Vart fjärde år går svenska folket till valurnorna, stoppar ner sina noggrant utvalda valsedlar i kuvert och tror att deras röst är viktig.
Det är en missuppfattning. Riksdagen består visserligen av 349 ledamöter, men i praktiken är 324 av dem bara statister i en pjäs regisserad av de resterande 25. Med stolta 7,03 procent av rösterna har Centerpartiet, med drottning Elisabeth i spetsen, nämligen tagit på sig den ärofyllda uppgiften att agera Sveriges högsta författningsdomstol, moraliska kompass och exklusiva dörrvakt i ett och samma paket. Nu har hon valt vilka undersåtar som ska få hennes gunst.
Medan partier med 17, 20 eller 28 procent av väljarstödet har sprungit runt i riksdagshusets korridorer med svetten lackande, har drottning Elisabeth suttit lugnt tillbakalutad och agerat domare i tävlingen Sveriges nästa statsminister.
Upplägget var lika enkelt som genialt. Först stänger man dörren för det ena blocket. Sedan ställer man sig i dörröppningen till det andra blocket och förklarar att man visserligen kan tänka sig att kliva in, men bara om de hundratusentals svenskar som röstade på Vänsterpartiet stannar kvar ute i trapphuset. Samtidigt får den dryga miljon svenskar som röstade på Sverigedemokraterna inte ens sätta foten innanför porten utan stå kvar ute i kylan.
Totalt rör det sig om närmare 1,8 miljoner väljare vars röster, av hennes majestät drottning Elisabeth, bedömts sakna den rätta, centerpartistiska kvalitetsstämpeln.
När varken den röda eller den blå sidan lyckades trolla bort en fjärdedel av riksdagen på egen hand, testade drottningen själv att bli statsminister med sina 7,03 procent i ryggen. När riksdagen röstade nej, höjde hon ribban ytterligare ett snäpp. Nu räckte det inte längre med vanliga förhandlingar. Nu skulle landets två största partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, lämna in varsitt ”totalpaket” till drottningen.
Deadline var i fredags, kl 17, och prins Ulf och prinsessan Magdalena fick fullt sjå att presentera sina planer, i hopp om att drottningen av 7,03 procent ska behaga investera sina mandat. Och nu har drottningen nådigt kungjort att hon väljer de rödgröna, med sammanbitna Andersson som sin underhuggare statsministern.
Hennes förhoppning står förstås i att Vänsterpartiet, sin vana trogen, viker sig för Socialdemokraterna – och nu även för hennes eget parti. Och det skulle naturligtvis inte förvåna, även om både Nooshi och Ida i kommunistpartiet verkar rätt omedvetna om hur omöjligt det är för S att släppa in dem i värmen. Klart de lägger sig, det gör de ju alltid. Och denna gång är det förstås mer frestande än vanligt eftersom drottningen själv tagit dem till nåder.
Det man kan fråga sig nu är: Varför detta kostsamma spel för gallerierna? Varför överhuvudtaget dra en röd linje mot kommunisterna när man nu vill regera ”i nära samerbete” med dem? Men det är klart, historiskt sett har ju många drottningar viftat med sin makt bara för viftandets skull så varför skulle drottning Elisabeth vara annorlunda?
Kanske är det lika bra att drottning Elisabeth kräver att hennes utvalda regering avskaffar allmänna val helt och hållet. Tänk så mycket tid och pengar vi skulle spara om hela svenska folket helt enkelt fick skicka in sina åsikter till Centerpartiets förtroenderåd i god tid före deadline, så kunde drottningen och hennes hov i lugn och ro sortera ut vilka av oss som egentligen borde få räknas.
Bild: Hennes majestät Elisabeth Thand Ringqvist, drottning av 7,03 procent, under valrörelsen sensommaren 2026 (Axadem via Wikimedia Commons)
