Idag är det den 14 april och palmsöndag och alltså ännu ett tillfälle för mig, ateisten och ex-muslimen, att skriva om våra högtider och vårt kristna kulturarv. Palmsöndagen är den första dagen i stilla veckan, som varar fram till påskafton den 20 april.
Dagen heter palmsöndagen eftersom man firar då Jesus gjorde sitt intåg i Jerusalem ridande på en åsna. Han hyllades av folket som strödde palmkvistar på hans väg. Så här beskrivs scenen i Markus evangelium:
Så här skrev jag just till redaktör Olof Ehrenkrona på Svenska Dagbladet med anledning hans ledare idag den […]
Under flera år var hon en stark röst i den svenska religionsdebatten. Hon har varit engagerad i Förbundet Humanisterna såväl som i Medborgerlig Samling. Idag bor hon i Portugal, långt från det Sverige som hon inte längre känner igen. Möt Camilla Grepe.
Camilla Grepe gjorde sig känd för den breda allmänheten i början av 2000-talet genom sina skarpa inlägg i religionsdebatten, inte minst i debatten om skolavslutningar i kyrkan.
På valnatten den 9 september 2018 stod Stefan Löfven inför det sannolikt mest avgörande beslutet i sin politiska karriär. Han kunde, likt Fredrik Reinfeldt, ha förklarat sin och regeringens avgång. Han kunde därmed ha överlåtit åt Riksdagen att förutsättningslöst söka en ny regeringsbildare, samt åt det socialdemokratiska partiet att söka en ny kurs och en ny identitet. Efter att partiet hade lidit det största valnederlaget sedan rösträtten infördes kunde detta tett sig som ett naturligt val.
Jag skrev nyligen ett inlägg här på Det Goda Samhället om svenska mäns våld mot kvinnor.
Texten väckte en viss förundran. Har Sörman blivit vänster-pk-ist? Varför talar han om ”svenska mäns våld mot kvinnor” när även kvinnor slår sina män (dessutom finns den psykiska misshandeln) och när problemet med mäns våld i nära relationer antagligen är större inom etniska grupper där kvinnan har lägre status än i den svenska? Har Det Goda Samhället sällat sig till flocken och börjat jaga vita heteromän?
Den moderate politikern Hanif Bali skriver på sin Facebooksida att ett av de hot som riktats mot honom nu gått till åtal. Både Dagens Nyheter, Aftonbladet, TT och övriga mainstreammedier har gett intrycket att hotet kommit från ett främlingsfientligt håll då de endast publicerade förolämpningen ”arabjävel”.
EU flaggar nu för att det här med sommartid – gör som med trädgårdsgrillen: flytta fram på våren och tillbaka på hösten – kanske ska upphöra. Därför har jag motvilligt beslutat att genomföra ett projekt som jag skjutit upp under flera decennier, nämligen att försöka förstå vad sommartid handlar om.
Jag har aldrig begripit varför Sverige och en del andra länder överhuvudtaget besvärat sig med två olika tidsinställningar per år, men jag har lydigt flyttat klockorna – det blir ett antal om man räknar alla klockor som får plats i ett hem varav en del sitter högt så det blir bök med stolar och stegar – framåt och tillbaka de dagar då morgontidningen har aviserat rutinförändringen.
I år släpps det fler superhjältefilmer än det gjort något annat år i historien. Förra året, 2018, kom sex superhjältefilmer, 2019 blir det nästan det dubbla, elva filmer. Vilken roll fyller dessa figurer i våra liv? Enligt en bok som kom 2007 så är superhjältarna våra nya gudar i trikåer. Boken heter Our Gods Wear Spandex: The Secret History of Comic Book Heroes och är skriven av Christopher Knowles.
Boken är okej som ett stycke serietidningshistoria, men lever inte upp till sina anspråk. Boken utger sig i undertiteln för att avslöja någon slags hemlig historia.
Britternas utträde ur EU har nu förlängts till den 31 oktober. Samtidigt som EU-ordföranden Donald Tusk uppmanade Storbritannien […]
Donald Trump satsar på att bli återvald 2020. Hans kampanjfilm kom ut i tisdags. Men Twitter raderade den på en gång. Varför? För att den innehåller upphovsrättsskyddad musik från Batman-filmen The Dark Knight Rises. Men filmen finns ändå att se här och var på Internet.
”Först ignorerar de dig, sedan skrattar de åt dig, sedan kallar de dig rasist. Donald J. Trump, du visade att de hade fel”, lyder budskapet i filmen. Man tänker på hur Obama och andra liberala etablissemangspolitiker gjorde narr av Trump.
Saker och ting har ofta bäst före-datum. Det betyder att de vid någon tidpunkt slutar att fungera enligt plan. De kanske ruttnar eller möglar och så småningom förvandlas till mull. Mediciner tappar sin verkan, vinet förvandlas till odrickbar vinäger.
Vi vet med säkerhet att fascistiska rötter är väldigt giftiga. Man kan till exempel mala fascistiska rötter till fascistiska sågspån för att i smyg lägga ut på gatorna. Då kommer det att rycka i högerarmarna på alla som går förbi. Om det står någon där med en grön fana med runor och säljer medlemskap i Nordiska Motståndsrörelsen så kommer nästan alla att betala.
Det står nu klart att det blir skattehöjningar och besparingar på minst fyra miljarder kronor när den rödgröna regeringen och deras stödhjul Liberalerna och Centern presenterar vårbudgeten. Och de utgiftsökningar som redan tidigare aviserats ska – naturligtvis – finansieras av bland annat 310 miljoner i besparingar i äldreomsorgen.
Den humanitära stormakten Sverige, som enligt finansministern gick som en Tesla för ett drygt halvår sedan, har tydligen saktat ner väsentligt och nu är det så kallade reformutrymmet nu näst intill obefintligt. På denna korta tid har vi rentav gått till det ”tuffaste läget på 100 år” enligt samma finansminister.
2018 och 2019 har varit tragiska år i London, och inte enbart på grund av de politiska turerna runt Brexit. 135 mord registrerades under 2018, där de mest rapporterade ingick i den knivmordsepidemi som har fortsatt med över tjugo nya attacker under 2019, den senaste rapporterad den nionde april.
Nyligen uttalade sig den svenska kriminologen Jerzy Sarnecki om knivmorden i London, som Bitte Assarmo diskuterade här i DGS. Sarneckis inlägg tycks gå ut på att våldet minskat rent allmänt i västvärlden och det bara är för att vi inte vana vid våld som vi reagerar starkt när vi hör om blodiga händelser.
Den amerikanska gränspolisen rapporterar att antalet omhändertaganden av migrantfamiljer som korsat gränsen från Mexiko illegalt har skenat med 374 procent under första kvartalet av 2019 jämfört med de första sex månaderna förra året. Det har resulterat i en svår humanitär kris och gränspolisen säger att man nu är på bristningsgränsen, skriver Breitbart.
I tidskriften Kvartal den 8 april skriver domaren Krister Thelin ett ur juridisk vinkel i och för sig korrekt inlägg om hur återvändande IS-terrorister bör behandlas. Han tar upp huruvida de skall dömas i Internationella domstolen, Krigsförbrytartribunalen eller efter någon av EU:s nationella lagar, helst, enligt Thelin, i Belgien enligt belgisk rätt. Han nämner även att retroaktiv lagstiftning inte är möjlig och att svenskt medborgarskap inte kan återkallas enligt svensk grundlag.
Vissa begrepp i den politiska debatten har inte behövt förklaras eller motiveras. Deras egenvärde har framställts som självklart. Det har räckt att hänvisa till ”öppenhet” eller ”mångfald” som det i äldre tider räckte att hänvisa till Guds ordning eller nationens intresse. Den social-liberala hegemonin måste nu utmanas om det självklara och moraliskt obestridliga.
Det pågår en ideologisk kamp i Sverige och i Västvärlden i stort. En lång period av liberal hegemoni över tänkandet verkar gå mot sitt slut. Åtminstone har ett ifrågasättande kommit igång av de liberala, eller progressiva tankarnas tidigare så självklara företräde.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 5 april) pratar Mohamed Omar (Eddie) med den lutherske prästen och teologen Lars Borgström. Vad betyder ordet påsk? Hur är det med påskens judiska rötter? Hur förändrade kristendomen påskens innebörd? I år infaller skärtorsdagen den 18 april, då minns man hur Jesus instiftade den första nattvarden. På långfredagen blev han korsfäst och på påskdagen uppstod han från det döda. Påsken firas under våren och psalmdiktare har använt ett bildspråk hämtat från den nordiska naturen för att beskriva dramat i Jerusalem. Omar och Borgström går igenom psalm 517 i den svenska psalmboken: ”Världen som nu föds på nytt”.
På åtminstone en punkt måste man ge postmodernisterna rätt. Det finns situationer, inte minst – eller kanske framför allt – inom historieskrivningen, där det snarare handlar om att hitta den mest trovärdiga berättelsen än sanningen eftersom sanningen också är en berättelse. För övrigt ändras de dominerande berättelserna över tiden. Detta är inget kontroversiellt påstående. För att förstå räcker det med att notera att Pippi Långstrumps pappa förvandlats från negerkung till härskare över kurrekurredutterna på grund av förändringar i berättelsen om kolonialismen.
Hej Katerina, vilket bra initiativ med en relationsspalt. Kanske mina funderingar är utanför vad du har tänkt man ska ta upp, men jag skriver ändå! Allt skulle kunna vara så bra: jag är en 73-årig kvinna med tre barn och lika många barnbarn, är helt frisk, äter inga mediciner, maken är också kry. Bor i en villa (avbetald) med stor tomt i ett bra område.
Om det bara inte vore för den oerhört negativa utveckling som sker i Sverige! Vi lär ju ligga etta i Europa gällande kriminalitet… Följer alternativa media, invandringskritiska bloggar, olika twitterkonton och så vidare. Tack och lov att du och andra orkar informera!
I Tyskland pågår nu rättegången mot den tyska IS-kvinnan Jennifer Wenisch, 27. Hon står bland annat åtalad för att ha låtit en yazidisk liten flicka dö en plågsam död av törst i mycket stark hetta och riskerar livstids fängelse, skriver The Daily Mail.
Alla kulturer bör inte ha samma status i Sverige. En kultur bör vara privilegierad, den kultur som definierar landet och ger det dess identitet. I Sverige bör det vara den svenska kulturen, på samma sätt som det svenska språket har en särställning som huvudspråk här och alltså är överordnat minoritetsspråk och invandrarspråk. Arabiskan har i Sverige inte samma status som jiddisch – ett av minoritetsspråken. Är det diskriminering? Ja, det är det.
Den svenska staten bör inte ta något ansvar alls för invandrarnas kulturer. Julen är en röd dag, men inte den islamiska högtiden eid.
Det Goda Samhället fortsätter granska svensk samtida teater. Skådespelerskan Paula Ternström har sett tre pjäser av Tennessee Williams och slås av författarens aktualitet. Williams gestaltar hur flocken obönhörligt kräver sina offer när gränserna för det tillåtna överskrids. Kusligt nog iscensätter verkligheten samma drama.
Jag har sett tre aktuella uppsättningar i Stockholm av Tennesse Williams, en av USA:s mest betydelsefulla dramatiker under 1900-talet. ”Glasmenageriet” på Fria Teatern, ”Orfeus stiger ned” på Dramatens Elverket och ”Linje Lusta” på Dramatens lilla scen.
De ondskefulla judarna har slagit till igen. Först korsfäste de Jesus, sen lär de genom diverse manipulationer ha legat bakom digerdöden, marxismen, de bägge världskrigen, massinvandringen, finanskrisen och nu senast terrordåden på Nya Zeeland. I varje fall om man får tro Ahmed Bhamji som är ordförande i Nya Zeelands största moské.
Som ytterligare ett i raden av judarnas illdåd kan man räkna 2018 års seger i Melodifestivalen. Jag är medveten om att jag gör mig skyldig till viss generalisering när jag förknippar judarna med Israel, men hade inte Israel varit en judisk stat tror jag inte 171 svenska artister hade gått samman och krävt en bojkott av Eurovision Song Contest.
Hur vet man att man lever i ett fritt samhälle? Ett bra test är det berömda citatet från George Orwells 1984: Frihet är att säga att två plus två är fyra. Om detta är givet, så följer allt annat därav. Men vad händer om man inte får säga att två plus två är fyra?
Under något tiotal år med början ungefär 1965 var jag påverkad av tidevarvets radikala stämningar. Hur det kom sig vet jag inte riktigt. Stilfaktorn kan man inte bortse från. Det var hippt att vara vänstervriden. Jag märkte aldrig att det på något vis hämmade mina möjligheter till karriär. Dagens Nyheters kultursida tog glatt emot mina artiklar och publicerade dem och tidningens ledarsida erbjöd mig rentav att bli sommarvikarie (vilket jag av någon anledning avböjde; för övrigt var det nog enda gången i livet jag fått ett osökt jobberbjudande).
Den här bloggen har funnits sedan början av år 2015. Sedan starten har det bara gått bättre och bättre. Fler läsare, fler skribenter, fler kommentarer. Den 12 mars i år skrev chefredaktören Patrik Engellau en lägesrapport:
”Det har gått över förväntan. Vi har nått en stor och engagerad läsekrets som längtar efter ett i bästa fall begåvat och respektfullt tilltal utan inslag av PK-ism. Antalet sidvisningar – vilket betyder antalet gånger som alla artiklar blivit lästa – nådde förra året sju miljoner.”
Professor Tommy Möller har i en artikel i Kvartal i veckan fäst uppmärksamheten på begreppet “tuschstrecket” vilket fortfarande används av landets statsvetare men knappast längre av media eller folk i allmänhet. Tuschstrecket var ett sätt att markera gränsen mellan svensk vänster- och högerpolitik samt att samtidigt undvika använda mer handfasta begrepp och därmed indikera att tuschstrecket skulle kunna flyttas ett streck åt vänster eller höger utan allt för mycken upphetsning.
Efter alliansen sammanbrott, som förnekas lika starkt som skilsmässan från ett omöjligt äktenskap, väntar nu svenska folket med spänning var det framtida tuschstrecket kommer att hamna.
Moderaternas ungdomsförbund föreslog nyligen att anslaget till den statliga mediesektorn (de medier som ofta benämns ”public service”) borde halveras.
En större diskussion om statens engagemang i mediesektorn bör förhoppningsvis ingå i moderaternas idépolitiska programarbete. Efter förra årets haveri med beslutet att bevilja den dysfunktionella statliga mediekoncernen 54 miljarder skattekronor under sex år märks tydliga ångervibrationer i de konservativa leden. Nu öppnas faktiskt ett fönster för att i grunden reformera statsmediesystemet.
Nästan i alla fall. Hur kommer det sig till exempel att den nyligen avhållna S-kongressen inte undsläppte sig några resonemang eller resolutioner i kontroversiella frågor? Antagligen för att det socialdemokratiska partiet är värre splittrat än något annat parti, liberalerna möjligen undantagna, mellan vår tids dominerande ideologiska tendenser: nämligen å ena sidan PK-ismen, å den andra det sunda, småborgerliga, gråsossiga förnuftet. Stefan Löfven fick försöka plåstra över den interna konflikten och ägna all kraft åt att förklara hur ruttna sverigedemokraterna är.
Det Goda Samhället har tidigare uppmärksammat vågen av knivdåd i London, något som också väckt uppmärksamhet i USA. Tidningen Breitbart rapporterar att Londons borgmästare Sadiq Khan får kritik för att ha lagt stort fokus på hatbrott, och på att förbjuda olika typer av reklam som kan uppfattas som kränkande, medan det riktiga våldet ökat.
