Gästskribent: Jan-Olof Sandgren – Kallifatides skrev inte Emil i Lönneberga

Två barnböcker väckte stor uppmärksamhet på årets bokmässa: Farfar har fyra fruar och Mormor är inget spöke, båda av Oscar Trimbel. Kanske hade ingen lagt märke till dem, om inte en helt annan nyhet hade briserat någon vecka tidigare. Nacka kommun visade sig ha köpt lägenheter för totalt 14 miljoner kronor åt en man med tre fruar, och därmed förvandlat ämnet ”polygami” till politiskt sprängstoft. Efter en kritikstorm på sociala medier valde författaren att dra tillbaka försäljningen av den ena boken – den om de fyra fruarna.

Barn i ”exotiska” kulturer är ett populärt ämne i svensk barnlitteratur. Här finns klassiker som Pippi i Söderhavet av Astrid Lindgren och Morfar är sjörövare av Jan Lööf. I båda exemplen drar författaren en rövarhistoria, som ingen (utom möjligtvis delar av biblioteksvänstern) tror har någonting med verkligheten att göra.

Andra böcker vill spegla just ”verkligheten” bakom kulturerna – ofta med en antydan till politiskt budskap. Hit hör böcker av Oscar Trimbel, Bengt Arne Runnerström, Monica Zac, Ulf Gyllenhak med flera. De flesta författare i genren verkar sakna egen förankring i den kultur de gör sig till tolk för. Lite som om Theodor Kallifatides skulle skriva om Emil i Lönneberga, i syfte att synliggöra de strävsamma smålänningarna.

Med det upplägget finns förstås en risk att presentationen blir okritiskt, eller rentav insmickrande – för Gud förbjude att man gör sig skyldig till rasism eller kolonialt översitteri. Så länge det handlar om indianstammar i Amazonas är det kanske inget problem. Men vad händer när representanter för dessa kulturer kommer till Sverige och plötsligt utgör den dominerande gruppen i många förorter?

Folklivsforskare Dan Korn sa i en intervju på samma mässa (en intervju som egentligen rörde hans bok Kalle Anka på kräftskiva):

”Så länge det rör sig om små minoriteter vill vi att alla ska bevara sin särart… men när det verkligen blir ett mångkulturellt samhälle… då är det inte lika roligt längre.”

Kritiken mot Oscar Trimbel var stundtals hätsk. Jag utesluter inte att han bara var ute efter att ge svenska barn bättre kunskap om sina muslimska lekkamrater. Men effekten tycks bli (som de flesta av kritikerna antydde) att polygami och kanske även barnäktenskap uppfattas som något acceptabelt och ”nästan” normalt. Därmed har man bidragit till en islamisering av det svenska samhället, helt i linje med Muslimska brödraskapets ambitioner.

Samtidigt är det ett svårfrånkomligt faktum att tusentals barn i Sverige faktiskt har farföräldrar som är polygama, och vars mormödrar faktiskt är klädda i burka, kanske till och med giftes bort när de var småflickor. Bildligt talat växer de här barnen upp med ena benet stående i ”medeltiden” och andra benet i 2000-talets Sverige. Det är givetvis en historia värd att berättas. Frågan är bara om Oscar Trimbel är rätt person att göra det.

Astrid Lindgren fick en gång frågan varför hon skrev om barnen i Bullerbyn och inte om hur det är att växa upp i Tensta. Hon svarade något i stil med: ”Jag vet inte hur det är att växa upp där, men just nu går det säkert omkring en liten flicka i Tensta, som kommer att skriva om det en dag”.

Ungefär 20 år senare debuterade Lena Andersson med kortromanen ”Var det bra så?”. En lysande vidräkning med samma förort, skildrad direkt från dagisgolvet, av någon som vet hur snacket gick i sandlådan. Det känns i magen när man läser den.

Som den professionella författare Astrid Lindgren var insåg hon sina begränsningar. Det kanske Oscar Trimbel och en del andra författare också borde göra.

Kallifatides skrev inte Emil i Lönneberga. Inte för att det är förbjudet för invandrare att skriva om blonda pojkar i Småland, lika lite som det är förbjudet att skriva om muslimska barn med polygama farföräldrar, men bra litteratur hämtar ofta näring ur författarens egen erfarenhet. Pedagogiska ambitioner och politiska idéer är sällan tillräckligt. Hur oantastliga de än kan verka.

Ett skäl till att den islamska världen haft så svårt att moderniseras sägs vara bristen på en levande litteratur som beskriver människors erfarenheter. I ingen annan världsspridd kultur spelar böcker en så liten roll i människors vardag. Jag tror avsaknaden av barnlitteratur ökar risken för att det smärtsamma mötet med västerlandet tar sig andra och mer obehagliga uttryck. Oscar Trimbel gör vad han kan för att ”fylla gapet”, men blir snarare en välvillig ambassadör för en kulturradikal eller islamistisk världsbild.

De svensk-muslimska barnens historia är unik och behöver definitivt berättas. Men helst av någon som var där. Någon som faktiskt hade en farfar med fyra fruar. Någon vars mormor faktiskt såg ut som ett stycke tyg, utan ansikte. Någon som var med, och vet hur snacket gick i sandlådan… men som trots det valde att gå vidare.

Vi kan bara hoppas att det går omkring en somalisk pojke i Hjällbo, som en dag kommer att ta på sig den uppgiften.

Jan-Olof Sandgren är yogalärare, boende i Angered utanför Göteborg. Från början utbildad biolog, med en brokig yrkeskarriär som vaktmästare, biståndsarbetare, illustratör, barnboksförfattare mm. Har legat i politisk träda sedan 80-talet, men har nyligen kastat sig in i debatten om det sekulära samhället och försvar av västerländsk kultur.

26 thoughts on “Gästskribent: Jan-Olof Sandgren – Kallifatides skrev inte Emil i Lönneberga

  1. malmobon skriver:

    Är en tråkig värld vi lever i just nu.
    Ser ingen större skillnad på vad nazisterna gjorde och vad islamiseringen gör idag.
    Även om inte vänstern och islamister bränner böcker, så gör dem detta genom att förbjuda yttranderätten och vår levande kultur.

    När då en del av oss försöker upplysa om faran med islam, blir det som att slänga pärlor till svin.

    Tröttsamt.

    Liked by 2 people

  2. Gösta Svensson skriver:

    Sandgrens resonemang låter vid en första anblick rimligt och vettigt. Fast när jag tänker mera på saken, dyker en invändning upp. Låter inte detta lite som just det resonemang som först av en del personer och grupperingar som avfärdar all kritik mot kulturellt- och/eller etniskt specifika tokerier, med ”argumentet” att någon utifrån inte har rätt att kritisera eller berätta något om dessa ”inre angelägenheter” eftersom denne inte har rätt hudfärg eller bakgrund eller vad det nu är som utmärker den aktuella gruppen? Man kan helt enkelt inte ha några åsikter om det som föregår inom gruppen eftersom man inte tillhör den. Att hävda något annat vore ”rasistiskt”.

    Gilla

    • BjörnS skriver:

      Med den skillnaden att Sandgren inte talar om rätten att skriva eller tycka någonting utan om den litterära kvalitén på den resulterande texten. Inlevelse och förståelse hänger oftast ihop med erfarenhet.

      Liked by 1 person

    • Hawwa skriver:

      För det första; Tack Jan-Olof för din artikel som tar upp detta brinnande ämne. som jag tycker är hopplöst svårt att förhålla sig till. Hur integrationen skall kunna fungera med fenomenet polygami övergår mitt förstånd. Jag kan inte se annat än att det går helt på kontrovers med våra mest fundamentala värderingar och livsbetingelser. Men som du säger, man ser fram emot den dagen då en t ex somalier träder fram och berättar om hur hen har upplevt sin uppväxt i Sverige. Det är det också mycket svårt för de flesta av oss etniska svenskar att göra oss en föreställning om. För det andra: Jag ville egentligen svara Gösta ovan att jag misstänker att ett missförstånd föreligger. Jan-Olof har inte skrivit något om att man inte får ha någon uppfattning om något/någon för att man saknar erfarenheter. Att skriva skönlitteratur är något annat, där är det den egna erfarenheten som ofta ger nerv åt skildringen. Vad Teodor Kallifatides kan skriva övertygande och passionerat om är t ex Grekland, eller sin egen situation som invandrare i Sverige. Det delar han med ett flertal andra invandrade författare, som gjort lysande insatser på området. Hur vi hanterar och tar emot polygami och hederskulturella fenomen i Sverige är en annan fråga, som jag tycker verkar näst intill omöjlig.

      Gilla

  3. svenne skriver:

    ”I ingen annan världsspridd kultur spelar böcker en så liten roll i människors vardag. Jag tror avsaknaden av barnlitteratur ökar risken för att det smärtsamma mötet med västerlandet tar sig andra och mer obehagliga uttryck”.

    De flesta – åtminstone vi som är lite äldre – har upplevt en ”bokslukarålder” som kombinerade ökad läskunnighet med ökad läsförståelse av den text som slukades i stora mängder. Detta tror jag har gett ett bra utgångsläge för att kunna tillgodogöra sig den kunskapsmassa som skolan levererar. Jag vet inte hur det ser ut i nuläget men datoranvändandet har nog drastiskt förändrat detta.

    ”I ingen annan världsspridd kultur spelar böcker en så liten roll i människors vardag. Jag tror avsaknaden av barnlitteratur ökar risken för att det smärtsamma mötet med västerlandet tar sig andra och mer obehagliga uttryck”.

    Nu har vi ju fått in helt outbildade människor, som till och med är analfabeter i sitt eget språk, och för dessa spelar det ju ingen roll om det finns barnlitteratur eller ej eftersom läsning inte är möjlig i familjer där inte någon behärskar läsekonsten. I de flesta ”svenssonfamiljer” uppmuntras läsning väldigt tidigt och detta ger naturligtvis ett försprång beträffande kommande studier. Jag tror att det är en närmast oöverstiglig tröskel för de illiterata ”nyanlända” att både komma ur analfabetismen lära sig svenska i den utsträckning som krävs för att bidra till en positiv utveckling av samhället.

    Liked by 1 person

  4. Erling skriver:

    Nedan är listan på barnbokstitlar som Tino Sanandaji föreslår

    1 Storasyster hade en pojkvän, nu finns han inte längre

    2 Pappa känner en snäll socialtant och har tre bostadsrätter

    3 Storebror var på semester i Syrien, sen fick han en egen bostadsrätt

    4 Lillasyster har fyllt 9, nu ska hon gifta sig

    5 Farmor har traineejobb som läkare

    6 Mamma är pappas kusin

    7 Lillebror har skägg och PUT

    8 Morfar hjälper polisen och styr Göteborg

    Liked by 4 people

  5. oppti skriver:

    I vissa kulturer är månggifte tillåtet-med en förutsättning är att mannen kan försörja fler familjer.
    Socialen bör hålla sig borta så mannen kan bevisa sin förmåga till detta även här!

    Liked by 6 people

    • Hanna skriver:

      Problemet i Sverige är att står du här med eller utan familj får du pengar. Däremot håller jag med om att det måste bli tydligt framöver vilka som har rätt att flytta in i nyköpta skattebetalade bostadsrätter- folk från Syrien, 16+ barnfamiljer, alla möjliga asylsökare?? En eller annan svensk kanske? Nej svenskarna ska nog bara betala sin skatt och hoppas på det bästa!

      Gilla

  6. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Formuleringen ”ena benet stående i ”medeltiden” och andra benet i 2000-talets Sverige” är bra och detta är en högst närvarande motsättning. Frågan är vad som händer på sikt och vilken barndom barn vill ha, oberoende av etnicitet.

    Rimligen måste många barn som har ena benet i medeltiden uppleva detta som ett problem.

    Igår på en badstrand vid Medelhavet i Frankrike kunde man se en muslimsk kvinna väl inpackad med alla klädes-attribut samt hennes dotter i 7-8 årsåldern. Dottern var även hon rejält påbyltad med klänning och långstrumpor men skuttade glatt vid vattenbrynet. Hucklekvinnan rörde sig ovant och gjorde tafatta försök att leka med en boll.

    Detta var det enda inslag av muslimska personer bland hundratals personer på stranden. Man kan se denna kvinna som ett exempel på ett positivt initiativ att våga sig till stranden i medvetenhet om att hennes dotter tycker det är roligt. Det finns samtidigt hur många muslimska barn som helst som inte får komma till stranden.

    Och när det gäller de som kommer till stranden, så småningom kommer de att bli medvetna om skillnaderna, egna föräldern är påbyltad medan andras föräldrar har baddräkt. Hur kommer man att reagera på det, med stolthet eller gör man uppror?

    Liked by 2 people

  7. Moab skriver:

    Jag befinner mig just nu på kanske det ställe där Salad bowl konceptet fungerar, i motsats till melting pot, som var USA ideal tidigare, innan Obama återinförde rasismen och rashatet. Hur kan det fungera här ? Receptet heter enormt strikta lagar och en hård meritokrati, vilket betyder att muslimer och hinduer är överrepresenterade i låglönejobb och kineser och västerlänningar i höglönejobb.

    Ett liberalt socialdemokratiskt samhälle som är den västliga elitens drömsamhälle är en oxymoron, det finns två sätt kulturer kan samexistera:

    Meritokrati och melting pot, eller meritokrati och extra strikta lagar och salad bowl. Alla andra konfigurationer leder till orättvisor, avundsjuka och konflikt.

    Liked by 1 person

  8. rudmark skriver:

    Tomas Gür i GP
    ”Åtskilliga av dessa i det närmaste helt offentligt försörjda invandrarorganisationer har i dag tagit bibehållandet och utvecklingen av den etniska identifikationen och självkänslan dithän att de omvandlats till kravapparater för etnisk eller religiös särbehandling, vilkas existensberättigande är att återkommande utmåla Sverige som ett rasistiskt och diskriminerande land och vars representanter själva inte drar sig för att bedriva hetspropaganda mot andra invandrargrupper eller minoriteter.”
    http://www.gp.se/ledare/thomas-g%C3%BCr-st%C3%B6d-till-kulturbevarande-blev-klanv%C3%A4lde-1.4705409

    Liked by 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      Den liberala överideologi som driver genom öppna gränser och etnisk mångfald bjuder ju också på en sorts lösning bestående i bortfall av skattefinansierad trygghet.

      Den konsekventa lösningen för dem som fortfarande vill ingå i en solidarisk gemenskap blir då att skatten ersätts med klubbavgifter man erlägger för förmåner man bjuds på som medlem.

      Om folk då grupperar sig efter etnisk tillhörighet, slipper man betala för andra folkslags sjukvård, utbildning, försörjningstrygghet och boende utan den får de ordna själva med sina klubbavgifter.

      Detta är en konsekvent liberal multietnisk ordning men det är inte en där en etnisk grupp belastas med att förse alla de andra främmande folkslagen med deras ”mänskliga rättigheter”.

      Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      GE DEM INTE EN ENDA KRONA TILL…
      De motverkar alla möjligheter till integration!

      Inse fakta, slopa MÅNGKULTUREN eller Sverige!

      Vad väljer VI????????????????????????????

      Gilla

  9. Vax skriver:

    Över tre fjärdedelar, 78 procent, av utvisningsärendena som polisen skulle genomföra mellan maj och augusti i år på uppdrag av Migrationsverket rör personer som håller sig undan de planerade avvisningarna.
    Hela invandringspolitiken är en tragedi, alla släpps in men i princip inga behöver lämna landet.
    Det måste vara en medveten politik.
    Den uppblåsta retoriken är bara ett sätt att skapa dimridåer för att tysta oppositionen.

    Gilla

  10. MartinA skriver:

    ”Vi kan bara hoppas att det går omkring en somalisk pojke i Hjällbo, som en dag kommer att ta på sig den uppgiften.”

    Tala för dig själv.

    Gilla

    • MartinA skriver:

      Jan-Olof Sandgren uttrycker stor omtanke och välvilja för en grupp människor som helt saknar välvilja för Jan-Olof Sandgrens grupp. Jag tycker det perspektivet är patetiskt. Eller extremt nedlåtande.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s