Nationen – en föreställd gemenskap?

Anders Leion

Den anglosaxiske statsvetaren och antropologen Benedict Anderssons begrepp om en föreställd gemenskap har blivit mycket använt för att förstå nationalism. Men det har också blivit populärt att felanvända bland dem som därmed vill förringa värdet av nationalism och dess föremål, nationen. Det framställs då som ett exempel på en postmodernistisk konstruerad verklighet. (Det var dock aldrig Anderssons avsikt eller inställning. Ett exempel på den föreställda gemenskapen – nationens – betydelse och känslomässiga kraft: Varför finns statyerna över ”den okände soldaten” i olika länder? Vem känner honom? Alla och ingen. Han är hela nationens.)

Ordet föreställd användes av Andersson för att understryka att en nations medlemmar, i motsats till familjens, inte personligen kan känna varandra men ändå är beroende av och villiga till stora uppoffringar för denna gemenskaps medlemmar. Men de måste ändå bli medvetna om sin gemensamhet, nationen. Det blev man när tryckkonsten slog igenom och framförallt när tidningar fick större spridning. Då kunde alla dela gemensamma kunskaper och erfarenheter.

Sett utifrån denna begreppsbildning kan landet Sverige aldrig ha varit mer nationalistiskt, det vill säga medvetet om sig självt, än på televisionens första tid. ”Alla” såg samtidigt samma program.

Nu är det, som vi vet, helt annorlunda. Beskrivningarna, analyserna och spridningen av verklighetsbilderna är mycket splittrade. Det får en rad omvälvande följder.

I veckan såg jag ett av alla dessa program i vilka bekymrade företrädare för traditionella media försökte beskriva och förstå det nya intresset för nationen och SDs framgångar. Utan att tänka efter, utan ett uns självinsikt och självkritik, utgick de från att det finns en sann, okorrumperad verklighet, som de torgför och använder sig av i sina analyser och ställningstaganden. Men deras verklighetsbild, deras uppfattning av verkligheten utanför redaktionerna, sådan denna avslöjade sig i deras samtal, är just ett tydligt exempel på en verkligt föreställd gemenskap, det vill säga den har de själva konstruerat efter vad som passar dem. I alla andra sammanhang anser dessa massmedieföreträdare däremot att ”Sanningen – den får man väl förhandla om”, som Mems (Mats Erik Molander) gubbe en gång i tiden sa. (Fritt återgivet ur minnet).

Nästa exempel: De sju partier som får vara med på alla möten och sammankomster, anordnade av statsministern, utgör också en sådan föreställd gemenskap: vi, de goda och rättrådiga som vet vad som gäller. Detta är inte bara en föreställd, utan också medvetet fabricerad, gemenskap. Som sådan blir den kanske inte så långlivad.

Exemplen lite utvidgade: Det råder en utpräglad intressegemenskap mellan traditionella medier och de sju hallstämplade partierna. Deras föreställda gemenskap är en nostalgisk längtan tillbaka till den för dem hanterbara, för att inte säga kontrollerbara, verklighetsbeskrivning som rådde på Hylands tid. När tidningsmannen på den tiden mötte politikern, förstod de varandra utifrån en gemensam verklighetsbild och en gemensam värdering av denna bild. Det hindrade inte motsättningar och debatt. De kunde ha mycket olika intressen, men också dessa deras olika utgångspunkter förstod de. Och det fanns inget alternativ – ingen som kunde ifrågasätta deras verklighetsbeskrivning.

Också den nutida gemenskapen mellan media och partier, grundad på nära förbindelser och en likartad verklighetsuppfattning, är lika uppenbar som den är förnekad. Ingendera parten – varken media eller partierna – är road av att påminnas om den. Den finns ändå där. Den framstod mycket tydligt när Löfven gjorde sitt smarta drag: Han valde att inte närvara i Almedalen, just för att distansera sig från denna gemenskap.

Men den massmediala och politiska utvecklingen har gått vidare, som vi vet. Professionella massmedia har fått konkurrens av all den aktivitet som internet har gjort möjlig. Det innebär att verklighetsbeskrivningar, analyser och förslag till förändringar av människors vardagliga tillvaro inte längre är förbehållna de här beskrivna traditionella aktörerna. Det stressar dem svårt.

Det har också gjort det möjligt för nya partier och rörelser att startas och växa. På samma sätt som de traditionella partierna försöker skydda sin existens, genom att tillsammans med etablerade massmedia monopolisera verklighetsbeskrivningen – på samma sätt kan de nya rörelserna och partierna tillsammans med nya aktörer på nätet bryta upp detta monopol.

Det verkar kanske som om jag med den här texten kritiserar och försöker ifrågasätta traditionella medier och etablerade partier. Det är inte alls min avsikt. Jag vill bara göra klart vad som gäller:

Varken kyrkan, politiska partier, traditionella massmedier eller – inte minst – akademier kan, utan att bli ifrågasatta någonstans på internet, beskriva människors vardag eller föreslå olika slags åtgärder för att förändra denna vardag. Det är så uppenbart och ändå så förnekat. Förnekelsen kommer sig av en handfallenhet och tafatthet inför den nya politiska och massmediala verklighetens krav. Denna förnekelse yttrar sig på många sätt – inte minst som en förnekelse av nationalstatens och nationalismens betydelse för många människor. Förnekarna känner sig nämligen som varsomhelstare (kosmopoliter). De är ju så välutbildade och välorienterade att de inte behöver någon hemvist. Det kanske är sant. Men de har ingen rätt att förneka andra deras behov av en hemvist.

Och vad tror ni: vilka är beredda att offra egen bekvämlighet och kanske riskera det egna anseendet, för att försvara och ta hand om sina intressen tillsammans med andra? Den som anser sig ha behov av en hemvist, behov av ett eget land eller den som anser att landgränser inte spelar någon roll, därför att de kan tänka sig att leva och verka varsomhelst?

29 thoughts on “Nationen – en föreställd gemenskap?

  1. Hortensia skriver:

    Bra, Anders, att du vågar dra dessa självklara slutsatser.

    Jag vill tillägga, att det förefaller föreligga en oöverbrygglig klyfta mellan de svenskar, som utan vidare kan identifiera sig med landsmän, som, exempelvis, har riskerat liv och lem, för att försöka rädda något okänt barns liv…

    … och mellan de osvenska, svenska medborgare, som i praktiken tolererar den fasansfulla, importerade sedvänjan, att av ”hedersskäl” vilja och på bestialiskt vis välja att ta livet av sina egna barn, om de vill leva ett svenskt liv.

    Liked by 5 people

  2. Fredrik Östman skriver:

    Jag är själv kosmopolit och klarar mig nog var som helst, och efter att ha levt i tjugo år i utlandet och upplevt hur Sverige flyter längre och längre bort från det land jag lämnade och nu har blivit något helt annat, ett land med en annan kultur, med ett annat språk, ett ännu mer motbjudande, ännu ankdammigare, ännu ondsintare och otäckare land, kan jag meddela att även jag behöver en hemvist. Smärtan i själen när Sverige river sig självt i stycken, våldtar sig själv, mördar sig själv, kastar bort sig själv är outhärdlig. Sverige är och förblir en del av min värdegrund, en del av min själ, en del av min kropp och hjärna. Det kan inte jag och inte alla de ondskans profeter som styr Sverige ändra på.

    Liked by 15 people

    • Lassekniven skriver:

      Jag har rest över hela världen och möt olika kulturer och sedvänjor. Bland annat har jag varit 45 gånger i USA, norr söder öster och väster, i alla viktiga metropoler. Jag har varit bakom järnridån på den tiden. Alla länder jag har besökt har haft knivskarpa gränser mot omvärlden. Globalister vill sudda ut landgränser och ha en total fri rörlighet på klotet. I Sverige finns det de som applåderar globalism. Till deras besvikelse kommer globaliseringen inte att inträffa inom överskådlig tid. Möjligtvis om 1000 år. Mitt Sverige skall inte lösas upp utan skall ha den gräns vi har och denna gräns måste övervakas till varje meter. Inga femtekolonnare skall få verka utan de skall hållas kort, mycket kort. Är det någon som tror att Kina, Japan och Indien kommer att släppa på sina gränser. Om 33 år har jordens befolkning ökat med 2 miljarder människor till närmare 10 miljarder! Afrika står för 1 miljard. TRETTIO ÅR. Detta faktum gör att sveriges gränser måste stängas nu och för 1000 år framöver. Annars går det fullständigt åt pipan. Antag att bara 500 miljoner av 2 miljarder vill ta sig till Europa, alltså mer än hela Europas befolkning. Hur skulle det se ut. Totalkollaps. Tänker de styrande i Sverige i dessa banor. Tveksamt, då lever i 4-årsperioder.

      Liked by 6 people

    • Olle Reimers skriver:

      Fredrik Östman; du uttrycker precis vad jag känner (jag har också bott i utlandet i ett tjugotal år i olika omgångar): den stigande känslan av maktlöshet inför ett fenomen man inte trodde möjligt.

      Jag har just engagerat mig i ett samtal med en vänsterpartist som sitter i Stockholms kommunfullmäktige. Det som är så oerhört frustrerande i den diskussionen är att hon överhuvudtaget inte tycks förstå vad det är jag talar om. För henne är det ideologin som gäller; verkligheten får vara som den vill!

      Det bestående intrycket av denna diskussion är alltså densamma som rådde i Versailles på slutet av 1700-talet; mästerligt skildrad av Hilary Mantel i ”A Place of Greater Safety”.

      För kungen och hans hov var det helt enkelt otänkbart att det fanns en verklighet som inte överensstämde med hans idéer om den.

      Det finns således ett ogenomträngligt lager av bristande insikt som inte kan förändras utanett brutalt uppvaknande; om ens då!

      Gilla

    • Moab skriver:

      Ja åk inte hem om det inte blir för att starta Ett Bra Parti, jag kom hem efter 15 år och rent politiskt och intellektuellt så är det ren tortyr. Internet räddar min mentala hälsa, nu har jag äntligen fått egen mobil så jag kan lyssna på poddar och slipper P1, är på god väg igenom allt från VDH, tack för tipset.

      Jag ser aldrig TV och det är lika bra att det finns betalväggar för man får all info i rubriken. Det värsta är att man tittar runt sig och allt mer inser att man lever i zombiernas värld. Tack till DGS för övrigt.

      Gilla

  3. larslindblog skriver:

    När jag gick i skolan på slutet av 1950 talet fick vi lära oss att vi skulle vara glada och tacksamma över att vara svenskar.
    Svenskar hade uppfunnit många bra saker och var kända för sin arbetsamhet, flit och ärlighet.
    Dessutom kunde vi ju rent av vara släkt med varandra från Gustav Vasas tid , så vi skulle försöka hålla ihop ,även om vi hade olika politiska /religiösa åsikter.
    Nu är allt sådant ”unken nationalism” och vi är inte Sverige utan ” AlleMansLand”.

    Men vem skulle vid en väpnad konflikt tycka att det var värt att offra livet för ”allemansland” ??
    Det är ju inte längre Mitt Folk och Mitt Land.

    Liked by 4 people

      • MartinA skriver:

        Då är folket litet mindre då. Det fina med folk är att de har sin inneboende expansion i sig, givet rätt förutsättningar.
        Dessutom kommer 80% av alla folk att vara ”zombies”. Det är av evolutionen givet. Ett folk som bestod av 80% kritiskt tänkande systemkritiker skulle vara ostyrbart och därmed ej konkurrenskraftigt.

        Gilla

  4. Sverige skriver:

    Katalonien försöker bryta sig loss från Spanien. Men inom EU har Spanien förvandlats till en framgångssaga. Och det är landet Spanien som anslutit sig till EU, inte Katalonien. Om all strävan efter lokalt självbestämmande lyckas, faller EU samman. Det är nationer som samverkar inom EU, inte lokala regioner.

    Och nationen Sverige har byggt upp ett välfärdssystem som är avsett att fungera inom svenska gränser. När det inte gör det får Sverige problem. Skatt utkrävd efter svenska lagar är knappast avsedda för resten av världen. Annat än via väl kontrollerat bistånd.

    Och Försvaret är främst avsett att skydda en svensk tillhörighet bakom svenska gränser. Att bygga hemvist och tillhörighet vilar inte på något fiktivt, som man kan skruva på lite hur som helst. Hemvist manifesterar sig i genomförd praktik. Och försvaras av JAS-plan som är byggda av verklig materia.

    Detta hindrar dock inte att man är mentalt lättrörlig. Man kan och får tänka hur man vill. Men om man tar stegen längre hamnar vi lätt i en Katalansk situation. Och då fragmenteras världen i allt mindre bitar.

    Men detta tycks inte bekymra globalister. De tror att om man bara river gränser så får vi automatiskt en mer global och varm gemenskap.

    Men det lär nog blir tvärtom. Sverige kan falla sönder. Vi får ett fritt Norrland med tillgång till malm, skog och vattenkraft. Och ett fritt Skåne som producerar maten. Och varför inte också ett fritt Dalarna och Jämtland mitt emellan. Och med ett fritt och lossbrutet Malmö. Och borta över Atlanten inget Förenta Stater av Amerika.

    Intellektuell höjd måste inbegripa även realiter annars förvandlas det enbart till anarkistiskt flum. Och flum utan gränser är en mycket farlig politik. Det blir som att spela historiens film baklänges. Vi får bara allt mindre och mindre enheter som kämpar mot varandra. Århundraden av blod har flutit för att mildra människors mer näraliggande egoistiska strävanden. Man har försökt tygla dessa mer lokala särintressen genom samarbete i och mellan nationer, även om också det ibland medfört storolycka. Men historia tar liksom aldrig slut.

    Men tror man att en gränslös värld innebär att alla mänskliga motsättningar i världen försvinner, så vilar nog ens hoppfulla intentioner på orealistiska drömmar. Människor bygger alltid hierarkier. Det är så hon organiserar sig. I en utopisk global värld kommer världen att bestå av en enda hierarki, med några få människor i toppen, och som styr nedåt med maktmedel.

    I det perspektivet är svenska gränser och svensk nationalism knappast farligt. Tvärtom. Och inte norsk nationalism heller. Eller finsk för den delen. Utan den finska nationalismen hade gränsen vid Torne älv vänt sig mot Ryssland. Rentav hade Sverige idag utgjort en del av Ryssland.

    Så, visst, nationalism påverkar världens gång. Liksom mer öppna gränser. Sverige står nu, i och med en havererad migrationspolitik, inför problem som kommer att sysselsätta både samhälle och politiker i åtskilliga decennier framöver, och nog mer än det. En liten försmak av ett mer gränslöst samhälle.

    Liked by 6 people

  5. Bo Svensson skriver:

    Principer är inte att leka med och idén om ”ett land – ett folk” har orsakat enorm bedrövelse överallt där verkligheten var multietnisk.

    Ibland dras statsgränser tvärs genom folk och ibland dras de runt olika folk som var för sig hellre föredragit att behålla makten över sitt öde.

    Min lösning på problemet består i skattebetalarens individuella makt över sina pengars fördelning på angelägna ändamål och att man då tillåts gynna dem man känner samhörighet med. – Och ett gemensamt grundskattesystem dessutom. – Och krav på ekonomisk garant som villkor för rörelsefrihet.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Om skattebetalarna ska ha individuell makt så får du antingen privatisera allt statligt och kommunalt och förlägga det till marknaden och då åsidosätter du andra principer som vård och omsorg oberoende av betalningsförmåga och likaså den utjämnande effekten. Vill du låta medborgarna genomsnittliga värdering av innehåller i olika budget delar styra fördelningen så får du problemet med okunskap, bristande avvägningar mellan nu och framtid mm. Vi har en representativ demokrati. Ingen förväntar sig att enskilda medborgare ska ha kunskap och kompetens på alla områden som utgör samhället.

      Liked by 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        En av poängerna är just att produktionen av de skattefinansierade tjänsterna kan släppas ut i den friska ekonomin, där intäkterna beror på vår bedömning av kvalitén och angelägenhetsgraden i utbudet.

        Att vår demokrati en gång blev representativ istället för direkt, berodde på att det saknades de tekniska förutsättningarna för att alla skulle kunna delta i besluten.

        Vad beträffar just skattemedlens fördelning finns nu dessa förutsättningar för direktdemokrati.

        Jag tänker mig alltså att partier och engagerade medborgare gör var sina budgetförslag som man kan kopiera in till sin internetbank och där man själv kan ändra på staplarna. – När man betalar sin skatt, rasslar då pengarna ner till de olika mottagarnas konton helt enligt ens prioriteringar och preferenser och man slipper stödja en massa strunt som man hellre ville stävja.

        För dem som tvivlar: Kan det bli värre än det är nu?

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Invändningen som gällde ”vård och omsorg oberoende av betalningsförmåga” och ”den utjämnande effekten” begriper jag inte. – Varför skulle direkt makt över pengarnas fördelning ge sämre utfall än om vår vilja först skall kanaliseras via våra representanter.

        Gilla

    • Moab skriver:

      I Singapore så betalar man en öronmärkt avgift som går till ett första boende, OM man är gift. Man vet vad man får för pengarna. Ditt system kanske är ok men utopiskt. Ett första steg kunde istället vara att få information om vad ens skattepengar går till, en specificerad räkning.

      Gilla

  6. MartinA skriver:

    Tack för en intressant och tänkvärd artikel. Personligen ogillar jag dock sammanblandningen av nationen och staten som är så vanlig. Dessutom finns en attityd av att krossandet av nationen ”bara hände” när det uppenbarligen varit en målmedveten kampanj.

    Liked by 5 people

    • Moab skriver:

      Jo det behövs mer genomlysning av detta. Nästan allt som skrivs utgår istället från att det är oförutsedda konsekvenser eller okunskap som lett oss hit. Det är inte en rimlig analys, istället så är det en del av en plan, möjligen inte nedtecknad i alla detaljer men icke desto mindre en plan, etablissemanget vill ha det så här. Detta måste vara utgångspunkten för analysen. Inser man inte detta så slösar man bort sin tid och tror att politiker och media skall ta sitt förnuft till fånga, från Kristersson till Arpi. Det är ett fåfängt hopp. Arpi och Kristersson vill ha det så här.

      Liked by 1 person

  7. Thomas Nilsson-Backe skriver:

    ”It’s not about the con he brings, it’s about the con he interrupts.”
    – Paul Krugmans beskrivning av etablissemangets irritation och förskräckelse – särskilt inom det republikanska partiet – Donald Trumps intåg förorsakade.

    Liked by 1 person

  8. Lars skriver:

    Post-modernism eller den akademiska benämningen socialkonstruktivism är en vetenskapsteori och skiljer sig radikalt från Poppers vetenskapsteori, som dominerar naturvetenskapligt orienterad forskning och även den sociala. Ideologier avser tankesystem kring hur man vill organisera samhället. Det går alltså utmärkt att vara postmodern och konservativ, liberal eller socialist och det går utmärkt vara positivist som Popper och konservativ, liberal eller socialist. Det betyder också att även om postmodernism kommit att dominera vänstern så betyder det inte att ‘vänstern’ är realt orienterad vänster, man kan inte sätta likhetstecken mellan vänster och post-modernism.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Dumheter. Det är socialismen som är postmodern. Poppers verk var en ursinnig uppgörelse med socialismen.

      Om du menar att man kan kombinera olika inställningar till politiken med olika epistemologier är inte heller detta riktigt. Den postmoderna tramsepistemologien som går under beteckningen politisk korrekthet och alltså är medvetet förljugen (”social konstruktion”) kan inte kombineras med konservatism, som kräver en vetenskaplig och rationell epistemologi, ofta kallad sunt bonnförnuft. Liberalismen håller sig med en egen irrationell metafysisk epistemologi och definieras i bästa fall av denna.

      Gilla

  9. Ingvor Sabina Le John skriver:

    Jag skulle vilja svara på raderna:
    ”Och vad tror ni: vilka är beredda att offra egen bekvämlighet och kanske riskera det egna anseendet, för att försvara och ta hand om sina intressen tillsammans med andra? Den som anser sig ha behov av en hemvist, behov av ett eget land eller den som anser att landgränser inte spelar någon roll, därför att de kan tänka sig att leva och verka varsomhelst?” Slut citat.

    Det finns en mycket bra artikel i The New Yorker om globalister kontra traditionalister som jag inte hittar just nu. Återkommer med den.

    Istället villa jag länka till en artikel om Zygmunt Baumans tänkande där han tecknar porträttet av ett samhälle i förändring:
    ”Denna epok av högmodernitet, (1900-talet) eller vad Bauman kallar ”stabil modernitet”, som vilade på (relativt) avgränsade nationalstater, nationella välfärdsarrangemang och industriproduktion, är i dag på väg att ersättas av det Bauman betecknar ”flytande modernitet”. I detta samhälle slits de sociala banden mellan människor sönder i en långt gången individualism och konsumtionshets. Inga gamla löften gäller, den som har arbete idag kan vara utan imorgon, allt fast förflyktigas och världen blir en osäker plats.” https://www.aftonbladet.se/a/LR0O9

    Det jag är oroad för är hur en annan part,de militärindustriella komplexen, bredvid ”hemvistarna” som tas upp i mitt första citat, kan använda nationsbegreppet i syfte att förmera sina inkomster genom att skapa/överdriva hoten mot nationen. Baumann:
    ”vi behöver staten för att vi är hotade. Därför behöver staten hoten.”

    Det är viktigt att inte bli utnyttjad i andra syften än sina egna..

    Liked by 2 people

  10. Lars skriver:

    Dani Rodrik om kosmopoliter

    https://www.project-syndicate.org/commentary/limits-of-global-citizenship-by-dani-rodrik-2017-02
    och om nationalstaten

    ”The trouble is that we are still in the grasp of the myth of the nation-state’s decline. Political leaders plead impotence, intellectuals dream up implausible global-governance schemes, and the losers increasingly blame immigrants or imports. Talk about re-empowering the nation-state and respectable people run for cover, as if one has proposed reviving the plague

    https://www.project-syndicate.org/commentary/the-nation-state-reborn

    Gilla

  11. Vax skriver:

    Demografi är livsöde, som Auguste Comte sade. Ingenstans illustreras detta bättre än i Sydafrikas svårlösta och intensiva etniska politik, som förklär sig till en ”harmonisk mångkultur”. De två största stammarna erövrar sitt byte, de två rikaste och mest välutvecklade provinserna, Gauteng och Västra Kapprovinsen, där de flesta vita och de flesta skattebetalarna bor.

    Under det att ”kolonialism” och västvärldens inflytande över lag förblir bannlyst i det afrikaniserade Sydafrika, som Zille bittert fick erfara, så drar sig inte de svarta politikerna och deras miljoner invandrade väljare från att njuta av Västvärldens frukter – trots att de fortsätter att stänga ute afrikander från politiken på alla plan.

    https://www.nyatider.nu/i-sydafrika-har-afrikanderna-ingen-ledarroll-langre-inte-ens-i-den-oppositionella-politiken/

    Gilla

  12. Asta skriver:

    Stefan Löfvens förslag till lösning på arbetslösheten bland dem som absolut ingen annan vill anställa. Till största delen ”nyanlända” från områden där egna lagar gäller .. utan språk, utan utbildning, ofta med bakomliggande kriminalitet eller med en uttalad ovilja att arbeta överhuvudtaget.

    De kan väl rensa stränder, plocka skräp i parkerna eller fungera som extra resurser i hemtjänsten .. var statsministerns lösning.

    Den ”lösningen” säger en hel del om Stefan Löfvens syn på dem som är i störst behov av hjälp och stöd i samhället

    .Att jämställa hjälpbehövande äldre med nedskräpade stränder eller skräp i parkerna är inte bara kränkande och oförskämt, det borde också vara straffbart.

    Att tvinga in ovanstående grupp arbetslösa i hemmen hos de svagaste av våra äldre, de som inte klarar sig själva, oavsett om det beror på fysiska krämpor eller begynnande eller utvecklad demens, borde ses som kriminellt.
    http://anybodys-place.blogspot.se/

    Gilla

  13. Conny Lundberg skriver:

    Tack, Anders Leion, för en intressant artikel!
    När man tittar på grupper så är det ju så lätt att se att vi främst associerar till familjen och sedemera till släktingar och de vänner som vi gradvis skaffar oss. Vad jag vill mena är att ingen föds till kosmopolitan utan har så gott som alltid en förankring inom familjen och den egna bekantskapskretsen.
    Att man som individ skulle tvingas in i eller styras in i bekantskap med andra genom politiska beslut, i synnerhet som de värderingar som vissa andra nationaliteter har går stick i stäv med de som vi själva är vana vid och som vi funnit fungerar tillfredsställande för oss som individer och grupp.
    Globalismen som idé med en stark centralstyrd världsregering långt ifrån människorna som berörs av besluten är ingenting annat än ett försök att kontrollera människor eftersom detta aldrig kan fungera utan tvång och kontroll.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.