Mohamed Omar och Patrik Engellau poddar. Ett nytt 68

För femtio år sedan, i april-maj 1968, gjorde studenterna i Paris upplopp. 1968 var en anda, en rörelse, en epok. Idag är det 68:ornas arvtagare som utgör det tröga etablissemanget med sin politiska korrekthet och sina pekpinnar. Men upprorslusten lever, liksom idealismen och engagemanget. Dock med andra förtecken. Befinner vi oss i ett nytt 68?

I ett nytt avsnitt av podden ”Försöka förstå” (inspelat 18/3) pratar jag, Mohamed Omar, med Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engallau. Han var tidigare var marxist och en del av 68-rörelsen. Vad fick honom att tänka om? Finns det likheter mellan islamismen och 68-rörelsen?

Och jag har läst en bok som kom ut 1968 – Göran Palms Indoktrineringen i Sverige. I varje samhälle, konstaterar han, förekommer indoktrinering. Han riktade sin kritik mot det han kallade ”borgerliga värderingar” och ”västpropaganda”. Men vilka värderingar styr dagens Sverige? Hur påverkas vi av media, underhållning och utbildning?

Palm var marxist, men vissa av hans observationer kan även de som står på den motsatta sidan ta till sig, som till exempel: ”Först när man börjar tvivla på sitt samhälles grundvärderingar inser man till fullo hur starkt och omfattande indoktrineringen är.”

13 thoughts on “Mohamed Omar och Patrik Engellau poddar. Ett nytt 68

  1. mittja skriver:

    Otroligt men sant: producenterna är moraliskt rädda för dem som överlever tack vare dem. Alltså, inte först och främst fysisk rädsla, vilket vore någorlunda begripligt, utan moralisk rädsla. Ni är rädda för vad de som inte klarar att överleva på egen hand tycker om er som kan det.

    Sluta med det. Besinna det uppenbara: DE KAN INTE ÖVERLEVA UTAN ER! Ställ krav.

    Om ni inte gör det snart – ni som kan – kommer vi alla att gå under. Vi kommer att gå under pga er moraliska feghet

    Liked by 2 people

    • Östanskog skriver:

      MARTINA har säkert rätt. Herr Engellau verkar se sambandet mellan klasser, produktion, ekonomin och historia, samhällsutveckling, framtid.

      Ifall någon inte har läst denna marxistiska analytiker tidigare, finns anledning att göra detta t. ex. på Ledarsidorna. Han heter Allardt (har också ett förnamn, men nu är jag slarvig igen). Lysande klarhet i hans dialektik!

      Gilla

  2. Stig Fölhammar skriver:

    Eddie, du som är poet borde även läsa Göran Palms ”Varför har nätterna inga namn”. Från den minns jag särskilt en dikt om tvivlet på marxismen. Jag minns särskilt en strof som löd ”Varför är det så svårt att somna? Kanske ligger jag inte på den rätta klasståndpunkten?”

    Gilla

  3. Stig Fölhammar skriver:

    Göran Palm var definitivt ingen ”68a”. Han låg hela tiden före 68-orna, kanske på grund av sin ålder och större belästhet (han medarbetade på Bonniers Litterära Magasin (BML) 1953-1964 och var litteraturkrönikör på Expressen 1959-1965) kanske på grund av sitt ursprung – han var prästson från Värmland.
    Om Göran Palm var marxist, så var det endast för en mycket kort period. Han var nog först och främst humanist. Hans vånda över marxismen kommer väl till uttryck i ”Varför har nätterna inget namn” som utkom 1971.
    Göran Palm var också en av de första som gjorde det som normalt kallas arbetsplatsreportage. Men hans reportage var oerhört mycket grundligare och mer reflekterande än alla övrigas. Han arbetade ett helt år på LM Ericssons fabrik vid Telefonplan innan han gav ut boken ”Ett år på LM”. I den boken är han visserligen kritisk till mycket på LM, men faktiskt mest till den bristande effektiviteten i produktionen! Han är även mycket förundrad över den höga intellektuella nivå som han finner hos sina arbetskamrater, de spelar schack på hög nivå, de är belästa och de kan föra djuplodande resonemang omämnen och ting, där Göran Palm själv är djup okunnig.
    Så Eddie, fortsätt läsa Göran Palms böcker – du kommer inte att ångra dig. Jag lovar!

    Liked by 1 person

  4. Lars skriver:

    Nu har jag läst en fjärdedel i senaste boken om Afrika. En intressant skildring av en journalist som bevakat Afrika i tjugo år och flugit kors och tvärs mellan länderna och skildrar dem utifrån kriser och med fokus på Väst och humanitära insatser så här långt.

    https://www.adlibris.com/se/bok/the-rift-a-new-africa-breaks-free-9780316333771

    Påminner i sin kritiska syn om en annan känd bok jag läste
    https://www.adlibris.com/se/bok/dead-aid—why-aid-is-not-working-and-how-there-is-another-way-for-africa-9780141031187

    Jag konstaterar när jag läser hur väldigt litet jag vet om världen! Och jag får också en relief på den svenska diskursen om godhet och hjälp och skuld.

    Kan också fundera på hur jag under mitt vuxna liv begränsats i min förståelse av tidsbrist och ointresse och fokus på mitt arbete, men också av brist på intellekt och intresse.

    Psykologiskt känner jag mig lurad, av mig själv och av media och politiker. Det här tjafset som pågår på olika områden i Sverige är inte värdigt en utvecklad nation. Visst finns det alltid problem och konflikter, men det bör belysas och hanteras i någon slags diskurs. Jag funderar på dessa akademiker och tjänstemän av olika kulörer och schatteringar, är de mer kunniga eller är de bara mer specialiserade på bekostnad av överblick och förståelse? Fastnar de i diverse moralfilosofiska ideer, medan världen rullar på och ekonomi och personlig vinning är det viktigaste, tom för de som jobbar i humanorienterade yrken?

    I denna värld med välgörenhetsgalor, kändisar som talar om bistånd, om mottagning och humanitet, om #metoo och anti-rasism utan att veta vad de pratar om och utan att deras egen bekvämlighet berörs och ofta tjänar de pengar på att framträda för det ”goda” i nästa karriärvända.

    Liked by 1 person

  5. Lars skriver:

    https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Slaveri

    Jag har ingen skuld för tidigare generationers agerande, skuld förutsätter att jag kan eller kunde påverka, men nog får man en förklaring även här av intresset för Afrika och en gemensam skuldkänsla och en orsak till hur engagemanget för tredje världen utvecklades under 1960-tal på olika sätt liksom av humanismens starka grepp idag.

    Gilla

  6. Lars skriver:

    Slaveriet gav inte upphov till Västerlandets rikedom. Det gav upphov till triangelhandeln mellan Afrika, Europa, Latinamerika, vilket hade betydelse för handelns utveckling och koncentration av förmögenhet hos köpmanklassen, vilket hade betydelse för uppkomsten av kapitalism och industrialisering i England, men industrialiseringen byggde på trender i Europa sedan 1300-tal, i England från 1500-tal med skapandet av lönearbetare och manufaktur och så industrialisering i slutet av 1700-tal och under 1800-tal.

    Man ser t.ex. att Spanien och Portugals ekonomier släpade efter just pga kolonialiseringen av Latin Amerika och förlitande på guld och silver därifrån.

    Handel gick nog främst mot Asien.

    Slaveriet, vet ej om det ledde till mer av slaveri inom Afrika och dess betydelse. Man talar om 20 miljoner slavar som fördes bort och en befolkning totalt om ca 50 miljoner i början av 1800-talet, men merparten av efterblivenheten kan ses ur perspektivet de enorma ytorna med gles befolkning vilket inte gav det tryck att bilda städer mm som i Väst Europa eller Kina. Rätt eller fel, vet ej. Man konstaterar även att det fanns en del större riken som Mali, Zimbabve, Etiopien, men ofta kännetecknade av en annan typ av maktdelning mellan kung och äldre råd och hövdingar i byarna och mindre centraliserat.

    Bortsett från det är det ju skrämmande med Europeers och Arabers användning av slavar, skrämmande att det fanns kvar i USA fram till 1865 och med begränsade rättigheter fram till 1960-tal och i Brasilien fram till ca 1880 om jag minns rätt.

    Så det är nog inte konstigt om USA och Europas befolkning har skämts över tidigare generationers agerande från mitten av 1900-talet, men frågan är om agerandet med tanke på Afrika är relevant. Skrämmande dock med människor som försöker skriva om historien till att kolonialismen var bra för Afrika. Det är som en spegelbild av det svenska pk-samhället från motsatt håll. Ett ogenomtänkt försvar.

    Gilla

  7. phnordin skriver:

    Revolten, som sägs ha börjat i Paris 1968 var inspirerad av trender och tänkare i USA enligt Patrick Engellau. Då glömmer man att stark politisk oro fanns i Kalla Krigets Berlin och att revolter utbröt där redan på hösten 1967-om jag minns rätt-inspirerade av Rudi Dutschke m.fl. Rote Rudi höll brandtal i Berlins Universitet. På våren 1968 utbröt nya oroligheter i Berlin-en månad innan majrevolten i Paris. Inspirationen till Parris -68 kom alltså huvudsakligen via Berlin.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s