Varför satte inte våra föräldrar stopp?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Min portugisiskafröken ställde en fråga som jag försökte besvara. Hon gillade svaret och sa att hon aldrig tänkt på det. Nu är hon visserligen lärare och alla lärare i hela världen har numera lärt sig att alltid uppmuntra eleverna vilken dynga de än undslipper sig, så man vet aldrig, men låt mig ändå dela med mig.

Hon vet att jag är en av dem som vid pass år 1968 var någon sorts rödgardister och som snart, efter avslutad universitetsexamen, fick jobb i den offentliga sektorn och sedan ägnat våra liv åt att systematiskt lägga grunden för och vidareutveckla de problem som Sverige numera lider av (fastän vi såklart aldrig riktigt fattade vad vi gjorde).

Jag har förklarat för henne att vi rödgardister, som värnade om folkets och arbetarklassens sak, nästan mangrant kom från medelklassen. Tja, en del arbetarklassbarn på klassresa kom väl också med, men de kom in på egna meriter och behövde inte kvalificera sig genom att läsa Karl Marx.

Men hallå, säger min portugisiskafröken, det fanns väl en föräldrageneration som fortfarande var i sin krafts dagar när ni dumma barn satte igång, varför sa de inte åt er att sluta med det där tramset?

Det är en synnerligen relevant fråga som jag borde ha ställt mig själv för länge sedan. Visst morrades det en hel del över den så kallade vänstervridningen – som egentligen inte var en vänstervridning utan en övning i statsfromhet, men det är en annan historia – från vuxenetablissemanget, men det motståndet var snart nedmejat. Hur var det möjligt att det etablerade samhället, föräldragenerationen, så lätt gav vika? I teorin ska det inte gå till så. Det är inte tjugofemåringarnas idéer som ska dominera i samhället, utan femtioåringarnas.

Jag tror att utvecklingen hade gjort föräldragenerationen osäker. Den litade inte längre på sina egna värderingar.

Jag talar nu om en mycket speciell fas i mänsklighetens historia, decennierna efter andra världskriget. Det var en period när en del av mänskligheten, västerlandet, gick från samhällen där fattigdomens värderingar dominerade till samhällen där rikedomens värderingar dominerade. Tidigare hade folk i alla samhällsklasser, åtminstone i ett land som Sverige, varit besatta av sparandets evangelium. Spara, spara så du har om det blir missväxt eller dåliga tider. Ta ansvar, gneta på, gör dina hemläxor, lyd länsman. Så kom en ny tid med parollen ”Slit och släng”. Ni som är för unga för att komma ihåg kan googla på begreppet. Det var en revolution.

Eller p-pillret. Flickor behövde inte längre hålla på sig. Snart fanns inte längre någon efterfrågan på oskulder (jo, i och med migrationen har detta avsomnade intresse ånyo väckts till liv).

Den generation av femtioåringar plus minus 20 år som styrde Sverige efter 1968 förlorade därför sin självsäkerhet. Den kliade sig i huvudet och undrade om dess omogna barn kanske hade fattat något viktigt som den själv missat. Den underlät att göra sitt jobb, nämligen att säga åt sådana som jag att hålla truten och lyda, för att i stället vara förstående och inkännande och känna sig modern.

Jag inser att jag nu är inne på min andra revolution mot min föräldrageneration. Första gången handlade det om att den skulle låta mig bestämma, andra gången handlar det om att den inte borde ha låtit mig bestämma. Om du tycker att postuma revolutioner är meningslösa så må du ha en poäng, men min portugisiskafröken ansåg betraktelsen beaktansvärd.

60 thoughts on “Varför satte inte våra föräldrar stopp?

  1. Johan skriver:

    …”en övning i statsfromhet”…En utsökt formulering.
    Antitesen bör väl vara George Orwells definition på journalistik: ”Journalism is printing what someone else does not want printed. Everything else is public relations”.
    Det var bättre förr. Före -68. Den generationen (40-talisterna) bör förklara sig för att sedan be om ursäkt.

    Liked by 2 people

  2. Staffan Persson skriver:

    Intressant! Man frågar sig om ekonomisk tillväxt oundvikligen är kopplad till konsumism och försvagade normer i privatlivet.(Det tycks inte överallt vara så).Föräldragenerationen efter kriget tappade tilltron till sina dygder, och in kom välfärdssamhällets,snarare värderingar än normer.Och vad håller på att ske nu? Liksom vi under rekordåren efter kriget började ta den materiella personliga välfärden för given, tycks vi nu ha vant oss att uppfatta samhällets omsorger om oss och statens kompetens som självklara utan att se de upplösninstendenser som smugit sig på. Analogin haltar, men pekar på en gemensam benägenhet för människan att se sin nuvarande trygghet som självklar,och att ignorera långsiktiga risker.Går vi nu mot en period av brutal återställning till de urgamla normerna,spara och arbeta och sörj för dina närmaste?Det kan tyckas oundvikligt.

    Liked by 2 people

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Att förföras av totalitärt tänkande är intressant men förutsätter säkert en brist på erfarenhet, verkligt eller via litteraturen, av betydelsen av ett fritt och öppet samhälle. Själv blev jag tidigt effektivt vaccinerad genom läsning om hemskheterna i de nazistiska och kommunistiska totalitära staterna samt av författare som Eyvind Johnson och Vilhelm Moberg som passionerat stod upp för individen mot det totalitära förtrycket. Det stod för något som verkligen förtjänar ordet humanism. Jag försökte på olika sätt påverka mina något yngre kollegor utan större framgång . Jag betraktades som ett hopplöst fall, min ”icke-borgerliga” bakgrund till trots. Det hela löstes genom att jag fick anställning utomlands från början av1970-talet samt med god inverkan från en klok,borgerlig och förnuftig hustru. Trots omfattande studier av ”företeelsen” har jag ännu inte lyckats förstå hur det kunde hända, då mina yngre kollegor genomgående var begåvade och förnuftiga personer. Nu långt efteråt erkänner de, som då brann för socialismen, att de inte riktig förstod varför och att de drivits fram av sina känslor och av att tillhöra en grupp som alla var ”övertygade” om saken.Det är kanske så det förhåller sig. Det behöver inte alltid vara en given orsak utan mycket är slumpens verk.

    Liked by 3 people

    • Madelaine Fusfield skriver:

      Håller totalt med Lennart B. Har aldrig förstått de som flörtade med kommunismen. Stalins grymheter och människors lidanden under hans regim var vitt kända. Hur ursäktades de? Lika med MAO och kulturrevolutionen. Den innebar enorma tragedier. Det behövdes inte mycket fantasi för att inse hur depraverad kommunismen var. Dessa blinda svenska ungdomar följde väl Jan Myrdals romantiska föreställningar. Å andra sidan är det kanske som Churchill uttryckte det: är man inte kommunist som ung har man inget hjärta, är man kommunist som vuxen har man inget huvud. Det är en ungdomssjukdom mao. Gudskelov undslapp jag den av flera anledningar, men den grasserade i Frankrike ledd av Dany le rouge och andra studenter. Svensk ungdom var inte ensam om dårskaperna.

      Liked by 1 person

      • niceplacesweb skriver:

        Eftersom jag var en av dom, född 1942, så vill jag påstå att det var i hög grad vietnamkriget och kolonialismen som gav sprängstoff. Efter Song My så fanns inget försvar för USA hur mycket föräldrarna än tjatade om WWII. Och socialismen studerande man som teori och inte praktiken. Det lät fint i teorin. Och Jan Myrdal var en förgrundsfigur som vi såg upp till då. Ja, det är ingen ursäkt, bara en förklaring. Vi var helt ute i det blå, men som en av jobbarkompisarna alltid sa: ”Efterklokhet är en EXAKT vetenskap”
        F ö var det Clemenceau som sa ”den som inte är röd när man är ung har inget hjärta och den som inte är blå när man är gammal har ingen hjärna”, men Churchill gillade Clemenceau och citerade honom gärna.
        Bosse Blomberg

        Gilla

      • Ulrika skriver:

        Kommer mycket väl ihåg när Cohn Bendit gäckade polisen i maj 68. Han har numera helt lagt om.
        Jag fattar inte heller hur det ens existerar ett kommunistiskt parti eller kommunistsympatisörer, i synnerhet i västvärlden. Efter alla dödade i kommunismens namn. Man ryser!
        Att unga människor lutar mot vänster (Bernie Sanders) kan förklaras men äldre har knappast något försvar.
        Tror dock inte att Churchill uttryckte sig så men jag har förklarat mer än en gång för
        amerikaner att kommunism och socialism inte är samma sak.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Det lidande och de grymheter som USAs krig för demokrati orsakar är vitt kända. Hur ursäktas de? De innebär enorma tragedier. Det behövs inte mycket fantasi för att inse hur pass depraverade de nuvarande krigen är. Dessa blinda ”konservativa” som följer CNN och statedepartments lögner…

        Ja, du förstår?

        Gilla

  4. Hortensia skriver:

    Tack för dagens hjärtligaste skratt, Patrik!

    Dina föräldrar måste nog ändå ha gjort det allra mesta rätt med tanke på din sällsynta förmåga, att klockrent lyckas identifiera och kristallklart kunna resonera om allvarliga spörsmål på ett unikt underhållande och pedagogiskt uppbyggligt vis.

    Om fler vuxna svenskar vore villiga, att fortlöpande söka och ta till sig ny kunskap och erfarenhet i samma utsträckning som du, Patrik, skulle de negativa effekterna av ungdomlig hybris i svensk politik sannolikt snabbt kunna förväntas avta.

    Liked by 2 people

  5. Sture skriver:

    Patrik,
    du glömmer en sak: på den tiden fanns det väldigt lite böcker inifrån Sovjetunionen (och Kina), som förklarade vad som skett. Någon har skrivit att ”det var tyst i 30 år i Sovjetunionen efter Stalin”. De böcker som fanns (förutom Pasternaks) kom nästan alla utifrån och kunde lätt avfärdas som ”borgerlig propaganda”. Dessutom ansåg ju vänstern att socialismen i öst inte var någon verklig socialism utan en perverterad sådan, som man inte kände något ansvar inför.
    Jag har en liknande erfarenhet som dig, men kom in i FNL-rörelsen lite senare, kanske 1969 eller -70. Och jag stannade endast några år och lämnade allt detta i mitten på 1970-talet. Efter att ha läst allt marxistiskt i hela världen på längden och på tvären beslöt jag mig för fullständighets skull för att också läsa dissidenternas och historikernas syn. Det hade börjat komma lite sådana böcker då, t. ex. Zdenek Mlynars ”Nattfrost” om Dubçek, Djilas ”Samtal med Stalin”, Roy Medvedevs ”Stalin och stalinismen”, en biografi om Chrustjov ”Chrustjov minns”, ”Klasstriderna i Sovjet”, ”Bucharin och den ryska revolutionen”, ”I centralkommitténs arkiv”, etc., etc. Och jag läste dessa. Ett fjäll föll från mina ögon. När kartan inte stämmer överens med terrängen så måste man gå efter terrängen. Dessa författare med erfarenheter från verkligheten fick uppfostra mig i denna fråga. Vår föräldrageneration hade ju ingen erfarenhet av vad kommunismen innebar, denna erfarenhet fanns bara i öst.
    Jag tror att det är det som är problemet, många förlitar sig på sina egna ögon, är nöjda med vad de kommit fram till och tar inte till sig andras motsatta erfarenheter. Då kan det kan ta tid att få klarhet.

    Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Samma sak säger man nu om Islamismen o ISIS…
      En perverterad Islam, som ej har med Fredens Religion att göra!
      Historien upprepar sig, säger man)

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det fanns då som nu ingenting som talade för socialismen. Och Burkes skrifter fanns sedan 1790. Där beskrivs precis allt som sedan gick fel. Vill man gå längre tillbaka finns i renässansen och hos greker och romare allt som behövs för att vederlägga socialismens alla påståenden. Försöken att skydda sitt ego med påhitt om att man inte visste att socialismen är socialistisk är inte vare sig ovanliga eller oväntade, men de är ovederhäftiga.

      Gilla

  6. leena44 skriver:

    Varför sa inte föräldrarna ifrån? En orsak är nog att deras barn ofta hade en högra utbildning än de själva hade. Speciellt hemmafruarna kom i ett klart underläge gentemot sina barn. Idag är det tvärtom igen. Föräldrarna är bättre utbildade än barnen, eftersom de gått i den gamla lärdomsskolan.

    Liked by 7 people

    • Jonas Nilsson skriver:

      Insiktsfullt. Den äldre generationen som ev skulle ha kunnat stöttat (de som höll emot i öst) blev helt satta inom parentes.
      Även om den enskilde försvarades gentemot statsmaktsintressen var det få som bearbetade frågan hur naturlig gemenskap (läs familjen/släkten) kan skyddas som viktig samhällsorganism.

      Gilla

  7. Sten Lindgren den yngre skriver:

    Kan inte Patrik öppna ett sidospår med information om Portugal, det sägs att de endast tar 4% i skatt på pensionen? Var är trevligt att åka för nybörjare? Nå det är kanske inte en reseblogg detta.., jo jag är yngre än Patrik men har heller inte blivit förmanad utan gått rakt in i misstag efter misstag, det är faktiskt inte mycket livsvisdom jag fick med mig, utom kanske att vara hygglig, inte bråka och att man inte skall döma folk på förhand, tyvärr måste jag revidera en del av detta för att mina barn skall klara sig i framtiden, annars går det illa. Jag tror att vår uppfostran präglades av att våra föräldrar uppfattade att Sverige var tryggt och sakta blev bättre. För att det skulle gå allvarligt snett så måste man själv ha burit skulden. Inte så nu, Sverige blir farligare och aggressivare för varje dag, kvinnor är inte trygga, och mina gamla jaktmarker i Malmö skulle jag aldrig släppa ut mina barn i, jag tror att väldigt få av de som deltar i samhällsdebatten någonsin rör sig i de miljöer som unga vuxna gör nu, det blir mer och mer primitivt och direkt motbjudande. Invandrarnas kvinnosyn är på väg att sprida sig till svenska killar. Det är vidrigt, det var illa nog med sydeuropéer.

    Liked by 2 people

  8. Ami skriver:

    Majoriteten av dagens föräldrar är samma människor som röstar på S,V och MP. Vänstersympatierna bland instutionsledarna dvs lärare och rektorer, uppgår till svindlande 85%. Då våra barn till stor del blir institutionellt uppfostrade, från dagis till universitet, så hamras värdegrundsideologin in från tidig ålder vare sig vi vill eller inte. Att tänka fritt är inte acceptabelt.
    När undervisare sonika lyfter bort känsliga ämnen som förintelsen, eftersom klassen består av nittio procent muslimer, anses som en god och icke islamofobisk handling, samtliga SO ämnen hastas igenom för att ”barnen av fredens religion” inte skall bli kränkta.
    Barn av idag kommer att bli morgondagens ledare och väljare, med den institutionella värdegrundsideologin i bagaget så ter sig framtiden ganska dyster.

    Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Johan Westerholm hade en tänkvärd artikel. Ledarsidorna.se

      Två talande serierutor!
      Teori o praktik…

      ETT
      Stefan L orerar vitt o brett,
      säger, vi får ALDRIG glömma förintelsen…

      TVÅ
      Barsk Rektor tar sin historielärare i upptuktelse,
      säger, Du förstår väl att Vi EJ FÅR KRÄNKA våra Muslimska elever…

      Sverige i ett nötskal.

      Gilla

  9. gmiksche skriver:

    De omogna barnens situation förändrades under dessa decennier- både i Sverige och utomlands – genom den kraftiga ökningen av universitetsstuderande. Barn till föräldrar som aldrig hade tänkt på att ta studenten eller inte haft råd hade nu tillgång till studielån och en snabbt expanderande sektor för högre utbildning. Bland de som valde att söka sig till högskolorna fanns en del rötägg som var mindre intresserade i studier än i alla slags andra aktiviteter som högskolelivet gav möjlighet till, i synnerhet politisk verksamhet på vänsterkanten. Föräldragenerationen förblindades av sina telningars nya status, Barnen borde ju veta bäst, för det läste ju eller hade läst på högskolan. Det jag säger gäller givetvis bara en mindre del av de som läste på universitet och högskolor kring 1968, men de var tillräckligt många för att utgöra kärntruppen som banade vägen för den utveckling som lett till dagens samhälle. Uppblomstringen av social- och statsvetenskapliga studieinriktningar gjorde sitt. Många av de som kom bli ledande aktörer fullföljde ej heller sina studier. Men de strävade ju efter högre mål, så det blev dem förlåtet.

    Liked by 4 people

  10. Hovs-Hallar skriver:

    Intressant. Även jag var vänstervriden i ungdomen, men i mitt fall var även mina föräldrar vänster — med den skillnaden att de var gammelkommunister som trodde på Stalins sovjetväldes välsignelser.

    Jag tror precis som sägs ovan, att den svenska föräldrageneration som plötsligt fick uppleva Sveriges enorma tekniska och ekonomiska uppsving efter 2:a världskriget blev så överväldigad när Fattigsverige snabbt bytte skepnad att de började känna sig överflödiga.

    Deras pliktmoral började kännas föråldrad. Via televisionen, som fick sitt genombrott på 50-talet, blåste plötsligt nya vindar in i varje hem; vindar som ofta bar med sig amerikanska medelklassvärderingar. Ta bara den tecknade serien Familjen Flinta! Här är man plötsligt mycket långt borta från Fattigsveriges sociala verklighet — jämför den tex. med den samtida svenska tecknade serien om ”Barna Hedenhös”!

    Liked by 1 person

  11. Birger Winsa skriver:

    Vi socialiserades av utbildningen. Naturvetenskapen trodde att de har sanningen. Rödgardisterna menade sig inte ha en ideologi, utan en ideologisk vetenskap, förankrad i naturen. Islamister har samma sak, Men deras naturvetenskap är guds egen vetenskap. Tron på bokstavens sanning gäller för bägge. Det är inte en slump att muslimer röstar på vänstern och vill ha ett kalifat. Arbetarklassens diktatur. Flitigt läsande i många kontexter skapar rödgaardisten. Islamisten av att läsa en enda bok som kallas för Guds egen sanning. När vi blir äldre lämnar vi bokstavstron och tror på våra erfarenhete,r känslor och upplevelser. Vi blir individualister och lämnar den sociala människan bakom oss. .

    Liked by 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Muslimer röstar vänster, pga bidragen.
      Samt överenskommelsen via ‘BRÖDRASKAPRÖRELSEN’
      Numera T & S…
      Vi ger valbara platser till Kommun Landsting o Riksdag, sedermera Taburetter,
      i utbyte mot Era röster!
      Resultat 80-90 personkryss i utanförskapsområdena, på samma person…
      (S)annolikt ifyllda med samma penna)
      Tills att underlaget är stort nog, då blir det hizb-ut-tahrir och Shariakrav!
      Partiet finns redan, men man visar nog ej korten på något decennium ännu.
      Då blir S PASOKifierat…

      Gilla

  12. Maria skriver:

    Min farfar kom som flykting från Tyskland under kriget. Min pappa föddes i Holland, i ett linneförråd, under flykten. Min mormor arbetade under en period med att ta emor de vita bussarna, när de kom till Sverige efter kriget. Jag talade ofta och länge med mina släktingar när jag var ung. Gjorde inte du det? Det är bara att inse att din föräldrar och deras föräldrar antagligen inte hade så stora sympatier för den gamla samhällsordningen. Mina hade det sannerligen inte, och var mycket tydliga med det. Skulle du vilja ha tillbaka 40 talets samhälle som det var, rätt upp och ner. Jag skulle det inte. Men som kvinna från den utbildade delen av arbetarklassen kanske jag tänker annorlunda än du?

    Gilla

    • B skriver:

      Jag skulle inte vilja ha tillbaka allt från den gamla tiden, men jag skulle vilja ha tillbaka det som far- och morföräldrar hade i fråga om moral, plikten att sköta sig, inte begå brott, arbeta och spara och ligga andra till last så lite som möjligt.

      Liked by 2 people

      • Jonas Nilsson skriver:

        De arbetade hårt. Det är de flestas lott. Lycka till. Att ha ett forum som detta är ett stöd.

        Gilla

    • Tage Sundin skriver:

      Det finns, Maria, åtskilligt som jag skulle vilja ha tillbaka från det ”gamla” Sverige. Men jag ska begränsa mig till ett område:

      Skolan!

      Den svenska skolan, som byggde på kunskap och disciplin, möjliggjorde för arbetarklassens ungar att göra veritabla klassresor och till slut till och med få dra på sig statsrådsbyxor!

      Dagens svenska skola innebär alltför ofta att en ”bra dag” betyder att det inte funnits anledning att tillkalla vare sig polis, brandkår eller ambulans… Barn från hem med mindre goda studieförutsättningar lämnas åt sitt öde!

      Detta är en skam!

      Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Det de flydde från var ju ett av socialismens alla misslyckade försök att skapa ett annat samhälle än just fyrtiotalets…?

      Det som räddade dem var ju just fyrtiotalets ännu ganska osocialistiska samhälle…?

      Gilla

  13. B skriver:

    Handlar det inte ganska mycket om att man inte lyssnar på äldre och erfarna i Sverige? Man ska vara ung och progressiv. Sådan vishet och klokskap som bara kan förvärvas genom ålder och livserfarenhet värderas lågt i Sverige. Lärare och föräldrar ska helst vara kompisar med samma klädstil som tonåringarna de är satta att vägleda, då anses de som allra bäst.

    Liked by 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Svenskarna är ‘ålderrasister’, enligt min terminologi…
      Är Du sextio plus är Du körd, ja även innan!

      Finns INGET land i världen med samma förakt för erfarenhet…

      Kanske någon kommer ihåg jätteproppen Orvar,
      som i vägen för unga karriärsugna politiker…

      Gilla

    • Maria skriver:

      Jag arbetar i skolan och skulle sannerligen vilja ändra på det mesta där. Men våra föräldrar och deras föräldrar kunde ju knappast se avarterna som skulle komma av deras försök att skapa ett bättre samhälle. Jag minns min mormors sorg över att hennes far förbjöd henne att utbilda sig till tandläkare, pengarna lades istället på hennes bröder. Jag minns min pappas sorg över att pengar tills studier som fanns i familjen lades på hans äldre bror, man hade helt enkelt inte råd att utbilda bägge två innan studiemedlen fanns. I dagens kaos minns vi inte allt som faktiskt var fel i det gamla samhälle många drömmer sig tillbaka till. Jag har fler exempel, men det är lönlöst att dra upp dem här. Jag vill bara att vi ska komma ihåg att den sociala revolution vi idag tycker har spårat ur faktiskt tog avstamp i en situation vi inte heller skulle vilja ha kvar.

      Liked by 1 person

      • Lennart Göranson skriver:

        @Maria
        ”I dagens kaos minns vi inte allt som faktiskt var fel i det gamla samhälle många drömmer sig tillbaka till.” Jag håller helt med, och det handlar inte bara om att vi själva glömmer eller är selektiva i vårt minne. Vi är ofta historielösa genom att inte ha tillgång till en korrekt bild av hur det egentligen var förr i tiden.

        Ett exempel: Jag såg i förrgår en TV-dokumentär om J S Bachs liv. I sin barndom gick han i en skola som när det gäller våld, mobbning, oordning, kaos och allmän huliganism verkade överträffa det mesta i dagens skolväsende. Troligen påverkades tonsättaren av de upplevelserna på så sätt att han utvecklade en paranoid personlighet. Och ändå blev han en av de största tonsättarna någonsin. Så det var inte alltid bättre förr, och vår tid är inte så unik i ett längre perspektiv som man lätt kan tro.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Möjligtvis är det lättare att förbättra samhället om man låter bli att hela tiden hitta på nya otyg. Att samhället inte är och inte var perfekt är inget giltigt argument för socialsmen, som är etter värre.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Att leva på egna medel är ”fel”??!?! Jag lärde mig att skilja på mitt och ditt redan när jag var sex år gammal. Men i det här erbarmliga landet så verkar de flesta gå hela livet utan att lära sig något så fundamentalt.

        Gilla

  14. Roland Forsgren skriver:

    Som jag upplever det har vi som samhälle inte gjort upp med åren runt 1968. Själv gick jag sista åren på min utbildning, 25 år gammal. Och jag mådde illa av samhällsutvecklingen och TV-mediet, särskilt dåvarande kanal 2. Vänstervridningen i media vid den tiden kan liknas vid åsiktskorridoren idag. Endast ‘rätt’ syn fick komma till tals, precis som idag. Jag minns det som att det var nästan värre då än det är idag. Men orsakerna är desamma, högljudda vänster-‘intellektuella’ som infiltrerat medierna och statsapparaten, vilket sannolikt också var den tidens strategi. Dåtidens vänster- ‘intellektuella’ har nu bitit sig fast i samhällskroppen och regerar det välfärdsindustriella komplexet.

    Liked by 5 people

    • Bengt skriver:

      Roland Forsgren 1 oktober, 2016 at 10:53
      Din beskrivning av hur du kände dig passar som hand i handske för hur jag minns den tiden och åren under 70-talet. Inte minst julkalendrarna i TV. Nu får vi skörda frukterna.

      Liked by 1 person

      • leena44 skriver:

        jag studerade litteraturhistoria på den tiden vid Stockholms universitet. När vi kom till barnlitteraturen ville en mycket högljudd grupp bannlysa all sagor som fördärvliga för barn, till och med Astrid Lindgren skulle förbjudas. I stället föreslogs böcker som ”Sprätten satt på toaletten” (sprätten var det hemskaste som fanns, nämligen en direktör). Idag finns, som vi kunnat läsa militanta feminister som mår illa av att se alla porträtt på gamla gubbar på väggarna. De lär också protestera mot att läsa viss litteratur som betraktas som misshaglig eller helt enkelt språkligt för svår.

        Gilla

  15. Kim skriver:

    Sverige har tyvärr utvecklat ett kulturellt drag som hyllar ungdomen. Ungdomlighet eftersträvas och förknippas med positiva egenskaper i alla möjliga sammanhang, medan ålderdom döljs och motarbetas. På den punkten har vi mycket att lära av kulturer som värdesätter livserfarenhet. I dessa kulturer ges de äldre ett tydligt utrymme i samhället och deras åsikter tas emot med respekt. Detta lägger grunden för en tryggare och mer balanserad samhällsutveckling utan radikala lappkast och naiva föreställningar.

    Sveriges äldre behöver visas större aktning och få en tydligare röst.

    Liked by 1 person

  16. Lennart Göranson skriver:

    Det är intressant att läsa Patriks och Mohameds inlägg parallellt i dag. Patrik ställer sig positiv till att den äldre generationen tvingar på sina barn traditionella värderingar. Mohamed ställer sig negativ till att den äldre generationen tvingar på sina barn traditionella värderingar. Lustigt.

    Nu protesterar naturligtvis vän av ordning. I Mohameds fall handlar den om traditionella värderingar som vi ogillar, i Patriks sådana som vi gillar. Men då blir analysen banal. Det är inte så sofistikerat att konstatera att det som vi tycker bra om är bättre än det som vi tycker illa om.

    För egen del menar jag att vi är ute på farliga vägar om vi bara litar på den äldre generationen i stället för att tänka själva. 68-rörelsen innehöll mycket som var tokigt men en del gott också. Framför allt var den ett auktoritetsuppror av det slag som unga människor har ägnat sig åt så länge det finns skriftliga belägg för samhällets utveckling, och förmodligen längre än så. Det var naturligtvis tokigt att protestera genom att bli kommunist 1968, men inte heller så bra att göra samma sak genom att bli nazist 1935.

    Summa summarum, vi får nog finna oss i att själva ta ansvar för att med åren bli klokare och inte lägga det ansvaret på våra föräldrar.

    Liked by 1 person

    • Tage Sundin skriver:

      Eftertänksamt och förnuftigt! Vilket inte hindrar att Patrik E, tycker jag, har rätt:

      Jag inledde akademiska studier i januari 1969. Det första som hände var att utbildningsinstitutionen, efter protester från studenterna, strök all litteratur på tyska från kursen…

      Liked by 1 person

    • sten lindgren den yngre skriver:

      Det är nog rätt, men genom att man i stort avvisade och avvisar all livsvisdom som äldre bär på så är man dömd göra om samma, eller värre misstag, det är det vi ser idag. Mormor och morfar skulle aldrig få för sig att tro att muslimer kan bli som vi och ej heller att de alla skall resa hit för detta syfte.

      Liked by 2 people

    • NETTANN skriver:

      Que?

      ”Mohamed ställer sig negativ till att den äldre generationen tvingar på sina barn traditionella värderingar.” Blev tvungen att begrunda Mohameds text igen.

      Fast det är väl inte riktigt det han gör? Han förefaller helt enkelt anse att det är fel att pracka på de oskyldiga barnen (eller dito vuxna) stolliga värderingar oavsett om det är seniorer, extremfeminister eller buffliga dalkarlar som kommer med dem.

      Fast det går utan vidare att hålla med om att Mohamed och Patrik tillsammans kommer fram till att det vi gillar är bättre än det vi ogillar. Vilket Skulle Bevisas.

      F.ö. tillbringade jag under denna tid både gymnasie- och högskoleåren på ingenjörslinjer och där var 68-rörelsen knappt märkbar.

      Gilla

    • Verdandi skriver:

      Jag måste bara invända mot ‘Det är inte så sofistikerat att konstatera att det som vi tycker bra om är bättre än det som vi tycker illa om.’
      Det där instämmer oftast inte människor som är naturvetenskapligt skolade i. Det vi känner stark avsky för, är ofta biologiskt betingade ärftliga motstånd eller preferenser för mänskliga beteenden. Det finns mycket forskning kring det. Det motbjudande i incest förklaras av att inavel varit extremt skadligt.
      Det vi som individer ochkollektiv tycker bättre om har tjänat oss väl. Det är därmed mer sånt än att vilket beteende som helst kan fördras utifrån någon sorts totalt neutral position. Den positionen finns helt enkelt inte, det är en illusion.

      Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Verdandi
        Jag tror du missförstod mig. Med ”inte är så sofistikerat” menar jag inte att det är fel att föredra det som erfarenhetsmässigt är bättre. Jag menar bara att det är en självklarhet som inte tillför något till diskussionen.

        Gilla

    • Jonas Nilsson skriver:

      Fast även du själv gör klokt i att lyssna till vad de dina sagt och gjort, och lära både av misstag och segrar!

      Gilla

    • Verdandi skriver:

      En väldigt intressant synpunkt, som jag skulle vilja veta mer kring. Åren kring de kaotiska bolsjevistiska åren är av avgörande betydelse tror jag, men jag kan för lite om dem. Får förkovra mig.

      Gilla

      • MartinA skriver:

        En ypperlig podcast om första världskriget är Dan Carlins ”Blueprint for Armageddon”. Kan laddas ner gratis fortfarande tror jag på hans webbsite dancarliln.com.

        Min åsikt är att nationalstaternas huvudsyfte innan första världskriget var våldsproduktion. Det var statens syfte och hur dess existens rättfärdigades. Det var vad som höll eliterna lojala med folket och folket lojala mot eliterna. Men under första världskriget hade den tekniska utvecklingen gått så långt och våldsproduktionsförmågan hos de europeiska staterna hade blivit så monumental att många av de som bar upp samhällena förlorade tron på kriget som statens syfte. Därför har staterna varit vilse sedan dess.

        Nåja, PE tar ju upp otroligt omvälvande saker också. Kanske är det just välståndet som är boven i dramat?

        Gilla

  17. Sixten Johansson skriver:

    Mentalitetsförändringar märks knappast så länge hela generationers och tioårskullars tänkande och praktik överlappar och utjämnar varandra. Men ibland synkroniseras de i tiden, en sorts konsensus kan uppstå och sedan går flera generationer sida vid sida mot ungefär samma mål. Då samstäms och förstärks både tänkandet och praktiken. Så har uppenbarligen skett både runt 1968 och vid nästa stora generationsskifte kring år 2000.

    Andra världskriget var en chock för alla överlevande och en förkastelsedom över all gammal ideologi och förment humanism. Hoppet om en bättre värld och klokare människor skulle främst förvaltas av de stora 40-talistkullarna. Även de socialistiska ideologerna var pessimistiska, dels för att arbetarna inte hade gjort revolution, dels för att Sovjet inte uppfyllde förväntningarna. Ett genomgripande omtänkande ledde fram till en sorts mjuksocialistisk, mångfasetterad idéströmning, som vi kan kalla kulturmarxism (men konspirationsteorin kan utelämnas). Lagom till 40-talisternas vuxenblivande hade både socialister och liberala kulturradikaler lagt grunden för detta nya normbrytande, utopistiska, socialistiskt präglade tänkande, som var mer inriktat på människan än på ekonomi, klass och samhällsstrukturer.

    Samtidigt kom massmedia, rocken, filmerna, ungdomskulten, megastjärnorna, de väpnade kamperna i världen, solidaritetsmanifestationerna och kulturrevolutionerna, vilket under hela 1900-talets andra hälft bidrog till att synkronisera tänkandet hos de yngre. De äldre intog en mer tillbakadragen roll, men kunde inte motsätta sig de nya idéströmningarna, eftersom historien var så mörk och kapitalismen var så materialistisk och ideologiskt torftig. Högern – kapitalistlakejerna – demoniserades, socialdemokratin inriktade sig på de hårda värdena, på att bygga välfärdsstaten ur ett vänsterperspektiv, medan vpk med flankstöd från liberala kulturradikaler inriktade sig på den progressiva idévärlden, skapandet av den nya, rättänkande människan.

    Sedan millennieskiftet har nu 40-talister + deras barn + barnbarn (och alla som har blivit influerade) styrt eller påverkat samhällsutvecklingen. På ideologisidan har flera mutationer inträffat. Det utopiska vänstertänkandet har fått ännu starkare drag av pseudoreligiös fundamentalism och samtidigt tagit upp det kvinnliga tänkandets mest destruktiva emotiva och irrationella sidor. I det politiska fältet har det lett till en total intantilisering och på alla nivåer i samhället har det normativa normbrytandet lett till att förutsättningarna för föräldraskap och ledarskap har slagits ut. I praktiken har vi nu i riksdagen sju feminiserade socialdemokratiska partier, som mobbar och demoniserar ett åttonde, mer klassiskt socialdemokratiskt parti, som fortfarande förespråkar ett mer maskulint tänkande och handlande. Mycket behöver förändras för att framtidsutsikterna ska bli ljusa.

    Liked by 4 people

    • Hovs-Hallar skriver:

      På ideologisidan har flera mutationer inträffat. Det utopiska vänstertänkandet har fått ännu starkare drag av pseudoreligiös fundamentalism och samtidigt tagit upp det kvinnliga tänkandets mest destruktiva emotiva och irrationella sidor. I det politiska fältet har det lett till en total intantilisering…

      Kunde tamefasen inte sagt det bättre själv.
      🙂

      Liked by 1 person

    • Verdandi skriver:

      Det var kloka ord och själv har jag funderat på om inte de psykologiska efterverkningarna av andra världskriget är underskattade. Det gällde att till varje pris undvika att det som hände då upprepades, men analyser i den offentliga debatten kring vad som gick snett verkar ha varit ganska ytliga. Det går fortfarande inte att diskutera mekanismerna som var i rörelse på 30 talet utan att folk förlorar sin distans.
      I skolan på 80talet fanns bara demoniserande av tyskar och förkastande av allt som kunde förknippas med fascism. Ordning och reda i skolan, repressalier vid störande av lektioner osv blev farligt, då det blev en så kraftig ‘antiauktoritär’ motreaktion.
      Jag kanske tillhör en minoritet här på DGS eftersom jag faktiskt själv gick i grundskolan på 70 och 80tslen, och upplevde det hela från barnets perspektiv.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Något fattas i den historiska bearbetningen av efterkrigstiden. Det påstås hela tiden att man ville taga avstånd från nationalsocialismens illdåd, men betoningen läggs på ”illdåd” och inte på ”nationalsocialismen”. Ty det som hände i Västeuropa efter kriget var ju att NSDAP:s program utom just judeutrotningen genomfördes till punkt och pricka. Det var nationell socialism med korporativistisk och hjärntvättande stat i varenda håla, men allra mest i Sverige. Gör din plikt för det nationella kollektivet och knip käft!

      Det är ingen slump att George Orwell skrev sin roman 1948. Huxley (1932) var mer framsynt.

      Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Vi som försöker protestera mot makten idag ser hur fruktansvärt destruktiv den här nationalsocialismen i SAPs tappning har varit. Staten har tagit över eller korrumperat allt. Det finns inget civilsamhälle kvar alls. Alltså, till och med sånt som jägarförbundet får små uppgifter och pengar från staten. Fackföreningsrörelserna, kyrkan, till och med sånt som hembygdsföreningar och idrottsföreningar. Alla har de riksledningar som är politiskt vidrörda. Alla trumpetar de ut centralmaktens vilja och de stadsfästa värderingarna.

        När svensson väl försöker protestera mot centralmakten så märker han att alla organisationer han någonsin har varit med i har vänts emot honom. Och han står där ensam och utlämnad.

        Gilla

  18. MartinA skriver:

    Men det är klokt det du säger om de förändrade livsvillkoren. P piller och att fattiga inte längre svälter. Det är fullständigt revolutionerande förändringar. Om man tänker på vilken civilisatorisk jordbävning tryckpressen var. Och sen kommer ihåg att vi alla upplever flera stycken sådana under våra livstider nuförtiden. Det är egentligen märkligt att vi inte bara är en rykande ruinhög allaredan?

    Gilla

  19. oppti skriver:

    Det är som en dragkamp.
    Fullt pådrag tills motståndet plötsligt släpper och man sitter där på rumpan.
    Man måste ha motstånd för att inte sitta fast.

    Liked by 1 person

  20. Ina Höst skriver:

    Du är inne på något viktigt och riktigt där, Patrik!
    (Själv har jag aldrig varit extremist åt något håll – är alltför ifrågasättande för det – men nyfiken)

    Jag ser det så här: Kultur skapas av levnadsvillkoren på ett geografiskt område och historisk erfarenhet. Industrialismens intåg ändrade levnadsvillkoren radikalt på relativt kort tid och därmed förlorade historien sin betydelse för det dagliga livet. Människorna tappade således lite av sina rötter och många gamla normer blev omoderna. Industrialismen var verkligen en riktig revolution!

    Talar om Norden nu. Vi gick alltså från agrarsamhället med dess kyla och mörker under många månader, epidemier i städerna, dagligt slit. Men med gott om utrymme och vatten för de som inte var rädda för hårt klimat. Med industrialismen fick vi värme och ljus i husen, vatten i kranar och el. Nya uppfinningar avlöste varandra i en strid ström. Det blev som.att förflyttas till ett annat geografiskt område! Men med den snabba tekniska utvecklingen skapades ett mer och mer komplicerat samhälle, det var en nödvändighet.

    Men historien är trots allt viktig, samhället byggs på svensk kultur. Så vi ska vara försiktig med normupplösningen. Vi kan lätt halka tillbaka några hundra år om vi t.ex. tappar elen, vattenledningsförsörjning och avloppssystem för att ingen kan sköta det. Om skola och utbildningsväsen tappar i kvalitet. Samtidigt har agrarsamhällets kunskaper gått förlorade..

    Gilla

  21. Per skriver:

    Detta är en fråga eller ett påstående som jag brukar nämna när man talar med föräldrar, släkt eller bekanta.

    ”Det är så dåligt nu – men ni röstade ju på den här politiken? Varför?”

    Jag tycker inte din analys är särskilt övertygande.

    Svaret som är mycket enklare att acceptera är att majoritetspolitikerna var otåliga och självupptagna med en ”religös” iver att reformera och revolutionera samhället i den riktning de uppfattade som ideologiskt riktig. Med den inställningen så nedmonterades alla institutioner som bromsade eller hindrade snabba politiska reformer.

    Det innebar också att alla former av rörelser eller idéer inom samhället som underlättade denna rörelse välkomnades.

    Ni var helt enkelt de nyttiga, okunniga och oerfarna idioter som den politiska adeln behövde.

    Liked by 1 person

    • Jonas Nilsson skriver:

      Varför de inte lyfte sig i håret? Därför att historia och litteratur var satt inom parentes: För Sverige i tiden!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s