Patrik Engellau

Här följer några visdomsord från Wikipedia, uppslagsord ”ideologi”:

Ideologier är idéer om hur ett samhälle skall organiseras och styras (eller inte styras), hur dess institutioner skall vara utformade, och hur människor skall samarbeta med varandra i vardagen. Nästan alla ideologier har en människosyn… Som klassiska ideologier räknas liberalism, socialism och konservatism.

Wikipedia vet även berätta att det också finns ett antal andra ideologier, till exempel feministiska, gröna, socialanarkistiska samt ekohumanistiska.

Vilket smörgåsbord! Vilken eller vilka av dessa ismer är det som styr tänkandet i Sverige idag?

Patrik Engellau

Idag har jag tre saker på hjärtat. Alla tre gäller mitt tjat om huvudmotsättningen i Sverige som jag alltså påstår går mellan å ena sidan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex och å den andra den anständiga medelklass som betalar för ruljangsen.

Min första synpunkt är att denna huvudmotsättning inte finns i någon sorts empirisk bemärkelse. Den utgör en intellektuell konstruktion, en tolkning som i bästa fall kan skänka förståelse och ge ledtrådar då beslut måste fattas. Det är samma sak med alla, tror jag i alla fall, idéer om samhället. Arbetarklassen var ingen empirisk kategori. Det var först sedan Karl Marx och August Palm talat om för arbetarna att de var en klass med gemensamma intressen som de började organisera sig. Detta var till stor nytta för den således uppfunna samhällsklassen.

Patrik Engellau

Jag har snart trettio års erfarenhet av att försöka påverka svensk politik. Nu ska jag beskriva den viktigaste förändringen under denna tid. Först ska jag tala om vad förändringen är, sedan ska jag försöka förklara vad jag menar.

Den stora förändringen är att politikerna förut bejakade de åtgärder som stod på dagordningen, medan de nu räds dem och låtsas att de inte finns.

Patrik Engellau

Vi slarvar med orden. Om någon försynt undrar om det finns mänskliga raser blir han gärna hållen för nazist trots att mänskligheten till nyligen ansett det självklar sak att mänskliga raser existerar. Tänk bara på Statens institut för rasbiologi som inrättades för mindre än hundra år sedan efter riksdagsmotioner av bland andra en socialdemokrat och en bondeförbundare, alltså centerpartist. Institutet fortlevde som självständig, statlig institution fram till 1958 då det uppgick i Institutionen för medicinsk genetik vid Uppsala universitet. Den institutionen finns fortfarande även om den kanske slutat mäta skallar. Tänk även på amerikanska sjukhus som brukar kräva angivande av rastillhörighet på inskrivningsblanketterna.

Patrik Engellau

Två revolutioner är vår kulturs ursprung: den industriella och den franska. De tog död på den gamle guden – fast det var först år 1883 som Nietzsche i boken Sålunda talade Zarathustra officiellt kunde dödförklara honom – och satte en ny i hans ställe, nämligen förnuftet och rationaliteten. Modernismen, rationalitetens tidevarv, gjorde sitt inträde i historien.

Detta var ett oerhört framsteg. Mänskligheten frigjorde sig från mentala och intellektuella bojor, utvecklingsanden slapp ur flaskan. Allt som var fast, givet och till synes inskrivet i tillvarons dna löstes upp. Utvecklingen skapade nya sociala kombinationer, nya sätt att leva, nya sätt att producera och konsumera. ”Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras och människorna blir slutligen tvungna att se sin livssituation och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon” skrev Marx och Engels i Kommunistiska manifestet. I vår tid har den polske sociologen och filosofen Zygmunt Bauman försökt fånga modernismens essens i uttrycket det flytande, vätskeliknande (”liquid”) samhället, ett samhälle som befinner sig i ständig omvandling efter det styrande förnuftets påbud.

Patrik Engellau

Jag tror att samhällseliter i alla tider haft ett instabilt förhållande till folket. Relationen har naturligtvis varierat över tiden och mellan platserna, men eliterna har alltid haft en dubbel relation till massorna. Å ena sidan har det gällt att hålla massorna på så gott humör att de jobbat ordentligt och avhållit sig från att göra uppror. En rädsla för vad folket kan hitta på om det inte tyglas är alltid närvarande. Å den andra har eliterna aldrig kunnat – eller velat! – lägga band på sin känsla av överlägsenhet. (I ett land som Sverige har överlägsenheten inte manifesterats särskilt pråligt, men provinsialläkaren och drängen visste precis var de hade varandra.) Observera att även om överlägsenheten normalt tar sig formen av ett mer eller mindre väl dolt förakt så kan den också uppträda som misskund, även då förstås ibland lite nedlåtande.

Patrik Engellau

Jag hörde på radion att svenska domstolar frikänt ett tiotal män som våldtagit kvinnor i sömnen. Om man sover är man medvetslös och kan inte dömas för sina gärningar. Förstod du? Det var alltså inte offren som sovit under akten, utan våldtäktsmännen. Det kan låta konstigt för en person som saknar min livserfarenhet, men för mig kändes det som en befrielse att det här sömnsyndromet äntligen blivit erkänt.

Skillnaden mellan medvetenhet och omedvetenhet är många gånger mer svårdefinierad än vad den oupplysta allmänheten förstår, det har psykologer sedan länge konstaterat. Jag minns hur jag i skolan en gång blev anklagad för att sova på mattelektionen och när jag argumenterade att jag i själva verket övat sjuans multiplikationstabell blev min upplevelse bara bryskt avvisad. Det har satt spår i min inställning till samhället kan jag tala om.

Patrik Engellau

För några år sedan skrev jag en bok om Gud där jag förklarade allt man behöver veta om dennes väsen och avsikter. Gud vill att människans tillvaro på jorden ska vara paradisisk, förklarade jag med hänvisning till att han ursprungligen placerat henne i Edens lustgård och att det måste ha varit någon mening med det. Men människan stretade hela tiden emot, klargjorde jag vidare. I stället för att kavla upp ärmarna, använda hjärnan och lyfta sig ur sitt armod knäppte människan sina händer och bad Gud att göra jobbet åt henne, vilket han inte tänkte göra. Till slut blev Gud så trött på människans ovilja att ta ansvar för sig själv att han fick människan att sluta tro på honom för att de skulle sluta hoppas på underverk och i stället, på 1700-talet kanske, faktiskt kavlade upp ärmarna och började använda hjärnan. Tricket funkade. Några hundra år senare hade människan – läs den västerländska människan – faktiskt lyckats inrätta ett samhälle som i sanning är paradisiskt i jämförelse med den jämmerdal i vilken våra föregångare levde sina korta, smutsiga, eländiga liv.

Patrik Engellau

Den 19 – 22 mars 1979 deltog jag i ett internationellt seminarium som hette Stockholm Symposium on Surviving Failures. Ett överlevande misslyckande är ett socialt experiment som inte slår väl ut och därför borde läggas ned men trots detta hålls vid liv.

På den fria marknaden genomförs hela tiden ett antal projekt i form av nya företag som förväntas ge en framtida ekonomisk avkastning. Investerare sätter in pengar – i allmänhet mycket mer än de förutsett – men bara fram till det ögonblick då de tappar modet och låter ett utsiktslöst ungt företag dö. Detta är en enastående effektiv och tilltalande ordning, ty risken för ett misslyckande tas av individer som i varje stund vet vad de håller på med och som likaledes i varje stund bedömer om de ska ha fortsatt förtroende för projektet. Visst finns exempel på att folk investerar i företag som redan från början saknar överlevnadschanser, men detta är ovanligt och beror för de mesta på att investerarna dragits vid näsan av bondfångare och charlataner. Refaat El-Sayed var en känd svensk sådan.

Patrik Engellau

Den berättelse om stämningsläget i nationen som nu håller på att sätta sig är att inställningen till migrationen ändrats 180 grader från den beslutsamt medkännande Aylan-sympatin med kulmen i september förra året – ”Mitt Europa bygger inga murar”, ”Wir schaffen das” – till ID-kontroller och bistra varsel om skattehöjningar ett halvår senare. Ja, förundrar sig olika förståsigpåare, hela nationen har bytt åsikt, hur kunde det ske så snabbt?

Mitt svar är att det inte har skett. Låt mig förklara vad jag anser har skett och vad som inte har skett.

Patrik Engellau

Jag minns den ljuva tiden då oskulden och friden vilade över begreppet mångkultur. Det var en tid när svenska folket, särskilt dess ledare, som inte lärt känna någon annan mentalitet än den svenska, med självsäkerhet och pondus kunde förklara att migranter från andra kulturer egentligen, innerst inne, är som vi svenskar och att det enda som skiljer är hudfärg, klädedräkter, språk och maträtter samt, avslutningsvis, att den som till äventyrs har annan uppfattning är rasist.

Patrik Engellau

Fram till för bara några dagar sedan hade jag en obehaglig förnimmelse, ungefär som en sten i skon, att förklaringsvärdet hos teorin om det välfärdsindustriella komplexet inte var fullt så hundraprocentigt som jag hade önskat.

Enligt Marx diktum att samhällets dominerande ideologi är den härskande klassens ideologi hade jag önskat mig en fullständig överensstämmelse mellan komplexets egenintressen och vår tids dominerande postmoderna pk-ideologi.

Patrik Engellau

Hela tiden träffar jag på åsiktsfränder som oroar sig över det skäll de kommer att få om de avlägsnar sig från den tillåtna åsiktskorridoren. Det kan vara landstingsanställda läkare som är rädda för sin ställning på jobbet, det kan vara präster som känner sig hotade av avkragning (ett kyrkoord som Word vill ersätta med ”avdragning” men som betyder att bli fråntagen sin prästvärdighet av domkapitlet), det kan vara vem sjutton som helst som är orolig att bli hållen för nazistfascistrasist av arbetskamrater och vänner.

Patrik Engellau

Den 26 oktober visade Uppdrag Granskning ett reportage om ett svenskt biståndsprojekt i Zambia. Det handlade om att högsta hönset i ett zambiskt bondeförbund stulit pengar som skulle ha gått till fattiga zambiska bönder. Närmare bestämt ska han ha stulit 5 000 dollar eller möjligen euro varje fredag (en veritabel precisionsrutin, tycks det mig).

Svensk ambassad- och biståndskontorspersonal intervjuades och befanns just så dumsnällt ovetande och aningslös som man kunnat förvänta sig. Så här hade det tydligen pågått i decennier trots att flera olika revisionsrapporter påvisat oegentligheterna.