Bitte Assarmo

I de senaste opinionsmätningarna är Sverigedemokraterna ungefär lika stora som Socialdemokraterna. Det är ett unikt scenario som tornar upp sig i svensk politik, för knappt någon nu levande människa har sett ett Sverige där Socialdemokraternas ställning som största parti varit hotad. Men nu är vi där, och varför? Den som tror att Socialdemokraterna nu rannsakar sig själva lär bli besviken.

Det finns säkert fortfarande en och annan s-anhängare som envetet fortsätter hävda att allt fler svenskar plötsligt blivit främlingsfientliga och nazianstrukna rasister. Men de flesta inser nog att Socialdemokraternas vikande opinionssiffror handlar om något helt annat, nämligen deras ansvarslösa sätt att regera Sverige. Bara det faktum att man började regera med det egendomliga och, på många sätt, extrema Miljöpartiet var ett slag i ansiktet på partiets kärnväljare, och sedan dess har förfallet bara fortsatt. Det har varit decemberöverenskommelser hit och januariuppgörelser dit, men vad säger det egentligen om Socialdemokraterna?

Patrik Engellau

Detta handlar inte om en uppfinning som gjorts utan om en uppfinning som borde göras och då skulle få revolutionerande effekter, lite som Johan Gutenbergs tryckpress på 1400-talet. Poängen med Gutenbergs innovation var att den gjorde böcker så billiga att även vanliga läskunniga medelklassare hade råd att skaffa sig tillförlitlig information. Till exempel kunde de köpa en egen bibel och kolla vad Jesus egentligen hade sagt.

Parallellen till dagens situation är att medelklassen då liksom nu behövde bryta etablissemangets informationsmonopol. Med hjälp av Gutenbergs maskin kunde den framväxande borgerliga medelklassen vrida kontrollen över kunskapen ur etablissemangets händer. Det är likadant idag. Vår tids etablissemangsmedia förhåller sig till alternativmedia som den handskrivna boken till den tryckta.  

Patrik Engellau

Jag blir rätt tagen av den väldiga kraften i den pågående klimatpaniken. De statskontrollerade media är helt upptagna med frågan, partiledardebatter har klimatet som viktigaste tema, Dagens Industri deklarerar att tidningen framöver inte ska koncentrera rapporteringen på hur mycket pengar företagen tjänar utan också redovisa deras klimatavtryck. 

Det märkvärdiga, om jag inte överdriver energin i dagens klimatalarmistiska känsloläge, är att det kommit så plötsligt. Oron för att människan hotar sin långsiktiga överlevnad genom utsläpp av växthusgaser har funnits i decennier, men det är först under det senaste året som ämnet riktigt tagit skruv i det allmänna medvetandet.  

Mohamed Omar

För att förstå konflikterna i Mellanöstern bör man känna till maktkampen mellan Saudiarabien och Iran. Islam är uppdelat i två huvudgrenar, sunnism och shiism. Majoriteten utgörs av sunniter medan en minoritet om omkring 10-15 procent utgörs av shiiter. Iran är den ledande shiitiska makten medan Saudiarabien gör anspråket på ledarskapet inom den sunnitiska världen.

Det kan verka som om sunniterna inte behöver vara oroliga – de är ju så många fler. Så känns det inte för Saudiarabien. I länderna som ligger omkring Saudiarabien, så är shiismen en kraft att räkna med. Till att börja så är ungefär en femtedel av invånarna i det strikt sunnitiska och shiafientliga kungadömet shiiter, särskilt längs kusten mot Persiska viken.

Jan-Olof Sandgren

Barnkultur har traditionellt speglat vuxenkulturen, fast i mer lättsmält form. Vuxna vill av naturliga skäl indoktrinera barnen medan de är små, så att mödosamt hopsamlade livserfarenheter inte ska gå till spillo. Först i ungdomen eller tidig vuxenålder brukar den nya generationen våga sig på att göra uppror.

Men i Sverige har barnkulturen ofta varit ”avantgardistisk”. Den har gått i spetsen för idéer som inte omfattats av folkflertalet, vilket egentligen är ganska märkligt. Attitydförändringar när det gäller genus, könsroller och mångkultur har introducerats på dagisnivå för att arbeta sig uppåt i samhället.

Lennart Bengtsson

Hållbarhet eller hållbar utveckling har blivit ett av vår tids ledord. För de som fortfarande minns krigstidens ransoneringar var det en självklarhet att inget som kunde bli till nytta skulle förspillas. Affärens omslagspapper användes av barnen för att rita, skriva och räkna på ungefär som dagens ipaddor. Efter användning hamnade det i spisen eller i brasan. Allt togs mer eller mindre till vara. Något avfall i dagens mening producerades knappast av hushållen, åtminstone inte utanför de välbesuttna storstadskvarteren. Skor och kläder sköttes och lagades och när kläderna var utslitna och inte kunde användas mer vävdes de till trasmattor. Ingen hade råd med slöseri.  

Patrik Engellau

Den grekiske skalden Archilochos som föddes på 700-talet före Kristus gjorde en fruktbar observation om två helt olika mänskliga personligheter som han förlade till djurriket. Han hävdade att räven kan många saker, men igelkotten bara en enda.  

Precis vad han menade med det verkar inte ha överlevt. Men Aisopos, som föddes ungefär när Archilochos dog, tog upp tråden i sin fabel nummer 605 som handlar om en katt och en räv som resonerar om sina respektive tricks och lister. Räven skryter om att han kan många finter men katten erkänner att han bara är bra på en enda sak. Så kommer en grupp jägare med sina hundar. Katten klättrar snabbt upp i ett träd. Räven kan inte bestämma sig för vilken av sina många kompetenser han ska tillämpa och blir därför tagen av hundarna.  

Patrik Engellau

En gammal rektor hade just pensionerat sig. Han ville träffa sina kära lärare för att ta farväl. Han brydde sig inte så mycket om de där nyexaminerade i foppatofflor och urtvättade t-skjortor som inte verkade ha en tanke på att försöka ingjuta respekt i elever och föräldrar. I stället bjöd han ett tiotal mer erfarna lärare som han tyckte man kunde tala allvar med. Det blev en middag hemma hos rektorn.

Jaha, sa han efter maten. Eftersom jag nu är pensionerad kan jag säga vad jag tycker till er utan att besvära mig med det politiskt korrekta tramset i skolans styrdokument. Jag har tänkt i många år på vad det egentligen är som fattas den svenska skolan – eller föralldel det svenska samhället som åtminstone delvis är en funktion av skolan. Jag har kommit fram till samma sak som många andra, nämligen att vi utgår från att skolan och samhället är till för individen, i det här fallet den enskilda eleven, i stället för tvärtom. 

Grundfrågan är vad det egentligen innebär att vara en man. Vilka är då de manliga egenskaper, som anses olämpliga i begreppet maskulinitet? Ja, de omfattar självklart främst våldsbenägenhet och otyglad fysisk aggression, våldsamma psykologiska angrepp och hån mot motståndare eller andra kopplat till bristande medkänsla och så vidare. Men bland annat sådant beteende tillhör ju det, som män redan tidigare fördömde och skilde ut från lämpligt manligt beteende, samtidigt som man hyllade maskuliniteten i sig.

Mohamed Omar

Efter den turkiska invasionen av norra Syrien har vi sett hur flera personer med kurdisk bakgrund i Sverige engagerat sig i debatten. Det är det tydligt att dessa är starkare berörda av vad som händer i området än den genomsnittlige svensken. Jag har inget att invända mot detta. Även jag, som har noll kurdisk bakgrund, sympatiserar mer med den kurdiska sidan i konflikten än med stormakten Turkiet.

Men, reaktionen hos dessa personer, som skriver debattartiklar, demonstrerar och skriver emotionellt laddade postningar på sociala medier, visar samtidigt att bakgrund har betydelse. Det är inget man släpper när man går över gränsen. Det gäller svensk-kurderna och deras band till hemlandets (ett land är inte samma sak som en stat) kultur, språk och historia. Och det gäller också andra nysvenskar. Den islamiska fundamentalismen som växer i Sverige är helt och hållet en följd av invandringen. Det är inte Anders och Anna som konverterar i stora skaror.

Anders Leion

Här, i dessa spalter, behandlas tillståndet i landet. Genomgående uttrycks missnöje, ofta gränsande till förtvivlan och uppgivenhet. Ett ofta förekommande omdöme är ”De vill ha det så här!”.

Jag är övertygad om att detta omdöme är fullständigt fel. Ingen vill ha det så här: Ingen vill att brottslighet, fysisk och social nedskräpning, våld och annan ohämmad aggressivitet skall få breda ut sig som det nu gör (inga andra än förövarna, förstås).

Patrik Engellau

Ibland måste man tänka på otänkbara eller i varje fall obehagliga saker, till exempel sin egen död. Det kan bli fråga om testamente och annat sorgligt som man helst inte vill fundera på. Men de flesta gör det nog i alla fall av hänsyn till de efterlevande.

Även i livet i övrigt kan det vara angeläget att tänka på otänkbara saker. Sveriges största och mest akuta problem är följderna av den massinvandring som regeringen inte verkar vilja begränsa utan tvärtom uppmuntra. Just detta är för övrigt invandringsproblemets fundament ty om politikerväldet hade haft förnuftet att förutse effekterna av invandringen så hade åtgärder tidigt vidtagits som förebyggt de besvärliga effekter som idag drabbar nationen. 

Jan-Olof Sandgren

Jag har alltid tyckt att ”Arbetet” (så hette socialdemokratins mediala flaggskepp under mer än 100 år) är ett underligt namn på en tidning. På de flesta språk jag känner till är ordet ”arbete” mer negativt än positivt. Arbete kan visserligen vara roligt och utvecklande men ofta är det slitsamt, tråkigt och hälsofarligt. Får människor välja själva brukar de göra andra saker än att arbeta. 

Syndikalisternas tidning hette ”Arbetaren” vilket låter mer logiskt. Arbetaren är en hedervärd figur som gör det som måste göras och frukten av hans slit är, förutom en månadslön på bankkontot, ekonomisk utveckling för landet och varor i butikerna.  

Patrik Engellau

Jag kan lätt förstå att syriska kurder är arga, ledsna och förtvivlade över att USA drar hem sina trupper med allt som därav följer. Men jag kan inte förstå den berättelse om händelserna som svenska media presenterar. Låt mig återge vad jag tror mig ha begripit och sedan kan du, som kanske vet bättre, förklara på vilket sätt jag har fel.

Kurderna har länge velat ha ett eget land som omfattar delar av Turkiet och Syrien plus en del annat. Därför finns en grundläggande fiendskap mellan kurderna och dessa två länders regeringar.

Lennart Bengtsson

Försiktighetsprincipen (precautionary principle (PP)) är en strategi för att hantera möjliga risker inom områden där den vetenskapliga kunskapen är ofullständig. De flesta lär sig snabbt att undvika sådant som är uppenbart farligt som att hoppa ut från ett fönster på fjärde våningen eller högre eller ge sig ut på nattgammal is. De som inte lär sig blir som regel inte gamla.

Men hur skall man förhålla sig till mer komplexa företeelser? Dit hör möjliga risker med joniserad strålning, genmodifierade grödor eller att jorden kan drabbas av livsfarliga klimatändringar. Andra risker är nedfallande asteroider, kraftiga solutbrott som slår ut elektriska och elektroniska system eller som tidigare risker för försurad nederbörd och ozonhål. Naturliga fenomen som extremt väder, jordbävningar och vulkanutbrott är endast förutsägbara för en kortare tid. För att kunna bedöma risken för sådana händelser antar forskarna att fenomenen är normalfördelade efter en klockformad kurva där de mer extrema händelserna blir allt ovanligare.

Patrik Engellau

I den här krönikan framförs ingenting som du inte redan vet. Men ibland är det välgörande att få bekräftelse på att världen ser ut som man trodde. Kyrkan har överlevt i tvåtusen år genom att ständigt upprepa samma sak hela tiden, Fader vår, till exempel. Upprepning är lärdomens moder.

Du har kanske uppmärksammat statstelevisionens aktion Folkbettet? Aktionen ”är en del av TV-programmet ’Svenska Nyheter’” står det på tevebolagets hemsida. Statstelevisionens ansvar för aktionen är således erkänt och otvetydigt.

Bitte Assarmo

”Vad fan får jag?” Den frågan ställde Svenskt Näringslivs Leif Östling, när han pratade om de höga skatterna i Sverige. Högst olämpligt, ansågs det, för det vet väl alla att de svenska skattepengarna enbart går till nyttigheter! Skatterna är vår livsluft, det som gör välfärden möjlig, som betyder skillnaden mellan välstånd och fattigdom, mellan liv och död. Det är häftigt att betala skatt, sa det socialdemokratiska sorgebarnet Mona Sahlin en gång och även om det yttrandet mest blivit utskrattat så är den stora majoriteten av nettoskattebetalarna förhållandevis toleranta mot skattetrycket. Jag tror att många svenskar har en bild av att våra makthavare vet att fördela skattepengarna på ett förnuftigt och klokt sätt så att de kommer alla till gagn.

Årets höst är den tidigaste på 40 år. Alla landets SMHI-stationer hade den tredje oktober fått meteorologisk höst vilket definieras som under 10 plusgrader medeltemperatur fem dygn i rad. Delar av fjällvärlden hade meteorologisk vinter. Det är ovanligt tidigt med under noll grader medeltemperatur minst fem dygn i rad.

Även andra länders vädertjänster har de senaste åren rapporterat ovanlig kyla. Trondheim har nu fått sin kallaste höst på 58 år. Finland hade en ovanligt kall julimånad, och maj 2017 var exceptionellt kall särskilt i norra Finland. Vintern 2017 var extremt kall i Polen och på flera andra håll i Europa.

Patrik Engellau

Varenda gång jag hör uttryck som ”det nya klimatet” och ”klimatförändringarna” – som om det hade varit allmänt accepterade självklarheter – vilket jag gör på Sveriges radio varenda dag så går jag upp i stabsläge.

Stabsläge är ett fånigt byråkratord som är till för att övertyga allmänheten om att den stabslagda myndigheten plötsligt ska börja göra sitt jobb. Wikipedia definierar saken som ”ett beredskapsläge där ledning eller nyckelfunktioner samlas och utvärderar information, beredda att snabbt sätta igång verksamhet”. För mig förefaller detta underligt. I välskötta verksamheter sysslar ledningen alltid med att utvärdera information och är alltid beredd att sätta igång verksamhet. En busschaufför är alltid uppmärksam och beredd till verksamhet, till exempel att gira eller trampa på bromsen om något oävet dyker upp. Och fort ska det gå.

Mohamed Omar

När klimataktivister från rörelsen Extinction Rebellion (XR) igår försökte stoppa ett pendeltåg i London genom att klättra upp på taket blev de nerdragna av arga resenärer. Det ser också ut som att de fick stryk. Det är tydligt att vanliga Londonbor inte delar deras tro på att alla medel är tillåtna för att stoppa någon slags klimat-armageddon.

På ena sidan står verklighetens folk som har jobb att sköta. På andra sidan den mest verklighetsfrånvända och extrema delen av vänstern. Bilderna från konfrontationen visar att klyftan mellan denna vänster och det arbetande folket nu är total.

Bitte Assarmo

Sveriges största och, om man får tro dess chefredaktör Peter Wolodarski, mest seriösa och sanningsenliga morgontidning har en nedräkningsklocka för den så kallade koldioxidbudgeten. Hur många år, månader, dagar, timmar, minuter och till och med sekunder vi har på oss innan loppet är kört. Jo, du läste rätt. Sekunder.

Det är med andra ord inte längre foliehattsvarning på DN. DN har redan tagit det sista klivet från saklig journalistik till totalhaveri.

Anders Leion

Den har makt som genom att ekonomiskt skada sin motpart kan gynna sitt eget intresse.

Så är det i skolan. Så är det i socialvården. Så är det i kriminalvården. Eleverna -och deras föräldrar- kan skada lärarna och klienterna kan skada administratörerna – inte bara fysiskt utan genom att slå mot verksamhetens ekonomi.

Patrik Engellau

I en huvudledare i Svenska Dagbladet den 6 oktober pekar Tove Lifvendahl på ett besvärande faktum – för att inte säga ”skriande missförhållande” eller ”samhällelig stormvarning” – nämligen att det inte sällan förekommer att polisen rekommenderar familjer med barn som förföljs av ungdomsgäng att inte polisanmäla utan rentav flytta till annan ort eftersom polisen, vilket den själv erkänner, inte kan skydda hotade medborgare. Så här säger en utredare vid Brottsförebyggande rådet: 

Vi har intervjuat myndighetspersoner och personer som stöttar brottsoffer och vittnen. Och särskilt inom relationsvåld och i socialt utsatta områden så känner vissa av dem att det är svårt att rekommendera brottsoffer att gå till polisen. För att de tvivlar själva på rättsväsendets förmåga att lösa brotten. 

Inger Enkvist

Spanien är sedan 1978 indelat i 17 autonoma regioner, och vissa regioner har utvecklat en stark regionalnationalism, förknippad med användningen av det regionala språket. I Katalonien vill som bekant en sektor av befolkningen göra regionen självständig. Detta har inneburit djupa politiska motsättningar mellan medborgarna. Vad kan man se av detta under fyra dagar i Barcelona och vad säger de som inte är regionalnationalister om situationen? 

Fredag 11 oktober 

Utlänningar kan tro att det är givet att man får tala spanska i Spanien, men så är det inte. På fredag kväll den 11 oktober skulle det hållas en diskussion om det ämnet inför nationaldagen på lördagen. Organisatör var en förening som heter ”Hablamos español”, det vill säga ”Vi talar spanska” som just vill försvara medborgarnas rätt att tala spanska i Spanien, en rättighet som till yttermera visso står inskriven i konstitutionen. Syftet var att diskutera ett förslag till ny språklag i Spanien om att spansktalande skolelever måste studera på katalanska i Katalonien. Som påpekas i en nyutkommen bok av Mercè Vilarrubias, där språklagen beskrivs, är Spanien det enda kända exemplet i Europa, där landets gemensamma språk motarbetas. I Katalonien har halva befolkningen spanska som modersmål.

Mohamed Omar

Mainstreammedierna verkar äntligen ha förstått att Fria syriska armén (FSA) inte är ”moderata” rebeller som slåss för demokrati. Aftonbladet publicerade till exempel en video som visar hur FSA-soldater avrättar en bakbunden krigsfånge.

Turkarna invaderar alltså norra Syrien med hjälp av dessa syriska rebeller. Journalisten Magda Gad på Expressen rapporterar att dessa, som hon kallar ”Turkiets fotsoldater”, har rest IS-flaggor på vägen där de dragit fram. Jag har sett videoklipp som visar hur FSA-soldater ropar Allabu akbar och slagordet ”baqiya”, som betyder ungefär ”vi håller stånd” och började användas av IS i betydelsen ”kalifatet kommer att bli kvar”.

Jan-Olof Sandgren

Nej, Greta var varken först eller yngst. Själv skolstrejkade jag redan som 14-åring, tillsammans med ett 100-tal av mina kamrater. Den mediala uppmärksamheten var dock sparsam och inskränkte sig till en suddig bild i lokaltidningen. Bakgrunden var följande: 

 I februari 1971 drabbades Sverige av en strejkvåg där bland annat SJ-personal, tandläkare, lotsar och en del lärare lade ner arbetet. Staten svarade med en massiv lockout av 24 000 lärare, i syfte att tömma de offentliganställdas strejkkassor. Mitt högstadium fick klara sig utan lärarledda lektioner ett par veckor och eleverna uppmanades ägna sig åt självstudier.  

Patrik Engellau

Med anledning av en artikel i SvT Nyheter kallades till ett krismöte i styrelsen för Lunds kommun.

Nu har det gått för långt, sa ordföranden. 32 bilbränder hittills i år och ingen enda misstänkt har gripits. Nu är det dags för skarpa åtgärder.

Vi får inte gripas av panik, sa en s-ledamot. Räddningstjänsten har ju redan fattat ett tungt beslut.

Vadå? sa en centerpartist.

Mohamed Omar

En desperat vänster söker förklaringar överallt utom i verkligheten. Ett av de roligaste exemplen på detta läste jag i en kulturartikel i Göteborgs-Posten förra året: ”Nordic Noir banade väg för högerpopulismen”.

Det var vänsterskribenten Mattias Hagberg som lade pannan i djupa veck och med fundersam min försökte förstå hur Sverigedemokraterna kunde växa så de gjort. Kan de bero på ryska troll? Pengar från Putin? Nej, det beror på att svensken läst för många mörka deckare!

Det är alltså överdosering av dessa nordic noir-deckarna som förvandlat många tidigare goda och optimistiska svenskar till ”högerpopulister”. Det kan inte vara en slump, resonerar Hagberg. Connect the dots! Mankell-deckarnas popularitet och SD:s uppgång i opinionen hänger ihop:

Patrik Engellau

Den här artikeln vänder sig inte till dem som är rasister eller etniska nationalister och tror att Sverige och svenskarna har något slags medfött skydd undan tillvarons djävligheter och därför inte kan råka illa ut. Många svenskar, särskilt våra politiska ledare och våra främsta mediepersoner är sådana självgoda rasister eller etniska nationalister. De tror att vilka beslut som än fattas om landets framtid så kan inget ont vederfaras Sverige. Att dessa personer verkligen tror att landet är osårbart framgår av att det hela tiden fattas beslut som tycks utgå från att Sverige är en skyddad verkstad där vilka sociala experiment som helst kan göras utan att det slår tillbaka.  

Bitte Assarmo

Det pratas just nu en hel del om att Sverige behöver en ny berättelse. Jag är inte så säker på att det är nödvändigt. Jag tror snarare att det som behövs är att man faktiskt börjar prata om den berättelse som redan finns, och som burits fram av generationernas strävan och arbete. I den gamla berättelsen om Sverige finns allt som behövs för att både gamla och nya svenskar ska kunna känna sig hemmastadda, och för att det förflutna ska kunna knytas ihop med nuet. En ny berättelse fungerar enbart om den vävs ihop med den gamla.