Mångkultur i praktiken

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag minns den ljuva tiden då oskulden och friden vilade över begreppet mångkultur. Det var en tid när svenska folket, särskilt dess ledare, som inte lärt känna någon annan mentalitet än den svenska, med självsäkerhet och pondus kunde förklara att migranter från andra kulturer egentligen, innerst inne, är som vi svenskar och att det enda som skiljer är hudfärg, klädedräkter, språk och maträtter samt, avslutningsvis, att den som till äventyrs har annan uppfattning är rasist.

Synsättet formuleras exempelvis så här av organisationen Expo:

Ett mångkulturellt samhälle är idén om att ett samhälle fungerar och utvecklas till det bättre genom att människor med olika kulturella influenser bygger upp det samhället. Sverige ses som ett sådant samhälle.

Grupper som motsätter sig ett mångkulturellt samhälle menar istället att resultatet blir dåligt och att någon alltid måste ge upp sin ursprungskultur. De tror inte att man kan ha eller utöva två kulturer samtidigt: antingen delar man till exempel den svenska kulturen och då är man svensk eller så delar man en annan kultur och då är man någonting annat. Men det finns väldigt många personer i Sverige som utövar delar av den traditionellt ”svenska kulturen” och samtidigt utövar vissa delar av kulturer som är vanligare i andra länder.

För att sätta frågan om mångkultur i pedagogisk blixtbelysning exemplifierar Expo med spagetti med köttfärssås. ”Ingår maträtten i svensk kultur?”

Häromdagen träffade jag en av höjdarna inom ett stort privat asylboendeföretag. Han menade att Sverige nu är på väg in i en ny fas i takt med att migranterna dels blir fler, dels lämnar sina asylboenden och ger sig ut i det svenska samhället. Nu kommer vi att få se mångkultur i praktiken, sa han, och det blir nog något annat än i teorin.

För ett tag sedan skrev jag en text om en afghansk kvinna på ett asylboende som, därtill uppmuntrad av svensk kvinnosyn, lämnade sin afghanske man och fick ett eget boende av Migrationsverket, men sedan tröttnade på sitt ensamma liv och flyttade tillbaka till mannen. Borde inte Migrationsverket ha kunnat leva med mångkulturen? undrade jag.

Då kommenterade exempelvis Lennart Göranson så här:

Skulle vi i Sverige tillämpa olika regler, exempelvis när det gäller skilsmässa, beroende på ”kulturell tillhörighet”? Skulle människor som tycker det är naturligt att piska frun visas särskild hänsyn, kanske till och med ses som offer för svensk okänslighet för deras speciella traditioner? Jag tar mig för pannan… Den som väljer att flytta (eller försöka flytta) bopålarna till Sverige får i alla fall enligt min uppfattning välja mellan att acceptera hur det går till här eller också återvända till en miljö där man trivs bättre.

Det är såklart ett riktigt påpekande.

Vi har nu kommit till mångkultur i praktiken. Vad händer om den afghanska familjen vill stanna i Sverige och värna sin kultur? Ska svensk polis utvisa familjen? Tänk om det är en i övrigt klanderfri familj som yrkesarbetar och sköter sin skolgång. Eller ska bara den skyldige mannen utvisas som försörjer familjen?

Eller bacha bazi, den afghanska pederastin eller gossekärleken, som enligt Migrationsverkets upplysande promemoria ”har djupa historiska rötter, vilket har gett företeelsen ett starkt fäste i det afghanska samhället”. Sådant kan självfallet inte tolereras i Sverige, men hur ska svenska myndigheter – poliser och socialsekreterare – hantera incidenter som inte utvecklas så långt som till våldtäkt, utan baseras på mer eller mindre frivilliga överenskommelser med ”djupa historiska rötter”?

När riktigt grova fall av kulturellt motiverade våldsbrott, till exempel våldtäkt och könsstympning, inträffar kan det svenska samhället troligen till nöds hävda sina normer och vidta lämpliga motåtgärder, exempelvis utvisning (vilket av erfarenhet är nog så svårt). Men svårigheten är att den mångkulturella verkligheten inte är så svartvit. Mellan å ena sidan de exotiska kryddorna som Sverige gillar och å den andra de uppenbara övertrampen som Sverige hatar ligger ett oändligt antal mellanfall inför vilka Sverige kommer att klia sig i huvudet och harkla och humma.

Att klia sig i huvudet och harkla och humma betyder att skicka ärendena till domstol. Vilket eldorado för advokater vi kan se framför oss. Och vilka nödrop från överbelastade domstolar och åklagarämbeten för att inte säga polis och socialtjänst. Mångkultur kostar.

31 thoughts on “Mångkultur i praktiken

  1. larslindblog skriver:

    Vi har andra rent praktiska saker , t.ex. återvinningscontainrarna där vi förväntas dela upp tidningar , plast ,kartong , glas……men jag läste nyligen att alla container skulle tas bort i ett invandrardominerat område ,eftersom området kring/bakom containrarna översvämmades av gamla möbler , TV apparater,byggavfall ,säckar som visade sig innehålla slaktrester av får ,restaurangavfall , mm.mm .Åratals kampanjer och upplysningar har varit förgäves. Man har t.o.m. försökt med vakter , men vakterna blev hotade och sa upp sig. Nu ger man upp.
    Jag la märke till att nästan alla män i området röker cigaretter och funderade på hur dom kan ha råd med detta då billigaste sorten Pall Mall kostar 49:- . En diskret koll i papperspellar , och av dom rökande visade att inga cigarettaskar hade svensk text , utan kyrilliska bokstäver , en närmare koll visar att cigaretterna var tillverkade i Serbien.
    Nej..invandringen är nog världens sämsta affär ! Rena rama Ebberöds Bank om någon minns den gamla filmen..

    Liked by 5 people

    • steffoth skriver:

      Jag vill minnas att man kan få upp till två års fängelse om du slänger sopor för återvinning i fel container. En äldre dam, 70+, blev för några år sedan åtalad och fälld för att ha ställt en gammal stekpanna vid sidan av en container. Straffet blev endast böter i hennes fall.

      Liked by 4 people

  2. Kim skriver:

    Mångkultur innebär att vi får hit sedvänjor vi inte vill ha och som ofta är olagliga. Barnäktenskap, köksbordskirurgi, hustrumisshandel, hedersvåld, jihadism, halalslakt och bacha bazi är bara några exempel. De rättsliga efterspelen kostar enorma belopp. En enda rättegång med åtföljande fängelse kan kosta samhället miljoner. Så, ja, mångkultur är dyrt och det är svenska folket som betalar.

    Liked by 4 people

  3. Anders skriver:

    Man kommer att se mellan fingrarna när det gäller invandrarnas kriminalitet, och samtidigt utöva en hård repression mot den svenska befolkningen, som på Gotland nyligen.

    Liked by 5 people

  4. Höga kusten skriver:

    I Sverige har individualismen egentligen drivits till en extrem, i jämförelse med hur det ser ut inom många andra kulturer. Denna ytterlighetshållning har även gjorts till en bärande del av majoritetssamhället, som vi numera tar som något naturligt.
    Vi utgår hela tiden från individen som en fri och självständig människa. Och bygger vårt samhälle runt det. Och ingenting får egentligen stå i vägen för den friheten. Vi talar därför gärna om en enda gemensam värdegrund, den svenska och frihetliga, där ett bejakande av det mångkulturella samhället även ingår. I detta bejakande gömmer sig dock en självmotsägelsens paradox. För mångkultur innebär ytterst ett accepterande av ett helt socialt universum, som består av en mängd olika normer och regler, och som alla är till för att följas.

    Svensk individuell frihet, utgör då endast en variant på ett kulturellt uttryck bland många. Och runt den har det moderna Sverige byggts upp.
    Det har varit möjlig att genomföra för att ett Myndighets-Sverige tagit på sig rollen som ansvarig för många grundläggande kollektiva mänskliga behov. Människors trygghet i vardagslivet bärs i Sverige upp av att ett myndighetssverige fungerar i praktiken. Det karaktäriseras av avsaknad av korruption, pålitlig myndighetsutövning, likhet inför lagen, jämställdhet, social tillit och vana vid att sociala koder och normer uppfattas och förstås, av andra. Vi tar gärna det som något naturligt. Men det utgörs egentligen av en självvald social och kulturell utvecklingsväg, som det tagit århundraden att genomföra.

    Förr låg även i Sverige tryggheten i det nära släktskapet. Vi kallar det då för ett klansamhälle. Istället för att söka trygghet och samband utåt, vände sig behoven inåt, mot släktskapet.
    Själva klansamhällets struktur måste även särskiljas från religion, även om de växelverkar.
    I vår egen Järn- och Bronsålder knöts tryggheten även här till det nära släktmässiga sambanden.
    Trygghet och initiativ låg i närsamhället, men religionen och trossystemen var naturligtvis andra under vår egen järn- och bronsålder, än vad som gäller inom de klansystem som återfinns idag. Men sammanhållningen bars likväl upp av blodsband, gemensam historik och etnicitet. Närhet i ett utvidgat släktskapsbegrepp, var då även för oss i norden, helt avgörande. Gränsen mellan ”vi och dom” bestämdes av kulturell och etisk tillhörighet.

    Sedan dess har Sverige valt en annan väg för att skapa samhällelig trygghet och livsstil. Bevakande av trygghet har lagts på lagar och hierarkiska maktstrukturer av olika slag. Samhället har organiserats mer efter praktiska och funktionella principer. Duglighet, kunskap och organisationsförmåga har fått stå i förgrunden. Släktskap har rentav förvandlats till något destruktivt i ett myndighetssverige, och ofta fått beteckningen nepotism.

    Men den här utvecklingen från blodsband till en mer övergripande maktordning, har naturligtvis inte tagit bort behovet av social gemenskap och mänsklig närhet. Den lever vidare, men nu i mer friare form. Men även idag är det sociala strukturer som håller kaos och våld borta från vardagen. I vardagen styrs vi fortfarande av oskrivna reglerna och sociala koder. Men i bakgrunden finns sociala myndigheter, ett väl fungerande skatteverk, polis och ytterst militär. De bär alla på delegerad makt, historiskt utflyttad och delegerad från ett tidigare klansamhälle.

    Nu möter Sverige åter olika klansamhällen. Vi ser och upplever dagligen krockar mellan två olika sätt att organisera vårt eget samhälle. Det påverkar direkt olika lagar, rättskipningsprinciper och myndighetsutövning. Kraven på förståelse av vad mångkultur ytterst innebär, växer nu hela tiden. Tiden att lämna ytliga mantran och rena floskler, har hunnit ifatt oss. Sverige håller på att vakna upp, om än med viss vånda. Naiviteten kan inte längre få styra politiken. Vi måste sluta tysta en nödvändig samhällsdebatt genom att låsa fast och exkludera människor via olika destruktiva epitet. För det fördröjer bara en helt nödvändig samhällsdebatt..

    Liked by 1 person

  5. malmobon skriver:

    Kunde läsa i utländsk media att Malmö skall dra ner på juldekorationen. Har visst stått något om detta också i tidning som delas ut till hushåll I Malmö. Inte läst om detta i någon svensk tidning. Anledningen som utländsk press skrev var att inte besvära muslimer i Malmö.
    Idag över 80000 registrerade muslimer i Malmö enligt Kyrkogårdsförvaltningen som får dessa uppgifter från muslimska församlingar. Måste veta hur mycket mark och plats för begravningsplatser. Informationen fick jag från en som sitter högt upp Kyrkogårdsförvaltningen.

    Ännu har jag inte sett någon verksamhet som visar att det påbörjats någon juldekoration.

    Allt började med Olof Palme 1976 då grundlagen ändrades. Svenskar skall assimileras med mångkultur eller något liknande står det i denna grundlag. Måste bort.

    Liked by 2 people

  6. Lennart Bengtsson skriver:

    Det naturliga är väl att ta i på skarpen och för svenska myndigheter att göra klart för alla som kommer till Sverige att här råder faktiskt svensk lagstiftning. Det innebär att månggifte inte är tillåtet, inte heller giftemål mellan vuxna och barn eller ens sexuella förhållanden mellan vuxna och barn osv osv, hur häftigt man än tycker att multi-kulti är. Inte ens landets radikala feminister kan ju ställa sig bakom könsstympning? Vidare att landet har religionsfrihet vilket betyder att islam inte har överhet över exempelvis kristendom.
    Görs ingenting hamnar landet till slut i en herrelös och rättslös situationer där grupper av människor tar rätten i egna händer och folk kommer att bete sig som om även Sverige har fått sitt 2nd amendment.

    Liked by 1 person

  7. oppti skriver:

    Mångkultur är bra om alla verkar för att bygga upp ett samhälle.
    Som jag ser det idag är det svårigheter med det bygget på många platser.
    Då får man inte göra mer av det som inte funkar utan mindre!

    Gilla

  8. Lasse Forss skriver:

    Svenska lagar måste ju naturligtvis gälla oavsett kultur. Det är också viktigt att invandrare får reda på vilka regler som gäller och vilka straff som utdöms. Vidare menar jag att varje invandrare ska skriva under ett papper på att man förstått och godkänt regelverket.

    Liked by 2 people

    • Hortensia skriver:

      Ja, Lasse Forss, det vore ju alldeles utmärkt om varenda invandrare kunde intyga, via sin egenhändiga namnunderskrift, att de har förstått och godkänt mottagarlandets regelverk…

      … men hur gör man med alla ankommande analfabeter… som ogärna ens vill lämna sina fingeravtryck? Hur ska man kunna lita på att de har förstått och godkänt våra lagar och regler?

      Och hur gör man med alla illegala immigranter, de s k ”papperslösa” (som ju ofta har fått papper på, att de inte får stanna i Sverige) och muslimer, som ledigt kan utöva ”taqiyya”?

      En underskrift ”på heder och samvete” förutsätter ju ett tillräckligt mått av bådadera – och i vilken utsträckning är det rimligt, att förutsätta någondera hos hitresta välfärdsmigranter från tredje världen?

      Liked by 1 person

      • Gunilla skriver:

        Ha, ha, skoj. Analfabeterna, och många läskunniga också misstänker jag, klarar sig undan tv-licensen, i den mån de skrivit på papperet (och eventuellt fått hem räkning), med förklaringen att de inte förstått vad de skrev på. Och, som myndigheten resonerar; man ska ju inte provocera (den nya adeln). Det ni; försök själva med den förklaringen och se om ni lyckas.

        Gilla

  9. Bo W skriver:

    Jag kommer genast att tänka på en episod i mitt hemkvarter där en man stod på sin balkong och såg en liten flicka få stryk nere på gården av en granne mittemot. Han rusade ut till flickans försvar med följd att han själv fick sig en omgång av grannens familjemedlemmar som genast dök upp och förklarade att han inte ska lägga sig i deras familjeangelägenheter.
    Han fattade tydligen inte tidens nya imperativ om alla kulturers lika värde.

    Gilla

  10. Christer Carlstedt skriver:

    Jag blir litet beklämd när jag läser att Expo frågar sig huruvida spaghetti och köttfärssås skulle vara en del av svensk kultur eller ej.
    Här har man tydligen släppt lös någon som inte begriper särdeles mycket och som dessutom är för dum för att försöka dölja det.
    Mat är inte och har aldrig varit någon kulturyttring. Det är enbart en fråga om tillgång till råvaror och en fråga om skadlighet eller ej. Huruvida sedan det är en vanligt förekommande del i hushållningen är en helt annan sak.

    För att tillverka spaghetti behövs durumvete och ägg. Växer/växte durumvete i Sverige? Nej.
    Värpte hönsen mellan november och påsk? Nej.
    Därmed är frågan om traditionen med spaghettin avklarad.

    Köttfärssås kräver förutom köttfärs, kryddor och lök även tillgång till tomater.
    Har någon försökt sig på att odla tomater på friland på Småländska höglandet?
    Det har jag.
    Det gick inget vidare kan jag berätta.
    Bristen på köttfärssås från tiden före växthusodling torde därmed vara besvarad.

    Vi har dock en liten egenhet i svensk ”matkultur”.
    Vi äter inte kamelkött!
    Inte heller pingviner.

    Visst är det gott med skaldjur och rimmad skinka. För att inte tala om murklor.

    Nu vet ju vi att murklor är riktigt giftiga om man inte antingen hänger dem på tork i åravis eller förväller dem i ett antal vatten. Ingen som får veta att de utan förbehandling är jätteskadliga skulle få för sig att tugga i sig av dem.

    Varken ortodoxa judar eller araber/muslimer äter gris eller skaldjur.
    Historiskt kan jag förstå det. Vem sjutton skulle äta räkor som har åkt fem dygn på kamelrygg genom öknen? Det är ju inte så svårt för oss som har känt lukten av gamla räkskal att räkna ut att man blir väldigt dålig.
    Illa skötta grisar kan innehålla trikiner. Trikinos är minsann inte att leka med.

    Här uppträder en kulturell skillnad mellan väster- och österlandet.

    Medan man här begrep att inte förgifta sig, så har man i de Abrahamitiska religionernas områden tydligen varit tvungen att ta till storsläggan och säga att det är guden som förbjudit intagandet.

    Ny uppstår en kulturell skillnad.
    Vi anser att relationen mellan människa och gud är en andlig historia på ett personligt plan, medan muslimer och ortodoxa judar bokstavligen släpar in guden i köket och skall ha honom att avgöra hur man skall bete sig i alla frågor.
    Det är naturligt att det då uppstår friktioner mellan oss som vill se logiska skäl att göra något eller avstå och de som vill hävda att det som en präst sagt någon gång i hedenhös i en helt annan tidskontext skulle ha bäring på hur man skall leva i dag.
    Vill man nödvändigtvis leva i historiens mörkaste vrår, så skall man nog förflytta sig till ställen där detta är gångbart och accepterat.

    Liked by 2 people

  11. Gunilla skriver:

    Mångkultur är ju inskrivet i grundlagen. I praktiken innebär det mång,-kusin,-tvångs,-och barngifte, könsstympning, hederskultur och kvinnoförtryck, religiösa hänsyn som innebär omöjliggörande att stå till svensk arbetsmarknads förfogande. Däremot krav på tillgång och nyttjande till/av alla (så länge de räcker) de välfärdsresurser som samhället erbjuder. Som konsekvens när sekterismen tar över följer ju ett helt segregerat samhälle, kriminalitet och socialt kaos. Det är det multikulturella paradiset.

    Gilla

  12. hemmnet2014 skriver:

    Ett samhälle med flera kulturer som lever parallella liv är i grunden flera samhällen. Vilka krafter verkar sammanhållande ? Vilken överbyggnad skulle innefatta alla ? Om sammanhållningen skulle bygga på minsta gemensamma nämnare då skulle hela bygget vattnas ur till ett icke samhälle. Tyvärr vill mångkulturförespråkarna per definition segregera och behålla skillnaderna. …när assimilering är enda framkomliga utvägen.

    Det unika svenska i vår kultur är ju just vår (!) unika blandning av influenser. Det är väl enkelt att konstatera ? Någon historieintresserad försöker plocka poäng på att visa att de flesta kulturyttringar härstammar utifrån men poängen är just de unika blandningarna som alla kulturer kan sägas vara sammansatta av. Fortfarande med en massa unika kulturer som hämtat jord från alla håll och kanter så är det inte detsamma som global masskultur eller ”mång” dito. Och definitivt inte detsamma som säga att vi saknar egen kultur !

    Fortsättningsvis så har vårt blandande av influenser passat oss bäst. Vi har den bäst fungerande blandningen i vår smak. Vår kultur är bäst ! Jag erkänner mig som kulturchauvinist, men förbehåller mig fortfarande att plocka in intressanta bitar från andra kulturer utan att bli tvingad genom erövring. Jag tar mig också rätten att fördöma vissa kulturyttringar på medeltidsnivå.

    Gilla

  13. Johan skriver:

    Jag kan inte, vill inte, vägrar att acceptera att regering och riksdag inte kunnat förutse vad multikulturen skulle kunna föra med sig i s.k. ”utmaningar” för samhället. Det är inte möjligt att man, med den tillgång till expertis, möjlighet att genomföra konsekvensanalyser, m.m. och alla verktyg som står till förfogande när man leder ett land, kan skjuta så grovt bredvid tavlan i den här frågan. Det är i sig en anmärkningsvärd prestation.
    Naturligtvis har man vetat detta och frågan är nu vad man har i beredskap åt oss. Om man nu kommer att tillämpa olika lagar beroende på vem det är som utför en gärning, hur har man tänkt sig att administrera detta när polisen redan är både underbemannad och lider av kompetensbrist.
    Hur ska identifieringen av misstänkt gärningsman gå till? Var går gränsdragningen mellan vilken straffskala eller förmånsskala man ska få ta del av? Är det en etnisk/religös/geografisk åtskillnad som ska göras?
    Blir verkligen intressant att se hur man tänker sig att administrera detta…

    Gilla

  14. MartinA skriver:

    Mångkultur är helt klart att föredra framför något monstruöst projekt att med våld och tvång och demonisering och fördömanden bygga en enhetskultur ovanpå det moras som sverige blivit.

    Liked by 1 person

  15. Hans skriver:

    -Patrik
    Du skriver i näst sista stycket idag, citat:
    ”När riktigt grova fall av kulturellt motiverade våldsbrott, till exempel våldtäkt och könsstympning, inträffar kan det svenska samhället troligen till nöds hävda sina normer och vidta lämpliga motåtgärder, exempelvis utvisning (vilket av erfarenhet är nog så svårt).”

    Utvisning? Vad då svårt? Vi har ju en minister i nuvarande regering som sagt att 80.000 utan asylskäl kommer att utvisas nästa år. ”Klart som korvspad”, eller hur?

    Gilla

  16. Jörgen skriver:

    Mångkultur fungerar inte ens i teorin. Försök att få ihop de vitt skilda kulturyttringarna som finns i världen – det går inte! Än värre blir det när en part är öppen och tillåtande mot allt och alla och den andra parten tycker, i ljuset av sin kultur och/eller religion, att just det förhållningssättet i sig är något dåligt. Det är många i Sverige, både till höger och vänster, som skjuter sig själva i foten, snart förmodligen även på riktigt och inte bara bildligt talat.

    Gilla

  17. Jörgen skriver:

    Mångkultur fungerar inte ens i teorin. Försök att få ihop de vitt skilda kulturyttringarna som finns i världen – det går inte! Än värre blir det när en part är öppen och tillåtande mot allt och alla och den andra parten tycker, i ljuset av sin kultur och/eller religion, att just det förhållningssättet i sig är något dåligt. Det är många i Sverige, både till höger och vänster, som skjuter sig själva i foten, snart förmodligen även på riktigt och inte bara bildligt talat.

    Gilla

    • Johan skriver:

      Det är för många som inte kan skilja på ett multietniskt och ett multikulturellt samhälke. Det förstnämnda har USA varit ett exempel på i många år, det sistnämnda finns inga fungerande exempel på. Eftersom det är dömt att misslyckas. Om man inte kan skilja på de två fundamentala begreppen ska man inte sitta i regering.

      Gilla

  18. Lennart Göranson skriver:

    Jo, visst är det svårt, var drar man gränsen för det acceptabla, hur skiljer man agnarna från fåren? Vi borde aldrig ha hamnat här, men nu har vi (eller ”de”) tagit problemet i båten och måste på något sätt ro det i land. Att med en anekdotisk ansats ge exempel på exempel på företeelser som upprör oss ger naturligtvis bränsle åt diskussionen. Men själv tror jag att det också är nödvändigt att försöka strukturera upp problemen.

    För mer än fem år sedan försökte jag finna en vattendelare mellan de kulturella olikheter som vi kan leva med och de som inte är förhandlingsbara (http://www.skronsakslandet.se/Skronsakslandet/Blogg/Poster/2011/4/5_Mangkultur_eller_blandkultur.html). I dag vill jag hellre tala om tre kategorier: (1) det som är oförargligt och privat, (2) det som är kontroversiellt, och (3) det som är kriminellt.

    Bland DGS-kommentarerna har det då och då förekommit hänvisningar till hur vi behandlar nazismen. Så för att förtydliga vad jag menar med de tre kategorierna väljer jag exempel hämtade dels från islam, dels från nazismen.

    (1) Att fira ramadan och torsblot är något som jag tycker är den resandes ensak så länge man inte ställer krav på hur omvärlden ska förhålla sig. Att förbjuda torsblot med hänvisning till förintelsen vore att gå för långt, och jag tror inte heller att det finns någon opinion för ett sådant steg. Min uppfattning är att kategori (1) ska vi inte bry oss om.
    (2) Vi har i Sverige tros- och åsiktsfrihet i Sverige, och det ska vi fortsätta med. Om någon anser att Sverige skulle styras bättre med sharia eller NSDAP:s partiprogram med så är det naturligtvis beklagligt. Men det är inte olagligt så länge uppfattningen inte manifesteras genom praktiska handlingar. Vi som tycker att islam och nazism är förkastliga idéer ska ha rätt – och även en moralisk skyldighet – att ge uttryck för det i syfte att påverka. Min uppfattning är att det i första hand är en uppgift för civilsamhället att argumentera mot uppfattningar som strider mot grundläggande svenska (och västerländska) värderingar.
    (3) Att utöva våld mot den som inte underkastar sig familjens och klanens normer eller mot judar och homosexuella är kriminellt. Det är en sak för rättssamhället att hantera. Jag känner mig inte övertygad om att vi kommer att få se den stora mängd mellanfall som Patrik befarar. Våld är våld, och det är straffbart, liksom även olika former av hot och förberedelse till brott. Däremot är det uppenbart att det krävs en förstärkning av statens förmåga att utreda och beivra det som verkligen handlar om brott.

    Den stora utmaningen tror jag snarare ligger på kategori (2). Det som är kontroversiellt, ja kanske förkastligt, men inte brottsligt. Där handlar det om att säga ifrån på alla nivåer. Från att reagera med civilkurage i konkreta situationer (ja, jag inser att det inte är så lätt alltid) till att driva den offentliga debatten i en riktning som erkänner existensen av oacceptabla förhållningssätt och riktar berättigad kritik mot dem. Men, återigen, den saken blir lättare om vi gör klart för oss vad som hör till kategori (1), (2) respektive (3).

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s