
Jag har börjat träna yoga och vid en yogalektion så började läraren, en vit kvinna, mässa mantran på sanskrit. Några tjejer började fnissa. För det lät säkert konstigt i deras ögon.
Händelsen fick mig att tänka på hur religiösa inslag blir mer okej när de har icke-västerländsk förpackning. Hade läraren kunnat knäppa händerna och sagt att nu ska vi be Fader vår? Jag tror inte det. Jag tror att hon då hade fått ta ett snack med gymmets ledning.
Det började våren 1968 med de intellektuella i Frankrike, varav många var marxister. Influerade av dessa återvände frälsta lärarkollegor efter sommaren och hade läst Marx storverk, Kapitalet. En av marxismens förutsägelser var att kapitalismens inneboende motsättningar mellan arbetare och kapitalister skulle leda fram till ett revolutionärt läge och införandet av proletariatets diktatur, varefter utopin om arbetarparadiset var förverkligat. Det ansågs förestående. Det gällde att förbereda sig för en post i den kommande politbyrån. Den styrande enheten efter revolutionen. Det var på allvar. Sådan var samhällsandan.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 13/3) pratar Mohamed Omar (Eddie) med deckarförfattaren Ramona Fransson. Hon skriver verklighetsbaserade och samhällskritiska deckare, men är inte vänster. Det gör henne speciell i ett Sverige där ordet ”samhällskritisk” blivit synonymt med vänster. I podden berättar hon om sin trilogi om kriminalkommissarie Leah Quiller som är baserad på Franssons research i verkliga svenska sexbrott. Fransson är född i Borås, men har polsk-judisk bakgrund. Hon har också skrivit en bok om sin släkt och förföljelsen under naziregimen.
I en intervju med Sky News den 16 mars om Brexit kallade rockstjärnan Roger Daltrey, främst känd som sångare i bandet The Who, EU för ”en jävla maffia”.

Anders Lindberg skrev i en 