Han kunde inte måla och vara muslim

portratt-dgs-2

Mohamed Omar

I inlägget ”Kan man vara svensk och muslim?” den 24 februari tog jag upp en del motsättningar mellan islam och svensk kultur. Inlägget fick många kommentarer, både här på Det Goda Samhället och på Facebook. De flesta höll med om att det finns flera verkliga motsättningar mellan svensk kultur och islam.

Ett färre antal kommentatorer höll inte med mig. Det beror dock inte, förstod jag, på att de tror att svensk kultur och islam är samma sak och aldrig krockar. Alla förstår att det finns krockar. Utan de som invände hade missförstått mitt inlägg. De trodde att jag påstod att alla muslimer skulle vara på ett visst sätt och att alla svenskar skulle vara på ett annat sätt.

Något sådant påstående gör jag inte. Jag skriver om skillnader mellan svensk kultur och islam. En sådan skillnad är spritens betydelse i svensk kultur, samtidigt som sprit är haram, helt förbjudet i islam. Det betyder inte att det inte finns muslimer som dricker sprit eller svenskar som är nykterister. Det finns också ett fåtal svenskar som har konverterat till islam, men det gör inte svensk kultur islamisk eller islam till en svensk religion.

Kristendomen däremot är en svensk religion och svensk kultur är på många sätt kristen. Det beror på att svenskarna har varit kristna i tusen år. Jag är inte troende. Jag tror inte på något övernaturligt överhuvudtaget. Inte på islam och inte på kristendom. Men jag är svensk är därmed i någon mån kulturkristen.

Eftersom jag också har varit muslim vet jag hur pass kristen svensk kultur är. Vår syn på religion som något uteslutande andligt till exempel. Religion ska vara en hjärtesak. Denna syn är väldigt kristen. Få muslimer tänker så. Det beror på skillnaden mellan Muhammed, islams grundare, och Kristus, kristendomens grundare. Muhammed ledde arméer och styrde ett rike, Kristus var en förkunnare som led och dog på ett kors.

I islamiska texter skiljer man inte på religiös lag och sekulär lag. Om religionen förbjuder något, om något är haram, så är det förbjudet för alla, inte bara för de troende. Det är bland annat av den anledningen vi ser islamiska protester mot Muhammedbilder. Det finns tydliga, islamiska texter som förbjuder att man gör bilder av levande varelser, och också texter som förbjuder att man framställer Muhammed på ett vanvördigt sätt.

Bildförbudet är som sagt tydligt i islamiska texter. Det är därför det inte finns en lika rik konsttradition i islamvärlden som i väst. Men man kan hitta en del konst, även bilder av levande varelser, och till och med Muhammedbilder! När fotografiet kom blev det svårt att upprätthålla bildförbudet, idag är de flesta lärda muslimer överens om att det går an med fotografier.

När det kommer till skulpturer råder ett mycket strängt förbud. Skulpturer förknippas med avgudadyrkan och Muhammed själv befallde att de skulle förstöras. Vi ser att militanta, fundamentalistiska grupper som Islamiska Staten och Al-Qaida i Muhammeds efterföljd förstör alla skulpturer de kan hitta. Men trots detta har det rests statyer i islamiska länder. Det är dock stor skillnad mellan en europeisk stad med dess myller av statyer på gator och torg, broar och fasader, och en stad i ett islamiskt land med en enskild staty här och där, ofta resta av mer sekulärt orienterade nationalister på 1900-talet. En skulptör kan aldrig bli erkänd som en rättrogen muslim och vinna respekt i moskéerna.

Den svenske konstnären Ivan Aguéli konverterade till islam i slutet av 1800-talet. Påverkad av romantiska föreställningar om Orienten flyttade han till Egypten. Han var tvungen att sluta måla för att bli accepterad som riktig muslim. Med tiden, efter 1910, började dock Aguéli längta tillbaka till måleriet. Det var dock inte helt ofarligt att vara ute och måla. I ett brev berättar han hur han blev attackerad av fanatiker: ”När jag åker ut till en by och sätter upp mitt staffli och mitt provisoriska parasoll, blir jag trakasserad utan orsak. Pengar, målargrejorna – de bara tar sakerna!”

Aguéli får anställa en vakt för att skydda sig. Efter att ha blivit misshandlad av uppretade muslimer, skriver han:

Det är nog av vidskepelse som de handlat. De se att jag är ensam ute o. sysslar med saker som de ej förstå o. som de ej ha sett förut. De inbilla sig alla möjliga galenskaper, o. ingenting i världen kan få dem att taga reson. Om jag ej kan få myndigheterna på min sida så är det rakt ingenting att göra.

De hava blivit upphetsade av någon fanatiker, som ingen kan få reda på. Liknande saker hända ofta, o. det kunde ha gått mycket värre.

I ett brev till modern i juni 1914 berättar han om sina svårigheter:

Jag vill nu sända på en höft de få tavlor jag har, möjligen någon av dessa behaga, ehuru jag så gärna velat sända något präktigt härifrån. Men då jag ej kan sätta mig ute, utan att packet kommer o. kör bort mig med stenar o. påkar. Det är inte en eller två, men flere dussin. o. polisen säger ingenting.

Tidigare hade Aguéli i många år arbetat för ett närmande mellan islam och väst. I tidningen Il commercio italiano i april 1903 hade Aguéli utropat att det var tid att ”göra slut på legenden om den muselmanska fanatismen”. Men efter ett tjugotal års erfarenhet av islam och muslimer var han alltså tvungen att erkänna att den islamiska fanatismen inte var en legend. Han blev själv drabbad.

Även i våra dagar vore det omöjligt för en västerländsk konstnär att ströva omkring på landsbygden i länder med traditionell muslimsk befolkning som Jemen, Pakistan, Afghanistan eller Egypten med sitt staffli och sina penslar och sätta sig ner någonstans och måla porträtt av byborna. Dels finns det ett hat mot väst och dels en syn på konsten som en hädisk verksamhet.

Aguéli förstod att det fanns en skillnad mellan västerländsk kultur och islam. Han blev muslim och försökte på olika sätt överbrygga skillnaderna, men insåg att det inte gick. Så småningom valde han att följa sitt målarkall, trots det islamiska förbudet, och i de sista breven uttrycker han sig allt mer kärleksfullt om sitt hemland. Han kom dock aldrig hem utan dog i Spanien, överkörd av ett tåg, i oktober 1917.

65 thoughts on “Han kunde inte måla och vara muslim

  1. Bo Divander skriver:

    En tragisk och för mig ny historia. Tack för den, Mohamad Omar.
    Jag har tidigare i några sammanhang påpekat den historiska skillnaden mellan Jesus från Nasaret, det fanns flera nu bortglömda Jesusfigurer, och Muhammed. På flera punkter, likheterna syns vid närmare betraktelse ganska små. Muhammed grundade en ny religion, Jesus förblev trogen jude fast kritisk i flera sammanhang. Kristendomen grundades aldrig utan blev senare en avlöpning av judendomen. Men det skedde efter Jesu tid.
    En ytterligare skillnad är att Jesus motsatte sig våld medan Muhammed använde sig av våld. Alla vet detta, utom en del relativister ibland mina prästkollegor. Jo, de vet också, men söker med ljus och lykta efter texter i Bibeln där Jesus TYCKS förorda våld (vilket han i själva verket inte gör). En falang, som biskopen i Stockholm tillhör, påstår att alla religioner egentligen vill det goda. Det är bara ”villolärare” som misskrediterar sin egen religion. Medan en annan falang menar, däribland en av biskopens egna präster, att alla religiösa läror – givetvis också kristendomen – har en tendens till våld i sig. Ja, det är sant, men förgrundsgestalterna Jesus och Muhammed står på helt olika positioner i den här frågan. Det är ett tydligt historiskt faktum, trots att kristen revisionism försöker ändra på den saken. Ingen intellektuellt hederlig människa kan dock instämma i denna historieomskrivning.

    Liked by 13 people

    • gmiksche skriver:

      Jag frågar mig om orsaken för den kristliga revisionismen. Den finns hos protestanter och katoliker men, såvitt jag vet, inte hos de ortodoxa kyrkorna. Eftersom man får förutsätta att dess fanbärare kan Nya Testamentet utantill. Möjligen är det en reaktion mot samhällets sekularisering där muslimer ses som allierade eftersom de också tror på Gud. De bortser från att det inte kan vara samma gud eftersom Guds genom Jesus respektive Mohammed förmedlade budskap skiljer sig diametralt. Jag kan väl beteckna mig som kristen agnostiker. Möjligen är det inte fel att tro på att fan har med ett ord i spelet.

      Liked by 1 person

    • Lars Holmdahl skriver:

      ”Historiskt faktum” skriver du. Men det är fel. Hade du skrivit modernt faktum, så kunde jag hållit med. Men inte nu, eftersom det är ett historiskt faktum att de tidiga kristna (när Romarriket blev kristet) var väl så våldsamma som dagens muslimer. I några fall sågs muslimerna som trons försvarare.

      Kristna har historiskt sett inte haft några svårigheter att bränna oliktänkande på bål, skära halsen av icke-kristna, utplåna hela kontinenters civilisation, lemlästa och tortera, motarbeta systematisk kunskapsuppbyggnad, hålla slavar, etc.

      Många kristna tror fortfarande på häxor, ”intelligent design”, att jorden bara är sextusen år, att Noa räddade 30 miljoner par djur och insekter, att gud placerade fossil i sedimentära berg för att testa människornas tro, att Abraham, Moses och Jesus funnits på riktigt, etc.

      Efter tusen år av mörker, började Kristendomen under renässansen att trängas undan, till förmån för ett hellenistiskt tänkande som är det som givit oss allt det vi nu uppskattar.

      Gilla

  2. Avon Barksdale skriver:

    Historien är också ett exempel på hur svårt det kan vara att ändra uppfattning. Har man bestämt sig för (det må vara av romantisk orientalism, av humanism, av white guilt eller någon annan typ av politisk eller humanitär idealism) att västerlandet och Islam bör närma sig varandra. Att islam har något som vi bör ta till oss här, och att vi inte har något att vara rädda för. Då kan det minsann krävas 20 år av egna erfarenheter för inse att man hade fel.

    Det är en väldigt sällsynt händelse att en övertygad människa ändrar uppfattning. Aguéli sa i alla fall som det var i sina brev, även om han själv inte tog konsekvensen så långt att han fökastade islam och erkände att han haft fel? Tänker på den uppmärksammade händelsen med refugees-welcome aktivisten som blev våldtagen av migranter i tyskland och sedan påstod att det var etniska tyskar som begått övergreppet. Så till den grad viktig kan en politisk eller religiös uppfattning vara för hela ens världsbild att man hellre utsätter sig för smärtsamma konsekvenser av den, än att ändrar den.

    Liked by 4 people

  3. Johan Löfgren skriver:

    Det är ju mycket riktigt på judendomen och kristendomen den västerländska kulturen vilar, alltså själva fundamentet. Också den moderna vetenskapen har den bakgrunden – det var kristna som började utforska världen då de förväntade sig naturlagar givna av Gud (skaparen). Utan dessa naturlagar skulle vetenskapandet inte vara möjligt. Vi kan med stolthet stå kvar i den livsåskådningen och samtidigt utforska skapelsen, måla, äta, visa håret, bada tillsammans etc.

    Islam å andra sidan har en upphovsman utan någon direkt koppling till historia eller profetiska förutsägelser. Som du säger Omar är det inte heller hjärtats tro som gäller i islam, utan snarare en blind lydnad där eget tänkande inte får utrymme. Sammantaget ger det en kultur som är hämmad. Färger och nyanser hålls på avstånd och människor får lida, vilket vi ser runt om i världen.

    Liked by 5 people

    • Lars Holmdahl skriver:

      Nej, vetenskapen vilar på det grekiska tänkandet. När Romarriket blev kristet, så gick Europa in i tusen är av mörker. Det var först i och med att det Östromerska riket föll samman som lärda därifrån fick en fristad i Västeuropa och kunde återintroducera det hellenistiska tänkandet. Vilket bildade grunden för renässansen och den första naturvetenskapen.

      Kyrkan, kristendomen, prästerna, de troende, förbjöd vetenskapligt utforskande. Man fick inte dissekera lik för att vinna kunskap som kunde hjälpa de levande. Kardinalen vägrade att titta i Galileos kikare. Jorden var centrum för planetrörelserna. Enligt kristen doktrin fanns all kunskap att finna i skriften (som hos dagens islam), samt i klassikerna. Att tänka själv var ”haram”. Upplysningen var en tillfällig(?) seger över religiöst oförnuft.

      Liked by 1 person

      • gmiksche skriver:

        Galet. Nedgången började inte med att kristendomen genom Konstantin den store blev jämställd med de hedniska kulterna och senare genom Teodosius statsreligion, vilket tog nästan ett århundrade.Nedgången som under tvåhundratalets andra hälft nästan knäckte det romerska riket tog sin början redan under Markus Aurelius. Diokletianus och därefter Konstantinus gav Rom ytterligare ett par generationers. Det är först ur vårt perspektiv som nedgångens förlopp blandat med återhämtningsperioder blir synlig. Det är helt fel att det var det östromerska rikets fall som ledde till att det ”helenistiska tänkandet” fick fotfäste i Västeuropa. Redan på 1200-talet var Aristoteles skrifter väl kända och ansågs ingalunda som förkastligt hedniskt budskap. De var ett centralt ämne vid de universitet i Paris och flera norditalienska städer som utvecklats ur klosterskolor.

        Liked by 1 person

      • Johan Löfgren skriver:

        Med den moderna vetenskapen menar jag från 1500-talet och framåt. Galileo, Newton, Keppler och så vidare hade alla en skapelsetro. De såg exempelvis regelbundenhetena i naturen som Guds verk för att livet skulle vara möjligt på jorden. Kloster och tidiga universitet stod alltså på en teistisk grund.

        Idag är det politiskt och vetenskapligt korrekt att tro på evolution och omöjligheten att livet vips skulle bli till. Indoktrineringen i skolsystemen har fått många på kroken och Darwin med flera har sänkt människovärdet och meningen i tillvaron. Läs gärna professor John Lennox bok Guds dödgrävare. I den kan var och en få upplysning vad gäller vetenskapens svagheter sett till ursprungfrågor. Den är fri på nätet.

        Gilla

  4. camiry skriver:

    Tack för nytt inlägg! Jag känner mig, måhända självupptaget, pinpointad som en av de få som missförstått. Även om så inte är fallet, kanske jag får resonera utifrån dina texter, med förhoppningen att förstå mer.

    Du skriver idag: ”De trodde att jag påstod att alla muslimer skulle vara på ett visst sätt och att alla svenskar skulle vara på ett annat sätt. Något sådant påstående gör jag inte. Jag skriver om skillnader mellan svensk kultur och islam.”
    Det förtydligandet tolkar jag som att du inte menar att det går vattentäta skott mellan att vara svensk eller muslim, utan endast att skillnaderna är stora men även inom respektive grupp finns varianter. Men det är denna min tolkning som tycks vara fel, för den tycker jag ger vid handen att man faktiskt, skillnaderna till trots, kan vara lite av båda.

    Där måste jag gå vilse. För i förra texten skrev du:
    ”Nu har jag tagit upp ett antal punkter som visar hur svårt det är att vara både svensk och muslim. Jag tror själv inte att det är möjligt, därför har jag lämnat islam och valt att leva som svensk. (…) Men om man med svensk menar svensk i kulturell mening, blir det besvärligare. Jag har erfarenhet av både svensk kultur och islam och kan visa att det finns flera motsättningar som är svåra, för att inte säga omöjliga att överbrygga.”

    I min kommentar beskrev jag en väninna, som är muslim, men på ett ganska ”svenskt” sätt, vilket du alltså inte, om jag förstår rätt, tror är möjligt. Så därför funderade jag på om hon då verkligen är ”muslim”. En ofta återkommande formulering i dina texter är hur muslimers agerande styrs av hur man vill bli sedd av andra muslimer. De man önskar behaga tycks vara av den mer fundamentalistiska falangen, eller?
    Mot bakgrund av det du förtydligar idag, att alla muslimer inte är lika, tänker jag att kanske en del mer liberala muslimer, de som hoppas på någon form av reformation, är troende mer på det ”svenska” sättet (alltså så som de de facto troende är), i hjärtat, utan koppling till lagen? Dessa muslimer kanske kan vara både svenska och muslimer? Men det tror du inte skriver du, och eftersom jag vet att du vet precis vad du talar om, inser jag att jag tyvärr fortfarande inte begriper.

    Gilla

      • Johan Löfgren skriver:

        Det kanke finns muslimer som följer kristendomen – kristna muslimer!? Men finns det muslimska ateister?

        Gilla

      • kallle7 skriver:

        Jag är Kristen (ungefär) och har problem med vissa av buden och ett par av ”Dödssynderna”.
        Det viktiga för mig, och som jag upplever det är själva meningen, är att jag åtminstone oftast försöker hantera drifterna, instinkterna och kanalisera dem rätt liksom.
        Så jag inte försämrar livskvalitén varken för andra eller mig själv.
        Det jag får när det lyckas är frid och välbefinnande och en känsla av att vara på rätt spår.

        Glad att Kristendomen inte vill ha mig till att be 5 gånger/dag eller göra skillnad på människor och förtrycka kvinnorna.

        Tack för dina fina artiklar!

        Liked by 1 person

      • Björn skriver:

        ”Jag ansåg det dock inte försvarbart att kalla mig muslim utan att försöka leva upp till islams ideal.”

        Men var går den gränsen? Den stora skiljelinjen mellan Islam och Kristendom, sett till hur de förhåller sig till samhället och världslig makt, sammanfattas här kärnfullt av Jesus själv:
        »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
        (Matt 22:21)

        Men med det ur världen, så vill jag fråga: varför förväntas en muslim vara 100% bokstavstroende, medan en ”kristen” kan vara ”kulturkristen”, ”moderat” och så vidare? Är hatpredikanter likt Fred Phelps kristna? Moderna och liberala människor som Jonas Gardell? Är Abu Bakr al-Baghdadi muslim men inte Seyyed Hossein Nasr? Islamister likt Sayyid Qutb kontra sufier som Yahya al Ninowy?

        Jag är i mångt och mycket islamkritisk, men trots det vet jag inte om jag skriver under på en så kategorisk och svepande definition av vad som är ”äkta” islam och vem som har tillåtelse att kalla sig själv för ”äkta muslim”. Jag har en troende kristen i min vänskapskrets, men gissningsvis skulle hennes tro – liberal, men genuin – ådraga sig spott, spe och hot om helveteseld från såväl hårda katoliker som evangelister, som påstår sig vara ”riktiga kristna”.

        Liked by 1 person

      • Mohamed Omar skriver:

        En muslim behöver inte leva upp till islams ideal, men ska ha den ambitionen. Alla är syndare, lärde Muhammed.

        Gilla

    • Lars Åhlin skriver:

      Camiry har rätt i – såvitt jag förstår – att det finns en stor variation inom Islam i hur man uppfattar sin religion och hur man förhåller sig till modernitet och öppenhet. Tyvärr tycks denna variation minska genom att wahabisters, brödraskapares och andra salafister numera finansierar och styr så moskéer och imamer.

      En viktig poäng hos Mohamed är att islam till skillnad från kristendom i grunden utgör en politisk ståndpunkt (till skillnad från godhetsapostlarna inom Svenska Kyrkan, deras intresse för MR har sitt ursprung i liberalism, inte teologi). Islamism och islam är (i alla fall idag) ofta samma sak. Man kan som jag gjort ibland drömma om en framtida islam där längtan efter Sharia får sitt uttryck i hängivenhet inför den västerländska (och allmängiltiga, menar jag) rättsstaten och där man tackar Allah för alla gåvor han gett människorna i länder som Sverige. Lite blir det som västerländska kommunisters besvär med ”realsocialismen”. Det gäller att kunna hantera ”realislamismen” på ett insiktsfullt och konstruktivt sätt, trots sin längtan efter en bättre värld.

      Gilla

      • Borgen skriver:

        Det finns givetvis en mängd godtyckliga tolkningar av Islam men diskussionerna blir meningslösa om man accepterar vilka personliga tolkningar som helst som vore de representativa för vad Islam innebär. För mig som ateist är det ingen skillnad på religion och ideologi och Koranen och haditherna är därav muslimernas ”partiprogram”. Ställer man inte, i det stora hela, upp på det programmet så är man inte muslim. Kanske passar då kristendomen eller valfri annan religion bättre? Det blir liksom lite väl bekvämt att kunna avfärda all kritik mot den ideologi man säger sig tro på med att man minsann inte ställer sig bakom just den versen som kritiseras ib det specifika sammanhanget. Om du inte gillar programmet, ändra det. Publicera en V2.0.

        Liked by 1 person

    • En dansk neger skriver:

      Jag kan inte förstå hur dina trevliga vänninor väljer att tillhöra en religion som ligger bakom så mycket grymhet, i synnerhet mot kvinnor, vi talar om halshuggningar, lemlästning och piskstraff. Homosexuella hängs. Varför välja att ändå kalla sig muslim? Vad är det som drar? Att det innebär dödsstraff för att lämna islam? Det handlar inte bara om fläsk och alkohol. En mycket utbredd åsikt bland svenska muslimer är att svenska kvinnor är slynor som det är acceptabelt att våldta.

      Jag kan inte för mitt liv förstå hur kan kan bortse från dessa horribla delar av islam? Jag kan förstå hur man som djupt troende muslim i mellanöstern inte kan föreställa sig något annat, det jag inte alls kan förstå det är hur semi-sekulära kvinnor i Sverige som dina väninnor, eller Pekgul och Gadban väljer att inte lämna religionen? Jag tror inte att de medvetet är agenter som agerar för en islamistisk revolution, men att de väljer att inte lämna denna hatfyllda religion talar sitt tydliga språk om svårigheten att lämna, Omar är ett undantag. Det är lätt att bli muslim, svårt att sluta vara det.

      Liked by 1 person

      • camiry skriver:

        Jag tror att de ser varianter av islam. Att de tar avstånd från det barbari fundamentalisterna hänger sig åt, men menar att de har rätt till sin tro, som utgår från samma profet.

        Får jag jämföra resonemanget med anhängare av SD? Vi vet att det finns de inom SD som har nazistiska/rasistiska åsikter, som inte alls är som de mer main stream SDare som nu får partiet att växa. Det finns de som inte erkänner koncentrationslägren mm. Dessa är i klar majoritet vill jag våga påstå. Men, det finns de som drivs av ett starkt har mot alla som avviker från det ariska. Vi är nog överens om att de som i dagsläget gått till att rösta på SD har ingenting med dessa att göra. Många röstar på SD för att de tycker att övriga partier inte tar frågan på allvar.
        Mot dessa personer använder vänstersidan samma retorik, i stil med, vi vet var de har sina rötter, de bottnar i nazismen bla bla, hur kan ni rösta på ett sådant parti (och ser samtidigt inte problemet med ”Farbror Lenins barnhörna” på bokmässan…) medan svenskarna som gör det menar att de skriver inte alls under på de argumenten. Är jag ändå på cykeltur tycker du?

        Gilla

      • Borgen skriver:

        Camiry, jag förstår vad du menar men det finns en avsevärd skillnad. Det du pratar om rör individers personliga åsikter. Jag skulle hävda att exempelvis SDs partiprogram inte innehåller nazistiska, eller rasistiska skrivelser. Islam finns nedskrivet för alla att beskåda. Vi måste sluta ge religioner frikort från det som uppenbarligen predikas. Om svenska muslimer vill reformera islam så vore det fantastiskt men då får man faktiskt vara like mer ärlig med vad man tror på, tycker jag.

        Gilla

    • uppstigersolen skriver:

      Jag tror att du CAMIRY på många sätt är som många svenskar och tyvärr många politiker. Är man uppväxt med svensk kristendom förleds man lätt att tro att Islam är ungefär som Kristendom, en religion bland många. Men som Mohammed Omar skriver, Islam är en komplett livsregel, så här ska du göra. Du får inte lämna Islam, du får inte bete dig på ett annorlunda sätt. Att säga att man är muslim och umgås med svenskar och vara ungefär som vi, då är man inte muslim ”på riktigt”

      Liked by 1 person

      • camiry skriver:

        Nej det kanske man inte är, och det är det min fråga gäller 🙂 Men samtidigt skriver Omar att alla muslimer inte är på ett visst sätt, precis som svenskar inte är på ett visst sätt. Så skiljer de sig åt såsom människor i allmänhet gör, eller i sin tro? Att mena att de skiljer sig som människor är väl lite överflödigt, det är klart att inte alla miljoner är stöpta i samma form. Alltså tolkar jag det som att det finns grader av ”religiös hängivenhet”.

        Gilla

      • Hedvig skriver:

        @ uppstigersolen 26 februari, 2017 kl 11:00
        @ camiry 27 februari, 2017 kl 06:00

        HUVUDFRÅGAN måste ju vara VEM/VILKA som har tolkningsföreträdet för vilka som kan betraktas som ”äkta muslimer”? Och VEM/VILKA som kan utfärda en fatwa/sätta ett pris på någons huvud? Som imamer gjort på t ex på författaren Salman Rushide, Lars Vilks …

        Hur ska vi slippa islamiskt trosvåld här i Sverige, samtidigt som vi försvarar vår svenska sekulära demokrati?

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        Det behövs ingen fatwa för att bemyndiga en troende muslim att ex vis spränga Lars Vilks i luften. Att framställa profeten som hund är sakrilegium nog. Inom islam finns inte någon högsta religiös auktoritet som liknar påven hos katolikerna. Det är koranen som bemyndigar den enskilde muslimen. En fatwa är enbart förstärkande, ett slags upprop. Effekten hos en fatwa är förknippad med ifrågavarande imamens status. Det kan samtidigt finnas motstridiga fatwor.

        Varje muslim kan och bör handla på eget bevåg enligt koranen. Sura 48:29: ”De som följer Mohammed visar inte otrogna nåd men är sina trosfränders vänner.” Sura 9:29: ”Bekämpa de som inte tror på Allah eller domedagen…”. Sura 5:51: ”Ni som är troende! Gör inte judar eller kristna till era vänner och beskyddare…”. Hadith 9:4 ”Döda otrogna varhelst du möter dem. Den som dödar dem kommer att belönas på uppståndelsedagen.”

        Det kan inte sägas tydligare.

        Liked by 2 people

      • Hedvig skriver:

        @ gmiksche 27 februari, 2017 kl 14:52

        Jo, men jag vill veta vad som gäller i Sverige! Hallå, justitieminister Morgan Johansson och alla andra politiker och ledande ämbetsmän, som vet vad som gäller i Sverige!

        Hur rättssäkert är det att leva i Sverige, där hundratals, kanske tusentals hatiska och mordlystna islamister också bor? Vad kan ni göra för att återta ett tryggt Sverige, där vi inte ska behöva vara rädda för att gå och handla på ICA efter mörkrets inbrott? Eller ta en promenad på dagen i närmaste grönområde?

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        @Veta vad som gäller? Rättsröta. Lagar tolkas numera enligt behov. Med hjälp av ett kotteri som innefattar genom medlemskap i Ruben och Hilda förenade domare och advokater.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        @Gerhard Miksche: Hilda och Ruben är oundvikliga följder av rättspositivismen, som är det rådande rättsuttolkningssystemet i Sverige. Det är rättspositivismen som måste ersättas och förpassas till totalitarismens historiska skräphög. Hilda och Ruben kommer då att självdö och personager som fru Brunråtta kommer inte längre att ens ta juristexamen.

        Men hur skall det gå till!?

        Gilla

  5. Agneta Berglöw skriver:

    Gud som haver barnen kär se till mig som liten är.Vart jag mig i världen står min lycka i Guds händer.
    Lyckan kommer lyckan går den gud älskar lyckan får.Amen.
    Varje kväll sedan man var mycket liten läser man denna bön.
    Född i Sverige av svenska föräldrar som gav oss denna grund.Inte påhyvlat utan helt naturligt.Kyrkobesöken har begränsat sig till högtider som första Advent,Julbön o emellanåt Julotta.
    Utbredningen av Islam skrämmer mig,kvinnoförtrycket skrämmer mig,könstympning gör mig helt vansinnig att det utförs 2017.
    Tur att man har framtiden bakom sig.

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Framtiden har man alltid framför sig, hur gammal man än är. Om inte sin egen, så sina nära och käras. Som jag förmodar du inte vill svika.

      Gilla

  6. Vimsan skriver:

    Tänk dig att varken bibeln eller koranen finns att hämta ”levnadsregler” ifrån.
    Böckerna blev aldrig skrivna… Präster och imamer jobbar (kanske) som bilförsäljare och badvakter…
    Människor skulle följa hjärtat (en inre moralkompass eller inre skapelsekraft om du så vill.)

    Måste vi ha ”instruktionsböcker” för att innerst inne veta vad som är rätt och fel??

    Gilla

  7. Hortensia skriver:

    Att vara ”lite” muslimsk förefaller, enligt min uppfattning, lika omöjligt som att vara ”lite” gravid. Antingen är man det inte alls, eller är man obevekligen ”i omständigheter” man egentligen kan påverka ytterst lite – om man inte väljer ett aktivt avslut genom att konvertera respektive abortera.

    Både ”passiv islam” och ”passiv graviditet” lär obönhörligen utmynna i en plågsam, primitiv och blodig kamp på liv och död, såväl i den civiliserade västvärlden som i de efterblivet barbariska områden, där dagens muslimska massimmigranter har sitt ursprung…

    … och det brådskar, att aktivt ta ett ansvarsfullt och genomtänkt beslut för Moder Sveas hälsa, säkerhet och framtid. Hennes trygga, välkomnande, öppna famn har utnyttjats grovt. Dags att bita ihop och ordinera ett, aldrig så svårsmält och oaptitligt, ”dagen efter-piller” innan det är för sent.

    Liked by 3 people

  8. Vimsan skriver:

    En person som (utan att ha en ”helig bok” att hänvisa till…) skulle komma på idén att förslava eller döda alla oliktänkande skulle ses som en idiot…
    Sedan skrev han boken!

    Liked by 2 people

  9. Birger Winsa skriver:

    Jag ser då och då kritik av ateister att det är religionernas fel att det finns krig och våld. Jag blir gärna ateist om ateismen presenterar en oreligiös värdegrund som är ett bra påhitt. Man kritiserar kristendomens värdegrund och kallar det för ett påhitt. Bra, gärna det. Ett bra påhitt. Jag har ännu inte läst en bra bok av en ateist som presenterar ett bättre etiskt påhitt. Jag finner noll av god etik och moral hos ateister. De vill gärna åberopa Naturens/Guds lagar för sin icke-tro. Men vägrar presentera fakta. Kristen värdegrund är utmärkt bra som påhitt eller vad det nu är. Fakta är att många tycker det verkar vettigt med den moralen. Även hjulet är ett bra påhitt. Funktionsdugligt än i denna dag 10 000 år senare. Kristendomens värdegrund är också bra. Ett funktionsdugligt påhitt ännu 3000 år senare. Islams värdegrund är dock inte ett lika bra påhitt som kristendomens. För mycket våld och inget till kejsaren vill man ge. Buddister, taoister och kanske även hinduister har bra påhitt. Ateismen har inte hittat på någonting alls. Ingen vägledning vill de ge till människan. De saknar fantasi för att hitta på en god moralisk värdegrund som vägledning för människan som vill leva ett gott liv.

    Liked by 1 person

    • Hortensia skriver:

      ”Jag finner noll av god etik och moral hos ateister.”(!)

      Förlåt mig, Patrik, men vilket anmärkningsvärt enfaldigt uttalande av Bigotte Vimsa.

      Min fantasi är relativt livlig och jag är, sedan tonåren, stolt över att definiera mig som ateist, istället för att – med tanke på den beklämmande verkligheten – tvingas betrakta en eventuell allsmäktig gud, som en riktig j-a skitstövel.

      Jag finner alltså för gott, att – av etiska och moraliska skäl – förneka förekomsten av någon gud, framför att tro på hans demoraliserande destruktiva existens, som något allmängiltigt alibi för att slippa ta ansvar för egna handlingars konsekvenser.

      Liked by 1 person

    • uppstigersolen skriver:

      Det här blir lite märkligt. Att vara ateist betyder inte att man är omoralisk, elak eller förtryckande. Varför skulle ateister sakna fantasi för att hitta på en god moralisk värdegrund? Jag är ateist ,men jag accepterar andra människor så länge de är hyggliga, inte stjäl, inte brukar våld mot andra och beter sig allmänmänskligt. Måste vi ateister skriva egna levnadsregler för andra att följa? Svensk lag gäller för mig.

      Liked by 3 people

    • FDL skriver:

      Många icke-troende känner att de är fullt kapabla att leva och uppträda väl mot sina medmänniskor utan vägledning från predikstolen.

      Svenska flickor (numera även pojkar) blir våldtagna av utlänningar nästan varje vecka.
      Det jag hör från svenska kyrkan är variationer på temat ”Vänd andra kinden till”.

      Det är såklart enbart spekulerande, men vad hade mina hedniska förfäder sagt om det rådet?
      Lyssnar jag till mitt inre så är FÖRLÅTELSE långt bort. Att hänga nidingar i sina egna inälvor från offerekens grenar har jag mer förståelse för.
      Jag tror inte att syndarna pinas i evigheten. Jag tror att straff måste utmätas medan de är i jordelivet.
      Om valet står mellan att å ena sidan FÖRLÅÅÅÅTA de monster som utan samvetskval våldtar ditt folks döttrar eller att rådbråka dem och låta korparna utmäta rättvisa vet jag vad jag väljer.

      Jag tror inte att jag belönas i livet efter detta om jag är from och mild. Jag tror att det enda sättet för mig att nå ”evigt liv” är att trygga mitt folks överlevnad i livet här och i framtiden. De o så föraktade hemska, hemska, hemska nationalisterna har ett mantra som kan ses här och var på internet.

      ”The Fourteen Words” kallas de ofta.
      ”We must secure the existence of our race and a future for white children”

      Det är ord att leva efter. Alternativet är att INTE trygga vårt folks existens och en framtid för våra barn. Vad är ett liv som förnekar sig självt värt?
      Den som inte axlar ansvaret som otaliga generationer förpliktigat är inte värd annat än förakt.
      Förvalta ditt arv! Ditt liv är inte bara ditt utan ditt folks och dina efterkommandes!

      PS. Det finns goda kristna som jag respekterar. Men alltför ofta ser jag det här självgoda, skenheliga svaghetsdyrkandet och självspäkandet inom den moderna kyrkan. Vad är saligt med att dyrka döden?

      Vad är saligt med ett evigt liv i himmelen när dina ättlingar förgås på jorden?

      Liked by 2 people

    • askenyggdrasil skriver:

      Det finns många ateister som har en högre etik och moral än många s.k. kristna. En del gudstroende verkar inte förstå hur det är möjligt att ha någon etik och moral om man inte tror på gud.
      Ateister kan ha många olika förhållningssätt till frågan.
      – att rätt eller fel är så självklart att man inte behöver en filosofisk motivering.
      – rätt eller fel är något subjektivt och då behöver man inte en objektiv grund.
      – ateisten kan tro på att moralen kan vara objektiv av någon annan orsak än att det finns en gud.
      För en ateist som inte tror på någon gud är det en livslögn att grunda sin moral på att det finns en gud. Det är inte nödvändigt med någon gud för att följa etik och moral. Man kan vara ateist och en mycket moralisk människa. Det lever och har levt många moraliska ateister, då alla inte behöver en gudstro för att leva som goda, hederliga och hyggliga människor.
      Missuppfattningen bland en del troende är att om man är ateist så är allt tillåtet. De troende har föreställningen att hot om straff för onda handlingar och belöningar för goda handlingar är nödvändiga för att vi skall bete oss moraliskt. Det är en stor missuppfattning att för ateister är allt är tillåtet, då de inte tror att det finns en gud eller har någon form av gudstro.

      Liked by 4 people

    • Vimsan skriver:

      Jag tror det går att finna massor av god moral och etik hos massor av människor som kallar sig ateister.
      Viljan att göra gott, att behandla sina medmänniskor på bästa sätt fanns säkerligen innan religion och kommer finnas efter likaså.
      Gud fanns innan religioner försökte definiera begreppet, innan vissa människor tog sig rätten att förmedla kontakten till priset av makt eller pengar.

      Vi lär alla så småningom upptäcka hur fel ute vi var innan vi upptäckte att vi i slutändan bara kan förändra oss själva, ingen annan!

      Liked by 1 person

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Om din moral kommer från gud via religionens regler; är det då verkligen din moral?

      Den som själv agerar enligt en moral och en etik den själv är medveten om varför den använder, utvecklar och anpassar kan sägas ha en egen moral.

      Den som blott lyder en källa till moral vilken varken kan ifrågasättas, påvisas (och därför inte heller motbevisas – det som inte existerar kan inte bevisas sakna existens, däremot kan man säga att det inte finns då det inte bevisats existera) eller ställas till svars saknar moral.

      Den fria människan, som bemästrat sig själv, säger: ”Jag väljer att göra så, därför att jag finner det gott enligt mitt moraliska system”.

      Slaven säger: ”Det är guds vilja att jag gör så”.

      Vem av dessa tar eget ansvar för sina gärningar, metoder, och konsekvenser?

      Anser du att Abraham gjorde rätt, som tänkte mörda sin son?

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Liked by 1 person

      • gmiksche skriver:

        Det låter bra, men vi föds inte som vuxna. Vårt handlande som vuxna påverkas i betydande omfattning av vår uppväxt. Av förebilder, verkliga eller förmenta. Men även av det vi lär oss tycka illa om som barn. Mycket förmedlat av vuxna, men även av jämnåriga. Balansen skiftar mellan tider och samhällen, familjer och klasstillhörighet. Det är få förunnat att lära sig att någotsånär tänka fritt, att söka information på egen hand, väga och ta till sig eller förkasta. Tron, den må vara religiöst eller ideologiskt baserad, förenklar livet.

        Gilla

    • Avon Barksdale skriver:

      Struntprat @BIRGER.

      En nations grad av sekularisering (andel ateister) är starkt positivt korrelerat med en massa kvaliteer vi anser hör till ett gott samhälle. Avsaknad av dödsstraff, tolerans för minioriteter, yttrandefrihet, en hög levnadsstandard. Hög utbildningsnivå ger hög grad av av ateism. Den som lär sig att tänka kritiskt börjar ifrågasätta dogmatiska system.

      Andelen ateister är markant mindre i fängelsepopulationer än i de omgivande samhällena i övrigt. (Möjligtvis med undantag av de länder där uttalad ateism i sig självt är ett brott). Brottslingar tenderar att vara religiösa.

      Många religiösa människor gör bra saker. Men ni gör bra saker av dåliga skäl. Fundera på det här @BIRGER, rent filosofiskt kan du tänka dig någon godare handling än en ateist som i hemlighet offrar sitt liv för en främling?

      Med din kristna värdegrund åsyftar du väl inte 3e och 5e moseböckerna utan snarare sådana regler från nya testamentet som är kompatibla med sunt förnuft, empati och gyllene regeln. Din kristna värdegrund är inte bra för att den är kristen utan den är bra om en upplyst och god person (tex du) gjort cherry picking ifrån det kristna materialet. Och det är förvisso enklare att lyckas med än från de muslimska urkunderna.

      Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag tror att Birgers poäng var att den högre moral västerländska ateister har, om de har någon, är kristen. De har inte hittat på en egen.

      Då frågar man sig vad de egentligen opponerar sig mot. Narcissism. Den som avsäger sig den hävdvunna guden skapar sig i allmänhet en annan. Ofta blir den det egna jaget, eller di små under jorden, eller någonting kosmiskt eller mänskliga grundrättigheter. Den personen är då emellertid ingen ateist längre och har återigen inte skapat något bestående.

      Sverige har den högsta andelen luddigt religiösa ateistiska frimicklare i hela världen, närmare halva befolkningen. De tror på Clas Olson i Insjön och liknande beläten. Patetiskt.

      Som man kan se ovan i kommentarsskörden är det inte en framgångsrik väg till övertygande och kommunikation att hänvisa till kristna värden i Sverige. Missförstånd och förvirring är oundvikliga.

      Obra, gör om, Mohamed!

      Liked by 1 person

  10. Björn skriver:

    ”En muslim behöver inte leva upp till islams ideal, men ska ha den ambitionen. Alla är syndare, lärde Muhammed.”

    Liksom Jesus. Otillfredställande svar. Du har givetvis ingen skyldighet gentemot mig eller någon annan läsare, men helt ärligt, bättre kan du. Varför dessa år av skriverier om Wahhabismens/Salafismens fördärv och interna ”islamofobi”? Dessa år av djupdykningar i Islams historia och många uttryck – om alltsammans kan avfärdas med ”Islam är så här, punkt!”? Synes mig alldeles för enkelt.

    Givetvis är en modern, sekulär ”svensk” livsstil svårförenlig med Islam, men det torde även gälla många andra religioner, inklusive striktare tolkningar av kristendomen.

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Det finns en grundläggande skillnaden mellan de som tror på koranens och de som tror på Nya testamentets budskap (och då menar jag troende i ordets rätta bemärkelse, de som försöker leva upp till respektive trons budskap). Skillnaden består i att muslimer inte behöver tolka. Koranen ger dem klara och koncisa anvisningar. Ex vis att det är rätt att döda avfällingar. Eller att man inte ska ha en icke-muslim som vän. Eller att man får ljuga och förställa sig mot icke-troende. O s v. Det Nya testamentet ger inga föreskrifter mer än att man ska leva upp till ett generellt hållet budskap. Centralt är att man ska älska sin nästa mer än sig själv. Det är nog få som orkar med det, men försöker duger. Trots att både kristendomen och islam har sina rötter i Gamla testamentet skiljer de sig som eld och vatten. De som försöker jämka dessa läror blir antingen brända eller drunknar.

      Liked by 1 person

  11. Hedvig skriver:

    Kommentarsfältet till Mohamed Omars artikel ”Kan man vara både svensk och muslim?”:
    Hedvig 24 februari, 2017 at 07:43

    @ Mohamed Omar 24 februari, 2017 kl 07:29

    Kan inte förstå annat än att den här frågan måste redas ut. Det skulle t ex vara intressant att få veta vad professorn i islamisk teologi och filosofi Mohammad Fazlhashemi, Uppsala kan ha för uppfattning i den här frågan. Kanske du vet?

    2017-02-26:

    Jag undrar fortfarande VEM/VILKA som har tolkningsföreträdet för vilka svenska medborgare som kan betraktas som muslimer och vilka som exkluderas? Det är ju det som är huvudfrågan. De tre troende, demokratiska muslimerna som jag nämnde, är ju alla födda i muslimska länder. De borde ju veta vad det är att vara troende muslim. Eller … ?

    Begreppet ”svensk kultur” är så vittomfattande och spretar åt alla tänkbara håll, så jag tycker att det är mer träffsäkert, att utgå från vilka svenska medborgare som talar svenska (vår allra starkaste kulturbärarare), följer vår svenska lagstiftning och regelverk och anpassar sig till det svenska samhället.

    Gilla

  12. Birger Winsa skriver:

    Jag talar inte om enskilda individers fantasier om värderingar och moral. Det är ointressant vad individer själv föreställer sig om moral. Men en analytisk bok är vad jag efterfrågar. Ateister är lättstödda när man kritiserar deras ”religion”. Icke-gud får icke kritiseras. Det är något heligt denna icke-gud som inte existerar,. Men kan ateisten nämna en bok att rekommendera som berättar om ateistisk moral och vägledning. Jag läser mer än gärna. Jag fick rekommendationer av en bok Gudlös etik av Forsman, av en på denna lista. Det fanns inte ett smack av vägledning. Mer än att all moral är ett påhitt. Det kanske det är. Men så är även hjulet, ett bra påhitt. Jag är väl påläst i den ateistiska europeiska litteraturen. Nada finns där av värde.

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Den som säger sig vara ateist är enligt mitt förmenande objektivt sätt troende. Nämligen i tron att Gud inte finns. Existensen av en högre makt kan varken bevisas eller motbevisas. Det är upp till var och en att tro eller att inte tro. Mot en tro kan man inte argumentera. Men man kan ha inställningen att man inte vet om det finns ett högre väsen eller inte. Vara agnostiker och inte ateist. För de flesta en hårfin skillnad. För den som tänker efter en grundläggande skillnad.

      Liked by 2 people

      • Hortensia skriver:

        Precis, exakt så, Gerhard. Du är klok som en bok och det är alltid en fröjd, att läsa dina balanserade kommentarer.

        Gilla

    • Vimsan skriver:

      Jag är oförstående inför ateism, men står fast vid att en ateist kan ha väldigt bra värderingar och moral. Det är inga fantasier.
      Ofta mer ärligt och mänskligt än någon som behöver en bok att hänvisa till.

      Någon lever på ett visst sätt av rädsla att hamna i en brinnande eld.
      Någon annan utför vissa handlingar i hopp om att få 72 oskulder i belöning.
      Hopp om belöning eller rädsla för straff förminskar livets betydelse till en dålig pjäs, med dåliga skådespelare som blint följer en dålig regissör.

      Gilla

    • askenyggdrasil skriver:

      Du borde kanske läsa Michael Onfray ”Handbok för ateister: en ateologisk betraktelse”.
      Han riktar kritik mot de tre monoteistiska religionerna, kristendomen, judendomen och islam. I hans bok riktas kritiken mot mycket av det förakt som finns i dessa religioner: hatet mot förnuftet och intellektet, friheten, sexualiteten, kvinnorna, osv. osv. Han menar att idag verkar det närmast som om vi hos vissa religioner bevittnar en återkomst av en mycket fundamentalistisk gudstro, t.e.x den kristna högern i USA, judaism och inom islam. Vi borde istället ta till oss upplysningens ideal där förnuftet är det viktiga.

      Gilla

  13. Anneli Noréus skriver:

    Hej,
    Hur förhåller sig skolinspektion o de muslimska friskolorna till Läroplan 2011, 5.1 resp 5.8 (m tillägg -15 o -16). Får dessa rätt att skippa bild o musik? Om det t ex är ”haram” att skapa bilder, räcker det ju knappast med en legitimerad lärare.

    Gilla

  14. kim skriver:

    Gör vi nu inte dessa frågor lite onödigt krångliga? Är det inte så enkelt att den som anser sig vara muslim är det? Kan någon annan ha synpunkter på att man bekänner sig till en viss trosuppfattning? Om man anser sig vara muslim är man väl det, alldeles oavsett om man äter fläskkött, dricker alkohol eller – för den delen – målar tavlor? Att dessa ställningstaganden kan orsaka bryderier för den enskilde är uppenbart, men kan andra fälla dom över detta? Vem är kompetent nog att avgöra på vilka grunder man ska exkluderas från en religiös tillhörighet?

    Gilla

  15. Sixten Johansson skriver:

    Religioner och ideologier är styrande tankesystem och multiverktyg. Vi kan utvärdera och bedöma dem som bra eller dåliga utifrån vilken total livskvalitet för individen och samhället som de alstrar på lång sikt. Icke-religion är också ett styrande tankesystem.

    Ateism eller icke-religion är i sig varken bättre eller humanare än religion – en rent materialistisk åskådning är tvärtom sämre på lång sikt för samhället, självdestruktiv.

    Livskvaliteten kommer att bero på tankesystemets art och på hur styrande eller tvingande det är. Socialismen är icke-religiös, men har förmodligen mer blod och lidande på sitt samvete än någon religion. Men det som görs i en religions eller ideologis namn beror mer på människors fundamentalistiska, maktgiriga och brutala natur än på tankesystemet i sig.

    Jag förutspår att inom de närmaste åren blir allt fler intresserade av idéhistoria, moralfrågor, religion och biologi. Själv vill jag försöka slå broar mellan vårt vardagliga tänkande och religioner som har andligt djup och humana ideal: kristendom, buddism, mysticism, konfessionslöst andligt sökande.

    Människor växer ihop med sina tankesystem, så att enbart slå ner på deras tänkande är som att kräva en amputation. Därför kommer man inte långt med enbart hård kritik av andras tankesystem, vare sig religiösa eller politiska. Om tänkandet inte är helt låst kan man föreslå modifieringar som överlagrar det gamla eller peka på bättre alternativ som fyller samma existentiella behov.

    Gilla

    • askenyggdrasil skriver:

      SIXTEN, jämför du ateism med materialism? Kan du förklara det? Du skriver att socialism har mer blod och lidande på sitt samvete. Hur lång tid har kristendomen funnits och hur lång tid socialismen?

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Askenyggdrasil, jag drar den skarpaste skiljelinjen mellan idé och materia, alltså mellan ren idealism och ren materialism. Alla styrande tankesystem blir blandningar, men jag hävdar att t ex dagens allomfattande flumvänsterliberalism är nästan renodlat materialistisk och att det ”godhets”-idealistiska man skyltar med är falskt, ihåligt.

        Ateister förnekar allt utomvärldsligt och somliga verkar vara hundraprocentiga materialister, men de flesta formulerar och försöker förverkliga en idealism på humanistisk grund. Frågan är om en sådan kan bli tillräckligt bärande för ett helt samhälle. En civilisation utan starka inslag av bärande idealism blir självdestruktiv och dit är Västerlandet nu på väg.

        I kristendomens namn har ohyggligt mycket grymheter begåtts (under väl drygt 1800 år?), men så vitt jag minns har uppskattningar visat att fler har mördats i socialismens namn. Siffrorna är förstås osäkra och omtvistade. 1900-talets socialism har likt andra ismer haft många föregångare och har skiftat gestalt igen under de senaste 30 åren. Många brukar se franska revolutionen som det verkligt stora idéhistoriska genombrottet för socialismen, i bemärkelsen en revolutionär, gudsförnekande materialism. Frihet, jämlikhet, broderskap skulle uppnås i denna världen, för rättvisa skipades inte av något utomvärldsligt. Just detta både egalitära och i grunden materialistiska tänkande dominerar helt dagens mjuktotalitära Sverige, alltså även de borgerliga partierna och Svenska kyrkan.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Fredrik, i kristendomens namn har man ju fört heliga krig och förföljt kättare, men naturligtvis har det funnits andra drivkrafter och omständigheter med i bilden. För att hitta det som kan hjälpa oss i vår tid vill jag lyfta fram individens andliga väg och det stöd individen kan få av den andliga kärnan i religioner. Som jag ser det kan kristendomens andliga kärna aldrig motivera våld och grymhet mot oliktänkande eller för att utbreda någon tro. Men kristendomen har som de flesta religioner och religionssubstitut en inbyggd absolut, fundamentalistisk karaktär, utsagor om Sanningen. Det leder till sektbildning, bokstavstro, maktmissbruk, inflammerade konflikter. Inget ska jämföras med islams eller socialismens grymheter, men för att förstå religionernas roll och risker bör man nog inse hur mycket reell grymhet som utvecklas t ex inom sekter, frikyrkor och karismatiska rörelser till följd av ett fruktansvärt Vi och de-tänkande även i kristendomens namn: vi troende och utvalda mot de förtappade, vi goda mot de onda. Totalitarismens svärd hugger inom familjer och mellan vänner och skapar livslång ångest och smärta.

        Gilla

  16. Jag detta skriver:

    Tack! Den insikt du ger mig samt andra är förhoppningsvis ovärdelig.
    Ser fram emot kommande krönikor av dig. Först trodde jag du bara var en annan muslimsk gnällspik. Fel på samhället, svenskar och så vidare. Dock har jag insett att så inte var fallet, utan du vill meddela andra dina insikter.

    Liked by 1 person

  17. Sixten Johansson skriver:

    Det blir lite överskådligare om man försöker urskilja tre huvudnivåer i allt, som i ett äpple: skal, massa, kärna. Så kan man studera religioner, ideologier, parrelationer, individens personlighet, ja, nästan allt. Många nöjer sig med det glänsande skalet, ytan, hos sig själva och allt annat som de har kontakt med. De allra flesta nöjer sig med fruktköttet, ritualerna, det konkreta systemet, rutinerna, den uppenbara vardagspersonligheten hos sig själv (och sin partner och sina relationer).

    Men den individ som ges tillräcklig inre drivkraft och yttre frihet känner sig snart tvingad att börja skala fram kärnan (sanningen, idealen, det äkta jaget, anden, själen) inom sig själv. Då öppnas ögonen för kärnan även t ex i den egna religionen, ideologin, parrelationen. Man anar eller inser att ens eget äkta jag och kärnan i det system eller den relation som har styrt ens tänkande och handlande är oförenliga. Somliga låser då in de oförenliga bitarna i separata boxar och fortsätter att tänka och leva som tidigare. Andra tvingas till en skilsmässa av något slag för att bevara sin intellektuella och emotionella hederlighet och kontakten med sitt äkta, innersta jag.

    Så kan man vandra på en livslång personlig andlig väg. Så tolkar jag Bo Divanders klara ställningstagande i en mycket känslig fråga – han nämner just intellektuell hederlighet. Och Mohamed Omar skrev att när han inte längre kunde försöka leva upp till islams ideal ville han inte kalla sig muslim. Själv lämnade jag i unga år Svenska Kyrkan för att jag inte kunde förmå mig att mumla en trosbekännelse som jag inte trodde på. Därför kallar jag mig inte kristen. Men distanseringen och annan erfarenhet gör också att jag klart ser fariseismen och kryptomaterialismen i Svenska kyrkans och frikyrkornas ledning. Det känns märkligt att vi som agnostiker eller engagerade kulturkristna bättre kan se kärnan i Yeshuas andliga väg och lära och själva studera och kanske acceptera Kristusmytens genialitet, styrka och svagheter.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s