Gäststkribent Elöd Szántó: Dilemman

logo­DGSIngen har varit oberörd av dagens asylinvandring. Ju mer jag tänker på det, desto mer tänker jag på de dilemman som uppstår.

Det första dilemmat uppenbarar sig när jag frågar mig ”Vad skall vi göra?”. Vem är jag? Ingår jag i ”vi” eller är jag en av ”dem”?

Jag kom hit på åttiotalet och har  jobbat och levt som om jag vore svensk. Anledningen till att jag kom just hit var en blandning av ödet och en vilja att leva i ett fritt land där man kunde säga sitt, tycka och uttrycka sig själv. Jag kan högtidligt lova att jag sket fullständigt, och gör det fortfarande, i de bidrag som finns (på den tiden fanns mångdubbelt fler). När jag tänker tillbaka kan jag bli lite stolt över att min integreringsperiod med socialbidrag var ungefär två månader – på deltid. De månaderna var hemska.

Vem är jag då idag?

På morgonen läser jag nyheterna och känner mig som en del av vi-kollektivet. Sedan kommer jag på att det är jag som gör att en viss procent integreras och tas oreserverat som intäkt för att asylinvandringen är ”lönsam”. Jag är alltså en av ”dem”. Men efter bara några sekunder blir jag ”vi” igen och undrar hur många av ”dem” som kommer nu som kommer att få något annat slags jobb än tolk, informatör, vägledare, opinionsbildare, trygghetsvärd och dylikt.

Är jag husblatte?

Har jag ens rätt att tänka fritt – invandrare som jag är?

Om vi nu säger att jag är ”nästan svensk” (fast jag är bara en gammal ungrare från Rumänien) kommer nästa dilemma.

Vad skall jag göra?

Jag tycker inte om multikulti. Jag tycker inte om blandningen av olika kulturer som befinner sig långt ifrån varandra och hamnar på kollisionskurs och våldsamheter.

Jag vill gärna leva i den skyddade världen som jag flyttade till, där vi kan leva civiliserat och byta tankar utan att någon tar anspråk på att ha rätt mot andra.

Men tillbaka till dilemmat.

Jag ser massor med nykomlingar som är vilse och behöver vägledning.

Om jag bidrar med allt jag kan, så kan min hjälp bli ett litet och välkommet inslag i integrationen av några. De kommer säkert att skriva till sina nära och kära att de har kommit rätt och att folk hjälper till. Det blir som en magnet och fler kommer hit.

Håller jag mig däremot ifrån så kommer de att få ännu svårare att fatta vad det är för samhälle de har hamnat i. De kommer att isolera sig i ”utanförskapsområden” och förvärra de redan besvärliga sociala problemen. Ingenting blir bättre men mycket kan bli sämre givet att den förda politiken är som den är oberoende vad jag gör.

Nu uppenbarar sig nästa dilemma:

Även om jag förskjuter de nykomna och tydligt visar ”vårt” missnöje kommer nykomlingarnas liv i utanförskapsområderna  bli trots allt bättre än vad som erbjuds i de somaliska eller afghanska byarna de kommer ifrån.  De kommer nog hit i alla fall. De har andra måttstockar än vad jag har.

Hjälp mig att bli klokare och välja mellan två onda ting.

Och glöm inte att jag kanske inte ens har med saken att göra i fall jag inte räknas som en del av ”oss”.

Elöd Szántó är utböling och acklimatiserad västgöte samt veterinär som älskar svenska bönder och livet utanför storstaden 

29 thoughts on “Gäststkribent Elöd Szántó: Dilemman

  1. Gösta Svensson skriver:

    Det obehagliga är att trots mina mycket svenska (skånska) rötter, kan jag numera känna något som liknar Szántós potentiella främlingskap inför ”oss”-et så som det ibland kan se ut i dagens multikultipsykotiska Sverige. På jobbet, i sociala sammanhang, när jag tar del av medier etc, det kan kännas främmande.

    Fast visst har det blivit bättre. Allt fler börjar viska att kejsaren är naken. Absolut! Men den surrealistiska av främlingsskap inför mitt land och hur det har blivit, den känslan finns alltjämt kvar och jag undrar när den skall försvinna, när allt skall bli normalt igen. Förmodligen aldrig.

    Liked by 2 people

  2. Kim skriver:

    Så vitt jag kan se har Elöd Szántó gjort allting rätt. Han kom hit av goda skäl, valde att bli en del av det svenska samhället och tog sig snabbt in på arbetsmarknaden. Han har lärt sig att behärska språket till perfektion och gjort rätt för sig. Dessutom har han utvecklat en kärlek till Sverige och vill att landet ska må väl. Han har helt enkelt blivit en del av den kollektiva svenskheten.
    Personer som Elöd Szántó välkomnar jag med öppna armar. Därför, Elöd Szanto, ligger svaret på ditt dilemma i din egen historia. Om du vill hjälpa nyanlända att integreras i Sverige, så ska du välja de som liknar dig. Du ska söka upp personer som kommit hit med ambitioner och anpassningsvilja, så att du kan guida dem till ett självständigt och produktivt liv likt ditt eget.

    Liked by 1 person

  3. Fredrik Östman skriver:

    En ordentlig integration måste göra destruktiva seder och vanor omöjliga och samtidigt lämna en stor och billig öppen dörr tillbaka till ursprunget. Alla bidrag och allt understöd in natura till utlänningar, t.ex. tolkar, advokater och behandling av kroniska sjukdomar, måste dragas in helt och hållet och gränsen verkligen helt och hållet stängas. Den idiotiska principen att det spelar roll på vilket territorium man ”ansöker om asyl” spelar någon som helst roll måsta avskaffas — hur globaliserad är den? Likaså den idiotiska principen att man kan tillåta missbruk av rättsväsendet just av utlänningar som ”ansöker om asyl”. Alla civiliserade rättssystem har regler mot uppenbart missbruk och möjlighet att avvisa sådana propåer a prima facie.

    Gör det inte svårare än det är.

    Liked by 5 people

  4. plq017 skriver:

    Amputationer är svåra beslut. Men valet är mellan lem eller liv.

    Till och med att inte välja (att amputera) är ett val. Och det har samma konsekvens som valet att avstå, men de tvehågsna fördrar ofta att tro att problemet inte finns, om man bortser från frågan att välja.

    Skall svenska barn dela skola med barn som uppfostras i att det riktiga i att döda dem som inte får samma uppfostran?

    Liked by 3 people

  5. Tage Sundin skriver:

    ”Vi”, Elöd, är svenskar och andra som betraktar Sverige som hemlandet. Vi jobbar och klarar oss själva så långt det är möjligt, och vi betraktar eventuell religion som en privatsak som var och en får sköta själv utan konsekvenser för våra privata liv eller interaktion med andra människor. Vi kan även visa solidaritet, eller till och med stor solidaritet, med andra som är ungefär som vi och våra grundläggande värderingar.

    ”De” är, kortfattat, dem som vare sig kan eller vill skapa sig ett värdigt liv i ett postindustriellt, kunskapsbaserat, sekulärt och trots allt könsjämlikt samhälle. Olyckligtvis har de blivit så många att hela grunden för vårt samhälle och det kitt som håller det samman, håller på att vittra sönder. Snabbt!

    Välkommen i gänget, Elöd!

    Liked by 2 people

  6. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag tror det är två villkor som måste uppfyllas om migrationen till Sverige skall fungera. För det första är det nödvändigt att migranterna anammar det svenska samhället och dess värderingar samt att det finns realistiska möjligheter att finna en förnuftig sysselsättning. Detta måste kunna bli möjligt inom en tidsperiod på säg högst fem år.

    För det andra måste migrationen begränsas till vad som är samhällsekonomiskt genomförbart inklusive allvarliga sociala konsekvenser. Man måste helt enkelt sätta ett tak för migrationen och helst genom nationell kvotering. Man måste helt enkelt acceptera att en norrman och en tysk snabbare kan anpassa sig till ett svenskt samhälle än en somalier eller en afghan. Det är helt enkelt en fråga om sunt förnuft. Migrationen bör helst regleras via visumansökningar till svenska legationer. Sverige kan inte gömma sig bakom internationella rekommendationer från EU eller FN vilka dessutom saknar laglig kraft. När det gäller flyktingar från krig som i Syrien, Jemen etc. så finns det knappast andra lösningar än temporära flyktingläger i grannländerna.

    Det svenska problemet beror på att politiker och i flera fall myndigheter har givit efter för medialt drivna känslostormar och därvid ignorerat sitt övergripande ansvar. Det är detta som är det mest allvarliga ty det leder till kaos och sedan till ett totalitärt styre som blir nödvändigt för att undvika ett totalt sammanbrott.

    Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Vi måste vakna upp o prioritera de som kan anpassa sig/med utbildning användbar,
      för ett liv i Sverige!

      Skrota Mångkulturen under nästa mandatperiod,
      sen krävs ett beslut till efter valet 2022 då det är en grundlagsändring!

      Dearborn i norra USA är ett skräckexempel på hur det kommer att se ut i Sverige,
      när Islam växer sig ännu starkare…

      Svenskar kommer att fly även från städerna, eller stora delar,
      om man ej sitter skyddat i Gated Communities!

      Med beväpnade vakter?

      Arabiska blir det nya andraspråket efter engelskan.

      Liked by 1 person

  7. Gert B. skriver:

    Mitt i prick, men nog är du vi, Elöd! Min, möjligen något naiva lösning, är att släppa invandringen helt fri. Då menar jag ”fri”. Avskaffa asylrätten för andra än medborgare från våra grannländer. Eftersom asyl ska sökas i första säkra land behöver inte t.ex. österrikiska medborgare ha asylrätt i Sverige.
    Slopa alla bidrag. Vill du bo i Sverige? Varsågod och försörj dig från dag ett och visa att du försörjer dig ärligt. Självklart förutsätter detta en knallhård gränskontroll. Varenda kotte kontrolleras och får lämna fingeravtryck vid gränspassage.

    Liked by 2 people

  8. malmobon skriver:

    tycker definitivt du har med saken att göra, så det kan vi lämna.
    Frågan du själv skall ställa dig. Var känner du dig hemma? Många som bosatt sig ett annat land, längtar hem. Vill inte sitta och ”rulla” tummarna eller ha meningslösa arbeten som kanske inte passar. Mest för att få en inkomst.
    Allt handlar om var hjärtat finns. Här eller där.
    Jag pratade med några nya migranter från Syrien, som hellre vill åka hem och bygga upp sin framtid där dem är födda.
    Tycker därför man bör ge möjligheter för dessa som vill detta. Görs genom utbyggt Återvändarstöd.
    Pratas mycket om FN barnkonvention och barnens bästa. Vad är det bästa?
    Är det inte att ge möjlighet återförenas med sin familj i sitt hemland?
    Är det att hamna i sosse Sveriges utanförskap områden, där risken att hamna ”snett” är stor.
    Allt som Socialdemokrater står för är bara en dimridå. Arbete åt alla. Broderskap. Jämlikhet.
    NÄR?

    Liked by 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Vi borde ändra vår lag,
      så att barnkonventionen ENBART GÄLLER SVENSKA BARN.

      Ensamkommande skall återbördas med sina föräldrar, men ej här i Sverige!

      Liked by 1 person

  9. Hortensia skriver:

    Tack, Elöd, för alla dina kloka tankar om dagens horribla dilemman för hela den civiliserade och etablerade, svenska befolkningen – med eller utan invandrarbakgrund i närtid.

    Som svensk veterinär kan du argumentera för nolltolerans mot det religiöst och kulturellt motiverade, vämjeliga djurplågeri, som avtrubbade barbarer har tagit med sig till Sverige, där det nu halalslaktas, sparkas på hundar och igelkottar och kastas sten – och äpplen – på katter lite varstans.

    Som flerspråkig, förtroendeingivande klarsynt svensk med centraleuropeiska rötter kan du kanske tipsa om realistiska alternativ till Sverige för alla oss, som är så uppgivna och missmodiga inför fosterlandets mörknande framtidsutsikter, att emigration förefaller alltmer lockande?

    Liked by 4 people

  10. Staffan Persson skriver:

    Det är ovanligt bra och insiktsfullt formulerat,Du sätter fingret på vad det är att vara människa i en globaliserad värld där tekniken ger alla möjligheter,oavsett hur rimliga de är,informativt tillgängliga för alla.Samtidigt är denna teknik en del av succén med sjunkande världsfattigdom.Det är människans lott att det inte finns någon kungsväg som bara leder framåt.
    Nu tycker ju jag att det minst onda på sikt är att minska invandringen från andra världsdelar,eftersom kulturerna är alltför disparata och eftersom den är bottenlös,dvs utan hinder skulle den som du påpekar fortsätta till dess att villkoren utjämnats så att ingen längre ser någon mening i att komma hit.
    Dessutom innebär ju obegränsad utvandring från tredje världen att reformtrycket minskar där,och att man får en brain-drain.Det är inte rasism att säga att europeiska invandrare är annorlunda.De delar våra kulturvärderingar i huvudsak och de har i genomsnitt mer att bidraga med kompetensmässigt.(Kuriöst nog har jag aldrig upplevt ungrare som egentliga ”invandrare” över huvud taget.Delvis kan det hänga ihop med att det kom många redan på 50-talet i ett för dem gynnsamt opinionsläge.Det var ”självklart” att de skulle komma hit och de ”flöt in” smidigt.Ofta var de också en sorts medelklass med färdigheter,och gammal centraleuropeisk kultur.)
    Man kan tycka att resonemanget ovan är krasst.Men det är realism och viss krasshet som byggt våra samhällen och möjliggjort civiliserat liv.Det är tack vare detta som vi nu blivit en magnet.

    Gilla

  11. Gunilla skriver:

    Om du är ‘vi’ eller ‘dem’, husblatte eller utböling är endast du själv som avgör. De beskrivna dilemman är svåra eftersom de beskriver att du känner dig tvungen till endera agerandet. Problemet är nog att det finns inget rätt (eller fel) i vad vi kan göra. Även om vi ibland tror att vi gör rätt så uppfattas det ändå fel från somliga. Hur man än vrider sig så sitter ändan där bak i alla fall.

    Gilla

    • leena44 skriver:

      Gunilla, dessvärre fungerar det inte så, att det är man själv som avgör. Jag kom till Sverige som 3-åring. talar och skriver perfekt svenska, har arbetat som gymnasielärare i svenska och engelska till pensioneringen vid 65 år. Jag ser ut som en svensk, blå ögon och ljust (numera grått) hår. Jag har gått i svenska skola, utbildat mig vid svenskt universitet, har svenska barn och barnbarn och svensk man. Men så fort jag säger att mitt förnamn Leena ska stavas med två e får jag höra: ”Ojdå! Har vi en utlänning bland oss.”
      Så det där att bli accepterad som svensk av vanliga hyggliga svenskar är en knepig historia. En lösning vore förstås att ändra stavningen av mitt förnamn, vilket jag gjorde från 10 – 15-års ålder. Varför jag slutade och återgick till den rätta stavningen? Jag hade slutat att skämmas för mitt ursprung.

      Liked by 3 people

      • Hedvig skriver:

        @ leena44 1 november, 2016 kl 12:54

        Men var bor du? Knappast i storstad eller större tätort, väl? Min fördom är, att möjligen en och annan glesbygdsbo, som inte varit i kontakt med omvärlden, skulle kunna bete sig så taktlöst och kränkande.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Varför skulle det vara just kränkande att antaga att en person med ett uppenbart utländskt namn är utlänning? Är det på något sätt dåligt att vara utlänning? Jag är själv sedan tjugo år utlänning. Har jag kränkt mig själv genom att flytta till ett annat land? Kränker människorna här mig genom att låta mig bo här? Kan du förklara?

        Det enda det är att påstå att Leena är utlänning när hon inte alls är det är ouppfostrat. Man skall inte vara så näsvis och frågvis. Man skall inte intressera sig så skvallerartigt nyfiket för ytliga detaljer hos människor man inte känner. Men nästan alla svenskar är ju ouppfostrade och tycker att det är finemang att vara ouppfostrad. Bourgeouisin, det är feta svin, o.s.v. Till och med fr Ribbing träffar väluppfostrade människor inte på promenader runt Karlaplan, utan endast på kalas på slott och herresäten. I bästa fall. Så varför skulle svenskar uppröras över att svenskar är som svenskar är mest: dryga och bonniga?

        Leder inte ett sådant låtsat snobberi ofelbart till åsiktskorridorens mobbingmentalitet? Vad är åsiktskorridoren annat än spelad god uppfostran inom ett enda snävt område, drivet ad absurdum?

        Gilla

      • NETTANN skriver:

        LEENA44 1 november, 2016 kl 12:54 och HEDVIG 1 november, 2016 at 15:22

        Uppväxt på bondgård i liten by i Småland, tillbringade studieåren i Linköping, har bott hela mitt vuxna liv i Stockholm, har sedan några decennier bondgård en bit norrut och har i många år regelbundet vistats i mindre norrländsk kuststad. Vandrar alltså fortlöpande mellan storstad, mindre ort och rena landsbygden.

        När jag började lära känna stockholmare slogs jag av hur inskränkta de var/är. Känner till det som är framför näsan men inte så mycket mer. Den direkta motsatsen var Kalle i Dönjanet, i min barndom. En äldre bonde och levnadskonstnär som bodde på det fallfärdiga föräldrahemmet tillsammans med sin syster. Han var som en antenn som sög in information från alla möjliga håll och nyfikenheten var uppenbar även för ett barn.

        Förklaringen tror jag ligger i att storstadsbon av nödvändighet måste skaffa sig en skyddande rustning, annars storknar han/hon av alla intryck i näromgivningen som störtar emot. Tyvärr tycks skyddet klara även annan information.

        Jag kan ofta ha en väsentligt bredare, djupare och mer livgivande diskussion med bonden som arrenderar min åkermark än med ledningsgruppen för ett större företag/organisation i Stockholmstrakten.

        Visst kan folk uttrycka sig klumpigt men de finns överallt. Har några gånger (inte många) hört uttryck om ”08:a” såväl som ”snål smålänning” men aldrig riktigt förstått att de är upprörande ”taktlöst och kränkande”. De kan faktiskt också ses som smått uppskattande erkännanden.

        Förklenande fördomar hittar man inte så sällan, som t.ex. den om glesbygdsbor som inte sett världen. Och Leena är inte en alldeles ovanlig stavning för gammelsvenskor så det är lite knepigt att förstå kopplingen till utlänning.

        Gilla

  12. Hedvig skriver:

    Hej Elöd Szántó!

    Om du frågar mig, uppfattar jag dig som hundra procent svensk plus hundra (eller valfri) procent ungrare.

    Själv var jag – fram tills svenska staten ändrade begreppen – ”invandrare i andra generationen”, men idag är jag per definition helsvensk. Tidigare hade jag t.o.m. rätt att få hemspråksundervisning, vilket jag aldrig utnyttjade.

    Och hur känner jag mig då? – Svar: som helsvensk, men utan vissa typiskt svenska egenskaper som t ex konflikträdsla, jantelag, konsensuskultur, den nya gränslösa godhetskulturen (dvs Sverige som humanitär stormakt).

    Du frågar vad du ska göra. – Och jag svarar: precis så mycket/lite, som du har lust.
    Det kan vara bra att tänka på, att om man engagerar sig i en enda ny somalisk/afgansk migrant, måste man ha i bakhuvudet, att en hel utvidgad familj förr eller senare kan dyka upp och förvänta sig din hjälp. Det kan lätt bli en övermäktig uppgift.

    Under mitt fyrtioåriga yrkesliv inom svensk offentlig och privat sjukvård mötte och behandlade jag migranter (med och utan tolk) från hela världen och skaffade mig därigenom en del erfarenhet, sk förtrogenhetskunskap av vård över kulturgränser.

    Men som pensionär engagerar jag mig ö.h.t. inte i för mig okända migranters integrations/assimilations-process. Jag är vänlig mot alla jag främlingar jag möter, men där sätter jag gränsen.

    Liked by 1 person

  13. Jaxel skriver:

    Intressant att krönikan tar upp det här med dilemman.

    Det finns ett ytterligare dilemma här. Ett dilemma som i den officiella debatten knappast ens får nämnas.

    Jag tänker på dilemmat mellan att visa medkänsla och att uppoffra sig för asylsökande kontra att tänka på sin egen trygghet och välmåga.

    Varje person som i den officiella om flyktingmottagandet är beredd att väga in sitt eget bästa stämplas som flyktingfientlig, rasist, fascist eller rent av nazist. Slut på diskussionen. Detta dilemmat får inte en nämnas.

    För övrigt vill jag i huvudsak instämma med det som sägs av Staffan Persson och Lennart Bengtsson ovan. Sverige måste ta sig rätten att bestämma hur många och vilka, flyktingar och andra, som får invandra.

    Gilla

  14. MartinA skriver:

    Du är inte en del av min svenska identitet. Betyder inte att jag tycker illa om dig, bara att jag inte tycker att du är svensk.

    Gilla

    • MartinA skriver:

      Däremot är vi ju båda svenska medborgare.
      Men dels är det inte vad sverige är, sverige var en nationalstat.
      Och dels har inget trovärdigt projekt drivits för att göra sverige till en medborgarstat. Medborgarskapet har varken försvarats eller gjorts exklusivt. Och det hade varit ett enormt svårt och kontroversiellt projekt i vilket fall. Men etablissemanget har ju snarast ägnat sig ått att angripa och riva ner sverige och medborgarskapet.
      Effekten har blivit att jag får sällskap av allt fler svenskar som har sin lojalitet till etniciteten snarare än till medborgarskapet. Vilket för övrigt är en trend även bland ickesvenska medborgare i sverige också. Vänsterns identitetspolitisk är ju också en god hjälp i detta.

      Gilla

    • Elöd Szanto skriver:

      Jag blir nästan glad för din kommentar. Det vore väldigt konstigt om alla tyckte att jag var ”svensk” när jag har sagt att jag inte är det.
      Frågan var kanske mer om vilka ”vi” är. Är det vi som har en kulturell samhörighet eller är det vi som har nordiska gener? Vad är det som definierar oss, dvs mig och dig i relation till skarorna av migranter som kommer för att söka ett bättre liv?
      Vilken sida står jag på enligt dig?
      Själv vet och känner jag mycket väl var jag hör hemma.
      Hälsningar
      Elöd

      Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Jag vet inte om du hann se min nya kommentar.
        Det finns många olika ”vi”. Vi i min familj. Vi som jobbar på min arbetsplats. Vi som jobbar i samma branch. Vi som bor i norra stockholm. Etcetera.

        Politikiskt är sådana ”vi” som vi är redo att slå ihäl varandra för intressantast. Vilket troligen i grunden är stamtillhörighet eller dylikt. Men sedan har byggts ut till nationer, i viss mån syntetiskt. Jag tror att ideologier och religioner försöker kidnappa samma ”receptor”. Och det kanske är därför ideologier är ”antirasister” och avskyr religion. Och religion dito. De tävlar om samma del av människans själ.

        Jag vet inte var vi kommer landa, allting befinner sig i flux. Men mitt vi är främst de människor jag identifierar som svenskar och som dessutom tycker att det finns ett värde i att vi svenskar finns till som folk. Även om jag naturligtvis ser med välvilja på andra europeer.

        Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Dessutom, de som jag tycker har allra minst rätt till en åsikt om olika ”vi” och om identiteter är etablissemanget i sverige. De har straffat ut sig från den här diskussionen. De är irrelevanta. För mig i vart fall.

        Gilla

  15. Ann Boreus skriver:

    Så klart är du svensk född i Ungern. Skulle mina Barn inte vara svenska för att de är födda utomlands? Deras föräldrar är delvis kulla och sork. Men svenska är de med vallonursprung .Gör vad som du mår bra av tycker jag.

    Gilla

  16. Bengt skriver:

    När jag läser Elöd Szántós krönika påminns jag om mina minnen av en jämnårig kär vän som med sina föräldrar flytt från Ungerns kommunistdiktatur på 50-talet. Vi blev bekanta som vuxna, och det var inget annat än hans namn (och kryddorna till maten) som skilde sig från oss som hade svenskt ursprung.

    Jag erinrar mig också den allmänna inställningen bland ”vanligt folk” att det var bra både för dessa som lyckats ta sig genom järnridån, och för oss som fick dem som grannar, arbetskamrater och till och med ingiften i släkten. Ja, bra för Sverige!

    Skillnaden mellan då och nu beträffande viljan och förmågan bland immigranterna att anpassa sig till det nya landet och göra rätt för sig är enorm. Visst förekom det även då invandrare som vare sig ville eller kunde, men de hörde till undantagen. Tvärt emot som läget är idag.
    Vi och dom var helt enkel mera lika varandra än vi och ”de nya dom” från helt främmande kulturer.

    Elöd verkar mera svensk än infödda svenska vänsterpopulister, och hans ursprung i Rumänien – Ungern må inte vara en plump i protokollet!

    Liked by 1 person

  17. Johan utan Land skriver:

    Jag vill också leva i en civiliserad värld där man fritt kan byta tankar med andra. Jag är inte längre säker på att jag gör det. Någonstans blev åsiktskorridoren väldigt smal. Det börjar kännas som jag föreställde mig livet i den sovjeteiska sfären. Fast vi är rikare och får resa utomlands och se på amerikanska filme om vi vill så jag skulle inte vilja byta.

    Angående dilemmat så tycker jag förstås man skall bemöta alla vänligt såvida de inte diskvalificerar sig från det genom sitt handlande. Om några visar vilja att ta sig in i det svenska samhället och bli en del av det är det klart att man kan ge dem goda råd och uppmuntran. Med goda råd menar jag inte hur de skall bära sig åt för att få fler bidrag eller få hit sina släktingar från Långtbortistan utan hur de kan bete sig för skaffa och behålla ett jobb. Lättare sagt än gjort för de som inte tillhör kompetensregnet.

    Gilla

  18. Lars skriver:

    Du skriver:”(—)leva i ett fritt land där man kunde säga sitt,tycka och uttrycka sig själv”.Du identifierar Dig själv som ”gammal ungrare från Rumänien”.Har Du inte märkt att Du i Sverige inte längre kan uttrycka och säga vissa saker?Har Du inte blivit misstänkliggjord när Du nämner ditt ursprungsland Ungern?Ungern är för rätt många människor i ”branschen” just nu ”Hin håles” hemort.Har Du inte märkt det?Tänk om de människor som Du i ditt ädelmod vill uppoffra Dig för överhuvudtaget inte bryr sig?Jag behöver nog ej ens nämna Mölndal för att Du skall förstå.Tänk om de alternativ Du ställer upp är helt illusoriska för många av dem Du vill uppoffra Dig för.Tänk om de inte alls bryr sig?Tänk om de bara upplever Dig som en verklighetsfrämmande fjolla?En ”kufr”?Finns sådana hårdhjärtade och känslokalla människor?Ja.Det finns det faktiskt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s