Bitte Assarmo: Skyll inte kriminaliteten på ”fattigdom”!

Bitte Assarmo

De senaste kvällarna har maken och jag sett om den gamla TV-serien Träpatronerna som gick i två säsonger i SVT på 1980-talet och som nu finns att se på det öppna arkivet. Serien utspelar sig i Sundsvall med omnejd, och fokuserar på några av stadens sågverksarbetare och deras familjer, samt på sågverksägarna. En stor del av den andra säsongen ägnas åt Sundsvallsstrejken som ägde rum under några försommardagar 1879.

Sundsvall hade vid tiden för strejkutbrottet omkring 9000 invånare och växte snabbt. I sågverksdistriktet fanns totalt 23 ångsågar, som effektiviserade arbetet för sågverksägarna. Men arbetarna var fattiga och levde under hårda villkor. Arbetsgivarna tillhandahöll förvisso bostäder, men undermåliga sådana – ett enda rum skulle hysa en hel familj och arbetsgivarna kunde dessutom kräva att de också skulle inhysa ensamstående arbetare i den redan trångbodda familjen.

Det fanns alltså all anledning för sågverksarbetarna att gå ut i strejk, men det som till sist fick dem att lägga ner arbetet var att arbetsgivarna sänkt deras redan tidigare låga löner till en nivå som innebar att de och deras familjer tvingades leva i svält. Efter att sågverksarbetarna fått ett lån på tre miljoner beviljat av regeringen, för att ordna upp sina ekonomiska problem, trodde arbetarna att en del av de pengarna skulle gå till att höja lönerna till den tidigare nivån. Så blev inte fallet. Däremot ordnade sågverksägarna en stor och kostsam fest för att fira lånet.

För arbetarna, som arbetade tolv timmar om dagen och maktlöst tvingades se på hur deras familjer svalt, var den överdådiga festen ett hån. Och en dag lade de helt sonika ner arbetet.

Sundsvallsstrejken var en av de första i sitt slag, och 1800-talets mest omfattande. Den kom också att bli något av ett föredöme för kommande strejker, då den var fredlig och lugn och de strejkande avhöll sig från att dricka eller ställa till bråk. Till sist avblåstes strejken genom hot om dödligt våld från regionens landshövding Curry Treffenberg, som hade kung Oscar II:s stöd och även hade fått tillstånd att kalla in militären.

Någon omedelbart positiv effekt fick inte strejken. Många av arbetarna som deltog fick sparken och vräktes med sina familjer. Men strejken hade sått ett frö. En tanke om ett värdigt liv. Resten är, som man brukar säga, historia. Arbetarhistoria.

Oavsett hur man ser på arbetarrörelsens historia så tror jag de allra flesta idag är lättade över att vi lämnat träpatronernas tid bakom oss. Att man som arbetare, i ordets ursprungliga bemärkelse, slipper leva i svält, trångboddhet och med oreglerade arbetstider. Att man kan ha ett människovärdigt liv, med lagstadgad semester, helgledighet och annat som för inte alls längesen var ett privilegium för få.

Att det fortfarande finns ekonomiska klyftor är en annan sak. De blir helt enkelt inte lika kännbara, och inte lika förödande för samhället, om de allra flesta har möjlighet att leva ett värdigt liv som innehåller mer än enbart hårt kroppsarbete, fattigdom och svält. Att ”överklassen” reser, festar och roar sig på allehanda vis sticker inte i ögonen på samma sätt när även ”underklassen” har fritid och ekonomi att göra detsamma. Idag har alla gratis skola, möjlighet att läsa på universitet, skaffa sig en bra utkomst och ett innehållsrikt liv. Att den ene har råd att resa till Bali och den andre får nöja sig med Mallis är inte en lika stor orsak till missnöje som att den ene kan äta gåslever medan den andre svälter. Det är mycket som hänt sedan träpatronernas tid.

Samtidigt finns det krafter i samhället som inte riktigt ser och kan förstå skillnaden på ekonomiska klyftor idag och för 100-150 år sedan, och som inte begriper vad fattigdom egentligen innebär. Människor och organisationer – ofta på den politiska vänsterkanten men också bland liberala – som jämställer Fattigsveriges utsatta arbetare, statare, torpare och backstugusittare med olika grupper i det moderna Sverige. Det är på grund av deras historielöshet som vi idag har ett samhälle där makthavarna sitter lamslagna mot kriminaliteten, eftersom alla försöker överträffa varandra i omsorg om de kriminella.

När forskare kommer till slutsatsen att exempelvis brott som bilbränningar är kopplat till ”fattigdom och segregation” så är det därför ingenting man bör köpa alltför lättvindigt. Istället bör man fundera över vad fattigdom egentligen är. Hur fattig är egentligen en människa som har tak över huvudet i en modernt utrustad lägenhet, tillgång till gratis skolgång, fritidsgårdar och möjlighet att vidareutbilda sig efter eget tycke och smak? Det finns fattiga människor även i Sverige. Men de ägnar sig sällan åt att bränna bilar, begå rån, misshandla människor. Gamla människor som arbetat och slitit och betalat skatt ett helt liv och som nu sitter där med så låga pensioner att många av dem får gå från hus och hem. Hemlösa, varav många psykiskt sjuka, som måste förlita sig på andras goda vilja för att klara sin vardag. Men de kriminella? Nej. De tillhör inte, generellt, de fattiga svenskarna. Inte ens om de vuxit upp i så kallade utanförskapsområden. Även Rinkeby och Rosengård tillhandahåller bostäder utrustade med moderna kök och alla bekvämligheter, skolor och fritidsgårdar. De boende i utanförskapsområdena åtnjuter samma mänskliga rättigheter som alla andra.

De krafter som fortsätter att hävda att sociala och ekonomiska orättvisor är den största orsaken till kriminalitet behöver en rejäl historielektion om vad fattigdom egentligen innebär. De kan börja med att läsa in sig på svensk arbetarhistoria.

23 reaktioner på ”Bitte Assarmo: Skyll inte kriminaliteten på ”fattigdom”!

  1. Aurora skriver:

    Det vet nog också de som envisas med att hävda socioekonomiska faktorer som orsak till invandrares överrepresentation i brottslighet att det egentligen handlar om förakt för landet och folket som gett dem boende och uppehälle här. Men det är politiskt omöjligt att säga. Men Norell förklarar grunden för detta förakt, och därmed känslan att kunna begå brott mot västerlandet, mycket bra i Ledarsidorna-reportage idag.

    Gillad av 8 personer

  2. Palle9 skriver:

    Bitte: Mycket bra beskrivning! Björn Ranelid har framhävt att han och många av hans jämnåriga växte upp i dåtidens Malmö i bostäder, som hade utedass, inget rinnande varmvatten etc. Levnadsförhållandena var betydligt sämre än dagens, även i s.k. utsatta områden. Det innebar inte att en hög andel av dessa barn kände sig drivna att slå in på brottets bana, bränna bilar eller liknande.
    Det är dags att sluta upp med hänvisningar till ”socioekonomiska faktorer” som förklaring till den ökande brottsligheten – detta är endast en rökridå för att slippa erkänna och ta tag i de verkliga faktorerna.
    Angående hanteringen av våra äldre: en trend är att stänga ner äldreboenden/servicehus med förevändning av stora renoveringsbehov, varpå lokalerna övergår till att hysa invandrarfamiljer. Vinsten för kommunen (på kort sikt) blir bidrag från staten. Se t.ex. senaste programmet från swebb tv. Beklämmande att bevittna hur lokalpolitikerna hanterar gamlingarna.

    Gillad av 8 personer

  3. gunillalive skriver:

    Min far fick försörja både sin mamma och sina systrar redan vid 8 års ålder. De bodde i en statarlänga i Huvudsta i Solna utan tillgång till vatten eller toalett inomhus., (numera ett överklassområde). Nu pratar jag 20-30 tal, alltså inte så länge sedan., de byggde Sverige och folkhemmet men något hände! 1968 började vänstern göra sitt intåg och infiltrera såväl myndigheter som kyrka och nu ser vid effekterna av det!

    Gillad av 9 personer

  4. Bo Svensson skriver:

    Att strejka i protest mot lön och arbetsvillkor är helt i sin ordning. – Innebörden bör då vara, att arbetsgivaren får se sig om efter annan arbetskraft, om inte villkoren förbättras.

    Om inte, letar de missnöjda upp bättre jobb och vakanserna fylls av andra som hade det ännu värre förut.

    Så fungerar det i trakter där det finns marknadsekonomi även i arbetslivet och den ekonomiska tillväxten är strålande.

    Gilla

  5. Idag fick du inget rymdgrus i huvudet skriver:

    Det finns naturligtvis offer för olyckliga omständigheter. Vid genetisk screening hittar man ärvda sjukdomsanlag som senare utvecklar sig till sjukdom – där individen kan sägas utgöra ett offer för olyckliga omständigheter. I trafiken fattar människor miljontals körbeslut, som på ett ögonblick kan förändra tillvaron för vem som helst. Att leva livet innebär ett ständigt risktagande. Många risker ligger fördolda och oåtkomliga för oss. Var och en kan få en meteror i huvudet, men sannolikheten för det är mikroskopisk. Men kör man dagligen mot rödljus blir inte bara risken hög. Risken faller också snabbt ut i en faktisk ”olycka”. Människan som riskkalkylatorer är behäftad med vissa problem. För ökat risktagande kan även förstärka livskänslan. Särskilt hos yngre män. En del känner sig som mest levande när krokodilens käftar missat dem med en hårsmån. Människor hanterar risker på lite olika vis. Men riskmedvetna är vi alla. Där de kriminella medvetet väljer leva livet med högre risknivåer, för egen vinning skull. Så tillkommer då vänsterns perspektiv. Att individen är ett rö för vinden, som kastas hit och dit, bortom all egenkontroll. Det är då även gärningsmän förvandlas till offer för olyckliga omständigheter. Som om den fria viljan inte fanns. Och att de därmed står utan skuld. Att inga maskrosbarn finns. Med det synsättet kan man urskulda vilka brott som helst. Och skylla på dåliga uppväxtförhållanden. Utefter dessa linjer försvarade en tidigare Rikspolischef ett begånget brott. Vad är det då man försvarar? Gärningsmännen som offer – eller sin egen ideologi? Där all skuld tagits bort ur ekvationen? Lever vi i en värld utan skuld? Där olyckliga omständigheter automatiskt ger fribiljett till ett lägre straff? Medan den som alltid skött sig väl står i mer skuld, när något råkar hända? Som att organisera mer än sanktionerad grannsamverkan.

    Gillad av 5 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      ”Var och en kan få en meteror i huvudet, men sannolikheten för det är mikroskopisk.”

      Enär knoppen är mikrocefal.

      ” Lever vi i en värld utan skuld?”

      Självklart inte. Vi matas med skuldkännade: skuld för att äta kött, för att färdas med motorfordon, för att bejaka manligt och kvinnligt, för att vara vita arvsyndare, patriarkala, rasistiska arketyper etc. Makt- och härskartekniker att dagligen utsättas för och internalisera. Inte ens anklagelser om förfäders påstådda koloniala försyndelser undkommer vi. En oändlig skuldnota. Bestrid bluffakturan, genomskåda bedrägeriet och häfta den i pannan på belackarna.

      Gillad av 2 personer

  6. Aha skriver:

    Vad kom först ägget eller hönan? Samma fråga gäller för socioekonomiskt utsatta områden. Vad kom först slarviga människor eller slitna förorter? Det är väl en mix men visst utgör människors bristande karaktärsegenskaper en kraftig orsak till att områden förfaller, inte minst blir det tydligt när sådana människor placeras ut i lägenheter i normala områden. De misslyckas alltför ofta med sitt boende. De stör grannar, skräpar ned och skapar otrivsel, ofta blir de vräkta.

    Eftersom normnedbrytning pågår för fullt i det västerländska samhället kan man räkna med fortsatta stora utanförskapsområden.

    Vänstern går alltid fel, är alltid blind inför realiteter.

    Gillad av 3 personer

  7. UlfH skriver:

    Nej inte av materiell fattigdom,utan mer av en brist på en verklighetsbaserad identitet. I mycket som sker i Sverige har sin parallell med Chicago i början av förra århundradet. Identitetslösa ungdomar skapar sina egna ideala identiteter, en bra bit bortom verkligheten. Att jämföra med fattigdomen förr i tiden så finns en viss skillnad. Då fanns en allmän moral hur man skulle bemöta sina medmänniskor, och den har vi förlorat, inte bara hos de kriminella utan i samhället i stort. .

    Gillad av 4 personer

  8. Maria C skriver:

    Politiker, styrelseordföranden, höga chefer m.fl. jämför, utan tvekan och granskning, sina löner och arvoden med sina gelikar i utlandet. Förortens samhällsoansvariga jämför sig med övre medelklass och ”eliten”. Båda dessa jämförelsenormer anses korrekta.
    Vanliga lönearbetare ska däremot titta nedåt och inse sin vällyckade (ekonomiska) situation i jämförelse med en stenkastare i orten. Samt glatt betala alltmer skatt för denna lycka.

    För övrigt slutade jag för många, många år sedan att lyssna på P3:s morgonprogram. Anledningen var att en programledare gärna gjorde sig lustig över det ”gammalmodiga i att göra rätt för sig”.
    Då trodde jag att det handlade om EN vilsen varelse, när det egentligen var en s.k. trendsättare.

    Gillad av 5 personer

  9. BjörnS skriver:

    En stor skillnad mellan då och nu är att förr tog hela samhället (vänner, släkt, grannar…) avstånd till den som begick ett brott, idag är får de någon märklig status samtidigt som samhällets företrädare bortförklarar beteendet och ordningsmakten har stora problem.

    Det har mycket lite med fattigdom att göra och desto mer med incitamentsstrukturer.

    Gillad av 3 personer

  10. christianpalme skriver:

    De som sprider myten om ”fattigdom” i miljonprogramsområdena bör även läsa Ronny Ambjörnssons klassiska studie ”Den skötsamme arbetaren”, om hur de utfattiga sågverksarbetarna i Holmsund utanför Umeå reste sig ur eländet genom organisering, studier och självdisciplin.

    Gillad av 6 personer

  11. Hovs_klipphällar skriver:

    Jodå, Björn Ranelid påpekade detta redan i somras:

    ”RANELID: ”DE HAR INGET ATT KLAGA PÅ I SVERIGE”

    De kriminella lever i ett land där de har det mycket bättre än i Mellanöstern eller Afrika, skriver Ranelid, som sedan anklagar politiker och medier för att förringa den katastrofala samhällsutvecklingen i Sverige.

    ”Sverige är i lågintensivt krig.” Det är inte vanligt att en känd författare använder sin penna för att ge röst åt de många människor som ser sin vardag falla ner i otrygghet och förlorat framtidshopp.

    Men i två krönikor i Expressen vägrar författaren Björn Ranelid att godkänna några ursäkter för kriminaliteten och våldet. Han sågat de politiska, kulturella och mediala etablissemangen i Sverige som blundar och tiger.

    Politiker förringar utvecklingen

    ”Det har skett en förändring i art och inte bar i grad av brott och kriminella handlingar i Sverige de senaste fyrtio åren. De kriminella styr över de laglydiga i Sverige”, skriver han.

    ”Många politiker och självutnämnda intellektuella förtiger, förfalskar och ljuger om vad som pågår i landet.”

    Gillad av 10 personer

  12. oerdoeg skriver:

    Redan år 2000 kunde vi på det numera försvunna debattforumet Passagens avdelning för politik läsa en betraktelse om försöken att förklara de ökande ungdomsrånen med ”fattigdom” och ”segregation”. Signaturen Räknenissen jämförde den ”fattigdom” som de unga brottslingarna påstods leva i med de förhållanden som var verklighet för många svenskar ännu för några decennier sedan, och som skildrats så levande skildrats av de största svenska författarna. En synnerligen läsvärd text än idag!

    http://www.bgf.nu/krim/fattiga.html

    Gillad av 3 personer

  13. Willy Lindqvist skriver:

    Apropå bilbränning, rån, våldtäkter och annan kriminalitet här i landet. Man får inte glömma att islam ända sedan den skapades av Muhammed varit en rövarkultur, som uppmuntrar och rättfärdigar röveri och slaveri från dem som inte delar dess uppfattning och tro. Islams hela historia visar det. Och traditionen lever än i dag. Också här i Sverige.

    Gillad av 5 personer

  14. Jari Norvanto skriver:

    ”Idag har alla gratis skola”

    Någon betalar.

    ”De krafter som fortsätter att hävda att sociala och ekonomiska orättvisor är den största orsaken till kriminalitet behöver en rejäl historielektion om vad fattigdom egentligen innebär. De kan börja med att läsa in sig på svensk arbetarhistoria.”

    Det är ju vänsterns hela affärsidé. Att kapitalisera på äkta eller påhittade klyftor, s k ojämlikheter, och påskina att deras utjämning är rättvisa. Det handlar inte om att rätta politiken efter kunskaper om historia eller faktiska sakförhållanden, det handlar om maktkamp och ge kleptokratin sken av legitimitet och rättfärdighet.

    Gillad av 4 personer

  15. MartinA skriver:

    Den här artikeln åskådliggör vänstern kompakta dumhet och fullständiga avsaknad av förståelse för ekonomi.
    Varför var lönerna låga? Därför att sågverksägarna var dumma är vänsterns svar. Men sanningen är att lönerna var låga för att de som tidigare svultit ihjäl nu kunde försörja sig. Lönerna hade varit ännu lägre före industrierna. Och då hade de fattigaste svultit ihjäl på riktigt. Nyheten var att de samlades på en plats. Anledningen till att fattigdomen försvann var inte något medvetet beslut eller någon moralisk resning eller vad nu artikeln snackar om. Anledningen var ekonomiska processer. Det är inte fel att strejka. Även om att byta jobb har större effekt. Men det är det icketänkande moraliserande perspektivet som ger mig knotter.

    Gillad av 3 personer

    • MartinA skriver:

      Kanske var hårt skrivet. Men när jag läste beskrivningen kom jag bara att tänka på all den skada som såna som Hasse Alfredsson och Tage Danielsson gjort med sina hemska livsverk. De har eldat på konflikter och använt sina talanger för att skapa en enögd och polariserad version av historien. Som den där scenen i Den enfaldige mördaren där Hasse Alfredsson bränner upp Månssons pengar. Den här typen propaganda har kablats ut av Svensk vänster i decennier och är en av anledningarna till Sveriges förstörelse.

      Gillad av 3 personer

  16. Lars skriver:

    Det är ju inte så att människor svälter och saknar tak över huvudet så att enda utvägen är att bli kriminell. Så är det inte.

    Jag vill nog ändå påpeka att internationellt och i Sverige, värst i USA, stiger sedan 30 år klyftorna oerhört. Ur en analytisk synvinkel är dessa företeelser relativa dvs beroende av ekonomins olika lägen historiskt. Det har också politisk betydelse, vi ser makten i USA tillfalla miljardärer med stor plånbok, som nu när Bloomberg eventuellt ställer upp i demokraternas primärval för att bli kandidat, världens 14 rikaste person med en förmögenhet om ca 500 miljarder svenska kronor. Med detta sagt så är det så att kriminalitet inte borde/kan förklaras med fattigdom, vare sig relativt eller absolut. För svensk del så importerar vi ju fattigdom med invandringen med tanke på den låga förvärvsfrekvensen och det för med sig problem av sociokulturellt slag parat med ideen om snabba pengar mm. Vi importerar också andra kulturer, andra värderingar och troligen avund och självförhärliganden. Vi är minsann bättre! eller minst lika bra!

    Stora ekonomiska klyftor med en överklass och med företagsledare och kulturpersoner som förser sig med många miljoner (Robert Gustafsson är ju en fenomenal komiker, men också god för 100 miljoner) tror jag negativt påverkar solidaritet och sammanhållning och i ett alltmer diffust politiskt och samhälleligt klimat så skapas nog jordmån för att skita i allt!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.