Gästskribent Ingvor Sabina Le John: Den anomiska människan

Samhället präglas idag av en social oro med återkommande utbrott av våld som bara verkar bli värre och värre. ”Vart är samhället på väg”, utbrister vilken person som helst som blir intervjuad i TV-rutan. Vad är hönan och vad är ägget? Är det individens eget fel att hon agerar som hon gör eller är det ett systemfel som får människan att spåra ur?

”Freedom is just another word for nothing left to lose”, sjöng Janis Joplin 1971 för att strax därefter dö. Låten ”Me and Bobby McGee” är idag en av standardsångerna inom den moderna musikhistorien och framförs fortfarande utan att kännas det minsta tidsdaterad. Hur kommer det sig? Den bet sig fast i oss som var unga på den tiden och framstår fortfarande som något mystisk, dold och lite skrämmande. Som om något skulle komma till sitt obönhörliga slut genom att bejaka friheten från normer. Men vi var unga och rebelliska, vi tänkte inte så noga på konsekvenserna. Det kunde väl bara vara något positivt med att spränga gränser, normer! Vilken frihet att känna att man inte hade något att förlora på att ta steget ut i egots värld.

Kanske var raderna i själva verket en varning inför det samhälle som var satt i rullning under 1900-talet; ett samhälle som sakta men säkert förändrades från tydliga normer (1920-talet) till blandade normer (1970-talet) till inga gemensamma normer alls (2000-talet). Sida vid sida lever vi nu våra liv i egoismens hemland.

I spåren av det anomiska (normlösa) samhället har alltmer förvirrade liv följt; liv som inte hittar balansen i tillvaron, liv som drogar sin ensamma otrygghet på olika sätt; liv som slutar i kriminalitet och självmord, liv som flyr in i totalitära sekter, både politiska och religiösa, bara för att få ett entydig, tryggt svar på tillvaron. För det anomiska samhället innebär den individuella frihetens tyngd på ett par ensamma axlar, du bär själv din värld vart du går. Det finns ingen norm som håller dig tillbaka på din egoistiska väg längre; är du gift är du otrogen, tröttnar du på din partner byter du bara, har du för lite pengar fifflar du lite, känner du dig deprimerad tar du lite piller. De ungas psykiska hälsa överlag har försämrats markant de sista 20 åren i denna ständiga valfrihet.

Hur ska man kunna förstå och hantera allt negativt som händer runt oss idag? Enligt den franske sociologen Emile Durkheim är svaret solklart:

”Ett samhälles tillstånd överförs på individen”, enligt honom. Innehåller samhället för många motstridiga normer blir individen apatisk, nedstämd, känner sig ”utanför”, isolerad, anomisk. Det är inte du som är ”sjuk”, det är samhället som är det, enligt Durkheim. Hans idéer togs upp av Robert Menton på 1930-talet, som hävdade att ett samhälle som ställer upp mål, som bara få kan lyckas med, skapar sin egen kriminalitet, sitt eget våld, sitt eget drogmissbruk. Mentons idéer finns idag i Polisens handbok för att ”förstå” sin samtid och utanförskapet i förorten.

Allt detta står att läsa i Karin Johannisson utmärkta artikel ”När samhället glider isär, glider också individen isär” i tidskriften Axess. Hon var lärare i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet och har skrivit flera böcker om vår mänskliga utsatthet genom tiderna.

Glappet mellan idealen och förhoppningarna om ett bra liv grusas av isolering, arbetslöshet, fattigdom. Enligt detta sätt att se är det inte fattigdomen i sig som gör tjuven, utan bristen på medel att lyckas nå samhälleligt uppställda ideal.

På individnivå gör frånvaron av gruppnormer att jaget driver på sina personliga önskningar in i absurdum. Individen försöker rastlöst tillgodose sina omättliga behov av förströelse, genom shopping, genom kickar av olika slag. Individen pendlar mellan eufori och apati: dagar av febril aktivitet avlöses av dagar av apati i sängen. Men nej, du är inte bipolär, du är bara anomisk! Du är inte deprimerad, du lider av social ensamhet. Det är din sociala sårbarhet som pressar dig. Du är gjord för att tillhöra en flock, du är ett gruppdjur, du mår bra att följa flockens normer, inte dina egna.

Durkheim beskriver det hela ganska fint: ”det sociala jaget bildar ett skal som omsluter det fysiska jaget”. Om samhället glider isär, glider också individen isär och blir splittrad. I det anomiska samhället, skriver Durkheim, kan splittringskänsla, nedstämdhet och depression uppstå som inte härrör från individen, utan är ett uttryck för upplösningen av sociala band, menar han. Durkheim menar också att detta tillstånd bara finns i det moderna samhället; det är en smitta från en okontrollerad marknadsekonomi i snabb förändring främst i storstaden. Där syns det extra tydligt vilka som har lyckats enligt rådande ideal, och vilka som inte lyckats, sida vid sida.

Så hur lyckas man vända ett samhälle som hamnat i ett anomiskt tillstånd? Enligt Durkheim är det samhället som måste behandlas, inte individen. Individens mentala hälsa är beroende av att samhället lyckas genomföra en normativ integration det vill säga att individen återgår in i en gruppnorm. Enligt honom måste grupper med positiva normer åter bildas där individen kan finna balans, sociala band och trygghet. Själv tänker jag att exempelvis en boxningsförening kan fylla en sådan funktion för unga, sökande män fulla av hormoner, men det behövs mer av annat slag.

Du kan ju själv börja så smått; nästa gång du vill byta partner, byta bil, byta arbete för att må bättre, hitta i stället en positiv grupp att tillhöra där du känner dig ”hemma”. Du är i grund och botten ett flockdjur som letar efter flockens beskydd och igenkännande. Då får du lugn i din ensamma själ.

Ingvor Sabina Le John är f.d. högstadielärare med historia/etnologi som ett av sina intressen. Hon har just avslutat ett arbete om sin mormors mors liv under 1800-talet som ska publiceras i Vissefjärdas hembygdsbok till jul. Hon översätter böcker åt Bruno Grönings Vänkrets samt driver ett projekt i sin stadsdel Kirseberg i Malmö där hon bor. Hon startade sidan Kirseberg News 2014 (www.kirsebergnews.hemsida.net ) som ett försök att skapa en känsla av kontinuitet mellan områdets historia och ett modernt Malmö som håller på att växa fram, allt för att ge nyinflyttade en känsla av en ” mental hembygd” i en tid av uppluckrad gemenskap.

66 thoughts on “Gästskribent Ingvor Sabina Le John: Den anomiska människan

  1. Kuckeliku skriver:

    En kraftfull argumentering mot ”liberalism”, kan man hävda. Alternativet är vare sig konservatism eller socialism, utan en medborgarorienterad ekosocialliberaldemokrati. Och så behöver vi börja införa medborgarinkomst. Det blir allt svårare att ordna meningsfulla arbeten åt alla.

    Liked by 1 person

    • Kuckeliku skriver:

      Jag har skrivit en text om värden och motivation som jag tror är väldigt bra, men jag tvekar lite att publicera den, eftersom perspektivet med viss nödvändighet blir ganska individorienterat. Vi behöver förvisso individorienterad kunskap, men vi behöver också gemensamma samhällsvärderingar som är rimliga. Utan sådana finns det viss risk att människor blir ännu mer ”anomiska”.

      Därför har jag tillskapat proto-partiet EkoSoLiD/ Medborgarpartiet EkoSocialLiberalDemokraterna som du kan följa på facebook.com/ekosolid . Där kommer jag också alldeles snart börja publicera min text om värden och motivation, som reder ut en del av de mest fundamentala livsfrågorna. Det går ännu inte att bli medlem i partiet, eftersom jag först vill känna ett större sug efter partiet och dess idéer, men börja gärna följ det jag skriver på EkoSoLiDs sida!

      EkoSoLiDs allra tyngsta värdering är hållbara demokratiska samhällsordningar, eller med en kortform jag nyligen tillskapade: hålldemokrati. En hållbar demokrati förutsätter ekologisk och ekonomisk hållbarhet, ett mått av frihet, ett mått av social omsorg och ett motstånd mot gränslös globalism, eftersom demokratierna vi har tills vidare i allt väsentligt är nationella. En gränslös globalism blir anti-demokratisk och djupt destruktiv.

      Gilla

  2. Eva Danielsson skriver:

    Det är min övertygelse att marknadsekonomi och valfrihet och, ja, frihet på alla sätt är att föredra framför klanliknande flocktillhörighet med förutbestämda roller och rigida sociala mönster.
    Frihet i sig ger inte trygghet men motsatsen, ofrihet, är värre som jag ser det.

    Jag håller med om att tydliga och goda, inte för snäva, normer att förhålla sig till behövs. Samhället, liksom familjen, är till för att skapa en trygg inramning för individen och bör stå för normer och stabilitet och en samhällsutveckling med eftertanke.
    Inte kasta allt överbord alltså, om inte kvalificerat förtryck pågår. Var hela det västerländska samhället i en tonårsfas under sextio-och sjuttiotalet? Kanske dags att bli ansvarstagande vuxna nu i så fall.

    Individens frihet att tänka och tycka och känna och få yttra sig är centralt i ett gott samhälle och i en bra familj eller annan sorts grupp. Om man som individ känner sig respekterad, kan man ha kontakt och vara intresserad av utbyte och samarbete med andra, utan att behöva ge upp för mycket av sig själv. Grupper med utrymme för meningsutbyte och med personer som har integritet, blir bättre grupper än grupper av ja-sägare. Så hänger det ihop för mig.

    När balansen är god mellan ens personliga integritet och ens behov av grupptillhörighet är det som bäst, alltså.

    Jag hoppas vi strävar efter en samhällskultur som ger samhörighet och möjlighet att vara delaktig och kunna få ta ansvar och kunna få en social flocktillhörighet. Ett samhälle som också värnar om familjen, den personliga flocken, som ska ge grundtryggheten för att kunna bli en enskild individ som mår bra med sig själv.

    Idealet alltså att varken behöva vara ofrivilligt faktiskt socialt ensam eller att känna sig ensam inuti.

    Liked by 4 people

  3. Bo Svensson skriver:

    Visst finns det normer: Du skall vinna respekt och uppskattning genom att vara duktig och trevlig. – Odla någon kompetens så att du kan fungera som en tillgång för dina medmänniskor. – Och ingen är förpliktigad utöver sin förmåga.

    Marknadsekonomi är en del av rättsordningen och ”okontrollerad marknadsekonomi” är ett dimmigt begrepp. – Rättsordning har man istället för kontroll i betydelsen myndig styrning.

    Boxas gjorde man förr. – Nu finns det effektivare kampsporter men att träna sådana gör ju bara våldsbenägna unga män allt mera ohanterliga.

    Gilla

  4. Lars Strömberg skriver:

    ”…hitta i stället en positiv grupp att tillhöra där du känner dig ”hemma”. Du är i grund och botten ett flockdjur som letar efter flockens beskydd och igenkännande. Då får du lugn i din ensamma själ. ..”
    Jag tycker att det här med grupptillhörighet, flock och sådant är väldigt intressant.
    Förmodligen tycker jag det på grund av att jag aldrig har trivts sådär jättebra i grupper.
    På grund av min egen känsla för grupper, så har jag ganska svårt att förstå och se fördelen med grupp.
    Här kommer några tankar om detta:
    Grupper likriktar.
    Att tillhöra gemenskapen blir betydligt viktigare än att tänka självständigt.
    Gruppen används i egoistiskt syfte.
    Det finns ett yttre skal runt gruppen. Dess gräns mot ”omvärlden”. Inom gruppen läggs energi på att positionera och hävda sig.
    Den viktiga sammanhållningen skapar även friktion. Friktionen leder till energiförluster i form av intriger.
    Nej, jag är ingen asocial ensamvarg som tar avstånd från människor.
    Däremot är jag hyfsat övertygad om att det är viktigt att vara oberoende. Oberoende i tanke och oberoende av grupptrygghet.

    ”Är du Sosse?” ”Nej, jag är varken sosse, eller moderat eller pingstvän eller AIK:are eller Hip-hopare. Jag är Lars Strömberg.”

    Liked by 1 person

  5. uppstigersolen skriver:

    Hm, inte sjutton är det många av oss svenskar som känner sig konstiga. Möjligen är det att folk fortsätter att rösta på knäppskallar som driver samhället i fel riktning. Se Patriks kommentar om Strandhäll . Vilket stolpskott hon är.

    Liked by 3 people

  6. johan utan land skriver:

    Jag blev misstänksam redan när jag kom till orden ”den franske sociologen”.

    Mycket riktigt är det samhällsomstörtande postmodernism som predikas. Metoden att ‘behandla’ samhället istället för den individ som ställer till skada har redan prövats allt för länge i vårt prövade land. Är det någon som är nöjd med resultatet?

    Herrar Durkheims och Menton tankar är inte en del av lösningen. De är en stor del av problemet. Jag betackar mig för att uppgå i deras totalitära gruppgemenskap.

    Med detta sagt är artikelförfattarens ambition att försöka ”ge nyinflyttade en känsla av en ”mental hembygd” ” hedervärt och det finns också några tänkvärda tankar bland allt flummet.

    Liked by 1 person

    • gubbeligo5 skriver:

      Durkheim är ju annars mest känd för sina idéer om altruism och altruistiskt självmord, d v s gruppens bästa framför individens. Gillar inte heller Durkheim men när det handlar om Sverige så vete sjutton. Begår man inte ett andligt altruistiskt självmord när man undertrycker sina egna tankar och åsikter för att fortsätta tillhöra sin flock?

      Gilla

  7. Erik2 skriver:

    Ja, vi måste tillhöra en grupp för att fungera. Gruppen är evolutionärt vår klan. Inom en klan utvecklas grupptillhörighet där generella omvårdnadsbeteenden är rationella. Alltså inte bara omvårdnad om egen avkomma. Vår grupps genpool stärks som helhet om vi är rädda också om andras barn. Radikalt avvikande genpooler upplevs som förvirrande på ett omedvetet plan. Omvårdnaden av andras barn blir inte rationell då många grupper möts. Det uppstår då perioder av instabila tillstånd. Det kommer att rätta till sig, ny jämvikt kommer att uppstå men mellanperioderna är svåra. Spontan blandning av genpooler upplevs spm positivt medan tvångsblandning upplevs extremt omstörtande och existensiellt hotande. Våra styrande begriper absolut ingenting om vad dom håller på med. Ingenting. Ju mer skatt och styrning och satsningar man ger sig på desto värre kommer det att bli. Släpps taget och vi medborgare får egenmakt via egna pengar så kommer integration att ske. Vi gillar varandra här i landet. Nya som gamla medborgare. Faktiskt. Vi kommer att blanda oss mycket bra bara den obegripligt obegåvade eliten låter oss vara.

    Liked by 2 people

  8. oppti skriver:

    Malmö är inte Sverige. Vi som bor på landet eller i välordnade områden upplever fortfarande normfylld vardag där man hälsar på okända och vågar möta blicken från passerande-oavsett om vederbörande har ljus eller mörk hy.

    Liked by 1 person

  9. MartinA skriver:

    ”hamnat”? Hamnat? Hamnat! Jaha, så ”det bara hände” då?!! Att skriva en sån här artikel utan att erkänna att angreppen på alla normer är högsta politik från statsapparaten. Och utan att nämna invandringen. Är faktiskt inte ok, inte i dagens läge, inte när tusentals svenskar genom stora ekonomiska och sociala och fysiska uppoffringar flyttat åsiktskorridoren där det faktiskt går att diskutera, ja, då skriver Ingvor Sabina Le John en artikel som hör hemma 2014. Hennes artikel bidrar inte det minsta lilla för att flytta åsiktskorridoren, hon bara parasiterar på andras uppoffringar och andras kamp. Usch!

    Liked by 5 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Rubriken är felaktig. Det är inte individen som är anomisk, det kan hon inte vara, utan samhället. Sosseriet har skapat ett samhälle där individerna inte har några gemensamma normer och värden, ingen värdegrund, utan där alla flyter om kring anomiskt. Men var och en individ har sina normer, annars är hon död. Åsiktskorridoren och rasistankalgeslserna syftar till att få individer med en traditionell och svensk värdegrund att undertrycka denna så att inga nomiska öar, åtminstone inga svenska och traditionella, uppstår. Likväl har de flesta riktiga svenskar denna gemensamma traditionella svenska värdegrund. Vi måste krossa åsiktskorridoren, vederlägga rasismanklagelserna och repatriera minst en miljon utlänningar. På så sätt kan vi återskapa ett nomiskt samhälle med åtta miljoner passande pusselbitar i, som kan finna lugn, lycka och harmoni i detta svenska samhälle.

      Liked by 3 people

      • Hortensia skriver:

        Ja, Fredrik, vi behöver återskapa ett normalt samhälle istället för dagens – sjuklöverskapade – animalt normlösa stenålderskaos…

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Jag skrev ett mycket kritiskt svar på din Jordan Peterson kommentar, det verkar inte ha postat. Individualism är omänskligt och det är dåraktigt i dagsläget. Pröva att argumentera en mot två, pröva att slåss en mot fem. Det är omöjligt och individualism är ett dödligt gift.
        Normer skapas i grupp, ej individuellt. Du och jag delar kritik av staten, och har libertarianska värderingar. Detta är ej samma sak som att vara individualist. Människan är ett flockdjur, det är det enda sättet vi kan existera.

        Vidare, hela den postmoderna staten är extremt normativ. Normer har inte propagerats så här hårt på svenskarna ens på den svartaste protestantiska tiden. Staten ger sig på barnen redan på dagis som jag läste igår på en sida som är oartigt att länka till här. Det är ytterligare en sak som jag invänder mot artikeln, att den påstår att inga normer finns. Det är tvärtom, bara att normerna som finns ej är organiska utan socialistiska.

        Dessutom är lugn, lycka och harmoni möjligen individuella livsmål men kan knappast vara ett mål för ett samhällsbygge. Målet för alla samhällsbyggen är militärt våld. Allt utöver det målet är förtryck och ondska.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        JBP har liksom jag inga invändningar mot att vi är flockdjur. Men flockdjur agerar vart och ett för sig. De är liknande träd i samma mylla, men de har alla en egen trädkrona. Den politiska kollektivismen säger att individerna förbinds transcendent och bildar enheter med ett överordnat medvetande. Förbindelsen är i fel ända. Det är trams och ett löjeväckande genomskinligt sätt att dölja att ledarna överordnar sitt intresse menighetens. Vi skall inte spela med i det fula spelet.

        Det är för övrigt inte alls svårt att argumentera en mot hundra tusen, så länge debattens regler efterlevs. Svårt är att argumentera hederligt när man inte har sanningen på sin sida. Sanningen, verkligheten, är socialismens värsta fiende. Inte vi som tycker annorlunda.

        Gilla

    • Ingvor Sabina Le John skriver:

      Det ena utesluter inte det andra. Den anomiska människan som begrepp myntades vid övergången från bondesamhället till industrisamhället. När sedan det moderna samhället stabiliserade sig fann individen en ny ro. När allt nu är i gungning igen där olika krafter sliter i människan; både en politisk elit och starka marknadskrafter samt en migration med sina normer, så finns det skäl att påminna om begreppet igen.

      Gilla

  10. Moab skriver:

    Goda normer skapas inte över en natt men dåliga kan staten söka att påföra, som stalin, Hitler eller Löfven. Den så påfallande aggressiviteten mot oliktänkande, att i TV anspela på nazism är ju samma sak som att kalla någon ett vidrigt jävla svin men det är norm idag, visar på hur fort det gått utför. Malmö är en förlorad stad, det blir ett enda stort ghetto. Det går bara utför, idag i SvD bakom betalvägg någon ”journalist” som säger att det ljugs om våldtäkter. Man behöver inte läsa för att veta vad som står. Samtidigt i verkligheten, en afghansk talesman som döms för sexuellt övergrepp på minderårig på ett konfirmationsläger, vuxen afghansk man bland konfirmander. Kan vi sjunka lägre? Jag tror inte det, kanske skall vi skapa en fristad för världens alls pedofiler i Sverige?

    Liked by 7 people

  11. Aha skriver:

    Skribenten skriver ”fast i oss som var unga på den tiden och framstår fortfarande som något mystisk, dold och lite skrämmande. Som om något skulle komma till sitt obönhörliga slut genom att bejaka friheten från normer”.
    Vill bara ödmjukast anmäla att så var inte fallet för mig, ej heller, följaktligen, hos mina kamrater. Följaktligen därför att man rör sig nog i kretsar som är som en själv.
    Den beskrivna upplevelsen ansluter väl till hur 68-rörelsen kände och uppförde sig och det bör väl även för tiden vid -68 rörelsen noteras att den stora (?) majoriteten gick in för att skaffa sig goda jobb och var inte alls fångade av 68-rörelsen.
    Därmed sagt att det anomiska, normlösa, samhället har drabbat individer med olika intensitet, till stort förfång för de som stått med båda fötterna på jorden.

    Liked by 3 people

  12. Orolig skriver:

    Håller både med och inte. Egoismen breder ut sig, ja. Samhället håller på gå sönder, ja. Men, det är individerna som bygger upp samhället. Bristen på goda värderingar är det som bryter sönder. Bristen på att inte vilja inordna sig bryter sönder. Och det är individens ansvar att vilja bidra och ge.

    Liked by 3 people

    • Lars Strömberg skriver:

      ”… det är individerna som bygger upp samhället. ..”

      Ja! Vi pratar nog i ALLDELES för stor omfattning om samhälls-konstruktioner och ägnar lite löjligt mycket fokus på att slänga oss med mer eller mindre fina, samtidigt som diffusa ord och uttryck:
      Postmodernism; Liberalism; Kommunism; Socialliberalism och liknande.
      Diskussioner och inlägg är välfyllda med dylika ord och begrepp.
      Eller, begrepp, förresten… Vem ägnar en tanke åt att verkligen begripa vad dessa begrepp betyder?
      Vet vi ens om vi menar samma sak med ord som Postmodernism och Socialliberalism?
      Nej, utveckla hellre än att paketera!

      Gilla

  13. Elisabeth skriver:

    Ja, det är viktigt att känna sig ”hemma”, att känna gemenskap. Ett bra recept är just att delta i föreningar som har platsen som intresse ( bibliotek, hembygdsgård, kyrkan, naturen) eller som har olika hobbies och aktiviteter som gemensam nänmnare.
    Men vi anar nog alla varför den sociala oron växer så snabbt just nu , varför känslan av övergivenhet finns. Det är inte lätt att traska till hembygdsföreningen för den som knappt känner igen sin lilla småstad längre. det är inte lätt att ta sig till Bibliotekets vänners föredragskväll när man är rädd för härskande ungdomsgäng. Och övergivenhetskänslan och frustrationen kommer sig av att man förstår att denna abrupta förändring till det sämre skett och sker med politikers och myndigheters godkännande.
    Men ändå, det är bra initiativ du tar, Ingvor Sabina Le John, man måste börja ”gräva där man står”.

    Liked by 3 people

  14. Brtitt-mari skriver:

    Ämnet kan kokas ned till orsak och verkan. Sociologi handlar om kollektiva flöden. En högre form av orsak och verkan. Genitik handlar om hur enzymsystem uppträder i en molekylär värld av intrikata orsakssamband. En lägre form av orsak och verkan.

    Men sociologi och genitik är grenar av samma träd.

    Att reda ut hur orsak och verkan griper in i varandra är i stort sätt en omöjlighet, speciellt för överordnade mer komplexa mänskliga sammanhang berörs.

    Där finns en farlig politisk tendens om att hittar man bara orsak och verkan förvandlas individen själv till ett offer. Eget ansvar försvinner. Men vår förmåga att hitta orsak och verkan är knappast särskilt god. Hittar vi den – bra. Men hittar vi den inte – finns den likväl.

    Hur, var och på vad sätt individens ansvar och samhällsansvar griper in i varandra förvandlas lätt till en politisk fråga. Orsak och verkan politiseras och dras genom ideologiska filter. Och då kan förövare förvandlas till ett hjälplöst offer. Var det inte det en polisiär myndighetschef nyligen antydde.

    Jag tror detta synsätt är ytterst farligt för ett samhället. Vi får aldrig förringa egenansvaret. I ett samhälle där alla kastar runt i enda tumult av orsak och verkan – förvandlas vi alla till offer – och varför skall vi då ha lagar och regler att följa? Kaos bli följden av en fullföljd offerroll.

    Bara för att det finns orsak och verkan försvinner inte moraliskt ansvar. Odlas offerrollen fullt ut – försvinner moralens kitt. Och utan den inga fungerande samhällen.

    Liked by 2 people

  15. Hovs--hällar skriver:

    ”Vi var unga och rebelliska” … Jaha, ni var det. Men många andra var inte alls sådana. Och hela denna diskurs om hur individens problem egentligen är ”samhällets” fel verkar direkt inspirerad av kommunismens världsbild.

    Konsekvensen av resonemanget blir mycket riktigt att stenkastarna i förorten inte alls är ansvariga för sina handlingar — egentligen är det ”samhället” som spökar igen. Helt klart behövs det fler fritidsgårdar!

    Jag kan ge detta resonemang det erkännandet att ett samhälle verkligen behöver tydliga normer för att kunna hålla ihop. Och detta konstaterande är ingen nyhet, utan exakt vad alla människor alltid har predikat, som INTE är lierade med vänsterns värderingar!

    Människor av det mera konservativa slaget gillar inte snabba förändringar av samhällets sociala normer — och brukar vederbörligen hånas för denna mentala tröghet av de radikala personer som nu genast vill ”fixa” allt de ser som ”dåligt”.

    Och dessa storvulna radikaler finner sig till sist hamna i precis samma situation som Janis Joplin i texten …”freedom is just another word for ‘Nothing left to loose’!”

    Ja just det — nu när ni har förstört samhället, så sitter ni där och är ”fria”…! Exakt vad PK-sekten kan se fram emot när de lyckats riva ner allt vi och våra förfäder under sekler byggt upp: en tomhet och ett kaos. Som fd. Jugoslavien efter inbördeskriget.

    Redan nu ser vi tydligt början på detta kaos — läs ex-vis dagens andra artikel: ”Våld på sjukhus”.

    Liked by 3 people

  16. Björn skriver:

    Mycket högtravande teorier! Sveriges nuvarande krisläge har ORSAKATS av sanslöst naiva politiker, som för att uppfylla drömmen om det mångkulturella paradiset, MEDVETET lockat hit och släppt in, hundratusentals dysfunktionella människor som ALDRIG någonsin kommer att bli delaktiga i, eller bidra till, det SVENSKA samhället! INGA ANDRA än ”87%-arna” och deras politiker, kan göras ansvariga för dagens situation!!!

    Liked by 4 people

    • Hovs--hällar skriver:

      Exakt. Sådant här visar vilken förfärande utbredd förvirring det finns i samhället under den prydliga ytan.
      En förvirring som underblåses av PK-sekten, då den stämmer exakt överens med PK-sektens allmänna världsbild — där invandrare från främmande kulturer närmast helgonförklaras medan deras motparter, representanter för det svenska samhället, däremot ses som onda.

      Ett symptom på ett totalt förfall, varav samhällets oförmåga att åtgärda övergreppen på sjukhus bara är ännu ett symptom — eller snarare ett tecken på PK-sektens fortsatta framgångar.

      Liked by 1 person

  17. Sten Lindgren den äldre skriver:

    En särskild aspekt på det som tas upp, eller vart detta kan leda till, är enligt min mening den växande mentala ohälsan bland unga. Jag är absolut ingen expert inom området. Det finns , tror jag, sannolikt alltid ett sådant inslag i befolkningen men jag befarar att den oroliga samhällsmiljö vi har idag inklusive en del människors leverne medför ökande ohälsotal. Jag tror exempelvis att skolmiljön i kombination med dåliga hemförhållanden leder till att vissa insjuknar som under andra förhållanden skulle vara friska. Jag skulle t o m vilja hävda att symptomen kan vara en fullt logisk reaktion på konstig påverkan som känsliga personer kan utsättas för.

    Man kan då inte göra det så enkelt för sig som att hävda att det beror på att vissa utsätts för orättvisor utan många är i hög grad medansvariga. Sådana saker är tabu att ta upp.

    Ett aktuellt exempel är något sorts initiativ mot barnfetma som en del personer med hög svansföring initierat. Dessa driver frågan ungefär som en kampanj i Dagens Industri för elbilar men duckar totalt för den här sortens frågor. Dvs vilket ansvar har individen och hur bemöter samhället genom kultur, media, skola, föräldrar etc det uppväxande släktet?

    Liked by 1 person

  18. Henning skriver:

    Tror att Le Johns funderingar måste utökas till att omfatta individer/grupper från samhällssystem som i grunden inte alls är konforma med västerländsk liberalism, dvs de islambaserade samhällssystem vars invånare nu i stor omfattning börjat bosätta i Sverige. Den genomsnittliga graden av anomi i dessa grupper borde vara skyhögt större och vi ser tydliga tecken på att så är fallet. Tyvärr finns få gemensamma samhällslösningar på sådan anomisk diskrepans. En utsikt över Mellanöstern ger vid hand att lösningen ligger i en uppdelning av land och territorium utifrån etnisk och religiös tillhörighet. Jag är ganska säker på att vi kommer att se detta ske också i Sverige på sikt.

    Liked by 1 person

  19. Lars skriver:

    Om jag nu förstått rätt så räknas Comte och Durkheim som skapare av sociologi som studieämne. Durkheim observerade samhällsförändringen i slutet av 1800 talet med den snabba industrialiseringen, urbaniseringen, marknadskrafternas dominans och förvandlingen av befolkningen till löntagare och liberalismens individualitet och började studera samhällsförändringen och hur det påverkade individerna. Han tittade bl.a. på den ökande självmordsfrekvensen som en beroende variabel. Framlidne psykologiprofessorn Karin Johannesdottir ägnade tid och skrev böcker kring hur synen på psykiska problem ändrats och hur samhället påverkar uppkomsten av problem och jämförde situationen under slutet av 1800 talet och framväxten av stora mentalinstitutioner med vår tid, som också är en period under snabb förändring. Idag har vi ökande andel stressrelaterade sjukdomar liksom man hade då, men under annat namn.

    Det här är relevant för vår tid. Liberalismen predikar individens credo, men vi är sociala varelser som drivs av social motivation till grupper som familjen, skolan, arbetslivet, fritidsorganisationer, vänskapsgrupper. Kultur, normer, gott och ont som värderingar bildas i grupper. Självmonitoreringen i sociala relationer skiljer sig utan att det ena är bättre än det andra. Jag har låg sådan och säger vad jag tycker och bryr mig mindre, andra har hög. Jag är mer individualistisk än många andra, men jag är beroende av gruppen, jag är vad jag haft för relationer med grupper. Jag själv är de roller jag haft gentemot andra. Det här är inget socialdemokratin hittat på som en del högerspöken ständigt för fram utan en inneboende motsättning i vårt kapitalistiska system mellan individualisering och behov av kollektiv.

    Liked by 1 person

  20. Anna Lindén skriver:

    Tack för ett välskrivet och tänkvärt inlägg, Ingvor Sabina. Dagens Sverige befinner sig i ett anomiskt kaos. Ett första steg på bättringsvägen torde vara att återupprätta rättsstaten, göra oss av med alla aktivister och politruker som barrikaderat sig på de svenska myndigheterna och ersätta dem med kunniga och oväldiga ämbetsmän.

    Liked by 1 person

  21. Determinism skriver:

    Sociologiska orsakssamband är knepiga.
    Där finns tyvärr en tendens i samhället att resonera – att om vi bara hittar orsakssambanden omvandlas individen genast till ett offer för just dessa omständigheter. Eget ansvar trollas bort.

    Men vår möjlighet att hitta orsak och verkan är starkt begränsade. Allt som sker har alltid vissa orsakssamband. Men att finna dem med säkerhet är tämligen omöjligt i de flesta fall.

    Men om världen fullt ut betraktas som deterministisk – hur förhåller vi oss då till moralbegrepp och brottslighet?

    Vi kan inte handla och agera som om världen följer deterministiska lagar. För då försvinner skillnaden mellan offer och gärningsmän. Även förövare förvandlas då till offer.

    Även om världen fullt ut vore deterministisk måste vi likväl agera som om den inte vore det. För i en helt deterministisk värld finns inte rum för eget ansvar. Snabbt skulle normlöshet och brottslighet sprida sig. Den fria viljan måste få finnas med i ekvationen och tillåtas skapa ett visst handlingsutrymme.

    Så bara för att vi anser oss ha hittar orsak och verkan i sociala sammanhang kan vi inte sudda ut det egna moraliska ansvaret. För då odlas offerrollen fullt ut – och då försvinner allt moraliskt kitt. Offer och gärningsmän likställs. Och då upphör samhället att fungera, deterministiskt styrt eller ej.

    Gilla

    • Lars Strömberg skriver:

      Att likställa orsak med ursäkt är väl ändå en högst primitiv form av dumhet.
      Att förstå skall likställas med att acceptera är en variation på samma resonemangsbefriade tankelöshet.

      Liked by 1 person

  22. Hovs--hällar skriver:

    PS: Men visst blev jag inspirerad att engagera mig. Här i närheten, på ortens skjutbana, brukar ex-vis den lokala skytteklubben hålla sina övningar… kanske man skulle gå med?

    Gilla

    • cmmk10 skriver:

      ”I spåren av det anomiska (normlösa) samhället har alltmer förvirrade liv följt; …”

      ”Anomi betecknar ett socialt tillstånd i vilket ett kollektivs gängse normer och värden (som kan vara religiösa, sociala eller moraliska) är ifrågasatta och därmed på väg att avta i styrka. Inom sociologin introducerades termen av Émile Durkheim (1858-1917) .”

      Gilla

  23. Sixten Johansson skriver:

    Tack, Ingvor Sabina, temat är centralt! Och tack, alla andra tänkande, kunniga, rakt kommunicerande kvinnor, som läser och skriver på DGS. Ni har en nyckelroll!

    Ett evigt problem är att verkligheten inte låter sig gripas, medan orden lurar oss att tro att vi hanterar rediga verklighetssjok. Ta tre centrala ord här: flock, samhälle, norm. ”Flock” kan vara en mobb, ett organiserat kollektiv, en sekt eller klan, ett organiskt samhälle. ”Samhälle” kan syfta på det osynliga kittet som binder samman – eller det offentliga, de institutioner som påverkar och reglerar även sociala band.

    Émile Durkheim, en av sociologins grundare (kring 1900), förutsåg normlöshetens skadeverkningar ur ett konservativt perspektiv. Han betonade att det var kittet som behövde återskapas för att individen skulle bli frisk igen. Robert Merton (sic!) betonade de sociala strukturernas roll (1938) och tyngdpunkten försköts sedan allt mer mot dagens PK-istiska statstrogna allmaktsperspektiv.

    Jag hittade en färsk, lite hoppingivande studie. Dagens polarisering är så djup att många dissidenter ser separation som enda lösningen: de måste bilda en egen flock. Men Sparkman & Walton visade åter att aktiva nyckelpersoner, som får vetskap om att vissa normer är på väg att förändras, gärna hoppar på förändringståget. Sedan imiteras deras beteende av många andra. Så välriktad kommunikation kan få vindar att vända.

    (googla: journals.sagepub.com ”Dynamic Norms Promote Sustainable Behavior, Even if it is Counternormative”)

    Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      Jag började läsa en bok av Karin Johannisdottir i ämnet här, men kring hur man såg på psykiska problem historiskt. Jag slängde den efter ett tag för jag upplevde att hon hade en socialkonstruktivistisk dvs post modern inriktning. Jag hade kanske helt fel i det, men jag upplevde att hon hade en tendens se psykiska problem post-modernt som en fråga om hur man i samhället uppfattade och beskrev dvs man skapade de psykiska problemen som en tankemässig konstruktion. Jag lutar mer åt att det har med social motivation att göra, att det såtillvida är biologiskt givet av vårt sätt att fungera, inte genetiskt betingat, men helt beroende av relationerna med andra historiskt och nu. Det är en hypotes. Durkheim var väl å andra sidan positivist om jag minns rätt. Hursomhelst är jag övertygad om att vi är socialt beroende varelser, i den bemärkelsen flockdjur, vi fungerar inte som individer typ en snöleopard som lever ensam utan måste leva i ett socialt samspel för att överleva. Undrar just hur renodlade individualister tror sig fungera i en värld utan ICA, Postnord, Preem, Konsum, TV mm.

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Jag läste här och där i Karin J:s anomi-artikel på alba.nu och blev förvånad över min egen irritation, för ämnesområdet intresserar mig verkligen (som ren amatör). Jag undrar om hon trots sin beläsenhet verkligen i grunden förstod Durkheims självklara konservativa grundsyn, eftersom den djupare idékonservatismen verkar ha slagits ut i Sverige någon gång på 1970-80-talet. Som ung man då och fram till år 2015 kom jag aldrig i kontakt med den. Utifrån dagens verklighet och medvetenhet kan vi förmodligen hämta mer substans och relevans ur det som skrevs före 1900 än ur allt det senare ordmagiska, utopiska och pladdriga.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Man behöver inte gå vägen till ideologier – konservatism kontra ‘post modern vänster’ utan socialkonstruktivism bör jämföras med den positivistiska traditionen vetenskapligt främst Karl Poppers vetenskapsteori (1930 tal) som förutsätter att värden ontologiskt finns och att våra teorier måste byggas så de kan falsifieras och efterhand ersättas.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Det postmoderna kan spolas ner i vasken och vetenskapsbyggandet ska förstås sitta i högsätet. Men det vetenskapliga tänkandet är också mycket ofullkomligt i sig, ett självbedrägeri som ger imponerande byggen, men ändå bara en sorts luftslott, korthus. Min intuitiv-logiska förklaring skulle vara att bara ”materiavetenskaperna” kan få mer direkt kontakt med verkligheten. Alla humanvetenskaper måste brottas med kedjan från materia ”uppåt”: – – liv – – medvetande (individuellt och kollektivt) – – kommunikation (om verkligheten). För att kollektivet ska överleva långsiktigt krävs förmodligen också att det postulerar någon sorts yttre punkt och riktat fält (som t ex kan kallas Gud).

        Socialismen och postmodernismen är bara markkrypande utopier, (materialism + ordmagi = ideologi). Ett ”paleokonservativt” tänkande (realism + transcendent idealism) är däremot en typ av ideologi som kan gripa över alla stegen i den nämnda kedjan. Den rymmer alltså även en för det sociala medvetandet nödvändig metafysik, vilket den moderna vetenskapsteorin har förkastat. Vetenskapernas stora begränsningar är dessutom tunnelseendet, revirpinkandet och övertron på den verbala kommunikationens exakthet, bärkraft och räckvidd.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Postmodernism är en vetenskapsteori som då kallas socialkonstruktivism. Det har inte med socialism att göra. Man kan vara konservativ, liberal eller socialist och samtidigt vara socialkonstruktivist. Exempelvis sådana tankekonstruktioner som att socialismen är det stora problemet och har skapat post-modernismen är inte i överensstämmelse med en positivistisk teori över hur världen formats och följaktligen post-modern! Signaturen Fredriks teorier om konservatism är på samma sätt socialkonstruktivistiska dvs det är ett tankebygge utan kontakt med jorden, men kan naturligtvis ses som en ideologi, men inte de delar som avser framväxten av det goda samhället som historiskt belagd trial and error process.. Framförallt som invändning mot ditt resonemang – socialkonstruktivismen räknas som vetenskapsteori! Personligen håller jag det inte högt utan ansluter mig till Popper.

        Logiken är snårig, demarkationslinjen mellan positivism typ Popper och socialkonstruktivism kan vara svårupptäckt i praktiken. Vi utgår ju alltid från en teori om världen, skillnaden är hur den formuleras och att den har förklarings- och prognosvärde i Poppers fall. Man kan också skilja på normativ och deskriptiv teori här. Vetenskapligt enligt Popper utgår från att bygga en konceptuell modell och utifrån den konstruera hypoteser som kan falsifieras. Det är ändå inte tillräckligt om vi ser på skillnaden mellan experiment och målmiljö, det är inte säkert att de förhållanden som gäller under experimentet gäller målmiljön. Skönt man inte är vetenskapsman! Verkar jobbigt. Socialkonstruktivismen betraktar ofta människan som ett oskrivet blad. Alla egenskaper är en följd av social miljö. Jag uppfattar ändå inte det som kärnan i teorin.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Lars, jag ska studera det du skriver om socialkonstruktivismen som vetenskapsteori och på längre sikt analysera hur min egen helhetstrevande verklighetssyn förhåller sig till Popper. Men som du märker skriver jag bara som självbildare och folkbildare, för jag har sett hur lite teorier och teoretisk kunskap väger i det verkliga livet.

        Jag har alltid avskytt ordet postmodernism i de här sammanhangen. Utanför arkitekturen och bildkonsten är det bara en löjlig kulissterm älskad av elitistiskt pladdrande viktigpettrar. Socialkonstruktism är en genomskinligare och redan därför klart bättre term. Jag ska läsa på, men spontant förstår jag inte hur detta internaliserade och politiskt påbjudna tänkande kan förvandlas till en vetenskapsteori – kanske som relativistisk pseudovetenskap? Annars är det mycket svårt att skära bort de ordmagiska verktygen, anti-logiken, den markkrypande materialistiska utopismen och den (PK-liberal)socialistiskt färgade sociala ingenjörskonsten ur en så här bred och närmast fundamentalistisk verklighetssyn.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Jag lade in fel länk, dokumentet avser lite konspirationsteori trots det till synes vederhäftiga resonemanget. Problemet är att orsakssambandet går åt andra hållet, från en stark stat med djupa finansiella marknader till en stark dollar, inte tvärtom. Det finns många skäl att Nixon åkte till Saudi Arabien under oljekrisen. Troligen för att skydda det ekonomiska systemet med dollar som reservvaluta. Alternativet att oljeländernas bytesbalansöverskott dvs överskottssparande skulle gå till Europa hade tryckt ned de ländernas ekonomier, USA hade däremot underskott.

      Här är länken till årets Nobelpristagare. Världen är inte så lätt förstå sig på. Han pekar på hur den ekonomiska vetenskapens modeller bygger på felaktiga antaganden och resulterar i modeller som inte avspeglar verkligheten.

      Gilla

  24. Lars Strömberg skriver:

    Jag tycker inte det behövs så mycket gemenskap. Inte såpass mycket att gemenskapandet får en huvudroll i livet i alla fall. Och inte som ett självändamål.
    Att uppföra sig väl, vara smidig, tydlig och vänlig utan att lissma. Att hiva prestige och positioneringar åt fanders, att hellre fråga sig: ”Vad kan JAG göra?” än att fråga sig ”Vad borde ANDRA göra?”
    Att prestera EGNA tankar och idéer hellre än att lägga fokus på att kommentera och recensera andras.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Visst, jag håller med, det är kanske så personer med låg självmonitorering i sociala sammanhang tänker och om kreativt arbete ska ske i grupp så måste prestigen bort. Ändå åstadkommer man inte så mycket på egen hand utan i olika grupperingar även om individer som t.ex. Östen Määkitalo Telia hade oerhört stor betydelse för framväxten av mobiltelefoni. Få har förmågan och rätt omständigheter. Baksidan av uppgiftsorienterade arbetsgrupper, vilket jag föredrar, är att hanteringen av människor kan bli instrumentell dvs det är resurser för en given arbetsuppgift. Det ger en urholkning av den sociala sfären och frustrerad motivation. Med åren och samlad erfarenhet blir man kanske ändå mindre beroende av sociala sammanhang, men människan mår inte bra av social isolering.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Med social självmonitorering menas att övervaka sitt eget beteende utifrån hur andra uppfattar det. Hög förmåga glider mot,, tycker jag, vad man nuförtiden tycks premiera och kallar ‘social förmåga’, men som jag uppfattar som att yta tar överhand och ger befordran! Jag kallar dem för ‘organisatoriska djur’ med politiker och journalister som främsta företrädare. Det blir pladder som resultat. Det är något som jag sett tränga in även i privata företag och det är nog tyvärr även kopplat till att man lyft fram kvinnor, som ofta har mycket större fokus på andra i gruppen och syftar till att hålla andra på samma eller lägre nivå och gräns utåt dvs försvar. Troligen en inlärd kvinnokultur som de inte lämnat. Nu har jag haft ett antal kvinnliga chefer och de har skiftat i karaktär, en del har varit utmärkta och någon har försökt skapa ett nät av favoriter. Manliga chefer har också skiftat i karaktären, ett par usla och nedtryckande och självförhärligande med en tro att titel innebar överlägset kunnande, men flertalet har varit uppgiftsorienterade och målinriktade. Jag tror inte det har med kön att göra, men jag tror det har att göra med historiska kulturella skillnader mellan könen som ligger kvar som sediment, men beroende av hur omgivningen är, hur företagskulturen är eller den politiska och mediala. Media ger ju hela tiden exempel på vad man ska tycka och anse, så genomslaget är stort.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s