Postkaos i Plånboken

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Enligt P1-programmet Plånboken är det postkaos i Sverige. Antalet klagomål på PostNord och andra försändelseförmedlare över uteblivna leveranser – typ att en utskickad räkning inte levereras i lådan och den betalningsskyldige därför i stället efter ett tag blir kontaktad av Kronofogden, vilket såklart är retligt – har ökat ”lavinartat” sedan millennieskiftet. ”Det känns väldigt otryggt idag”, säger en intervjuad postmottagare i Vallentuna, ”man kan inte lita på dem längre”. Post- och Telestyrelsen (PTS), den övervakande statliga myndigheten, har hittills i år fått 175 anmälningar i månaden mot 70 i månaden förra året. Känns allvarligt.

Radioprogrammet Plånboken gör ett reportage. En första naturlig fråga är förstås vad de tilltagande olägenheterna kan bero på. Där får lyssnaren inget bra svar. Lyssnaren tycker sig förstå att just PostNord, ett statligt dansksvenskt bolag, tappat omsättning och därför, antar lyssnaren, tvingats skära ned, men, enligt PTS, ”rationaliserat för fort och för dåligt”. Ett annat bolag hade lagt brevutdelningen på tidningsbud, vilket tydligen inte gått så bra det heller.

PostNord låter sig intervjuas och erkänner alla sina fel och brister men försäkrar att bolaget ”jobbar oerhört intensivt” och med ”otroligt fokus”. PostNord menar sig göra ett jättebra jobb ”utifrån förutsättningarna”.

Stopp! vill jag skrika till reportern, vad är det för ”förutsättningar” som är så ogynnsamma för PostNord? Men reportern bryr sig inte så mycket om att gräva i orsakerna. Hon nöjer sig med att ta PostNord i örat med sådan indignation å brevmottagarnas vägnar att orden stockar sig i halsen på henne.

Suck. Återigen en missad chans att försöka fatta vad som sker i Sverige. Trots allt är detta rätt stort. Svenska staten har i över fyrahundra år framgångsrikt sysslat med postförmedling. När medborgaren skickat ett brev på posten har det kommit fram lika säkert ”som ett brev på posten”. Nu, på något årtionde, verkar hanteringen ha blivit så osäker att den statliga radiokanalen P1 uppmanar medborgarna att använda elektronik i stället för reguljär post eftersom den statliga kontrollmyndigheten inte kan kontrollera det statliga postbolaget (eller något annat, privat postbolag) så att viktiga statliga brev från exempelvis Skatteverket verkligen kommer fram.

Vad handlar det om? Jag ska inte påstå att jag vet något, men ett antal observationer kan vara på plats.

Jag har varit brevbärare. Brevbärare kan låta som ett så kallat skitjobb, men eftersom begreppet skitjobb ännu inte var uppfunnet när jag engagerade mig inom den statliga postförmedlingen så slog det mig aldrig att det kunde vara något fel på yrket. Postverket och mina överordnade var stränga och noggranna. Först skulle jag ta emot osorterade kassar med brev till mitt distrikt och sedan lägga försändelserna i sådan ordning att leveranserna gick snabbt och enkelt (för sedan fick jag gå hem). Överpostiljonen övervakade att det var snyggt och städat på mitt arbetsbord så att inga brev kunde gömma sig och försvinna. Jag insåg hur viktigt det var att folk skrev läsligt så att man inte behövde forska om vad adresstexten skulle föreställa. En minuts osäkerhet på den punkten betydde en minut senare hemgång från jobbet. Tanken att slänga ett otydligt adresserat brev bland soporna slog mig aldrig.

Min andra observation är att vi i sanning här rör oss med ”enkla jobb”. Man behöver inte vara fil dr för att bli en bra brevbärare, men det där med ordningssamhet och ansvarskänsla kan PostNord självfallet aldrig kompromissa med. Tänk dig att du vid slutet av dagens tur hittar ett brev i portföljen som skulle ha delats ut vid turens början. Då går det inte att ta hem brevet och låta det vila till nästa dag, det är bara att traska ett antal kilometer extra.

Min tredje observation är baserad på en fördom eller i varje fall en obevisad hypotes. Vad är det för folk som söker sig till det numera erkända ”skitjobbet” eller i varje fall ”enkla jobbet” brevbärare? Jag kan tänka mig två kategorier, nämligen dels de som lämnat grundskolan med svaga betyg, dels migranter. Dessa har nog i sin tur fördomar mot brevbärarjobbet redan från början eftersom de vet att det är ett skitjobb, vilket inte lägger något stabil grund för förhoppningar om att de ska sköta jobbet prickfritt. Dessutom är dessa nyvordna postiljoner produkter av den svenska eller kanske somaliska skolan, där vi vet att åtminstone den svenska skolan stadigt levererar allt sämre material till arbetsgivarna.

Det är i det perspektivet jag gärna hade hört några följdfrågor till den PostNord-anställde om att bolaget gör ett jättebra jobb ”utifrån förutsättningarna”. Han kanske har rätt. Men han skulle såklart aldrig ha vågat säga något på temat att bolaget jobbar oerhört intensivt och med otroligt fokus men vafan räknar du med att vi ska klara av med arbetskraft som knappt kan räkna och vägrar att ta av sig hörlurarna?

Man tänker inte alltid på att effekterna av invandringen och den svenska skolans allt svagare resultat kan uppträda på så här retliga och oväntade sätt som att man inte säkert får hem sina räkningar med posten. Och så famlar vi efter lösningar som går ut på att PTS måste ha mer makt att gripa in. Visst, PTS skulle nog kunna göra en massa nytta – om ämbetsmännen hjälpte till att dela ut breven, till exempel.

Kanske är jag helt fel ute. Varför kommer i så fall breven inte fram?

39 thoughts on “Postkaos i Plånboken

  1. tomas skriver:

    I Sverige har vi för vana att alltid ”lägga locket på”.
    Svenska reportrar frågar aldrig ”varför”. En reporters viktigaste uppgift är att fråga ”varför”, om och om igen, ända tills dom fått ett trovärdigt svar. Hur svårt kan det va?

    Liked by 2 people

  2. Göran Fredriksson skriver:

    En slutsats kan vara att även ”enkla jobb” måste hålla hög kvalité. Låg kvalité, som följd av t.ex. slarv eller okunnighet driver upp avvecklingstakten av de kvarvarande ”enkla jobben” än mer.

    I just postutdelningen är det extremt lätt att mäta kvalitén. Antingen kommer ett brev fram i tid, för sent eller inte alls. I andra jobb kan det vara svårare att avgöra kvalitén, men lärdomen är ändå att det är meningslöst att locka fram nya enkla jobb utan att samtidigt säkra kvalitén på utfört arbete.

    Liked by 1 person

  3. Lars A skriver:

    Jomprecis, Sverige var ett land där folk gjorde sitt bästa, likaså Japan. I Mellanöstern och Afrika är det tvärtom i många fall. Klart att det spelar roll.

    Liked by 1 person

  4. Susann Andersson skriver:

    Här på landet har jag alltid haft en fantastiskt fin postservice. Min egen brevlåda fungerar som ett helt postkontor. Jag kan skicka brev och paket och köpa frimärken. Det fungerar fortfarande bra.
    Fast härom sistens hade jag beställt ett postorderpaket som skulle levereras med post nord. Då fick jag en lapp i lådan om att jag inte varit hemma, fast jag vet att jag var hemma hela dagen. Tog avin och körde till stan och utlämningsstället. Då var där stängt. Det var bara öppet en timme på morgonen och två sen eftermiddag.
    Åkte hem igen och följde anvisningarna på lappen om att ändra utkörningstiden på internet. Satt hemma och väntade hela dan den nya tiden men inget paket kom. Gjorde om detta en gång till. Ännu inget paket. Körde sedan till stan igen, nu på klockslaget de hade öppet, och fick äntligen ut mitt paket. Då var jag väldigt irriterad kan jag säga.
    Att vara lantbrevbärare anser jag inte vara ett helt okvalificerat yrke. Man måste kunna köra bil och hitta i omgivningarna. Sen ska man kunna utföra allt det som kassörskan gör inne på postkontoret. Har svårt att tänka mig att det går att anställa utländska analfabeter till det.

    Liked by 2 people

    • Rune nilsson skriver:

      ”Då fick jag en lapp i lådan om att jag inte varit hemma”
      —————————–
      Har läst någonstans för en tid sedan att det är rätt vanligt när de inte hinner med. Eller när de helt enkelt inte vill gå ur bilen.

      Gilla

      • Peter Andersson skriver:

        Bor i högt hyreshus och de besvärar sig aldrig med att försöka leverera paket som det betalts för hemleverans för.

        Gilla

  5. Anne-Hedvig skriver:

    I Norge snakkes det nå om at vi skal få post bare annenhver dag. Lørdagsombæring er allerede forsvunnet.
    Posten innen Oslo kan ta flere dager – har opplevd 10 dager (innenbys!), men så har den også vært sendt til en storsentral for sortering i Lørenskog. Det er utenfor kommunegrensen.

    Avregning for eiendomsskatten som skulle nådd megi juni, har jeg ennå ikke fått. Innbetalning er 1.11. Så planlegning og service blir dårligere her i Norge også, selv om vi ikke har så store innvandringsproblemer som dere i Sverige.
    Vi har forresten problemet med det nye renovasjonsfirmaet som vant på anbud. De har ikke vist seg på et par-tre uker. Søpla hoper seg opp ved søplekassene, og rottene har begynt å dukke opp.
    Noe for Anne Ramberg? Rattus norvegicus! Men norvegicus gjør ingen forskjell på menneskers ‘värde’, kun opptatt av yngling og mat.

    Liked by 1 person

  6. Ami skriver:

    Det var en intressant observation. Det första som slår en är att det är fel på ledningen i företaget men det ligger nog mycket i det PE skriver.
    Generellt så minskar postutdelningen vilket borde göra det snabbare att få ut de brev som skall delas ut.
    En fråga man måste ställa sig är var tar den outdelade posten vägen, slängs den för att utdelaren inte orkar sköta sitt jobb eller försvinner posten på sorteringsstället.
    Jag tror vi får vända frågan åter till posten och varför inte till Karl Bertil Johnsson

    Liked by 1 person

  7. Höga kusten skriver:

    Härligt enkelt och rättframt när Patrik idag intar rollen som barnet i ”Kejsarens nya kläder” och lågmält utropar – ”men PostNord är ju naken”!

    En bra illustration till vad som lätt sker med sanningen när åsiktskorridoren kramat allt förnuft och vett ur en omgivning – i vilken även en liten radioreportrar på SR ingår.

    Tänk att vi lever i tider när det självklart sagda och upplevs som direkt befriande … Tack Patrik för ”din barnslighet”, och vandringar utanför åsiktskorridorens tassemarker. De behövs.

    Liked by 1 person

  8. Anne-Hedvig skriver:

    PS. Postens budsentraler var meget godt orientert, serviceminded, og kjente strøket ut og inn. Kombinasjonen av dette pluss skriftekspertise og oppfinnsomhet gjorde at så og si alle brev kom frem, selv med manglende el . nærmest uleselig adresse.

    Jeg tror det er sentraliseringsmanien kombinert med New Public Management som har brakt oss denne elendigheten – både i det private og det offentlige. Behøver jeg nevne telefonen: ”Du er nummer 43 i køen”…

    Gilla

  9. Elisabeth Henriksson skriver:

    Jag har också varit brevbärare, på den tiden var det poppis eftersom man efter utförd posttur kunde gå hem och därmed kunna ha ett rikt fritidsliv. Lönen var som på andra statliga verk helt OK och vi var stolta över vår viktiga arbetsuppgift.
    Vad som hänt idag är ytterst farligt för samhällets säkerhet.
    Alla har inte möjlighet att ha elektronisk post och på landsbygden är bredbandshastigheten dessutom fortfarande extremt låg.
    De anställda måste utbildas och inse allvaret i sin arbetsuppgift. Skärpning!

    Gilla

  10. Peter M skriver:

    Ett syskon till mig skulle igår hämta ut en försändelse som skickats med budfirma till utlämningsställe på Söder i Stockholm. När han kom till närbutiken ifråga så spelades där en suggestiv exotisk musik och den unga damen i huckle som skulle sköta utlämningen hälsade men såg frågande ut. Hon läste länge på aviseringen, men såg sen ännu mer vilsen ut. Sedan började hon gå igenom något som såg ut som en lista, men den visade sig vara handskriven på språk som såg ut som arabiska. Sedan ville hon att mitt syskon skulle gå igenom alla paket mm för att se om det gick att hitta försändelsen. Det gick inte och efter 45 minuter fick mitt syskon återvända med oförrättat ärende. Det är fortfarande oklart om paketet finns på utlämningsstället. Budfirman uppger det, men resan med bil till Söder tar ca. 3 timmar t o r.

    Mitt syskon är nu såhär i efterhand inte säker på om damen kunde någon svenska förutom fraser. Säkert är att hon inte kunde läsa svenska och troligen inte heller förstod det romerska alfabetet. Utlämningssystemet och uppgiften kanske ter sig tämligen enkla för en utomstående betraktare, men visade sig vara alltför svåra att bemästra för henne. Att ha gått i skola och kunna läsa och skriva på arabiska är inte något som är till hjälp när hela systemet baseras på att du ska kunna läsa och skriva med romerska bokstäver.

    Frågan är om det kanske är så här som de små sprickorna i fundamentet visar sig. Små enkla uppgifter som måste lösas för att det vardagliga livet ska kunna löpa, men som helt enkelt inte fungerar längre.

    Liked by 2 people

  11. Lasse W skriver:

    Kvaliteten sjunker sakta men säkert i offentlig sektor. Av olika skäl. Lönerna är lägre och därmed också statusen. Offentlig sektor är inne i en ond cirkel som blir allt ondare. Duktigt folk med ambitioner arbetar numera i privat sektor. Jag har själv arbetat i den statliga sektorn. Jag kan tycka att försämringarna började i slutet på 80-talet redan. Politiseringen var tydlig och andelen män på arbetsplatsen i förhållande till kvinnor sjönk hela tiden. Idag är männen i klar minoritet i offentlig sektor.

    Kvalitetsproblem som sagt. Som beror på en bristande känsla för det gemensamma. På sämre ansvarskänsla, sämre utbildning och för hög personalomsättning och sjukfrånvaro. Vad gäller Postnord så handlar det väl om att Postnord prioriterar att komma in på paketmarknaden med sina blå stora bilar så att inte staten ska behöva skjuta till så mycket skattemedel. Pengarna tryter ju hos staten av kända anledningar.

    Själva brevbärarjobbet verkar mestadels vara outsourcat till Bing och andra småaktörer som låter korttidsanställda ungdomar cykla ut post. Resultatet blir därefter. Man kan ana att jakten på besparingar och kostnadseffektivitet skapar ett svåröverskådligt lappverk av upphandlade tjänster med olika tidshorisont där privat och offentlig drift och finansiering blandas. Lönar det sig mer att bära ut reklam än brev så prioriteras förstås reklamen.

    Liked by 1 person

  12. oppti skriver:

    Begreppet skitjobb bör försvinna.
    En postiljon är en budbärare i statens tjänst.
    Fast E handeln kanske har givit dem för mycket paket och mailen har ersatt breven.
    Krav som nu inte når adressaten får väl beivras lite mer aktivt.

    Gilla

  13. Trynbald skriver:

    Mycket var sämre förr. Dock inte den postala servicen post på lördagar och två utdelningar per vardag en morgon och en på eftermiddagen. Aldrig något gnäll om brevlådors placering.
    Själv har jag lantbrevbärare och han meddelade att postlådorna sitter för lågt. Det är nyuppsatta postlådor för två år sen. Vi kontaktade då posten och frågade hur högt dom vill ha lådorna.
    Nu råkade jag springa på brevbäraren och frågade varför dom nu sitter för lågt. Det visade sig att posten har köpt nya bilar där förardörren är för hög. Nästa gång posten köper nya bilar blir det nog att postlådorna sitter för högt.

    Liked by 1 person

  14. gmiksche skriver:

    Det groteska är att adressaterna av icke utdelad post kan göras ansvariga för dessa missförhållanden. Givetvis är det staten som är ansvarig för att utdelningen fungerar om en med posten utsänd handling i rättslig mening förutsätts kommit adressaten tillhanda. Ett ansvar som riksdag och regering avsagt sig genom bolagiseringen av postverket 1994.

    Liked by 2 people

    • resolut skriver:

      Normalt sett är det avsändaren som står risken för följderna av att en postförsändelse inte kommer fram till adressaten.

      Gilla

      • steffoth skriver:

        Normalt ja, men inte sällan kan det stå i brev – om det exvis rör betalningspåminnelse – att försändelsen anses ha nått adressaten åtta dagar efter brevets datering.

        Gilla

  15. Kent Reinhamre skriver:

    Brevbärare var stolta, hade beting, eget område där man hittade bättre än de boende själva. Vi jobbade häcken av oss de dagarna det kom mycket post för att kunna komma hem i rimlig tid. Andra dagar kunde det vara lite post och vi var klara 09.30. Brev var viktiga, en låda som kommit fel kunde skickas i taxi till rätt postkontor. Idag fylls ”brevbärarens” dag av oadresserad reklam. Posten sorteras med maskiner/robotar ungefär som sopor återvinns. Du får en lådor och en karta, BREVBÄRAREN finns inte längre! Det är ett utdött yrke, Jag är glad att ha fått uppleva hur det var en gång i tiden. Tron att vem som helst kan dela ut brev är bisarr.

    Liked by 1 person

  16. Lennart Göranson skriver:

    Jag känner på mig att den här beskrivningen av posteländet kommer att utlösa kommentarer med innebörden ”se där, så går det när man avreglerar och släpper in marknadsmekanismer”. Min egen slutsats handlar snarare om vådan av statlig näringsverksamhet.

    Nu kan man i och för sig diskutera om postbefordran är en samhällelig infrastruktur eller en tjänst på en konkurrensmarknad. Hade Janne Carlzon haft hand om Postnord så hade han säkert förklarat att företagets uppgift inte är att transportera brev, det är att överföra information. Och det kan man i dag göra på många olika sätt.

    Det finns två sätt att reagera mot det man inte är nöjd med: ”voice” och ”exit”. ”Exit” förutsätter dock att det finns något alternativ till det som man inte är nöjd med. ”Voice” är vad vi ser nu: klagomål från kunder, åthutningar från delägaren. Men visst finns det alternativ om man inte är nöjd med Postnord, det är just därför företaget befinner sig i utförsbacke. Allt fler drar slutsatsen att det finns bättre fungerande sätt att överföra information än att skicka ett brev med Postnord.

    Vid sidan av de tänkbara förklaringar till kvalitetsfallet som Patrik lanserar kommer jag tillbaka till ägandet. Staten som ägare fungerar sällan bra, och ränderna går inte ur för att företaget sedermera går över i privat ägo. Se på Telia (f.d. Televerket), Nordea (f.d. PK-banken), se på Vattenfall (fortfarande statsägt). Men varför statligt ägande fungerar så mycket sämre än privat är en lång historia som vi får ta en annan gång.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag tror inte att det är en fråga om offentlig eller privat sektor så mycket som om grundvalarna för ett fungerande samhälle, som socialistliberalerna flitigt filat ned på sidan om den huvudsakliga samhällsdebatten.

      Utan sociala hierarkier måste den som utför ett arbete vara mycket mer begåvad och självgående än vad som var fallet med hierarkier. När man inte längre får lära någon något, kräva något av någon, skälla ut någon eller avskeda någon kan ingen verksamhet som bygger på noggrant utförda i sig enkla uppgifter fungera. Liksom i den offentliga sektorn i allmänhet saknas drivkrafterna, men i detta fall de sociala drivkrafterna mer än de pekunjära.

      Liked by 2 people

    • Göran Fredriksson skriver:

      Det finns ingen lag på att man måste ha en brevlåda. Att avstå från papperspost är därför ett individuellt beslut som blir allt lättare att ta. Myndighetspost kan man få elektroniskt. Fakturor likaså. Dem man vill ha kontakt med ger man mailadressen till istället för postadressen. Dem man inte vill ha kontakt med letar nog upp en ändå. Paket hämtar man redan på utlämningsställena eller får dem hemkörda om man betalar för den tjänsten. All skräpreklam som fyller brevlådorna slipper man. Postnord kan inte påverka denna samhällsförändring.

      Därför kommer allt fler ta bort sina brevlådor. Aktieköp i brevlådeföretag är ingen bra idé.

      Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @P I Persson
        Gick det verkligen så mycket bättre på ”Folkhemmets tid”? Vi kan alla ha våra subjektiva uppfattningar, baserade på personliga upplevelser, subjektivt urval av fakta och ett minne som är duktigt på att förgylla det sedan länge förflutna. Säkert är det så att en del saker var bättre, andra sämre, och det är inte givet hur man väger samman plus och minus.

        Med ”Folkhemmets tid” kan man syfta på ett samhälle med statlig dominans i många sektorer, särskilt när det gäller tjänsteproduktion, etableringskontroll och olika former av protektionism. Och det vi har i dag skulle då vara mer valfrihet för konsumenterna, olika ägarformer som konkurrerar med varandra och regler som har mer inslag av öppen marknadsekonomi. Jämför man de formerna för hur ett samhälles ekonomi organiseras så finns det en hel del forskning som visar att den senare modellen är överlägsen från effektivitetssynpunkt. Med effektivitet menar jag då förmågan att tillhandahålla bra produkter till låga priser och med litet resursutnyttjande.

        För mig innebär ”Folkhemmets tid” bland annat ett samhälle där allt var oerhört mycket dyrare än i dag, ställt i relation till våra inkomster. Också ett samhälle där monopolinstitutioner som Apoteket, Posten, Televerket, Systembolaget och många andra kunde behandla folk som sk-t eftersom vi inte hade något annat att välja på.Visst finns det mycket som fungerar dåligt i dag, och det ska vi kritisera. Men själv längtar jag inte tillbaka till något folkhemssverige.

        Gilla

      • P I Persson skriver:

        Folkhemssverige innebar först och främst att alla fick sin chans. Också arbetarungdomar fick möjlighet till högre studier. Posten skulle självklart fram också i väglöst land. Det var en tid med framtidstro och optimism. Det har vi inte nu.

        Givetvis har det skett en teknisk utveckling som förbättrat mycket. Och som tillkommit oavsett politik.

        Jag har inte något minne alls av negativ särbehandling från Apoteket och de andra. Naturligtvis kunde det finnas någon enstaka tjänsteman som var olämplig. Då som nu. Men det var inte normen och är inte nu heller. De allra flesta gjorde och gör sitt bästa, men förutsättningarna var bättre på Folkhemmets tid.

        Gilla

  17. Alfons skriver:

    Funktionell dumhet i offentlig verksamhet måste bekämpas
    Vi har skapat en ångestdriven offentlig verksamhet där auktoritet, professionalitet och ansvarstagande har fått ge vika för formalism och felminimering. Men en bocka-av-logik för verksamhetsledningar borgar för en illa fungerande verksamhet. Man behöver inte ta något större ansvar för ett bra resultat, skriver författaren professor Mats Alvesson.
    Många tillsynsmyndigheter har rykte om sig att vara den funktionella dumhetens högborgar, låsta i en snäv och ibland fyrkantig felfinnarlogik som får företräde framför att bedöma om verksamheter fungerar bra i stort eller inte.
    Stora delar av den offentliga sektorn är i förfall. Pisaskolan har misslyckats, Pisahögskolan har införts – allt sämre förberedda studenter ska erbjudas plats och hög genomströmning gäller. Polisen löser få brott, socialtjänsten upplever massflykt, integrationen är misslyckad. Olika skandaler kräver alltid någon åtgärd. Diverse krav ställs på jämställdhet, miljöarbete, mångfald, arbetsmiljöfrågor, olika gruppers ökade rättigheter med mera. ”Lösningen” när misslyckanden uppmärksammas är ofta skärpt lagstiftning. Sådan lugnar väljargrupper och ger massmedia något att rapportera om.

    Resultatet blir att hela den offentliga sektorn ska följa allt fler lagar och regler. En mängd tillsynsmyndigheter undersöker 
att allt görs enligt regelboken. Offentliga verksamheter prioriterar att uppvisa en verksamhet som undgår kritik och påföljd. Utbildning för skolrektorer handlar till 
exempel till stor del om att lära sig skollagen.

    Logiken verkar bestickande. Problem/klagomål medför lagstiftning, vilken backas upp av tillsyn och nedslag på avvikelser från lagstiftning. Så fungerar offentlig sektor och allt borde vara frid och fröjd. Men det är det inte.

    http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/funktionell-dumhet-i-offentlig-verksamhet-maste-bekaempas-28349

    Liked by 1 person

  18. alexwestin skriver:

    Jag tror vi allt oftare drabbas av ”Ulandsbrevbärare-paradoxen”:
    – Även i ett u-land är det bra om brevbärare kan läsa. Men, den som kan läsa i u-landet vill f-n inte bli brevbärare!
    Allt i vår moderna värld blir mer och mer komplicerat. Kraven på nästan alla jobb ökar och allt fler upplever att kraven växer över deras kompetens. Vi minns ”Peters princip” – att alla förr eller senare befordrades över sin inkompetensnivå. Nu behöver man inte befordras – man blir inkompetent för sitt jobb ändå.
    Postsortering är säkert ganska komplicerat idag. En – eller flera olika – maskiner försöker läsa adressen. När de misslyckas måste den sorteringsansvarige förstå varför och veta vad som skall göras. Och det skall gå fort! Inte f-n vill den som är tillräckligt kompetent ha det jobbet!

    Gilla

  19. Lars skriver:

    Kan inte bäste Patrik klura ut hur ”postpengen” skall se ut nu när han ju ändå varit igång med ”skolpengen” som ju inte bara överfört miljarder i skattepengar från vanliga skattebetalare till ”riskkapitalister” med postadress Cayman Islands?Postbaronen och postbaronessan ser mycket snart dagens Cayman Islandsljus tack vare den plirögde Patriks ”postpeng”?

    Gilla

  20. bomarkusson skriver:

    Migranten har naturligtvis rätt. Varför ska jag bry mig. Får jag, sparken, träder ”det allmänna” in. Det är ändå bara ett skitjobb. Jag måste jobba lite emellanåt för att få arbetslöshetsersättning.. Jag utnyttjar de fria luncherna. ”Det allmänna” bjussar. (Med fria luncher åsyftas att ingen behöver betala)

    Landet flödar av mjölk och honung, Källorna är outsinliga. Jag är ändå lite tacksam mot (S), (V), (MP) men framförallt mot medierna, som förverkligat denna drömcivilisation. Den tacksamheten gör, att jag vet, var jag ska lägga min röst, för att detta goda samhälle må bestå.

    Då det stundar till val om två år, tror jag att än mer kommer att flöda ur ymnighetshornen. Särskilt då jag hört talas om att 40 000 000 000 spänn förskottsbetalats så att än mer mjölk och honung kommer att flöda de närmaste två åren.

    Jag är stolt över att bidra till, att BNP växer. Ju mer jag, asylsökande, semestrande terrorister, bidragstagare, innehavare av enkla jobb och ”skäggiga barn” konsumerar, desto mer kan Magdalena Andersson skryta om den höga tillväxten. Tänk, att vi bidrar till BNP med minst två procentenheter.

    Gilla

  21. Lars_ skriver:

    Gamla flåsande åderbrocksgubbar,hetsade studentaktiga fd ynglingar,sportiga tillfällighetsarbetande pursvenskor med Gym i blicken.Så minns jag de svenska brevbärarna.Vad gör dom nu-utbrända efter decennier av trappspring?Sorterar jackor på Samhall?Sitter lallande i ett hörn på någon hispa?Sörplar ljummen fattigsoppa i en förortsetta?All this for Hekuba?No.Just for food and shelter-at least for a while in the best of worlds.

    Gilla

  22. Sven skriver:

    Dina erfarenheter i postens tjänst är mycket intressanta.

    ‘Först skulle jag ta emot osorterade kassar med brev till mitt distrikt och
    sedan lägga försändelserna i sådan ordning att leveranserna gick snabbt och
    enkelt (för sedan fick jag gå hem)’

    Anställd av posten har jag aldrig varit. Men, jag har hört av en del andra, som
    arbetat där, att arbetsdagarna blev allt längre, distrikten att dela ut post i
    allt större o.s.v.

    Är det typiskt svenskt att kritisera knegaren längst ner i kedjan istället för
    arbetsledare och chefer, när det blir problem?

    Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Jag tänkte först skriva en liknande kommentar som du. Nog fullgör 98 eller 99 % av brevbärarna och andra knegare hos Posten sitt jobb på ett ansvarsfullt sätt. Men det räcker med att en eller två procent inte gör det, då blir det ändå en förfärlig massa felutburen/förkommen post. Som företagskund hos posten har jag erfarenhet av att Posten fjärmat sig mer och mer från kunden. Det är inte de anställdas fel utan ledningens och i förlängningen den härskande PK-maffians. Exempelvis ska fullmakter för att å företagets vägnar kunna hämta ut rekommenderade brev numera skickas till Malmö för registrering. Tidigare har det gått att få detta uträttat vid närmaste postkontor. Det tar mycket längre tid än tidigare; dessutom har de långa vägarna lett till felhantering från Postens sida, vilket för vår del inneburit en avsevärd fördröjning. Postkontoret i centrala Huddinge dit man får vända sig ligger dessutom avsides vad gäller allmänna kommunikationsmedel och det har inte ens heldagsöppet. Ett par timmar på morgonen och ett par på eftermiddagen. O s v, o s v.. Bananrepublik vore rätta ordet, men Sverige är ju ett kungarike.

      Gilla

  23. Nils Dacke skriver:

    Vi ser nu myndigheter och andra offentliga verksamheter en efter en nära sammanbrottets gräns. Försvaret är nästan nedlagt, polis och rättsväsende är i början på kollapsen, akutsjukvård och förlossningsvård är i kaos i många landsting, järnvägen håller på att rosta sönder och så vidare och så vidare, så varför skulle posten fungerar…….???

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s