Mitt tjat

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Idag har jag tre saker på hjärtat. Alla tre gäller mitt tjat om huvudmotsättningen i Sverige som jag alltså påstår går mellan å ena sidan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex och å den andra den anständiga medelklass som betalar för ruljangsen.

Min första synpunkt är att denna huvudmotsättning inte finns i någon sorts empirisk bemärkelse. Den utgör en intellektuell konstruktion, en tolkning som i bästa fall kan skänka förståelse och ge ledtrådar då beslut måste fattas. Det är samma sak med alla, tror jag i alla fall, idéer om samhället. Arbetarklassen var ingen empirisk kategori. Det var först sedan Karl Marx och August Palm talat om för arbetarna att de var en klass med gemensamma intressen som de började organisera sig. Detta var till stor nytta för den således uppfunna samhällsklassen.

Den andra synpunkten är att jag gillar tanken på ett välfärdssystem. Vad jag inte gillar är att välfärdsproducenterna ska kontrollera nationens tänkande och utveckla detta tänkande så att nationen går dess ärenden. Dwight Eisenhower resonerade på likartat sätt när han sa till det amerikanska folket att militären behövs men blir samhällsfarlig om den bildar ett militärindustriellt komplex och lyckas styra nationens tänkande i sitt eget intresse.

Min tredje synpunkt gäller nyttan av den här sortens teoribyggen. Varför ska man överhuvudtaget prata om huvudmotsättningar? Jag tror att sådana funderingar har praktisk betydelse om man vill bidra till förändringar i samhället. Det finns en massa människor. En del tycker som jag, andra tycker inte som jag. Hur ska jag veta vilka som är mina vänner och vilka som är mina fiender? Vilka lönar det sig att försöka mobilisera för min sak och vilka är det bortkastat att tala med? När August Palm gjort sin klassanalys begrep han att det inte var så mycket glädje med att försöka rekrytera bankdirektör Wallenberg till medlem i socialdemokratiska partiet men att det nog skulle gå bättre om han försökte med de anställda på sågverket.

Den dominerande uppfattningen bland dem som vill se en förändring i Sverige idag är att fienden är ”vänstern”. Visst, det låter sig sägas, och man vet väl ungefär vad de menar. Men vem är vänstern? Räknas LO-kollektivet dit? Är det industriarbetarna som vill införa normkritik och HBTQ-certifiering? Om ”vänstern” är fienden så är väl ”högern” de naturliga allierade, antar jag. Jaha, betyder det allianspartierna? Ska vi försöka göra Annie Lööf till propagandist för minskad migration? Står fru Batra på vår sida i frågan huruvida Decemberöverenskommelsen bör avvecklas inte bara i teorin, utan även i praktiken?

Svaret på frågan om huvudmotsättningens karaktär har avgörande betydelse för vårt politiska handlande. Om klyftan går mellan vänstern och högern så är allt mycket lättare. Högern finns redan representerad inom etablissemanget och då gäller det bara för förändringsivrarna att mobilisera till exempel allianspartierna för sin sak.

Om emellertid jag, Gud förbjude, har rätt är jobbet mycket svårare. Även allianspartierna ingår i politikerväldet och är därför inte att lita på. Jo, enskilda politiker kan gå att lita på, men det gäller inte bara allianspolitiker, utan även socialdemokrater, kanske rentav någon vänsterpartist. Men det viktigaste, om jag har rätt, är att medelklassen får ett klassmedvetande och börjar organisera sig för sina intressen. Återigen: vi får lära av 1800-talets arbetarklass.

21 thoughts on “Mitt tjat

  1. Fredrik Östman skriver:

    Man får förstås inte förväxla vänstern som politisk idé och projekt med personer, partier eller intressegrupper som i tidigare skeden solidariserat sig med denna idé och detta projekt. LO-kollektivet, enkannerligen de äldre, traditionella, manliga delarna av det, röstar sedan ett kvartssekel hellre på Moderaterna och Sverigedemokraterna än på SAP.

    Idag hade Svenska Digest en intressant debattartikel där typiska LO-kollektivister säger precis detsamma som Donald Trump:

    http://www.svd.se/kinas-dumpning-slar-mot-sverige

    Liked by 1 person

  2. Björn Petersen skriver:

    Den skarpaste skiljelinjen går mellan Sjuklövern och media å ena sidan och SD med alternativmedia å den andra. Den nyligen lanserade mediautredningen ser jag som ett försök att minska alternativmedias möjligheter att verka.

    Liked by 1 person

  3. Sten lindgren dy skriver:

    jag tror skiljelinjen är enkel, den går mellan de som betalar med sitt arbete och sin trygghet, de som ger något till samhället, förenklat vit medeklass men många andra inberäknas, och de som lever på de skötsamma: politiker, journalister, kändisar, tyckare, migranter i synnerhet muslimer etc. Detta är den skiljelinje fler och fler ser, varför skall den vite mannen öka sin börda? Den andra skötsamma delen av världen, kina, korea, japan och till dels ryssland har inte alls anammat denna börda, västvärldens rygg är full.

    De skötsamma är helt enkelt trötta på att bära resten och hela tiden få mer och mer på ryggen, och skäll dessutom, de tar nu tillbaka makten efter att ha låtit de icke produktiva ha den allt för länge.

    Annars så är det en ganska bra dag idag, ganska fint med en kaffe att sitta och skumma alla ledarsidor… :), fick nästan lust att betala för att höra janerik l analysera med Tove l…

    Liked by 4 people

  4. Bo skriver:

    Men det viktigaste, om jag har rätt, är att medelklassen får ett klassmedvetande och börjar organisera sig för sina intressen. Återigen: vi får lära av 1800-talets arbetarklass.

    Exakt denna insikt formades i mitt huvud när vi var och lyssnade på Jimmie i somras …
    Vi som har tagit steget över linjen till SD har ett starkt engagemang och ryggar inte för etablissemangets angrepp. Här finns enda möjligheten till en förändring idag.

    Liked by 3 people

  5. Yvonne Rosenthal skriver:

    De politiska partierna oberoende av färg ogillar sina traditionella väljare, man även föraktar och vill byta ut.
    Nya Moderaterna vill bli av med sina trogna väljare. ” De finns väljare utan för Stockholm Stad” och via mätningar var vecka får man reda på ” vilka frågor som intresserar medborgarna och det är livspusslet och inte moderaternas traditionella kärnfrågor”.
    L/ FP Birgittafeministerna tänker som Fi utom då det gäller Nato, euro och Eu. Fp/ L satte bocken till gd för Skolverket , numera minister Anna Ekström som skyller svenska skolans usla resultat på marknaden. C säger sig vurma för landsbygden och jag gillar Stockholm. KD väntar barn . S, V, Fi och V gillar inte vita män ur arbetarklassen utan älskar kvinnor utan klass som förläst sig på Judith Butler och bokbålsbränner Kamasutra. Sd har konstiga frisyrer . Ingen gillar mig och jag gillar ingen.

    Liked by 3 people

  6. Christer Carlstedt skriver:

    Den politiska tankens livsluft är förändring. Det är förändring, förhoppningsvis då till det bättre, som är hela vitsen.

    Då kommer vi till det ”sorgliga” faktum att det politiska etablissemanget inte alls har något intresse av reell förändring eftersom det kan ses som sågande i den gren man sitter på. En förändring i ”vi- och dom-tänkandet” till ett ”bra-för-alla-tänkande” skulle slå undan benen på politikens fundament som är spänningsförhållanden.
    Eller kanske mer i klartext – vems privilegier skall bevakas och på vems bekostnad.

    Om vi tittar litet på t.ex. förslaget från medieutredningen, så tycks det att de medieintresseorganisationer som finns, skall få besluta om vem som skall få mediestöd och hur mycket. En förutsättning är då att medierna har en demokratisk så kallad grundsyn, för att det skall bli klirr i kassan.
    Nu är det så att begreppet demokratisk grundsyn är så uselt definierat så att det i praktiken lämnar fältet helt öppet för godtycke.
    Det vi brukar kalla för etablerade media har en förkärlek för att stryka det politiska etablissemanget medhårs. Man biter väl inte den hand som föder en?
    Fast någonstans i bakhuvudet har jag ett minne av att medias uppgift är ett kritiskt granskande av den politiska makten.

    Min högst personliga tro är att t.ex. Avpixlat kan se sig om i stjärnorna efter mediestöd. Sannolikt med hänvisning till bristande demokratisk grundsyn.

    Men – betyder då inte demokrati att alla skall ha rätt att torgföra sin uppfattning förutsatt att den håller sig inom lagens ramar?
    Med den synen på saken förefaller det närmast naturligt att ge stöd till Avpixlat eftersom där framförs åsikter som det etablerade medielandskapet inte låter komma till tals.

    Alltså – den politiska makten ser om sitt hus genom finansiering av de som håller med.
    Vill man vara elak, så kallas sådant i andra sammanhang för bestickning.

    Brukar man inte kalla befästande av en priviligierad ställning för konservatism?

    Det välfärdsindustriella komplexet är på samma sätt som media en stödfunktion till etablissemanget. De är beroende av ett politiskt klimat som tillhandahåller medlen för verksamheten.
    Politikerna slår sig för bröstet och tycker att vården och skolan har vitaliserats av fattade politiska beslut om vård- och skolval.
    Vad man egentligen säger, men givetvis utan att uttala det högt, är att de politiker som hanterar vård och skola gjorde och gör ett så uselt jobb inom sina fögderier att privatisering var enda möjligheten till förbättring.

    Intressekonflikten står mellan dem som anser sig ha fått mandat att besluta om allt och de som inte alls är lika övertygade att politikerna i allmänna val får någon sorts carte blanche.

    Liked by 2 people

    • Sten lindgren dy skriver:

      Precis, om Sverige på 70-talet och framåt valt en annan väg så hade vi kunnat vara ett mer framgångsrikt Schweiz, och ha enorma egna medel att ge direkthjälp i flyktingläger dessutom, inte de skulor och allmosor som nu är fallet.

      Men då hade hade politikerna gjort sig själva nästan överflödiga, därför så klart en förändring till det sämre.

      Gilla

  7. Yvonne Rosenthal skriver:

    Jag väl med veten om att jag borde veta bättre och tiga. Men har litet svårt att dölja en liten skadeglädje – utläses skadlig glädje enär jag är riktig glad över att Hilary Clinton slog huvudet i taket och inte igenom taket. Är säkerligen lika korkad som naiv då jag hoppas att svenska politiker och media typ SR, DN och SVT ska ta sitt förnuft till fånga och inse att : Det ska löna sig att vara flitig i skolan och inte tvärtom . Det ska löna sig att vara laglydig och inte tvärtom. Det ska vara eftersträvansvärt att vara företagare och inte tvärtom . Frihet att forma sitt liv efter eget huvud ska gälla alla och inte bara de som räknar sig som queer. Det förakt delar av journalistkåren och flera politiker hyser för det som är a och o för att få ett fungerande samhälle är farligt .

    Liked by 2 people

  8. Peter M skriver:

    Komplexet bör delas upp i olika delkomplex för att kunna analyseras och hanteras. Just nu är det invandringsindustriella komplexet det centrala hotet mot det goda samhället.

    I grund och botten finns det bara en central fråga inom svensk politik just nu och det är immigrationen. Den kommer att avgöra om Sverige kommer att kunna fungera som ett gott samhälle under de närmaste generationerna av svenskarnas liv. Möjligen ännu längre.

    Låter vi i stort sett samtliga de migranter som kommit under de senaste åren stanna och även fullfölja anhöriginvandring i den relation om 1,6 anhörig per migrant som hitintills verkar ha tillämpats så kommer Sverige att hamna där Frankrike är nu.

    Vi ser nu början på de massiva skattehöjningar som kommer att behövas för att försörja en miljon människor i utanförskap. Först de lågt hängande frukterna i forma av bankskatt och fåmansföretag. Sedan kommer mera, men det kommer inte att räcka. Andra negativa effekter som havererat skolsystem, minskad tillit i samhället kommer att följa.

    Eftersom vi inte tog Finlands väg och prövade om asylskäl fanns, måste vi snart ta en seriös diskussion om hur långt ett gott samhälle kan gå på repatrieringens väg. Utan att vi går till ytterligheter.

    Liked by 2 people

  9. MartinA skriver:

    ”Arbetarklass” är inte konstruerad utan given av evolutionen. Under hela vår historia, tiotals miljoner år, sedan innan vi var människor. Har vår population begränsats av tillgången till mat. Vid varje svältperiod har de som har haft lägst status svultit ihjäl. Eller åtminstone deras barn.

    Detta har skapat två instinkter i oss människor. Dels, att de med lägst status måste organisera sig. För att få några biljetter till framtiden alls. Så kallad klasskamp. Detta tillstånd råder i fredstid.
    Och dels, att mänskliga grupper måste ha förmåga att samarbeta allihopa tillsammans för att bedriva krig mot ”dom andra” och ta deras resurser. Så kallad folkgemenskap.

    ”Höger” brukar premiera folkgemenskap och krig eller krigsberedskap, vänster brukar premiera klasskamp. Ingen av sidorna förstår att båda är nödvändiga, fast vid olika tillfällen. Modern vänster ränner överklassens ärenden i dess vurmande för utlänningar vars enda funktion är att göra klasskamp omöjlig och alltså ge överklassen fritt spelrum och göra det omöjligt att stå emot dess maktmissbruk.

    Ovanstående är huvudmotsättningen även idag. Eftersom det finns så många ”de andra” tätt inpå oss kommer vi svenskar ofelbarligen att premiera ”folkgemenskap” och konflikt mot ”de andra” inom överskådlig tid framöver. En form av krigstillstånd, åtminstone kommer våra instinkter uppfatta det så. Medelklassen är klassiskt överklassens hantlangare, det är medelklassens instinkt. Den kommer skiktas upp nu allteftersom biljetterna till framtiden blir färre.

    Liked by 1 person

  10. Janne skriver:

    Alliansen som idée existerar inte längre. Hur skall man komma överens om migrationen?
    C är verklighetsfrånvänt. De vill ha fri invandring. undrar var de skall bo

    Liked by 1 person

  11. phnordin skriver:

    Här måste rivas för att vi skall få ljus och luft. Den politiska inaveln, det tysta, outsagda reglerna som styr samhället, samstämmigheten som ligger som en våt filt över debatterna i riksdag, medias självpåtagna censur och brist på vilja att föra fram information måste påtalas och bekämpas med en öppen och hederlig debatt

    Gilla

  12. Lars skriver:

    Man skall inte bry sig så mycket om att kategorisera människor utifrån om man tror att de är vänner eller fiender.Istället skall man utgå från det man tycker är sanning.Ord är emellertid viktiga eftersom de styr tanken.Utan ordet arbetarklass så finns det kanske ingen arbetarklass?Medelklassen är en arbetarklass emellertid.Men medelklassen håller på att förvandlas till ett utsläpat prekariat.Ett prekariat består av människor som släpar ihjäl sig på svältlöner.De blir fler och fler.Inga villor,volvos och vovvar där inte.Bara slit och släp och sms-lån och csn-skulder och kronofogdar.Ödlorna som sitter i Bilderberg-konferenser har förstått detta,eftersom det är deras politik som skapat detta prekariat.Ett nytt trasproletariat.Ett stort trasproletariat.Neuropas nya majoritet.Filosofie doktorer som släpar på Mc Donalds och steker hamburgare.Om dom har tur.Älskar prekariatet Eurokommissionen hängivet och oreserverat?

    Liked by 1 person

  13. Lars skriver:

    Förlåt att jag tjatar men för att förstå det sk etablissemangets betingade reflexer måste man absolut förstå att det svenska etablissemanget såsom det poltiskt kommer till uttryck är intimt kopplat till det som kan kallas Coudenhove-Kalergi-komplexet.Förr:Det Marxistiska-komplexet.Men Marx är numera uppdaterad och s a s transformerad till Coudenhove-Kalergi.Att detta skall vara så svårt att förstå!Vem bryr sig idag om en vanlig lågavlönad svensk arbetare?Svar:Mycket,mycket få.Om ens någon.

    Gilla

  14. Hovs-Hallar skriver:

    Hittar lite väl mycket marxistiskt tankegods i Patriks funderingar.
    Idén om att ”medelklassen” ska organisera sig likt en gång arbetarna gjorde känns passé.

    Arbetarklassen uppstod som en ny grupp genom industrialiseringen, och saknade därför länge egna språkrör. Marx såg detta och i hans överhettade hjärna föddes utopiska fantasier om hur denna förbisedda grupp skulle ta makten.

    Vad de faktiskt behövde var en röst i samhället, vilket de småningom skaffade sig.

    Den såkallade medelklassen är dels ingen homogen grupp, och dels har dessa människor redan idag tillgång till demokratisk representation.

    Vad som behövs är att göra denna representation meningsfull, dvs. att det måste finnas politiska partier som ärligt avspeglar de dominerande problemen i samhället och kan erbjuda realistiska åtgärder för att åtgärda dessa problem.

    Ett samhälle som vägrar tillåta framväxten av sådana partier, och inte heller vill införliva sådana nya tankar i etablerade partiers program, är ingen demokrati utan en DIKTATUR — på motsvarande sätt som Sverige var ett fåmansvälde på den tiden de flesta svenskar saknade rösträtt!
    Trots etablerade partiers smutskastning är SD numera på väg att bli landets STÖRSTA parti, och varför? Jo därför att alla andra partier VÄGRAR respektera väljarnas åsikter om en ödesfråga för vårt land.
    Detta har inget med ”medelklass” eller någon annan ”klass” att skaffa, utan skiljelinjen går mellan de som ännu tror på makthavarnas lögner och de som genomskådat lögnerna.

    Ungefär som när kommunistregimerna i Östeuropa föll — var det någon speciell ”klass” som gick ut på gatorna och rev Berlinmuren? Här i Sverige krävs en liknande omvälvning där PK-maffian och deras handgångna störtas från makten.

    Liked by 1 person

  15. Lennart Göranson skriver:

    Är det åsikter som står mot varandra eller människor som står mot varandra? I början av inlägget sägs att huvudmotsättningen är en intellektuell konstruktion, alltså en konflikt mellan uppfattningar. Men senare hävdas att medelklassen måste börja organisera sig, och då handlar det om människor.

    Många ser motsättningen som en kamp mellan etablissemanget och folket. Då handlar det om människor, men pekar ut den och den politikern, den och den ledarskribenten. Och mot de personerna skulle stå det svenska folket som antas ha identiska intressen och enhetliga uppfattningar, åtminstone när man ”kommit till insikt”. Jag hör tydligt ekot från 68-vänstern, trots att det nu kallas konservatism och inte kommunism. Och jag tror inte alls på den föreställningen.

    Eliten finns, och det är den som styr länder. Och det har den alltid gjort, i kraft av egenskaper som ger den makt. Den helt övervägande delen av svenskarna, folket om man så vill, har inte den makten. Men ganska så många har förtroende för att eliten sköter sig bra och har rätt i sina värderingar. Men det är också många, en växande andel, som misstror eliten, det den gör, och det den säger till oss. I USA har de som misstror eliterna blivit så många att Trump valdes till president.

    Min slutsats är alltså att motsättningen är mellan folket och folket, eller närmare bestämt mellan dem som har tappat förtroendet och dem som fortfarande har det kvar. Huvudmotsättningen finns alltså inte i någon empirisk bemärkelse utan det handlar om en kamp om vilken berättelse man tror på. Och om man ska dra någon praktisk slutsats blir det att det snarare handlar om att erövra makten över informationen, problemformuleringen, opinionen. Snarare än att organisera en medelklassrörelse.

    Liked by 1 person

  16. Hortensia skriver:

    Tack för att du orkar ”tjata”, Patrik! Jag skulle vilja påstå, att skiljelinjen går mellan ”henstern” och rännsten´.

    Den utopiska ”hensterns” multikulörta luftslottsbygge står i bjärt kontrast till realistiska och duktiga ”brunråttors” välbyggda rännsten, som förhoppningsvis snart har kapacitet att leda bort migrantströmmen – innan hela Sverige förvandlas till ett obeboeligt, kriminellt träsk…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s