Gästskribent Rune Barnéus: Venezuela – en härdsmälta

Jag kom till Caracas på 1970-talet och fick en glimt av landet före Hugo Chavez och före hans bolivarianska revolution. Jag har starka minnen av ett land med stora spänningar mellan samhällsklasser och en arrogant styrande elit som skapade fenomenet Hugo Chavez, en framgångsrik officer som efter en misslyckad kupp istället tog och behöll makten i någorlunda fria val. Hans hjälte var Simón Bolivar, som på 1800-talet ledde självständighetskampen mot Spanien.

Chavez kunde med stöd av höga oljepriser bli en legend i Latinamerika, nästan som Fidel Castro. Tveklöst gynnade han de fattiga och skapade en bättre balans mellan rika och fattiga. Men samtidigt förstatligade och misskötte han den gren de satt på, oljeindustrin. När oljepriset var högt använde han en stor del av inkomsterna för att finansiera supportrar, som till exempel vänsterregimer i Argentina och Brasilien. Han blev med åren alltmera bisarr. När oljepriset dök så mötte han och Venezuela verkligheten. Chavez hann emellertid dö som en hjälte. Han efterträddes av Nicolás Maduro som snabbt förvandlade en allt svagare demokrati till en militärdiktatur. Detta skedde dock med fortsatta applåder från vänsterregimer i världen, inte minst i Sverige.

Förtrycket i Venezuela och en vanskött oljeindustri har lett till att miljoner flytt landet och de som inte kunnat fly lever i svåra umbäranden. Nu räcker inkomsterna endast till att hålla militären på gott humör utan vars stöd regimen faller. Här har den liberala pressen tappat intresset för landet och vänsterdiktaturens förföljelse av sitt eget folk har väckt föga uppmärksamhet i Europa. Maduro har naturligtvis utnämnt USA till sin fiende, särskilt sedan Trump blev president. Då ska man emellertid erinra sig att USA är en dålig fiende eftersom det huvudsakligen är USA som köper Venezuelas olja. Få länder har råd att bygga upp raffinaderier som kan rena Venezuelas olja, som egentligen är trögflytande asfalt. Trump är också ett dåligt val av fiende!

Nu har plötsligen den politiska krisen blivit akut i Venezuela sedan oppositionsledaren Juan Guaidó förklarat sig vara landets grundlagsenlige, provisoriske president. USA samt ett stort antal länder erkänner honom som just det. EU vacklar som vanligt och föreslår nyval som om det skulle gå att genomföra ett rättvist val i dagens Venezuela. Pikant nog har Spaniens förre socialistledare Zapatero under lång tid varit nära rådgivare till Maduro.

Ryssland varnar USA för att sända trupper till Venezuela. Ett militärt ingripande i Venezuela av USA och eventuella allierade tror jag inte är planerat. Avsikten synes istället vara att slussa betalning för inköpt olja till Juan Guaidó och hans administration istället för som idag till konton som kontrolleras av Maduros administration. Avsikten är att få USAs och allierades valuta för köpt olja att på något sätt komma till Juan Guaidó och hans administration för att där användas till mat och medicin åt Venezuelas befolkning istället för att som nu hamna hos Maduros generaler och byråkrati.

I skrivande stund meddelas i Washington Post att president Trumps administration belagt Venezuelas statsägda oljebolag med sanktioner för att förhindra att betalningar för inköp av olja tillfaller Maduros regim. Detta betyder att USA slutar betala till PDVSA, Venezuelas statliga oljebolag.

Venezuela och Hugo Chavez var under decennier hyllade som modell för framgång i utvecklingsländer. Med Hugo Chavez som fixstjärna gick Lula i Brasilien och Kirchner i Argentina till attack mot marknadsekonomi och nyliberalismen. Spaniens vänsterkoalition Podemos byggdes upp med bidrag från Venezuela. I hela världen hyllades Venezuela som ledare för Latinamerika. På relativt kort tid har denna modell avslöjats som korrupt och verklighetsfrämmande . Nu vacklar även diktaturen i Venezuela. Detta är en stor händelse som föga uppmärksammas i vår del av världen. Inför de oerhörda mänskliga lidanden som Venezuelas befolkning nu genomgår känns det angeläget att erinra om att för inte så länge sedan framställdes detta land ofta som en modell för utvecklingsländer.

Rune Barnéus är författare och före detta bankman.