Ett lands historia framställdes länge som en räcka krig och andra konflikter. Dessa händelser berättades kanske främst därför att det var ett enkelt sätt att fånga skolbarnens uppmärksamhet. Så fick till exempel engelska skolbarn börja sin historieundervisning med att läsa om ett nederlag – slaget vid Hastings. Det var lättare att göra begripligt än den krångligare utveckling under århundradena före, som gjort England till ett rike, och därmed möjligt att behärska efter ett avgörande slag.
Gustav Adolfsdagen den 6 november firar man i Göteborg med att äta särskilda bakelser till åminnelse av hjältekonungens död vid Lützen år 1632. Det känns stort för oss stockholmare och för en gångs skull högaktar vi dessa bohuslänningar. Men just i år blir jag denna dag störd och ledsen i min nationella yra av tidningsartiklar om ett nyss uppdagat missförhållande.
För ett tag sedan visade Sveriges Television en ”dokumentärfilm” som hette Tvärvändningen – om svängningen i flyktingpolitiken. Enligt min uppfattning är hela föreställningen om att det skulle ha skett än 180-gradare i svensk invandringspolitik bara fake news. Rätta mig om jag har fel.
I maj 2017 träffades en grupp konservativa forskare och intellektuella i Paris. De sammanfördes av en gemensam oro över den rådande situationen i europeisk politik, kultur och samhälle – och framför allt det europeiska sinnets och fantasins tillstånd. De upplevde att Europa, besatt av illvillighet, självbedrägeri och ideologisk förvrängning, håller på att göra sig av med sitt stora civilisatoriska arv.
Jag har sedan länge slutat betrakta både regering och alliansen som annat än falska och odemokratiska sammanslutningar utan samhällsansvar. Till synes medvetet söndrar de landet med hjälp av nyttiga idioter.
Sådant som för 20 år sedan var en omöjlig tanke är nu vardaglig verklighet.
Om du orkar så läs den här artikeln. Du behöver inte läsa den för att förstå vad jag tänker säga, men den redovisar ett flagrant exempel på min tes. Det står att skolmyndigheterna aktivt försöker förhindra Sveriges skolor att införa olika nydaningar som av den pedagogiska forskningen anses ge positiva effekter, till exempel krav på skoluniform.
Så här skriver den alltid skarptänkte Ivar Arpi i Svenska Dagbladet:
Och natten till lördag besköts en vanlig polismans villa med ett grovkalibrigt automatvapen… Natten efter det utsattes en polisstation i Växjö för två attacker. Även polishuset i Kinna och i Vännäs utsattes för attacker. Och för bara någon vecka sedan detonerade en bomb utanför polishuset i Helsingborg. Tidigare i höst utsattes hustrun till en polis för ett kidnappningsförsök. I januari kastades en handgranat mot polisstationen i Katrineholm. I februari detonerade en bomb i en polischefs bil när den stod parkerad norr om Stockholm. I augusti exploderade något utanför polisstationen i Hallstahammar…
Det händer att mina muslimska vänner försöker diskutera religion med mig. Vi brukar komma ungefär till den punkten där resonemanget förutsätter att Mohammed var en perfekt människa. Ungefär där glider våra värdegrunder isär.
Men vid närmare eftertanke är jag beredd att kompromissa. Eftersom jag aldrig träffat Mohammed kan jag inte helt utesluta att han verkligen var perfekt, och att 100 procent av hans vision kom från Gud. Vad får det i så fall för konsekvenser?
År 1867 uppmärksammade Europas länder, skriver författaren Magnus Västerbro i Dagens Nyheter, en svensk svältkatastrof. Hungern var fruktansvärd, särskilt i Norrland. Året efter drabbades Småland och Blekinge. Européerna vill hjälpa till. ”Bidrag strömmar in från Tyskland, Norge och Danmark, från England, Italien, Holland och USA, men även från Spanien, Portugal och Ryssland. Det bildas nödhjälpskommittéer i Bremen, Lübeck och Flensburg.”
Året var 2008 och jag såg killarna fika på Wayne’s Coffee på Smedsgränd i Uppsala. Jag hade kontor en våning upp. Framför dem stod en lyx-BMV på parkeringsplatsen för handikappade. Ofta kom en lapplisa förbi och lappade bilen. Då hånlog grabbarna för de hade råd med det också. Snart skulle det bli slut med det här trodde jag då. FUT-utredningen – Åtgärder mot felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen – skulle snart publicera sitt utlåtande.
Tänk dig att du är på kryssning och att fartyget sprungit läck. Underligt nog gör varken kapten eller besättning något åt saken. Som passagerare är du inte ansvarig för fartygets säkerhet, men om de ansvariga inte gör sitt jobb så får du, förr eller senare, problemet i knät. Vid någon tidpunkt måste du börja agera.
Det som förvånar mig med katoliker är inte i första hand att de inte läser Bibeln, utan att de ofta inte ber till Gud eller hans son Jesus utan till andra medlemmar av Guds hov.
Till exempel gillar katoliker att be till Jesu mamma, Maria, eller till någon av hennes många inkarnationer. Portugiser är särskilt förtjusta i Vår Fru, alltså Mariakopia, av Fátima efter en historia om att Maria år 1917 visade sig ett upprepat antal gånger för tre herdebarn i socknen Fátima. Brasilianare ber gärna till Vår Fru av Aparecida efter en händelse 1717 där några fiskare fick en Mariaskulptur i sina nät varefter de välsignades med enorma fångster.
”Kvinnor som får för lite kärlek, uppfostrar sina söner till krigare.”
En tänkare under antiken lär ha sagt det (kommer tyvärr inte ihåg vilken). Är inte ens säker på att det är exakt återgivet, men citatet dyker ändå upp i mitt medvetande.
Min uppväxt på 70-talet präglades av fredsrörelsen och tesen att män skapar krig, medan kvinnor vill ha fred. Mer makt åt kvinnor var ett självklart recept för en fredligare värld. Men de senaste årens nyhetsflöde har fått mig att tvivla något på den kopplingen.
Dum fråga, tycker du kanske. Eller så tycker du att demokratin självklart hänger mer samman med liberalismen eftersom den faktiskt existerande socialism vi kunnat betrakta har varit diktatorisk.
Men så behöver det inte vara, inte om man ser på Brasilien. Dagens demokratiska system i Brasilien fick sitt avstamp i den militärdiktatur som rådde åren 1964 till 1985.
Det började år 1827 – omdaningen av Sverige. Drivande var en ny kung, en ny författning och en ambitiös statsekreterare som hette Danckwardt, som förstod hur man skulle handskas med trilskande bönder. Verktyget blev lagaskiftesstadgan, som omfördelade jorden inom bygemenskapen – och bokstavligen, fysiskt utplånade byarna.
Ungefär samtidigt som Sverige i september deltog i militärövningen Aurora 17 genomförde sex centraleuropeiska länder en likartad drill (vilket Erik van der Heeg på ledarsidorna.se, som mig veterligen enda svensk kommentator, påpekat).
Igår skrev jag, apropå att unga människor är mer sjukskrivna än äldre, att detta mönster nog förklaras av bidragssystem och förändrade värderingar.
Nyss upptäckte jag av en händelse en väldigt fin bekräftelse på denna tes. Jag hamnade nämligen på Blondinbellas hemsida.
I Ekots lördagsintervju den 28 oktober var det föga förvånande jämställdhetsminister Åsa Regnér som kallats med anledning av föregående veckas hashtaguppror som följd av #metoo-kampanjen. Två av tre kvinnor har blivit utsatta för sexuella övergrepp vilket innebär ett antal på uppemot tre miljarder kvinnor på global skala! Gudrun Schyman som jämställde svenska karlar med farliga talibaner får åter vatten på sin kvarn.
När man påtalar våldet i Koranen och i profeten Muhammeds liv och lära, får man ganska ofta höra att Bibeln minsann inte är bättre. De som svarar så har dock inte tänkt så djupt. Det är stor skillnad mellan Koranen och Bibeln. Våldet i Bibeln, och det är i Gamla Testamentet man finner det, består för det mesta av skildringar av krig och grymheter i det förflutna, inte av ännu gällande påbud att gå ut i krig. I Koranen däremot hittar vi påbud, som är menade att gälla i dag, om att gå ut i jihad, heligt krig.
Har man en gång fått inblick i hur det mediala kulissmaskineriet fungerar blir man lätt en förhärdad cyniker.
Alla standardkomponenterna finns med också i debaclet kring de olika mediemän, inte minst Aftonbladets Fredrik Virtanen, som nu anklagas för sexuella övergrepp och slipprigt språkbruk: vänskaps- och släktbandskorruptionen, den dubbla bokföringen, gisslantagarna och de bindgalna småpåvarna, de enkla bondeoffren och de råa maktspelarna utan moralisk kärna.
Många tror att folk blir skröpligare och sjukare med åldern. Kanske har de försjungit sig på Studentsångens vilseledande rader om att man ”ska fröjdas i ungdomens vår” när hjärtat klappar med ”friska slag” och ”inga stormar än i våra sinnen bo”. Texten antyder att ungdom på något vis är förknippat med hälsa och ålderdom med sjuklighet.
Hur många av de svenska nyhetsläsarna reflekterar över att vissa politiska partier alltid presenteras med negativa epitet? Och färger som ska få oss att associera i en viss riktning? Brunsmetning har under lång tid varit en framgångsrik metod. Brun eller mörkbrun har man kallat de oönskvärda, de som ska tystas och mobbas ut ur debatten.
Jag har uttryckt mig lite oprecist om John Maynard Keynes teorier och kanske alltför nonchalant avfärdat dem. Låt mig därför specificera min uppfattning genom att åter publicera en text som jag skrev i boken Berättelsen om jobben år 1996 och därefter här den 14 november 2015.
Varje tid har sina speciella uppfattningar om hur saker och ting ligger till och hur människan kan påverka sina omständigheter. I allmänhet ligger det någon logisk eller rationell kärna i dessa läror. Problemet är att lärorna ibland tillmäts en tillämplighet långt utöver vad denna rationalitet tillåter. Så är det med en av vår tids mest inflytelserika läror, nämligen keynesianismen.
Klicka på bilden för att se programmet. PODCAST: Ladda som mp3 eller lyssna på Soundcloud. I veckans avsnitt […]
PK-ismen består av ett antal föreställningar och idéer. Spontant brukar vi känna igen dem och stämpla dem rätt. Men om man ska försöka identifiera dessa idéers minsta gemensamma nämnare blir det knepigare. Därför ska jag försöka göra just detta.
För femton år sedan skrev jag och ett antal andra personer en bok som heter Skärp dig, Svensson!. I den boken förekommer en berättelse om samhällets konstruktion som vi kallade Metafåren. Metafåren kan betraktas som en förstudie till teorin om politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex. Så här skrev vi:
Japaner, japaner, japaner… det är mer än 80 år sedan Sven Jerring gjorde sitt klassiska referat från OS i Berlin, men inte ens idag skulle det anses särskilt kontroversiellt. Det är fortfarande rätt ok att betona människors etnicitet, ursprung, religion eller nationalitet så länge det rör sig om positiva saker. Att säga att japaner är duktiga på fotboll eller att buddhister är bra på att meditera är knappast hets mot folkgrupp. Lika lite som det är rasistiskt att säga att skandinaver älskar naturen, eller att afro-amerikaner skapat den moderna musiken.
För några år sedan deltog jag i en mycket ambitiös resa till Tunisien. Under en dryg vecka såg och beundrade vi framförallt de olika antika lämningarna från denna region, som under romartiden helt enkelt kallades Africa. Det var minnen från punisk, romersk och bysantinsk tid. (Den som är intresserad av antiken och framförallt det romerska imperiet rekommenderas ett besök. Man kommer mycket nära det forna livet där. Man kan till exempel besöka rika romerska borgares villor, nedgrävda i marken som skydd mot hettan, och få stiga på vackra mosaikgolv – hur länge de nu kommer att klara trampandet av turisternas fötter.)
Hela företeelsen påminner mig om arbetarrörelsens kampsång Internationalen fast presenterad med mer hat och mindre glad musik. Jag har bara ändrat några ord i omkvädet och en strof:
Upp till kamp emot kvalen. Siste striden det är,
ty #metoo-festivalen åt alla lycka bär.
Samuel Johnson, tror jag, sa, ungefär, att det inte finns något som skärper tankeverksamheten som utsikten att bli hängd. Det betyder att kriser tvingar människan att tänka klarare.
I Sverige pågår ett slags långsam mental tillnyktring som med kraft motarbetas av det PK-troende etablissemanget som, liksom alla etablissemang i alla tider, vill att allt ska bli vid det gamla och därför tar avstånd från nytänkande.
Jag hade nyligen ett samtal med en kollega i ett annat humanistiskt ämne, och det samtalet har dröjt sig kvar i minnet. Det speciella var att hon inte försvarade kunskapens plats i skolan, trots att det på de flesta universitetsinstitutioner talas om att studenternas kunskaper och studievana sjunker alltmer. Jag slogs av att hon verkade mena att man inte kan göra något åt skolan utan att den är som den är. Hon såg den inte som resultat av tidigare beslut.
DET GODA SAMHÄLLET 