Ny podd med Mohamed Omar! Phileas Fogg var ingen kulturrelativist

Auoda 2 001I ett nytt avsnitt av podden Amerikanska nyhetsanalyser (#473) pratar jag om den konfliktfyllda relationen mellan islam och väst. Den 7 oktober var det minnesdagen av sjöslaget vid Lepanto den 7 oktober 1571. En allians av kristna stater besegrade där den ottomanska flottan, vilket allvarligt försvagade islams makt på Medelhavet.

Slaget var ett av många exempel på när européer lagt sina trätor åt sidan och förenats i det gemensamma försvaret mot islams framryckningar. Europa är ju både en världsdel och en idé. Idén om Europa växte fram i mötet med islam. Det var denna andra, och fientliga kultur, som gjorde att européerna, trots inbördes olikheter, började uppleva sig som européer. Det tidigaste belägget för något som kan ha varit en europeisk gemenskapsupplevelse finns i en tidig medeltida text om slaget vid Poitiers 732, där Karl Martell, Karl den stores farfar, med en frankisk armé slog tillbaka de muslimska erövrarna. Efter sjudagarsslaget, heter det, vände europenses tillbaka till sina hembygder. De kom från olika länder och tala olika språk, men de var européer och hade därför ett gemensamt intresse av att försvara sig mot islam.

Frans I, som var fransk kung 1515-47, må tillfälligt ha allierat sig med sultanen, men alla européer sörjde när Rhodos föll år 1522, och gladdes över segern vid Lepanto 1571. Riddarna på Rhodos kom från olika folk och talade olika språk, men de var alla europenses och Europas gränsvakter.

Det har som sagt alltid funnits en underliggande känsla av enhet, ett band som band samman européerna. Att både katoliker och protestanter försökte förknippa sina motståndare med turkarna för att svartmåla dem, visar att islam trots allt var den större fienden. När protestanter sade att påven var lika skurkaktig som sultanen betydde det att sultanen var en större skurk!

Dessutom har jag nyligen läst en serieversion av Jules Vernes roman Jorden runt på 80 dagar. Den handlar som bekant om den engelske gentlemannen Phileas Fogg slår vad om att kunna resa jorden runt på 80 dagar. Året är 1872 och det är fortfarande ett stort företag! I Indien blir Fogg och hans franske betjänt Passepartout vittnen till en hemsk sed – änkebränning. Prinsessan Aouda har drogats med opium och ska brännas på bål. Fogg kunde ha lämnat henne åt sitt öde under förevändningen att detta är indisk sed. Men det gör han inte, han tar ställning och räddar Aouda! Phileas Fogg var med andra ord ingen kulturrelativist.

Engelsmännen var faktiskt så okänsliga och hindufobiska att de förbjöd änkebränning. Charles Napier, brittisk befälhavare i Indien, uttalade följande berömda ord:

Be it so. This burning of widows is your custom; prepare the funeral pile. But my nation has also a custom. When men burn women alive we hang them, and confiscate all their property. My carpenters shall therefore erect gibbets on which to hang all concerned when the widow is consumed. Let us all act according to national customs.

Charles Napier såg klart och tydligt skillnaden mellan civilisation och barbari och tänkte inte låta kvinnor brännas på bål i toleransens och öppenhetens namn. Tyvärr är våra makthavare inte lika klartänkta och principfasta, vilket gjort att barbariska sedvänjor som kvinnlig omskärelse, hedersmord och månggifte spridit sig i Sverige som en följd av massinvandringen och mångkulturalismen.

Bilden är hämtat från seriealbumet Jorden runt på 80 dagar, Illustrerade klassiker nr 48/1958.

Lyssna på podden här!

10 thoughts on “Ny podd med Mohamed Omar! Phileas Fogg var ingen kulturrelativist

  1. Nils Borje Tallroth skriver:

    Vilket (upp)lysande inlagg. Konsekvenserna av kulturrelativisternas handlande blottlagda. Hoppas detta inlagg far kulturrelativisterna att overge sina bisarra ideer och sta upp for jamlikhet ocksa mellan man och kvinnor, demokrati och yttrandefrihet.

    Glad att bli pamind om Karl Martell. Skall ta ett glas cognac med hans namn pa julafton. Tidvattnet vander aven morka natter.

    Omar. Fortsatt Din kamp for politisk sans och vett. Lat oss aldrig glomma Napier.

    Liked by 1 person

  2. Moab skriver:

    Mina favoriter är en världsomsegling, jag hade albumet för 40 år sedan, och den mystiska ön.., blir det en fransman som sluter avtal med muslimerna ärendena gång, macron Europas Obama? Cheese eating surrender monkeys..

    Gilla

  3. acciaiosite skriver:

    Det är verkligen värt att minnas händelser som hejdade islamsk aggression, såsom Poitiers och Lepanto. Hur illa kunde det inte ha gått annars? Visst är det mer än obehagligt med islamsk infiltration och utbredning i nutiden, men vi hade varit ännu värre ute om den islamska kolonialismen fått breda ut sig över Europa, innan förutsättningarna för Upplysningen och annat som gjort Västerlandet till vad det är, hade kommit på plats.

    Vi borde ha flera märkesdagar i samma anda:
    15 oktober – slutet på turkarnas första belägring av Wien 1529
    30 augusti – kroaters och ungrares försvar mot alla odds av den lilla staden Köszeg 1532
    11 september – johanniterriddarnas och maltesernas försvar av Malta, likaledes mot alla odds, 1565
    12 september – slaget vid Wien och slutet på turkarnas andra belägring av staden 1683
    15 augusti – slutet på umayyad-kalifernas stora belägring av Konstantinopel 718 (den kanske mest avgörande av alla dessa händelser; utan det hinder som det östromerska/bysantinska riket utgjorde under hundratals år, så hade mycket väl Europa kunnat falla om muslimerna vällt in på flera fronter).

    Liked by 1 person

  4. malmoperspektiv skriver:

    Apropå Rhodos fall 1522, mycket intressant läsning:
    Osmanerna sprängde bort murarna underde sista korsriddarna
    År 1522 stred Johanniterorden mot dåtidens ledande supermakt – det turkiska Osmanska riket. Riddarnas fästning på den grekiska ön Rhodos hade bara 7.500 försvarare medan osmanernas belägrings- armé omfattade 100.000 man.

    http://varldenshistoria.se/krig/korstag/osmanerna-sprangde-bort-murarna-underde-sista-korsriddarna

    Liked by 1 person

    • acciaiosite skriver:

      Finns även i bokform för den som så önskar: ”Riddarna på Rhodos” av Bo Giertz. Den existerar även i nyutgåva som pocket. Som komplement kan man ge sig i kast med ”Riddarna på Malta” av Ernie Bradford, översatt av Bo E Åkermark (original: ”The Great Siege”).

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s