Verklighet och trossatser – ett försök till svar

Anders Leion

I en del kommentarer på mina texter har man efterfrågat vilken lösning jag ser på de problem, som jag brukar beskriva. Visst har jag tankar om det, men de är inte intressanta – därför att de inte kommer att ha någon betydelse. Det beror på att politikerna rör sig i en annan verklighet, som endast delvis överensstämmer med den jag och många med mig ser.

Hur kan det komma sig? Min situation överensstämmer med den en protestant hade i ett katolskt land – eller en katolik i ett protestantiskt – på sextonhundratalet. Det var bokstavligt blodigt allvar att ta ställning mot den rådande trossatsen – trots att den inte hade särskilt mycket vettigt att säga om vanligt folks vardag. Däremot var tron och den apparat som förvaltade den ett effektivt medel för makten att behärska folket. Likadant är det idag.

De på förhand bestämda utsagorna om verkligheten är viktigare än att undersöka denna och därefter utforma en politik. Det finns visserligen undantag. Brottet mot den förväntade och önskade säkerhetspolitiska utvecklingen har under de senaste åren, som en följd av Rysslands ökade rustningar och aggressivitet, blivit så tydligt att den svenska försvarspolitiken faktiskt (något) förändrats.

Men på alla de områden som inte utsätts från någon liknande chock, fortgår praktiken som vanligt. Och denna praktik innebär att man utövar ett slags teologi. Som under alla de år då religionen bestämde vad som var rätt och riktigt, och därmed vad som kunde sägas och göras, rör sig debatt och samtal i cirklar. Argumenten växlas som ping-pongbollar mellan kontrahenterna i matcher utan slut. Hur kan det komma sig? Det beror på att man i det längsta undviker verklighetens domslut. Det är man rädd för. Man vill inte undersöka. Då skulle man ju tappa kontrollen och bli överflyglad av sakkunniga. Det vore en politikens kapitulation. Och när man någon gång gör en verklig undersökning stoppas den regelmässigt längst ned i en byrålåda.

Det finns många exempel. Bostadspolitiken är ett. Arbetsmarknadspolitiken ett annat. Redan på sextiotalet var bostadspolitiken väl utredd och hyresregleringen nära att avskaffas. Bertil Ohlins och folkpartiets krånglande satte stopp för det och sedan har inget hänt. Som nyanställd på Sifo (för nära 40 år sedan) frågade jag anställda på olika företag hur de fått sina nuvarande jobb. Bara en liten andel, 15 procent vill jag minnas, svarade ”arbetsförmedlingen”. Jag fick ett argt brev från Arbetsmarknadsstyrelsen för mitt elaka tilltag. Nu är andelen så liten och tillståndet inom arbetsmarknadspolitiken så välkänt att ingen – inte ens berörd myndighet – orkar bli upprörd.

Två andra upplysande exempel är biståndspolitiken och skolan. De behandlas helt olika. Biståndspolitiken är helt fredad, trots att upprepade studier visat att den som bäst är meningslös, ofta skadlig. (Jan Myrdal har gjort åtminstone en värdefull insats. Han tv-film ”Myglaren” avslöjade effektivt biståndspraktiken.) Den skyddas av den likgiltighet med vilken den bemöts. Den angår, tyvärr, bara de närmst berörda – det vill säga dem som den ger en utkomst.

Skolan debatteras däremot ständigt och upprörda röster hörs från elever, deras föräldrar, annan allmänhet – och politiker. Den berör många direkt, ofta på ett för eleverna avgörande och förödande sätt. Ändå är politiken också här mycket impotent. Fortfarande styrs insatserna av gamla dogmer och reformatorerna kan som bäst åstadkomma halvmesyrer.

Hur skall man förhålla sig i en sådan situation? Vad kan man göra? Vad gjorde de första kritikerna som började sätta sig upp mot religionen? Då hade den politiska korrektheten verkligen muskler. Man gycklade. Detsamma gjorde folk i det gamla Sovjet. Kunde man inte åstadkomma någon förändring kunde man ändå lätta på trycket genom att dra några vitsar.

Tyvärr är det alltför få som gör det i Sverige. Också våra gycklare är snöpta av den politiska korrektheten. En ståuppare (André Wickström) får i Yle:s Finland är finskt frågan om det är någon skillnad att uppträda i Sverige jämfört med i Finland. Det är det, svarade han. I Sverige kan man inte skämta med feminism, invandrare och andra moderna företeelser. Då blir publiken stött (ej ordagrant citat).

Men ändå tycker jag mig skåda en ljusning vid horisonten. Den politiska teologin blir alltmer fjärmad från människors vardag, alltmer likgiltig. Trossatsernas möjlighet att hindra undersökningar av verkligheten blir ändå allt mindre. Tino Sanandaji och andra debattörer har till exempel effektivt punkterat alla de falska argument och föreställningar som styrt invandringspolitiken. Men man ska inte vara säker. Fortfarande låtsas politikerna att de har tron kvar.

34 thoughts on “Verklighet och trossatser – ett försök till svar

  1. Kuckeliku skriver:

    Visst sitter politikerna fast i korkade paradigm som borde övergetts för länge sedan. Ett problem är som jag ser det att ni här på DGS inte har ett tillräckligt gott alternativ. Det finns högeridealister som faktiskt bryr sig om mänsklighetens bästa, men en del är snarare högeregoister som bara vill tänka på sig själva. Vilket man inte kommer så långt med i ett demokratiskt samhälle, eftersom alltför många medborgare bryr sig om mer än sig själva, alternativt är vänsteregoister snarare än högeregoister.

    Här är ett exempel på ett alternativt paradigm som åtskilliga av er inte vill ta till er för att ni är för fixerade vid er själva och eran privatekonomi:

    ”EkoSoLiDs politiska mål är över allt annat att skapa hållbara gemensamma samhällsordningar. Att våra samhällsordningar för närvarande inte ter sig särskilt hållbara bör vara ganska uppenbart:
    * Miljöförstörelse
    * Sinande naturresurser
    * Robotisering som skapar massarbetslöshet
    * Tilltagande förmögenhetsskillnader
    * Destruktiv migration
    * Fortsatt befolkningsökning

    Vi behöver framförallt teknikomställning, medborgarinkomster, ett stopp för folkvandringar och allmän kunskapsökning.”

    EkoSoLiD har en facebooksida på facebook.com/ekosolid

    Gilla

    • Hovs--hällar skriver:

      Kuckeliku — Är det inte vad vi blivit itutade i decennier nu? Hur ”egoistiskt” det är att inte ex-vis släppa hit en miljon MENA-migranter?
      Hur vi enligt Anne Ramberg måste uppoffra oss för det lixom högre goda? Fattigpensionärerna får väl nöja sig med ½ ägg till frukost, för att de ”ensamkommande” ska få nya mobiler, osv?

      Ständigt ska just vi stå tillbaka för något av makthavarna beslutade ”högre” goda. Kanske inte så underligt om många börjar tröttna på den här sortens propåer… och faktiskt slår dövörat till.

      Liked by 1 person

      • Kuckeliku skriver:

        Det är alls inte egoistiskt att säga nej till en massinvandring som gör att vårat samhälle fungerar allt sämre. Vi kan inte vara till nytta för världen när vi kämpar frenetiskt för att vårat samhälle inte skall bryta samman under trycket av en massa nykomlingar som måste integreras. Det är ju en alldeles hopplös kamp, eftersom det alltid finns ytterligare en väldig massa miljoner som vill ta del av svenskt välstånd trots att de inte har så mycket att bidra med.

        I slutändan måste man i ganska hög grad bevaka sina egna intressen för att kunna vara bra för andra människor. Den gränslöst självutgivande kommer gå under i kampen för tillvaron och så åstadkommer man inget bra för världen. Framförallt har våra politiker inte rätt att offra demokratin för ekologiskt sjuka idéer om evig tillväxt och att folk skall kunna flytta runt som de vill i världen.

        Liked by 2 people

  2. Fredrik Östman skriver:

    Det är inte sant att religionen på sextonhundratalet var ett sätt att styra folket. Makten utövades väldigt rättframt med våld. Religionen var, som sig bör, den lilla människans skydd mot övergrepp, meningslöshet och förvirring. Alla dessa kättaruppror och reformatorer gjorde livet surt för de världsliga potentaterna. Du applicerar anakronistiskt en irrationell syn på religionen och den sanna värdegrunden på en tid som ännu inte hade begåvats med denna upplysningstidens inbillningsverk.

    Gilla

  3. svenne skriver:

    ”De på förhand bestämda utsagorna om verkligheten är viktigare än att undersöka denna och därefter utforma en politik”.

    En som försökte sig på en logisk förklaring av Guds existens var Anselm av Canterbury och det gick väl inte så bra. Han ansåg att ”jag tror för att jag skall förstå”. Hans gudsbevis sågades av flera stora tänkare t.ex. Immanuel Kant.

    Enligt Wikipedia:
    ”För Anselm står således inte tro och vetande i ett motsatsförhållande, utan den rationella kunskapen kan ses som ett resultat av tron. Dock är tron alltid grunden för Anselm”.

    De som nu står i frontlinjen och predikar invandringens välsignelser befinner sig i en liknande situation som Anselm. Argumenten för fortsatt hög invandring motiveras av bland annat den gynnsamma effekten som denna har på ekonomin, tillskott av högutbildade för arbetsmarknaden och ”kulturell mångfald”. Men gång på gång så avslöjas argumenten som
    mycket dåligt underbyggda av olika sakkunniga som t.ex. Tino Sanandaji.

    Man kan nog likna PK-ismen med en religion och förespråkarna verkar anse att de har en rationell kunskap i sakfrågorna kring invandringen på grund av deras tro och ”tron är alltid
    grunden” för deras agerande. Detta är väl något som inte hör hemma i en modern debatt!

    Liked by 3 people

    • Bo Svensson skriver:

      Tron och vetenskapen vilar väl på samma övertygelse att allt går jämnt upp och att oredan bara är en synvilla som beror på vårt begränsade perspektiv.

      Gilla

  4. Aha skriver:

    Även om det finns en viss tillnyktring för problemen inom skola och invandring finns det ingen tillnyktring alls när det gäller att försöka rätta till de saker som gjorts fel. Hur ge skoleleverna bättre kunskaper i efterhand? Hur repatriera invandrare?

    Nä, Sverige kommer att fortsätta sin aparta vandring där uppe i norr, ett land vars etablissemang fick för sig att satsa på mångkultur och som konsekvens av det får se sig omsprungen av det ena landet efter det andra.

    Liked by 8 people

  5. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Det gemensamma kittet bakom detta uppenbara hyckleri stavas (s). Partiet har dessutom sedan lång tid infiltrerat byråkratin på alla nivåer och i viss mån även övriga politiska partier liksom kyrka, försvar, media, universiteten, mm. Hittills måste man säga att man varit oerhört framgångsrika och någon förändring lär inte komma inifrån. Någon förändring verkar inte heller sannolik genom politiska förändringar, (s) förefaller vara på väg att lyckas med att bryta upp Alliansen. Återstår yttre hot eller kraftigt försämrad ekonomi, annars blir det Business as Usual.

    Gilla

    • Hovs--hällar skriver:

      Ja, man kan skylla på sossarna, och det är absolut så att deras massiva dominans under flera decennier har underlättat för PK-sekten att ta makten.

      Jag kan bara gissa att den politiska organisering med röda färgnyanser som (S) länge stått för, sedan under Palme tämligen enkelt kunnat infiltreras av PK-sektens politruker.

      Deras första stora seger var att de lyckades få igenom ”mångkulturalismen” 1975 — och sedan har det bara fortsatt utför.

      Ingen har under lång tid vågat säga emot, förutom några marginaliserade personer. Först de senaste åren har förfallet gått så långt att det inte kan döljas för någon längre.

      Liked by 7 people

    • Lars skriver:

      Är du säker på att problemet inte stavas borgerligheten och deras misslyckanden att vinna förtroende och ta makten? Är inte detta misslyckande kittet bakom? Har de haft något att erbjuda Sverige?

      Gilla

      • Sten Lindgren den äldre skriver:

        Nej jag är inte säker, vid vissa tillfällen har de borgerliga agerat contra-produktivt. Det gäller exempelvis Centern på Fälldins och Johanssons tid. Det hela ser tyvärr ut att upprepas nu då en stabil borgerlig opinion inte får genomslag pga käbbel mellan de borgerliga, eller f.d. borgerliga kanske är mera korrekt. Möjligen kan man lägga till att en hel del människor i samhällsapparaten som borde varit borgerliga blivit sossar av karriärskäl.

        Gilla

      • Hovs--hällar skriver:

        Har sossarna och PK-sekten något att erbjuda? Jo, en verklighetsförnekande sektmentalitet. Om man i stället delade ut knark gratis, så skulle du väl fråga dig varför folk väljer det istf. relativ nykterhet?

        Gilla

      • Hovs--hällar skriver:

        PS – det där med ”gratis narkotika” har förresten den borgerliga kanten försökt hänga på också… Det lär ge en riktigt godhetskick att lägga en sedel i en tiggares mugg…

        Gilla

  6. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Vad politikerklassen i Sverige inte säger och inte pressas att säga är:
    Sverige kommer aldrig att utvecklas i Libanons riktning, Sverige kommer aldrig att utvecklas i riktning Balkan heller. Vi garanterar det!
    Men även om de inte uttalar dessa maximer är det precis så de agerar.
    Risken är inte endast försumbar utan den existerar inte.
    Det kallas dogm, det kallas trosvisshet och det är som Lejon beskriver det just religion.
    Uppenbarligen tycker svenska folket att det är betryggande med denna värdegrund.

    Liked by 5 people

  7. p2185 skriver:

    En så god analys! Men nog måste idag närapå alla se att verkligheten är annorlunda än vad man erkänner? Det är dock tyvärr numera sällsynt med uttalanden som ”vi har nog varit naiva”. Är sådana tabubelagda? Kanske för att de inom t ex det största och dyraste problemområdet skulle innebära erkännande att SD haft rätt i många år?

    Innan Kejsaren erkänt att han är naken lär det knappast finnas möjlighet att skapa verksamma lösningar. Och ju längre tiden går, desto svårare blir det.

    Liked by 1 person

  8. Flarran skriver:

    Håller med Anders Leion. Det finns många tokigheter och systemfel i Sverige. De hade en gång sina försvarare (till vänster) som till och med kunde argumentera för dem offentligt. Idag har de kvar sina åsikter om jämlikhet, jämställdhet, inkludering, tolerans och anti-auktoritarianism eller antiborgerlighet eller antiföretagsamhet – välj det som passar – men de säger inget. Man slår bara vakt om det man uppnått. Det är bara när de blir pressade som de gamla vänsterargumenten kommer fram. De har kapslats in i systemet och sitter nu i väggarna hos myndigheterna. Kanske som inom skolan där man inte vill överge de progressiva efterkrigsidéerna om eget lärande och liknande pedagogiskt experimenterande som faktiskt saknar evidens. Sverige är extremt på många sätt. De som ska klandras är socialdemokratiska utopister från 60-70-talen som med hjälp av social ingenjörskonst ville skapa ett helt nytt solidariskt samhälle och en ny människa. Allt skulle byggas om och byggas nytt. Äldre generationers erfarenheter av till exempel undervisning och barnuppfostran var av noll och intet värde. Hybris och övermod är bara förnamnet. Nu sitter vi i skiten och börjar ana att de progressiva trossatserna var dåligt anpassade till verkligheten. Därför den relativa tystnaden från utopisterna när verkligheten tränger sig på och avslöjar fuskbygget. Världens modernaste land skruvar obekvämt på sig.

    Liked by 7 people

  9. phnordin skriver:

    Din krönika är intressant och väl dokumenterad Tack för den. Ett sätt att påverka opinionen och motverka den skadliga svenska strutspolitiken är precis just vad du just gjort: tala om den, och skriv om den

    Gilla

  10. Mats Hellspong skriver:

    Anders Leion är min favorit på nätet. Hans betraktelser över vår dårhusmässiga samtid är alltid välskrivna, väl underbyggda och öppnar nya och oväntade perspektiv. Fortsätter han så här på Det goda samhället bör han överväga att ge ut sina artiklar i bokform. Jag kommer att köpa upp halva upplagan.

    Liked by 1 person

  11. Tove Frisch skriver:

    Bra med uppmaningen i rött ovan! Bara kort om din kommentar att lösningar är oviktiga, eftersom du inte tror att någon lyssnar. Varför så defensiv? Om du har fiffiga, intelligenta lösningar, kanske någon med makt faktiskt agerar! Lycka till!

    Gilla

  12. Igor skriver:

    ”Nu är andelen så liten och tillståndet inom arbetsmarknadspolitiken så välkänt att ingen – inte ens berörd myndighet – orkar bli upprörd.”
    Ett litet problem är att så många individer har blivit lärda av ”ledningen” att inte ens ovanstående skribent skiljer på myndigheter och personer längre.
    Var det Persson som tog bort tjänstemannaansvaret? Det gjorde han säkert rätt i eftersom det innebar att all makt raskt stannade uppe i ”ledningen”. Dvs allt som tjänstemännen tillverkade och lästes upp av ledningen som härmed kunde hävda att det var ledningen som beslutade. Det ser man ofta exempel på när ledningen inte har en aning om vad de beslutar.
    Samtidigt med att tjänstemännen förlorade ansvaret förlades röstboskapen med yttrande förbud. Jfr vad som sker i Östbergahöjden i södra Stockholm, där ingen med fel uppfattning medges att ens yttra sig. Inte ens i riksdagens klaner har de olika medlemmarna rätt att säga vad de tycker om det inte sker med partiets godkännande.
    För övrigt är det intressant att läsa AL’s inlägg.
    Sedan kan de olika partifunktionärerna undra över varför så många anger att de kommer att rösta på SD.
    Är det kanske dags att ge tillbaka och kräva ansvar både här och där!

    Gilla

  13. Olof B skriver:

    Tänk, vi har två helt meningslösa (i bästa fall) verksamheter som om vi lade ner dem skulle frigöra över 100 miljarder som skulle kunna ge rejält höjda löner och förbättrade villkor för de viktigaste verksamheterna vi har, skolan, vården och rättsväsendet. Den som inte vill lägga ner statligt bistånd och Arbetsförmedlingen har en riktigt sjuk människosyn.

    Liked by 3 people

  14. Lars skriver:

    En trossats bland moderater har läge varit att arbetsförmedlingen ska läggas ned. Det är inte radikalt. Men varför skulle den läggas ned? Skulle svensk arbetsmarknadspolitik vara mindre relevant idag då arbetslösheten som fenomen upphävts….Man kan med självklarhet diskutera vad arbetsförmedlingen ägnar sig åt, hur man sköter sitt uppdrag, vilka medel man har till sitt förfogande, vilka direktiv man har, men grunduppdraget, att samla information om lediga jobb, administrera arbetslöshetsunderstöd mm måste rimligen skötas av någon och staten är väl lämpligast. Om man sedan skulle hyra in privata förmedlare för mer komplexa kompetenser (det är ju vanligen inte den övre decilen som får jobb den vägen, de får jobb via annonser i dagspressen) så är det väl OK?

    Ett större problem är nog att så mycket av anställningar går via kontakter i Sverige och inte via meritokrati och öppna ansökningar och det kommer man inte åt genom att skrota arbetsförmedlingen, snarare tvärt om. Förvisso finns en uppgift för arbetsförmedlingen att arbeta hårdare med matchning, med individers ‘varumärke, med stringenta ansökningar, men det underliggande problemet i Sverige, att meritokratin minska, det kommer man inte åt med nedläggning.

    Gilla

  15. Tyrgils Saxlund skriver:

    Tyvärr saknas – som Leion noterar – den dräpande politiska satiren i vårt land.
    Det var annat förr: Det har utkommit en ny bok om en av fäderna till vår konstitution av 1809, Hans Järta.
    Järta skrev 1799 en dräpande satir över tillståndet i vårt land under titeln ”Några tankar om sättet att upprätta och befästa den urgamla franska monarchien.” Tyvärr ger den en hel del tankar som även rör vår egen tid. Vi skulle behöva en liknande skrift idag.
    Regeringen drog in den och det är också intressant eftersom vi lever under stora hot mot vår yttrandefrihet.

    Gilla

  16. MartinA skriver:

    ”…som en följd av Rysslands ökade rustningar och aggressivitet…”

    Detta är inte sant. Det är USA som via sverige ökat sin aggressivitet. Washington vill ha fortsatt världsherravälde och eliminera varje stat som kan föra en självständig politik. Och västoligarkerna vill få tillgång till Rysslands enorma naturtillgångar. Och västoligarkerna vill ha hämnd för att Putinregimen konfiskerade en del av de tillgångar som de ärligen lurat till sig under nittiotalet. Oavsett anledningen så försöker Washington stressa sönder regimen i Moskva. En av metoderna är att militarisera östersjön och stationera anfallstrupper och robotramper i Sverige. Ryssland är ett glesbefolkat land med enorma gränser att skydda. Att öppna upp en ny front mot Ryssland kommer tunna ut Rysslands redan uttänjda resurser ytterligare. Det är USA som har intresse av att höja spänningen i Östersjön, inte Ryssland. Så jag blir ärligt upprörd när såna här goddagspiltar papegojar medias lögner. Alltså, om Leon sväljer den här delen av media-berättelsen med hull och hår, hur kan jag då förvänta mig en inträngande analys av resten av mediaberättelsen?

    Liked by 4 people

      • MartinA skriver:

        Krimkriget startades av Imperiet i syfte att begränsa Rysslands expansion söderut när det Ottomanska imperiet hade försvagats, åtminstone är det så jag fått det förklarat för mig. Att jämföra det med dagens situation är befängt.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Eller, jag förstår inte jämförelsen med dagens situation, åtminstone. Jag antar att man kan jämföra Ukraina, även om jag ser Krimkriget som att hejda Rysslands månghundraåriga expansion medan Ukraina är att fortsätta att försöka upphäva Ryssland som suverän stat.

        Eller menar du att Imperiet angrep Ryssland i östersjön under Krimkriget också? Jag vet inte, jag antar att jag uttryckte mig för hårt från början, som alltid.

        Gilla

  17. Stig Fölhammar skriver:

    Lyssande Anders, alldeles lysande! Just jämförelsen med religionen är helt perfekt. Dagens ”prästerskap” är precis lika mentalt snörda som det gamla var under religionsstriderna. När någon eller något sticker ut slåss det genast till marken av ”prästerskapet. Efter att under 50 år ha ”sänkt” den svenska skolans viktigaste resurs – lärarna – med sänkta reallöner, reglerad arbetstid i stället för undervisningsskyldighet, demokrati- och jämställdhetspropaganda i stället för kunskapsförmedling, och när en framgångsrik friskola som Internationella Engelska Skolan som har 144 000 som köar till skolorna, utöver de 24 000 elever som redan går där (”fakta sparkar” brukade Gunnar Myrdal säga), då anser halva prästerskapet – förlåt politikerskrået – att den absolut måste snöpas ekonomiskt (Reepalu, Sjöstedt och den röd-gröna regeringen). Man kan få hjärnblödning för mindre!

    Gilla

  18. Ina Höst skriver:

    Aggressivitet är en stark drivkraft i människans liv. Utan aggressivitet skulle vi sjunka ned i soffan och bli liggande där. Inga ambitioner, inget som driver oss framåt.
    Men aggressivitet kan användas till något väldigt destruktivt som förstörelselusta, angrepp på andra människor, att skada dem och det som de byggt upp.
    De konstruktiva kanalerna är bl.a. försvar och har man inget annat att ta till – humor! (Ej samma sak som ironi!) Genom överraskande perspektiv på ett fenomen, får man andra att skratta åt eländet och att stå ut tills tiden är inne.

    Men i vårt samhälle där en kränkthetsepedemi grasserar, är humor bannlyst på viktiga områden. Resultatet har blivit att vi fått ett väldigt hårt och destruktivt debattklimat, där vissa fritt kan önska livet ur andra! Från tanke till handling är steget inte alltid så långt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s