Så kallad ”islamofobi” i sagovärlden Narnia

Mohamed Omar

Streamingjätten Netflix har köpt rättigheterna till den engelske författaren C. S. Lews Narnia-berättelser. Detta är första gången någonsin rättigheterna till samtliga sju böcker ägs av samma bolag. De kommer att producera både filmer och teveserier.

Man kan hoppas att Netflix nu kommer att filmatisera de Narnia-berättelser som hittills har försummats, som Hästen och hans pojke (1954) och Den sista striden (1956). De båda böckerna är särskilt intressanta för mig eftersom jag tänker mycket på islam och förhållandet mellan väst och islam.

I böckerna förekommer nämligen fantasilandet Calormen som är tydlig influerat av den islamiska världen. Och skildringen är inte smickrande. C. S. Lewis har så klart beskyllts för så kallad ”islamofobi”. Kan det vara en anledning till att de ännu inte filmatiserats? Böckerna kom som sagt ut på 50-talet, idag hade nog en ängslig redaktör velat retuschera manuset en aning före publicering, för att inte dra på sig de fruktade rättvisekrigarnas uppmärksamhet.

Men inte bara de böckerna där ”sagoislam” skildras har blivit hårt kritiserade. Ingen av C. S. Lewis Narniaböcker är omtyckta av det vänstervridna kulturetablissemanget, som menar att de är kristet fundamentalistiska, rasistiska och könsrollskonserverande. Lewis var en djupt troende kristen apologet och ett av syftena med hans barnböcker var att förmedla det kristna budskapet på ett nytt och spännande sätt. Aslan, det talande lejonet som offras och återuppstår, är en bild för Kristus.

Calormen är ett stort land som ligger sydost om Narnia. Namnet kommer förmodligen från latinets ”calor” som betyder ”värme”. Mellan Calormen och Narnia ligger landet Arkenland och en stor öken. Calormen, vars huvudstad heter Tashbaan, är inblandat i ständigt krig för att utvidga sin makt, ta slavar och krigsbyte. Slaveriet är något som utmärker Calormen och väcker avsky i Narnia.

Konflikten mellan Narnia och Calormen i Lewis böcker verkar väldigt lik konflikten mellan väst och islam i den verkliga världen. Innan jag började skriva den här artikeln så läste jag om båda böckerna, som jag har i svensk översättning.

Boken Hästen och hans pojke är den tredje i serien om landet Narnia. Pojken Shasta växer upp hos sin fosterfar Arsheesh i Calormen. När Shasta får reda på att fosterfadern inte är hans riktiga far och att denne tänker sälja honom till någon annan, så flyr han på sin talande häst. Hästen kommer från Narnia och vill hem. På vägen träffar Shasta och den talande hästen en flicka som också är på flykt. Hon är calormen, men vill också till ”de fria nordanlanden” eftersom hon annars kommer att giftas bort mot sin vilja med en äldre, grym man. I Narnia däremot ”tvingas ingen mö gifta sig mot sin vilja”.

Calormens despotiske kejsare Tisrock och hans son Rabadash drar ut på ett fälttåg för att erövra Narnia och Arkenland. Så här säger prinsen till sin far:

”Jag önskar och förslår, om min fader, att du omedelbart samlar dina oövervinnliga härar och drar in i det trefalt förbannade Narnia och ödelägger det med svärd och eld och fogar det till ditt gränslösa välde och dödar deras konungar och alla av deras blod utom drottning Susan. Ty jag åstundar henne till maka – men först ska hon få lära sig en bitter läxa!”

Soldaterna har skägg, turban på huvudet och svingar kroksablar. De tillber en gud som kallas Tash, den Okuvlige och Skoningslöse. Calormenerna beskrivs som saracener och narnierna som korsriddare. Så är de också tecknade av illustratören Pauline Baynes.

Prins Rabadash har alltså blivit avvisad av den fagra Susan, men tänker ta ta henne med våld.

”Ni menar inte att han skulle kunna ta mig till gemål med våld?” utbrister Susan. Hennes bror Edmund svarar: ”Jag fruktar det. Gemål – eller slavinna, vilket är värre.”

När den calormenska hären står utanför kung Luns slott i Arkenland, håller Rabadash ett tal som verkar vara inspirerat av profeten Muhammed:

”Döda varenda manlig barbar innanför dess murar ända till det gossebarn som föddes i går. Det övriga är ert att fördela sinsemellan bäst ni behagar – kvinnor, guld, ädelstenar, vapen och vin. Den som blir efter när vi närmar oss slottsportarna låter jag bränna levande. I Tashs, den Okuvlige och Skoningslöses, namn – framåt!”

I boken Den sista striden har en gorilla fått en åsna ta på sig ett lejonskinn och utge sig för att vara Aslan. Gorillan utnyttjar åsnan för att skaffa sig makt. I början går det bra, folk tror att det är Aslan och gör som åsnan säger. Men de börjar tvivla när den falske Aslan påbjuder dem att göra onda saker. Åsnan är bara lik Aslan på ytan, men grunden (jag vill helst undvika att skriva ”värdegrunden”) är olika.

Gorillan försöker också få narnierna att tro att Tash, calormenernas gud, och Aslan, skulle vara en och densamme. Detta trots att Tash livnär sig på människors blod, han kräver människooffer, medan Aslan är barmhärtig.

Gorillan säger:

”Tash är bara ett annat namn för Aslan. Allt det där tramset om att vi skulle ha rätt och folket i Calormen fel är idiotiskt. Nu vet vi bättre. Calormenerna använder andra ord men menar samma sak som vi. Tash och Aslan är bara två olika namn på – ja, ni vet vem jag menar.”

Här tror jag att C. S. Lewis vill kritisera tanken att alla religioner egentligen bara är olika på ytan men lika i sitt inre. Gorillan säger samma sak som de som säger att det inte finns någon skillnad mellan kristendomen och islam. Den ena är inte bättre eller sämre än den andra.

Lewis vill säga att skillnaderna mellan religionerna är djupare än bara gudarnas namn, vilket visar sig i skillnader i kulturer och värderingar mellan Narnia och Calormen. Och i vår verkliga värld, vill jag tillägga, mellan väst och islamvärlden.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).

16 reaktioner på ”Så kallad ”islamofobi” i sagovärlden Narnia

  1. Jari Norvanto skriver:

    icke ett pip om den narniska, koloniala arvsynden och det rasistvita patriarkatet där? Och icke ett ord om den calormenska fredens religion? Måtte det komma en uppföljare där de goda krafterna öppnar portarna för de färgstarka fredsivrarna som inget annat vill än att kulturellt och kompetensmässigt berika det rasistvita, ehuru mörka, nordiska, narniska ormboet av otrogna.

    Gillad av 1 person

  2. Danske mand med svart pulver i hand, dras genom falnad glöd i sand, men väldiga gnistor sätter hårig dam i brand, större eld ej setts ens i vikingaland, över snö och is ett ylande värre än i samarkand, skriver:

    Tror inte Netflix förmår göra detta utan pk. Tycker mig allt oftare se att de onda framställs som goda, det verkar vara den styrande principen för vårt samhälle idag.

    Vad är en aploget?

    Gillad av 1 person

    • Kristian Närvä skriver:

      Apologet är en som försvarar något. Kommer från grekiskans ”apologia” som betyder försvar. Vanligtvis använder apologeter logiken till sin hjälp. När man säger att C. S. Lewis var en kristen apologet, menar man att han försvarade och försvarade den kristna tron med intellektuella medel.

      Gillad av 2 personer

  3. Laggar skriver:

    Det finns en tanke om att bara man inte tänker fel så blir det fred. Det har väldigt lite att göra med om man har olika åsikter om saker och ting. Man skall stå upp för sin åsikt och försvara den och man kan till och med försvara den med våld. Varför skulle min åsikt vara fel bara för att jag försvarar den? Får jag inte ha min åsikt? Freden som åsyftas är ju inte på samma plan som åsikterna, borde inte motparten byta åsikt för att fred skall uppnås? De som vill kontrollera åsikterna löser inte konflikterna. Vem har rätt att betvinga mina åsikter gentemot andra likadana åsikter? Åsiktspoliserna tycks ha en egen agenda, att upprätthålla sitt eget välde, inte att lösa konflikterna mellan de ”underkuvade”.

    Gilla

  4. Arthur skriver:

    Omar, dina liknelser är mycket träffande. Jag har emellertid hört att Lewis sagt att Calormens folk är polyteister. Tash verkar likna Moloch i den gamla kanaanitiska religionen.

    Återstår att se hur PK skall förstöra den här filmserien.

    Gilla

  5. schwedischkochen skriver:

    Precis! Jag tänker ofta på det profetiska i den sista boken i serien. Den sista striden skrevs ju för så många år sedan – fanns den här diskussionen då? – och nu ser vi likheterna. För att tala som en känd politiker – vi har varit naiva – men jag såg inte dagens situation komma när jag läste böckerna för mina barn för över 15 år sen. I boken beskrivs soldaterna komma som köpmän med vapnen gömda under kappan, d v s under falsk identitet, och hur lögner sprids uppifrån. Det egendomliga i frikyrkorna är att de fortfarande på 70-talet pumpade ut ännu mycket läskigare apokalypsböcker till sina bokbord än Narniaserien, vilka skrämde ungdomliga läsare på samma sätt som klimatdiskussionen skrämmer Greta idag, men nu är det bara tidsandan som gäller även där, vilket är en sak som böckernas författare faktiskt såg komma.

    Gillad av 1 person

  6. Leif Nilsson skriver:

    Tack Mohamed Omar!
    Nu behöver jag inte fundera över vilka julklapps- och födelsedagsböcker jag ska köpa till mina barnbarn de närmaste åren. Narniaböckerna ska köpas omgående 🙂 (Storpocket endast 99 kr/st, illustrerade av Pauline Baynes)

    Gilla

  7. Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) skriver:

    Jag behöver helt uppenbart läsa om serien. Häxan, lejonet och garderoben – den första eller andra, beroende på hur man ser det, eftersom det var den första han skrev, men logiskt är den andra i serien – läste jag som barn och minns hur fascinerad jag var av att häxan trollade så att isen frös till mitt i virvlarna. Men hela serien läste jag för så där 15 år sedan. Jag har dock uppenbart glömt det mesta. Det som i alla fall slog mig när jag läste den var att man kunde se hur barnen (de verkliga, inte de i berättelsen, även om de råkar vara de samma) växte upp när man läste serien. Den första som skrevs, Häxan, lejonet och garderoben, har ju en ganska tydlig karaktär av att vara just en sagobok för barn, och tonen och karaktären på berättelsen förändras allteftersom berätelsen framskrider och (de verkliga) barnen växer upp. Samma sak kan man förresten notera i Harry Potter-serien där den gulliga sagan gradvis övergår i en alltmer vuxen berättelse.
    Läser man hela Narnia-serien från början till slut så blir den kristna berättelsen och de moraliska frågeställningarna ganska tydliga. Jag måste säga att det rätt fantastiskt att lyckas göra en så älskad sagoserie av ett sådant tema.
    CS Lewis har ju också skrivit SF(?)-trilogin Utflykt från tyst planet, Perelandra och Vredens tid som även den är genomsyrad av etiska frågeställningar och resonemang. De är väl värda att läsa, men rätt tung skönlitteratur. I Perelandra går huvudpersonen omkring och för långa diskussioner om etik med någon slags ondskans företrädare, så det handlar inte precis om någon rymdopera av Stjärnornas krig-typ. Vredens tid, tja, den innehåller en del så sällsamma element av mystisk karaktär att den mer eller mindre måste läsas.
    Sen skall man inte förglömma Från helvetets brevskola: studiebrev om de bästa metoderna att föra en själ till förtappelse, i princip skulle man väl kunna säga att det är en serie essäer om moralfrågor men skrivna i en lite småhumoristisk inramning (men innehållet är högst seriöst) av brev från en demon där han instruerar sin lärjunge i hur man leder en själ till fördömelsen. Den är full av tankeväckande och mycket skarpa iakttagelser ifråga om mänsklig moral.
    Den kristna etiken är ett genomgående tema i allt ovan. Enligt min åsikt en mycket bra och tankeväckande författare, även om i vissa avseenden tung.

    Gilla

  8. Göran Holmström skriver:

    Narnia missades helt. Så passar på tolkning kring detta ämne.
    Tolkien var min favorit i att drömma sig bort som ung, minnena från böckerna är
    ungdomens minnen, så har nog undvikit att analysera detta underbara verk ur religiös eller politiska vinklar med genus knorr, men minns debatten om hur Samvise skulle kopplas ihop med homosexualitet. Kommer även ihåg hur fjantigt jag tyckte det var, att han bara inte fick vara Sam o boken eller filmen
    Utan var tvungen att sättas i ett fack för att passa tyckarna.
    Just att börja tolka fiction, för att hitta budskap ger i alla fall mig känslan av att
    det är en rejäl omväg som kan misstolkas rejält. Det borde ju vara enklare att diskutera det man vill analysera på en gång.
    Men kan ha fel i mitt tänk. Det var så länge sedan jag läste renodlade hittepå böcker. Dom är lite som att äta prefab mat, det går att leva på men smakar lite blekt. Tacka vet jag Dynamisk psykiatri, eller Schamanism av Mircea Eliade.
    Egyptiska dödsboken går inte av för hackor heller.
    The Art of Gunsmithing: The Shotgun av Lewis potter är en av böckerna man kan läsa om och om igen, Hur man bygger en” smoker är bra att kunna går att använda till mycket. Bara det.

    Gilla

  9. Konservativ skriver:

    Dr. Steve Turley diskuterar här CS Lewis förutsägelser om Globalismen, samt CS Lewis botemedel. Grunden är ”The abolishion of man” – CS Lewis. Långrandig början, länkar tills diskussionen börjar närma sig ”The abolishion of man”, fortfarande en liten transportsträcka.

    Väldigt mycket om hur en klassisk bildning fungerar och vad den syftar till också.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.