Gästskribent Christer Asplund: En polis och två managementskolor

Så fort polisarbetet i Sverige kommer på tal så ropas automatiskt och relativt unisont efter mer resurser. En överbudspolitik präglar budgetdebatten. Miljardlöftena växlar ständigt upp. Hur kan Polismyndigheten med fler än 28 000 anställda inte klara av att prioritera en finit mängd av grova brott i ett samhälle där den samlade brottsligheten dessutom, över de senaste tio åren, inte ökat? Under samma tid har Polismyndigheten vuxit med 5 000 anställda. Hur kan en så pass stor organisation inte klara av att prioritera de grövsta brotten?

Tänk om huvudanledningen till krisen istället handlar om något annat. Något betydligt svårare. Något mer subtilt. Tänk om den så kallade Polisutredningen rörande ny nationell organisation bygger på fel grundperspektiv. Då blir ju omorganisationen också fel. Omorganisationen riskerar då att driva beslutsstrukturerna in i en besvärlig och kostsam spiral. Tänk om det istället handlar om det managementperspektiv som driver utvecklingen. Att det med andra ord är en organisations- och ledarskapsfråga med tydliga centraliseringsinslag.

Låt oss ta det från början. Det finns givetvis mängder med management-teorier som leder åt olika håll. Den internationella och nationella debatten om dessa teorier pågår tack och lov ständigt. Relevant i just detta sammanhang är det faktum att vi kan urskilja två rätt diametrala skolor, som leder till olika slutsatser om hur organisationer och ledarskap ska se ut.

Den ena kan spåras till den mer anglosaxiska traditionen. Denna med fokus på centraliseringens fördelar och en nogsamt beskriven målstyrning. Stordrift och sammanslagningar gagnar alltid effektiviteten. New Public Management har präglat managementfilosofin under flera decennier. Det mesta kan mätas. Enheter slås ihop och man kan, hävdas det, spara stora pengar. Ibland paketeras detta i termer av ”modernisering”. Vi ser det i fallet med Nya Karolinska Sjukhuset och vi ser det i polisens omorganisation. Vi kan misstänka liknande effekter i Migrationsverket på de sedan länge kritiserade handläggningstiderna för asylsökande. De var ett problem långt innan flyktingvågen 2016. Aktualiteten förstärks i dagarna också i Norge där kommunsammanslagningarna uttryckligen kallas för ”modernisering” av vissa – medan Senterpartiet, som gick framåt mycket kraftigt i valet, beskriver det tvärtom.

En ledande anglosaxisk tänkare och managementguru bakom dessa synsätt heter Elliot Jaques. Han målar fram den enligt honom optimala organisationen. Hans kritiker hävdar dock att hans teorier ger rigida organisationer och försvårar ansvarstagandet för den enskilde i organisationen. Till poängen hör att Elliot Jaques också inspirerat upphovsmännen bakom den svenska Polisutredningen.

Mot dessa managementtankar står dess motsats, som vi här kan sammanfatta i begreppet Nordic Management. Innebörden är att man vill slå vakt om ett mer informellt beslutsklimat med mindre hierarkier och ett personligt ansvarstagande med befogenhet att agera. På 1970- och 80-talen fungerade professorerna Einar Thorsrud, (norrman) och Fred Emery (australiensare) som management-gurus med sina analyser av självstyrande grupper. För deras del var platta och ansvarstagande organisationer grundbultar i allt management. Parhästarna Thorsrud och Emery var globalt kända för sin teoribildning. Deras påverkan var under flera decennier stark inom just Nordic Management. En rad nordiska företagsledare anammade tankarna bakom självstyrande grupper.

Något senare kom fokus att riktas mot frontlinjepersonalens betydelse via till exempel Christian Grönroos, Richard Norman och Jan Carlzon. Dessa frontgestalter kom att fungera som tydliga nordiska representanter för denna managementinriktning. Service management var en hörnpelare hos Grönroos och i boken ”Riv Pyramiderna”, en av världens mest lästa managementböcker, drev Jan Carlzon på för att stärka fokus på själva serviceleveransen. Allt detta hör logiskt hemma i Norden med sina traditioner av lokalt självbestämmande. I sammanfattning: frontlinje-personalen är viktigast och resten är ”bara stödtrupper”.

Med dessa två traditioner i bakgrunden kan man värdera polisarbetets kärna. Polisarbetet är något av det svåraste man kan tänka sig. Det ställer krav på extremt snabba beslut hos medarbetarna. Det ställer också krav på att snabbt kunna få loss resurser som kan komplettera utredningar. Brott utreds i team. Omdömet, engagemanget och improvisations-förmågan ställs på dagliga prov. En polis är en utsatt frontlinjepersonal och företräder samhällets yttersta våldsmonopol.

Hela polisorganisationen måste luta sig mot de traditioner i vilka Sveriges medborgare lever. Ansvarstagande, självbestämmande och flexibelt beslutsfattande blir då nyckelbegrepp. Att då i detalj beskriva och försöka målstyra en enskild polis arbete ter sig svårt för att inte säga omöjligt, och det oavsett om hen agerar bakom ett skrivbord med ekonomisk brottslighet eller som patrullerande ordningspolis.

Kritiken mot dagens polisorganisation är sedan länge känd: Ett betungande administrativt arbete som inte leder till mätbara effekter i fält.

Osäkerhet om vem som fattar beslut, vilket också ter sig som en naturlig konsekvens av att försöka smala in beslutsrymden till den enskilda rollbeskrivningen. I slutänden är det bara de högre cheferna som kan fatta beslutet eftersom teamet och resurserna som krävs för att lösa uppgiften endast ”konsolideras” på högsta nivån. Den chefen har ett begränsat tidsspann per dygn till sitt förfogande.

Att då slå ihop 23 polisdistrikt till en central organisation gillas naturligtvis av Elliot Jaques med sina centraliseringsfilosofier men inte nödvändigtvis av enskilda polismän som är vuxna individer uppvuxna i en nordisk kulturtradition.

Att analysera managementskolorna, och inte kritisk granska dess vältaliga anglosaxiska proselyter och konsulter, står redan svenska skattebetalare dyrt. Miljardrullningen budgeteras inför våra ögon. Å andra sidan ger de senaste årens organisationsförändringar inom polis, sjukvård och till och med regional utveckling ett pedagogiskt bränsle för behovet av förnyelse och kritisk eftertanke.

Christer Asplund är managementkonsult och författare med fokus på investeringsfrågor/etableringar till Norden och därtill knutna managementfrågor, tidigare bland annat näringslivsdirektör i Stockholm.

29 thoughts on “Gästskribent Christer Asplund: En polis och två managementskolor

  1. Bo Svensson skriver:

    Visst finns det regler för vad som är polisens uppgifter och för hur verksamheten skall bedrivas. – Och normal rättsordning bör räcka för att stävja överträdelser.

    Det som krävs dessutom är ju incitament för att gynna aktörer som utför uppgiften väl.

    Som det är nu i den skattefinansierade sektorn menas det behövas centrala organisationer för kontroll och styrning vilket resulterat i ett ohanterligt problem med dokumentering som stjäl en avsevärd andel av arbetstiden.

    Såväl styrningen som dokumenteringen faller bort, om vi själva tar makten över våra skattemedels fördelning över angelägna ändamål. – Då blir aktörernas intäkter beroende av vår bedömning av deras verksamhets kvalité och angelägenhetsgrad och man kan släppa ut sektorn i den friska ekonomin där fri utprovning råder av hur saker kan göras bäst och billigast.

    Gilla

  2. Fredrik Östman skriver:

    Valet av managementskola har förstås gjorts politiskt med socialdemokratins sjuka demokratisyn som bakgrund. Folket, vanliga människor, skall inte få fatta några beslut av betydelse själva, utan skall endast tillåtas att säga bu eller bä i allmänna val då och då.

    Liked by 5 people

    • KIRURGEN skriver:

      Rätt, vi är grundlurade as usual. Är det inte märkvärdigt att dessa intelligensmässiga halvfigurer som styr kan få fortsätta att styra oss som är både intellektuellt och intelligensmässigt högre stående. Varför är vi sådana mesar. Förändring nu!

      Liked by 6 people

    • lindathepoet skriver:

      Nja, även borgarregeringen höll fast vid de här managementteorierna och modellerna. Jag skulle vilja påstå att samtliga politiker oavsett kulör fastnat i den här karusellen .
      Politiker har väldigt lätt att fastna i verksamhetsmodeller som egentligen inte gagnar verksamheten av den enkla anledningen att det är bekvämt för dem.
      Och ansvaret för hur det fungerar har politikerna själva sett till att de undantas.
      Och sällan kommenterar de ” det enskilda fallet” för det vågar de inte. För då måste de stå vid sina ord.

      Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Att det behövs NYA ögon på politiken blir alltmer uppenbart!

      Men NÅGRA mandatperioder SD-ledd regering lär behövas,
      för att vända skutan Svea, från annalkande grund är GLASKLART!

      En omförhandling av EU-traktaten framstår alltmer som en nödvändighet!
      Varför skall Svea alltid vara den duktiga flickan i klassen???

      Gilla

  3. Olle Reimers y skriver:

    Extremt viktig iakttagelse sm visar betydelsen av att använda rätt system för varje kultur. Fransmän och amerikaner är vana vid hierarkiska organisatioer. Att försöka införa sådana i Sverige blir lika problematiskt som att införa sharialagar.

    Liked by 1 person

  4. malmobon skriver:

    Rappakalja. Är så dumt diskutera-debattera organisationer utan först ta tag i grundproblemen.
    Ökad befolkning. Inga gränser. Vet inte vem som befinner sig i landet. Bidragssamhället.

    När orsaken är klar,kan vi börja diskutera åtgärder. Utbildning. Hur många krävs idag och i morgon. om 5 år, 10 år…Effektivisering.

    Såg verkan på vad som kallades Janne Carlsson eller SAS modellen. Alla var chefer. Delegering. På det speditionsföretag jag jobbade på 80-talet var en chef över reskontran.

    Alla skulle gå charmkurser. Hjälpte i två dagar, sedan var telefonisten-receptionisten tillbaka i samma sura beteende.

    Riv ner, bygg upp från grunden och bygg stabilt.

    Först måste du, jag och alla andra bestämma sig för vilken väg vi skall gå. Makten utgår från folket….För min del är valet självklart. Går inte hjälpa andra utan att först hjälpa sig själv. SD.

    Detta har polacker fattat så därför hade dessa en stor manifestation igår med över en miljon som stod längs gränserna och hyllade sina förfäder 1571 som då stoppade krigsherrar.

    ISLAM ÄR VÅR FIENDE IDAG.

    Liked by 13 people

  5. Stig Fölhammar skriver:

    Redan förstatligandet av polisen 1965 var en tveksam åtgärd. Det var nog bra att vi i Sverige fick en gemensam utbildning av poliser, men centraliseringen och teknifieringen pekade redan Sjövall – Wahlöö på som varande ett felsteg.
    Den senaste centraliseringen är helt huvudlös.
    I många europeiska länder finns det idag minst två nivåer som utövar polisverksamhet, lokal (oftast kommunal) och statlig. (I Spanien finns det t o m fyra nivåer!) Även i Sverige förekommer det numera att vissa kommunalpolitiker höjer sina röster för att kommunerna skall återfå rätten att anställa poliser.
    Tänk så mycket intressantare de idag trista kommunalvalen skulle bli om så skedde! Tänk om väljarna av partiernas budgetförslag kunde utläsa hur mycket resurser som anslogs till polisen jämfört med hur mycket som anslogs till diverse obskyra ”projekt” och ”ideella organisationer”! Tänk om medborgarna fick uttala sig om hur många poliser som det skulle finnas i en kommun och om var dessa poliser skule vara lokaliserad, i stället för att som nu dessa frågor som bakas in justitiedepartementets budgetpost där de vägs mot mängder av andra behov och så småningom fördelas av byråkrater på den centala poismyndigheten i Stockholm!

    Liked by 6 people

    • Hans Odeberg skriver:

      Två saker utmärkte 60-talet: en välutbildad och ansvarskännande ämbetsmannakår, och möjligheten att varje år höja skatten någon procent för att finansiera allt.

      Ingendera finns nu.

      Gilla

  6. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Ju mera man håller managementkonsulterna borta från byråkratin desto bättre. Jag tror att de problem som finns inom polisen, Nya Karolinska etc beror på:

    • Ledarskiktet tillsätts baserat på politisk lojalitet och beter sig därefter, dvs resultat är kanske inte så viktigt när man utvärderar. Det går alltid att skylla på något.
    • Arbetsmiljömässigt medför ledarkulturen en oerhörd toppstyrning och minimalt med eget inflytande för flertalet anställda
    • I försöken att efterlikna den privata sektorn har man öppnat för olika typer av inkompetens och korruption

    I polisens fall räcker det inte med ovanstående utan därtill kommer ett havererat rättssystem där brottslingar slipper undan.

    Jag tror att polisen skulle fungera bättre om dess verksamhet baseras på militära principer.

    Liked by 9 people

  7. Lars Strömberg skriver:

    När det talas om problem i samhället – egentligen oavsett vad det är för slags problem – så hamnar fokus (nästan) alltid på organisation. I begreppet organisation medräknar jag såklart även de penga-resurser som åberopas behövas till organiserandet.
    Men, i organisationen skall vi ju plocka in människor, det vill säga individer. Nej, inte bara ett visst antal människor. Och inte bara ett visst antal människor i ett visst system, med rutor med streck mellan.
    Människorna som skall placeras in i organisationen är rimligtvis inte enbart en kropp försedd med kunskap. De har dessutom en attityd. Eller mentalitet, kanske är ett bättre ord för vad jag vill komma till.
    Jag känner att det här kan bli långt, så jag går rakt på sak:
    -Spelar det så stor roll hur Polismyndigheten organiseras om den enskilde polismannen är loj, har släpig gång, dålig hållning, är lite ängslig och konflikträdd, har ring i örat, är tatuerad, skäggig och har allmänt ”småslafsig” framtoning? (Nu provocerar jag avsiktligt.)
    Jo, viss roll spelar såklart organiserandet likafullt.

    Men, det blir kanske lite som att organisera betande kor, när det egentligen skulle vara helt andra varelser i rutorna. (Varelser som kanske inte står tillbuds.)

    Vi bortser (nästan) alltid från att det finns påtagliga brister hos individer. Vi fokuserar (nästan) alltid på brister i ”rutsystemen”.
    Jag tror jag vet varför:
    1 De som organiserar är också lite loja och kravlösa. De ser kanske just därför inte individ-problemet, och ser de det, så vill de inte framstå som elaka mot enskilda individer. Eller hamna i konflikt.
    2 Det är extremt mycket lättare att rita rutor och streck, än att ändra på individers mentalitet.

    Liked by 1 person

  8. olle holmqvist skriver:

    Gordons knut härstädes löses enl:
    Ytmaning + resurser (mera skattestålar t oss f managerutb) + samordningskonferenser
    = allt blir Fröjd&Frid

    Liked by 1 person

  9. olle holmqvist skriver:

    Viktigt tillägg:
    Länsstyrelsen i Malmö ställer inte längre upp som värd för samordningskonferenser för rikets länsstyrelser i Malmö på torsdagar o fredagar, pga av alltför stor efterfrågan.

    Gilla

  10. Matts Ekman skriver:

    Mycket bra! Den nordiska modellen ligger bakom en övervägande del av svenska (och övriga nordiska) företags framgångar. Centralisering leder också till en fegare organisation, där individer inte längre törs ta beslut, inte bara svåra sådana. Man drar sig för att skicka ärenden uppåt i hierarkin – det kan kännas obehagligt!

    Liked by 5 people

  11. Conny Lundberg skriver:

    Maciej Zaremba har i ett antal utmärkta artiklar i DN beskrivit hur detta nya managementsystem fungerar eller rättare sagt, hur det inte fungerar bra.
    Enklast uttryckes ett fungerande managementsystem genom att följa statistikerna för dess utfall, dvs hur effektivt fungerar någonting; hur mycket minskar de nackdelar man vill få bort, och hur mycket ökar de fördelar man önskar uppnå.
    Sedan måste man också inse att de politiker som styr alltid utverkar lösningar utifrån de riktlinjer som deras politiska filosofi innehar, men, menar jag, när dessa åsikter tillåts försvaga effektiviteten hos allmännyttiga delar av nationalstaten så har de förverkat sin existensrätt.

    Liked by 1 person

  12. Aha skriver:

    Att sätta dit Sveriges 5 000 gängkriminella är ett problem som egentligen har lite att göra med managementkulturen inom polisen.
    Det är mer en fråga som berör ett rättsväsende som prioriterar resurser för millimeterrättvisa och för låga straff istället för att skydda medborgarna från brott.
    Att fånga 5 000 spontanagerande individer kan inte vara så svårt.

    Liked by 1 person

  13. Jan Nyblom skriver:

    Ur kundens (skattebetalarens) perspektiv finns det bara ett sätt att organisera polisarbetet. Utgångspunkten måste vara att förebygga och minimera skada samt att prioritera arbetet så att de brott med lägsta uppklarnings procenten och största skadeverkningarna får de resursers som behöves.
    Men allt måste börja med att återta våldsmonopolet. Så länge kunden tvivlar på att polisorganisationen kan skydda oss mot våldsverkare, inbrottstjuvar, våldtäkare etc eller ta fast dem som utför dessa handlingar måste polisen börja om från början och komma i närkontakt med sina kunder. Alltså tillbaka till ”Riv pyramiderna”. Med 10 miljoner invånare och säg 20.000 poliser som är tillgängliga för bilpatrullering så blir det en polis per 500 invånare. Efter sjukskrivningar, kurser, fackliga samtal, barnledighet, minskad arbetstid p.g.a. helgarbete blir det ända en bilpolispatrull med två poliser dygnet runt alla sju dagarna i veckan som skall skydda/lämna service åt 5000 invånare. I lilla Höllviken med 12.000 invånare skulle vi alltid ha 2,4 polisbilar cirkulerande på gatorna. Det kallar jag kundkontakt och antalet inbrott skulle förmodligen närmar sig noll. I Malmö skulle det cirkulera 60 polisbilar dygnet runt, i Stockholm 180, i Kiruna 3,5, i Falun 11 etc. De övriga 8.000 poliserna får försöka organisera inköp, hyror, special styrkor etc. så att de kan ge de 20.000 arbetande poliserna bästa service. Med betydligt färre brott att utreda och om inte facket är en flaskhals i en sådan organisation så kan säkert pappersarbetet klaras av med 4.000 byråkrat poliser.
    Jan Nyblom

    Gilla

  14. Bengt skriver:

    Det har rapporterats om begravningsgäster i Malmö som bär synliga vapen och skottsäkra västar. De måste väl vara poliser eller militärer, för civilpersoner får väl inte bära vapen på offentlig plats. Så inte behöver väl kyrkogårdspersonalen känna sig hotad och behöva särskild utbildning för att hantera situationen…!

    När SVT rapporterar om detta från verklighetens Malmö kunde man ju förvänta sig att polisen ställdes till svars för att inte avväpna och lagföra dessa brottslingar. Men icke. Det var kyrkogårdsförvaltningens ansvar att anpassa sig till läget.
    Att regeringen gillar läget får man väl anta eftersom det går så bra för Sverige.
    Arma land!

    Liked by 1 person

    • olle holmqvist skriver:

      Kyrkogårsförvaltningen ansvarar för skjutvapen- och väskbärande inom sina områden.
      Den är del av Dan den klokes ”samordning” med andra myndigheter. Kanske bör
      Kyrkogårsförvaltningen ta över no-gozonerna ? Dä blir ju det ju lika fridfullt där som på kyrkogårdarna. Så är det i alla fall på kyrkogårdarna på Södermalm. Så det så.

      Liked by 1 person

  15. rudmark skriver:

    Under tiden debatteras hur mycket pengar ska till, ofta omräknat i antal nya poliser. Vare sig det finns sökande eller ej.
    Viktigare fråga är väl vad de ska göra och kanske hur?
    Som någon skrev 28.000 anställda ska väl kunna haffa 5000 gängkriminerlla?
    Njaee, då kommer nästa problem, krävs 5000 försvarsadvokater och ett strikt handlande hos rättsväsendet. Alla som tycker sig vara under 18 släpps direkt och de andra går inte att vidimera brott då det tycks oerhört svårt att fälla folk. Drottningsgatschaffören är ju fortfarande inte terrorist. Odömd och outredd. Räcker inte med vittnen etc för andra brott. DNA på granater är inte bevis nog, etc.
    Åsså om från början igen……

    Gilla

  16. Lars Strömberg skriver:

    Rent allmänt har jag noterat ett både intressant och irriterande fenomen, lite oavsett vad som diskuteras:
    Vi hoppar nämligen gärna direkt in i ”metod-fasen”. Det där med nulägesanalys och – kanske framförallt – frågan om vad vi egentligen skall lösa, åstadkomma och uppnå. Eller enklare uttryckt: ”-Vad är SYFTET?” Det hastar vi skrämmande ofta förbi i ivern att fokusera på metoderna.

    Liked by 1 person

    • MartinA skriver:

      Är diskussionen är alltid viktigare än bör diskussionen. Men sveriges härskarklass är endast intresserad av bör, aldrig av är.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s