Natten mot tisdagen den 26 september brann moskén i Vivalla i Örebro. Det är en moské som är ökänd för sin extrema salafism. En småkriminell sydamerikan greps för branden. Motiven är inte klarlagda.

Jamal Lamhamdi, vd för stiftelsen Örebro moské, vill att svensk yttrandefrihet anpassas till islams hädelselagar. År 2007 demonstrerade han utanför Nerikes Allehandas redaktion i Örebro och krävde förbud mot vad han uppfattar som kränkningar av profeten Muhammed. Tidningen hade publicerat en Muhammedbild.

Enligt islamisk lag är det förbjudet att kränka Muhammed, straffet för det är döden. Eftersom Sverige är ett sekulärt, demokratiskt land med en kristen tradition har vi ingen sådan lag, vi får kränka Muhammed bäst vi vill. Detta vill alltså Lamhamdi och hans meningsfränder bland salafisterna ändra på.

Den tidigare talesmannen för moskén i Vivalla, Aisar Al Shawabkeh, skrev i en Facebook-status att Israels förre premiärminister Ariel Sharon använt palestinska barns blod för att göra blodpudding. Det är en antisemitisk myt som är vanlig i arabvärlden.

I ett avsnitt av Uppdrag granskning i maj 2012 besökte två kvinnor familjerådgivaren på Örebro Moské med dolda kamera. När den ena kvinnorna ville ha råd om hon skulle polisanmäla sin man eller inte för att ha slog henne svarade rådgivaren: ”Polisanmäl inte. Polisen gör ändå ingenting”. Dessutom fick kvinnan veta att det enligt koranen var fel av kvinnan att inte vilja ha sex när mannen ville det.

Al Shawabkeh försvarar den muslimske mannens rätt att fysiskt tillrättavisa sin hustru. Han demonstrerar genom att slå lätt med ena pekfingret. ”Skadar det dig?” frågar han retoriskt. Varför försvarar han hustruaga? För att det är vad som står i Koranen. Inte kan väl en muslim förneka det som står skrivet i Guds bok? Hur skulle det se ut som en talesman för en moské tog avstånd från Koranen? Nej, det går inte. Däremot kan försöka ursäkta, förmildra, försköna, och det är vad han gör.

Eftersom moskén i Örebro är salafistisk bjuder de in salafistiska talare för att undervisa församlingen. En imam som de haft på besök är den i Kanada bosatte somaliern Said Rageah. Han särskilt bjudits in för att undervisa och inspirera ungdomarna, sade Lamhamdi till Nerikes Allehanda.

Vem är Said Rageah? Han är en ganska vanlig salafistiska predikant och som helt enkelt predikar vad som står i Koranen och vad profeten Muhammed kom med. Han vill till exempel ha dödsstraff för avfällingar. Det är något som Muhammed påbjöd och alltid har varit en del av islam. Salafisterna vill inte ändra på religionen, de vill ha den såsom den är i Koranen och i Muhammeds undervisning.

Lamhamdi påstår att han inte stödjer terrorgruppen Islamiska Staten (IS), och det är säkert sant. Men han stödjer salafismen, som är den grund som IS står på. Lamhamdi tycker att det är synd att ungdomar från Vivalla har rest till Syrien och Irak för att gå med i IS.

Att avfällingar ska avrättas och att yttrandefriheten ska inskränkas är åsikter som omfattas av långt fler än IS-anhängare. Även långt fler muslimer än bara salafisterna. Även shiamuslimer, salafisternas ärkefiender, vill inskränka yttrandefriheten och i den största shiitiska staten, Iran, har medborgarna ingen yttrandefrihet.

Lamhamdi tycker alltså inte om IS, men inte för att de undertrycker yttrandefriheten. Det vill han ju själv göra. Och han har ingenting emot den islamiska staten Saudiarabien. Regimen i Saudiarabien är mycket lik IS. Båda staterna bygger på salafismen, en ren islam fri från alla moderna idéer. Både staterna förtrycker kvinnor och halshugger hädare och kättare. I ingen av staterna finns det någon yttrandefrihet. Lamhamdi reser gärna till Saudiarabien på pilgrimsfärd.

Han har sannolikt heller inte någonting emot den islamiska staten Qatar. En välgörenhetsorganisation Eid Charity i Qatar har ju investerat miljoner i moskén i Örebro, men också i Al-Rashideen-moskén i Gävle, där IS-imamen Abo Raad predikar.

Efter moskébranden besöktes församlingen och Lamhamdi av kungen. Det var olämpligt. Kungen ska inte visa sig i detta sällskap. Om en nazistlokal hade brunnit ner, hade kungen då låtit fotografera sig med nazistledaren?

Att fördöma branden, ett brott, är en sak. Det är riktigt. Men att visa stöd för salafismen, för den lära som lärs ut i moskén i Vivalla, är en helt annan sak. Det ska man inte göra. Allra minst Sveriges statschef.

Man ska veta att det är muslimer som är de främsta offren för salafismen, och islamisk fundamentalism i allmänhet. Det är muslimska kvinnor som förtrycks. Det är muslimer som inte har yttrandefrihet och demokrati. Det är muslimer som pryglas och stympas. Det är muslimska samhällen som inte utvecklas på grund av det fundamentalistiska föraktet för vetenskap och kritiskt tänkande.

Om vi bryr oss om muslimer, om vi hyser empati med dem, och om vill att deras samhällen ska utvecklas så att de blir lika bra som våra samhällen i väst, ja, då ska vi inte visa något som helst stöd för salafismen och dess missionärer och predikanter. Då ska vi stödja den islamiska fundamentalismens offer. Vi ska stå på deras sida som vågar utmana fundamentalismen. De kloka och modiga. De som sitter i fängelse får att de vågat yttra sig kritiskt. De som torteras och avrättas.

En moské som den i Örebro är inte bra för Sverige och inte bra för muslimerna i vårt land. Det måste man våga säga. Det hade varit bättre om den moskén inte hade funnits och att de muslimska barnen och ungdomarna i stället fick tillägna sig svenska värderingar, vetenskap och kritiskt tänkande. Att fördöma brottet som begåtts är rätt, men att sörja moskén är inte rätt.

Det är också märkligt att Svenska kyrkan vill hjälpa moskén efter branden. Överallt där salafismen har makt och inflytande blir kristna diskriminerade och förföljda. Muslimer som omvänder sig till tron på Jesus i stället för Muhammed blir dödade i enlighet med Muhammeds bud.

Svenska kyrkan bör inte främja eller stödja salafismen på något sätt. I stället bör de använda all sin kraft och allt sitt inflytande, inom lagens ramar, för att motverka att salafismen sprids i Sverige. Det är inte intolerant att göra så, det är snarare att bekämpa intolerans, fanatism och hat.

När de kulturhistoriska klockstaplarna i Nyköping, den 2 juni 2017, och Sigtuna, den 30 juni 2016, brann ner till grunden, visade kungen inget intresse. Trots att det är byggnader som har betydelse för svensk kultur, något Sveriges statschef borde bry sig om. Moskén i Vivalla i Örebro har dock ingen som helst positiv betydelse för svensk kultur.

Den 27 juni 2016 vandaliserades Sankt Pauli kyrka i Malmö av en man som skrek Allahu akbar och bar ”arabiska kläder”. Enligt polisen var han ”fullständigt galen” och hade ”synpunkter på religionen som utövas i kyrkan”. Var var kungen? Till hans försvar kan sägas att han förmodligen själv inte är insatt i frågan, utan har dåliga rådgivare.

Klicka här och gilla min sida på Facebook!