Gästskribent Rune Barnéus: Venezuela – en härdsmälta

Jag kom till Caracas på 1970-talet och fick en glimt av landet före Hugo Chavez och före hans bolivarianska revolution. Jag har starka minnen av ett land med stora spänningar mellan samhällsklasser och en arrogant styrande elit som skapade fenomenet Hugo Chavez, en framgångsrik officer som efter en misslyckad kupp istället tog och behöll makten i någorlunda fria val. Hans hjälte var Simón Bolivar, som på 1800-talet ledde självständighetskampen mot Spanien.

Chavez kunde med stöd av höga oljepriser bli en legend i Latinamerika, nästan som Fidel Castro. Tveklöst gynnade han de fattiga och skapade en bättre balans mellan rika och fattiga. Men samtidigt förstatligade och misskötte han den gren de satt på, oljeindustrin. När oljepriset var högt använde han en stor del av inkomsterna för att finansiera supportrar, som till exempel vänsterregimer i Argentina och Brasilien. Han blev med åren alltmera bisarr. När oljepriset dök så mötte han och Venezuela verkligheten. Chavez hann emellertid dö som en hjälte. Han efterträddes av Nicolás Maduro som snabbt förvandlade en allt svagare demokrati till en militärdiktatur. Detta skedde dock med fortsatta applåder från vänsterregimer i världen, inte minst i Sverige.

Förtrycket i Venezuela och en vanskött oljeindustri har lett till att miljoner flytt landet och de som inte kunnat fly lever i svåra umbäranden. Nu räcker inkomsterna endast till att hålla militären på gott humör utan vars stöd regimen faller. Här har den liberala pressen tappat intresset för landet och vänsterdiktaturens förföljelse av sitt eget folk har väckt föga uppmärksamhet i Europa. Maduro har naturligtvis utnämnt USA till sin fiende, särskilt sedan Trump blev president. Då ska man emellertid erinra sig att USA är en dålig fiende eftersom det huvudsakligen är USA som köper Venezuelas olja. Få länder har råd att bygga upp raffinaderier som kan rena Venezuelas olja, som egentligen är trögflytande asfalt. Trump är också ett dåligt val av fiende!

Nu har plötsligen den politiska krisen blivit akut i Venezuela sedan oppositionsledaren Juan Guaidó förklarat sig vara landets grundlagsenlige, provisoriske president. USA samt ett stort antal länder erkänner honom som just det. EU vacklar som vanligt och föreslår nyval som om det skulle gå att genomföra ett rättvist val i dagens Venezuela. Pikant nog har Spaniens förre socialistledare Zapatero under lång tid varit nära rådgivare till Maduro.

Ryssland varnar USA för att sända trupper till Venezuela. Ett militärt ingripande i Venezuela av USA och eventuella allierade tror jag inte är planerat. Avsikten synes istället vara att slussa betalning för inköpt olja till Juan Guaidó och hans administration istället för som idag till konton som kontrolleras av Maduros administration. Avsikten är att få USAs och allierades valuta för köpt olja att på något sätt komma till Juan Guaidó och hans administration för att där användas till mat och medicin åt Venezuelas befolkning istället för att som nu hamna hos Maduros generaler och byråkrati.

I skrivande stund meddelas i Washington Post att president Trumps administration belagt Venezuelas statsägda oljebolag med sanktioner för att förhindra att betalningar för inköp av olja tillfaller Maduros regim. Detta betyder att USA slutar betala till PDVSA, Venezuelas statliga oljebolag.

Venezuela och Hugo Chavez var under decennier hyllade som modell för framgång i utvecklingsländer. Med Hugo Chavez som fixstjärna gick Lula i Brasilien och Kirchner i Argentina till attack mot marknadsekonomi och nyliberalismen. Spaniens vänsterkoalition Podemos byggdes upp med bidrag från Venezuela. I hela världen hyllades Venezuela som ledare för Latinamerika. På relativt kort tid har denna modell avslöjats som korrupt och verklighetsfrämmande . Nu vacklar även diktaturen i Venezuela. Detta är en stor händelse som föga uppmärksammas i vår del av världen. Inför de oerhörda mänskliga lidanden som Venezuelas befolkning nu genomgår känns det angeläget att erinra om att för inte så länge sedan framställdes detta land ofta som en modell för utvecklingsländer.

Rune Barnéus är författare och före detta bankman.

35 reaktioner på ”Gästskribent Rune Barnéus: Venezuela – en härdsmälta

  1. Fredrik Östman skriver:

    Tyvärr kommer det alltid att finnas ett Venezuela. Socialisterna kommer aldrig att se raden av misslyckanden de lämnar bakom sig: det jakobinska skräckväldet, Pariskommunen, Fascistitalien, Tredje riket, Sovjetunionen, Kuba, Nordkorea, Perónväldet o. s. v. I stället tänds ständigt ett nytt hopp: om bara. Orsaken är uppenbar: det är confirmation bias som orsakar både socialismen som sådan och blindheten för alla misslyckanden i ljuset av varje nytt försök.

    Liked by 5 people

    • Anders L. skriver:

      Nu uppges inflationen i december 2018 i Venezuela vara 1,7 miljoner % på årsbasis. (Fast jag visste inte att det fanns så många procent). En fralla på Konsum som kostat 10 kr skulle då ha stigit i pris till 170.000 kr. Hur gör venezulanen? Byter han in en beg. Volvo mot en fralla?

      Liked by 1 person

      • Jari Norvanto skriver:

        En bra bit kvar innan det matchar hyperinflationen som rådde i Zimbabwe. Men det ska nog bli bra ska du se. Regimer cyklar, huvuden rullar.

        Gilla

  2. Eva Danielsson skriver:

    Jag är inte insatt i vad medströmsmedia skriver om Venezuela. Om de skriver något alls. Men Ledarsidorna.se har en journalist, Annika Hernroth-Rothstein, på plats som rapporterar och beskriver stämningen i Caracas just nu. Rune Banérus gav en välbehövlig återblick och sammanfattning av hur snabbt socialistisk diktatur ödelägger ett land oavsett rikedom och naturtillgångar.

    Liked by 3 people

    • Palle9 skriver:

      Eva Danielsson: Ett bra reportage gjordes av Sveriges radios korrespondent i Syd-Amerika, Lotten Collin: Venezuelas väg mot kollapsen
      https://sverigesradio.se/avsnitt/1205770
      De flyktingskaror, som resulterat har dock generellt sett väckt mindre uppmärksamhet i MSM än vanligt. Orsaken är förmodligen att dessa människor flyr ifrån misären orsakad av ännu ett socialistiskt fullskaleexperiment. Historia från Sovjettiden: Brezhnev träffade en samling vanliga medborgare. En gammal dam frågade honom om marxism-leninismen i första hand var en vetenskap eller en politisk rörelse. Brezhnev svarade att det senare var riktigt, varpå damen utbrast: ja, det var väl det jag tänkte: om den varit en vetenskap skulle man väl först ha testat den på råttor och möss!

      Gilla

    • Jan Molin skriver:

      @Eva: som jag beskriver nedan så var Venezuela i fullständigt kaos redan i Chavez 1999 kom till makten. Jag tror att landet alltid har styrts av ett maktetablissemang och landets eliter och de har i alltid struntat i landets fattiga innevånare.
      Jag tror tom att härskarna och eliten i landet är i direkt nedstigande led efterlevande till de aristokrater och busar som kom dit i kölvattnet efter spanjorernas invasion av Sydamerika tillsammans med portugiserna i Brasilien. De var från början vana vid att mörda och förstöra, det de sedan tillämpade mot de indianska urbefolkningarna. Hand i hand med prästerskapet som omvände indianerna till den katolska läran. Hela erövringen av Sydamerika var ett medvetet och långt blodbad med dödandet av indianer.

      Gilla

      • Jan Molin skriver:

        Och Eva, Lotten Collin ger jag inte mycket för! Inte övriga SVTs- och SRs utlandsreportrar heller. De är svenska staten förlängda hjärntvättsjournalister i utlandet! De har en dagordning som följ exemplariskt.

        Liked by 1 person

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Det finns åtskilliga anledningar att påminna den svenska vänstern om deras ständiga beundran för alla kommunistiska galningar och mördare. Detta återkommer ungefär med samma frekvens som influensaepidemierna. Mot influensa kan man med god effekt vaccinera sig, men hur skyddar man sig mot vänstergalenskapen? Kanske man skulle kunna börja med att lägga ned Södertörns Högskola?

    Liked by 5 people

  4. Stor dam i silke med dekolletage av rang, nu stor yetiman fann, liten dansk mand, nya vänner ibland, tar farväl med potent pulver i hand, redo att åter söka Danmarks land skriver:

    Ja, jag har för länge sedan slutat tro på att pk-ister och vänstern bryr sig om mänsklig misär. Jag tror det är ett grundläggande fel vi på andra sidan gör, vi kan inte ta in att de skiter i individer och folks lidande, det är den största lögnen. De som utger sig för att bry sig om de på botten är de som vill hålla folk kvar på botten, från vänster och sossarna i Sverige till demokraterna i USA. För dem så går deras egen makt och välgång först, och deras ideér för detta ändamål , deras utopier, och deras hat mot oss och den store satan USA (som manifesterar det västliga arvet och dess överlägsenhet) och så klart att ha makten. Så misär i Venezuela, eller Maos och Stalin och PolPots lik, vänstern och pk-ister skiter helt enkelt i detta, liksom de i Sverige skiter i de många våldtagna kvinnorna och barnen (nytt rekord igen 2018). På samma sätt så skiter miljöaktivister som vill införa diktatur i att åtgärderna främst drabbar de som redan är fattiga i Afrika och Asien genom att förvägra dem billig energi. Så det kvittar helt enkelt om socialismen förstör ännu ett land, pk-ister och vänstern ljuger och hycklar, de trampar bara vidare över de fattiga och mördade, till nästa ställe att förstöra. Antalet lik har aldrig bekymrat vänstern, de bryr sig ju om kollektivet.

    Liked by 5 people

    • A skriver:

      Ja Stor Dam, detta är precis vad jag kommit fram till också. För kanske tio femton år sen började jag inse att det är något speciellt med tvärtomet, att nästan allt är kontraintuitivt. Sedan har jag långsamt arbetat mig igenom ett antal stadier om vad detta beror på, till vad jag uppfattar som slutstadiet: det är lögner producerade av ondskan som är den huvudsakliga källan till tvärtomet. Det är inte så svårt att se när man väl formulerat det, men sen har vi också plockats av de verktyg som funnits för att skilja ut detta. Man behöver inte läsa långt i bibeln för att förstå att den måste bort om socialismen ska kunna frodas.

      Mvh A

      Gilla

  5. Thomas Ek skriver:

    Om jag minns rätt, så har någon för någon dag sedan, på John Boltons privata kollegieblock, sett en anteckning om att USA skall skicka en undsättning om 5 000 soldater.

    Liked by 1 person

    • Klas Göran skriver:

      5000 soldater till Colombia.
      En brigad marines för att hjälpa den allierade staten Colombia att upprätthålla sin suveränitet i fall Venezuela skulle störta ned i blod och kaos kann väl ingen ha något att invända emot.
      Förutom Ryssland, Kina, Iran, Tukiet, Kuba och Nicaragua naturligtvis…
      Ett nytt Vietnam i Sydamerika, som Maduro sade.

      Liked by 2 people

  6. Dan skriver:

    Det är anmärkningsvärt att den överväldigande majoriteten som skriver eller kommenterar på denna sidan tror blint på MSM när det gäller socialistiska stater. Dessa är och har alltid varit det globala kapitalets huvudfiender och har hämningslöst beljugits i den västerländska pressen.
    Man måste alltid titta på källor som har andra synvinklar, läsa noga ,fundera och analysera vad som är rätt och inte bara köpa MSM:s propaganda.

    Gilla

    • Klas Göran skriver:

      Alternativt kan man informeta sig på plats.
      Tala t ex med några av de oficiellt 3 (eller 4, eller 5 – verkliga siffror är svåra att få tag på) miljoner ”yankee-lakejer” som fegt har förrått den ärorika bolivarianiska revolutionen och med svansen mellan benen slickar i sig kapitalistiska smulor i Imperiets nyliberala lydstater i grannländerna i stället för att tappert försvara fosterlandet mot den fascistiska högerns ekonomiska krigföring.
      Eller något i den stilen.

      Gilla

  7. Jan Molin skriver:

    1994, lite drygt 20 år efter att vi lämnat Chile efter Pinochets militärkupp 11 september 1973, återvände vi för att hälsa på chilenska vänner. Vi stannade i landet 3 veckor, sedan reste vi med buss, tåg och båt upp genom hela sydamerika med ryggsäckar. Vi kom slutligen fram till Boa Vista i norra Brasilien. Under hela resan kände vi oss helt trygga, alla såg ju att vi var turister, och vi mötte idel trevliga människor. Från Boa Vista reste vi med buss mot venezolanska gränsen. Så fort vi kom över gränsen förvandlades stämningen i bussen. Från gemytligt till spänd. Extraföraren kom till vår plats och satte för pappskivor för fönstren så ingen skulle se att det satt utlänningar där! När vi kom fram till Puerto Ordaz i östra Venezuela var klockan 2 på natten. Min chef och några arbetskamrater från Chile som flytt landet efter Pinochets kupp hämtade oss, men var tämligen rädda för att vara ute så sent. De berättade att Venezuela är ett land med otroligt hög brottslighet av all de slag. Vi skulle ju fortsätta vår ryggsäcksfärd med allmänna bussar till Caracas senare, och de trodde att vi aldrig skulle komma levande fram! Själva bodde de i hus som var mer eller mindre som fort, med liksom en muromgärdad gång runt huset där synnerligen argsinta stora hundar bodde!
    Vad detta beror på, att landet fortfarande är likadant har jag tankar om, men de får bli skrivna en annan gång.

    Liked by 1 person

  8. Gösta Johnsson skriver:

    Socialismen och kommunismen som ide är dömda att misslyckas i praktiken. Det förutsätter att alla individer i det samhälket tänker likadant, värderar samma saker och älskar samma saker och delar samma tankar. Dett går inte att uppnå…inte ens med en totalkontroll som Norskorea tillämpar. Oliktänkande som ändå kommer att finnas måste därför interneras eller elimineras på annat sätt för att inte påverka allmänheten i ”fel” riktning. En sådan statsbildning vill ingen ha och den kommer aldrig att fungera.

    Gilla

    • Niklas R skriver:

      Socialism, kommunism, nazism, feminism, antirasism är alla samma sak; socialism. Bara för att de kallar det för olika saker betyder det inte att det är något nytt – de är alla sekter inom samma ideologi med samma uppbyggnad och i grunden samma pelare nämligen socialismen.

      Liked by 2 people

  9. Niklas R skriver:

    Venezuela, ytterligare ett bevis på att socialism bara fungerar om någon annan betalar. Idag har socialisterna i Sverige bestämt att Sverige ska skicka 65 miljoner kronor i bidrag till Venezuela, ett oljerikt land som sitter på världens största oljereserv ska få svenska skattebetalares pengar. Skattepengar som socialisterna i Sverige tagit från världens högst beskattade befolkning under premissen att pengarna ska gå till skola, vård och omsorg.

    Liked by 2 people

  10. Olje-expert skriver:

    En insiktsfull ekonomisk-politisk bakgrund till de kommentarer som ges till Barneus artikel finns i en artikel av Gelb and Tallroth ”The political economy of fiscal policy and economic management in oil-exporting countries”. Artikeln ingar i en bok utgiven av IMF. Artikeln kan laddas ned fran natet

    Gilla

  11. Lars skriver:

    Jag undrar om det är specifikt socialism som ligger bakom misslyckandena, om det inte är allmän korruption och oförmåga. Att man nationaliserat oljeindustrin är ju inte ett tecken på socialism, det är vanligt i länder med enorma råvarutillgångar t.ex. norska Statoil.

    Det tycks vara lite som det man beskriver som Holländska sjukan dvs holländarna drabbades då de fann olja att den industrin med de stora inkomsterna trängde undan och gav så stora inkomster så lönerna ökade för mycket. Norrmännen har hanterat det annorlunda och skapat oljefonden som placerar de stora inkomsterna utomlands för att övrigt näringsliv ska utvecklas under stabila villkor. Saudi Arabien å andra sidan har inte lyckats utveckla ett fungerande näringsliv vid sidan av oljan utan delar ut medel till befolkningen i olika omfattning. Även där är oljebolagen förstatligade. Venezuela anges ha lika stora oljetillgångar som Saudi Arabien.

    Generellt tycks vänster regimer i Syd Amerika ha satsat på löneökningar, bistånd till fattiga, utbildning mm. Man tycks trott att ökad efterfrågan i sig skulle driva ekonomierna, men incitament att investera och skapa ett näringsliv som håller på sikt tycks ha uteblivit. Man kan jämföra med den asiatiska utvecklingen där man hållit tillbaka konsumtionen och styrt sparmedel till exportinriktade investeringar, där internationell konkurrens efterhand drivit fram konkurrenskraftig produktion.

    Kina har utvecklats med ledning av en ”vänster regim”, så generellt tror jag inte man kan säga att vänster alltid misslyckas, men vilken strategi man använder för utveckling avgör. Kina följde det Japanska och Syd koreanska exemplet. Så icke vänsterregimer i Latin Amerika under 90-.tal, kanske Brasilien i någon mån, men även den regionen är råvaruexporterande i första hand och skyddar inhemsk industri från konkurrens. På 80-talet lämnade Latin Amerika den tidigare strategin med skydd för inhemsk industri och anslöt sig till Washington Concensus (googla på det), en nyliberal strategi för utveckling, med öppna gränser, något som de Asiatiska tigrarna och så Kina inte tillämpat och Sydost Asien efter krisen 1997 blivit alltmer skeptiska till.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Stora oljeinkomster som ökar inhemsk efterfrågan spiller över i ökad import istället för framväxt av inhemsk industri. Oljeprisets fall knäckte Venezuelas ekonomi. Hyperinflationen beror på att staten skapat pengar för att betala förvaltning och över en viss nivå blir inflationen självgenererande.

      Det är intressant se hur Ryssland och Saudi Arabien hanterar de fallande intäkterna. Ryssland lär behöva ett oljepris om 60-70 dollar per fat för att går runt. Idag ligger priset på 55 dollar.

      Gilla

    • dekolletage av rang skriver:

      Om bara. Du hade kunnat rädda alla från Gulag med din klokhet. Ett fel du verkar göra att att ta bort alla negativa mänskliga egenskaper från statliga lösningar men tar med dem när du betraktar svartblå kapitalism.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Nejdå, jag gör inte det felet som du tillskriver mig. Jag ser det som att pluralistiska samhällen ger möjlighet till frihet och till effektivitet och utveckling. Balans mellan offentlig verksamhet och privat. Jag ser inget alternativ till privat kapitalismens som motor för utveckling. Jag ser att marknadslösningar är viktiga, men inte förmår hantera alla områden. Jag ser att skatteberoende offentlig verksamhet måste ha mekanismer (politik, ledning, kostnadsminimering, begränsat omfång) för att inte urarta och växa utanför ett lämpligt område.. Jag ser marknadsmisslyckanden, jag ser laissez fair ge dåligt resultat för människor. Jag kritiserar både privat verksamhet och offentlig.

        Politiskt retorik som i Sverige där man från höger ställt privat mot offentligt som den enda lösningen är falsk och motsvarar inte heller hur den svenska modellen set ut och fungerat under tiden 1870 till 1970, guldåren, och tiden efter med sjunkande produktivitet beror inte enbart på den svenska utvecklingen, vi har samma utveckling i t.ex. USA.

        Om man som Fredrik framhärdar i att kalla kriget inte är slut hamnar man alldeles fel. När man som jag istället kritiserar det offentliga och vänstern för övertro på en offentliganställdes goda vilja så kan man också kritisera högern för att idyllisera privat verksamhet och dess incitament att tjäna pengar till varje pris, se till sitt eget, men man hamnar i en bild av samhället där man accepterar privatkapitalismen, men ser att den måste motverkas av offentlig verksamhet och regelbyggnad.

        Man undviker att tänka i absoluta termer, använda ideer om gott och ont. Man integrerar. Man ser hur system fallerar om de inte utsätts för yttre tryck oavsett om det är privata elelr offentliga system.

        Gilla

  12. Ga Ort skriver:

    Återigen skapas ett case inom internationell rätt, att folkligt missnöje i ett land utgör ett rekvisit för djupgående ingripanden i en suverän nations inre angelägenheter. Det är alltså rätt att omvärlden ska exekvera regimskifte i V.

    Sen verkar det som att EU-parlamentet har fått saker lite om bakfoten, när de driver på i sin ända för att stöda Guaido. Man åberopar i sin resolution om saken en artikel i Venezuelas grundlag med nummer 233, vilken påstås ge någon form av legitimitet åt G. Men inget av de sex rekvisiten för att M. ska fråntas makten är giltigt. Samt att det snarare är den valde vicepresidenten som ska ta över i det fall att presidenten faller ifrån.

    http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P8-TA-2019-0061+0+DOC+XML+V0//EN&language=EN

    https://venezuelanalysis.com/constitution/title/5

    Gilla

    • Lars skriver:

      Article 233: The President of the Republic shall become permanently unavailable to serve by reason of any of the following events: death; resignation; removal from office by decision of the Supreme Tribunal of Justice; permanent physical or mental disability certified by a medical board designated by the Supreme Tribunal of Justice with the approval of the National Assembly; abandonment of his position, duly declared by the National Assembly; and recall by popular vote.

      Det skulle väl vara den här raden?

      ”duly declared by the National Assembly” samt ”and recall by popular vote.”

      Jag är ingen jurist, men det tycks mig att kongressen kan deklarera att presidenent kan avsättas.
      Jag kan ha fel?

      Gilla

      • Ga Ort skriver:

        Ja, du har troligen fel. Så här står det: ”abandonment of his position, duly declared by the National Assembly; and recall by popular vote.”
        Maduro har inte övergivit presidentposten, därför gäller inte den passusen. Han har inte heller förlorat i allmänna val.

        Gilla

      • Lars skriver:

        eller att han inte längre kan tjäna på sin post för att han ska lämna den som national församlingen deklaretat

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.