Hemmagjorda problem

8-26-13_11971

Patrik Engellau

I serien hemmagjorda problem har vi idag kommit till bråket inom det liberala partiet. Jag har inte fattat riktigt vad bråket handlar om, men det verkar som om Jan Björklund ogillar Birgitta Ohlsson medan Birgitta Ohlsson ogillar Jan Björklund. Jag kan känna sympati för båda synpunkterna, men jag fattar inte varför det ska bli offentligt bråk och mediauppmärksamhet bara för att två politiker inte kommer överens.

Först tycker man kanske att det hela är självklart. Om Jan tycker si och Birgitta tycker så i en viktig fråga så blir väljarna förvirrade och säger som den gamle kommunistledaren C H Hermansson att ”någon jävla ordning ska det va i ett parti”.

Men vid närmare eftertanke inser man att detta är ett onödigt bråk som inte borde få stjäla både trycksvärta, tidningsutrymme och folkets uppmärksamhet eftersom det hela bara beror på den underliga tanken att alla individer som känner sig hemma i ett politiskt parti måste ha samma uppfattning. Så måste det inte vara. Se bara på USA, där en himla massa personer som alla tillhörde det republikanska partiet men hade helt olika uppfattningar tills nyligen slogs om att bli partiets presidentkandidat. Debatten handlade, ibland i alla fall, om de sakfrågor där kandidaterna hade olika synsätt. I Liberalernas fall är nyheten själva bråket.

Det svenska problemet beror på partiväsendet, hela tanken att ett parti måste vara helt enigt, vilket alltså leder till en massa onödigt strul. För det första måste politikerna, till exempel riksdagsledamöterna, lyda sin partiledning, vilket gör att folk som kan tänka själva normalt inte gör sig besväret att engagera sig i politiken. Tänk på boken Knapptryckarkompaniet av den före detta moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson! Varför organiserar vi partier som om de vore militära enheter?

För några år sedan skrev jag boken Personvalsparti tillsammans med ett antal kloka människor. Där finns en inom ramen för gällande lagar fullt fungerande plan för hur ett parti skulle kunna locka andra människor än lydiga och strömlinjeformade politikerbroilers in i de beslutande församlingarna.

Låt mig ge två exempel på hur det skulle bli om riksdagen bestod av personvalda i stället för partivalda ledamöter. Skillnaden är att ledamöterna inte behöver lyda någon partiledning utan måste tänka själva och försvara sig inför väljarna vilket gör att man ofta inte i förhand kan veta precis hur de kommer att ställa sig.

Det första exemplet är decemberöverenskommelsen, DÖ, visserligen officiellt upphävd men i praktiken fortfarande i funktion. Den hade inte kunnat ingås om det inte funnits partier som kunnat binda sina ledamöter.

Det andra exemplet är relationen med sverigedemokraterna. I ett parlament med personvalda ledamöter skulle de som hatar sverigedemokrater vägra tala med dem, medan de politiker som inte hatar sverigedemokrater uppta diskussioner med dem. Vi hade sluppit positioneringarna och poserandet på partinivå. Den som vill prata pratar, den som inte vill prata pratar inte. Återigen hade vi sluppit en massa förpostfäktningar och i stället kunnat ägna energin åt sakfrågorna.

Det påstås att man vid fredsförhandlingarna inför Vietnamkrigets slut ägnade några år till att diskutera om förhandlingsbordet skulle vara fyrkantigt eller runt innan man kunde komma till saken. Det är ungefär så vi håller på.

Det där med förhandlingsbordet är kanske en skröna, men Sveriges riksdag är det inte.

44 thoughts on “Hemmagjorda problem

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Dåliga förlorare finns överallt!
      Känner man ej igen korruption,
      när man ser den mitt framför ögonen?

      Play for pay!

      I en kommande Alliansregering borde Jan B vara självskriven statsminister)
      Den ende med både erfarenhet OCH utstrålning!

      Men då finns det ingen plats för de fyras gäng,
      varken Birgitta O e 2xCecilior!

      I annat fall är det bättre de ramlar ur,
      så dessa tre naturligt går över till F!…

      Gilla

  1. Alexander Zetterberg skriver:

    Viktig fråga, hur får vi ett fungerande styra där de valda representanterna ställas till svars inför väljarna?

    Givetvis måste ett större inslag av personval införas, men efter att ha skumläst pdf-filen till ”Personvalsparti” kan jag inte se att ett sådant parti skulle förbättra situationen.

    Visst, om ett Personvalsparti kom över fyra-procent-spärren skulle vi få in ett antal individer som är lite av vildar och följer sin egen deklarerade övertygelse. Men vad åstadkommer det, absolut ingenting!

    Och varför gå över ån efter vatten? Det finns redan ett fungerande valsystem vi kan kopiera, det valsystem som råder i de anglosaxiska länderna – de länder som lade grunden för det fria, demokratiska, marknadsekonomiska system den välmående delen av världens lever i idag.

    Inför enmansvalkretsar, det är enda svaret. Den som hävdar att det är mindre rättvist eftersom antalet riksdagsledamöter inte blir proportionellt till valresultatet, kan fundera över hur representativ dagens regering är, eller den regering som en oförutsebar konstellation av mittenpartier skulle utgöra. Eller betänk Stefan Löfvéns uttalande för någon vecka sedan, där han räknar med att sitta kvar efter nästa års val även om alliansen blir större än vänsterkoalitionen. Hur betydelsefull blir väljarnas vilja i ett sådant läge? Varför ens gå till valurnan?

    Lyssna på David Deutsch´s i detta youtube-klipp inför Storbritanniens folkomröstningen för några år sedan, om övergång från enmansvalkretsar till ett proportionerligt valsystem – knivskarp anlalys och mycket övertygande: https://www.youtube.com/watch?v=c0pZ9LTZW1g

    Liked by 3 people

    • Redaktionen skriver:

      Tja, en av de många poänger som kanske inte framhållits tillräckligt tydligt i boken är att förslaget är genomförbart inom ramen för nuvarande lagstiftning. Man kan alltså starta ett sådant personvalsparti genast. Med ditt förslag – enmansvalkretsar – skulle man först behöva ha en massa utredning och debatt och sedan författningsändring som kräver två riksdagsbeslut med mellanliggande riksdagsval. Fundera på det så inser du att förslaget om enmansvalkretsar är chanslöst redan när det uttalats.

      En nästan ännu större fördel med personvalspartiet är att Sverige i ett slag skulle kunna mobilisera en helt annan typ av livserfaren person till politiken som idag inte har en chans att ta sig fram eftersom han inte tjänat partiet sedan barnsben.

      Fast jag inser att för den som inte suttit och grunnat på det där i några år kan det vara svårt att i ett enda huj inse alla de nya fördelarna (respektive förutse de nya svårigheterna).

      Patrik

      Liked by 3 people

      • Hans L skriver:

        Kolla in vad jag skrivet tidigare idag om erfarna (från näringsliv mm) personer i rikspolitiken. Jag tror att BF (eller vad namnet blir) kan starta en ”revolution” i detta land, för nu är det dags för svensken att ta upp handen ur byxfickan!

        Gilla

      • Alexander Zetterberg skriver:

        Det är sant, men hur många försök att bilda nya partier har vi haft genom åren, och hur många har lyckats? I dagsläget har vi åtta riksdagspartier, Feministiskt Initiativ strax utanför plus ytterligare ett, Borgerlig Framtid, i startgroparna.

        Att skapa ännu ett parti, Personvalspartiet, som kanske tar sig över spärren om två-tre mandatperioder känns inte som särskilt raskt marsherat heller – och hur uppbåda entusiasm bland väljarna när den praktiska förändringen vad gäller riksdagens och regeringens arbetssätt ändå blir i det närmaste försumbar?

        Utvecklingen går fort nu, vem vågar ens gissa hur världen ser ut om femton år?

        Jag tror inte tillsättning av en utredning är rätt ände att starta, då ligger bollen hos politikerna och dom har inget intresse av att ändra nuvarande ordning. Initiativet måste komma underifrån, från folket, kanske efter hand med stöd av något etablerat parti (jag kan tänka mig att Sverigedemokraterna på sikt är intresserade).

        Kanske starta en organisation som informerar om fördelarna med enmansvalkretsar och propagerar för en folkomröstning i frågan. Om engelsmännen kunde folkomrösta kan väl vi, eller?

        Gilla

      • Redaktionen skriver:

        Du har kanske rätt, men jag tror inte du förstår potentialen. Över en natt öppnas möjligheten för kloka människor, kanske företagare, fd professorer, revisorer, läkare, hela den grupp som är landets ryggrad, att i detta nödläge göra en insats för nationen. De bestämmer själva (efter att ha utsatts för partiets due diligence). Allt står i boken, men den måste läsas med lite insikt och fantasi. Den praktiska förändringen skulle inte bli försumbar som du tror, utan genomgripande. Tänk dig själv en riksdag med bara sådana som Finn Bengtsson, Ulf Kristersson och Staffan Danielsson. Eller vänd på det: Kan du föreställa dig en valberedning i Volvo som diskuterar om Birgitta Ohlsson, Jonas Sjöstedt eller Ebba Busch ska bli VD?

        Patrik

        Patrik

        Gilla

      • Alexander Zetterberg skriver:

        Jo jag kan nog se potentialen i ett personvalsparti, den finns, men tyvärr är den knappast stor nog för att locka fram tillräckligt engagemang hos partifunktionärer och väljare, och knappast heller för de begåvade, kompetenta och erfarna ”personvalskandidater” som skulle kunna göra avtryck om dom väl kom in i riksdagen. Dom har annat för sig, tänker jag.

        Däremot skulle en kampanjorganisation som informerar om och på olika sätt propagerar för folkomröstning om en radikal förändring av vårt valsystem kunna locka både engagerade medlemmar och donationer från allehanda håll. Och kanske vi inte behöver nå ända fram, blotta hotet om en sådan folkomröstning kan få de borgerliga partierna att inse hur orimlig deras nuvarande taktiserande position i regeringsfrågan är.

        En öppen diskussion och hot om en på sikt radikal konstitutionell förändring av valsystemet skulle kunna påverka regeringsbilningen postivt redan till valet 2018.

        Gilla

      • sten lindgren den yngre skriver:

        Ah äntligen fattar jag iden, mycket bra, men som någon skrev så borde detta ”parti” startats för 10 år sedan, Sverige kommer att vara ett annat land innan detta får inflytande.

        Gilla

    • Sture skriver:

      Det som styr all vår politik idag är lobbygrupperna, särskilt då de som kallar sig ”maktlösa” och ”offer” i någon form. De verkar utöva mest makt vilket så fint belystes i gårdagens artikel av Ann Heberlein på Ledarsidorna.se.
      Idag behöver lobbyisterna bara övertyga (eller kanske muta) partiledarna för att få igenom sina odemokratiska åtgärder till sin egen förmån (och partiet måste slaviskt lyda partiledaren). Om man får igenom personval tror jag det kan vara lite svårare för lobbygrupperna att styra politiken till sin egen förmån. Fast det går förstås. Men de måste då övertala (eller muta) åtminstone hälften av de personvalda.

      Gilla

  2. Hortensia skriver:

    Självklart borde riksdagsledamöterna verkligen representera sina väljare från olika delar av Sverige. Det är väl ändå själva vitsen med att skicka lokala politiker till riksdagen – att de ska tillvarata utom-stockholmska intressen och tillföra sunt bondförnuft i riksdagsdebatterna?

    http://www.smp.se/ledare/tva-myter-om-glesbygdssverige/

    All heder åt KD, som genom modiga och kompetenta Sara Skyttedal stod upp för demokratin mot DÖ. Kommer BF och SD att lyckas tillvarata KD-väljarnas intressen om fyraprocentsspärren blir oöverstiglig i nästkommande val (om det någonsin blir av)?

    http://www.smp.se/ledare/familjen-som-grundval/

    Liked by 1 person

  3. Göran Fredriksson skriver:

    Varför finns det inte redan ett personvalsparti?

    Det som behövs är en administrativ apparat, en organisation för marknadsföring av kandidater och en stödorganisation som hjälper kandidaterna med fakta och kunskaper.

    Att finansiera detta borde vara lätt när det uppenbarligen råder stort missnöje med nuvarande ordning. På frivillig väg.

    Men i vanlig ordning inväntar man ett väl ett beslut om statliga bidrag så ansökan är kanske under behandling? För i den svenska modellen gör man inget utanför företagsvärlden utan bidrag. Men är det någon som tror att ansökan kommer att godkännas?

    Gilla

  4. sten lindgren den yngre skriver:

    Nja, i fallet med Folkpartiet, förlåt, liberalerna (varför byta just nu till detta namn när allt fler inser massinvandring gjort liberalism till ännu en utopi, nå) tror jag det är mera fundamentalt.
    Det handlar om det enda som spelar roll just nu, invandring och islam och därför SD. Här tror jag Björklund i stort anser att SD har rätt, alltmedan Birgitta är god och fast i gamla utopier.

    Skall man överhuvudtaget organisera sig i ett parti så måste det väl finnas vid varje givet tillfälle en samlande ide, jag tror vi ser att denna ide saknas i L, det är utopism mot ett något mera verklighetsförankrat förhållningssätt. Men kanske är jag naiv, när jag ser mina lokalpolitiker så är det endast egenintresse.

    Men splittringen i L är samma splittring vi ser i resten av samhället.

    Liked by 1 person

  5. Carl G. skriver:

    I grunden handlar bråket om att den judiske finansmogulen George Soros fjärrstyr Birgitta Ohlsson, Erik Ullenhag, Peter Wolodarski, Cecilia Malmström och Cecilia Wikström. Inget annat politiskt parti har kapats i lika hög grad av den globala eliten såsom Liberalerna.

    I Birgitta Ohlssons fall har hon utnyttjat HBTQ-kollektivet för att rasera den svenska nationalstaten. Detta genom att verka för könsneutrala äktenskap och att små barn ska ha rätt att själva bestämma om könsbyte. Vill man dra loss skruvar och bultar i den svenska nationalstaten så är HBTQ-politik ett effektivt sätt för att uppnå samhällsupplösning – och den vägen begrava nationalstaten Sverige.

    Birgitta Ohlsson är en farlig politiker. Men karma kommer alltid ikapp den ondaste. Den insikten kommer Birgitta Ohlsson också att drabbas av. Förr eller senare.

    Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      En F!ende till Sverige kan man lugnt konstatera!
      Soros är ett hot mot Europa, o USA om Hillary vinner…
      Gud förbjude, enda gången man ber till högre makter)
      Även i Natoagendan agerar man ‘nyttig idiot’.

      Liked by 1 person

  6. Gunilla skriver:

    Det där låter ju bra, på papperet. Vi har ju redan visd erfarenhet i Sverige av personval. Ex Södertälje och Botkyrka. Där fungerade det så, i praktiken, att alla i en släkt (klan) förväntades rösta på det parti, med kryssande av sin släkting, som släktingen ställde upp för. När sedan släktingen blev invald i komminen förväntades, vilket också var släktingens fulla intention, att denne genom sin position arbetade för att de övriga i klanen skulle åtnjuta förmåner. Så skedde också; släktingar fick tjänster och befattningar med maktinflytande inom kommunens offentliga förvaltning.. Detta missbruk av demokratin är också oerhört svårt för rättsväsendet att brottsbelägga. Nej tack till personval i Sverige.

    Liked by 2 people

    • bomarkusson skriver:

      Gunilla
      Så rätt du har. Just så fungerar det i många (flesta) av länderna våra invandrare kommer ifrån. Där är släkten det viktigaste och den förväntar sig fördelar. I MENA och i större delen av Afrika fungerar det så. En politisk maktposition är något som används för att skaffa sig själv och familjen/klanen egna fördelar, företrädesvis ekonomiska. Korruptionen dominerar totalt samhället i dessa länder.
      Färskt exempel är den somaliske (MP) ordföranden i stadsdelsnämnden i Tensta-Rinkeby. Fick man inte de bidrag man önskade ringde man bara till ordföranden. Han var inkryssad med i särklass högst antal kryss.Problemet med vårt land är att våra system är anpassade för tillitsfulla svenskar och inte för personer från samhällen, som i många fall liknar de vi hade för 1400 år sedan. Vi står helt försvarslösa mot dessa attacker.

      Liked by 1 person

  7. Christer Carlstedt skriver:

    Nuvarande partisystem har ett klart dilemma.

    Om jag är tillräckligt medveten i mitt val så hittar jag någon person som jag anser kan representera mig på ett gott sätt och som har vettiga synpunkter.
    Om nu denna person blir vald och hans/hennes synpunkter skulle gå på tvärs med partiledningens, så har den personens synpunkter lika stor relevans som en snöflingas i juli. Ett par rejäla näsknäppar får nog vederbörande också räkna med. Omval behöver vi nog inte ta med i kalkylen om vederbörande är påstridig.
    Eftersom personen blev invald så är vi en hel mängd personer som gillar honom/henne.
    Vart tog då demokratin vägen om personen blir persona non grata i partiet?

    Omvänt kan man givetvis hävda att min person blev invald på partiets mandat och att personen då får finna sig i att stödja partiets samlade uppfattning i debatterna och omröstningarna. Visst ligger det något i den synpunkten.

    Vi kan samtidigt konstatera att det rent formellt är Riksdagen som representant för svenska folket som är ledamotens arbetsgivare och att personen då skall rösta enligt sin egen uppfattning. Inte nödvändigtvis enligt partiets.
    Vad som händer efter ett par ”missar”, med nomineringen till nästa val, behöver vi kanske inte ha några skilda uppfattningar om.

    Problemet, som jag ser det i vart fall, ligger i att partisystemet åstadkommer ideologiska bindningar som inte nödvändigtvis är till gagn för någon beslutsprocess.
    En gång hade vi en fyraståndsriksdag vilken baserade sig på olika intressegrupper. Det var tjänligt på sin tid, men förlorade sin relevans när det uppstod flera möjliga intressegrupperingar.
    Då följer givetvis frågan vad vi kanske borde byta ut nuvarande partisystem emot nu då det bevisligen inte tjänar oss så väl som det borde?
    DÖ är väl ett praktexempel. Glöm inte försvarspolitiken!

    Det kanske vore tänkbart att riksdagsmandaten fördelas efter geografiska regioner i stället för partitillhörighet? Ingen direkt koppling till befolkningsunderlag, men kanske någon form av viktning?
    Ett antal grundmandat per landskap och överskjutande mandat fördelat mellan landskapen efter folkmängd?

    Gilla

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag tror att detta är en följd av den extrema svenska konformismen. Precis som fåglar och fiskar skapar jättelika trygghetsskapande svärmar bara genom att flyga med samma hastighet och med samma avstånd till sin granne ( detta har demonstrerats i datorsimuleringar) så skapar man i Sverige trygghet genom att tycka lika. Detta kan ta sig de mest befängda uttryck som när en bekant uttryckte förvåning när jag i stället för Bregott råkade ha ett motsvarande finskt bredbart smör. Själv hade jag omedvetet under min långa utlandsvistelse blivit botad mot den strängaste formen av konformism och inte ens reflekterat över att ha tagit fel bland ICAs smörbyttor.

    Att ha växt upp och levt i konformism är nu inget som kan rättas till i första taget hur mycket man än vurmar för multi-kulti. Invandrare från exotiska länder liksom ”EU-migranterna” är såå välkomna bara de helst bor på de platser som har avvisats. Eller som den fina Östermalmsdamen kan tänkas säga ”de kan ju inte komma till våra kvarter- någon gräns måste det ju vara!”

    I partiet skall helst alla tycka som partiledningen bestämt annars kommer allt att gå överstyr. Det som är intressant är att problemet är strukturellt dvs man kan ha vilka uppfattningar som helst bara alla tycker samma.

    Kanske är den stora skillnaden mellan Sverige och USA att allt ”besvärligt” folk i Sverige utvandrade till Amerika ungefär som man i en separator skiljer på grädden och lättmjölken. Dagens besvärliga svenskar är mer som djuren på Skansen. De får finnas där till beskådande och underhållning men bör helst inte komma ut och rubba den konformistiska friden.

    Liked by 2 people

  9. plq017 skriver:

    Nej, diskussionen om förhandlingsbordet är inte en skröna.
    När man väl kommit överens om bordet, som jag tror blev borden, gick de egentliga förhandlingarna ganska fort.

    Gilla

    • oppti skriver:

      Fyrkantigt eller runt bord för Vietnamfred är ingen skröna.
      Men det blev som så ofta en kompromiss-En superellips designad av en Dansk?
      Fast det var kanske bara ett förslag?

      Gilla

  10. Ami skriver:

    Det ligger mycket i det. Ett annat problem är att trycket på politikerna, inte minst från medialt håll gör att samtalen uteblir.
    Utan att på något sätt försvara politiker så finns det en vardag som de måste hantera dvs familj och vänner.
    När den upppiskade hat stämningen mot SD är så pass påtaglig och främst från media så blir det svårt för stt inte säga omöjligt att ha en annan position mot SD och även inom sitt eget parti.
    Om vi tar ett exempel avseende upphandlingslagen så drog nog Shekarabi en lättnadens suck när SD ändrade sig i frågan. För hur skulle det se ut att en invandrare från sossarna kommer överens och gör slag i saken med en av de mest hatade människorna i Sverige.
    Om det hade skett så hade fler röster fallit på SD och SD hade tagit ett steg närmare finrummet. Detta fick alltså inte ske fast Shekarabi vet att Åkessons invändning mot lagen var korrekt.

    Liked by 1 person

  11. Hans L skriver:

    Det finns ett nytt parti under uppsegling. Borgerlig Framtid (kanske Medborgerlig Framtid eller något annat. Namnet ska diskuteras vid extra stämman i Lund den 15 och 16 oktober). Man kallar sig ett liberal-konservativt parti och har bl a som ambition att rekrytera företrädare för partiet inom olika områden i samhället (i total motsats till övriga partier som oftast använder sig av ”politikerbroilers”).
    Ny styrelse ska väljas i Lund och tittar man på de nominerade så bådar det gott för framtiden. Låt oss hoppas på denna väckarklocka (eller kraft?) för svensk politik

    Liked by 1 person

  12. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Instämmer helt i beskrivningen och det går att i grova drag bena ut orsakssambanden, varför det blivit på detta viset.
    Exempelvis är en viktig faktor att allt färre medborgare engagerat sig politiskt, en annan faktor är broileriseringen, dvs att många politiker aldrig haft ett riktigt jobb. En tredje faktor att det förefaller finnas en viss typ av organisationskultur i Sverige, en fjärde att vänstern länge dominerat och att allt ska socialiseras, inkl. de politiska partierna.
    Finns det då några trender som går i en annan riktning? Jodå men dessa är sannerligen inte starka, har någon sett röken av Finn Bengtsson?

    Gilla

  13. Ami skriver:

    Efter att ha läst svaret på Alexander Zetterberg inlägg från redaktionen och utan att ha läst boken så verkar det i teorin vara en briljant idé.
    Om man skall agera djävulens advokat så är frågan varför ett personvalsparti inte är startat och vari ligger haken.
    Det hade med största sannolikhet gynnat landet om vi slapp politiker som inte har ett uns av arbetslivserfarenhet utan födda med partiskeden i munnen samt att vi förhoppningsvis hade sluppit oheliga allianser som lyfter bort demokratin ur ekvationen.

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Jag tog initiativet till idén och skrev boken tillsammans med ett gäng andra. Det naturliga hade varit om jag startat partiet. Jag gjorde faktiskt ett antal lama försök, men det var svårt att få med folk. Så på sätt och vis är det mitt fel. Å andra sidan tror jag på allvar att den svenska medelklassen saknar den nödvändiga analysskärpan och handlingskraften. Vi har fram till ungefär nu trott på ”våra” partier (vilka det nu är) och nöjt oss med att delegera ansvaret till dessa. Se https://detgodasamhallet.com/2016/08/15/lat-oss-lara-av-arbetarrorelsen/

      Patrik

      Gilla

      • sten lindgren den yngre skriver:

        Skyldig eller åtminstone så trodde jag aldrig att de skulla orsaka så stor skada.

        Gilla

  14. Sixten Johansson skriver:

    För knappt ett år sedan skrev jag en gästkrönika här på DGS: ”Strategi för ett nytt parti” (och föreslog namnet Svenska Mentorpartiet). Ett personvalsparti direkt inriktat på riksdagen är den enda möjliga förändrande kraft jag kan se. Det måste bygga på ett stort personligt förtroendekapital och dessutom ha en vilja och förmåga att domptera media och locka respekterade personer ut ur media- och näringslivsgarderoberna. Internet erbjuder ypperliga möjligheter för varje nominerad kandidat att presentera sig själv och eventuellt en egen valplattform och att kontinuerligt föra dialoger med möjliga väljare, förslagsställare och kritiker.

    Givetvis skulle nya typer av problem uppstå. Personkemin och gruppdynamiken skulle ha en framträdande roll, men sånt är livet och allt vore bättre än dagens infantiliserade riksdag. Tidsperspektivet skulle i den här akuta fasen inte behöva vara längre än de två närmaste åren plus påföljande mandatperiod. Ett tillräckligt förtroendeingivande personvalsparti skulle utan minsta tvivel komma in i riksdagen. Då skulle SD få ett välbehövligt komplement som diskussions- och samarbetspartner. Medborgerlig Framtid skulle kanske också få draghjälp över fyraprocentsspärren.

    Det nya internetstödda personvalspartiet skulle kunna ha en ganska löslig och begränsad gemensam plattform. Förnyelsen skulle ändå bli omvälvande, eftersom vi nu i riksdagen har sju feminiserade socialdemokratiska partier som mobbar ett åttonde, mer klassiskt socialdemokratiskt och fortfarande mer maskulint tänkande parti. (SD står hela tiden inför vägvalet att bli mer machistiskt effektivt eller att bli lika könlöst käringaktigt som de andra sju. Och Fi…). Men tiden är knapp för dem som vill börja återinföra ett folkligt inflytande i Sverige.

    Liked by 2 people

  15. Hans L skriver:

    I
    Jag hänvisar till mina två tidigare inlägg idag.

    Fy f-n för politiker. Och att ta all denna skit. Varför engagerar du dej inte själv då? Vi har de politiker vi förtjänar. Så går snacket ibland och det kanske stämmer till viss del.

    Men…
    ta och sätt hårdare press på de folkvalda. Se till att medborgarna vet vilka de röstat på och kolla upp deras åsikter i olika frågor. (Här borde media kunna göra en verklig insats, regionala oberoende media, kanske)
    • minska antalet ledamöter i Riksdagen dramatiskt
    • ge marknadsmässig lön, dvs ersätt för förlorad arbetsinkomst (en läkare kanske 90.000, en pilot ungefär detsamma. Minimiersättning kanske 50.000)
    • begränsa på något sätt tiden i riksdagen

    Säkert borde riksdagen reformeras långt mer, men det här kunde väl vara en början. Vi får hoppas att ett nytt parti, kan och vill och orkar ta sig an detta. Hoppet kan inte vara ute för Sverige!

    Liked by 1 person

  16. MartinA skriver:

    Människans historia är lång. Varför inte välja något system som visat sig fungera tidigare snarare än att uppfinna ett helt nytt? Det nyuppfunna inom sånt här slutar illa.

    Gilla

  17. Erling skriver:

    Varför måste vi till varje pris ha andra som bestämmer över oss?
    Som dessutom kostar åtskilligt!
    Och som vi knappast är nöjda med!

    Varför inte en direktdemokrati? Delaktighet och engagemang ser
    jag som ovärderligt.

    Rösta om allt? Varför inte? De flesta av oss har ju sällan mer än
    1 meter till husguden. Tekniken lär knappast vara något hinder!

    Liked by 1 person

    • Bengt skriver:

      Erling 4 oktober, 2016 at 16:57

      ”Rösta om allt? Varför inte?” Du kan väl inte mena allvar! Det finns ingen människa som har tid eller möjligheter att sätta sig in i alla frågor och ta ställning till vilket beslut som är det rätta. Ok om du skojar. Urbota dumt om du menar allvar!

      Gilla

      • Erling skriver:

        Det kanske var urbota dumt Bengt? Samtidigt, jag kan inte heller tycka att de 349 har ”satt sig in i alla frågor och tagit ställning till vilket beslut som är det rätta”. Vår omvärld utgör inte direkt något bevis på detta! Eller?

        Jag tycker hela vårt system är en dyrbar och meningslös fars. Varför inte diskutera en total omvälvning.

        Reducera riksdagen till 99 ledamöter. Installera en instans på 49 politiskt oberoende experter som har bevisat sig förtroende värda. (Inga-Britt Ahlenius är en sån tycker jag)

        Frågeställningar av större vikt leder per automatik till alla medborgares möjlighet att säga sitt.

        Vart fjärde år kan vi välja men utan den löjliga fars med valtal, affischer o d. De gångna fyra
        åren utgör tillräcklig grund för våra val.

        Partistöd skrotas, förmåner för riksdagsledamöter sänks till rimlig nivå, 1 månadslön vid avgång. Punkt! Etc, etc.

        Och ja, jag menar allvar. Jag tycker en seriös brainstorm om detta vore bra!

        Gilla

  18. Hans L skriver:

    Patrik
    Jag förstår inte riktigt din kommentar kl 14:22 och jag har inte heller läst din bok. Men de personer som partiet rekryter från ”verkligheten” måste givetvis vara inställda på att jobba med samhällsfrågor under en tid och bidraga med de kunskaper de har. Det är inte ett elitiskt styre som behövs utan goda medborgare som har landets bästa för sina ögon (och inte den rundliga pensionen som nu utgår). Men det är kanske redan försent…..Sådana personer finns kanske inte längre… Men vem vet?
    Dock: ”bättre lyss till den sträng som brister, än att aldrig spänna en båge” (V von H)
    Vi ses i Lund 15-16 oktober (förhoppningsvis)

    Gilla

  19. Bengt skriver:

    Ett oerhört intressant ämne som Patrik aktualiserar idag!
    Vi som besöker denna sida och vanemässigt eller sporadiskt kommenterar Patrik och övriga skribenter har otvivelaktigt mycket åsiktsmässigt gemensamt. En gemensam nämnare är missnöje med regering och riksdag – särskilt vad avser migrationspolitiken.

    Låt oss leka med tanken att vi bildar partiet ”Det goda samhället” (självfallet med Patrik Engellau som partiledare) och ställer upp i nästa riksdagsval. Ett partiprogram är väl ett måste. Det bör väl innehålla lite mera än att ”Vi arbetar för ett Gott Samhälle”. Jag misstänker att åsikterna bland oss medlemmar inte är speciellt enhetliga när vi kommer in på partiets mål och medel i bredare ett perspektiv. ( Vi kan t.ex. jämföra dagens kommentatorer med varandra!). Eller innebär personval att det inte behövs partiprogram. – Att var och en kandidat har ett eget valprogram?
    Kanske vi enas om att det är personval som gäller. Så ska det komponeras tilltalande valsedlar. Eller kanske lottas bland kandidaterna?

    Jag tror inte det är en utopi att partiet skulle komma in i riksdagen. Det skulle säkert friska upp demokratin med ett parti utan partipiska. Ett parti med viljestarka företrädare. Nog inte särskilt kompromissvilliga vare sig sinsemellan eller i förhållande till andra ledamöter. (Att döma av de personlighetsdrag man tycker sig ana bland många av kommentatorerna här).

    Vad jag vill ha sagt är att politik inte är så enkelt som många tycks tro. (Nej, jag är inte själv politiker!) Politiker måste var beredda att både ge och ta. Jag håller med Patrik om att ökat inslag av personval till Riksdagen vore vitaliserande för demokratin. Med nuvarande system får man markera endast ett namn på valsedeln. Varför den begränsningen? Och varför får man inte som förr stryka de namn man ogillar? Jag ställer mig skeptisk till de skäl som angivits.

    För att det inte ska bli en massa ”bortkastade” röster (4 %-spärren!) i nästa val hoppas jag på valsamverkan förslagsvis mellan SD, KD, Borgerlig Framtid (och Det Goda Samhället!).

    Gilla

    • Hortensia skriver:

      Jag instämmer innerligt, Bengt, och hoppas verkligen på valsamverkan mellan SD, KD, Borgerlig Framtid och eventuella ännu okända, verklighetsförankrade alternativ med anständig respekt för den svenska kulturen, demokratin och skattebetalarnas plånböcker.

      Måtte man dock avstå från att liera sig med M, som fortfarande framstår som reinfeldtskt opålitligt. Jag vill absolut inte se kappvändande, okunniga och självgoda Kinberg Batra som statsminister – och definitivt inte någon Reinfeldt som regeringsmedlem efter valet 2018!

      ”… Filippa Reinfeldts sikte sägs vara inställt på en ministerpost 2018 – om allianspartierna då vinner valet.”

      http://www.expressen.se/nyheter/filippa-reinfeldt-kan-gora-politisk-comeback/

      Gilla

  20. Per skriver:

    Man behöver inte ens ha ett parti enligt vallagen.

    Det räcker att folket röstar under en enhetlig partibeteckning och så får val myndigheten sortera ut vem utav alla kandidater fick flest röster.

    Så Sverige är i princip det enda landet jag känner till där man kan rösta ”none of the above”.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s