Mohamed Omar

Dagen efter Donald J. Trumps seger i det amerikanska valet skriver Omar Mustafa, kontroversiell ledare för Islamiska förbundet, flera oroliga statusar på Facebook.

”Tycker inte jorden varit en särskilt trevlig plats under Obamas tid. Kommer definitivt inte bli bättre nu med Trump”, menar han. Mustafa tycks sedan anspela på Trumps vita hudfärg när han varnar för en ”vit istid”:

”Den vita istiden har kommit på allvar, metaforiskt och bokstavligt.”

Vad har den nye presidentens hudfärg med saken att göra? Det känns som om Mustafa på ett rasistiskt manér förknippar en viss hudfärg med vissa åsikter eller attityder.

Mustafa är alltså ordförande för Islamiska förbundet, en organisation som enligt terrorexperten Magnus Norell tillhör det Muslimska brödraskapets nätverk. Brödraskapet grundades 1928 i Egypten och dess mål är ett världsomspännande kalifat, en panislamisk stat. Mustafas organisation driver den stora moskén på Medborgarplatsen i Stockholm.

Jag kan förstå Mustafas oro. Islamister i USA är ännu oroligare. Den mjuka inställningen till islamismen som rådde under Obamas tid kan vara över. Jag tror att en av flera anledningar till att Trump vann är att han lovat att ta sig an islamismen, vår tids farligaste, mest totalitära rörelse.

Muslimska brödraskapet har sina egna jihadistiska terrorgrupper i Syrien där de samarbetar med Al-Qaida. I oktober 2013 rapporterade flera medier att Haytham Rahmeh, imam och främste religiöse företrädare i Stockholmsmoskén, där Mustafa håller till alltså, smugglade vapen till jihadister i Syrien med anknytning till Muslimska brödraskapet. Rahmeh har också suttit i biståndsorganisationen Islamic Reliefs styrelse tillsammans med Mustafa.

Trump har lovat att han noggrant kommer att kontrollera asylsökare från islamvärlden som vill leva i USA. Det är klokt. Vi vet ju att asylsökare legat bakom flera terrorattacker i Europa.

Det krävs hårda tag för att besegra islamismen och jihadismen. En mjuk attityd tillåter dessa rörelser att växa. Drömmen om en panislamisk stat måste krossas. Det är när inget hopp finns kvar om att kunna förverkliga den panislamiska staten som fler muslimer kommer att vända sig bort från denna dröm och söka sekulära och demokratiska vägar framåt.

Trump har sagt att han ska krossa Islamiska staten, men att muslimer också måste hjälpa till. De behöver tydligt göra vad de kan för att göra sig av med islamister och jihadister i sina egna led. Tyvärr har muslimer varit dåliga på det, i stället tiger man eller kommer med ursäkter. Muslimer måste, om de kan, avslöja och ange sina trosfränder som hotar vår säkerhet. Efter terrorattacken i Bryssel i mars i år påpekade Trump att muslimska medborgare har ett ansvar att rapportera jihadister: “They have to report the bad ones.”

Han sa också att detta inte sker i tillräckligt hög utsträckning. Fanatiker med jihadistsympatier har kunnat röra sig ganska tryggt i moskéerna och i ”det muslimska civilsamhället”. Taimour Abdulwahab, självmordsbombaren som attackerade Stockholm, var till exempel aktiv i en moské i Luton i Storbritannien där han öppet predikade sitt hat mot väst. Han fick broderliga råd, men rapporterades inte till polisen.

Det ligger därför en del sanning i Trumps påstående: “When they see trouble they have to report it. They are not, absolutely not reporting it. That is a big problem.”

En relativt ny brittisk opinionsundersökning, ”What British Muslims really think”, visar att 66 procent av de tillfrågade inte skulle rapportera till polisen om de kände någon som var på väg att bli inblandad i terrorism. Det kan bero på att man känner större lojalitet till den egna gruppen än till det icke-muslimska samhälle man lever i. Man är engelsman, eller för all del även fransman, belgare och svensk, men bara på pappret.

Detta kan förklara hur Salah Abdeslam, den belgiske jihadisten av marockanskt ursprung som medverkade vid attacken mot Paris den 13 november 2015, kunde hålla sig undan rättvisan hela fyra månader, innan han greps i den ”mångkulturella” stadsdelen Molenbeek i Bryssel. Paris borgmästare Anne Hidalgo menade att hon var säker på Abdeslam skyddades av sina ”bröder” i Molenbeek.

Mustafa har konsekvent motsatt sig alla försök att skärpa lagarna och effektivisera kampen mot jihadistisk terror. Han vill istället för övervakning hellre se broderliga råd av samma typ som i moskén i Luton. Det gick ju inte så bra. Mustafa menar att folk i moskéerna inte litar på svenska myndigheter. Se en debatt med Birgitta Ohlsson från september 2014 här.

Tyvärr är det alldeles för många unga muslimer som antingen sympatiserar med jihadisterna, eller hatar väst mer än de ogillar jihadisterna, och därför inte gör tillräckligt för att bekämpa detta hot mot våra västerländska samhällen. En ny undersökning i Göteborg, genomförd av föreningen Varken hora eller kuvad, visar till exempel att var tionde elev mellan 12 och 18 år i mångkulturella förorter som Angered och Bergsjön sympatiserar med jihadistisk terror.

Detta är alltså en av tio elever. Räknar vi bara de muslimska eleverna så är siffran självklart mycket högre! Elva procent svarade ”ja, jag har sympati” och tretton procent svarade att de kände någon annan med sådana sympatier. ”Älska islamiska staten!” skrev en elev.

En våg av jihadistisk terror har sköljt över USA den senaste tiden. I samtliga fall har jihadisterna varit flitiga moskébesökare som kunnat röra sig obehindrat i ”det muslimska civilsamhället”.

Den 3 maj 2015 gick två jihadister, Nadir Soofi och Elton Simpson, till attack mot en utställning Muhammedteckningar som hölls i Garland, Texas. Två månader senare, den 16 juli, sköts fem amerikanska soldater ner av den 24-årige jihadisten Mohammod Youssuf Abdulazeez. Attacken riktades mot två militära rekryteringscenter i Chattanooga, Tennessee. Den 2 december attackerade Syed Farook sina egna arbetskamrater vid en julfest i San Bernardino, Kalifornien. Han fick stöd av sin hustru Tashfeen Malik. Tillsammans sköt de ihjäl 14 amerikaner. Den 12 juni 2016, under månaden ramadan, mejade Omar Mateen ner ett femtiotal människor på en gayklubb i Orlando. Den största masskjutningen i USA:s moderna historia.

En sak som förenar alla dessa jihadister är alltså deras islamiska engagemang i amerikanska moskéer. Nadir Soofi och Elton Simpson som attackerade Muhammedutställningen i Garland gick ofta för att be i moskén The Islamic Community Center of Phoenix. Abdulazeez bad sina böner i Islamic Center of Chattanooga medan Syed Farook höll till i San Bernardino-moskén. Jihadisten bakom den senaste attacken, Omar Mateen, besökte sin lokala moské Islamic Center of Fort Pierce flera gånger i veckan. Han var där och bad bara någon dag före masskjutningen på gayklubben.

När församlingsmedlemmar och imamer vid dessa moskéer intervjuas av amerikanska medier säger de alltid ungefär samma sak, att de är chockade och kunde inte föreställa sig att X skulle kunna göra något sådant. Orlandoterroristen Mateens far, en invandrare från Afghanistan, sa till NBC News att sonens attack inte hade något med religion att göra och att han befann sig i samma chocktillstånd som resten av USA. Strax därpå kom det dock fram videoklipp där fadern uttryckt stöd för talibanerna.

Obama och Hillary Clinton har inte velat ta tag i detta problem, man får därför hoppas att Trump gör som han lovat och börjar övervaka moskéer där islamister och jihadister rör sig. Istället för att förneka att det finns ett problem och svartmåla de som pekar på det bör muslimska reformivrare och fredsvänner få uppmuntran och stöd. Det oroar så klart islamisterna.