Ulf Larsson
Ett av de hetaste samtalsämnena i det offentliga samtalet idag är hur de nyanlända som fått uppehållstillstånd ska kunna integreras i det svenska samhället. Inspirerad av några av den senaste tidens skriverier om detta i diverse massmedia, har jag själv skrivit ihop en liten betraktelse där Det Goda Samhällets läsare inbjuds att fundera över vad som har verklighetsbakgrund och vad som är påhittat – och var gränsen för verkligheten egentligen går.
Mohamed Omar
En tokig amerikansk pastor brände ett exemplar av Koranen. Muslimska kristofober i den Islamiska staten (IS) bränner kristna. En bränner böcker, en annan levande människor. Frågan är om inte kristofobin är ett större bekymmer i världen än islamofobin.
I väst finns en utbredd föreställning av islamofobin som ett bekymmer, särskilt bland medie- och kulturfolk. Den svenska regeringen delar ut våra skattepengar till skumma organisationer i syfte att motverka denna islamofobi.
Patrik Engellau
En självmordsbombare vet att han ska dö och att polisen troligen kommer att skjuta ihjäl honom om bomben av någon anledning inte skulle utlösas. Men det skrämmer honom tydligen inte. Han vill dö.
Orsaken bakom denna önskan är, vad jag förstått, att han räknar med att komma till Paradiset. Men vad är det som är så bra med Paradiset? Under min Koranläsning har jag bara hittat relativt kortfattade beskrivningar av förhållandena därstädes. Så här sammanfattade jag mina observationer och slutsatser i en krönika nyligen:
Patrik Engellau
I hela mitt liv har jag klagat över att saker och ting varit fel, att politiker, och förresten de flesta övriga också, haft fel och inte begripit det uppenbara, det som jag begripit.
Ändå, när man betraktar den period jag pratar om, i stort sett förra århundradets andra hälft till nu, har det varit en paradisisk tid för oss som levt i Sverige. Jag tror ingen tidsålder, ingenstans, haft det så beviljat om man betänker våra svenska ekonomiska och sociala framgångar räknat i kronor respektive lugn och ordning. Det är inte olika partier som regerat, det är förnuft och hyggliga människor.
Att lämna Sverige var ett smärtsamt beslut. I ett slag skulle jag lämna land, stad, lägenhet, föräldrar, vänner, mina katter och ett yrke som jag hade brunnit för.
Den sista dagen lekte jag med katterna på gräsmattan framför lägenheten, bad dem tyst om ursäkt för att jag övergav dem (jag hade alltid varit förvissad om att de skulle åldras hos mig) och lämnade över lägenhetsnyckeln. Efteråt insåg jag att min tröja var fullt med katthår. Jag tvättade den inte på en vecka. När jag slutligen gjorde det var det de allra sista kvarvarande spåren av ett kärleksfullt hem och kapsejsade drömmar som sköljdes ner i ett avloppsrör.
Patrik Engellau
USA trappar nu upp sin krigföring i Mellanöstern med insatser mot Islamiska staten i flera länder. Vid en presskonferens den fjärde augusti förklarar president Obama att Islamiska staten ”inte kan besegra Amerikas Förenta Stater eller våra partners inom Nato”.
Att presidenten anser att detta behöver sägas är oerhört. Det betyder att han kan föreställa sig att någon kunde tänkas hysa uppfattningen att Islamiska staten faktiskt kan besegra USA och att han anser den föreställningen så betydande att den måste bemötas. Jag hoppas jag bedömer fel, men jag kan inte värja mig för känslan av att USA, kanske för första gången någonsin, nu framstår som defensivt. Här är det inte USA som tagit initiativet till våldet, utan tvärtom skyddar sig från andras anfall. Det värsta är att jag misstänker att detta inte beror på att Obama skulle vara en svag president, utan på objektiva förhållanden som endast marginellt låter sig påverkas av vem som sitter i Vita Huset. (Sverige är naturligtvis inte ens defensivt utan snarare passivt.)
I oktober börjar säsong sju av TV-kanalen AMC:s populära zombieserie The Walking Dead, som jag följt sedan starten 2011.
Serien skänker en rad politiska lärdomar genom att ge oss en inblick i en tillvaro utan civilisation och vad som får civilisationer att raseras. Låt mig kort beskriva serien.
(OBS: Inga intriger röjs i denna text, jag nämner inte ens karaktärerna vid namn, so no worries.)
Bert Stålhammar
Det är två mantran som just nu vår politiska ”elit” använder oavsett vad problemet egentligen handlar om. Det ena är ”Alla människors lika värde” vilket många medvetna väljare numera har lärt sig är en felöversättning av ”Alla människor skall behandlas med samma värdighet”. Det andra är ”Den svenska modellen”.
Tyvärr stannar debatten där eftersom ingen av våra ledande politiker bland 7- klövern vill, vågar eller har förmåga att analysera slagordens egentliga innebörd. Däremot fungerar de som mentala klubbor som slås i huvudet på meningsmotståndare som förväntas hålla tyst efter att ha bemötts med så intellektuellt högtstående argument.
Patrik Engellau
Det har förekommit några intressanta invändningar mot teorin om det välfärdsindustriella komplexet, alltså tanken att Sverige styrs av en politiskt förankrad omhändertagandeindustri, vars ledande aktörer är sådana som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan och vars verksamhet ideologiskt backas upp av det politiskt korrekta tänkande enligt vilket det är synd om praktiskt taget alla människor utom de skötsamma medelklassare som betalar för ruljangsen och som skälls för strukturella förtryckare i syfte att de ska skämmas och fortsätta betala utan knot.
Patrik Engellau
Fredrik Reinfeldt har fått mycket och kanske delvis oförtjänt skäll för sitt uttalande om att bara barbariet är ursvenskt. Han fick, som nästan alla vet, sin inspiration från Esaias Tegnér, som diktade så här:
All bildning står på ofri grund till slutet,
blott Barbariet var en gång fosterländskt;
men vett blef plantadt, jernhårdt språk blev brutet,
och sången stämd och lifvet menskligt njutet,
och vad Gustaviskt var blef derför även Svenskt.
Mohamed Omar
Jag minns när jag var muslim. Vi var några som hade samlats i Missionskyrkan i Uppsala. Jag tror att det var i något dialogsammanhang. När det var dags att be blev vi erbjudna ett rum i kyrkan. På väggen satt ett krucifix. En av muslimerna täckte över det min sin jacka. Täckte över det anstötliga.
Det hade inte gått att be i rummet om krucifixet suttit där. Det anses så stötande att änglarna inte kan beträda ett sådant rum. Dels därför att man inte får avbilda något levande väsen, allra minst en profet som Jesus, och dels för att korset är en symbol för inkarnationen, Guds människoblivande, som är det mest hädiska man kan tänka sig i den islamiska traditionen.
Patrik Engellau
När man lever i så här omvälvande tider får man hela tiden anledning att uppmärksamma och kanske ifrågasätta sina föreställningar, jag menar allt sådant där som man under mer stabila förhållanden tar för givet ungefär som att det finns mat i ICA-butiken.
En sådan självklarhet, tror jag i alla fall, i svensk mentalitet är uppfattningen att folken är goda men ej sällan behäftade med skurkaktiga regimer. Stalin och den kommunistiska regimen var värre än det ryska folket som fredligt spelade balalajka och åt borsjtj. Hitler var en hemsk tyrann som härtog det tyska kulturfolket. De vänliga ugandierna härjades av despoten Idi Amin.
Mohamed Omar
Den 1 juni meddelade kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke på DN Debatt att den rödgröna regeringen skulle införa hårdare kontroller av organisationer som finansieras med skattepengar. ”Stöd till civilsamhälle och trossamfund ska fördjupa demokratin, inte undergräva den”, skriver hon.
Det lät ju bra. Skattemiljonerna har regnat över flera islamistiska organisationer i flera år. I sina ansökningar har de använt fina ord, men i verkligheten har de stått för någonting annat.
Patrik Engellau
Jag börjar tro att alla de här fina begreppen som vi svänger oss med – kapitalism, socialism, liberalism, klimatalarmism, feminism, fascism, rasism, ekologism plus de flesta andra utom möjligen alkoholism – egentligen är oanvändbara eftersom de kan betyda vad som helst och därför inte klarlägger utan bara förvirrar.
Häromveckan mördades Jacques Hamel i Saint-Etienne-du Rouvray i sin egen kyrka an en islamsk jihadist. Jacques Hamel var 85 år och kyrkans präst. Gärningsmännen lyckade dock inte skära av halsen på honom framför altaret som de planerat utan en bit därifrån. Man kan knappast föreställa sig ett värre mått av en bottenlös ondska i en fridfull liten stad i Normandie.
Illdåden mot de kristna är lika vidriga i andra delar av världen såsom Mellanöstern. Många kristna frågar sig där om avsikten är att de alla skall utrotas. Många frågar sig också varför västvärlden har glömt dem.
Patrik Engellau
Dagens Nyheter gör ett stort nummer av att det tar tio år från byggidé och kommunalt beslut om detaljplan fram till färdigt flerbostadshus och att detta inte beror, som man fått lära sig, på trög byråkrati och oändliga överklaganden, utan på att byggföretagen väntar i mer än fem år från antagen detaljplan till inlämnad bygglovsansökan i syfte att begränsa utbudet av lägenheter så att priserna inte ska gå ned.
Tidningen antyder att detta är skamligt av byggbolagen:
Alla riken, alla ismer och alla kulturer faller så småningom samman. När väl sönderfallet har inletts går det snabbt utför. För den observanta och tänkande människan växer sambanden bit för bit och ett klart mönster börjar uppenbara sig. Subtila rörelser, men snart blir ringarna vidare och lämnar lugnet bakom sig.
”Welfare” är inte riktigt detsamma som motsvarande svenska ”välfärd”. ”Welfare”, särskilt i USA, är mer av det som en gång i Sverige vanligen kallades ”understödstagaranda”. ”Välfärd” är huvudsakligen ett försäkringssystem, socialförsäkringar, som inte bara omfattar arbetslöshetsunderstöd och socialbidrag utan barnbidrag, daghem, kollektivt finansierade välfärdstjänster, ibland utförda av privata vinstdrivande företag mm.
Vad är då det välfärdsindustriella komplexet, som varnas återkommande för i detta forum? Och vad är dess önskvärda motsats? Ofärd? Knappast. Men för mycket och för litet av det mesta skämmer allt.
Patrik Engellau
En ung familj som jag känner har ett ovanligt skrikigt barn. De unga föräldrarna börjar misstänka att skrikigheten är deras eget fel. När barnet vrenskats har de nämligen haft för vana att jollra med det, le mot det, krama det och på andra sätt förmå det att trivas för att det ska sluta trilskas. Föräldrarna debatterar nu om det kan vara så att det skrikande barnet uppfattar deras vänligheter som en sorts belöning och därför fortsätter att jävlas med dem för att säkerställa deras uppmärksamhet och närvaro. De frågar sig hur de i stället borde bete sig men ryggar tillbaka inför tanken att låta ungen ligga ensam kvar i sängen och skrika av sig tills han tröttnar. De fruktar att den behandlingen skulle kunna ge gossebarnet djupa psykiska skador för livet.
Under senare tid har flera svenska politiker såväl inom regering som opposition hävdat nödvändigheten att öka antalet enkla jobb där utbildningskravet är minimalt. Skälet härtill är inte i första hand att tillfredsställa ett behov utan snarare för att främst finna sysselsättning för lågutbildade invandrare.
Mohamed Omar
Två jihadister stormade en kyrka i Normandie. De tog flera nunnor som gisslan och halshögg prästen Jacques Hamel vid altaret. En fruktansvärd händelse, dock inte så ovanlig som man kan tro. I den islamiska världen har attackerna mot kyrkor och slakten av kristna pågått länge. Förföljelsen av kristna i islamiska länder har dock fått liten uppmärksamhet i väst. Kanske kan Jacques Hamels död tjäna som en väckarklocka? En som inte har vaknat är Eva Brunne, Svenska kyrkans biskop i Stockholm. I en artikel i Dagens Nyheter den 28 juli, ”Religionsdialogen är viktigare än någonsin”, gör hon ett anmärkningsvärt påstående: ”Ingen enda religion har våld som en lärosats”.
Patrik Engellau
Kan det vara så att det svenska politiska etablissemangets ögonskenliga tafatthet inför sådant som no go-zoner, IS-resor och statsbidrag till jihadistnära organisationer i själva verket är genomtänkt statskonst i den högre skolan? Kommer framtidens historiker att betrakta generaldirektör Anders Danielsson och rikspolischef Dan Eliasson som vår tids hjältar? Kommer de att få byster resta och torg uppkallade efter sig?
Patrik Engellau
För länge sedan föreställde sig människor, efter vad jag har hört, att naturen var bebodd av övernaturliga väsen som människan gjorde bäst i att uppmärksamma och hålla sig väl med. Den bladbekrönta näcken, till exempel, var ett ont väsen som försökte locka människor att dränka sig i diverse vattendrag. Jättar var storväxta, trollkunniga och lite obestämda gestalter eftersom de ibland, efter någon princip som jag inte förstått, var vänligt och ibland ovänligt sinnade mot människorna. Dessutom fanns allehanda demoner, tomtar, troll, spöken och annat oknytt att oroa sig för.
Hela poängen med att många av oss invandrare lämnade våra dysfunktionella länder var att undkomma de element som gjorde dem till detta: För att slippa kretinerna och ej behöva förhålla oss till deras destruktiva och bakåtsträvande värderingar.
Vi flydde inte vart som helst. Vi stack till väst. För att leva i jämställda, progressiva och sekulära samhällen.
Tanken var att vi från Sverige skulle försöka påverka våra (under överblickbar tid förlorade) länder åt rätt håll, inte häpet beskåda hur svenska politiker drog Sverige åt fel håll.
Mohamed Omar
Politikernas tal i Almedalen om svenska värderingar är ”svammel”, menar Per T Ohlsson i artikeln ”När anden släpps ut”, införd i Sydsvenskan den 24 juli. Den farlige anden som aldrig borde ha släppts ut heter ”nationalismen”.
Ohlsson menar att Sverigedemokraterna är glada för att anden släppts ut eftersom partiet skulle odla en ”metafysisk föreställning” om att ”Sverige och svenskarna är överlägset allt och alla”. Var har han fått det ifrån? Det är ingen föreställning som jag stött på i SD:s program. Inte heller har jag hört ledande sverigedemokrater påstå att Sverige är överlägset alla andra länder.
Patrik Engellau
I boken Heretic: Why Islam Needs a Reformation gör Ayaan Hirsi Ali en användbar indelning av muslimer i tre typer. Den första är vad hon kallar Mecka-muslimerna, den stora majoriteten, som följer det slags mildare och fredligare islam som artikuleras i Koranens Mecka-suror. Den andra typen är Medina-muslimerna, salafiterna och de radikala jihadisterna, som lägger tonvikten vid de krigiska och våldsamma Medina-surorna (vare sig de själva ägnar sig åt våldsamheter eller bara stödjer dem som gör det). Den tredje typen är den mycket lilla gruppen dissidenter och reformister som arbetar för att islam ska genomgå det slags reform som kristendomen fick erfara för femhundra år sedan och som gett de kristna troende distans till sin heliga bok.
Ulf Larsson
Att svenska media titt som tätt, eller rentav regelmässigt, undanhåller sina läsare och tittare information om etnicitet och geografisk härkomst hos gärningsmän i samband med reportage om brottsincidenter är knappast något kontroversiellt påstående för läsarna av Det Goda Samhället. Men i andra sammanhang kan det bli ett riktigt ståhej om någon antyder att så skulle ske. Ett exempel på det är hallabaloot kring Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth i våras, när de i ett redan klassiskt DN-reportage dristade sig till att påstå att svenska media mörkar negativ information om migrationen. Och inte blev det bättre av att den tidigare kulturministern avslöjade att hon emellanåt kikade in på Avpixlat. Indignationens svallvågor piskade tsunamihöga, som till exempel på SVT och i Aftonbladet där Anna Kinberg Batra levererade rejäla fördömanden av parets uttalanden.
Patrik Engellau
När jag var sexton år började jag i amerikansk skola och fick kontakt med amerikansk kultur. En sak som gjorde starkt intryck på mig var det amerikanska ”vi”. Vilken korvgubbe eller taxichaufför som helst kunde tala om ”vår utrikespolitik” som om han själv suttit i regeringen. Då förstod jag det sanna och märkvärdiga i Abraham Lincolns ord från Gettysburgtalet där han beskrev den amerikanska regeringen som en regering ”of the people, by the people and for the people”. Ett styre tillsatt av folket, bemannat av folket och med folkets intressen för ögonen.
Patrik Engellau
Kan du tänka dig att ett socialistiskt parti, till exempel socialdemokraterna, för hundra år sedan inte skulle ha haft något att säga om kapitalismen och vad partiet tänkte göra med de privata företagen och äganderätten, kort sagt att partiet inte förhöll sig till samtidens maktordning? Att konservativa partier inte tog någon särskilt ställning i denna fråga går att begripa eftersom de inte såg något problem. Men för de andra blev spörsmålet hur politiken skulle förhålla sig till kapitalet nog nittonhundratalets hetaste fråga, se de ideologiska striderna mellan olika nyanser av socialism, se de oförsonliga striderna mellan olika vänsterpartier, se IB, se löntagarfonderna.
Vansinne är att bete sig som förr, men ändå hoppas på ett nytt resultat.
Jag började jobba som skribent 2005. Mitt fokus hamnade snart på islamism och integration. Om de föregående åren ska jag uttala mig med försiktighet, men 2005 och framåt har jag följt, deltagit i och genomlevt den svenska debatten om nämnda ämnen.
DET GODA SAMHÄLLET 