tillsammans med tre kolleger förfogade jag över en Toyota och jag hade hittat en metod att komma över tio liter bensin om dagen. Det räckte för framryckningar till fronten, vilka gav krutdoftande intervjuer och rapporter. Sandinisternas slagord löd: ”Befria fosterlandet eller dö!” Någon dag innan Somoza flydde som en tjuv om natten fick jag den sista intervjun med diktatorn i dennes Hitlerinspirerade bunker.

Med revolutionsledaren Daniel Ortega marscherade vi en julisöndag in Managua, befriade bunkern och skålade i en flaska Blue Nun ”befriad” ur Somozas kylskåp.

Jag bör naturligtvis nu i efterhand önska förlåtelse för mina naivt romantiserande reportage från då. Men tidsandan var fortfarande troskyldig i förhållande till befrielseledare. Castro var ännu inte avslöjad som tyrann och ekonomisk charlatan. Och storyn var god – grabbar i sandaler med tjugotalsbössor var en här som svettades och svalt men segrade ändå. Den besegrade en fähund med flygvapen och stridsvagnar.

Jag gjorde under åren som följde många återbesök. Jag såg ett snabbt förfall; Nicaragua blev ett Östtyskland i tropikerna. Jag reste med Olof Palme till landet 1984. Palme var den förste europeiske regeringschefen som besökte Nicaragua. Palme visade tydligt att han gillade Ortega. Han visade lika tydligt att han inte tillmätte den borgerliga oppositionen i landet någon vikt. Sverige har genom åren gett Nicaragua bistånd till väldiga belopp. Det var ett land i SIDAs anda. Sverige fixade folkbokföringssystem och skatteindrivning.

Nu vet vi bättre. Ortega var kanske i begynnelsen en ung idealist med ostyrigt hår. Han talade om demokrati och reciterade sina egna poem.

Men strax tog han järngrepp om makten och införde – på samma sätt som Venezuela senare gjorde – en förödande Kubapolitik. Dock utlystes allmänna val och elva år senare gick presidentposten till den kultiverade Violeta Barrios de Chamorro. Ortega kom igen 2006. Han anklagades för valfusk i kommunalvalen två år senare. Korruption blev ledarklickens lifestyle.
Nu har landet kastats in i ett nytt kaos. Droppen blev att Ortega lade beslag på befolkningens pensionskassor. Fler än 200 demonstranter har mördats på wonderful Managuas gator under det nya upproret. En revolution står åter för dörren.

Men Ortega tänker inte frivilligt släppa makten. Visserligen har hans regim på kort tid tappat 20 procent i det så kallade demokratiindex. Men Ortega har förvandlat sig från revolutionär marxist till katolsk aktivist.

I sitt nya politiska system kan han som president sitta på livstid. Ogenerat har han – kanske med Zimbabwe som förebild – utsett sin hustru Rosario Murillo till vicepresident och möjlig politisk arvtagare. Parets barn är centralt placerade på ministerier och har tagit över medier. Ortega kontrollerar Högsta domstolen.

Ortega står för en ny diktatur. En familjedynasti, byggs upp.

Refrängen i jazzlåten har fattat det rätt:

So take a trip and on a ship go sailing away
Across the agua to Managua, Nicaragua, olé
Olé, olé
Across the agua to Managua, Nicaragua, olé

13 reaktioner på ”Staffan Heimersons utrikes ärenden: När jag befriade Managua

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    Det är med andra ord på detta som slitande svenskars pengar tagit vägen, via SIDA och andra program till korrupta länder i olika delar av världen. Visserligen får Sverige röststöd i FN men vad har vi för glädje av det? Vore det inte på sin tid att utvärdera vad Sveriges allmänna uhjälp har givit för resultat i jämförelse med länder som inte fått några bidrag alls? Kina kan kanske användas som ett exempel som så vitt jag känner till inte har fått allt för mycket SIDA hjälp. Och om så har varit fallet förefaller det inte särskilt sannolikt att detta bidragit till Kinas storartade uppryckning. Man kan ju också fråga vilket uhjälp som Sverige fick under 1800-talet och vad det i så fall inneburit för den svenska utvecklingen?
    Ett exempel på framgångsrik hjälp var ju Marshallhjälpen efter andra världskriget. Skulle man inte kunna jämföra detta med den svenska SIDAhjälpen?

    Liked by 4 people

  2. Jvk skriver:

    Så inget förändras, journalisterna har näsan i röven på makten och ser inte uppenbar ondska även om den skriker dem rätt i huvudet. Nå, Heimerson är ett levande historiskt dokument, journalism i denna form är död, det verkar tämligen uppenbart att alla papperstidningar snart är borta, och med dem de klassiska journalisterna. Facebook har enorm makt men redan så förstår jag att unga får sina nyheter via whatsapp, så snart så styr väl Kina vad vi läser via Tencent, de äger ju Fortnite också vilket kanske blir nästa källa för nyheter?

    Liked by 2 people

  3. MartinA skriver:

    Och nu senast så befriade Heimersson Ukraina 🙂 Fast jag antar att det ännu inte är opportunt att vända sig mot oligarkernas vanstryre där?

    Liked by 1 person

  4. Gösta Johnsson skriver:

    Heimerssons analyser är blai blai. Han är en korrupt PK-ist som nu i efterhand försöker rentvå sina irrfärder. Håller med om att inom 10 år – kanske ännu tidigare – är papperstidningarna död och internetbaserade medier på stark framryckning och har tagit över hela fältet. Med internätets snabbhet och högsta aktualitet hela tiden är papperstidningarna utan konkurransmakt. De måste satsa på djupgående analyser av samhällsviktiga frågor som inte passar nätets format för att ha en liten chans att överleva…och då bara ett fåtal och de som är seriösa utan politiska korrupta vinklingar .
    Där – på nätet – kan alla framföra sina åsikter utan att bli ledda eller förledda av journalister med egna agendor och oftast lierade med den korrupta makten.

    Gilla

  5. Katarina Lundblad skriver:

    Ortega kontaktade ett svenskt företag direkt efter första makttillträdet och krävde pengar till ett schweiziskt konto ifall beställningen skulle verkställas.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.