Överlevande misslyckanden

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Den 19 – 22 mars 1979 deltog jag i ett internationellt seminarium som hette Stockholm Symposium on Surviving Failures. Ett överlevande misslyckande är ett socialt experiment som inte slår väl ut och därför borde läggas ned men trots detta hålls vid liv.

På den fria marknaden genomförs hela tiden ett antal projekt i form av nya företag som förväntas ge en framtida ekonomisk avkastning. Investerare sätter in pengar – i allmänhet mycket mer än de förutsett – men bara fram till det ögonblick då de tappar modet och låter ett utsiktslöst ungt företag dö. Detta är en enastående effektiv och tilltalande ordning, ty risken för ett misslyckande tas av individer som i varje stund vet vad de håller på med och som likaledes i varje stund bedömer om de ska ha fortsatt förtroende för projektet. Visst finns exempel på att folk investerar i företag som redan från början saknar överlevnadschanser, men detta är ovanligt och beror för de mesta på att investerarna dragits vid näsan av bondfångare och charlataner. Refaat El-Sayed var en känd svensk sådan.

Utanför den fria marknaden, till exempel i den offentliga sektorn där det inte satsas egna, utan andra människors, pengar finns inte den spärr som ligger i att beslutsfattarens privatekonomi är med i spelet (annat än i det specialfall där vederbörande låter sig mutas av en uppdragstagare). Där finns ingen mekanism som med automatik tar död på chanslösa projekt. Där kan misslyckandena överleva. Det var det symposiet handlade om.

Jag minns att vi pratade en hel del om Concorde, alltså det brittiskfranska överljudsplanet för passagerartrafik över Atlanten. Ekonomiskt sett var Concorden ett totalt misslyckande, men eftersom det handlade om politisk prestige och skattebetalarnas pengar fick flygningarna fortsätta i över tjugo år tills ett plan störtade i Paris år 2000 och projektet kunde begravas.

Mitt bidrag till symposiet var en uppsats om svenskt bistånd, ett misslyckande som jag vid det laget hade ägnat nästan tio år av mitt liv till att allt motvilligare betjäna (samt ha kul och tjäna hyggligt med pengar). Efter ett antal år i branschen hade dess inneboende misslyckande blivit alltmer uppenbart för mig. Jag gjorde tama försök att förmå den svenska biståndsorganisationen att genomföra i vart fall en del självklara förändringar som kanske gjort misslyckandena lite mindre iögonenfallande. Det gick inte. Så här avslutade jag symposieuppsatsen:

Det finns två alternativa sätt att hantera misslyckanden: det ena är att ändra de beteenden som skapar dem, det andra är att omdefiniera dem till framgångar. Vi måste då fråga oss under vilka omständigheter den senare strategin är möjlig. Ett annat sätt att formulera saken är att fråga när avnämarna – alltså de som drabbas av misslyckandena – kan påverka händelserna.

I en vanlig marknadssituation visar avnämarna – de potentiella kunderna – sitt missnöje genom att inte köpa produkten. Det spelar ingen roll hur högt producenten själv prisar sitt verk, det är kunden som bestämmer. Den andra strategin enligt ovan står i en sådan situation inte öppen för producenten.

För att misslyckanden ska kunna överleva måste det därför vara någon annan än avnämarna som betalar för varorna. Så är det med biståndet. Det är inte u-ländernas fattiga massor som avgör vad som är bra och dåligt utan givarlandets politiker.

Och vem är det som förser politikerna med den information de behöver för att kunna fatta beslut? Jo, det är just den organisation – i det här fallet SIDA – som har ansvaret för misslyckandena. Det är lättare för en sådan organisation att omtolka sitt resultat än att genomföra stora förändringar. Därför väljer anslagsfinansierade organisationer regelmässigt att skönmåla sina resultat.

Jag kunde ha lagt till att politiker därför aldrig kan lita på sina myndigheter. Politiker som litar på sina myndigheter blir dessas fångar. Detta har blivit särskilt tydligt med dagens politikervälde och välfärdsindustriella komplex. Det är apparaterna som styr.

17 thoughts on “Överlevande misslyckanden

  1. gmiksche skriver:

    Jag är tveksam till att det är apparaten som styr. I dag är apparaten inpyrt med politiker, i vart fall i ledande ställning. Politiskt oberoende eller, för att använda ett gammalt ord, oväldiga tjänstemän med en ställning som har och kan ta eget ansvar under lagen finns ej längre. D v s när någon gör det är vederbörandes tjänstemannakarriär förstörd.

    Även ifall man drar en skiljelinje mellan politiker och tjänstemän är det ju så, att det borde finnas, och finns enligt min uppfattning, politiker som inser att biståndspolitiken ett totalt misslyckande. I alla partier. Men av opportunism och rädsla att bli ställda mot väggen av de troende håller de tyst. De troende innehar den mediala makten. Än så länge.

    Gilla

  2. Hortensia skriver:

    Deprimerande, Patrik, att ”politiker därför aldrig kan lita på sina myndigheter” och att även det motsatta förhållandet råder, vilket får ödesdigra konsekvenser för allmänheten.

    Att en svensk myndighet, som polisen, inte kan lita på politikernas stöd för en effektivare brottsbekämpning, p g a en huvudlös antidiskrimineringsiver, som resulterar i djupt stötande prioritering av hänsynslösa, kriminella, utländska medborgare intressen framför värnlösa, skötsamma, svenska medborgares – i Sverige – är ren och skär skandal.

    http://www.smp.se/ledare/vi-skriver-rumansk-liga/

    http://www.dagenssamhalle.se/kronika/vaksamhet-raecker-inte-mot-aldringsbrotten-2889

    Liked by 4 people

  3. Göran Fredriksson skriver:

    Lösningen på problemet torde då vara

    – att utforma en metod där ”konsumenterna” avgör om de vill köpa tjänsterna
    – en fungerande konkurrens mellan olika producenter
    – att avkastning till investerare kan ges (vinst i välfärdssektorn) och
    – att villkora offentlig finansiering med att riktiga investerare anser att upplägget är så bra att de vill satsa egna pengar i dem.
    – att kvalitetskraven är tydliga och kan upprätthållas strikt
    – att möjligheterna till fusk elimineras

    Nacka kommuns checksystem för välfärdstjänster kan vara en modell för första och andra att-satsen, skolfinansieringen en modell för den tredje och fjärde.

    Avgörande är att kvalitetskrav kan upprätthållas och att fusk kan bemästras. På dessa punkter har allianspartierna kört rejält i diket. hittills.

    Gilla

  4. Christer Carlstedt skriver:

    När Patrik beskriver problematiken med SIDA, så finns kanske skäl i att påpeka att SIDA egentligen är en fortsättning av ett om möjligt ännu värre projekt, nämligen NIB (Nämnden för internationellt bistånd). NIB var ett praktexempel på politisk styrning, faktiskt ministerstyre, som gick så snett att det tvingades på knä av en tämligen enig svensk tidningspress, som gjorde gemensam sak mot sakförhållandena och närmast helt ignorerade respektive tidnings politiska hemvist. Vi fick den så kallade NIB-skandalen, där det ansvariga statsrådet Lindström fick en rejäl släng av sleven.
    Man tvingas dock konstatera att misslyckandet aldrig föranledde något ifrågasättande av verksamheten som sådan, d.v.s. om statsstött internationellt bistånd verkligen var i mottagarländernas verkliga intresse och om biståndet kom dem tillgodo som det egentligen var avsett för.
    Det hål man hade grävt för att ösa pengar i lät man vara kvar så att man kunde fortsätta med påfyllandet. På något sätt hade man lyckats med konststycket att göra internationellt bistånd enligt den svenska modellen till ett axiom.

    Nu har man från politiskt håll fixat till en ny och ännu större grop som kallas flyktingmottagning.
    Det äger sin riktighet att vi har internationella åtaganden som säger att vi skall ta hand om och bereda plats för asylsökande flyktingar.

    Den stora skandalen ligger nu i att man vantolkat asylbegreppet och flyktingbegreppet.
    Man låter den som kommer definiera huruvida de är asylsökande eller ej, trots att man endast enligt internationell praxis bara kan vara asylsökande i första säkra land man kommer till.

    Flykting kan man vara av ett antal olika skäl. Min möjligen dåliga ekonomiska situation i hemlandet är definitivt inte ett av dem.

    Om man hade haft vettet att tolka begreppen korrekt och handlat därefter så hade det svenska välfärdssystemet kunnat hantera dessa människors behov. När man nu släpper in kreti och pleti finns inte förutsättningarna.

    Till yttermera visso så tillåts de som inte får uppehållstillstånd att dra växlar på välfärdssystemet för sin försörjning i landet.

    Jag begriper inte för liv och pina hur någon som inte har rätten att vistas i landet kan få ekonomiskt stöd av skattemedel.

    Liked by 7 people

    • Olof B skriver:

      Det måste helt enkelt finnas konstitutionella spärrar som hindrar politikerna att leka Jesus med skattepengar. Bistånd låter så fint i folks öron att man i princip aldrig hör någon ifrågasätta dess berättigande. Bara små försynta invändningar på detaljnivå hörs ibland. Jag kan dock inte komma till någon annan slutsats än att internationellt offentligt finansierat bistånd bör avskaffas och förbjudas. Skall resurser skänkas bort är det bara de som skapat dem som kan besluta detta.

      Gilla

  5. MartinA skriver:

    Suvrän artikel. Ett annat sätt att kritisera SIDA är att läsa deras förklarade syfte som är att ”Eliminera fattigdom” eller dylkt. Och sedan fråga i vilka länder de gjort det? De enda länder som substantiellt minskat sin fattigdom har gjort det genom handel, mig veterligen.

    Liked by 1 person

  6. oppti skriver:

    Det finns gott om riskkapital som vill göra gott. Det finns entreprenörer som är villiga att hjälpa till och det finns behövande som kan hjälpas.
    I denna kedja finns det många fallgropar som förtjänar att uppmärksammas.
    Men det är först när den goda viljan är falsk som jag blir upprörd. Misslyckande som kan fortgå med kännedom om misslyckandet kan inte betraktas som god vilja.

    Gilla

  7. Stefan Eriksson skriver:

    En fråga;
    Hur har ”våra” politiker definierat resultatet av satsade utvecklingsmedel till ”Bai Bang” (med stor reservation för stavfel), ett ”pappersbruk” i Vietnam där papper skulle produceras av bambu?
    Det är visserligen länge sedan (under ministären Palme tror jag), men så ”tyst” som det är misstänker jag att det har blivit ett totalt misslyckat stödprojekt.

    Gilla

  8. HL skriver:

    -Christer C
    Jag håller fullständigt med dig!
    När ska myndigheter (+ politiker/journalister m fl) få upp ögonen för det vanvett som sker i Sverige. Det som för oss vanliga, dödliga är så uppenbart.
    ex:
    • ”gubbar” som kallar sig barn
    • ”papperslösa” som är illegala invandrare
    • ”flyktingar” som är lycksökande från länder i icke-krig
    • asylsökande som passerat ett flertal europeiska länder utan att söka asyl (jfr första land)
    • bidragsslöseriet som inte vet några gränser (jfr tandläkarkostnad med svensk medborgare)
    • kriminaliteten
    • 374.000 anhöriginvandrare fram till 2020 (3-4 år)
    Ja, listan kan göras hur lång som helst.

    Jag undrar ibland som det kan finnas så många i Sverige som (kortsiktigt) tjänar på invandringspolitiken att ”här gäller det att ligga lågt och tjäna så mycket som möjligt innan det vänder”. (Exempelvis uthyrning av bostäder [Bert], allahanda butiker för försäljning av sängutrustning, möbler, cyklar, mobiler, tv, tv-spel, kläder, skor, transportföretag, advokater(!), gode män, miggor m fl).

    Nej, men så kan det väl ändå inte vara?

    Liked by 1 person

  9. Fredrik Östman skriver:

    Det beklämmande med det vi kallar humanvetenskaperna är att det stannar vid prat. Det sägs en massa klokt och det sägs en massa dumt. Men ingen sorterar i massorna, utan man citerar bara vidare i oändliga raddor utan början och utan slut. På detta sätt förhåller sig humanvetenskaperna i förhållande till naturvetenskaperna på samma sätt som den offentliga sektorn till den privata enligt din beskrivning ovan. Misslyckanden hålls vid liv och samlas på hög och den riktiga teorin försvinner som en nål i en höstack, nedröstad hundratusen mot ett.

    Det saknas ett falsifieringsinstitut.

    Därmed var ditt seminarium i sig ett överlevande misslyckande även som det skulle ha producerat den renaste sanning.

    Liked by 1 person

  10. Ulrika skriver:

    Bara ett tillägg. Ur teknisk synpunkt var Concorde en sensation väl före sin tid. Men Boeing accepterade inte konkurrensen och lyckades förbjuda Concorde i USA (utom i NY).
    Detta fick en dominoeffekt då övriga intresserade länder avbeställde.
    Krashen i Paris orsakades av en metallpjäs som ramlat av på banan från ett amerikanskt plan.

    Liked by 1 person

  11. Christer Harling skriver:

    Lysande beskrivning Patrik,

    Kombinationen ” någon annan betalar”, ogenomtränglig byråkrati, bristande insyn och
    en akvariedemokrati där 2% av medborgarna nominerar 100% av ” våra” förtroendevalda
    har skapat det Sverige och samhällsklimat vi ser idag.

    1969 var Sverige och Schweiz i paritet med varandra när det gäller ekonomiskt välstånd och
    fungerande samhällsinstutioner.
    Idag är Sverige och Schweiz som två länder på olika planeter.

    Det ” välfärdsindustriella komplexet” är ett isberg som sänker Sverige till knappt flytande nivå.
    Allt medan orkestern spelar och kaptenerna ropar ” allt är gott” och ” lyssna inte till brunråttorna”.

    55.000 medborgare röstade med fötterna 2015, flyttade utomlands.
    Det blir intressant att se 2016 år siffra. Den lär inte bli lägre.

    Gilla

  12. Lennart Göranson skriver:

    Jag kan berätta en annan historia, med en annan sensmoral. Det handlar om en myndighet som i början av 70-talet fick i uppgift att administrera en politik som skulle bli just ett överlevande misslyckande, nämligen tidsbegränsade selektiva prisregleringar. Föreställningen var att om man på ett tidigt stadium förbjöd prishöjningar inom ett visst område så skulle de förhindras att sprida sig i ekonomin och på så sätt kunde man bekämpa inflationen. Det här var naturligtvis en helt befängd idé, vilket inte hindrade regeringar från att gång på gång införa selektiva prisstopp – även borgerliga regeringar. Att fler och fler efter hand insåg att prisstoppen inte kunde göra något åt inflationen – utom eventuellt förvärra den – hade ingen effekt eftersom åtgärden var uppskattad av den breda allmänheten.

    Den myndighet det gällde hade ett informationsövertag i förhållande till politikerna. Dels hade man en kvalificerad utredningsapparat (jämfört med de underbemannade departementen) som gav insikter i hur saker och ting faktiskt förhöll sig. Och dels hade man hyggliga möjligheter att genom information påverka den politiska nivån, alltså att ”vifta på hunden”. Den ordningen kan naturligtvis kritiseras för att vara odemokratisk. Å andra sidan har den fördelen att utvecklingen kan påverkas av kunskap och inte bara av opinion.

    Trots att kunskap och förnuft talade mot fortsatt prisregleringspolitik framstod det som närmast omöjligt att få politikerna (oavsett färg) att avstå från en så populär åtgärd. Motdraget blev då att föreslå nedläggning av den myndighet som hade förmåga att administrera prisstoppen. Och så blev det också: utan tillgång till prisregleringsmyndigheten försvann möjligheten för regeringar att fortsätta med det överlevande misslyckandet.

    Så jag håller inte med om slutsatsen att det i alla lägen är politikerna vi ska lita på och experterna som vi ska misstro. Och om vi vidgar perspektivet till exempelvis polisens, skolans eller sjukvårdens områden. Handlar inte problemen där just om politisk klåfingrighet, om ambitionen att med New Public Management och andra tekniker i detalj styra och kontrollera verksamheten i stället för att ha tillit till den professionella kompetensen?

    Gilla

  13. Lars skriver:

    En annan form av överlevande-misslyckanden – dock ej så ofta framhållen-är den svenska förklädda pöbelns försök att genom idiotiska reflexmässiga åtgärder och primitiv skräck-och-fasa metoder försöka hindra svenskar att se det uppenbara och tänka fritt.Dessa försök omvittnade av alla visar att det är just en förklädd pöbel som svenskarna har att göra med.Kultiverade människor ägnar sig ej åt primitivt åsiktsförtryck utan håller alltid tanke-,åsikts- och yttrandefrihet som heliga ting.Sagt på ett något annorlunda sätt:”Once a government is commited to the principle of silencing the voice of opposition,it has only one way to go,and that is down the path of increasingly repressive measures until it becomes a source of terror to all its citizens and creates a country where everyone lives in fear”.(Harry S Truman) Skräcksverige var finns det?Svar:Det finns just här just nu.

    Gilla

  14. Lars skriver:

    Alla försök av totalitärt inriktade klickar att försöka kväva människors yttrandefrihet är dömda att misslyckas.Sådana försök är därför i sig på sätt och vis exempel på överlevande-misslyckanden.Censurera pressen.Samizdat uppstår och den censurerade pressens upplagor sjunker såsmåningom till noll.Likrikta radio och TV.Människorna vägrar betala radio- och TV-licenserna.Ostrander&Schroeder är två vetenskapsmän som kartlagt detta fenomen som verkar visa på att människorna automatiskt instinktivt känner vad som är lögn och sanning.Och inte nog med det – denna visshet,denna insikt sprider sig också som en löpeld bland alla.Utan radiovågor och kabelnät.Vad beror då detta på?Det beror på att alla människor har en inbyggd sanningsantenn som arbetar dag och natt och som är ultrakänslig.Att ägna sig åt barnsligheter som censur är därför kontraproduktivt och i allra högsta grad oetiskt.Intressanta rön att ta till sig för alla amatörer i censur-branschen:Schroeder,Ostrander.Vernetzte Intelligenz.

    Gilla

  15. Bengt skriver:

    Beklagar slarvfelet i min nyss skickade kommentar!

    Att stava rätt är A och O.
    o för a i Engellau
    var inte bra
    Ursäkta mig! -TACK ska du ha!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s