Datum:               3 juli 2018

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)          9          Bra – väl sammanhållet och bra röd tråd.

K – kunskap      (bevismedlen)                    8           Jan Björklund alltid påläst!

T – Teknik (d v s retorisk teknik)                9            Bra teknik – som förväntat.

A- Artistisk förmåga (språket)                     9            Många riktigt bra formuleringar

Ett, ur rent retoriskt perspektiv, riktigt bra tal av L-ledaren.

Sammanvägt betyg:                                        8,75

Först en kort ’varudeklaration’:

Min analys utgår från Jan Björklunds sätt att tala till ’sina’ väljare och potentiella liberaler. Analysen handlar alltså om hur väl jag anser att Björklund anpassar sin retorik till situationen och målgruppen. Jag har inga som helst åsikter om innehållet – bara om Björklunds retoriska färdigheter. Den som sympatiserar med andra partier kan av ideologiska skäl ha en helt annan uppfattning – men retorisk analys har faktiskt inte det minsta med ideologi att göra.

 

Övergripande kommentar:

Till att börja med kan man säga att Jan Björklund hade ’tur’. Sverige vann! Den första tiondelen av hans tal i Almedalen ägnades åt att tala om den svenska segern över Schweiz i fotbolls-VM som för närvarande pågår i Ryssland. Björklund hade självklart (minst!) två varianter av inledningen klara: en som utgick från förlust och en från vinst. En tredje skulle möjligen kunnat utgå från att det var förlängning och att straffläggning väntade – en sådan skulle i så fall ha inletts cirka tio minuter över sju. Personligen skulle jag uppskatta att någon gång få se/läsa de andra varianterna.

Men han hade också lite extra ’tur’ – Schweiz hade röda tröjor och de tidigare besegrade mexikanerna har som bekant gröna tröjor i sitt matchställ. Sveriges förbundskapten har samma förnamn som L-ledaren och fotbollen som sport är tacksam att utnyttja metaforiskt. Så därför blev dessa meningar lite ’extra’ bra denna segerkväll:

Det är så att ingenting känns omöjligt för Jannes gäng. Vi kan vinna det här! Rödklädda och grönklädda motståndare besegras utan problem. Genom att vara starka på mittfältet så växer vi oss större. Ett starkt försvar är alltid grunden, och det krävs att alla har frihet att göra det där lilla extra. Sveriges fantastiska insats i fotbolls-VM är lagidrott när det är som allra bäst, och det är Sverige när det är som allra bäst.

Det hade ju inte blivit lika bra om Schweiz vunnit – då hade vi visserligen slagit de grönklädda, men av de rödklädda hade vi fått stryk. Men jag utgår från att Jan Björklund hade tänkt ut en kreativ formulering även för detta scenario.

Jan Björklund har genom åren steg för steg utvecklat sin retoriska teknik. Många bedömare inom media anser att han är den skickligaste retorikern inom politiken. Jag delar den uppfattningen. Hans stil – jag har tidigare år kallat honom ’den realistiske’ – fungerar särskilt bra (tror jag!) i relation till medelålders och äldre lyssnare. Just för att han förmodligen får en hel del av dem som tillhör gruppen ’+55’ att nicka lite för sig själva och tänka att ’… precis – det är precis så det är …’. (OBS! Frågan är här inte om just du som lyssnare/läsare anser att han är ’realistisk’ eller inte – det handlar om det intryck av realism som Björklund vill ge dig som lyssnar/läser.)

2018 års tal i Almedalen var inget undantag från denna stil. Och, eftersom repetitionen är kunskapens moder, så finns det inget som säger att L-ledarens taktik är felaktig (…möjligen med undantag för opinionssiffrorna…). Hans förhoppning är naturligtvis att attrahera framförallt de osäkra väljarna med borgerliga grundvärderingar och att dessa ska ’besinna’ sig och göra det ’rätta’ valet när de står i valbåset den 9 september i år.

Talet hade – som väntat utifrån förhandsrapporterna – en stark inriktning på EU-samarbetet. Och påståendena som utgjorde grunden för argumenten för EU var följande:

• EU behövs för freden och friheten.
• EU behövs för ekonomin.
• EU behövs för framtiden – eftersom framtiden kommer att kräva samarbete i många olika former.

Björklund valde som vanligt en resonerande ton – mer undervisande (… docere på latin …) än mästrande. Det var också ett av hans mest ideologiska tal någonsin. Vad gäller själva framförandet så var också det bra – bra taltempo med något över 100 ord per talminut, bra pauseringar, tydligt och med god publikkontakt.

Björklund – bra och väl i nivå med tidigare tal

(A) – Ambition – målet med talet – den röda tråden

Liberalismen fanns som en tydlig röd tråd – eller snarare ett ’rep’ – genom hela talet. Till och med beskrivningen av Sveriges vinst i fotbolls-VM fick han att handla om liberalism. Men när hyllningen av fotbollslaget var avklarad, så ägnade han sig åt följande talområden:

• Liberalismen och dess landvinningar (15,8 %)
• EU och vikten av svenskt engagemang i EU (33,4 %)
• Mot nationalismen som politisk rörelse (15,8 %)
• Om sitt eget förhållande till SD (3,6 %)
• Skolan (7,3 %)
• LSS – om assistans (5,2 %)
• Liberalismen och behovet av Liberalerna i regeringsställning (8,2 %)

Talet var lätt att följa och Björklund knöt snyggt ihop inledningen med avslutningen (på latin inclusio).

Lyckades Björklund i sin ambition? Det får självklart framtiden utvisa. Min personliga uppfattning är att många väljare tar dagens levnadsstandard och ekonomi för givna, och därför gissar jag att genomslaget inte blir särskilt starkt. Dessutom är tillbakablickar och referenser som går 100 år eller mer bakåt i tiden tämligen verkningslösa. Har man väljare som i stor utsträckning bestämmer sig den sista månaden, sista veckan eller dagen före valet och där ett stort antal (enligt undersökningar cirka 25%) inte minns vad de röstade på förra gången, så är det troligt att talare som Björklund har svårt nå fram till ett flertal.

(K) – Kunskap – bevismedlen – ämneskunskapen

När det gäller bevismedlen i Björklunds tal så återfanns tyngdpunkten i så kallade ’faktiska bevis’ – fakta och statistik samt exempel. Särskilt använde Björklund de senare – exempel alltså. I den mån han utnyttjade så kallade ’artificiella’ bevis, så handlade det i första hand om ’egna reflektioner’. Men argumentationen var tydlig och det fanns en bra ambition att koppla påståenden till bevis.

(T) – Teknik – (exvis disposition, definitioner, argumentslag, statusläran, mm)

Jan Björklund är en utmärkt talare. Jag är övertygad om att han skriver det mesta av sina tal själv. Möjligen tar han hjälp med framtagning av fakta och statistik. Han är bra på att såväl fånga som behålla sin publik, och han förstår att använda grundläggande retoriska tekniker på ett bra sätt. Och, när man kommit till en – jämfört med andra – hög (och bekväm!) nivå, nöjer man sig säkert med detta. Manushanteringen var som redan nämnts väldigt bra. Liksom taltempot och tydligheten. Väl genomfört, Jan Björklund!

(A) – Artistiskt – (intresseväckare, språkliga hjälpmedel)

Den artistiska nivån var på sedvanligt hög nivå. Jan Björklund brukar vara den som excellerar i kreativa formuleringar. Denna kväll i Almedalen var inget undantag. Om sedan kreativiteten och fyndigheten inte ’belönas’ av väljarna – det är en helt annan sak! Men Björklund ska berömmas för sin höga ambition när det gäller att skriva tal som både berör och roar. Och ibland kanske till och med oroar.

Formuleringar man minns

Hos Jan Björklund finns normalt väldigt mycket att hämta för oss nördar med intresse för retorik. 2018 års tal utgjorde härvidlag inget undantag. Här har jag valt ut tre som jag personligen gillade, men det finns flera som kommer att skärskådas ytterligare när jag gör urvalet för 10-i-topp.

Den första är Ensam är inte stark. Ensam är ensam. Stark är man tillsammans.
Den andra är den här: Nationalister bygger murar. Liberaler bygger broar.
Och den tredje är följande: Min värld börjar i Sverige. Nationalisternas värld slutar i Sverige.

Anfall & försvar (…som inom retoriken tillhör något som kallas Statusläran…)

Björklund är i normalfallet också den som är mest inriktad på konfrontation av Alliansens partiledare. Konfrontationen blir dock sällan eller aldrig ’plump’, men han är samtidigt hård när han uttrycker sin kritik. I sitt Almedals-tal detta år inskränkte sig attackerna till sju stycken – och alla riktades mot SD och/eller nationalismen. För egen del kan jag inte minnas att Jan Björklund har haft så få attacker någon gång tidigare – bara en attack mot politiska motståndare var fjärde talminut. Och jag kan inte heller minnas något Björklund-tal som inte innehållit en enda attack mot vänstern.

Nytt för i år – en ’mätning’ av hur stor del av talet som bestod i KONKRETA FÖRSLAG

Andelen konkreta förslag i Björklunds tal bedömer undertecknad till 39 ord vilket motsvarar ungefär 1,5 procent av den totala taltiden. Om man väljer en synnerligen generös tolkning av ordet ’konkret’ kan man möjligen komma upp i 168 ord vilket blir 6,4 procent. Men, när jag gör min summering av alla Almedals-talen så tror jag att det får bli 1,5 procent som gäller.