Bitte Assarmo intervjuar Camilla Grepe: ”Samhällsbygget vittrar av politiska termiter”

Bitte AssarmoUnder flera år var hon en stark röst i den svenska religionsdebatten. Hon har varit engagerad i Förbundet Humanisterna såväl som i Medborgerlig Samling. Idag bor hon i Portugal, långt från det Sverige som hon inte längre känner igen. Möt Camilla Grepe.

Camilla Grepe gjorde sig känd för den breda allmänheten i början av 2000-talet genom sina skarpa inlägg i religionsdebatten, inte minst i debatten om skolavslutningar i kyrkan.

– Det pratas mycket om att skolavslutningar är en urgammal tradition, men det var en tradition som hade brutits sedan länge. Den återupptogs på kyrkans initiativ i den nyromantiska våg som svepte över landet på 80-talet. Det blev en gullig happening där man fick klä sig fint och det tilltalade många. Sen tog det inte många år innan folk trodde att det  alltid varit så här, men så var det ju inte. Kyrkan har gett ut egen litteratur som tydligt avslöjar att det handlade om en medveten strategi för att vinna kvar medlemmar, en ren marknadsföring, alltså. Barnen skulle lära sig att hitta till kyrkan, som det så vackert heter, för att de så småningom skulle återkomma som konfirmander. Sådana stannade nämligen med större sannolikhet som betalande medlemmar, det visste man.

Camilla såg den uppenbara konflikten i att vi har en grundlag, RF 2:2, som säger att ingen får tvingas in i kyrkan, men om man går i skolan så finns tvånget plötsligt där.

– Det blir helt fel. Skolobligatoriets närvarotvång sätter grundlagens frihet ur spel. Jag vet, utifrån tidigare fall i Norge, (not. Folgerö vs norska staten), att om frågan skulle prövas i Europadomstolen skulle Sverige med största sannolikhet förlora. Frågan är egentligen solklar, men Skolverket har ställt till det med sin skrivning: “… och det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.”. Men då uppstår ju nästa problem, för hur kontrollerar vi det?

Hon poängterar att hon inte har några problem med tro och religion som sådan:

– Absolut inte, säger hon med eftertryck. Jag har inga som helst problem med när folk är djupt troende på ett uppriktigt och hederligt sätt och jag har fått mycket stöd i skolavslutningsdebatten av bland annat katoliker och av människor som är fast förankrade i den lutherska tron.

Idag erbjuder skolavslutningar i kyrkan en sorts behaglig genväg för folk som inte orkar sätta sig in i kristendomens grunder: “Vi firar skolavslutningen i kyrkan för att vi är kristna i det här landet”.  Många tror felaktigt att vi på något sätt bevarar svenskheten genom detta. Men det är fel. Tvång med religiösa förtecken har vi lämnat. Det är lag, inte tradition, som styr i ett rättssamhälle. Det här är att vänja folk vid påtvingad delaktighet i religion och det är en tragedi att inte fler genomskådar det.

Hon tillägger att det blir extra märkbart just nu, när det svenska samhället håller på att anpassas till islam.

– Svenska kyrkan är en del av den här anpassningen. Det finns exempel på hur man försöker legitimera och vidga skolavslutningstraditionen genom att fira den i moskén, säger hon. Det är tragikomiskt att se hur Svenska kyrkan själv orienterar sig mot islam, samtidigt som delar av allmänheten ser skolavslutningar i kyrkan som en del av ett religionskrig mot just islam.

Själv har Camilla en borgerlig bakgrund med många akademiker, tjänstemän och präster i släkten. Hon föddes på Östermalm i Stockholm, men familjen flyttade senare till Upplands Väsby.

– Vi bodde där när jag gick i låg- och mellanstadiet. Som vuxen har jag förstått hur kulturellt uppdelat samhället var. Det fanns ett tydligt “vi och dem”. Som läkarbarn betraktades jag troligen som lite av en outsider där, där de flesta av mina klasskamraters föräldrar arbetade på Optimus eller Svenska Metallverken. Jag hade kompisar och var inte mobbad, men jag hade svårt att komma in i den större gemenskapen.

Men ensamheten var inte enbart negativ, säger hon, den gjorde också att hon grundlade ett slags inre trygghet:

– Om jag märker att folk inte vill ha mig med så bråkar jag inte, utan går därifrån. Jag slåss inte för att ta mig in i sociala sammanhang där jag känner att jag inte är välkommen. Jag vet ju att jag alltid kommer att hitta andra som jag har mer gemensamt med.

Och det gäller i livets alla sammanhang, fortsätter hon:

– Jag kan se ett mönster som har upprepat sig. Jag har kommit in på arbetsplatser och i föreningar där jag från början mötts av en väldigt stor entusiasm. Jag är utåtriktad och social så jag har alltid haft väldigt roligt där jag klivit in i nya sammanhang. Någon har sagt att jag är som en popcornmaskin i skallen. Ideerna flödar och jag ser bara möjligheter. Sen är jag är van arbeta hårt och har en hel del praktisk erfarenhet och kunnande. Så långt har folk varit jättenöjda. Sedan kan det ha hänt någonting. Folk har börjat göra saker på ett obegripligt dumt sätt eller tagit vansinniga beslut. Ofta har det varit uppenbart för flertalet, men jag är ju som jag är, och har aldrig lärt mig att hålla käften. Allting har ett pris och när jag har kämpat emot dumheterna så har jag hamnat i onåd. Men jag har inte haft något val. Hellre tackar jag lugnt och stillsamt för mig och lämnar. Då har folk blivit vansinniga över det istället, för de har ju hunnit vänja sig vid att jag levererar.

Och det gäller även i skolavslutningsdebatten, som hon numera övergett, säger hon:

– Jan Björklund punkterade hela frågan i sitt pressmeddelande i december 2012, då han svarade på Adventsuppropet. Det hade samlat 81.000 underskrifter med krav på att skolavslutningar och luciafiranden skulle kunna innehålla bön och välsignelse. Björklund bejakade detta, men konstaterade att det då måste vara frivilligt deltagande. Och precis där dog hela debatten.

Björklund insåg inte, att det som hela tiden varit kyrkans drivkraft, var just tvånget att delta. Där man testat frivilligt deltagande har uppslutningen varit låg.

Idag ligger frågan om skolavslutningarna i långbänk, menar Camilla. Senaste budet är att Gustav Fridolin tillsatt en utredning.

– Det är hur löjligt som helst och visar bara att man inte vill ta i frågan. Antingen är något enligt lagen eller så är det inte det. En uttalad frihet att delta i skolavslutningar i kyrkan skulle lösa hela frågan på ett ögonblick. Symptomatiskt nog är just skolavslutningarna det enda inslaget under läsåret som man inte kan begära befrielse från, säger hon.

En annan sak som fick henne att överge debatten var de bilder som började dyka upp efter att IS ockuperat stora områden i Irak och Syrien sommaren 2014.

– När man började få klart för sig vad som faktiskt hände i Syrien kändes det som om det inte gick att diskutera skolavslutningar och svenskkyrkligheten längre. Det är bara ett irriterande surr. Det här – IS – är på liv och död. Hela våren och sommaren trodde jag att något parti skulle sticka ut hakan före valet och tydligt ta ställning. Det skedde inte. På valdagen stod jag i valbåset och räknade Ole, dole, doff mellan Alliansens valsedlar. Det blev Centern, ett parti som jag ofta röstat på förr. Men jag var tvärarg när jag lämnade vallokalen, för jag saknade verkligen ett vettigt alternativ att rösta på, säger hon.

Idag skäms hon som en hund när hon berättar det, säger hon, och menar att hon borde ha röstat blankt.

-Där någonstans påbörjades resan mot Medborgerlig Samling. Där såg jag en ambition att lyfta Sverige genom politiska reformer och en konstitutionsdomstol. Det var det som fick mig att gå med. Idag har jag lämnat eftersom inget tyder på att partiet kommer att lyfta i opinionen. Ängsligheten har brett ut sig och partiet hann inte trampa ur barnskorna innan man blev ett knapptryckarkompani. Jag beklagar det, för det politiska programmet är utmärkt, menar hon och tillägger:

– Kanske är det dags att återvända till samhällsdebatten igen, men med fokus på andra frågor än de jag hittills drivit. Titta bara på debatten kring Lars Vilks.

Hur menar du då?

-Jag var med och arrangerade seminariet i Berwaldhallen veckan efter att Lars Vilks fått ett pris på sitt huvud av Al-Qaida. 2007. Det är tolv år sedan. Har situationen blivit bättre? Knappast. Vi ska kunna ha en konstnär som gör satir om islam. Ingen reagerar när arabvärlden gör satir på kristna och judar. Men det är just det som är problematiskt i Lars Vilks fall – att satiren riktar sig åt fel håll. Lars Vilks är en oerhört viktig person i yttrandefrihetsdebatten och jag anser absolut att svenska samhället ska betala vad det kostar med ett livvaktsskydd. Sen kan jag bara beklaga honom personligen, för han har fått betala ett enormt högt pris. Vi bör alla vara tacksamma mot honom för att han drivit den här frågan till sin spets, förklarar hon. Yttrandefrihet hör till det som brukar försvinna när vi sover eller tittar åt ett annat håll.

Men det är mycket mer som gått åt fel håll, tycker Camilla Grepe:

– I december 2011 satt jag i radions Människor och Tro och debatterade hijaben i polisuniformen med Erik Ullenhag. Vi var inte överens kan jag väl säga. Har utvecklingen gått åt rätt håll där? Nej. Idag har vi förskolor och dagis som håller koll åt föräldrarna att småbarn behåller hijaben på. Jag tycker att det är vidrigt. Jag kan inte förstå hur en skola som lägger så mycket krut på normkritik och jämställdhet kan vara så blind för detta. Hela den här anpassningen till islam i det västerländska samhället, där man börjar villkora på yttrandefriheten och viker ner sig på det ena området efter det andra, den står mig upp i halsen.

Så hur ser Camilla Grepe på Sverige generellt? Hon skräder inte orden när hon svarar:

– Det känns som att politikerna bara klafsar runt och trampar sönder det som är mitt land, det land jag är uppvuxen i. Både politiken och förvaltningarna befinner sig i fritt fall, det är amatörernas afton på många håll. Var finns den gamla oväldiga pålitliga ämbetsmannakompetensen idag?

Hon berättar att Inga-Britt Ahlenius, som är en av hennes stora idoler, skrivit om just den saken:

– Förr fick folk lära sig noga hur statstjänstemän ska agera. Idag är det precis tvärtom. Myndigheter har blivit lekstugor för aktivister överallt. Sverige har en urgammal tradition av väl fungerande myndigheter, men idag är det som att politiska termiter knaprar sig in i hela samhällsbygget. Och det kommer att bli så fruktansvärt dyrt, om ens möjligt, att bygga upp det här på nytt. Jag har bakgrund inom bygg och ser likheter. Det som en gång var ett omsorgsfullt genomfört folkhemsbygge har övergått till orimliga projektplaner, felaktiga kalkyler, slarviga ritningar, bristfällig grundläggning. Överallt läcker det från felkopplade rör. Skulle man bygga på samma sätt som politikerna hanterar landet, skulle hela Sverige snabbt se ut som de romska tiggarlägren i skogsområdena söder om Stockholm, säger hon.

Idag bor Camilla och hennes sambo i en liten by i Portugal. Det började med att hennes bror flyttade ner för ett par år sedan och sommaren därpå seglade Camillas sambo ner en båt till Teneriffa och passade på att hälsa på.

– När han kom hem frågade han lite utmanande och med ett snett leende: Vad skulle du säga om att flytta till Portugal? Tanken slog rot direkt. Ja, varför inte? Och jag hade ju börjat ruttna på tillståndet i Sverige, så tiden var mogen.

Camilla berättar att Portugal då var en vit fläck på kartan för henne, det var dags att läsa på. Samtidigt började hon och sambon att läsa fastighetsannonser på nätet. För ett år sedan reste de ner för att titta och känna sig för. De hade en idé om att flytta inom några år, men kom istället hem med ett kontrakt i fickan. Nu bor paret i ett trivsamt hus som är omgivet av fruktträd och en vingård i en bergsby i ett Toscanaliknande landskap sju mil norr om Lissabon. Målet är att inom några år vara självförsörjande på frukt och grönsaker, och helst även skaffa höns.

– Allt gick så otroligt mycket fortare än vi tänkt. Men vi hittade vårt drömställe och slog till. Vi kastade oss hem och sålde av allt. Idag känns det fullkomligt självklart att bo här. Det gick så otroligt mycket lättare att göra det här än jag någonsin vågat tro. Vi pluggar portugisiska, stavar oss igenom den lokala tidningen efter förmåga och tittar på portugisiska nyhetssändningar. Språket är avgörande för att så snabbt som möjligt assimileras in i det portugisiska samhället. Vi vill kunna bli gamla här, säger hon.

Många säger att Portugal är som Sverige på 70-talet. Det stämmer nog, tycker Camilla:

– Inkomstskillnaderna är dessutom stora och många är fortfarande mycket fattiga. Samtidigt är det många som menar att fattigdomen varit Portugals smala lycka. När diktaturen föll 1974 hade man till exempel inte råd att riva sina gamla stadskärnor och bygga nytt. Idag har man lärt av andras misstag och det byggs för fullt bakom de gamla fasaderna som bevaras. Turismen utvecklas snabbt och man en uttalad ambition att göra landet till Europas svar på Kalifornien, och Lissabon till dess Silicon Valley. Unga välutbildade människor ska lockas att flytta hit. Det ska bli intressant att följa den utvecklingen.

Det mest påtagliga är annars att Portugal är ett så fullkomligt “normalt” land, menar hon.

– Vi har upptäckt att vi inte kan berätta vad som helst, till exempel hur det svenska bidragssystemet fungerar. Folk tror helt enkelt inte på oss, man ser på deras blickar att de undrar om vi är mytomaner. Portugal gör det som EU kräver och det finns lägenheter för asylsökande, men de står tomma, ingen vill ha dem. För flyttar man hit så måste man jobba och försörja sig själv.

Saknar du Sverige?

– Nej, inte idag. Det är bara en stor lättnad att vara på avstånd. Jag saknar mina barn, naturligtvis. De fick ta över familjeföretaget tidigare än planerat, men de är självständiga och nöjda med att få ta eget ansvar nu. Bengt har startat ett företag här nere och ägnar dagarna åt elektronikkonstruktion. I en uppkopplad värld är det mesta genomförbart.

När Camilla lärde sig om judarnas öden under andra världskriget funderade hon mycket över hur människor agerade. Vilka som insåg vad som höll på att ske och som satte sig i säkerhet i tid, vilka som blev kvar och gick under. Hon säger:

– Det kan låta överdrivet, men jag är övertygad om att Sverige kan komma att uppleva något liknande inom 20-30 år. Redan som barn hade jag funderingar kring det jag som vuxen kallar “refugen i tillvaron”. Då kunde det vara trädkojan där jag kunde sitta ifred och osedd ha alla andra på avstånd. Idag är det Portugal som är min trädkoja och refug i tillvaron.

Många som flyttat till Portugal hänvisar till kartan upp som visar islams prognosticerade utbredning år 2050 om invandringen fortsätter som hittills, berättar Camilla.

– Jag gör mig till exempel inga som helst illusioner om att mitt arbete att översätta Hege Storhaugs bok Landsplågan Islam skulle ha gått imamerna obemärkt förbi. Men det är inte i första hand konkreta hot mot mig själv som jag är rädd för. Det är den långsamma och omedvetna anpassningen till ett nytt sorts samhälle som skrämmer mig. Att folk inte har kunskap nog att tolka symboler. Att det är så få som ser att det pågår en invasion där den militära uniformen utgörs av det som folk aningslöst kallar “bara en tygbit på huvudet”. Att man tror att nästa krig kommer att se likadant ut som det föregående och därför byggt sin tids verkningslösa Maginotlinjer. Inom statsvetenskapen vet man att nästa krig alltid kommer att se annorlunda ut än det föregående. Därför kommer man också alltid att vara oförberedd när det kommer. Själv tillhör jag de som anser att kriget redan är här. Så, nej, jag saknar inte Sverige, avslutar Camilla Grepe.

39 reaktioner på ”Bitte Assarmo intervjuar Camilla Grepe: ”Samhällsbygget vittrar av politiska termiter”

  1. Tomas skriver:

    Lööf, Lövin, Löven och andra globalister bör kanske rädas sin egen sådd. Snart kan det komma en ”tipping point” för välutbildade svenskar med högkvalificerade yrken då de i större skaror söker sig till länder som har vettigare styren. Men det tar väl ytterligare en tid till de styrande globalisterna själva drabbas av ogenerad brottslighet, att skatteintäkterna till deras fantasilöner inte räcker samt att klanröstarna bara röstar på egna klanmedlemmar

    Gillad av 2 personer

    • kolosserbrevetkap3 skriver:

      TOMAS: Om så väl vore beträffande de tre L. Men deras agerande har sin grund i ”trossatser” och tankebyggnader vars dynamik vidmakthålls av deras politiska väsen. De kan inte frigöra sig från detta väsen om man så kastar alla negativa konsekvenser i världen i ansiktet på dem. Det blir endast ett mumlande och ursäktande men utan någon förändring i lära och liv.

      Gillad av 1 person

      • Tomas skriver:

        Nja blir det riktigt illa så kryper nog även de till korset. Titta på alla ambulansförare, kockar mm som tidigare bejakade det huvudlösa IS men som nu via press och Wallström gärna vill komma tillbaka till den rasistiska värmen.

        Gilla

  2. Tritonen skriver:

    Banden kyrka-skola är trots allt urgamla, säger jag, som gått i Katedralskola. Kyrkoherden var självskriven ordförande i skolstyrelsen långt fram på 1900-talet, och biskopen i stiftet var tillsynsman, ”eforos”, för läroverken fram till 1950-talet. I många, kanske de flesta, landsförsamlingar låg kyrkan också nära skolan och kunde fungera som samlingslokal. Nu är kyrkan på dekis och jag tror att man i smyg beundrar islam för dess ”andlighet” och makt över sinnena.

    Gillad av 2 personer

  3. Anders skriver:

    Påståendet om skolavslutningar är lögn. När jag gick i realskolan och gymnasiet på 60-talet hade vi alltid skolavslutningar i kyrkan. Och varje skoldag inleddes med morgonbön.

    Gillad av 5 personer

    • Sture skriver:

      @ Anders,
      När jag gick i realskolan på 1950-talet så inleddes också varje dag med 15 minuters morgonbön (små berättelser ur livet med sensmoral) och psalmsång till orgelmusik. Ofta var det kristendomslärare som berättade och ibland aktiva präster som också fungerade som lärare. För mig var dessa ”morgonböner” enormt givande som start på dagen. Det var Olof Palme som sedan fick bort denna ”otillbörliga påverkan” på det växande sinnet, vilken påverkan nu efter 90-talets inträde ersatts med videovåld. Jag har också ett klart minne av att vi alltid firade skolavslutningen i en kyrka. Så det Grepe här berättar om 1980-talet tror jag inte stämmer.

      Gilla

      • styggestig skriver:

        Jag håller med. Jag hade morgonbön varje dag till jag hade tagit realexamen 1963. Det gav mig kunskap om evangelierna och förklaringar till vårt helgfirande och absolut inga mentala problem, tvärtom. Inte trodde jag väl någonsin att Svenska kyrkan skulle kunna tas över och utvecklas till det träsk som den har blivit med K G Hammar och i synnerhet Ante Jackelén som ärkebiskopar. Jag skäms över mina och mina generationskamraters excesser i slutet av 60- och början på 70-talet, men trodde definitivt att detta var något för alla övergående. Tyvärr, har det visat sig vara helt fel!

        Gilla

      • Anders skriver:

        Jo. Grepe ljuger. Själv använde jag dessa 15 minuter till att repitera läxan till dagens första lektion..

        Gilla

  4. A skriver:

    Jasså Bitte/Camilla, Silicon valley, locka till sig, unga välutbildade… Spännande utveckling? Det är exakt denna typ av spännande ”utveckling” jag vill slippa. Värdet ligger ju i att Portugal INTE har ”utvecklats” som många andra. Ska det vara så svårt att förstå?? Va? 🙂

    Mvh A

    Gillad av 2 personer

  5. Isabella skriver:

    Oj, oj, det är personer som Camilla Grepe som behövs i Sverige. Som ser och tolkar och drar slutsatser av vad de ser. Det är dem som ger sig av först.

    Kriget är här och det handlar om att rädda sig den som kan. Ju förr vi inser realiteten i vad vi ser desto större möjlighet till att överleva. I Portugal eller någon annanstans utanför Sverige.

    Gillad av 1 person

    • elfyma+ skriver:

      Behöver Sverige verkligen personer som röstar för ”öppna hjärtan” och ”öppna gränser” för att sedan själv ”fly” till ett skatteparadis för att slippa ta konsekvenserna av sin ”generositet”.
      Och hur kan en ateist/agnostiker välja ett land som så starkt genomsyras av religionen (katolicismen) som Portugal ?
      Jag begriper mig inte på denna typ av människor.

      Gillad av 4 personer

  6. Fredrik Östman skriver:

    En försåtlig lögn att det är tvång att gå i kyrkan. Vi har ju friskola i Sverige. Den som inte vill ha skolavslutning kan välja en annan skola, som inte har sådan avslutning, eller starta en själv. Om Europadomstolen inte accepterar det resonemanget får man väl helt enkelt göra svexit. Socialismen måste förnekas!

    Gillad av 5 personer

  7. Marianne skriver:

    Förstår inte poängen med intervjun? Camilla Grepe var alltså en av de drivande krafterna bakom 90-talets ”svenska flaggor och skolavslutningar i kyrkan är rasism” och har numera, när hennes aktivism gett frukt, flytt landet och satt sig i ”refug” i Portugal? Och henne ska vi känna sympati för? Eller?

    Gillad av 8 personer

    • A skriver:

      Det är så det går till Marianne: Bryta ned och sen flytta. Visa förstår vad de själva gör (ondska), andra inte (imbecill?), men resultatet är ändå det samma. Förstörelse.

      Mvh A

      Gillad av 4 personer

      • Lev Barkland skriver:

        Just det. Poängen kan vara just detta, att ge en fingervisning om hur snabbt utflyttningarna kommer att gå. Man skulle ju helt naivt kunna anta att alla som tillhör de 82%:en lojalt stannar kvar i mångkulturens Sverige, men så behöver inte vara fallet.
        Den egna rationaliseringen för att i elfte timmen betrakta sig som dissident med moralisk high ground, den kan byggas upp blixtsnabbt och på många olika sätt. Kan nog räcka med att ett kommunalt uppdrag som värdegrundskonsult inte blir förlängt. Camilla kommer få sällskap i Portugal av personer som idag låter ungerfär som Annie Lööf eller Annika Strandhäll och de kommer sitta där och i samförstånd vädra sin aversion mot utvecklingen i Sverige.

        Gillad av 8 personer

  8. Göran Holmström skriver:

    Är det en trend vi ser skapas framför våra ögon?
    Nämligen avbönen över hur ”Naiv” man varit?
    Bättre vore att erkänna jag tog emot silverstyckena som bjöds mot bättre vetande, och sålde mig för en position och lön.
    En av fördelarna med att varit en ärlig tjuv i det tidigare livet, är insikten av ens egentliga skäl till sina handlingar, och att med varje val så kommer en prislapp.
    den vetskapen är i och för sig en börda, då det tydliggör varje val man tar,
    många val avstås då dels så inser man att andra får betala för ens egoism. Samt att ens ”oädla handling”, inte alls är så oädel utan styrs av ytterst egoistiska skäl.
    På en punkt hade Strindberg rätt,” Det är inte lätt att vara människa”.

    Gillad av 4 personer

  9. kolosserbrevetkap3 skriver:

    ”Yttrandefrihet hör till det som brukar försvinna när vi sover eller tittar åt ett annat håll”.

    Precis som levande tro har förtvinat och tom försvunnit i samfunds-församlingar, för att ersättas av PK och humanism. Humanismen antar jag har sina stora värden (ej läst statuterna) men för ”den inre människan” andlig svältkost. Den på Jesus troende ska inte leva av bröd allena utan av allt det som utgår av Guds mun (Guds ord).

    Gillad av 2 personer

  10. Hans Jensevik skriver:

    Hej, Bitte! En fin artikel om vad som komma skall. Men det går att berätta och få folk att först vad som sker. Jag gör just ett försök med pedagogiska videos som analyserar fakta och aktuella händelser i Sverige. De första videon här har legat upp drygt ett dygn och har reda 3 000 klick.

    http://www.youtube.com/watch?v=051K_s71HEA
    http://www.youtube.com/watch?v=WUDS56B2vuo
    http://www.youtube.com/watch?v=nXlK_y3AfmU

    Gillad av 5 personer

  11. Dnam skriver:

    Intervjun innehöll en del, läsvärd. Avslutningarna på min barns skola är en krystad historia där barnen sjunger men man vill bara höra sitt eget, rektorn håller tal, inte direkt usla men det är så uppenbart att något saknas, det riktigt skriker efter tradition. Självklart så hade det varit bättre med avslutning i kyrkan, det borde återinföras överallt, omedelbart, det blir ett led i återvandringen också.

    Sedan Portugal, hmm jag blickar själv mot detta land, kan inte DGS öppna en utlandsspalt, med tips och råd?

    Vad gäller Vilks så föreslog jag landets ledarskribenter för 10 år sedan att ALLA svenska tidningar har en liten rondellhund i övre högra hörnet, ett sigill för västlig kultur, DGS borde också ha en. Kan vi ha det så är det ett första steg att få tillbaks yttrandefriheten och det är självklart en åtgärd som gagnar återvandringen, en aspekt som måste tas med i alla beslut framöver.

    Gillad av 2 personer

    • Rök fritt skriver:

      ”en liten rondellhund i övre högra hörnet”

      Ledsen men den rutan är redan paxad av Daawit Isak.

      Är det förresten någon som minns den där svarta kvinnan som uppmärksammades i varje nummer av Expressen för 15-20 år sedan någonting? Varje dag fanns hennes bild där på första uppslaget, år in och år ut, ackompanjerad av någon förnärmad bildtext, kanske var hon från Somalia eller Eritriea och kanske satt hon i arrest för någonting, kanske för att hon var kvinna, jag minns inte riktigt. En vacker dag var bilden så plötsligt borta, puts väck, utan förklaring. Flera år senare hörde jag något om det visat sig att hon hade haft både ett och en massgrav lik i garderoben, minnet sviker… Någon som minns?

      Gilla

    • A skriver:

      Ja Hovs, jag vet inte om det kan bli mycket värre? Lev gott på att bryta ned din egen kultur (råvaran), sen fly. Börja om? Se med spänning på den nya ”utvecklingen” i det nya landet…
      Det är magstarkt.

      Mvh A

      Gillad av 2 personer

      • Dnam skriver:

        Ja, jag missade ingressen.., det är för trist. Jag fick det helt om bakfoten, att sedan kokettera om hur mysigt det är i Portugal, magstarkt är ordet. Lite rutten bacalao borde skickas.

        Gillad av 1 person

      • A skriver:

        Ähh Dnam, du behöver inte ursäkta nåt! Göran, du och jag ska ut i skärgården i sommar och segla också, det vet du. 🙂 En annan sak är att min känsla säger mig att processen är exponentiell till sin karaktär. Alltså att det sannolikt över tid, krävs mer radikal/snabbare förstörelse för att erhålla fördelarna av denna ”överlägsna moral”. Skulle detta stämma, ligger det i sakens natur att det blir ett abrupt slut på detta när det väl kommer. Frågan är vad?

        Mvh A

        Gilla

  12. annagustin2@gmail.com skriver:

    Jag gick i skolan i Östersund, Smedjebacken, Ludvika, Stockholm alltsedan 1960-talet, och de vackra skolavslutningarna fortsatte sedan när jag fick barn….utom för de stackare som hade idioter till rektorer som inställsamt ville verka PK och kastade ut ungarna på skolgårdarna istället eller in i någon aula. Men det är möjligt att dessa människors hat av den största byggnaden i byn var långt mycket större än önskan att skapa en vacker minnesvärd skolavslutning för barnen. Högtidligheten, känslan av att något stort sker….den kan man bara få högt uppe på ett fjäll, långt ute på havet i på ett fartyg…eller på land i alla de diverse kyrkobyggnader från olika religioner som ståtar i varje land. (jag gick ur svenska kyrkan när jag fyllde 18 år men inser ändå värdet av byggnaden).

    På 1960-talet hade vi morgonsamling med sång före plugg varje morgon. ”Du klara sol går åter upp” och ”Tryggare kan ingen vara” och en handfull till – hur i h-e kan någon må dåligt av detta, det är ju obegripligt. Jag gick ut svenska kyrkan när jag fyllde 18…men inte var det för att vi hade sång på morgnarna i skolan eller högtidliga avslutningar med skönsång i kyrkorna. Snarare handlade det om skenheligheten.

    Gillad av 5 personer

  13. elfyma+ skriver:

    Funderar själv på att fly någonstans- efter att ha propagerat mot ökad invandring de senaste 20åren – utan att ha lyckats. Fick, till skillnad mot Camilla Grepe, in på skinnet känna av den oreglerade invandringens konsekvenser redan för 20 år sedan i en Stockholmsförort.

    Vi blir nu allt fler som nått vägs ände. De få skyddade enklaver som finns kvar i Sverige (som Östermalm, Djursholm och Vellinge) kräver en ansenlig förmögenhet att flytta till.
    Lika illa om man vill emigrera till Portugal. Då krävs fet tjänstepension och åtskilliga miljoner på fickan för att köpa en dyr bostad, vilket portugisiska staten kräver.
    https://varjager.wordpress.com/2013/11/16/rika-flyttar-ut-bidragstagare-flyttar-in/

    Kort sagt. Det är inte alla förunnat att kunna fly till ett tryggare boende.
    Frågan är om det inte är tryggare i Estland, trots närheten till Ryssland.
    https://varjager.wordpress.com/2016/05/16/estland-det-nya-andningshalet-for-svenskar/

    Gillad av 2 personer

    • Göran Holmström skriver:

      Hjärtligt välkommen till ”Min by”, tryggare kan ingen vara, är mellannamnet på byn.
      Vi är konstiga allihop, men hjärtat sitter absolut på rätt ställe. Grannsamverkan är stor och främlingar misstänker vi länge, (HM det sista vart lite som sista färden med Burt Reynolds),
      men har inte sett någon med sju tår på vänsterhanden och en banjo än.
      Ps en vettig kåk går att få för 6-7 hundra tusen om man är villig att snickra lite.

      Gilla

  14. Erik Björn-Rasmussen skriver:

    Jag hoppas att denna kommentar vidarebefordras till Camilla Grepe. Jag vill nämligen resonera vidare med henne angående hennes erfarenheter som MED-lem. Jag förstår helt och hållet att du lämnat för ett nytt liv i Portugal. Men jag har två frågor jag gärna vill ha besvarade per mail: Lämnade du MED av otålighet? Eller lämnade du av det andra skäl du uppgav i intervjun? MED har förvandlats till ett knapptryckarkompani. Ett parti för att tala med Navid Modiri: Utan skav i sina interna debatter och öppna fora. Jag tycker mig ha märkt en kombination av lite överdriven glädje kombinerad med viss räddhågsenhet.

    Camilla kan nå mig på erik@care2care.org

    Gilla

  15. P I Persson skriver:

    Om jag kunde begripa denna vanvettiga och ologiska beröringsskräck för allt ”religiöst”, särskilt ”det kristna”. På många håll är kyrkolokalen den enda som räcker till för en skolavslutning med alla elever, föräldrar och syskon, lärare och övrig personal. Självklart ska då avslutningen hållas där. Självklart är det skolan som gör ”programmet” för avslutningen, men lika självklart måste också ”värden” genom exempelvis en präst få framföra något som visar på dennes ideologi.

    Jag fattar inte hur det kan ses som ett problem. Skolan skall givetvis vara sekulär, den ska undervisa OM religion men inte I religion. En skolavslutning skall inte vara ett väckelsemöte men det är den inte heller, även om prästen uttalar en välsignelse. Den som inte tror på välsignelsen behöver ju inte ta till sig. Om jag skulle bli välsignad av en hindu eller en muslim så tror jag ju inte på kraften i den välsignelsen MEN jag tar till mig den goda tanken som ligger bakom och jag känner mig absolut inte kränkt eller ifrågasatt. Varför kan inte ateisterna göra sammalunda ???

    För det är ateisterna, närmare bestämt de s k humanisterna som ligger bakom. Jag frågade muslimska flyktingar om de inte hade något emot att deras barn deltog i en skolavslutning i en kristen kyrka och de svarade ”Nej, varför skulle vi det ? De kan få gå på kristna gudstjänster också, ni kristna är ju Bokens Folk”. Och jag pratade en gång med en rektor som var stenhård kommunist, till vänster om Vänsterpartiet och själv inte troende. Han sade ”Den där diskussionen som förs nu är bara fjant som prästerna inte borde bry sig om”.

    Eventuellt är det inte bara illvilja som driver ”humanisterna” till denna destruktiva kulturkamp. En stor anledning kan även ren okunnighet vara. De vet inget om religion så de tror att religiös (särskilt kristen) tro måste förpassas från det offentliga rummet, ty annars sätter de kristna igång med korståg och tvångskristnande. Jag blir så less.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.