Patrik Engellau: Varför liberalismen tynar bort

Patrik Engellau

Efter det att berlinmuren fallit och socialismen kraschat för ungefär trettio år sedan fick västvärlden för sig att den själv utsetts av ödet till framtidens mönster för all evighet. Alla länder, alla samhällen var förutbestämda att bli som USA och Västeuropa.

Vilka var då de gemensamma västerländska egenskaperna eller särdragen som skulle prägla mänsklighetens framtid? En del menar att det var liberalismen eller den liberala demokratin. För mig är dessa ord svåra. Jag kan till nöds begripa att demokrati ungefär betyder att folk ska kunna rösta fram sina politiska ledare. Men vad betyder liberalism?

Jag tror att liberalism betecknar någon sorts tilltro till den mänskliga andens kraft att skapa ett bättre samhälle, kanske till och med för alla människor. Liberalismen är övertygelsen att fria människor gemensamt och utan mycket styrning med hjälp av sitt förnuft ska kunna bygga drägligast tänkbara existens för människorna.

Liberalismen är enligt denna tolkning en tro på en metod och ett resultat. Metoden är den fria människan – som den liberala underavdelningen socialliberalismen dock avser att rejält tygla – och resultatet är framåtskridandet.

Hur kunde mänskligheten efter tiotusentals år av civilisation – där det sällan handlade om att tilltro envar sådana magiska krafter – plötsligt frälsas för denna märkvärdiga religion enligt vilken människan genom egna bemödanden kanske skulle lyckas förverkliga ett paradis på jorden?

Min förmodan är att denna tro kunde få fäste i människors medvetande för att dess förväntade resultat under de senaste århundradena faktiskt varit på väg att förverkligas inför ögonen på de häpna människoskarorna i västerlandet. Den industriella revolutionen, planlöst driven av vetenskap och entreprenörskap inom ramen för ett system av organiserad rättsskipning och lagstadgade medborgerliga fri- och rättigheter, tycktes åt alla lycka kunna bära. Liberalismen funkade, vann devota proselyter och kom att bli en ny religion som kallade sig sekulär eftersom den räknade frälsningen i dollar, pund, euro och personlig frihet i stället för i antal förböner.

Vad vi inte vet är om det var liberalismen som skapade den ekonomiska framgången eller om det var framgången som framtvingade en tolkning som kändes rimlig och som klappade människorna på axeln för att de på egen hand åstadkommit så mycket gott. Jag tror det senare. Västerlandets nya löftesrika ekonomiska utveckling hade skapat en social beställning på en ny förklaring. Den västerländska människan såg att det hon gjorde var gott och skaffade sig en samhällsteori och en människosyn som stämde hyggligt med empiriska fakta och som dessutom lovade mer av det goda. Så uppstod liberalismen.

Sedan kom peripetin, dramats vändpunkt och förvandling till sin motsats. Vi har alla sett vändpunkten och kanske välkomnat den utan att förstå konsekvenserna. Det handlar om hur människosynen muterat under de senaste femtio åren. Liberalismen i sin renaste form representerade en hyllning till den enskilda människans krafter. Alla kunde ta ansvar för sig själva, en föreställning som fick kraft av det faktum att de flesta också gjorde det (medan de övriga gick under vilket ansågs lite genant men oundvikligt). Men under det senaste halvseklet har denna människosyn förvandlats till sin motpol. Utgångspunkten är numera att människan är svag och stödberoende.

Under min livslånga aktionsforskning kring institutionernas påverkan på människans idéer har jag särskilt studerat denna metamorfos. Jag vet vad det är för mekanismer som gör att den människa som en gång ansågs stark numera i stället hålls för svag. Det har att göra med att de styrande politikerna tagit sig uppgiften att göra samhället bättre och samtidigt tillmätts förmågan att faktiskt klara av ett sådant beting.

Att göra världen bättre definieras i den dagliga, praktiska hanteringen som en ambition att minska lidandet i samhället. Samhället blir bättre inte genom att de bästa tillåts dra ifrån utan genom att den lägsta nivån höjs med hjälp av politiska åtgärder. Politikernas enda verktyg är pengar och lagar. Hur går det till när man försöker minska det samhälleliga lidandet med pengar? Jag vet precis ty jag har jobbat under många år i en av de politikerstyrda lidandeminimeringarnas underavdelningar, nämligen på Sida.

Tänk dig att du, som politikernas lydige tjänare, står med en säck tusenlappar och skådar ut över världen med uppgift att minska lidandet. Hur gör du för att säkerställa att det blir maximal nytta för pengarna? Du försöker naturligtvis identifiera de personer som lider mest i syfte att först soulagera just dessa för att därefter ta dig an dem som lider näst mest och så vidare.

I praktiken är detta mycket svårare än du kanske tänkt på ty det är svårt att på ett rättssäkert sätt avgöra vem som lider mest. Den praktiska hanteringens män, sådana som jag, har därför genom beprövad erfarenhet utvecklat en tumregel som säger att där det skriks mest så lids det mest.

Politikernas humanitära drifter får snart betydande effekter på den allmänna stämningen i samhället ty människorna är inte så dumma som politikerna kanske hade hoppats utan inser systemets potential för den som inte räds att öppet demonstrera sina kval. Snart förvandlas hela samhället till en jämmerdal eftersom ingen som vill delta i den stora turneringen om politikernas bevågenhet kan underlåta att framföra sina mest genomtänkta och slagkraftiga jeremiader. De som lider mest övertygande får de stora belöningarna.

Av detta är det enkelt att begripa att den allmänna misslyntheten i samhället ökar i proportion till politikernas beslutsamhet att göra gott. Så omdanas människorna från de liberala idealen där var och en betraktas som bragdman och sin egen lyckas smed till att anses för orättvist drabbat offer för omständigheter bortom vederbörandes egen kontroll.

När denna samhällsförvandling nått en viss punkt kan liberalismen inte överleva eftersom den människosyn på vilken den vilar inte längre är för handen. Det är bara grymt att kräva frihet för människor som inte klarar sig på egen hand.

75 reaktioner på ”Patrik Engellau: Varför liberalismen tynar bort

  1. Skarprättarn skriver:

    Tror nog att man måste skilja på klassisk liberalism under frihetsideal och den till socialism tangerande socialliberalism under rättighetsideal som kännetecknar dagens Europa.

    Klassisk liberalism – yttrandefrihet, marknadsekonomi, egendomsrätt – är en direkt förutsättning för kapitalistiska demokratiska samhällen, medan vänsterliberalismen är den ideologi som sätter sprätt på de intjänade pengarna och småningom försätter nationen i konkurs.

    Gillad av 9 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Du såg det kanske inte, men det var ju precis detta Patrik just sade: Liberalismen fungerade i det konservativt styrda viktorianska England på grund av att det landet var just konservativt och viktorianskt och välfungerande. Den sortens initial liberalism, som ännu inte har åstadkommit något mer än några löjliga primalskrik, ”fungerar” förstås i någon mån. Detta kallas då ”klassisk liberalism”. Men när liberalismen har fått verka ett tag, när giftet har trängt in, när felgreppen omfattat allt mer, då fallerar hela samhället. Att då komma och taga åt sig äran av gamla engenska tories’ gärning är ganska magstarkt. ”Klassisk liberalism”, jo, jag tackar, jag!

      Gillad av 3 personer

      • Jari Norvanto skriver:

        Och den liberala svanesången under vresigt tillbakadragande likaså – en bettlande jeremiad. De måste som ‘liberala offer’ skydda sig mot populasens åsikts- och yttrandefrihet, inskränka demokratin, ‘ta ansvar’.

        Gillad av 2 personer

  2. Martin skriver:

    ”Grymt att kräva frihet för människor som inte klarar sig på egen hand”…
    peut etre måske tal vez vielliecht måhända….men man minns den vackra devisen:
    -”to what avail the plow or sail….if freedom fail”
    Den säger väl allt?

    Gillad av 2 personer

  3. svenne skriver:

    ”Hur kunde mänskligheten efter tiotusentals år av civilisation – där det sällan handlade om att tilltro envar sådana magiska krafter – plötsligt frälsas för denna märkvärdiga religion enligt vilken människan genom egna bemödanden kanske skulle lyckas förverkliga ett paradis på jorden?”

    För inte så långt tillbaka i tiden var ”människan genom egna bemödanden” på ett mycket handfast sätt tvingade att arbeta för att överhuvudtaget överleva och skapa en någorlunda dräglig tillvaro. För genomsnittsindividen fanns det inte så stort utrymme för grubblerier att ”förverkliga ett paradis på jorden” utan den dagliga kampen för brödfödan och andra realiteter kring detta tog all tid i anspråk.

    Då man har nått ett stadium i utvecklingen då inte läget längre är akut – då det handlar om att förse sig med livets nödtorft – så finns det utrymme att börja reflektera över tillvaron utifrån ett helt annat perspektiv. I och med detta kan det växa fram olika teorier och synsätt angående styrande och styrda, samarbete mellan individer i ett samhälle osv.

    Situationen i det nuvarande Sverige är såpass avskärmad från nöd och elände att det finns utrymme att käbbla om olika typer av ”ism-er” som har konstruerats med bakgrund i invandringen. Exempel på detta är ”strukturell rasism”och ”kulturell rasism”. Det har även skapats uttryck såsom ”rasifiering”, ”vithetsnorm” och ”islamofobi” som bidrar till den konstlade floran av begrepp.

    Precis som Patrik har jag svårt att få klarhet i begreppet ”liberalism” som tycks vara ett honnörsord för alla partier och som ges olika tolkningar av samtliga. Sverige har nu nått ett stadium av relativt välmående där utrymme finns hos politiker, journalister och debattörer att ägna sig åt hårklyverier angående diverse aktuella företeelser i samhället, men några krafttag för att förhindra den fortsatta färden nerför det sluttande planet finns inte i sikte.

    Gillad av 7 personer

  4. solbergaord skriver:

    Som vanligt för du ett intressant resonemang med många goda poänger. Men gnällt och ojat sig över livets orättvisor har människor gjort i alla tider. Det är ingenting typiskt för just vår tid. Och nya uppfinningar och nya fantastiska produkter fortsätter att komma i en strid ström. Möjligen det bara en fråga om hur man teoretiserar omkring utvecklingen. En bisak, kanske, men Folkpartiet borde aldrig ha bytt namn.

    Gillad av 1 person

      • olle reimers skriver:

        En sidoeffekt är att liberalismen – på sätt den uppfattas och beskrivs i din artikel – också tycks framkalla en helt ny politikerklass. Den politikerklass som inser nyttan av att kunna sätta sig högst på gödselstacken och genom skapande av ett knippe nya rättigheter – till synes för andras räkning – därmed få direkt access till staskassan och inte bara sko sina lidande medbröder utan även sig själv.

        Gillad av 1 person

  5. Aurora skriver:

    Vi läser i dagarna om att Berlinmuren föll för 30 år sedan. Detta tas nu för intäkt av många, inklusive liberala, åsiktsförespråkare för att på ett mycket ovärdigt agendapolitiskt maner använda Berlinmurens fall för att jämställa med allehanda, som man menar, ”murar” som nu ses byggas runtom i västvärlden. Alltifrån Trumps mur mot Mexico och Orbans mur mot öst till abstrakta politiska åsikts”murar” som vad man kallar nya högervindar, konservatism, populism och s.k främlingsfientlighet. Man nämner inte att Berlinmuren var av helt annat slag; en mur som fysiskt skulle skilja 2 diametralt olika politiska system och muren hade som syfte att isolera och stänga inne de som fann sig på den kommunistiska insidan (den byggdes av öst) så de inte kunde ta sig ut till väst.

    Gillad av 10 personer

    • GVD skriver:

      Ja, jag häpnade igår när jag på P1 hörde journalisten intervjua en (öst)tyska som länge och ingående tilläts (‘uppmuntrades’ är nog ett mer korrekt ord) att beklaga det som hände i.o.m. murens fall. Hon sörjde DDR(!) och det blev mkt klent ifrågasatt av journalisten, närmast pliktskyldigt, men damen bredde ut sig i långa haranger om hur hon blev ledsen 1989, och knappast ännu kommit att sluta sörja DDR, om än hon kanske är något mindre sörjande idag än då…
      Mer än en aning surrealistiskt att höra..dock borde jag väl inte förvånats, SR är ju samma gamla pålitliga SR som det varit sen mitten av 60-talet… 😦

      Gillad av 2 personer

      • Stefan Sewall skriver:

        -Så erbarmligt typiskt för SR att söka rätt på och välja ut en som sörjer kommunismen. Alla firade 1989 utom några få parasiter som levde på kommunismens sjuka system. Det är precis vad man kan förutse från SR/SVT. Att inte alls vara opartiska och neutrala utan att öppet ta ställning för kommunism och vänster. Ytterligare ett bevis på att SR/SVT måste bort.

        Gilla

    • bejji skriver:

      Berlinmuren var en del av Järnridån – ett ogenomträngligt hinder mellan den sovjetdominerade världen och den övriga därutanför. Jag passerade själv Järnridån, till lands, några gånger under början av 1980-talet (Finland/Sovjetryssland och Kina/Sovjet) och kontrollen var minutiöst hård vid gränspassagen och det fanns ingen chans för någon att lämna Sovjetblocket utan tillstånd. Så, tro inte på dem som säger att det är meningslöst att bygga murar och andra gränshinder för man kan ändå ta sig igenom – de har inte upplevt Järnridån.

      Gillad av 8 personer

      • Östanskog skriver:

        Exakt, järnridån var intakt. Jag passerade själv järnridån år 1957. Så här var det:

        Min far hade växlat finska mark till rubel innan resan. Ändå sade den ryska tjänstemannen vid gränsen: ”Skriv på att du har inga rubel.” Pappan sa ”…men jag har ju rubel”. – ”SKRIV PÅ!” Och det gjorde han.
        När halv dussin bilar hade kommit till gränsen, dök upp en rysk Jeep-kopia med Kalashnikov-beväpnade ungdomar. Vi fick köra en halv mil efter Jeepen genom ingenmansland. Samma procedur igen men vi var ändå in i Sovjet.

        Vid varje vägskäl stod en milis och ringde till nästa vägskäl. Bakom oss körde två statsanställda ligister i en rysk Vespa-kopia. Aldrig har jag känt mig så säker och omhändertagen.

        Överallt vid vägen till Leningrad fanns småkillar i min ålder, som ropade: ”Pjurukjumi…pjurukjumi (bubble cum). Slutligen kom vi till Viborg. Pappan hittade ruiner av deras hus före kriget. Det var enda gången jag såg pappan gråta.

        Gillad av 9 personer

  6. tom crean skriver:

    Ja det är grymt, men det har ju legat i korten hela tiden, och har skett igen och återigen men på vilket sätt kraschade socialismen? Ideérna fick ju om något MER liv efter Berlinmurens fall i väst, socialismen hade ju redan kraschat flera gånger, national-socialismen kraschade och kommunismen, kraschade inte den med massmorden på de egna? Med Stalins utrensningar? Sen kraschade den med PolPot, med Cuba osv, och sen med Berlinmuren igen, krasch, krasch, krasch. ÄNDÅ så omfamnade intellektuella aktivister socialismen i väst, är det inte DET vi måste ta fasta på, att TROTS att denna ideologi ALLTID slutar med totalitarism och massmord så har den en dragningskraft som börjar med de värsta som sedan infekterar resten. Måste vi inte förstå VAD det är som gör att först vissa, sen många, dras till detta? Vi är uppenbarligen på väg med stormsteg mot nästa socialistiska krasch även om många vill tro att det är något annat denna gången.

    Personligen så tror jag att handlar om att man använder ett moraliskt imperativ, enkelt uttryckt så utlovar man rättvisa, och bortser från det kategoriska imperativet, nämligen att man måste ta hänsyn till hela utfallet av sina handlingar, något som var självklart för Kant. Detta får en enorm dragningskraft på svaga och på icke-reflekterande människor. Alla vill ju gott! Här finns en genväg! Detta synsätt präglar idag svensk samhällsdebatt till 100% och inte förrän konsekvenserna blir riktigt vidriga så börjar vissa förstå att något är galet.

    Gillad av 11 personer

    • tc skriver:

      Och vad liberal är har jag aldrig fattat. Patriks förklaring verkar adekvat, en efterkonstruktion på något som redan fungerade (skulpterar jag en flintyxa så är den min och jag kan sälja den och få snäckor), det är bara ett ord, likt kapitalism men ännu svagare, som bara får betydelse när det dyker upp något som går emot den naturliga ordningen (latmasken har rätt till mina snäckor jag fick för min flintyxa) som socialism.

      Gillad av 7 personer

    • Christer L skriver:

      Moraliskt imperativ är ju en intressant motsats mot det kantska. Man kan även se en amoralisk variant. Att vara mindre intresserad av konsekvenserna men desto mer bry sig om att flagga med den goda avsikten kallas även ofta för hyckleri. Det kan också vara bedrägeri, den egna förtjänsten är viktigaste aspekten på utfallet. Det kan var korruption – där en troligen inte ovanlig variant är utpressning där tidigare misstag kunnat döljas men nu utgör hållhake. I värsta fall kan det vara psykopatisk ondska. Många olika fasoner, samma resultat.

      Gillad av 1 person

      • tom crean skriver:

        Ja som jag ser det så börjar det med psykopatisk ondska, eller bara ondska, vilken sen begagnar sig av det moraliska imperativet för att vinna svaga, men inte nödvändigtvis onda, själar, men för varje ond konsekvens, som den onda välkomnar, och den svaga ser bort ifrån, så blir det svårare för den svaga att erkänna verkligheten och ändå vara god, så det blir en självförstärkande mekanism, där falsk godhet via det moraliska imperativet föder ondska, som föder ondska.

        Detta är vad som måste brytas INNAN verkligheten visar ondskan vilket alltid sker till sist.

        Gillad av 3 personer

      • Stefan Sewall skriver:

        Helt rätt! Ondska är vad kommunismen tydligt innebär så småningom, men även i början hos många. Pöbelvälde. Möjlighet för de sämre att sätta sig över och terrorisera de duktiga och smarta och framgångsrika. De latas chans att trampa på de flitiga. Okunniga och lata elevers och studenters hämnd på lärare och professorer och konkurrerande duktiga studenter vid kulturrevolutionen i Kina omkrinh 1966-68 t.ex.
        Jag har lagt märke till att de som dras till kommunismen ofta har fallenhet för lättja och dryckenskap. De förutsätter att andra ska jobba för att de ska få det bra.

        Gillad av 1 person

  7. Bo Svensson skriver:

    Den inlärda hjälplösheten. – Man tar från de verksamma merparten av produktionsresultatet och för att få del av det sedan, måste man visa sig tillräckligt ömklig inför granskarna.

    Den systemkollaps vi bevittnar, kan väcka en allmän insikt om att det krävs en radikal ändring av de demokratiska spelreglerna och mina rekommendationer är:

    1: Makten över budgeten, över skattemedlens fördelning över skattefinansierade ändamål, skall vara hos den individuelle skattebetalaren varvid man skall tillåtas gynna dem och de ändamål man känner för. – Man kan då fortfarande vara snäll mot de ömkliga men med sina egna pengar.

    2: Mindre godtyckliga kriterier för rösträtt. – Förslagsvis grundskolekompetens med mera skärpta krav på godkänt. – De trögtänkta fick då ta den tid de behövde för att kvalificera sig innan de gavs makt att påverka samhällsutvecklingen.

    3: ”Arbetsgivaravgiften” som är den del av löneutrymmet som avsätts för att finansiera arbetskraftens ledighetsförsörjning och pensioner, skall istället placeras på individuella trygghetskonton att ta i anspråk för samma ändamål. – (Problemet hur man växlar från rådande ordning till denna, får någon annan lösa.)

    4: Och så måste det till en fungerande offentlig samhällsdebatt och tillräckligt avskräckande konsekvenser på att försöka begränsa yttrandefriheten.

    Gillad av 2 personer

  8. A skriver:

    Bra P.E. men jag påstår att missnöjet är relevant, därför att makthavarna HAR inte gjort nåt gott. De har istället gjort människor beroende av maktens tilltvingade pengar, alltså undergävt och försvagat. Så missnöjet handlar INDIREKT om, att få utan motprestation är: sämre än värdelöst. Missnöjet är därför helt relevant, det man fått som ”god” gåva/hjälp är: ett beroende, varsågod.. Vad är det att vara tacksam över?? Man får sitt liv förstört med gratis pengar.

    Mvh A

    Gillad av 3 personer

    • Göran Nilgard skriver:

      Som du skriver är det lätt hänt att få ”livet förstört av gratis pengar”, som i vissa fall vid t.ex. spelvinster och arv.

      Och på samma tema det Bill Clinton sa som president och som borde vara en ledstjärna för svenska politiker:

      ”Välfärdssystemet var tänkt som en andra chans, inte som ett sätt att leva sitt liv”

      Gillad av 5 personer

  9. Christer L skriver:

    Som Churchill sa: demokrati är den sämsta formen av statsbildning – med undantag för alla dessa andra former som prövats av och till.

    Demokrati är alltså inte gott nog, det duger inte att bara hänvisa till demokrati så löser sig problemen. Jag undrar när förstånd om komplementära funktioner ska infinna sig och rädda världen. Demokrati är ett steg åt det hållet, och USA tog två, och begreppet demokrati misstolkas alltmer och blir ett slagord. När ska politiken lyftas ur allt detta tjafs som media åstadkommer? Tre eller flera statsmakter framvuxna ur olika system inom en demokrati och en grundlag?

    Gilla

  10. Aha skriver:

    Mycket intressant perspektiv på det välfärdsindustriella komplexets tillväxt. För oss som har tillräcklig livslängd för att kunna blicka bakåt i 50 år framstår förändringen som mycket tydlig.
    Allt började med -68. Då började på allvar nedbrytningen av de borgerliga dygderna såsom flit, bildning och redbarhet. På den vägen är det. Det är vad dagens normnedbrytning lett till.

    Självklart skapar detta mer bidragsberoende personer. Man kan ju fråga sig hur stor del av ekonomin som består av av stöd till individer som inte klarar att ta för sig i det vänsterliberala samhället. 25%? Man kan med det också säga att de skötsamma, de med flit, bildning och hederlighet avstår 25% av sin standard till de som brister i de borgerliga dygderna.

    Tillkomsten av de välfärdsindustriella komplexet beror alltså på vänsterns devalvering av de borgerliga dygderna. I det lilla illustreras detta alldeles förträffligt av medias intervjuer av förortskids; aldrig någonsin har en journalist föreslagit flit och bildning som alternativ till förortskidsen utopier om att bli fotbollsproffs.

    Storskaligt låter vänsterliberalerna folk gå in i det välfärdsindustriella komplexet. Om alla jobbar med att ta hand om varandra får vi inga nya sjukhus, skolor, vägar, egna hus, bilar etc. Just saying.

    Gillad av 5 personer

  11. Bo Svensson skriver:

    De två sätten att ordna samhällen är som vargflocken, där alla är angelägna om att svara mot ledarskiktets förväntningar och den liberala där man gör som man vill men vad man vill, beror på vad det kostar. – Priser på olämpligt beteende formuleras i rättsordningen.

    När norrmän drog iväg till Island, var det för att de ville fortsätta som fria män och inte lyda under en kung. – De ville ordna en liberal ordning på ön men det som sabbade, blev konflikter om markägandet. – Hade de tillämpat grundskatter, kunde de fått till ett långsilktigt hållbart system. – Alltså att de begränsade resurserna förfogas över av dem som bjuder högst avgift och att man delar på intäkterna.

    Gilla

  12. Linden skriver:

    Idag tar Polen emot flest invandrare från icke EU-land i hela EU. 2018 registrerades över 630 000 invandrare och det är faktiskt det största antalet i hela EU.  Enligt Eurostat har Polen tagit över 200 000 migranter, bara under 2017 många från fd Ryssland, Sverige 140 000, Norge 53 000, Tjeckien 51 000, Slovakien 7 000,  Estland 17 000, Litauen 20 000, Finland 35 000.

    http://foliehatteniteckomatorp.blogspot.com/2019/11/eu-europas-undergang-blir-det-om-de.html

    Ändå anser EU-domstolen att Polen bör fällas i EU-domstolen för att i strid med EU-rätten vägrat ta emot flyktingar!

    Alla förstår var skon klämmer.
    Det är analfabeterna från MENA land det gäller – de tärande. De som gör gatorna osäkra inte minst för kvinnorna.

    Sätter EU makt bakom orden tror jag att Visegradsländerna vänder EU ryggen.
    De vet faran med pedofilireligionen, de värnar sitt folk. I motsats till sjuklövern.

    Gillad av 12 personer

  13. Eva Danielsson skriver:

    Västvärldens nationer ger individen möjligheter frigöra sig från beroendet av familj och klan, ha egna tankar, göra egna livsval och behandlas lika inför lagen. Nationalism utifrån gemensam kultur i form av gemensam moral med spelregler, rättigheter och skyldigheter kan ge samhörighet och tillit till varandra och till samhället. Ett yttre hot förenar då till samarbete för ett gemensamt försvar medan dagens inifrånkommande hot, skapat av det egna etablissemanget, blir svårare att se och redan från början är byggt på söndrande och härskande.
    Demokrati måste ständigt skyddas från makthungriga individer och organisationer. Allt handlar om makten och tillgångarna och kampen om detta är numera global. Enskilda personer och organisationer med mycket pengar kan köpa politiken, lobba och dupera. Politik har blivit ett rent maktspel. Makt får människor att tulla på moralen. Liberaler som borde stå för mindre stat och mindre kontroll jobbar i stället för mer centrering av makten. Den onde kapitalisten idag är inte en rik ”fabrikör” eller träbaron utan en global kapitalist, som politiker dansar med för att få komma in i finrummet där makten och pengarna finns. Politik har blivit en möjlighet till egen karriär, inte en vilja och en chans att få rätsida på Sverige.
    Krig skapas inte av nationalism utan av kampen om makten och tillgångarna. Som alltid. Sverige håller på att kapas av globalister/liberaler, neomarxister/socialister och islam. Av en klick makthavare och deras aktivister och aktivistorganisation. Och övriga inom etablissemanget – politiker, chefstjänstemän, kyrkan, näringslivet och media – är mer intresserade av att inte dela med sig av makten än av att styra Sverige och undvika att kapsejsa.
    Att definiera hotet och bana väg för en renovering av det nationella kittet och få till samarbete inom ”motståndsgrupperna”, dvs inte låta etablissemanget lyckas med splittring och skuldbeläggning och sänkandet av det nationella självförtroendet, behövs för att kunna mota attackerna från globalisterna, socialisterna, aktivisterna och islam. Dessa totalitära fiender måste sänkas ner i avgrunden med alla tänkbara lagliga medel.

    Gillad av 10 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      ”Västvärldens nationer ger individen möjligheter frigöra sig från beroendet av familj och klan, ha egna tankar, göra egna livsval och behandlas lika inför lagen.”

      Baksidan av myntet för statsindividualisten är ett ökad sårbarhet genom beroende av staten för och bankerna genom privat skuldsättning, methinks.

      Gillad av 3 personer

  14. Rikard skriver:

    Hej.

    Allt behöver sin spegelbild; hur kan det annars känna sig självt och hålla sig enligt sina egna ideal och principer?

    Inte sin motsats utan sin spegelbild – din motsats är du själv när du gör våld på dina principer. Din spegelbild är vad du är, förvrängt.

    Iaktta modern västerländsk sekulär demokratisk kapitalism, den grundläggande princip som hela* Västeuropa, Nordamerika och Australien och Nya Zeeland opererade efter fram till Sovjetimperiets kollaps. Mängder av politik och journalistisk aktivism som nu är legio och det normala – som nu är Det Goda! – hade varit omöjlig 1980 även med internet och mobiltelefoni.

    Övervakning av medborgares samtal. Övervakning av åsikter. Förbud mot åsikter och dessas framförande. Fängelse för dissidenter. Patologisering och sjukdomsstämplande av folk med ej politiskt korrekta åsikter. Massiv invandring av folk med totalitär rasistisk ideologi (islam). Politisk korruption för att bevara bilden av idealsamhället. Media som övervakar folket åt makten.

    Ja, det fanns grader av det i alla länder, men inte i närheten av idag, och framförallt fanns det ringa till ingen acceptans hos vare sig folk, ledare, eller media, för sådana åtgärder annat än i de mest extrema fallen och då endast efter bevis på de personernas farlighet (Röda Brigaderna, IRA, m fl).

    Utan Sovjetimperiet fanns det helt enkelt ingen gräns som markerade rätt och fel längre. Det fanns ingen som trumpetade goda ideal och som påstod sig vara mätbart bättre att jämföra sig med. Ingen frestare och prövare att stå emot.

    Kuba, PPRK, Kina – alla var de för små eller för avlägsna, eller för annorlunda, för att fungera. MENA? För annorlunda då islam genomsyrar allt på ett sätt som kristendomen bara kunde drömma om ens då den var som mest dominant. Sydamerika? För lika. Afrika? För avlägset och inget hot (och att hålla invasion via migration för ett hot anses ju som ondskan själv).

    Eftersom fienden inte ens kan eller får nämnas vid namn eller kallas fiende, är det tämligen avgjort.

    (*Sverige hör till de socialistiska staterna och skall inte räknas in i begreppet Västeuropa.)

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 7 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      ”Allt behöver sin spegelbild; hur kan det annars känna sig självt och hålla sig enligt sina egna ideal och principer?”

      Jo, bara det att man blir så jäkla bländad av spegelbilden. Man kan få solsting för mindre.

      Gilla

    • Lars skriver:

      De nordiska staterna är inte ”socialist5iska” på det sätt som Öst Europa eller Kina var. Den nordiska modellen har inte heller avvikit så mycket från t.ex. Välfärdssystemen i Norra Europa eller Frankrike, där offentligt ägd industri varit mycket mer uttalat. I norra Europa utanför Norden har kristdemokratiska partier varit starka och byggt välfärdsstater. I den anglo saxiska världen skedde genombrott för nyliberalismen och ökade klyftor, men det slog igenom i EU med Euron och Mastrich.

      Gillad av 1 person

      • olle reimers skriver:

        Men de är på god väg eftersom de som tror sig ha funnit en snabbväg till Det Goda Samhället nu är i majoritet: ”…ty Internationalen till alla lycka bär.” En ödets ironi att det blev islam som blev transportmedlet.

        Gilla

  15. Leif Nilsson skriver:

    Ja, när ”samhällsförvandling nått en viss punkt kan liberalismen inte överleva”!
    När det gått så långt, att en våldsbrottsling dömd till livstids utvisning, ändå beviljas bidrag av en svensk domstol, lär både liberalismen och vår nation, ha svårt för att överleva.

    ”En 31-årig migrant bosatt i Uppsala dömdes till nio års fängelse och livstids utvisning för mordförsök. Mannen skulle ha lämnat Sverige för ett och ett halvt år sedan men håller sig fortfarande kvar i landet. Nu har förvaltningsrätten beslutat att mannen har rätt till försörjning från samhället.”
    https://samnytt.se/utvisningsdomd-valdsbrottsling-vagrar-lamna-sverige-beviljas-forsorjningsbidrag-efter-domstolsutslag/

    Gillad av 4 personer

  16. Jan Hyllengren skriver:

    I en statisk värld med skråväsende, stadstullar, censur, kroppsstraff, eviga utskrivningar till krigstjänst, en överhet som ansåg sig härska med Guds Nåd så kom liberalismen som mer än en frisk fläkt. Liberalismens kritik av skadliga normer har tyvärr, men av sin egen inre logik – som förutsätter ett rationellt beteende fast utan Gud – fortsatt sitt nedbrytande av normer och likt cancer angriper liberalismen och dess ateistiska syskon nu friska delar av vårt samhällsbygge. Öppna gränser, kulturrelativism, nekrofili, sk religionsfrihet innebärande sharialagar är alla oönskade konsekvenser av liberalismen.

    Gilla

  17. Fredrik Östman skriver:

    Jag hade inte tänkt gilla krönikan förrän jag läste det sista stycket: ”När denna samhällsförvandling nått en viss punkt kan liberalismen inte överleva eftersom den människosyn på vilken den vilar inte längre är för handen. Det är bara grymt att kräva frihet för människor som inte klarar sig på egen hand.” (Min kursivering.)

    I själva verket är detta inte slutpunkten, utan startpunkten för liberalismen. Detta har förvisso dolts och förtigits och antagligen har de flesta liberaler själva inte varit medvetna om det. Vi behöver inte gå inte på den kalvinistiska metafysiska grundorsaken, utan kan nöja oss med att konstatera att konservativa alltid har haft detta klagomål på liberalerna: att de är hycklare som säger att de eftersträvar frihet när den metod de använder, eller den princip de egentligen följer, är att förbjuda frihetens utövande, eftersom den enes frihet huvudsakligen är den andres ofrihet (eftersom rikedom huvudsakligen skapas ur rikedom, genom sociala interaktioner) och eftersom det viktigaste vi väljer åt oss själva, den främsta användningen av vår frihet, är att välja åt oss själva vår ofrihet och våra beroenden: make eller maka, giftermål, familj, religion och tro, utbildning, arbete, affärspartner, bostadsort och grannar. Allt detta vill liberalismen förmena oss under förespeglingen att fritt val här skulle vara diskriminering, rasism, exploatering, fördomsfullhet, skrock, vidskepelse, gammalmodigt, fyrkantigt, tråkigt, småborgerligt, inskränkt, hämmande, beroendeskapande och så vidare.

    Liberalismens startpunkt är alltså ett postulerande att alla andra människor utom jag själv är svaga och inkapabla att klara sig på egen hand utan min, ovanmänniskan i Nietzsches sinne, hjälp och ledning, eller som det på senaste tid har lancerats: nudge. Tänk bara på all möda och pannrynkning som liberaler har förslösat på frågan om det är mer liberalt att låta var och en själv skänka sina organ till staten eller om det är mer liberalt att betrakta alla organ som statens egendom med en rätt för den enskilde att uttryckligen kräva dem åter! Från huvudprincipen att det är staten organen skall tillfalla fanns ingen vacklan! Från denna startpunkt har sedan den omfattande men falska frihetsretoriken utvecklats och i sann Whig-historisk (eskatologistisk) andra presenterats baklänges. Det är en efterkonstruktion.

    Gillad av 3 personer

    • tom crean skriver:

      Ja precis, allt är en efterkonstruktion för att finna den optimala ideologin som rättfärdigar det egna beteendet.

      Så mycket klokare är kristendomen som erkänner ondskan i envar. Jag begråter att jag föddes i Sverige, vilket handikapp! Jag tittat just på en föreläsning med Larry P Arn om den amerikanska konstitutionen, vilka höjder han svingar sig i men det fina är att man kan fuska och som en apa svinga sig upp. Konstitutionen är inte skriven för änglar och inte för djur, utan för något mitt emellan.

      Gillad av 3 personer

    • olle reimers skriver:

      På 1960-talet lanserade Folkpartiet ”Kulturdemokrati”; vilket innebar att alla kulturella uttryck var lika mycket värda. Michelangelo och hötorgskonst. Mozart och Gud i Brallan.

      För oss som var konservativt lagda blev detta ett slags förräderi mot det gemensamma bålverk som de konservativa och liberalerna lyckats bygga för att hålla stånd mot socialismens gift. Kulturdemokratin förändrade allt detta. Plötsligt insåg man var liberalerna var på väg: till samma utopiska samhälle som socialisterna påstod sig slåss för; dock endast med ett mått av naivitet som fick varje konservativt hår att resa sig i nacken.

      Kulturdemokratin var det som visade vilket sorts skrot och korn folkpartisterna var, innerst inne. De låtsades vara för de klassiska dygderna samtidigt som de totalt ryckte undan grunden för dem. I praktisk handling har Bengt Westerberg, Olle Wästberg och Göran Rosenberg visat att de i själva verket är de svåraste samhällsförstörarna.

      Gilla

  18. Lars-Olof Svensson skriver:

    Ett drag i samhället är väl att allt färre behövs för att framställa det vi behöver. Med nödvändighet måste då de som inte längre behövs för att tex producera livsmedel, bostäder, kläder och annat vi behöver leva på vad andra producerar. De blir genuscoacher, forskare i strategisk kommunikation eller kulturjournalister, för att nämna något. En yttring av detta drag är att unga människor närmar sig trettio år utan att ha brytt sig om att utbilda sig eller ta ett ett riktigt jobb – fastän de finns. Istället reser de världen runt, flera gånger (och ojar sig över klimatet). Jag tror det blir så här när allt fler konsumerar vad andra producerar. Man måste på något sätt legitimera detta och det blir då något i stil med att hjälpa utsatta eller rädda världen.

    Gillad av 3 personer

  19. Lars skriver:

    För att förstå vad liberalismen var så måste man gå till den ekonomiska historien, från 1600-talets merkantilism till 1700-talets Adam Smith dvs den kodifiering av marknadssystem och individualism som skedde. Det lever vi med än idag och den har tagit form i en ny riktning sedan sk konservativa i USA med Milton Friedman och Chicagoskolan började dominera nationalekonomin och politiken med Reagan och Thatcher som förgrundsgestalter. Vad vi ser idag är nyliberalismens effekter, inte liberalismens.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Om man vill analysera liberalismen, vad det står för, så bör man, anser jag, ta sin utgångspunkt i den ekonomiska historien, och en lämplig bok att starta med är denna:

      https://www.bokus.com/bok/9789179242435/den-stora-omdaningen-marknadsekonomins-uppgang-och-fall/

      Politiskt skedde ju en revolt mot dåtidens konservatism, adelsväldet, i USA och Frankrike på 1700-talet, men omvandlingen startade i England i en utvecklingskedja med rötter i 1500-talet. Upplysningen under 1700-talet blev bärande för den filosofiska och intellektuella förståelsen och frigörelse från adel, kungadöme och kyrka. Borgerligheten, https://sv.wikipedia.org/wiki/Borgare växte fram ur de tidiga städernas skrån för handel och köpenskap, det var de som tog makten. Med industrialiseringen växte en diskurs om socialism och organisering av arbetarna fram parallellt med att lönearbete fungerade som en vara på marknaderna utan det skydd som gamla tiders skråväsende innebar.

      Socialliberalismen växte fram under 1800-talets senare hälft då man insåg att marknaderna för arbete och kapital inte gav tillräckligt skydd och orimliga skillnader i inkomst. Demokratin blev succesivt mer omfattande, med allmän rösträtt genomförd i början av 1900-talet.

      Välfärdsstaten växte fram i hela västvärlden inkl USA och den konservativa rörelsen ville minska välfärdssystemen och den starka staten dvs en återgång till tidigt 1800-tal dvs mycket historielöst. Man fokuserade med Fridman på att marknader alltid strävade mot jämvikt, personliga incitament mm Statens budget skulle balansera, det var bristande monetär centralbankspolitik som skapade den stora depressionen på 30-talet. Idag upprepar man det i Europa med Euron och ekonomisk politik sedan 2008. Det har inte lett till ekonomisk tillväxt. Produktivitetstillväxten i OECD länderna har varit svag sedan 80-talet, inkomstklyftorna har ökat mycket kraftigt. Globalisering tack vare avregleringar, IT, låglöneländer, supply chain tänkande, fria kapitalrörelser är de främsta exponenterna för nyliberalismen, liksom Euron i Europa.

      Så har Patrik rätt i att välfärdssystemen är problemet? Svar nej, inte med den formuleringen han gör.

      Gillad av 1 person

      • olle reimers skriver:

        Lars, du tycks mena att välfärdsstaten inte är något problem? Det är ju i dess konstruktion som själva fröet till samhällets undergång ligger eftersom idén är ett ymnighetshorn.

        Självklart har Patrik rätt och du som vanligt fel. Men så blir det när man applicerar ett socialliberalt tankesätt på en verklighet som förutsätter ett konservativt sinnelag; d.v.s. att grunden till samhället är det personliga ansvaret. Välfärdsstatens idé är den rakt motsatta; ju!

        Gilla

  20. Vanligtvis skriver:

    Kära Inläggsskapare och Kommentatorer i DGS.
    Jag har nu i ett par år läst nästan alla inlägg med kommentarer. Under den senaste tiden har jag också dristat mig till att bidraga med några egna kommentarer som till min glädje har uppskattats av några av er. I mina inlägg har jag bara kunnat redovisa en enda nostalgisk upplevelse av hur vi har förlorat allt, av det som kom att betyda oerhört mycket för min uppväxt och utveckling, nämligen det empatiska och solidariska närsamhället. Jag måste säga att de analyser och idédiskussioner som förekommer här med bred marginal överträffar det jag läser på andra internetplatser. Som pensionär tillbringar jag säkert runt 5-6 timmar om dagen med att följa den s.k. samhällsutvecklingen. Eftersom jag under mitt liv har haft möjligheten att bo och arbeta i många länder, haft många kontakter med folk inom näringslivet på hög nivå och framför allt upplevt hur olika samhällssystem svarar emot utmaningar inom sjukvården p.g.a. en dotters kroniska sjukdom och tidiga död, så inbillar jag mig att ha fått ett visst perspektiv på vad vi realistiskt kan sträva emot. Våra kommentarer blir väldigt ofta cirkelresonemang med vissa knorrar. Ibland kommer ett desperat rop;”Men herre gud vad gör vi för att åstadkomma en förändring”. Detta rop förklingar alltid i fjärran. Själv börjar jag gripas av förtvivlan, där den enda trösten är, att jag inte kommer att vara med när ”skiten hamnar i fläkten”, som en del säger. Det är med stor sorg som jag tvingas konstatera att ännu en gång kan det gamla talesättet besannas;”När det ser som djävligast ut, går det också åt helvete”. Trevlig helg.

    Gillad av 8 personer

    • A skriver:

      Nej, misströsta inte Vanligtvis, min erfarenhet är att när det ser som mörkast ut så händer nåt, det går inte att förutse vad men något kommer in och ändrar läget till det bättre. Tricket är att vara redo att ta detta läge när det kommer, för det kommer. Om allt är hopplöst.. nöt på bara! 🙂

      Mvh A

      Gillad av 6 personer

    • Lars Bernhoff skriver:

      Till Vanligtvis Du har rätt att mycket förklingar i fjärran, dvs våra kommentarer varav flera kommer från kunnigt och erfaret folk kommer inte till nytta. Själv tycker jag att flera ämnen är värda en längre debatt med avsikt att vara konstruktiv och inte enbart spy galla över det ökande flödet av tokigheter eller svaga reaktioner från politiker. De behöver agera med större kraft mot misslyckade eller otillräckliga lagar och samhällsresurser för våra viktigaste åtgärdsbehov.. Mycket går förspillt till tex psykologhjälp när hunden har dött eller annat som inte ens för ett par decennier sedan var ett tänkbart skäl att tära på våra gemensamma besparingar.
      Ditt bidrag andas enbart sorg. Kom igen och gräv fram lite konstruktiva tankar från din förmodat rika erfarenhet

      Gillad av 4 personer

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Rent realpolitiskt är öppna och offentliga protester från personer som du oerhört värdefulla. Erfarenhet, kunskap, verbal förmåga och en ålder som gör att man har väldigt lite att förlora om makten sätter in repressalier. Min uppmaning (bön? begäran?) skulle vara att du och andra som du börjar gå på kommuners möten, börjar dyka upp och ifrågasätta, börjar skriva i pressen (om ni släpps in) eller på social media – ja, det kommer att kosta. Hot och ovett är regimens trognas främsta vapen. De vet att de äldre är fostrade i vad de postmoderna kallar skamkultur (som om det vore negativt att kunna känna skam inför ovärdiga handlingar!) och att de äldre därför är särdeles mottagliga för attacker som skall väcka skamkänslor:

      ”Hur kan du säga så, du som haft det så gott ställt?!” primal-skriker de, och den typiske pensionären kanske känner rättfärdig harm, men är inte van att sätta ord på denna och sjunker därför undan med ett ”Ja, kanske det, men…” och hinner inte säga mer innan den blir avbruten av ett nytt skrik. Den artighet äldre är fostrade med, som att låta folk tala till punkt och själva lyssna när andra talar blir bara ett vapen för De Goda.

      (Det är givetvis inte meningen att äldre skall göra detta så att yngre slipper – skriver till det ifall någon kreativt missförstående person smygläser.)

      Skall man psykologisera känslan du beskriver, är den snarlik den som en deprimerad o/e psykotisk person kan ha under en kris. Man är då i sådant läge mentalt (ibland även fysiskt) att man antingen ger upp och dör (suicid) eller faktiskt attackerar problemet. (En tredje väg med tung medicinering o/e substansmissbruk finns också, men man kommer alltid tillbaka till krisläget.)

      När man är kringränd är den enda vägen ut igenom.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Gillad av 2 personer

      • Björn Olsson skriver:

        Rikard och ni andra som kommenterat mitt inlägg med många sympatiska ord. Jag har i många år försökt att påverka, under mitt riktiga namn, Björn Olsson, vet inte riktigt varför jag här kom ut med ”Vanligtvis”, på FB, DNs kommentarsfält, SVT, Samnytt, Fria Tider, Nya Tider m.m. Ibland har detta lett till trådar och någon enstaka gång till många likes. Samtidigt har jag fortfarande kvar en del fysiska vänner, även om många försvunnit, och där kan jag notera att mina ansträngningar varit ”som att spotta på en het spis”. Detta är mest märkbart inom klimatdebatten. Trots den stora mängden av seriöst forskningsmaterial avfärdas det som ”pajkastning” med hänvisningar till forskningens konsensus. Ja, Rikard, jag kommer att hålla ut med vad jag gör men orkar tyvärr inte gå i klinch med politikerna öga mot öga. Jag behöver bara titta på gänget i SwebbTVs reportage från serviceboendet för att inse att jag vid en konfrontation skulle explodera och få en kombination av stroke och hjärtstillestånd. Så avslutningsvis vill jag bara tacka er och DGS för massor av stimulerande läsning och säga att jag efter min senaste utfärd i den djupare pessimismen fattat nytt mod.

        Gilla

    • olle reimers skriver:

      Nu har vi gemensamt under några år lagt grunden för att börja vidta verkliga åtgärder; d.v.s. börja bli aktivister.

      Grunden till framgångsrik aktivism är organiserat samarbete; d.v.s. det som socialisterna alltid har varit duktiga på, men vi som mer individualistiskt sinnade lite för fina för. Senast vi gjorde något konstruktivt i den vägen; d.v.s. marscerade mot Löntagarfonderna gick det ganska bra, tror jag.

      Aktivism= organiserad individualism mot socialliberalism; då är vi på rätt väg.

      Tips; Föreningen Medborgarjournalism med sajten Lästips är en sådan form av organiserad aktivism. Det är bara början. Men man får inte vara för fin i kanten.

      Gilla

  21. Jari Norvanto skriver:

    ”Av detta är det enkelt att begripa att den allmänna misslyntheten i samhället ökar i proportion till politikernas beslutsamhet att göra gott.”

    Från bragdernas olympiad, till tröstprisernas jeremiad. Jag tror att vad vi behöver är inget mindre än ett konservativt peripeti för kreti och pleti.

    Gillad av 1 person

  22. Lars Bernhoff skriver:

    Patrik belyser på ett bra sätt att liberalernas värderingar har kommit i bakvatten genom den samhällsförändring som Sverige genomgått. Om vi tillämpar principen att de som skriker högst är de som behöver mest. Då har vi bortsett från det välfärdsindustriella komplexet som med ljus och lykta letar upp fler och fler kategorier som de anser behöver hjälp med nya teorier om hur de kan bli hjälpta.

    Om vi jämför med SIDA som identifierar de svagaste och ger till dem dvs då får de hjälp så länge SIDA är kvar. Alternativet är som tex Hand in Hand och tex Solar Sister (bla Tanzania) är att de identifierar vilka som kan ta på sig efter lite utbildning och mikrolån kan ta ansvar för att sälja livsavgörande utrustning som tex solelsutrustning och effektiva vedspisar, med tillräcklig förtjänst. Självförsörjning istället för allmosor. Det är nästan enbart kvinnor som klarar detta i berörda länder. Därmed borde det även gälla att i Sverige hjälps främst de som vill och kan uppnå självförsörjning. Alla ska inte få passiviserande bidrag när lösningen är att aktiveras och belönas för att de lyfter sin familj och inspirerar andra i sin omgivning

    I Sverige har vi tappat fokus på självförsörjning och tycker synd om många ända till vi blir förbannade över att de är passiva, icke självförsörjande, icke svensktalande, missbrukande vår naiva godtrogenhet som vi som fd liberaler trodde att så gör man inte. Klart att det behövs en stark omprövning av vad som är rimliga krav för att dra nytta av de förmåner som S trodde endast skulle vara till nytta för skötsamma medborgare. Alliansen förstod inte heller i tid att våra sociala system kan missbrukas.

    Gillad av 1 person

  23. Lars Bernhoff skriver:

    Patrik belyser på ett bra sätt att liberalernas värderingar har kommit i bakvatten genom den samhällsförändring som Sverige genomgått. Om vi tillämpar principen att de som skriker högst är de som behöver mest. Då har vi bortsett från det välfärdsindustriella komplexet som med ljus och lykta letar upp fler och fler kategorier som de anser behöver hjälp med nya teorier om hur de kan bli hjälpta.

    Om vi jämför med SIDA som identifierar de svagaste och ger till dem dvs då får de hjälp så länge SIDA är kvar. Alternativet är som tex Hand in Hand och tex Solar Sister (bla Tanzania) är att de identifierar vilka som kan ta på sig eftrr lite utbildning och mikrolån kan ta ansvar för att sälja livsavgörande utrustning som tex solelsutrustning och effektiva vedspisar. Det är nästan enbart kvinnor som klarar detta i berörda länder. Faktiskt borde det även gälla i Sverige identifiera vilka som vill och kan klara självförsörjning. Alla ska inte få passiviserande bidrag när lösningen är att aktiveras och belönas för att de lyfter sin familj och inspirerar andra.

    I Sverige har vi tappat fokus på självförsörjning och tycker synd om många ända till vi blir förbannade över att de är passiva, icke självförsörjande, icke svensktalande, missbrukande vår naiva godtrogenhet som vi som fd liberaler trodde att så gör man inte. Klart att det behövs en stark omprövning av vad som är rimliga krav för att dra nytta av de förmåner som S trodde endast skulle vara till nytta för skötsamma medborgare. Alliansen förstod inte heller i tid att våra sociala system kan missbrukas. Hög tid att våga reformera system och tillämpa tuffare prioriteringar och se till att det blir skillnad i netto för de som tar jobb kontra de passiva i arbetsför ålder

    Gillad av 2 personer

    • Lars skriver:

      Sida har nog i stort sett misslyckats, alldeles särskilt i satsningar på Afrika. Konceptet håller inte och det är väl det som Patrik försöker dra generella slutsatser om kring svensk välfärdsstat. Skillnaderna mellan dessa system är dock stora.

      Effektivitet och översyn av vilka uppgifter stat och kommun ska ägna sig åt, om produktionen, inte finansieringen, ska vara privat eller offentlig, belöningssystem som tycks lyfta inkompetenta upp på partiers listor över politiker och fortsatt i ledningsnivå inom offentlig verksamhet tycks vara det stora problemet. Det är inte jämförbart med Sidas satsningar på outvecklade, korrupta länder utan fungerande administrativa och politiska system Man har gött korruption på en helt annan nivå än vad som möjligen kan synas i Sverige hos exekutiva tjänstemän.

      Som egenskapsbeskrivning av mänskliga drivkrafter så kan man nog konstatera att vinstintresse inte alltid är så dominerande för individens agerande, men det är självklart viktigt om vi ser på de som tagit sig fram till köttgrytorna inom media, kultur och politik och även universitet och akademier. Det tycks vara en fortgående inflation i professorstitlar!

      Om man nu identifierar den typen av icke önskvärt beteende som mänskligt och vanligt så gäller givetvis att systemen bör utformas så att man kontrollerar och motverkar det.

      Rimligen är det mycket trevligt åka som biståndsarbetare till Afrika. Goda förmåner, villa och tjänstefolk, uppmärksamhet eftersom man sitter på en penningpåse. Det är nog så, men frågan är om det är en effektiv metod för att hjälpa dessa länder.

      Gilla

  24. jsandwall skriver:

    ”demokrati kan betyda att folk ska få rösta fram sina politiska ledare”??? Men om politikerna bara är lakejer, marionetter? Vi har ca(?) 200 biljoner i skulder och 1,2 biljoner i derivat. Skulderna skapade av våra PRIVATA banker. Penningmängden med vilken vi kan betala skulderna är 90,4(?) biljoner. Alltså en omöjlig uppgift. Vårt ”fantastiska” ekonomiska system har nått vägs ende (skuldmättnad) ledande till växande klyftor, arbetslöshet (implosion i stället för tillväxt). Lösningen: konkurser och krig eller som min vän tjecken berättar. En dag var plötsligt pengarna avskaffade. Nya pengar kunde lösas in efter speciella regler.

    Gilla

  25. Göran Holmström skriver:

    Efter att läst samtliga kloka tankar och inlägg.
    Ni tänker så klokt, ni tänker så vettigt
    Ändå så spårade landet lagom ut på allvar.
    Hur kunde det ske?
    Ni som alla satt med rätt svar, vad gick fel?

    Gilla

    • Lars skriver:

      Det är en bra fråga och även om kommentarerna är kloka så är de ofta bundna av den borgerliga eller den vänster retorik som de levt med tror jag. Jag är själv bunden av det även om jag försöker se det ur ekonomiskt och psykologiskt och systemorienterat perspektiv. Här finns olika läror dvs modeller över samhälle och individ och det leder till olika former av förståelse.

      Se på hur man tycks tolka vad liberalism är. Det har ju framförallt stått för pressfrihet, näringsfrihet, individualism, konstitutionellt styre och så småningom demokrati i vår mening med allmän rösträtt.

      Jag tror ett kardinalfel i det svenska tänkandet i media och politik är en tro att alt kan föras tillbaka till individen (tom sk vänster inom V och MP och vänster av S gör det på samma sätt som den borgerliga sidan). Post-modernism med ideer om sanningens relativitet, min sanning, mitt fria val att vara katt eller hen etc är ju inget annat än en extrem individualism som inte erkänner att vi står i relation till, formas av och deltar i olika sociala system. Det sista döps om till kollektivism! Men små människor kan bara göra sin röst hörd genom kollektiva rörelser.

      Moral som t.ex. kring vad som är gott och ont formas i system, är inte nedärvda egenskaper. Vinstintresse är uppenbarligen ett systemberoende begrepp. Individer drivs sannolikt av social motivation i första hand och vinst är då mer fråga om självhävdande, när överlevnaden är säkrad. Ändå är det så att mer vill ha mer.

      Frågan om vad som gick fel tror jag har med det politiska och mediala systemet att göra och i grunden av hur partier organiserade sig och vilka meriter som krävdes för att göra karriär där och det krävdes inte mycket!

      Kapitalismen är det system vi lever i. Många tror att det är ett vänsterbegrepp, men det är det inte.

      Gillad av 1 person

      • olle reimers skriver:

        Lars, ibland låter du som en blek kopia av Jan Myrdal.

        Ett misslyckat svamlande om -ismer av olika slag. Varför inte beskåda resultaten av dessa i stället för att rapa upp dessa ideologiska floskler. Vi andra har hört dem till leda.

        Vad vill du, Lars?

        Gilla

    • Jan Hyllengren skriver:

      Det är en klokt att retirera och omgruppera när man inte känner fiendens fulla angrepp och långsiktiga intentioner. Sedan dess har mycket av dimridåerna skingrats, deras truppers undermåliga intellektuella kapacitet avslöjats och deras falska och vidriga ideologi avslöjats. Tiden för motangrepp med en upprullning av fronten är nära förestående. Det är alltid likadant genom historien. Det är bara att det råkar hända i vår tid denna gång. Varför skulle vi besparas?

      Gillad av 1 person

  26. jolaj skriver:

    Enkelt: Det hela beror på att man kunde använda kol som energikälla, och sedan olja.
    hade man inte hittat kol – ingen liberalism, ingen marxism

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.