Anders Leion: Populisterna

Anders Leion

Det finns en ofta uttalad formel avsedd att framställa det egna lägret som ansvarsfullt och ansvarstagande och det motsatta lägret som opålitligt och ansvarssmitande: 

Ett samhälle måste byggas utifrån gemensamma värderingar och skyddas mot dem som äventyrar denna nödvändiga enighet 

Det är vad regeringens företrädare menarom de nu menar något över huvud taget – när de talar om den gemensamma värdegrunden som en motsats till vad oppositionen, främst SD, står för. 

Problemet är bara att samma anspråk uttrycks just av SD. De anser sig vara företrädare för de gemensamma, folkliga värderingar som svikits av regeringen. 

Hur går detta ihop? Förklaringen är att SD är populister, medan regeringspartierna företräder etablissemanget. 

Regeringen förklarar sin kritik av SD med att detta parti är populistiskt och därmed, a priori, skulle vara ansvarslöst och omöjligt att samarbeta med eller ens respekteras som politisk kraft. Regeringspartierna använder alltså ordet populist som skällsord. 

Det finns ingen allmänt accepterad definition av populism, men alla verkar vara överens om att ett oundgänglighet inslag är föreställningen om en, om inte ofrånkomlig, så ändå sedan länge etablerad motsättning mellan eliten och folket, mellan de etablerade och väljarna. 

Denna föreställning om eliten och etablissemanget använder sig förvisso SD av. För dem är det ett mycket effektivt vapen. Vad kan det bero på? Varför lyssnar folk? 

Därför att SD har rätt och många, och allt fler, väljare håller med dem. 

Sveriges moderna, politiska historia kännetecknas av minoritetsregeringar och framförhandlade kompromisser. Det betyder att alla är lika skyldiga trots maktväxlingar. Det gäller helt uppenbart skolan. Det gäller förstås sjukvården och försvaret. Och det gäller invandringen. 

Samförståndet och därmed förmågan att grunda beslut på kompromisser har varit en fördel för att sätta igång och bygga upp – men en mycket stark nackdel om politiken behövt förändras. Vem vill vara den förste att angripa det han själv varit med att bygga upp?  

När riksdagens partier 1976 i enighet beslutade, att Sverige skulle bli ett mångkulturellt samhälle kan man beskylla dem för okunskap och naivitet. Ändå framstod beslutet kanske då bara som en förlängning av den dittillsvarande efterkrigstida invandringspolitiken som i huvudsak varit lyckosam. 

Invandringen bytte sedan skepnad från att främst ha varit en arbetskraftsinvandring till att bli en på asylrätten grundad invandring av människor med annorlunda bakgrund: mer outbildade och mer präglade av förmoderna värderingar. 

Snabbt tornade svårigheter upp sig. Dem låtsades man inte om – och fortfarande vill man inte se dem. När Östling berättar om sina erfarenheter – ”Jag såg det” – blir han beskylld för att förtala den folkgrupp – somalier – som det rörde sig om.  

För att skydda sig självt ville under åren inget av de etablerade partierna bryta sig ut och förorda en annorlunda politik. Alla var de ju ansvariga. För, som sagt, vem vill kritisera sig själv? Och hur skall man kunna förorda det som man så länge och med emfas tagit avstånd från? M och Kd försöker nu, men de har svårt med trovärdigheten. 

Allteftersom invandringens kostnader – sociala och ekonomiska –  blivit så tydliga att det blivit omöjligt att förneka dem, fastän man förstås ännu försöker, har det enda fristående partiet – SD – fått allt mer gehör, allt fler röster. 

Det första kriteriet på populism är alltså med råge uppfyllt. Det finns en tydlig, lättbeskriven motsättning mellan väljarna – också kallade folket – och etablissemanget. 

När de etablerade partierna föraktfullt talar om SD som populister, skjuter de sig alltså själva i foten. De vidimerar att de är en avskild elit, ett från folket avskärmat etablissemang. 

Ett annat kriterium, som ibland anförs som kännetecknade för populism är föreställningen att endast ett parti kan företräda den sanna folkmeningen. Detta krav kan likna det som tidigare, mer giftiga antietablissemangspartier, har hävdat. 

Det har, såvitt jag vet, inte SD hävdad. Å andra sidan har de inte behövt hävda detta särdrag. Det utanförskap som påtvingats dem har gjort deras särställning uppenbar. När nu allt fler sympatiserar med dem går det inte att förneka att de företräder den folkmening som de andra alltmer desperat förnekat – förnekat därför att endast total förnekelse kunnat skydda deras politik. 

De etablerade partierna har, genom att skälla SD för populister, understrukit att de är något annat. De står för en gemensamt framförhandlad och utformad politik, grundad på gemensamma värderingar, ofta kallad värdegrunden. 

Väljarna håller med dem. Därför går de till SD. (Det är rörande med vilken naivitet de etablerade partierna utgår från att väljarna skall se SD som de annorlunda och onda, när de stöter bort uppstickarpartiet. De kunde inte föreställa sig det som nu har hänt: SD ses som det goda alternativet, det som kan erbjuda något hopp, medan de gamla partierna framstår som onda i sin verklighetsförnekelse.) 

Kunde den politiska utvecklingen blivit annorlunda? Det kunde den, om det funnits en företrädare från de etablerade partierna, lika fräck och smidig som Macron i Frankrike. (Han tog sig fram inom socialisterna, innan han grundade eget).  Jag har alltsedan han dök upp hävdat att han är en populist. Och det stämmer i så måtto att han grundat sin framgång på ett avståndstagande från de gamla partierna, inte bara från deras politik. 

I veckan fyllde han på med att också anamma och uttala en annan invandringspolitik. Han gjorde det i den så kallade högerextrema publikationen Valeurs Actuelles. (Ett utförligt referat finns här. Det framgår tydligt att han gör denna omsvängning i rädsla för det ökade gehör som återigen möter Le Pen och hennes RN Rassemblement National). 

Som någon suckar: ”Så långt borta den tycks vara, den tid då Macron tackade Merkel för att hon förmådde bevara Europas värdighet”. Och en annan: ”Masken har fallit!. 

Macron har redan tidigare, vid ett tal då han utvärderat första hälften av sin ämbetsperiod, aviserat denna förändring. Därvid yttrade han en självklarhet, som dock alls icke är självklar i Sverige: ”Vi har inte rätt att låta bli att betrakta och bemöta detta ämne. 

Tänk om svenska och andra europeiska politiker (också Macron) vågat göra detsamma för många år sedan, då invandringens negativa konsekvenser var uppenbara för alla, men förnekades av många.  

25 reaktioner på ”Anders Leion: Populisterna

  1. Skarprättarn skriver:

    När man blir beskylld för något har man två val: 1) krypa till korset och hävda att man visst inte har slagit sin fru; 2) anamma det pejorativa epitetet. Jag är populist!

    Å andra sidan måste man tillstå att alla är populister. Vad är Klimat-Greta om inte ett uttryck för populism? Hur ska man i en demokrati ta makten genom att angripa en allt större del av den befolkning som står för rösterna? Är det ett klokt drag av LO att ge sig i lag med kommunisterna när de fackliga medlemmarna i allt större grad röstar SD?

    Gillad av 2 personer

    • Erik P skriver:

      Satsa på nummer 2.

      Låt dem kalla dig populist, ta med lugn emot varjehanda nedsättande etikett, för vad är det viktigt att bemöta slikt trams, varför inte bara strunta i epiteten?

      Varför inte framhålla sig själv som ”vi i undervegetationen”?

      Det är övervegetationen som har problem när verkligheten tränger sig på. Inte vi här nere.

      Gillad av 1 person

    • Axel skriver:

      L O ,s Torvaldsson kommer att gå till historien som den mest oförskämda fackboss genom tiderna.
      Kalla sina medlemmar som sympatiserar med SD för nazister och fascister. Vad representerar såssarna,
      möjligen en ny religion som ingen begriper sig på. Bye, bye, fly till Venezuela!!

      Gillad av 1 person

    • Björn skriver:

      Nej ALLA är inte ”populister”, men de som verkligen är det, utnyttjar t.ex hajpen runt ”Klimat-Greta”, eller ömkar invandrade muslimer från MENA, ”EU-migranter” eller andra påstått ”utsatta” grupperingar i samhället, enbart i syfte att värva röster! Sveriges regerande ”populister”, tar till ”enkla lösningar”, för att hålla sig kvar vid makten….

      Gillad av 2 personer

    • tom crean skriver:

      En mycket bra kommentar som går till kärnan av problemet. Massinvandringen är en självklar konsekvens av de principer som följs av alla idag utom populister, men tidigare så omfattade endast vänstern dessa principer. Leion kan kalla det värdegrunden men jag tycker själv det är bättre att se det som ett moraliskt imperativ, ett moraliskt överläge, som bygger på lögn. Det har hela tiden byggt på en utopi om en ”rättvisa” som, om bara rätt människor styr, så blir allt ”rättvist”. Det vi ser idag är bara en manifestation av att detta moraliska imperativ, ”rättvisa” genomförts. Socialism är idag gängvåldtäkter, igår var det Gulag. Det är hur ”rättvisan” manifesterar sig i verkligheten.

      Den mest livaktiga debatten på DGS rör just detta och många vägrar se förbindelsen jag gör ovan, de säger, ”om bara”, Leion säger, ”om bara”. Andra säger, vad spelar det för roll, låt oss gå vidare. Jag anser detta vara ett fatalt misstag, för om slaven inte ser piskan, hur skall han då kunna ducka? Man blir som ett piskat djur som inte förstår var det onda kommer ifrån.

      Någon skrev igår att det moraliska imperativet bara är det kategoriska imperativet. Jag tror detta är fel, jag tror att vänstern har lyckats omvandla det kategoriska imperativet, där ens handlande skall kunna upphöjas till allmän lag, den kristna tanken, till ett moraliskt imperativ, där man kan BORTSE FRÅN KONSEKVENSERNA AV ENS HANDLANDE, moralen är i sig nog, detta är anti-väst och anti-kristet och vad som måste kämpas ner.

      Gillad av 6 personer

      • gmiksche skriver:

        Återstår att se i så fall. En sak är om inte säker så rätt sannolik. Ifall Le Pen fick möjlighet att bilda regering eller delta i en koalitionsregering skulle helvetet braka loss i Frankrike.

        Gilla

    • Lars-Erik Eriksson skriver:

      Instämmer. Därmed är Macron mer än populist en opportunist. Vad vi skall kalla majoriteten av våra lagstiftare för – innan de också biter huvudet av skam – är bekväma och fega dilettanter.
      F.ö. kan man hävda att svensk politisk korruption är mer intelligent än många andra staters i det att man hjälper sina nominella pol. fiender till gräddposter på det att man själv belönas på samma sätt några mandatperioder längre fram.

      Gilla

  2. Tomas skriver:

    Macron liknar Palme i vissa avseenden. Pompös och uppfylld av sig själv, ointresserad av politikeryrkets egentliga syfte dvs styra landet optimalt till medborgarens lycka, hänförd av makten. Med Macron som tongivande kraft i EU befinner vi oss med dyr biljett på en skruttig båt på stormigt hav och vi som anar vad ödet för skutan är blir kallade alarmister/populister. Tänk om historien ger oss kredd så vi blir kallade sanningssägare och förutseende. EU likt Sverige kommer gå under men man kan alltid hoppas att något vettigt återuppstår ur askan .

    Gillad av 3 personer

  3. Christer L skriver:

    Kants kategoriska imperativ gäller det egna valet av handling. Man ska göra det rätta, det ska gå att skriva en lag utifrån handlingssättet: så ska det vara. Detta är en enkel och klar maxim som bryter igenom allt resonerande med att hänvisa till det konkreta: ville jag ha det så här? Om svaret är ja, uttrycker detta en belåtenhet. En annan sak blir att kritisera en motståndare utifrån det kategoriska imperativet: så här skulle jag göra. Då har man något att bevisa, och innan resultatet av det egna handlandet framstå fullkomligt klart kan det inte framhållas som kategoriskt fördelaktigt och rätt. De politiska partierna framhåller att de har rätta metoderna, hävdar naturligtvis den egna förträffligheten. Men när den egna åsikten diskuteras rakt av som modell för all politik – då befinner man sig inte längre i demokratin. Därför angriper jag den svenska regimens självförhävande, främst gentemot SD. Om vi till exempel bör ha en återvandringspolitik byggd på militära metoder, eller invecklade rättsliga processer, eller ekonomiskt kompensera lurendrejare för att de inte får lura oss längre, eller litet av varje och isåfall hur, det är en senare fråga. Som väljare har jag förtroendets process att hantera. Handlingsplaner och utförande måste politiska ledare och myndigheter ta ansvar för. Vi väljare har resultaten inpå bara skinnet, det vi råkar ut för på grund av politiken är konkret och avgörande rätt och sanning. Starkare argument finns ej. Och därför ljuger statstrogna media.

    Gillad av 2 personer

  4. gmiksche skriver:

    Att beteckna Macron som populist är vilseledande. Även om han tidvis beter sig som en sådan. Klädbytet kom efter att han under första halvan av sin regeringsperiod gått i rakt motsatt ritning. Nu har han insett att det var fel vägval. Utifrån det som ligger honom vid hjärtat, att hålla sig vid makten.

    Alternativet att Macron och hans motsvarigheter inom EU ”vågat” göra detsamma för många år sedan är dock gripet ur luften. Bakom ”vågar” finns en inre drivkraft baserad på övertygelsen om värdet av nationell gemenskap. Den har saknats totalt hos PK-gänget – som även Macron är en del av – och finns ej heller idag. Det är en chimär att tro att omvändelsen är något annat än en omvändelse under galgen.

    Gillad av 2 personer

  5. De förtalade vänder inte åter skriver:

    Den fula moteld som etablissemanget avfyrar mot SD innehåller ytterst förklenande omdömen om de medborgare som kan tänka sig rösta på SD.
    Och detta från högsta politiska håll. Där ansvar förväntas väga tungt. Så när, trots denna skur av förfulade epitet, ändå människor tar klivet över, så görs det i full vetskap om att de nu bekräftar sin egen uselhet. I detta ligger ett accepterande som kommer att göra dem immuna mot lockrop tillbaka till mobbarna. Till dem som mer än förtalat dem. Att gå över till SD kräver därför ett ställningstagande utöver det vanliga. Människor bränner i princip broarna bakom sig. Vem vill då ta steg tillbaka till sina plågoandar och förtryckare? Ytterst få skulle jag tro. Därför är förlorade röster till SD för evigt förlorade. De går inte att vinna tillbaka. Som vissa partiledningar tycks tro. Deras rent usla hållning kommer att slå tillbaka. SD rösterna kommer aldrig mer tillbaks. Steget över till SD innehåller en typ av diod-effekt. Rörelsen går enbart i en riktning. Det höga tonläget har omvandlats till de övriga partiernas stora akilleshäl.

    Gillad av 2 personer

  6. Elisabeth G skriver:

    När politiker kallar någon populist visar de ett oerhört förakt för väljarna. Vi väljare ska bara hålla käft och göra som vi blir tillsagda eftersom vi ingenting begriper. Nåja, de flesta av oss begriper nog mer än vad den obildade, outbildade och ofta icke anställningsbara ”eliten” inom regeringen med stödhjul.

    Gilla

  7. Aha skriver:

    Populist är ett nedsättande epitet och betyder (i praktiken) enkla icke realistiska lösningar på svåra problem. Epitet ska kastas på soptippen och bör konsekvent ersättas med ordet etablissemangskritiker.

    Varhelst förment objektiva aktörer använder ordet populist ska de brännmärkas och påtalas att det är ordet etablissemangskritiker som ska användas. Detta gäller särskilt public service. På dem som hökar om de använder ordet för att misskreditera en för dem mindre önskvärd företeelse.

    Public service är genom sitt formella uppdrag förbjudna att vara partiska. Det ska de också i alla sammanhang bli påminda om.

    Gillad av 1 person

  8. Per G Eriksson skriver:

    Populism kan beskrivas som motsatsförhållandet mellan det arbetande skattebetalande folket av alla klasser och en elit som verkar inom, är beroende av eller identifierar sig med statsapparaten, eliten gör oftast men inte alltid karriär inom diverse skattefinansierade verksamheter, generellt sett har eliten goda och säkra arbetsvillkor och tillbringar hela sitt yrkesliv i mestadels skyddade verksamheter.

    Elitens privilegier grundas och bibehålls genom att ljuga för folket och genom att spendera skattepengar på olika intressegrupper och insiders.

    Sammanfattningsvis kan man säga att Socialdemokrater, Moderater och flera andra partier har mer gemensamt med varandra än de har med sina respektive väljare.

    Gilla

  9. MartinA skriver:

    ”Ändå framstod beslutet kanske då bara som en förlängning av den dittillsvarande efterkrigstida invandringspolitiken som i huvudsak varit lyckosam. ”

    Lyckosam för staten. Lyckosam för politikerna. Lyckosam för kapitalet. Ej lyckosam för Svenskarna. Leion avslöjar de egna lojaliteterna.

    Gillad av 1 person

  10. Lars skriver:

    Mycket klok artikel som pekar på eliter kontra ”medelklassen” dvs det avstånd och den brist på feedback och samhällsmodeller som speglar verkligheten som dagens politiker torgfört i trettio år och framförallt påpekandet att vi inte lever i ett socialistiskt S styrt samhälle utan det är kompromisser och skiftande regeringar sedan 70-talet som lett fram till olika beslut. Att skälla allt för socialism är att sätta ögonbindel på sig själv.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.