Hur svensk är den svenska högtidsboken?

Mohamed Omar

Eftersom jag själv skriver en bok om svenska högtider, så har jag tittat på vad som redan finns. På biblioteket hittade jag Den svenska högtidsboken, som verkar vilja vara något slags sekulärt alternativ till den svenska psalmboken. Den har ungefär likadant format, lika tunna blad och lika många sidor som psalmboken. Förordet är skrivet av bokens redaktör Göran Palm, poet med mera. Även känd som ledande profil inom kulturvänstern á la 68.

Boken gavs ut i samarbete med Förbundet Humanisterna år 2000 i samband med kyrkans skiljande från staten. Meningen var att fylla behovet av alternativa ceremonier för livets högtider för folk som inte går i kyrkan. Där finns till exempel förslag på hur en ”namngivningsfest” kan gå till för de som inte vill döpa sina barn på kristet vis, men ändå vill ha en ceremoni. Det ges förslag på dikter att deklamera och sånger att sjunga.

Idén är bra, det postkristna Sverige behöver ceremonier. Men boken är problematisk, då den samtidigt är politiskt vinklad. Det första som slår en när man tittar i innehållsförteckningen är det märkliga urvalet. I en bok om svenska högtider hittar man följande:

Samernas nationaldag
Internationella kvinnodagen
Världsbokdagen
Världsmiljödagen
Internationella fredsdagen
Internationella barndagen
FN-dagen

Jag som trodde att FN-dagen var en internationell dag, inte en svensk högtid. Att första maj finns med har jag ingenting emot, då det är en urgammal fest för att fira våren och grönskan. Men det är inte denna kulturella, ursvenska och ureuropeiska aspekt, som betonas i boken, utan i stället betonas dagens moderna socialistiska och internationalistiska aspekt. Kapitlet inleds med ett citat av socialisten Henrik Menander: ”Människovärdet vi fordra tillbaka. Kämpa för rättvisa, frihet och bröd”. Så följer Menanders sång ”Arbetets söner”. Som om det inte var nog, så följer ett utdrag ur Marx och Engels Kommunistiska manifestet.

Hur tänkte man när man infogade samernas nationaldag i en bok om svenska högtider? Hade det inte varit rimligare att plocka ur det kapitlet och infoga ett om Mårten Gås i stället? Flera svenska högtider med lång tradition saknas i boken, men FN-dagen finns med. Konstiga prioriteringar för en bok som vill vara en någorlunda komplett handbok för sekulära svenskar. Gå ut på stan och fråga folk om de kan nämna några svenska högtider. Ytterst få, sannolikt ingen, kommer att svara samernas nationaldag eller FN-dagen.

I kapitlet om Sveriges nationaldag börjar författarna med att påpeka att dagen är ny, liksom för att minska dess värde. Sedan ifrågasätter man om svenska folket överhuvudtaget har någon lust att ”hylla sitt fosterland” som man gör i andra länder. Vi är ju lite annorlunda. Nationalsången, sägs det, sjunger man bara på idrottsevenemang.

Så går manin  på hur svenska folket tycks ha ett ”kluvet förhållande till egen svenskhet” och därpå följer ett stycke om om hur rasister och nynazister egentligen är osvenska och att den sanna svenskheten går ut på att ha en ”generös invandrings- och flyktingmottagning” som påstås ha ”berikat” landet i ”århundraden”. Nationaldagen, säger man, bör göras till en välkomstfest för nya svenskar.

Man har alltså ungefär en sida på sig att berätta om nationaldagen i en bok om svenska högtider och väljer då att 1) betona att vi inte är så fosterländska, 2) vi har ett kluvet förhållande till vår svenskhet och 3) invandring berikar 4) dagen ska vara till för att fira nya svenskar. Är det här rätt prioriterat?

I kapitlet om FN-dagen ”problematiseras” inte FN på samma sätt. Här klagar man i stället över att inte tillräckligt många firar FN-dagen. Dikterna och sångerna i detta kapitel är enbart hyllande, inte ifrågasättande eller ironiska. Där finns lovsånger till idén om en värld utan gränser. FN-dagen ska omges av ett slags religiöst allvar, som den svenska nationaldagen inte tycks förtjäna. För bland de rekommenderade dikterna och sångerna i kapitlet om nationaldagen hittar man både ironiska och kritiska dikter.

I en dikt av vänsterprofilen Petter Bergman hyllas Vietnamdemonstrationen i Stockholm den 20 december 1967. Svensk polis jämförs med tsarens kavalleri som slog ner demonstrationerna i Petrograd 1917. Samma revolution här som där, alltså. Denna dikt tänker man ska läsas av på nationaldagen. I en annan rekommenderad dikt av Caj Lundgren heter det: ”Det landet ägde sitt behag. Jag märkte knappast när det dog.”

Är det sådant man vill höra på Sveriges nationaldag? Författarna klagar över att för få firar FN-dagen samtidigt som man lojt konstaterar att svensken inte gärna ”hyllar sitt fosterland”. Varför klagas inte över det? Nej, i stället vill man bidra till denna brist genom att uppmuntra att läsa dikter där det heter att man bryr sig så lite om sitt land att man inte ens märker när det dör.

Boken är inte vad den ger sken av att vara, utan har en agenda, och den är inte att främja glädjen över att vara svensk.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).

22 reaktioner på ”Hur svensk är den svenska högtidsboken?

  1. Kjell Rehnström skriver:

    Man måste se boken i sitt historiska sammanhang.

    Att samernas nationaldag tas upp i boken är principiellt intressant.

    Gilla

  2. Hosianna skriver:

    Vilken tur, Eddie, att du planerar en riktigt svensk högtidsbok, men ”Den svenska högtidsboken” tjänar med sin pompösa globalism ett helt annat syfte – som avskräckande relikt från den förment humanitära och ogenerat svenskförnedrande, pajaspolitiska stormaktstiden.

    Liked by 3 people

      • Hosianna skriver:

        Ja men då får du väl skriva en riktigt svensk högtidsbok till, Eddie, utan festliga förslag på firande av de forna, kronologiska milstolpar, som oförskyllt fallit i glömska eller medvetet trängts undan av multikultiutopins föraktfullt historielösa företrädare.

        Vi är många som mer än gärna läser vad du skriver på vårt ännu levande, vackra språk. 🙂

        Gilla

  3. Eva Danielsson skriver:

    Vi ser fram emot boken om svenska högtider. Vi skulle kunna förenas i en kulturell nationalism och vara öppet glada för det bästa i vår kultur och i vårt land. Det mesta var också ganska bra innan vänsterpolitikerna hade hunnit för långt med infiltrering och nedmontering av alltihop. De första årtiondena efter andra världskriget kriget skedde det lite mer i skymundan och efter kalla krigets slut med fullt ös. Och det går fort nu när de s k liberalerna öppet har gift sig med neomarxisterna och de som förr nästan kunde kallas konservativa har triangulerat bort sig till några slags nyliberaler.
    Men vi har en stoltare historia också vid sidan om jantelag och feghet och dagens sjukliga uppblåsthet. Min egen glädje över att vara svensk handlar om okonstlad ärlighet och äkthet i relationer, uthållighet och strävsamhet, påhittighet och ansvarstagande i problemsituationer, pålitlighet i att man menar det man säger, lite tröga och lågmälda reaktioner som ändå står för djupt kända åsikter och känslor…
    Nutida offentliga Sverige handlar mycket om poserande och ytlighet och dramatiska utspel och om att sälja hem lögner som verklighet. Att bilden av något skulle vara viktigare än vad som faktiskt sker. Detta ytliga, förljugna och de onda ambitionerna att ta makten över allt och alla gror i bortskämdhet och lättingliv. Hos dem som aldrig behövt känna av nöd och som inte har fantasi nog att inse att liv och död hänger på deras lättvindiga förhållande till ansvar. Fast de mest pådrivande är inte bara olämpliga och inkompetenta utan njuter naturligtvis av att orsaka osäkerhet och lidande.
    Att hitta tillbaka till gamla tiders visioner och glädjeämnen kan vara bra. Och att hitta tillbaka till ärlighet och sanning och till samarbete. Samarbete och vitaliserande vänskaplig konkurrens som alltid behövs för överlevnad och utveckling. Och kunna stärka varandra genom egna traditioner, högtider och fester som trevliga avbrott i arbetet och vardagen. I ett fritt Sverige. Allt sådant ska uppmuntras.

    Liked by 8 people

    • det sista som fjärilen spann skriver:

      Jaha, traditioner med vem? Själv tänker jag mer på att beväpna mig på effektivast möjliga sätt eller emigrera till något mindre sjukt land. Jag vill inte att råttfångaren skall få mina barn.

      Liked by 6 people

  4. En snäller mand, tröstar stor naken madam, med väldig mun och barm och mången tand, får det sista som fjärilen spann, för att hålla sig varm, kanske vid kejsarens hov nu kan föra sig fram, en vänlig gest, vad nu! än större best? skriver:

    På vilket sätt är det en bra idé att över en natt försöka omformulera 1000-åriga traditioner. Endast fanatiska totalitära ideologer gör sådant, mera kända som kulturvänstern. Jag har alltid sett på det enkelt, följ inte människor som ser det som ett nödvändigt ont att mörda 10-tals miljoner oskyldiga. Jag försöker göra mer än så, jag försöker undvika alla ideologier men i synnerhet de som anser att ändamålet helgar medlen, som de styrande i Sverige nu lever efter, jag undrar hur många barn som skall våldtagas i Sverige (våldtäkter mot barn upp 13% 2018) innan ändamålet INTE helgar medlen? Detta höet bortsett från att ändamålet också är ont. 82% av svenskarna röstar fortfarande för FLER våldtäkter, inklusive antar jag, flera av de som är gästskribenter på DGS.

    Liked by 7 people

    • det sista som fjärilen spann skriver:

      Jag finner det otroligt deprimerande att leva i ett land där folks politiska medvetenhet är så låg, och deras indoktrinering så djup, att endast fullständigt massivt våld, ofantliga mängder av våldtäkter aldrig skådade i västvärlden, eller massiva terrordåd med kanske tusentals döda, kan väcka folk. Hur många skall våldtas innan svensken ser orsak och verkan?

      Liked by 12 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag tycker att blotta förekomsten av den kommunstiska subversionsbok som här refereras är orsak nog. Sade du inte i en annan kommentar att vi måste lära oss att bli politiska aktivister?

      Englands stolta grundlag är (var) inte nedskriven. Den stod i tusen år, men kombinationen av demokrati och socialism stod den inte emot. England har fallit. Vi måste skriva, skriva, skriva. Vi måste hävda våra värden, våra traditioner, vår tro.

      Liked by 3 people

  5. Göran Holmström skriver:

    Biblioteket? Där hittar du bara mestadels PK-dravel och värdegrund inlindat i låtsasdemokrati. Myrorna är förbaskat billiga på intressanta böcker, dom har nollkoll på böckers innehåll och värde. Auktioner (små) kan man fynda på, köpte en original utgåva snyggt inbunden i läder författare Jean Paul Sartre pris 200
    Fann honom rätt tråkig att läsa dock. Vattumannen har rätt annorlunda böcker med, mycket om mytologi, magi och religion även alternativ sådan.
    Gumman har satt köpstopp på böcker och mc för mig, men behövde det.

    Gilla

  6. Martin R skriver:

    Ser fram emot den boken Eddie, den kan behövas i dessa tider.
    Sverige ska ju alltid vara värst. Det goda Självhatets land.
    Undrar om muslimerna vill fira internationella kvinnodagen?
    Valborgsmässoafton brukar firas som vårens ankomst.
    Har för mig svt tyckte att den inte är tillräckligt mångkulturell för att visa på svt..

    1 a maj är sossarna dag, inget en vanlig svensk firar direkt mer än att det är ledig dag.
    Kristi himmelsfärd dag firas knappast längre men vet att det är en dag för många att ha gökotta t ex. Och vandra ute i naturen i sköna maj.
    Pingst och midsommar är andra högtider.

    Naturligtvis går det inte jämföra pingst med midsommar tycker nog många.
    Men pingst är en viktig helg även för icke kristna.
    Nationalparkernas dag är en okänd dag för många.
    Men den är viktig.
    Vi har allemansrätten och det ska vi vara glada över,
    Sverige har fantastisk natur om man bemödar sig att ta dig ut från städerna.

    Mickelsmäss slutet av september borde vara mer uppmärksammad.
    Skördefesten likaså.

    När jag var liten så firade vi i släkten 9 december. Vi samlades hos farmor och farfar i deras stora herrgård på den högländska smålandsvischan och bakade julbröd,stöpta ljus, bryggde julöl,gjorde äggost,julost, barnen lekte ”gömma nyckeln” fick bara lekas denna dag.

    Sedan gick vi runt i de närmsta gårdarna till smak prövning och lite allmän förfest inför julen
    (Detta var tidigt 80-talet )
    Att farmor hette Anna var så klart en extra krydda.
    Det är ju Anna dagen den 9 dec.
    ”Braskade Anna skulle det bliva kallt om julen, slaskade det, blevo väderleken mild”
    Och Anders den 30 nov tycker nått liknande…
    Det stämde framför allt 1977.
    9 dec var det – 7, 24 dec var det +11.

    Gilla

  7. Yngve Berntsen skriver:

    Takk for en interessant artikkel Omar. Jeg vil gjerne stille forumet et spørsmål. Den 6. juni 2023 fyller Sverige 500 år som selvstendig stat. Det hele startet, og var en følge av Gustav Wasas inntreden på arenaen. Jeg har forsøkt å finne ut om Riksdagen har oppnevnt en komite for feiringen av Sveriges 500 års jubileum, men ikke funnet noe svar. Dersom man vil ta sitt eget lands historie, tradisjoner og posisjon på alvor – må det jo settes fart i arbeidet med å forberede dette jubileum. Vi feiret vårt 200 års jubileum (den norske Grunnloven) i 2014 – og det tok lang tid å forberede dette. Jubileet ble en folkefest av de store over hele landet og med alle mulige vinklinger. Dere har noe å glede dere til folkens!!

    Liked by 2 people

    • Hans Högqvist skriver:

      Nja, Gustav Vasa införde arvsrätten till kungakronan, innan dess valde vi kung vid Mora sten där stormännen möttes och den mest lämplige eller minst illa omtyckte valdes till kung.
      Frånsett detta så vore det väl lämpligt att fira statsbildningen Sverige och Gustav Vasa kan anses vara den som åstadkom ett stabilt rike, men det kostade centralisering av makten ett förhållande som stadigt har förvärrats sedan dess och nu leder till destabilisering…..

      Gilla

  8. Klas Göran skriver:

    Att MO nämner Mårten Gås som exempel på en svensk högtid som borde ha nämnts i boken i s f FN-dagen är ett – kanske ofrivilligt – exempel på hur djupt kristendomen (fortfarande) är förankrad i svenska traditioner. För inte glömmer väl MO att den 11 november firas till minne av den helige Martin av Tours, biskop av nämnda stad på 500-talet?

    Gilla

  9. lookslikeanangel skriver:

    Eddie,
    några tankar i vinterkvällen.

    Adele
    sjöng

    ”We almost had it all”

    Vi var landet som kunde haft nästan allt….
    (rikt, kulturellt, framtid)

    Vi fick
    granater,knivar, skjutningar, hedersvåld, medeltida ”sharia”.

    Helt utanför vår kultursfär. Kanske är det DÄRFÖR,
    vi inte klarar av att hantera det alls?

    ….The scars of your love remind me of us
    they keep me thinking that we almost had it all.
    The scars of your love they leave me breathless,
    I can’t help feeling.
    We could have had it all,
    (you’re gonna whish you never had met me)….

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.