Patrik Engellau
Kan det vara så att det svenska politiska etablissemangets ögonskenliga tafatthet inför sådant som no go-zoner, IS-resor och statsbidrag till jihadistnära organisationer i själva verket är genomtänkt statskonst i den högre skolan? Kommer framtidens historiker att betrakta generaldirektör Anders Danielsson och rikspolischef Dan Eliasson som vår tids hjältar? Kommer de att få byster resta och torg uppkallade efter sig?
Patrik Engellau
För länge sedan föreställde sig människor, efter vad jag har hört, att naturen var bebodd av övernaturliga väsen som människan gjorde bäst i att uppmärksamma och hålla sig väl med. Den bladbekrönta näcken, till exempel, var ett ont väsen som försökte locka människor att dränka sig i diverse vattendrag. Jättar var storväxta, trollkunniga och lite obestämda gestalter eftersom de ibland, efter någon princip som jag inte förstått, var vänligt och ibland ovänligt sinnade mot människorna. Dessutom fanns allehanda demoner, tomtar, troll, spöken och annat oknytt att oroa sig för.
Hela poängen med att många av oss invandrare lämnade våra dysfunktionella länder var att undkomma de element som gjorde dem till detta: För att slippa kretinerna och ej behöva förhålla oss till deras destruktiva och bakåtsträvande värderingar.
Vi flydde inte vart som helst. Vi stack till väst. För att leva i jämställda, progressiva och sekulära samhällen.
Tanken var att vi från Sverige skulle försöka påverka våra (under överblickbar tid förlorade) länder åt rätt håll, inte häpet beskåda hur svenska politiker drog Sverige åt fel håll.
Mohamed Omar
Politikernas tal i Almedalen om svenska värderingar är ”svammel”, menar Per T Ohlsson i artikeln ”När anden släpps ut”, införd i Sydsvenskan den 24 juli. Den farlige anden som aldrig borde ha släppts ut heter ”nationalismen”.
Ohlsson menar att Sverigedemokraterna är glada för att anden släppts ut eftersom partiet skulle odla en ”metafysisk föreställning” om att ”Sverige och svenskarna är överlägset allt och alla”. Var har han fått det ifrån? Det är ingen föreställning som jag stött på i SD:s program. Inte heller har jag hört ledande sverigedemokrater påstå att Sverige är överlägset alla andra länder.
Patrik Engellau
I boken Heretic: Why Islam Needs a Reformation gör Ayaan Hirsi Ali en användbar indelning av muslimer i tre typer. Den första är vad hon kallar Mecka-muslimerna, den stora majoriteten, som följer det slags mildare och fredligare islam som artikuleras i Koranens Mecka-suror. Den andra typen är Medina-muslimerna, salafiterna och de radikala jihadisterna, som lägger tonvikten vid de krigiska och våldsamma Medina-surorna (vare sig de själva ägnar sig åt våldsamheter eller bara stödjer dem som gör det). Den tredje typen är den mycket lilla gruppen dissidenter och reformister som arbetar för att islam ska genomgå det slags reform som kristendomen fick erfara för femhundra år sedan och som gett de kristna troende distans till sin heliga bok.
Ulf Larsson
Att svenska media titt som tätt, eller rentav regelmässigt, undanhåller sina läsare och tittare information om etnicitet och geografisk härkomst hos gärningsmän i samband med reportage om brottsincidenter är knappast något kontroversiellt påstående för läsarna av Det Goda Samhället. Men i andra sammanhang kan det bli ett riktigt ståhej om någon antyder att så skulle ske. Ett exempel på det är hallabaloot kring Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth i våras, när de i ett redan klassiskt DN-reportage dristade sig till att påstå att svenska media mörkar negativ information om migrationen. Och inte blev det bättre av att den tidigare kulturministern avslöjade att hon emellanåt kikade in på Avpixlat. Indignationens svallvågor piskade tsunamihöga, som till exempel på SVT och i Aftonbladet där Anna Kinberg Batra levererade rejäla fördömanden av parets uttalanden.
Patrik Engellau
När jag var sexton år började jag i amerikansk skola och fick kontakt med amerikansk kultur. En sak som gjorde starkt intryck på mig var det amerikanska ”vi”. Vilken korvgubbe eller taxichaufför som helst kunde tala om ”vår utrikespolitik” som om han själv suttit i regeringen. Då förstod jag det sanna och märkvärdiga i Abraham Lincolns ord från Gettysburgtalet där han beskrev den amerikanska regeringen som en regering ”of the people, by the people and for the people”. Ett styre tillsatt av folket, bemannat av folket och med folkets intressen för ögonen.
Patrik Engellau
Kan du tänka dig att ett socialistiskt parti, till exempel socialdemokraterna, för hundra år sedan inte skulle ha haft något att säga om kapitalismen och vad partiet tänkte göra med de privata företagen och äganderätten, kort sagt att partiet inte förhöll sig till samtidens maktordning? Att konservativa partier inte tog någon särskilt ställning i denna fråga går att begripa eftersom de inte såg något problem. Men för de andra blev spörsmålet hur politiken skulle förhålla sig till kapitalet nog nittonhundratalets hetaste fråga, se de ideologiska striderna mellan olika nyanser av socialism, se de oförsonliga striderna mellan olika vänsterpartier, se IB, se löntagarfonderna.
Vansinne är att bete sig som förr, men ändå hoppas på ett nytt resultat.
Jag började jobba som skribent 2005. Mitt fokus hamnade snart på islamism och integration. Om de föregående åren ska jag uttala mig med försiktighet, men 2005 och framåt har jag följt, deltagit i och genomlevt den svenska debatten om nämnda ämnen.
Mohamed Omar
Prästen Jacques Hamel slaktades i sin kyrka. När församlingen i den lilla orten Saint-Etienne-du-Rouvray i Normandie firade mässa på morgonen stormade två jihadister in och tog honom och några nunnor som gisslan. Sedan tvingade de ner den 84 år gamle mannen på knä, läste Koranen över honom och slaktade honom.
Det är inte första gången jihadister slaktat en människa i Frankrike. I staden Lyon i juni 2015 skedde den första fullbordade jihadistiska slakten av en människa i Västeuropa i modern tid. Jag skriver Västeuropa. Räknar man Europa som helhet blir det för många slaktningar att hålla reda på. Då får man ju också räkna jihadisternas framfart i Balkankriget på 90-talet.
Debatten mellan Håkan Boström i Göteborgsposten och Hanne Kjöller i Dagens Nyheter är principiellt viktig då den berör nationella värderingar som berör relationerna mellan folket och överheten.
Hanne Kjöller får här representera den globaliserade individen som inte har något särskilt till övers för den lilla svenska människan mer än för en fattig nigerian eller en flykting från Mellanöstern. Hon känner, som många av oss som har arbetat länge internationellt, samhörighet i första hand med kollegor i olika länder. Inte minst i vår tid har detta underlättats med alla avancerade och numera ekonomiskt överkomliga kommunikationsmöjligheter. Vi kan lätt utarbeta gemensamma artiklar eller planera konferenser från skrivbordet eller favoritfåtöljen i bostaden eller sommarstugan. Våra kollegor kan faktiskt befinna sig nästan var som helst på jorden. Nu kan vi lätt både ses och pratas vid och vid nästa uppdatering av internet kan vi kanske reproduceras tredimensionellt i rummet precis som i science fiction filmerna.
Patrik Engellau
För ett tag sedan hörde jag en av Sveriges Radios utlandskorrespondenter med pedantisk noggrannhet förklara skillnaden mellan Rysslands och Sveriges statsägda tevebolag. I Rysslands fall handlade det om ”statskontrollerad television”, slog han fast, medan det hos oss är en fråga om ”public service”. Skönt att få begreppen så redigt analyserade och utredda.
Henric Ankarcrona
Hur kommer det sig? Hur kommer det sig att de alternativa bilderna har svårt att få utrymme? VIK driver sin verksamhet och dominerar media, jaja, det vet vi. DGS har en viktig roll men arbetet är inte slutfört på länge än.
Ett par illustrationer: friskolorna som fick livsutrymme under Bildts regering har blivit en stor framgång. Engagemang från föräldrar och elever och personal bär vittnesbörd. Resultaten är oftast goda, vilket behandlas i en rapport av nationalekonomen Henrik Jordahl som presenterades i DN den 22 juli. Uppdraget kom från Svenskt Näringsliv och kommer därmed att vantolkas och avfärdas av VIKs profeter.
Patrik Engellau
Jag brukar, kanske till leda, rya om det välfärdsindustriella komplexet. Men nu ska jag inte väsnas om komplexet, utan om dess ideologi och tänkande.
Varje makthavare skapar en ideologi åt sig som, när ideologin implementeras och vinner allmän trovärdighet, ger makthavaren mer makt, till exempel högre vinster åt kapitalistklassen, eller, som i det aktuella fallet, fler tjänster och myndigheter samt större budgetar för välfärdsindustrin.
Patrik Engellau
Man googlar, man läser läroböcker, man slår upp både här och där och så får man reda på att demokrati är att folk får rösta på partier eller representanter som har rätt att utse sig själva till kandidater plus att det finns institutioner som exempelvis ett lantmäteriverk (heter numera lantmäteriet och erbjuder sina tjänster i version ”Lättläst”, ”Teckenspråk” och ”Other languages”, som intressant nog visar sig vara ”English, Meänkieli, Sapmi, Romani, Jiddish samt Suomi”; jag hade tanklöst föreställt mig arabiska, men det språket förekommer såklart tills vidare mer hos bidragsmyndigheter än hos myndigheter som hanterar jordägande).
Ulf Larsson
Häromdagen fick jag ett mail från en kollega vid ett svenskt universitet. Hon hade suttit och gått igenom inlämningsuppgifterna för en kurs i skriftlig framställning på A-nivå. En av uppgifterna var att skriva en argumenterande text om ett valfritt ämne. Eftersom hon vet att jag intresserar mig för den svenska migrationsdebatten, undrade hon om jag ville kolla lite på en av de inlämnade texterna där detta ämne togs upp. Jag tänkte att det skulle kunna vara intressant att få veta lite om hur en svensk universitetsstudent ser på denna komplexa fråga, så strax därefter fick jag den – givetvis – avidentifierade texten mailad till mig. I min läsning skulle jag försöka hitta svagheter i resonemanget samt i allt övrigt kommentera efter eget tycke, en lagom betungande uppgift i den drygt 30-gradiga fukthetta som råder i Osaka så här års.
Mohamed Omar
Masskjutningen på en gayklubb i Orlando, Florida, vara bara den senaste i en serie jihadistiska terrorattacker som drabbat USA den senaste tiden. Den 3 maj 2015 gick två jihadister, Nadir Soofi och Elton Simpson, till attack mot en utställning Muhammedteckningar som hölls i Garland, Texas. De hann dock inte döda någon innan de själva sköts ner av polisen. Terrorgruppen Islamiska staten (IS) tog på sig dådet.
Två månader senare, den 16 juli, sköts fem amerikanska soldater ner av den 24-årige jihadisten Mohammod Youssuf Abdulazeez. Attacken riktades mot två militära rekryteringscenter i Chattanooga, Tennessee.
Nu kan man äntligen diskutera den svenska kulturen utan att behöva skämmas. Vad som är specifikt för oss svenskar. Och vilka kulturella drag som vi sätter störst värde på. Något som de flesta verkar vara överens om är att tillit är en egenskap som är speciellt utmärkande för den svenska kulturen.
TILLIT
Det finns många internationella undersökningar som visar att Sverige är exceptionellt när det gäller tillit. Och det gäller flera aspekter av tillit. En är horisontell tillit. Att man litar på sina medmänniskor, inte räknar med att de ska passa på att lura en så snart de får tillfälle.
Patrik Engellau
I en hörna på miljonärsklubben, dit numera en femtedel av svenska folket äger tillträde, sitter två medelålders herrar och pratar vid kaffet efter middagen.
Du Mats-Åke, säger Carl-Johan, det ser inte bra ut det här. Jag menar det här med Sverige.
Va, men Carl-Johan! säger Mats-Åke. Du som skär guld med täljknivar med dina asylboenden och friskolekoncerner. Du har väl inget att klaga på!
Patrik Engellau
Nu ska jag presentera några anstötliga synpunkter som antingen får dig att ånyo ifrågasätta min tillräknelighet (och kanske helt avskriva den, vem vet?) eller också att finna att dina insikter om vårt nuvarande tillstånd ytterligare fördjupats.
Den svenska staten, enkannerligen välfärdssystemet, är gjort för 1950-talets svenska människa. Denna människotyp, Homo Assimilatus, karaktäriserades av en djupt rotad vilja att passa in och förkovra sig i det existerande samhället som uppfattades som i grunden gott även om det fanns mycket att reta sig på och mycket kvar att reformera. Ungdomar strävade efter att assimilera sig in i vuxensamhället, en strävan som inte minst manifesterades i en avsevärd lärdomshunger som kunde tillfredsställas exempelvis av egenstudier, i kvällslampans sken, av korrespondenskurser hos Hermods studieinstitut.
Att människor i många fall föredrar att bosätta sig i ett annat land är i grunden positivt såväl för individen själv som för andra. Ett land kan också ha överskott av personer med särskild expertis som för en kortare eller längre tid också kan vara till stor nytta i ett annat land som råkar sakna sådan expertis. Svenska vetenskapsmän, ingenjörer och administratörer har bidragit på flera sätt till andra länders utveckling, inte minst i utvecklingsländerna, liksom alla kunniga experter och yrkesmän som under en lång tid bidragit till att bygga upp Sverige och dess framgångsrika industrier och service verksamheter. Dagens svenska näringsliv har stor brist på välutbildade ingenjörer, data- och tele-experter inte minst en följd av svagheter i de svenska utbildningssystemen. Bristen på läkare, sjuksystrar och annan specialistvård inom medicin och äldrevård har länge varit kronisk. Sverige behöver följaktligen invandring och här finns det knappast avvikande uppfattningar. Emellertid är det nödvändigt att sådana invandrare har den önskade kompetensen. Dagens asylinvandring löser inte detta då majoriteten av dagens invandrare saknar kompetens för de arbeten som efterfrågas.
Patrik Engellau
Ett par dagar efter Nice-massakern publicerade den välrenommerade terrorforskaren Magnus Ranstorp en debattartikel i Dagens Nyheter. Hans budskap var ungefär så här:
Terrordåd leder till att allmänheten kräver hårdare tag och mer repressiva åtgärder från de nationella ledarnas sida. Men ledarna bör inte bidra till alarmism. Repressiva åtgärder är viktiga, men måste balanseras med förebyggande åtgärder. ”Annars kommer vi att förlora.”
Det låter ödesmättat. Om vi, vilket antagligen betyder vi etniska européer, inte vidtar förebyggande åtgärder kommer vi att förlora, vilket möjligen betyder att ett kalifat etableras i Europa.
Mohamed Omar
Khim Efraimsson är en svensk konvertit till islam. Den 21 juli 2016 publicerade han ett öppet brev på Facebook, riktat till författaren Marcus Birro. Syftet var att ”kommentera något av allt det som skrivs dagligen”, det vill säga om islam. Khim berättar att han blir ledsen eftersom han uppfattar att Birro utmålar hans religion som ett hot.
Själv har Khim bara positiva erfarenheter av sin religion, hävdar han:
Mohamed Omar
Vilka låg bakom kuppförsöket i Turkiet? Det är inte helt klarlagt. Dock är det klart vilka som är vinnarna: Erdogans regering och islamisterna. Erdogan beskrev kuppförsöket som ”en gåva från Gud” och har utnyttjat det för att slå hårt mot alla sina fiender och kritiker. Regeringens anhängare har släppt alla hämningar och gripna rebellsoldater har torterats och dödats på gatorna. Scener som påminner om det islamistiska upproret i Syrien.
Bland de potentiella stormaktskonflikterna i världen tror vissa bedömare att den mellan USA och Ryssland som rör Europa, det vill säga Ukraina och Baltikum, är den farligaste. Men betydligt allvarligare är den alltmer upptrappade konflikten mellan USA och Kina i Asien, framförallt i Sydkinesiska sjön. Kina har sedan länge hävdat hegemoni över hela Sydkinesiska sjön enligt den så kallade ”nine-dash line”, som sträcker sig från Kinas kust ända fram till nosen på närliggande stater som Filippinerna, Taiwan, Indonesien, Malaysia, Brunei och Vietnam. Det finns ett flertal rev och grund som de omkringliggande staterna tvistar om, till exempel Paracel Islands mellan Vietnam och Kina, Spratly Islands norr om Malaysia och Scarborough Shoal öster om Filippinerna.
Patrik Engellau
Det är inte säkert att det var Voltaire som sa att han ogillade sin meningsmotståndares åsikt men var villig att dö för vederbörandes rätt att framföra den. Men om det inte var Voltaire så var det någon annan som sålunda myntade ett av västerlandets stoltaste och oftast formulerade talesätt.
Nu ska jag tala om a) när detta talesätt gäller och b) vad det innebär vid de tillfällen när det faktiskt gäller.
Ilan Sadé
”Riksdagen är folket främsta företrädare”, står det i regeringsformen. I ett parlamentariskt statsskick som det svenska förväntas det folkvalda parlamentet överlägga och besluta å folkets vägnar.
Hela poängen med parlamentet är att ledamöternas uppfattningar ska komma till uttryck, för att sedan stötas och blötas i en beslutsprocess. Om det inte vore meningen att ledamöternas kunskaper och förankring i folkdjupet skulle spela en viktig roll, kunde vi lika gärna skippa riksdagen till förmån för en renodlad partidemokrati. Partiorganisationerna skulle då, precis på samma sätt som aktieägare eller delägare i en ekonomisk förening, förvärva sin röststyrka och sedan styra på egen hand. I partiernas fall skulle förvärvet ske genom tilldelning i enlighet med utfallet i de allmänna valen. Sådär, fixat och klart!
Patrik Engellau
Med tanke på hur mycket engagemang svenskarna ägnar åt att anklaga varandra för rasism är det konstigt hur lite intellektuell energi som satsas på att förstå företeelsen lite mer på djupet. Fast egentligen är det inte alls konstigt, för den sociala nyttan av begreppet rasism är inte att förstå något utan att okväda den vite mannen och övertyga honom om att han är ond och därför ska skämmas.
Mohamed Omar
I en artikel på SVT Opinion efter den jihadistiska massakern i Nice undrade författaren Marcus Birro vart de muslimska samfunden var i den här debatten. Strax därefter, den 18 juli, får han ett svar från Kashif Virk, en imam inom ahmadiyya-samfundet i Sverige. Ahmadiyya är en reformrörelse som grundades av Mirza Ghulam Ahmad i 1800-talets Brittiska Indien. Det mest kontroversiella inslaget i deras lära är att de ser Ahmed som en ny profet, eller hos vissa ”nästan en profet”, efter den arabiske profeten Muhammed. Ahmadierna är diskriminerade och förföljda i flera islamiska länder. I stort sett alla muslimska teologer är överens om att ahmadierna inte är muslimer.
I sitt svar till Birro berättar Virk om hur han reser runt och talar på skolor och på seminarier i Sverige för att övertyga människor om att islam är en fredlig religion. Ahmadiyya är en missionerande rörelse och jag förstår att det är viktigt för Virk att nå ut till icke-muslimer. Men när det kommer till frågan om jihadism, att ta till vapen för genomföra islamismen, är det framför allt muslimer han bör rikta sig till. Alla jihadister är nämligen muslimer. Ledarna inom den jihadistiska rörelsen är dessutom väl bevandrade i islam. De kan sin Koran. De kan den så bra att de med religiösa argument och svärmiska predikningar förmått övertyga tiotusentals av sina trosfränder om att Gud och Muhammed kräver att de strider för sin tro.
Mohamed Omar
Det är nu klart att det blir en ny Indiana Jones-film, den femte i ordningen. Filmen ska upp på biograferna sommaren 2019. Vart ska han resa den här gången?
I den första filmen, ”Jakten på den försvunna skatten”, som kom ut 1981 när huvudrollsinnehavaren Harrison Ford var en stilig 39-åring, reser arkeologiprofessor Jones till Egypten. Året är 1936 och hjälten ska stoppa nazisterna från att få tag på Förbundsarken, som de vill använda för att bygga en odödlig armé.
DET GODA SAMHÄLLET 