Krister

Krister Thelin

Det är mycket nu. Strömmen av asylsökande tvingade fram ännu en bred överenskommelse mellan regeringen och den “anständiga” delen av oppositionen. Den ena extremen, SD, var inte inbjuden, och den andra, V, klev av.  Likheten mellan SD och V är påtaglig. Båda har rötter i extremideologier. Skillnaden är att V har haft längre tid på sig att putsa på fasaden och fjärma sig från sitt ursprung. SD arbetar hårt på saken men har inte tiden på sin sida; de rasistiska rötterna är synbara i relativ nutid. Diskussionen om vilken extrem som är minst oaptitlig är som att jämföra Hitler med Stalin. Den senare mördade flest människor, men den förre anses (i vart fall av personer på vänsterkanten) mera genuint ond, eftersom hans massmordsuppsåt inte präglades av den inneboende “godhet” som Stalins mord på klassfiender, trots allt enligt apologeterna, var ett uttryck för. I min bok kan dock rashat och klasshat gå på ett ut. Men V:s parlamentariska närvaro orsakar alltså inte samma konvulsioner som SD:s, sprunget som det före detta kommunistpartiet är ur det med S gemensamma socialistiska trädet.

mohamed omar

Mohamed Omar

Den 31 oktober föreläste en viss Umm Ayman i Aysha-moskén på S:t Eriksplan i Stockholm under rubriken ”Bekämpa ISIS. Den ideologiska kampen”.  Umm Ayman är en svensk kvinna som i vuxen ålder har konverterat till islam. Arrangörerna presenterar henne som ”en internationellt känd svensk lärare och forskare om islam samt en av shaykh Mohammad al-Yaqoubis främsta elever”. På föreläsningen i moskén, som jag tyvärr inte bevistade, ska hon ha redovisat sin lärares bok Refuting ISIS (Vederläggande av IS), som håller på att översättas till svenska.

logo­DGSNils Lundgren skrev nyligen kort om statens våldsmonopol. Han påpekar helt riktigt problemet med våld och makt, nämligen att det spelar ingen roll hur fredliga vi än må vara, det finns dessvärre alltid andra som inte kommer vara likaledes fredliga. Utan en fredlig ordning är det omöjligt att upprätthålla såväl rättssäkerhet som en fungerande ekonomi. Den amerikanske libertarianen Albert J Nock (redaktör för den frihetliga amerikanska tidskriften ”The Freeman” under 1920-talet) brukade påpeka att människan är gjord för att ta enklast möjliga väg för att nå sina mål, och för människor utan skrupler innefattar detta ofta våld om ingen finns där för att hindra dem. Att priset på våldsutövning ska vara mycket högt är en grundförutsättning för ett civiliserat samhälle.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Mitt sinne för trender och tendenser i den politiska världen är rätt känsligt. Känsligt, men inte ofelbart. Jag kan förstås ha fel. Nu känns det i alla fall som om betydelsefulla intressen – läs de politiskt korrekta, det välfärdsindustriella komplexets ideologer – planerar attacker mot yttrandefriheten. Mona Sahlin har några gånger låtit undslippa sig halvkvädda synpunkter om att lägerbränder och attacker mot EU-migranter beror på hatiska internetsajter och rasistiska Facebook-sidor. Och det är inte bara hon, jag känner vittringen av censurlust både här och där.

logo­DGSNär en kompis till mig anlände till Sverige i mitten av 1990-talet, gick han precis som så många andra invandrare med i socialdemokraterna. På en partifest i Södertälje träffade han ett syskonbarn till riksdagens dåvarande talman Birgitta Dahl, som vid åsynen av min väns utländska utseende trodde att min vän var fientligt inställd mot Israel, och då utbrast:

– Vi ska sätta dit israelerna!

Vad personen inte visste var att min kompis ifråga var en kristen arab som älskade Israel; ett land som i motsats till resten av Mellanöstern faktiskt skyddar kristnas rättigheter.

IMG_5315 - version 2

Merit Wager 

Den 21 oktober startade organisationen Islamic Relief och Katarina församling en vandrarhemsliknande verksamhet i ett bostadshus på Södermalm i Stockholm. Plats för 45-50 övernattande i små utrymmen, trånga korridorer och inte fullgott brandskydd, som dock enligt uppgift skulle åtgärdas.

I StockholmDirekt den 20 oktober berättades om hur grannarna var glada och ”slöt upp” kring vad de fått veta är ”ett nytt transitboende för flyktingar”. Vad de glada grannarna troligen inte visste var att det inte handlar om ett boende för flyktingar utan att man här hyser oregistrerade personer utan uppehållstillstånd, det vill säga personer som vistas i landet illegalt och som, enligt både regeringen och lagen, ska utvisas.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Västvärlden har naturligtvis till stor del sig själv att skylla för den flyktingkris framför allt Europa nu står inför. Om Väst inte hade invaderat Afghanistan, Irak och Libyen så hade dessa länder haft kvar sina förskräckliga regimer som med brutala metoder hållit ordning i respektive nation. I stället hotar nu kaos och klankrig som leder till att alltfler människor vill ta sig därifrån. (Jag ska inte göra mig märkvärdig. Det var först vid kriget mot Ghaddafi, där den svenska Alliansregeringen engagerat deltog, som det hade gått upp ett ljus för mig varför jag – chanslöst förstås – hoppades att diktatorn skulle vinna.)

8-26-13_11971

Patrik Engellau

År 2000 beslöt FN att anta en plan som kallades ”Millenniets utvecklingsmål” och bestod av åtta angivna mål som skulle vara uppnådda till 2015. Det främsta målet var att utrota extrem fattigdom och hunger, det andra att åstadkomma grundutbildning för alla, det tredje att främja jämställdhet mellan könen, det fjärde att minska barnadödligheten och så vidare.

År 2015 kan man konstatera att det har gått rätt bra. Till exempel har den extrema fattigdomen och barnadödligheten reducerats rejält. Mycket litet av detta beror förstås på FN eller ens på de nationella regeringarna. Framgångarna beror i stället på den ekonomiska utvecklingen som i ökande utsträckning har kommit att gynna framför allt u-länderna (eller rättare sagt en del u-länder).

helena

Helena Edlund

Väninnan och hennes man hade bestämt sig. De skulle boka en veckas vintersemester vid Riksgränsen för sig och sin son. Det lät som en strålande idé efter en ansträngande höst så jag såg över finanserna och beslöt mig för att ta med mig sönerna och göra dem sällskap. Ingen av oss är skidåkare av några större mått, men vacker natur, ändlösa vidder och varm bastu är aldrig fel. Ju mer jag tänkte på det, desto bättre lät det.

logo­DGSDe senaste veckornas flyktingström till Sverige har satt regeringen Löfven under hård press och i och med den blocköverskridande överenskommelsen med Alliansen om migrationspolitiken har man fått backa i flera frågor. Det blir allt svårare att bedriva en socialdemokratisk politik i Sverige: Stefan Löfvens förtroende som statsman dalar i opinionen samtidigt som partiets väljarsympatier hamnat under nivåerna som rådde under den utskällde Juholts ledning.

Inom LO-kollektivet märker man hur sympatierna för SD ökar, partiets fackfientliga inställning till trots. Men de dogmer som råder inom S-rörelsen för att bemöta SD och ta sig an utmaningarna som samhället står inför kan jag som statsvetare, ekonomisk historiker och fackligt aktiv inte ställa mig bakom. Isoleringen av SD göder snarare populismen – partiet växer genom sitt utanförskap och sin pariastatus. Genom att SD inte själva behöver ta ansvar för migrationsfrågan utan istället bara kan påvisa ”etablissemangets dårskap” och ”skyll inte på oss, vi bär inte ansvaret för detta” kan de dra på sig den famösa offerkoftan.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag lyssnar ofta på ett radioprogram som heter Studio 1, ty det sänds medan jag sitter i bilen hem från jobbet. Ett inslag nyligen handlade om att moderaterna ville att det skulle göras medicinska ålderstester på ensamkommande flyktingbarn.

Varför ville moderaterna detta? En intervjuad moderat riksdagsman svamlade något osannolikt om att det var för att allt skulle gå rätt till. Det verkliga skälet måste rimligtvis vara att moderaterna tror (att svenska folket tror) att det släpps in alldeles för många överåriga och att en medicinsk kontroll skulle avslöja bedragarna.

Lena

Lena Adelsohn Liljeroth

Det har snart gått tio år sedan myndigheterna uppmärksammade att det kom ensamma ungdomar – ibland till och med barn – till Sverige. Sedan dess har antalet ökat oavbrutet och kommunerna letar desperat boenden och familjer som kan hysa dem.

I år väntas uppemot 30 000 – 40 000 ungdomar komma hit utan sällskap av sina familjer. Hur det blir nästa år vet vi ännu inte, men sannolikt fortsätter det att strömma in ensamkommande. Grovt uppskattat är åtminstone 80 procent av dem pojkar och unga män.  (Därtill har vi den stora gruppen nyanlända, ca 150 000 vuxna, där majoriteten också är män.)

logo­DGSEnligt Utvecklingsläran blir allting med tiden bättre: samhällets institutioner, de mänskliga rättigheterna, miljön, bildningen, moralen, människors utseende, modet och matens smak och textur. Ibland och på vissa orter går utvecklingen snabbare och på andra långsammare, men det går alltid framåt sånär som på enstaka av illvilja och sabotage orsakade smärre bakslag. Från urtiden över de tidiga civilisationerna och resten av historien går en rak linje till dagens svenska Moraliska Stormakt, just i färd med att svinga sig till nya höjder med ännu rättare och ännu mänskligare rättigheter.

mohamed omar

Mohamed Omar

Jag läser i Göteborgs-Posten om halloween-reklam som upprör. Liseberg har använd bilder på flickor som är till hälften normala och till hälften zombier för att locka folk till nöjesparken under allhelgonahelgen. Vissa föräldrar har fått för sig att bilderna förhärligar barnmisshandel.

Hm… hur man fått dessa zombiebilder till att handla om barnmisshandel begriper jag inte. Jag ser ingenting upprörande i dem. Inte heller hör jag till dem som stör sig på halloween. Jag tycker tvärtom att det är ett roligt tillskott till våra traditioner.

logo­DGSMånga efterlyser stabilitet i politiken. Det låter bra – i den mån man ställer stabilitet mot oordning och kaos i parlament och samhällskropp. Den stabilitet de flesta talar om idag handlar rent praktiskt om att det skall göras möjligt för en minoritet att styra landet under en mandatperiod. Utan nämnvärd påverkan från oppositionen. Decemberöverenskommelsen 2014 var ett försök, som misslyckades. Nu börjar en del tala om regelverk och lagstiftning i stället. Det kanske mest flagranta fallet är moderatledaren Anna Kinberg Batra i en tidningsintervju: ”Vi skulle behöva ett regelverk som förtydligar att största underlag också kan regera och genomföra sitt budgetbeslut. Det är bättre än en överenskommelse”.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Då och då struntar jag i samtidens uppfattningar och försöker tänka lite själv, vilket kan leda till katastrofalt felaktiga slutsatser. Nu har jag funderat över varför det blir bäst utveckling när arbetskraften består av fria arbetare snarare än slavar eller livegna. Min chockerande slutsats är att slaveriet och livegenskapen inte var förenliga med en seriös utveckling eftersom arbetskraften hade för mycket trygghet, kort sagt hade det för bra.

logo­DGSUnder några år var jag ordförande i ett författarsällskap i norra Storstockholm, med säte i Sollentuna. Sällskapet har en stor vänförening. Den senare är basen för en utåtriktad verksamhet, med besök av författare och andra personer inom vad som i vid mening kan kallas kultursektorn. Även politiker, byråkrater, företagsledare med flera inbjuds att framträda. Sällskapet samlar en stor publik, varje onsdag kväll under terminerna. Det handlar inte bara om underhållning, och kanske inte ens i första hand, utan om folkbildning.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Liberaler vill hålla staten kort, motsätter sig våld vid konfliktlösning och ser monopol som ett motbjudande samhällsfenomen. Det ter sig därför paradoxalt att ett liberalt samhälle måste bygga på statens våldsmonopol. Visst finns det än i dag intelligenta anarkoliberaler som anser att det inte behövs någon stat över huvud taget, men den reellt existerande liberalismen kräver statligt våldsmonopol.[1]

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Människor har i alla tider, i varje fall fram till 1700-talet då ett annat synsätt, puritanismen, utvecklades lokalt i västerlandet, betraktat arbetet som en förbannelse. Sagan om Schlaraffenland, människans paradis på jorden, berättar om floder av mjölk och honung, hus av kakor och stekta sparvar som flyger rakt in i munnen på människan (vilket kung Carl XVI Gustaf refererade till i sitt jultal år 2002). I Schlaraffenland behövde man inte arbeta. På italienska finns uttrycket Il dolce farniente, den ljuva sysslolösheten.

logo­DGSPå väg hem från simhallen i Husby brukade jag slå mig ner en kvart, tjugo minuter på ett kafé vid torget och läsa en utländsk tidning. Men så slutade jag att prenumerera på Financial Times och sedan sköt polisen ihjäl en äldre herre i hans hem i Husby. Simhallen stängde för renovering. Då kom Husbykravallerna, sambandet med dödsskjutningen oklart.

I Kista, centralorten 300 meter längre bort, märkte vi ingenting. Som om vi levde i ett skyddat område. Allt detta skapade ändå en olust när nyheten kom ut – man ville nästan inte ha reda på vad som hade hänt i grannskapet, det var som en beröringsskräck. Mina besök på kaféet och simhallen upphörde för gott; de återupptogs inte heller sedan det gick att bada där igen.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

New York Times berättar om hur bara 158 superrika amerikanska familjer stått för nästan hälften av de kampanjbidrag som hittills samlats ihop inför nästa års presidentval. De har gemensamt stoppat in 176 miljoner dollar i kampanjen, vilket blir ungefär 10 miljoner kronor i snitt per bidragsgivare. En del har förstås gett mer. Kenneth C. Griffin, en hedgefondsmiljardär från Chicago som tjänar 600 miljoner kronor i månaden efter skatt har hostat upp 30 miljoner kronor till republikanska kandidater, en dagslön för honom.

IMG_0121

Ilan Sadé

Sedan EU:s sydgräns rämnade i somras och folkvandringen norrut satte igång på allvar i början av september, har Sveriges statsapparat och landets kommuner försatt sig själva i undantagstillstånd. De folkvalda må ha stiftat lagar, antagit förordningar och fastställt taxor, men dessa bestämmelser har som genom ett trollslag upphävts av den samlade beslutsfattarkåren.

logo­DGSJag har under mitt yrkesliv suttit med i domstolar och domstolsliknande inrättningar, som haft till uppgift att utkräva ansvar av individer vars beteende inte kan accepteras. Det började i mitten av 1970-talet när jag satt ting. En sak som upprörde mig då var att ansvar utkrävdes också av personer som agerat efter bästa förmåga, men som på ett eller annat sätt misslyckats. Det kunde till exempel gälla ansvar för ”vårdslöshet i trafik”. Någon hade hamnat i en trafiksituation som denne någon inte behärskade. En olycka inträffade och den ”ansvarige”, dömdes därefter regelmässigt till ansvar för ”vårdslöshet i trafik”, just för att den ”ansvarige” inte behärskat situationen.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Häromdagen deltog jag i ett möte om ”Flyktingsituation i världen och Sverige” som anordnats av Svenska Läkaresällskapet. Vi var kanske tvåhundra personer som hörsammat inbjudan, publiken såg ut ungefär som på en Dramatenföreställning i Stockholm, bildad medelklass, mest kvinnor, mest läkare och annan sjukvårdspersonal visade det sig så småningom.

Jag insåg strax att jag hamnat bland det välfärdsindustriella komplexets fotfolk. Där fanns en brinnande vilja att hjälpa, en övertygad beslutsamhet, en känsla att en ny och god värld höll på att öppna sig om vi bara tog oss samman i solidaritet och människokärlek.

logo­DGSDen oro, vanmakt och vrede som i dag finns i samhället blir destruktiv om den inte kan kanaliseras i handling. Misstron mot massmedia och politiker är kompakt, men det tröga valsystemet ger få förändringsmöjligheter. Inom dissidentrörelsen och i breda folklager finns en stor enighet om att kursen måste läggas om helt, för att inte hela Sverige ska haverera. Vi måste omvandla våra känslor, kunskaper och arbetsinsatser till en politisk kraft, som kan påverka media, politikerna och det parlamentariska systemet. Eftersom SD har ställts utanför systemet behövs ett starkt kompletterande alternativ, som snabbt kan tränga in i folkets medvetande.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Regeringen och alliansen har nyligen kommit överens om en ny flyktingpolitik som kommer att bli verkningslös (se exempelvis denna bedömning av en väl insatt person).

Själv hade jag min uppfattning klar redan innan jag läste vad Per Gudmundson och andra experter hade att säga i frågan. Politikerna känner, tror jag, ännu inte tillräckligt mycket tryck för att vara redo att ta sitt ansvar. Redan innan jag hörde deras förslag hade jag skrivit av det som resultatlöst. Jag har alltså fördomar.