Massmedia och därtill hörande kulturpersoner och politiker driver en hejdlös kampanj för att mana fram den rätta oron inför det stora klimathotet. Det uppfordrande budskapet är:
1.Vi är på väg mot en klimatkatastrof på grund av utsläpp av koldioxid från förbränning av fossila bränslen och det går fortare än någonsin.
2.Trots att läget är extremt hotfullt så finns det hopp. Med radikala ingrepp så kan utsläppen hejdas och katastrofen begränsas.
I ett inlägg den 22 februari ger sig Det Goda Samhällets skribent Richard Sörman in i den pågående debatten om konservatismen: ”Debatten om konservatismens återkomst: låt oss gå till det väsentliga”.
Det var ett allvarligt inlägg som försökte förstå varför människor söker sig till konservatismen. Mitt bidrag till debatten idag är mindre allvarligt.
Det finns skäl att tro att vi människor inte är den enda konservativa arten i universum – det finns andra där ute i mörkret mellan stjärnorna. Åtminstone på Supermans hemplanet Krypton!
Då och då funderar jag över hur känslosamt allt blivit i Sverige. Inte för att det är något fel på känslor – tvärtom. Jag är själv en rätt känslig person, som har lätt till både gråt och skratt. Jag har granskogarnas vemod i blodet, värmländska som jag är, så det är alls inte främmande för mig att gråta och skratta när tillfälle ges.
Samtidigt är ju inte varje tillfälle i livet ett tillfälle att vare sig skratta eller gråta. Känslosvall har absolut sin plats, men den platsen är inte överallt. Men i Sverige har hela det offentliga rummet blivit en tummelplats för känslor.
Det är en väletablerad och, enligt min uppfattning, rimligt plausibel sanning att ett välfärdssystem som det svenska i längden inte är förenligt med fri invandring (eller nästan fri invandring av den typ som Sverige har nu). Jag tror det var den store ekonomen Assar Lindbeck som formulerade tesen för vid pass ett årtionde sedan. ”Fri invandring är omöjlig för ett rikt land i en fattig värld”, var närmare bestämt en av hans formuleringar.
Den realitet som ligger bakom svårigheten att förena välfärd och invandring är förstås att fattiga invandrare kan höja sin livskvalitet dramatiskt genom att övergå från låga löner i hemlandet till försörjning genom invandringslandets, till exempel Sveriges, välfärdssystem.
Sverige kan enligt Arbetsförmedlingen komma att behöva en arbetskraftsinvandring på 30 000 till 50 000 personer årligen samtidigt som Sverige har en muslimsk massmigration på drygt 130 000 årligen sammansatt av välfärdsmigranter från MENA, anhöriginvandring samt en mindre del riktiga flyktingar. Prognoser grundade på utfallssiffror från Migrationsverket hittills i år pekar på en samlad muslimsk migration på cirka 120 000 personer för 2019.
Vad sker i Europa? Lite mindre anspråksfullt: Hur kommer det att gå i valet till EU? Ett svar kan man få genom att jämföra utvecklingen för partierna i de två länder, vilkas regeringar kommit att föra en mot varandra fientlig politik. Slagfältet är invandringspolitiken.
I början på februari skrev Luigi di Maio, vice premiärminister i den italienska regeringen och ledare för 5-stjärnerörelsen på Twitter: ”I dag har vi gjort en utflykt till Frankrike och träffat Cristophe Chalençon, ledare för de gula västarna, och kandidater på Ingrid Levavasseurs lista, Samling för medborgarinitiativet (RIC). Förändringens vind har tagit sig över alperna.”
Vi älskar enkla slagord i Sverige. Verkligheten är dock sällan enkel och endimensionell. Allt kräver kompromisser. Liberalismen har kunnat åberopa friheten som ett absolut värde, men även friheten behöver mått av ofrihet för att bli meningsfull. Dessutom tenderar vi att använda friheten för att skapa ordning och sammanhang.
Frihet! Frihet! Frihet till varje pris! Människan ska vara fri! Frihet är det ädlaste ting som sökas må all världen kring!
I en krönika den 19 juli förra året rapporterade jag om utvecklingen på en av fronterna i kulturkriget: serietidningsvärlden. ComicsGate, som började bli ett begrepp då, var en fortsättning på GamerGate som utspelade sig 2014. Då var det gamers, datorspelsspelare, som slog tillbaka mot inkräktande rättvisekrigare (social justice warriors) som försökte skaffa kontroll över spelindustrin och gamerkulturen.
I både GamerGate och det pågående ComicsGate har du ett ultrapolitiskt, auktoritärt vänsteretablissemang som inte kan uthärda mångfald som står mot de vanliga fansen som bara älskar att hålla på med gaming och serier. Om GamerGate var spelnördarnas uppror, så är ComicsGate serienördarnas.
Efter att regeringen sent omsider – inte i elfte timmen utan snarare i trettonde – lagt fram ett förslag om att det ska bli straffbart att delta i en terrororganisation kommer nästa slag i ansiktet på de svenska medborgarna. Lagrådet underkänner nämligen regeringens förslag då de gör bedömningen att det strider mot den grundlagstadgade föreningsfriheten.
Nu var förstås regeringen så sent ute med förslaget att det ändå knappast skulle ha gjort någon skillnad i nuläget eftersom man aldrig hade för avsikt att tillämpa lagen retroaktivt.
Jag brukar säga att huvudmotsättningen i Sverige står mellan å ena sidan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex och å den andra den nettoskattebetalande medelklassen. Den förra kontrahenten är skyldig till Sveriges växande problem, den senare kontrahenten tvingas betala för politikerväldets dumheter samtidigt som politikerväldets lydiga aktivister i media skäller medelklassen för rasister och fascister.
Det där med medelklass och mitt tjat om att den skulle besitta särskilda fördelar för nationen är en sten i skon för många. Så låt mig beskriva medelklassens två definierande kännetecken så som de uppträder i Aristoteles skrifter.
Redan under tidigt 1800-tal försökte fysikerna förstå varför jordens klimat var så gynnsamt. Anledningen var att strålningen från solen omöjligt kunde förklara jordens höga medeltemperatur. Enligt tillförlitliga beräkningar borde jorden snarare ha en temperatur på minus 20°C i stället för de nästan lika många plusgrader som observerades. Vad var orsaken till detta? Var det helt enkelt Herren Gud som i sin välvilja hade skänkt människorna ett klimat som det gick att leva i? Fysikerna är envisa rackare, som ibland inte drar sig för att förneka vad som står i de heliga skrifterna, fortsatte likafullt med sina mätningar och beräkningar. Kan man tänka sig, till slut listade de ut att det fanns gaser i luften som vattenånga, koldioxid och ozon som faktiskt absorberade såväl solstrålning som jordens värmestrålning mot rymden och som därmed gav oss temperaturer som det gick att leva i.
Lider du av klimatångest? Känner du skam över att du tar flyget på semestern någon gång om året – eller vartannat – efter att ha sparat och gnetat i månader?
Gör inte det. Du har ingenting att skämmas för. Du jobbar, betalar skatt, försöker sköta dig och vara ärlig, betala dina räkningar i tid och spara undan en liten slant trots att det är tufft. Klart du är värd en flygresa till ditt drömmål!
Många undrar säkert vad syftet är med dagens hot om jordens snara undergång. Vad är man ute efter – egentligen? Och hur började resan fram till dagens märkliga jakt på koldioxid, livets gas. För att få svar måste vi backa ungefär 50 år till 1968 och bildandet av lobby- och aktivistgruppen Romklubben och ett antal sidoorganisationer, som Madrid- och Budapestklubben.
En av de mer kända bakom Romklubbens tillkomst var multimiljardären David Rockefeller. Det var faktiskt på hans egendom i norra Italien som sammanslutningen kom till.
Riksdagsvalet i september 2018 uppfattades av många som ett verkligt ödesval. Det var då väljarna skulle få möjlighet att ta ställning till om vårt land skulle ges en chans att återgå till det som i våra nordiska grannländer uppfattats som normal politik, eller om vi skulle tvingas allt längre ned i det moras som kommit att kallas identitetspolitik. Nu vet vi hur det gick.
Häromdagen bevistade jag ett seminarium arrangerat av en förening med samhällsintresserade och nyfikna medlemmar. Flera talare var inbjudna varav jag var en. Det började med att en teologiprofessor sa att visserligen är svenska folket det mest sekulariserade av alla folk (utom möjligen nordkoreanerna), vilket visar sig i olika internationella undersökningar, men paradoxalt nog, hävdade professorn, samtidigt mycket religiösa. Han la fram ett antal bestickande belägg för sin tes. Jag har glömt allihop utom att svenskarna tydligen till 85 procent anser att det ”finns ett högre väsen” även om de förklarar sig inte tro på Gud.
I flera tidigare inlägg har jag nämnt att något som skiljer de islamiska högtiderna från de svenska är att de svenska är knutna till årstiderna. Det var något jag saknade under åren jag var muslim. Det finns två eid, alltså fester, i ortodox sunnitisk islam. Den ena kallas eid al-fitr och avslutar fastan i månaden ramadan. Den andra kallas eid al-adha, offerfesten, som firas dagen efter att pilgrimerna är färdiga med hajj, vallfärden till Mecka. Datumen för de båda festerna är rörliga. Ibland firar man eid al-fitr på sommaren, ibland på vintern.
Den amerikanske journalisten Edward ”Ted” Koppel ledde nyhetsprogrammet Nightline på ABC News från starten 1980 fram tills han gick i pension 2005. Han har även arbetat för BBC World och NBC News.
I ett samtal vid The Carnegie Endowment for International Peace den 7 mars sade Koppel att Donald Trump inte har fel om att etablissemangsmedierna är ”ute efter honom”.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 15 mars) pratar Mohamed Omar (Eddie) med den lutherske prästen och teologen Lars Borgström. För mer än fem hundra år sedan, den 9 mars 1508, tog Martin Luther sin kandidatexamen i bibelstudier. Innan han började studera Bibeln, så hade han läst juridik. Men en dramatisk händelse ledde till att han blev munk. I klostret upptäckte han saker i Bibeln som han ansåg att kyrkan hade glömt bort. Luthers predikan ledde så småningom till splittring, reformation och en ny kyrka. Europa delades upp i katolska och protestantiska länder. Vem var Luther och vad handlade hans konflikt med den katolska kyrkan om? Finns det fortfarande skillnader mellan luthersk och katolsk tro? Vad har Luther haft för betydelse för svensk kultur? Är Svenska kyrkan fortfarande luthersk? Lars Borgström hör till den gamla skolans lutheraner.
Människan har ett behov av mål, samhörighet och – vad det verkar – uppvisning av egen fromhet som stärker samhörigheten och den egna ställningen i gruppen. Den organiserade religionsutövningen har i det här avseendet spelat en viktig roll i mänsklighetens historia. I synnerhet den protestantiska kristendomen förefaller ha en särskild dragning till den enskildes renlärighet och självspäkning.
Den protestantiska delen av världen består, som bekant, av synnerligen framgångsrika samhällen, men det tycks mig som att den också är särskilt känslig för plötsliga utbrott av kollektiva fromhetsritualer utanför den klassiska religionens domäner.
I kretsar där jag ibland umgås är trevligheten den främsta dygden. Det kan låta som en behaglig grund för mänsklig samvaro. I många fall är det förstås just så. Liksom apor är människor sociala varelser och det trevliga umgänget fyller, skulle jag tro, samma gemensamhetsskapande funktion som när en grupp apor plockar loppor av varandra.
Men den socialt eftersträvade och rentav påbjudna trevligheten rymmer försåtliga fällor för människorna. Trevlighetens första bud är att man inte får vara otrevlig. Man får till exempel inte tala illa om individer som ingår i den sociala kretsen även om vederbörande inte är närvarande.
Vad hade Saudiarabien varit utan olja? Jag föreställer mig ett ganska fattigt land med en levnadsstandard ungefär i nivå med Nordafrika. Utan support från oljebolagen skulle saudierna nog haft svårt att behålla makten och kanske återgått till att vara den nomadiserande beduinstam man alltid har varit, och världen hade aldrig hört talas om salafismen.
Ekonomiskt fungerar Saudiarabien lite som en bananrepublik. Att bananerna råkar vara av guld förändrar ingenting i sak. Man utgår från att omvärlden alltid kommer att efterfråga bananer av guld, eller olja om vi nu ska ta det exemplet, och har byggt hela sitt samhälle efter det konceptet. Men omvärlden förändras och plötsligt kanske ingen vill ha den där bananen längre.
Sedan IS och det islamistiska kalifatet trängts tillbaka har medierna rapporterat flitigt om de IS-terrorister som rest från Sverige för att delta i terrorverksamheten och som nu sitter i fång- och flyktingläger i Syrien. Trots att det är en omständlig process att ta sig till regionen för att träffa de tillfångatagna terroristerna har många medier reportrar på plats, eftersom nyhetsvärdet anses stort.
Sökningar på Google visar att svenska medier ofta använder begrepp som ”IS-soldater”, ”IS-krigare” och ”IS-resenärer”, ”IS-anhängare” och ”IS-återvändare” när de skriver om de personer som anslutit sig till terrorgruppen.
Det finns många kloka människor som hävdar att huvudmotsättningen i Sverige idag inte alls, som jag påstår, står mellan å ena sidan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex och, å den andra, den nettoskattebetalande medelklassen utan i stället mellan nationalister (eller patrioter) och globalister.
Med globalister menar de representanter för det multinationella kapitalet såsom George Soros, Bilderberggruppen, olika kvarlevande Rockefellerättlingar och ägare till betydelsefulla internationella media.
Éric Zemmours bok om den franska nationens historia blev en av höstens stora försäljningsframgångar i Frankrike. Vi kommer inte undan historien, skriver Zemmour. Om vi inte ser om vårt hus och vårdar vår nationella och kulturella självmedvetenhet kommer vi oundvikligen få betala för det. Den nationella historieskrivningen är viktigare än någonsin. Historien kommer inte att ta slut. Den står och väntar på oss i framtiden.
Som vi tidigare uppmärksammat här på Det Goda Samhället finns det idag en intellektuell höger i Frankrike som i etablerade kanaler frimodigt och vältaligt deklarerar att Västerlandet inte bara kan leva på öppenhet och jämlikhet. Västerlandet är öppenhet och jämlikhet, men det är så mycket mer, och öppenheten kräver gränser och integritet.
FN:s klimatpanel IPCC har medgivit att jordens klimat är för komplicerat för säkra uttalanden om möjlig mänsklig påverkan. Det påpekar den 79-årige amerikanske atmosfärfysikern Richard Lindzen. Han är professor emeritus (pensionerad men ännu verksam) vid toppuniversitetet MIT.
Lindzen var huvudförfattare till ett kapitel i IPCC:s tredje vetenskapliga rapport från 2001. Han kritiserar hur IPCC:s ledamöter i sin sammanfattning ändrade rapportens uttalade osäkerhet till påstått hög visshet för mänsklig påverkan.
Utan att veta särskilt mycket om Nya Zeeland börjar jag, efter det fruktansvärda terrordådet i Christchurch, ana att landet påminner en hel del om Sverige – eller i alla fall att landets premiärminister Jacinda Ardern påminner om våra svenska kvinnliga politiker. För att uttrycka sin empati för offren för terrorattacken knöt premiärminister Ardern nämligen på sig en hijab.
Amerikanska CNN hyllar Ardern och skriver: ”Till och med innan hon sagt ett ord visade Arderns enkla handling att täcka sitt hår familjerna att hon respekterade dem och ville lindra deras smärta”. Men att ta på sig en hijab är ingen enkel handling. En populistisk och lättvindig handling förvisso, men absolut inte enkel.
När jag var ung hade jag en god vän som tog sitt liv. Hon begick självmord strax innan hon skulle fylla arton, och passade på när resten av familjen var på semester så att hon säkert skulle vara död innan någon kom hem och hittade henne.
Det var en fruktansvärd och djupt traumatisk händelse både för hennes familj och för alla oss som stod henne nära. Men helt oväntat var det tyvärr inte. Hon hade försökt tidigare, redan som tolvåring. I oljekrisens tid, under det tidiga 1970-talet, hade hennes unga och sårbara sinne nämligen blivit så påverkat av mediernas alarmistiska krisrapporter om jordens nära förestående undergång att hon helt enkelt inte stod ut.
Jag bor sedan 13 år i São Paulo och jobbar för ett internationellt företag inom telecom. Eftersom jag är gift med en brasilianska och är lokalanställd har jag kanske kommit in i samhället mer än vanliga svenska expats.
Brasilien är ett otroligt delat samhälle. Beroende på vilket samhällsgrupp man tillhör, det vill säga hur mycket pengar man har, väljer man sjukvård, skola för barn, boende, var man semestrar och så vidare.
Jag tänkte att jag skulle kosta på mig en skräddarsydd kostym med dubbla byxor (ty så håller plagget dubbelt så länge och kostar därmed bara hälften så mycket). Min skräddare i Singapore, kinesen Steven Low, som jag känner sedan många år och som gör ett enastående vackert arbete och dessutom vet precis hur jag ser ut så att det blir rätt på första varför det inte behövs några provningar, ville ha 18 500 kronor inklusive frakt och tull.
Av nyfikenhet ville jag jämföra med ett svenskt alternativ så jag ringde till den välrenommerade skrädderifirman Bauers på Brunnsgatan i Stockholm.
Slaget om narrativet. Så skulle man kunna sammanfatta The Ben Shapiro Show den 18 mars. I programmet diskutera Shapiro bland annat terrorattacken i Nya Zeeland och hur den beskrivits i medierna. Shapiro menar att main stream-medierna försökt skapa ett narrativ – ett berättande – för att kunna skylla terroristens dåd på den påstått utbredda islamofobin i västvärlden.
DET GODA SAMHÄLLET 