Igår skrev jag att principer nog är bra, men att man i alla fall måste dagtinga med dem och lita till omdömet när det börjar hetta till i livet. Då insåg jag att det komiska uttalandet av Groucho Marx – ”Jag håller hårt på mina principer och om dom inte passar er så har jag andra” – egentligen inte alls är komiskt utan djupt allvarligt och sant.

Vi kan ta ett exempel. Den 10 oktober intervjuar DN Kultur en amerikansk historiker som heter Timothy Snyder och ogillar president Trump. Snyder när ett hopp om att nationen ska kunna stoppa Trump:

Den öppet nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen visar upp sig på gatorna och förkunnar hitleristiska budskap. Sverige ogillar hitleristiska budskap. Betyder det att Sverige bör förbjuda NMR att presentera sina uppfattningar?

Jag har här och där med hänvisning till yttrandefriheten argumenterat mot dem som önskar ett förbud mot offentliga nazistiska predikningar. Svenskarna är inte så korkade, har jag hävdat, låt nazisterna lägga fram sina teser så kommer dessa extremister att spricka som troll i solen.

Så här har jag fattat det. I invandrartäta områden förekommer det att unga män från olika ligor eller klaner kommer i fejd med varandra vilket ej sällan slutar med skjutning eller knivskärning. De sårade förs då genom välfärdsstatens försorg till vårdinrättningar som har till uppgift att efter förmåga rädda livet på våldsverkarna och plåstra om deras skador. 

Det hände sig på den tiden när Nordamerika fortfarande behärskades av indianer att svår torka utbröt. Hövdingarna samlades till rådslag om åtgärder mot vattenbristen. De beslöt att det behövdes en jättesatsning på fler regndansare.

Nu kanske du tror att jag menar detta som anspelning på de två lärarlyft som den förra och den nuvarande regeringen genomförde åren 2013 och 2016 och som av Riksrevisionen nyligen befunnits bristfälliga. Men just nu var det inte den korkade utbildningspolitiken jag hade i tankarna, utan begreppet opinionsbildning.

Föreställ dig att du förväntas rösta på ett av två lag som båda lägger fram planer för hur de ska genomföra en omöjlig uppgift, till exempel att tävla i lagsimning över Atlanten. Din uppgift som väljare är att bedöma vilket av lagens planer som är minst korkad och sedan rösta på detta minst dåliga lag som i bästa fall, vilket du redan i förväg har begripit, som längst kan ta sig till Jyllands nordspets.

År 1902 skrev Lenin en skrift med ovanstående rubrik. Hans svar var att eftersom arbetarklassen var för trög för att förstå sina egna intressen så måste den företrädas av ett parti med intellektuella yrkesrevolutionärer som verkade för arbetarklassens sak. Året därefter skapades bolsjevikpartiet för att förverkliga denna idé.

Först gick det bra i bemärkelsen att bolsjevikpartiet kom till makten. Sedan gick det dåligt för att det ryska folket inte var med på de intellektuella yrkesrevolutionärernas noter.

Jag tillhör en grupp i samhället som anses ha ansvaret för nästan allt som är dåligt, nämligen vita, västerländska, heterosexuella män. Att just jag eventuellt inte personligen medverkat i alla de vita männens skändligheter sedan århundraden tillbaka befriar mig inte från någon del av skulden ty vita män döms efter principen ”en för alla, alla för en”. En vit mans synder ska inte bara straffas i tredje eller fjärde led, som i Bibeln, utan till generationernas slut. Dessutom sprids skulden som en neslig smitta från vit man till vit man. Obönhörligt infekteras alla utan undantag. Det går inte att komma undan skulden annat än på ett sätt som jag återkommer till.

De senaste hundrafemtio årens mest framgångsrika politiska idéströmning har, påstår jag, varit den socialistiska eller socialdemokratiska rörelsen, åtminstone i Sverige, där den förkroppsligats av SAP, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. (Numera har rörelsen avsevärt försvagats vilket symboliskt illustreras av att herr Google nästan bara pratar om ett tyskt mjukvaruföretag med samma namn när man frågar honom om SAP.)

Transportstyrelsen struntade i lagen och av någon anledning blev det ett himla hallå. Varför skriver jag ”av någon anledning”? Är det inte en självklar skandal om en myndighet bryter mot lag? Det borde vara en självklar skandal, men för den som har lite erfarenhet av svensk myndighetskultur, särskilt kommunal, framstår upprördheten som skenhelig .

Jag blir illa berörd och rentav förorättad av PK-istiska idéer. Så småningom har jag kommit fram till att detta är denna ideologis syfte, nämligen att skapa mentalt obehag för medelklassare.

”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” skrev Esaias Tegnér i Epilog vid magisterpromotionen 1820. Det betyder att om du inte fattar vad någon säger så gör talaren det inte heller.

Tegnérs tes låter bra, men det finns situationer när den inte stämmer, nämligen när talaren medvetet, oftast på grund av motsägelser i sina föreställningar, luddar till sina utsagor.

Då och då (till exempel här) har jag skrivit om hur intressenterna, även myndigheterna, inom det välfärdsindustriella komplexet i sina resonemang ofta slår knut på sig själva för att få migrationen att framstå i god dager. Här är en passus ur en artikel på DN Debatt skriven av två medarbetare på den ”fackföreningsnära tankesmedjan” Arena idé:

Man förstår inte saker genom att vara ohyggligt begåvad utan genom att ha en viss basintelligens och sedan ständigt fundera. Det är energin, den ständiga strävan, fliten, som gör skillnaden. Jag har märkt det på mig själv.

Du är vid det här laget bekant med min teori som det svenska samhället, att det består för det första av ett härskande skikt – politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex –, för det andra av en rätt slitstark medelklass som betalar samt för det tredje ett skikt behövande, i allmänhet olika slags offer, som nyttjar välfärdskomplexets tjänster och omsorger och utgör dess klienter.

Ständigt råkar man, i varje fall jag, ut för folk som förnumstigt säger att det inte går att vrida tiden tillbaka. Skolan var bättre förr. Visst, men det går inte att vrida tiden tillbaka. Vi har problem med migrationen. Absolut, men vad vill du, det går ju inte att vrida tiden tillbaka.

I en viss bemärkelse är det förstås korrekt att det inte går att vrida tiden tillbaka, nämligen just i bemärkelsen att det inte går att vrida tiden tillbaka. Vi kan inte återskapa alla de förhållanden som gällde för en timme eller en vecka eller ett årtionde sedan. Det begriper vem som helst.