Ska vi leka en lek?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Hur känner man sitt land? Jag tror att man först skriver dess historia och fyller berättelsen med uppbyggliga illustrationer till hur man anser att landet ska vara och sedan låter man landets skollärare utbilda det uppväxande släktet i hur vårt gemensamma samhälle är och har varit beskaffat ”sedan urminnes tider”.

Det där kan låta stötande cyniskt för känsliga sinnen, men jag tror att det är så det går till. Och det händer hela tiden; landets eviga historia är färskvara. Observera att de uppbyggliga illustrationerna inte alls måste eller bör vara falsarier. Ett och annat påhitt kan väl slinka med – sanningshalten i berättelsen om Karl XIs landsfaderliga nit när han i egenskap av den förklädde ”Gråkappan” drog runt i nationen för att övervaka hur hans apparat av statsanställda behandlade folket är sekundär; det viktiga är skildringen av en intressegemenskap mellan kung och folk som riktar sig mot makten och överklassen – men det handlar inte om sant och falskt utan om att ständigt konstruera och rekonstruera samhällets självförståelse. Ta berättelsen om hur Aina Erlander reste till Stockholm för att lämna tillbaka de pennor med inskriptionen ”Tillhör Statsverket” som hennes avlidne man, statsminister Tage, tagit med sig hem. Det viktiga är inte fakta – om det var blyertspennor eller kulspetspennor eller om var några enstaka pennor eller en hel påse – utan den sedelärande skildringen av hur man bör bete sig i Sverige, det uppväxande släktet till evig lärdom.

Och sammanställ just dessa historier, som jag plockade ur luften, och fram träder bilden av socialdemokratin som det karolinska enväldets efterträdare, lika stram, lika självuppoffrande, lika oegennyttig och folkkär som någonsin karolinerkungarna (och på sikt lika djävla förödande för svenska folket, kan oppositionen inflika).

Bilden av det moderna Sverige, industrialismens Sverige, skapades av Selma Lagerlöf, som i berättelsen Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige gav ungdomen ett helikopterperspektiv på det nya Sverige som växte fram. Ännu mer underbar blir saken när man betänker att det var den svenska lärarkåren som entusiasmerade den unga, framgångsrika författarinnan att kreera bilden av Sverige. Det moderna Sverige skapades också genom att man byggde ett fint förflutet, som till exempel när balettmästare från Operan i Stockholm skickades runt i bygderna för att snitsa till allmogens lufsande på dansgolvet och därmed, under beteckningen folkdans, uppfinna ett kulturarv. Folkdräkter utvecklades också när Sveriges konstnärliga elit ändå var i tagen. (Överdrivet cyniskt igen kanske; det är klart att det fanns en mer eller mindre välutvecklad kärna att börja ifrån.)

Historien skapas två gånger, först när den faktiskt inträffar, sedan när den berättas, och det är två distinkt olika produkter som uppstår.

En av mina favoritberättelser är historien om hur Gustav III helt fredligt genomförde Sveriges borgerliga revolution genom att klassbröderna till varnagel fängsla adelns ledare och trycka ned Förenings- och Säkerhetsakten i halsen på det motvilliga Riddarhuset. Visserligen skrev kungen historia, men historien blir också skriven varenda gång vi jämför denna fredliga omvälvning med dess blodiga franska motsvarighet. Då lär vi oss något om oss själva – eller kanske om hur vi halvt medvetet definierar vår svenska kultur.

En av de många saker som bekymrar mig med samtiden är att vi inte verkar vilja skapa någon berättelse om hur vi alltid varit och därför troligen fortfarande är. Den gångna sommarens patetiskt torftiga försök från politikernas sida att säga något meningsfullt om ”svenska värden” – ett försök som nu tycks ha avklingat – illustrerar detta. Vi tror att det handlar om arkeologi. Det gör det inte. Vi letar inte efter skärvor av det förflutna, även som sådana kan vara nog så intressanta och användbara, utan efter bilder som gör att vi i historien kan känna igen det vi önskar att vi vore.

”Den varelse, som ej sitt ursprung vördar, får aldrig stadigt fäste i sig själv”, skriver Shakespeare i Kung Lear. Så sant (säger jag nu, ja, men total disclosure: jag använde den sentensen som ledmotiv i en historiebok jag skrev för 30 år sedan för att imponera med min bildning, men det är först nu jag förstår citatet – om ens nu).

Ska vi leka en lek? Välj en episod ur Sveriges historia som du tycker ger särskilt pregnant uttryck åt det Sverige du vill vara stolt över och beskriv episoden – kortfattat! – i en kommentar till den här texten. Mitt exempel är ”Gråkappan”.

52 thoughts on “Ska vi leka en lek?

  1. Christer L skriver:

    Det viktigaste som hänt historiskt i Sverige är Befrielsekriget 1520 som drev danskarna och tyskarna ur landet och med dem de svenskar som agerat för danske kungen. Gustav Vasa blev svensk kung. Osv. Men med tanke på hur det går till numera kanske det hade varit bättre om Sverige fortsatt att fördanskas under Kristian II. Etc.

    Liked by 2 people

  2. Kim skriver:

    Mitt bidrag blir Carl von Linnés sätt att nyfiket, engagerat och oförtröttligt studera och systematisera den värld han hade omkring sig och hans sätt att dra slutsatser utifrån sina observationer.

    Liked by 1 person

  3. Madelaine Fusfield skriver:

    Kommer att tänka på hur vi utan större äventyr avsatte Gustav IV som blivit oduglig, pensionerade honom till Schweiz och sedan pragmatiskt letade efter en lämplig efterträdare. Valet fastnade vid Napoleons marskalk, Jean Baptiste Bernadotte, en mycket kompetent man med goda förbindelser på kontinenten. Ytterst föredömligt om man jämför hur andra länder skulle hanterat en sådan statsförändring.

    Bilden av Gustav Vasa på skidor åkande runt för att samla svenska bönder till uppror mot den grymme danske kungen är också fin. Eller Karl X Gustav och freden i Köpenhamn 1658(?) vilken återförenade Skåne, Blekinge, och Halland med Sverige. Båda får en att tänka på mandom, mod och morske män. Svensk historia är ganska underbar med färgrika personer och härliga äventyr. Min gymnasietid var välsignad av en utomordentlig lektor i historia som underhöll oss med levande skildringar. Har ofta önskat jag uppskattat honom mer under de åren, men tacksam att så mycket fastnade trots allt. Alla svenska barn borde ha en sådan skolupplevelse som vi hade.

    Liked by 1 person

    • Ernst Johansson skriver:

      Idag får skolbarnen lära sig att Sverige bildades efter andra världskriget och att vi alltid har varit ett mångkulturellt land.

      Samt att Genusvetenskapen är den enda sanna läran, allt makt åt Gudrun vår befriare!

      Ja, jag raljerar, men det är tyvärr ungefär så det är. Inte en chans att en lärare idag talar om ett ”svenskt” folk, eller en ”svensk” historia. Något sådant skulle ju vara djupt kränkande mot alla nyanlända.

      Gilla

  4. sten lindgren den yngre skriver:

    Jag reagerade på Patriks avslut med att tänka, jag struntar i hans uppmaning, jag skriver vad jag vill som vanligt. Det kanske är ovanligt jag vet inte men jag måste gräva för att känna mig stolt över Sverige och det har inte med den senaste 20 årens utveckling att göra. Jag har nog aldrig känt en djup samhörighet med Sveriges historia och inte alls med det socialdemokratiska bygget, men, när jag grävde efter något att vara stolt över så tänker jag på min uppväxt och mina tonår, när man umgicks med kompisar och var på fest. Vi var fulla visst, vi gjorde löjliga saker visst, men inte en enda gång skadade vi folk och inte en enda gång gick vi ens i närheten av att förgripa oss på tjejerna, den tanken slog oss aldrig, Allt detta eviga tjat om jämställdhet idag, det är rent vansinne, vi var redan jämställda då och hade full respekt för kvinnor som kvinnor, vi såg dem som jämlikar som kunde göra sina egna val och om de ville bli piloter eller modedesigners det bekom oss inte. Det är jag stolt över för det inbegriper mig, Sverige var ett bra land för kvinnor var säkra. Inte mer.

    Liked by 3 people

  5. Gunilla skriver:

    Det blir gsnska svårt att finna en bra episod. Jag tror Sveriges utveckling till ett framgångsrikt land bygger på vårt folks ‘strävsamhet’; ofta under tunga ok (både politiska och materiella). Ett exempel skulle annars kunna vara Bernadottes svarta bussar som hämtade judar från Tyskland efter kriget. Det var på amerikansk uppmaning då svenska regeringen hade nekat honom mem man kunde ju inte säga nej till Amerika och skämma ut sig med stt visa hur nazi-vänliga man var.

    Gilla

  6. Hortensia skriver:

    Jag drabbades av beslutsångest, Patrik, och väljer att citera Thomas Gür, vars ledare i GP igår fick mig att känna en oerhörd stolthet över forna svenskars anständighet gentemot varandra:

    http://www.gp.se/ledare/visst-finns-det-svenska-v%C3%A4rderingar-1.3851142

    ”Om man börjar med det senare, kan till exempel hållningen till slaveri eller som i Norden, träldomen, tjäna som ett exempel. Det kan tyckas som ett extremt eller meningslöst exempel, eftersom alla länder i världen idag har formellt avskaffat slaveriet. Sålunda kan man säga att (nästan) alla kulturer och åtminstone alla stater anser att slaveri är förkastligt. De är alltså en universell värdering och inte en specifikt svensk sådan.

    Men i Sverige avskaffades träldomen 1335, och slaveriet i Sveriges få utomeuropeiska besittningar började avskaffas 1813. I Iran avskaffades slaveriet 1928, i Saudiarabien 1962 och i Mauretanien i juli 1980. I ljuset av dessa olika årtal är det inte orimligt att anta att de värderingar som berör slaveriet och dess berättigande eller förkastlighet, skiljer sig åt i till exempel Sverige och Saudiarabien, för att uttrycka sig försiktigt.

    Eller ta frågan om relationen mellan könen och kvinnans ställning i samhället. Åter, formellt sett, har de flesta samhällen i världen en lagstadgad jämlikhet mellan män och kvinnor.

    I Sverige införs det som kallas för kvinnofrid, förbudet att röva bort kvinnor (och ofta som var fallet att efter våldtäkt tvinga dem till äktenskap) under 1200-talet, och bekräftas i Alsnö stadga 1280.”

    Hoppas nu bara att vår hävdvunna kvinnofrid och avståndstagandet mot slaveri inte riskerar att bli historia…

    Liked by 5 people

    • Hovs-Hallar skriver:

      Exakt, Hortensia. — och vad som är på modet nu i kulturvänsterkretsar, och även tycks ha upphöjts till Maktens officiella politik, är att gnälla i högan sky över att tex. svenskt järn förr exporterades till länder som bedrev slavhandel. Därigenom påstås Sverige vara medbrottsligt i denna hantering! (Vilket är ett absurt resonemang.)

      Vad man däremot INTE säger ett knäpp om är att slaveri bedrevs i åtskilliga områden i den sk. ”tredje världen” ända in i våra dagar, då slaveriet sedan länge varit avskaffat i Väst!

      Kulturvänstern, som numera roffat åt sig tolkningsföreträdet i debatten, använder som vanligt dubbla måttstockar. Man gör stort nummer av allt som inte är perfekt i vår egen historia, medan långt värre saker sopas under mattan om det handlar om vissa främmande länders historia!

      Gilla

      • Hortensia skriver:

        Precis, HOVS-HALLAR, den där multikulörta dörrmattan börjar bli så sjaskig av ingrodd PK-skit (som 291 Eliasson-uppkastningar, multiresistent TBC-smitta, EU-migrantska fekalier, fridolinsk mundiarré, muslimbrun antisemitism, rambergska råttgrodor och solkig schymansk ”feminism”) att den behöver ut i ljuset för ordentlig vädring, piskning/”dum-sugning” och uppfräschning med valfritt, miljövänligt och effektivt blekande fläckborttagningsmedel.

        Gilla

  7. Tomas B skriver:

    Det räcker med att titta på gamla fotografier från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet för att fyllas av vördnad för dåtidens svenskar. Familjer med fyra, fem barn i enkla kläder boendes i ett gamla dragiga torp. Vilken karaktär som måste ha krävts för att klara av ett sådant liv! Vördnad för kunskap och en sund kristen tro var säkert också fundamentala förutsättningar för att kunna leva under sådana villkor. Och så levde de nästan allesammans! Denna eklut är naturligtvis förutsättningen för vårt lands forna resning.

    Liked by 3 people

    • Gunilla skriver:

      Bra skrivet. De nu invandrade kravkörerna samt dagens bortskämda innerstads-vänster saknar helt begrepp om de uppoffringar som krävts för att komma till dagens moderna och demokratiska samhälle. ‘Man undrar hur länge det får vara så? Blir det förmedeltida underkastelse-teokratur?

      Gilla

  8. Lasse W skriver:

    Jag gillar den kreativa anda som växte fram i landsorten på 20-, 30-, 40-talen. I garage och mekaniska verkstäder på ställen som Avesta och Mora skapades det nya produkter i en strid ström. Kylskåp, badrumskranar, patentlås, skidor med stålkanter….Avståndet mellan ingenjörer, förmän och arbetare var inte så stort. Folk kunde samarbeta, också mellan industrierna. Man skämdes inte för att ringa till en närliggande verkstad: ”Hur får ni rätt temperatur på stålet före skärningen?”. Det här prestigelösa samarbetsklimatet tror jag är/var en nyckel för det ekonomiska undret i landet i mitten på förra seklet. Sverige som ett av väldens absolut rikaste länder på 60-talet. I klass med Schweiz. Även det ett land med noggrannhet och arbetsmoral. Men det var innan finansbranschen tog över….och politiker med hybris införde den politiska omsorgsmoral – som först anammades av kvinnorna i offentlig sektor – och sedan spred sig till medierna. Fördela blev viktigare än att skapa något. Och det blev synd om vissa folkgrupper. Fan vad det har gått snett.

    Liked by 2 people

  9. Hans Kindstrand skriver:

    Tack för detta initiativ. När man ser de långa perspektiven kan man i vart fall stundtals tro att ”utvecklingen” går åt rätt håll. Träldomens avskaffande för så där 700 år sedan kunde vara ett exempel, men för egen del föredrar jag den mer näraliggande lagaskiftesstadgan som kom på 1820 talet.Man ska ha i minnet att när stadgan togs sysslade 97% av Sveriges befolkning med jordbruk.

    Lagaskiftesstadgan är en jordreform som visar att det går att tänka nytt, och att göra saker på ett annat sätt. Den visar också att värdet av förändringar inte kan avläsas i den stund förändringen pågår. Byar sprängdes, lantmätare slogs ihjäl, en maktpyramid byggd på kollektivt tänkande och kollektivt ansvar gick i graven och ersattes av krav på individen och individens ansvar. Processen var mycket smärtsam men sannolikt en nödvändig förutsättning för det samhälle vi lever i idag.

    Gilla

  10. Nils Nilsson skriver:

    Berättelsen om hur våra landskapslagar växte fram på flera håll i det som senare skulle blir det Svenska Riket och hur dessa lagsamlingar smälte samman till en rikslag säger mig en hel del om våra svenska värderingar än idag. Redan på medeltiden infördes Kvinnofridslagen och träldom förbjöds, vilket vid denna tid var fullständigt unikt i såväl Europa som i världen i övrigt.
    Tänk att detta genomfördes utan att vi vid denna tid hade en feministisk regering.

    Liked by 2 people

    • MartinA skriver:

      Kvinnofriden fanns redan tidigare. Läs gärna igenom de gamla landslagarn, 1940-tals utgåvan. Rätt lättläst och väldigt intressant och tankeväckande.

      Gilla

  11. oppti skriver:

    Jag vill framhålla vår tolerans mot kommunister som speciellt utmärkande , på gott och ont.
    Socialdemokraterna har länge lutat sin minoritetsmakt vänsterut. Kamrat 4% är ett begrepp.
    Detta har fått till följd att vi saknar ingående motvilja mot dem som i sin ungdom varit engagerade långt ut på vänsterkanten. Det har tvärt om varit lite chickt att en gång varit förvillad in i alla kommunistiska vill-läror som i andra delar av världen varit fullt aktiva med utrotning av människor.
    Dessa vill-hjärnor har numera klivit in i etablissemanget och där uppvisat betydligt mindre tolerans mot sina yngre efterföljare som klivit högerut.
    Det senare är osvenskt. Vi får hoppas de lugnar sig innan landet spricker!

    Liked by 2 people

  12. Margareta skriver:

    Alltsedan 1960-talet har vänstern, inkl. alla dess avarter som kulturmarxister, genusvetare, feminister…. ägnat sig åt att smula sönder det som uppfattades som svenskt. Det skulle bort – argumenten var många. På Historiska museet finns och fanns inga svenskar, men folk fanns det tydligen här i alla fall före staten Sveriges bildande, men vilka de var och var de kom ifrån är skrivet i stjärnorna. Men svenskar var de i alla fall inte. Det har museet konstaterat. Alla skall känna sig inkluderade! Så tolkar jag i alla fall de texter som möter besökaren.
    Nu trampar och stampar man ned de sista resterna som finns, känns det som.
    Vissa flämtande och oförargliga yttringar som midsommarbufféer och virkade juldukar i den kolorerade veckopressen får fortfarande finnas.
    Svensk kultur, svensk mentalitet, svensk administration byggde upp Sverige till ett land som fungerade hyfsat väl, i alla fall var ett föredöme.
    Varför vill man bryta ned det?
    Eller har mångkulturivrarna trott att mångkultur bara är exotiska maträtter och lite främmande seder och åsikter så där i största allmänhet?
    Har man trott att bara folk kommer till Sverige och nås av insikten om svenska värderingar blir allt bra? Låter som om man föreställt sig någon sorts politisk-religiös väckelseupplevelse så där vid svenska gränsen. Halleluja, äntligen är ljuset från staten i norr skådat!
    Naivt är bara förnamnet. Människor är mer än så och bär med sig sin egen kultur och sina berättelser. Vi formas av dem på gott och på ont, men tydligen har det som funnits i Sverige tidigare tjänat oss bra men är nu på väg att förändras till något mindre bra, dvs. som världen i övrigt.

    Liked by 2 people

  13. Mats. skriver:

    I porträttgaleriet på Gripshholms slott finns ett porträtt av karl XI bondeståndets talman. Porträttet illustrerar hur den svenska kungamakten varit baserat på bondeståndet. Populism av gott märke som sossarna har kunnat rida högt på. Googla på karl XI bondeståndets talman.

    Gilla

  14. Anna Lindén skriver:

    Jag är stolt över de självägande böndernas Sverige, att vi svenskar aldrig har varit livegna som folken på kontinenten, men det är förvisso inte en episod.

    Liked by 1 person

    • Anna skriver:

      Ja det håller jag helt med om, att svenskar sluppit livegenskap och att landet haft förhållandevis stor andel självägande bönder o hantverkare har hagt stor inverkan på vårt kära lands historia o utveckling!

      Gilla

  15. sören holdar skriver:

    Ebba Busch-Thor sade under partiledargrälet söndag kväll i SvT2 några kloka och tänkvärda ord till statsminister Lövén. Ungefär:
    Skillnaden mot dig är att jag är trygg i min åsikt eftersom jag grundar den i en övertygelse! (Vad det egentligen handlade om är oväsentligt menar jag. Det viktiga var markeringen i att politik inte bara är ”att vilja”, den måste ha ett bärande fundament)

    Gilla

  16. Bjarne Däcker skriver:

    Nationalitet (och nationalism) handlar om rötter. Åsiktskorridorens målsättning är att såga av våra rötter och att tunna ut vårt kollektiva minne. Därför skall alla som kommer hit kallas ”svenskar”.

    ”Alla människors lika värde” betyder alla människors rätt att kalla sig för svenskar och att alla människor har lika rätt till det här landet som vi. Den som har invändningar mot detta kallas ”hatare” eller ännu ruskigare saker.

    Invandrarna är irrelevanta i sammanhanget. De är endast ett medel att åstadkomma denna utsuddning av vår nationalitet. De inser inte att de är exploaterade. ”Duktig idiot, nu kan du gå tillbaka till förorten och bränna några bilar”.

    Liked by 3 people

    • Hedvig skriver:

      Bjarne Däcker 10 oktober, 2016 kl 10:36

      Utan sin historia och sitt kulturarv är det svårt för en människa att forma sin självbild.
      Jag hörde nyligen, att ett av mina barnbarn skulle läsa boken ”Reflex Plus”, 2011 av Hans Almgren, Stefan Höjelid och Erik Nilsson i en gymnasiekurs i samhällskunskap.
      Av ren nyfikenhet googlade jag på titeln och hittade några sidor som man kunde provläsa:

      http://www.smakprov.se/smakprov/visa/9789140673664/partner/smakprov

      Det jag läste om etnicitet och mångkultur på uppslaget sid 24-25, gjorde mig rätt chockad.
      Författarna har refererat till den chilensksvenska marxistiska professorn i ekonomisk historia, Paulina de los Reyes som introducerat extrem postmodernism i Sverige t ex intersektionalitet, postkolonial feminism och annat akademiskt nonsens i en lärobok för svenska tonåringar.

      los Reyes har, apropå att bränna bilar i förorten, tillsammans med några andra forskare skrivit rapporten ”Bilen brinner … men problemen är kvar”, 2014 om upploppen i Husby 2013.
      Enligt los Reyes m fl har bilbränningarna samband med känslan att inte få bli en del av samhället, vardagsrasism och diskriminering.
      los Reyes har f.ö. samarbetat med Masoud Kamali, som ju lyftes fram av Mona Sahlin en gång i tiden.

      Gilla

  17. Hovs-Hallar skriver:

    Mycket intressant text. Och vad makthavarna nu tycks hålla på med är att skriva om Sveriges historia på nytt. Nu ska det heta att vi alltid varit influerade av islam här i landet — egentligen.

    Redan de gamla vikingarna träffade minsann på islam då de besökte Miklagård på sina handelsfärder, och de använde arabiska mynt som betalningsmedel, mynt som man då och då hittar nedgrävda i marken. Sådant kan makthavarna nu använda för att ”bevisa” hur muslimska vi alltid varit här i landet.

    Vad man då glömmer är det intima sambandet mellan religion och kultur, även om vissa försöker påstå att den kristna guden och islams ”Allah” egentligen är en och samma gud — vilket är nonsens.

    http://www.bokus.com/bok/9789177030140/det-sista-museet-reflektioner-om-identitetspolitik-kultur-integration/

    Gilla

  18. Gösta Oscarsson skriver:

    Läser just Isaiah Berlins ”Fyra essäer om frihet”. Han låter avsnittet som betitlas ”Historisk oundviklighet” inledas med:

    ….. dessa väldiga opersonliga krafter…
    T S Eliot: Notes towards the Definition of Culture

    Det citat ligger möjligen i samma härad som Patriks funderingar. För mig väckte det intresse av att läsa vidare.

    Gilla

  19. Anna Lindén skriver:

    Under min barndoms somrar hände det naturligt nog ibland att brödet möglade. Då argumenterade alltid min morfar för att det inte skulle slängas med orden: ”Karl XII åt mögligt bröd”. I den berättelsen, som förmodligen lärdes ut i skolorna på 1910-talet, handlar det om något mer än bara landsfaderligt nit, som ju alltid går uppifrån och ned. Berättelsen beskriver en ledare som är ett med sitt folk och delar dess ödesgemenskap. I dagens Sverige med dess avgrundsdjupa klyftor mellan den styrande ”eliten” och folket skulle vi behöva mer av den sortens ledarskap.

    Liked by 1 person

  20. Ami skriver:

    Håller med Anna Linden. Dessutom är jag stolt över de människor som vågar stå upp för vårt land med risk för allehanda smutskastning och repressalier.
    En stor eloge till er.

    Liked by 3 people

  21. Anders F skriver:

    Just lugn och förhandling, samförstånd, konsensus, resonerande är utmärkande svenska drag. Och är något mycket sympatiskt och konstruktivt. Saltsjöbadsanda. Kollektivavtal. Visst har det varit blodiga storsrejker, men inte årligen om man säger. Vi skilde oss från Norge, lugnt och värdigt. Svenskt. Jag är stolt över en hel del i detta land.

    Liked by 3 people

  22. Lennart Bengtsson skriver:

    Den svenska hyggligheten och kamratskapet utan stora åthävor av det slag som Eyvind Johnson så fint beskrivit inte minst i romanen om Olof.
    Det är något jag är stolt över och som jag ofta tänker på. Det finns kvar fortfarande men var vanligare förr. Det levande och äkta civilsamhället.

    Gilla

  23. gubbeligo5 skriver:

    Jag tänker på 1809 års regeringsform som har utsetts till den tidpunkt då Sverige blev demokratiskt med begränsad kunglig makt. Vi firar vår nationaldag efter den dagen då beslutet var i hamn. 6 juni. Om man tror att vi firar Gustav Vasas kröning tror man alltså fel.

    Regeringsformen 1809 var världens äldsta tills en ny kom 1974.

    Gilla

  24. Walfrid skriver:

    I kväll ska tydligen heder och ära tas från ännu en svensk företeelse: Vetenskapens värld sänder ett program med titeln ”Birkas smutsiga hemlighet”.
    Tydligen var Birka ett slavarbetsläger…
    Ligger lite i tiden, kan man säga.

    Gilla

  25. fredrik1h skriver:

    Jag upprepar en del av vad som redan naemnts. Sjaelvaegande boender som aeter vid samma bord som tjaenstefolket. Kvinnans sedan laenge starka staellning. Gemensamt beslutsfattande i bystaemmor, samfaelligheter, folkroerelser. Den fantastiskt rika allmogekulturen, inte minst vad avser byggnadsskick och spelmansmusik. Traditionen att loesa konflikter pa ett konstruktivt saett. Arbetsmoralen och tilliten. Allemansraetten. Allmogejakten.

    Gilla

  26. Sixten Johansson skriver:

    Jag ser mig som halvfinne, fast jag har levt, studerat och arbetat i Sverige nästan hela mitt liv. När jag tänker på Finlands senaste hundra år kan jag räkna upp massor av saker att vara stolt över. De måste nu föras vidare till de två yngsta, nutidsfixerade, självupptagna generationerna, annars går så mycket värdefullt och identitetsstärkande förlorat.

    Sveriges senaste hundra år…? Jag tvingas verkligen anstränga mig för att tänka efter. Det är inte de stora gärningarna som har utmärkt Sverige, utan de många små kvaliteterna, som också håller på att gå förlorade. Jag minns att jag var stolt över Olof Palmes oerhört fräna fördömande av Hanoi-bombningarna julen 1972. Mycket av den tidens politik har visat sig vara rutten, förljugen och felriktad, men hans rakryggade tal har för mig alltid framstått som en klarspråkighetens pelare av eld och ljus. Jag hatar dagens politiska och mediala förljugenhet, mörkläggning, ryggradslöshet, infantila översittarfasoner, självgodhet och bottenlösa dumhet. Svenskhetens osedvanligt fina kvaliteter har hos det ledande skiktet övergått i jäsande självbelåtenhet, arrogans och storhetsvansinne. En sorts inre kolonialistisk övermänniskosyn utvecklades märkligt snabbt under den förment anspråkslösa och toleranta ytan. I vår tid behövs mycket mer av Olof Palmes bitande vassa språk för att sticka hål på de feminfantiliserade politikernas, journalisternas och epa-akademikernas uppblåsthet, så att det stinkande varet får rinna ut och hela landet kan bli friskare igen som i äldre dagar.

    Gilla

  27. Per Thorsell skriver:

    Då väljer jag Torgny Lagmans synpunkter på det aktuella politiska läget till kung Olov (Skötkonung), år 995 – 1022.
    Torgny lagman till kung Olov:
    ”Den konung som nu är, låter ingen man våga säga honom annat än det allena han själv vill höra och därpå lägger han all kraft, men han låter sina skattländer gå från sig av kraftlöshet och svaghet. Han åtrår att hålla Norges välde under sig som ingen sveakonung förr har åtrått och det ger mången man oro. Nu vill vi bönder att du gör förlikning med Olav digre, Norges konung, och gifter din dotter Ingegerd med honom. Men om du vill vinna åter de riken i Österled som dina fränder och förfäder haft där, så vill vi alla följa dig därtill. Vill du icke ha det som vi säger, så vill vi gå mot dig och dräpa dig och ej tåla ofred och lagbrott av dig. Så har våra fäder gjort förr: de nedstörtade i en källa på Mula ting fem konungar som varit fulla av övermod, som du nu är mot oss. Säg nu vilketdera du väljer!”

    Ett rakt besked, om man säger så.
    Per Thorsell

    Liked by 1 person

  28. MartinA skriver:

    Från Wikipedia:
    Dacke stupade till slut i augusti 1543 på Ollatorpets äng vid den gård han i början av upproret hade brukat, nära Flaka i Torsås, nuvarande Gullabo socken, allt i Södra Möre härad, Kalmar län, nära dåvarande riksgränsen mot Blekinge, Danmark. Han blev skjuten av fogdens män, som ska ha letts av en av hans gamla löjtnanter.

    Gilla

  29. Kim skriver:

    Jag tycker att vi kan vara stolta över engagemanget och drivkraften i det svenska civilsamhället under 1900-talets första hälft. Studieförbund, nykterhetsförbund, kvinnorörelsen och hembygdsrörelsen är bara några exempel på hur ”vanliga svenskar” organiserat sig och använt sin förmåga till att driva samhällsutvecklingen framåt.

    Liked by 1 person

  30. phnordin skriver:

    Jag tror de gamla landskapslagarna och fridslagarna av Magnus Ladulàs la de första grunderna till det svenska samhället. De skapade en bas som så småningom ledde till frigörelsen från Danmark och organiserandet av staten. Lägg därtill kyrkans enande kraft.

    Gilla

    • MartinA skriver:

      Kvinnofriden innebar oftast en lägre nivå av skydd eftersom det i och med landslagen gick att lösa sig från urbotamål med 40 silvermynt medan det tidigare inte var möjligt.

      Gilla

  31. Christina Lövgren skriver:

    Arbetarrörelsen, arbetarförfattarna, kooperationen, folkbildningen, nykterhets-rörelsen.
    Solidaritet och jämlikhet som ideal.
    Den delen av Sveriges historia är jag stolt över.

    Gilla

  32. Kim skriver:

    I det här sammanhanget måste man nog nämna hur svenska folket 2003 vågade lita på sitt sunda förnuft och stå emot påtryckningar från starka krafter genom att rösta nej till euron.

    Liked by 1 person

  33. Lennart Göranson skriver:

    Min favorit är 1864 års näringsfrihetsreform. Mannen bakom reformen var finansminister Johan August Gripenstedt. De första raderna i näringsfrihetsförordningen lyder: ”Svensk man eller qvinna är … berättigad att i stad eller å landet idka handels-, eller fabriksrörelse, handtverk eller annan handtering; att till utrikes ort utföra eller därifrån införa samt utrikes orter emellan fortskaffa varor”. Det låter självklart i dag. År 1864 var det en revolution, som avskaffade skråväsendet. Samma år liberaliserades finanssektorn genom en ny banklag, Alfred Nobel grundade AB Nitroglycerin och Dagens Nyheter kom ut med sitt första nummer.

    Tack vare Gripenstedts framsynta och ihärdiga insatser togs det steg som blev avgörande för att förvandla fattigsverige till ett ekonomiskt under. Under de 100 åren 1870-1970 hade bland världens alla länder endast Japan en snabbare tillväxt än Sverige. Utan 1864 års näringsfrihetsreform hade Sverige inte varit det land det är i dag.

    Gilla

  34. Fänrik Stål skriver:

    Husförhörssytemets inrättande nån gång i slutet av 1600-talet och den därmed lagstadgade skyldigheten att samtliga svenskar skulle kunna läsa.
    Läskunnigheten gällde samtliga barn, fattiga som rika, flickor som pojkar. Sverige var ett av de länder i världen som tidigast spred läsandets gåva till hela folket och inte bara en elit. Det är något att vara stolt över.

    Gilla

  35. Benny Guldfot skriver:

    Appropå Selma Lagerlöf berättade min mormor att när Selma kom till Huskvarna efter(?) lanseringen av boken om Nils Holgersson fick hon klagomål. I beskrivningen av oroliga höstvindar kunde Nils Holgersson också på liknande sätt se hur eleverna rusade ut på skolgården. Detta gillades inte av skolans rektor därför att på den skolan rusade inte barnen ut utan de marcherade i raka led. Selma ändrade och om man läser avsnittet märks ändringen och den är inte positiv. Lär vi oss nåt av detta? Nja, jag tror iallafall det säger en hel del om Selma och den tiden.

    Gilla

  36. Hanna skriver:

    Den oblodiga unionsupplösningen 1905 då norrmännen utropade sig fria från Sverige. Inget hat eller sk oläkta sår har uppkommit i spåren som på så många håll i världen där man fortsätter att hata varann i generationer och krigar längs gränserna. Man insåg vad som var rätt och lät det ske.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s