Den eviga och ihärdiga strävan mot ädla mål

Patrik Engellau

Tänk dig att någon, på din bekostnad, föresätter sig att skapa en bättre värld, formulerar mål och medel och startar projektet med väldig energi och övertygelse. Så går tiden. Du vänjer dig vid tongångarna om tillvarons otillräckligheter och projektledarnas brinnande vilja att ställa sakerna till rätta och fortsätter lojalt att betala för projektet. Efter ett halvt sekel stannar du plötsligt upp och börjar lyssna. Till din fasa upptäcker du att det är samma grammofonskiva som spelats hela tiden. Ingenting har tydligen hänt, men du har betalat. Du börjar misstänka att projektledarnas syfte inte varit så mycket att hantera tillvarons hot och strapatser som att leva av dina pengar.

Så kände jag när jag nyligen läste ett av Olof Palmes linjetal i samband med att han år 1969 tog över ordförandeskapet i det socialdemokratiska partiet. Talet är briljant (och långt, ungefär 16 tättskrivna sidor). Jag har aldrig läst någon så pregnant och välformulerad beskrivning av vad socialdemokraterna – och de borgerliga partierna som vid det laget redan hängt på – dittills åstadkommit och vart de var på väg.

Detta tal är, vågar jag påstå, originalet till den berättelse om Sverige som politikerna – i stort sett utan annat än marginella justeringar och variationer – berättat sedan dess.

Palme börjar med att registrera 1960-talets landvinningar: utbildningsbudgeten hade fyrdubblats, socialpolitiken tredubblats, pensionen fördubblats, sjukförsäkringen reformerats, karensdagarna avskaffats, halva miljonprogrammet färdigställts och den fjärde semesterveckan införts och så vidare. Sverige hade därmed blivit det bästa landet i världen: ”Vi kan utan övermod hävda att, trots alla brister, det system och den metod vi valt, åt vanliga människor givit bättre sociala förhållanden än något annat system som finns eller funnits.” Det låg mycket i det.

Men ”den största segern vann vi på idéernas fält. Ni minns de borgerligas framtidsvision… Staten var den enskildes fiende. Vardagsmänniskan skulle stå på sina egna ben. Denna borgerliga vision har nu fallit samman”, konstaterar Palme. ”De flyr den själva. Kvar står socialdemokratins vision av ett solidaritetens och samverkans samhälle.” Så här på femtio års distans framstår den bedömningen som rätt sansad. Så blev det. Socialdemokraterna skrev manus till alla politiska tal i ett halvt århundrade.

Vad återstod då för politiken att ta sig för? Man kunde ha dragit slutsatsen att jobbet var gjort. Sverige var redan bäst i världen. Men Palme förklarar att det återstod enorma uppgifter med tanke på allt elände som kännetecknade såväl Sverige som världen i övrigt och att ”framgången har gett oss djärvhet att satsa.” Här formuleras det kommande halvseklets politiska retorik. Retoriken var klappad och klar redan 1969. Den var så bra att den hållit i ett halvt sekel.

Det såg illa ut i hela västvärlden:

De rika industriländerna i väster har i viss mening varit utomordentligt framgångsrika… Men trots framgångarna och trots vitaliteten upplever människorna i de flesta länderna en känsla av kris och en möjligen annalkande katastrof… Det som mer och mer upplevs som de rika industrinationernas misslyckande är de sociala spänningarna, de orimliga klassklyftorna, maktkoncentrationen, miljöförstöringen, svårigheten att motsvara människornas krav på delaktighet när framtiden formas ut… Exploateringen av naturtillgångarna, föroreningarna av vatten och luft, förstöringen av livsmiljön fortgår världen över i ökande takt.

I Sverige var det också dåligt, inte minst för att jobben och den psykiska hälsan hotades av den tekniska utvecklingen:

Varje år är det tusentals människor som mister sitt arbete på grund av rationaliseringar. Andra blir inte arbetslösa men får ett sämre arbete. De drabbas därigenom av en direkt sänkning av sin standard. För många av de LO-medlemmar som omplacerats inom sitt företag medför omplaceringen försämringar: lägre lön, sämre arbetslokaler, ökad psykisk belastning. För många betyder utvecklingen stress och jäkt, ökade risker för sjukdom och skador… En del bor i bygder där rationalisering betyder avfolkning. Det innebär sämre möjligheter till arbete, splittring av familjen, ofta sämre service i olika avseenden, en utglesning också av de mänskliga kontakterna.

Det finns bara ett sätt att lösa dessa svårigheter och det är med nya offentliga insatser:

Naturligtvis står vi ännu bara i början… Vi behöver inte bli värnlösa offer för den tekniska utvecklingen, för den fria marknaden, för anonyma krafter som vill styra vår framtid… Vår uppgift är att arbeta för jämlikhet… Det ligger i sakens natur att en jämlikhetspolitik i särskilt hög grad måste stödja dem som i olika avseenden har det svårt och värna dem som drabbas av särskilda risker: de arbetslösa, låglönegrupperna, de som drabbas av sjukdom eller handikapp, gamla människor som behöver vård och tillsyn… Vi måste fortsätta att bygga ut samhällets institutioner, bygga ut den offentliga sektorn till stöd för jämlikheten.

Det behövs också handfasta, konkreta åtgärder:

En genomgripande skattereform med lättnader för de sämst ställda… En näringspolitik som beslutsamt fullföljer det näringspolitiska programmet i syfte att trygga full sysselsättning… Handikappvården och åldringsvården byggs ut… Energiska insatser för en nationell och internationell miljövård… Fortsatt högt bostadsbyggande…

Palme slog redan för femtio år sedan an den ton som politiker i alla partier sedermera lärt sig att följa. Och på den vägen är det. Vi ska i år lösa samma problem – plus de migrationsrelaterade – som för femtio år sedan och dessutom med samma metoder.

En stor innovation har dock genomförts. Palme anförde lite ödmjukt att det finns gränser för vad Sverige kan göra i internationella sammanhang: ”Vi är ingen stormakt som på ett avgörande sätt kan påverka världens öde. Våra resurser är blygsamma.” Alliansregeringarna gjorde slut på denna obefogade anspråkslöshet och förklarade för världen att Sverige är en ”humanitär stormakt”. Jag tvingas alltså erkänna att politikerna åstadkommit åtminstone ett betydelsefullt framsteg under dessa år. De har gjort Sverige till en stormakt.

49 reaktioner på ”Den eviga och ihärdiga strävan mot ädla mål

  1. Aha skriver:

    Eftersom Sverige gjort samma sak (+ migrationen) i ett halvsekel har man också fått se sig förbisprungen av andra länder. Det är facit av den politik som Palme drev upp och det är resultatet av Svenne Kålrots röstande.

    Som man röstar får man ligga.

    Liked by 8 people

  2. A skriver:

    Ja P.E, ord och formuleringar som vunnit över andra mindre sammanhållna formuleringar. Men se kan man välja att se resultatet, socialismen bygger hus… socialismen uppfostrar barn… socialismen bedriver skola… det är likadant med allt de tar i, precis allt, det är vidrigt att se eländet. Döden i slow motion.

    Mvh A

    Liked by 2 people

    • Axel skriver:

      Vardagsliv i stormakten Sverige med allas lika värde.
      Först fick jag vänta 13 månader med sjukskrivning innan min höftoperation blev genomförd.Jag gick på fälgen, sa min läkare. Nästa väntan blev 2 år och 9 månader, från remiss till prostataoperaton.
      Negativ stormakt kan man säga, för att avskräcka övriga västländer från att ta efter stormakten Sverige.
      På den yttersta dagen, hoppas jag att det säger Poff och jag är borta. Fasansfullt att bli ett vårdobjekt i det här landet.

      Liked by 8 people

  3. svenne skriver:

    ”I Sverige var det också dåligt, inte minst för att jobben och den psykiska hälsan hotades av den tekniska utvecklingen:

    Varje år är det tusentals människor som mister sitt arbete på grund av rationaliseringar. Andra blir inte arbetslösa men får ett sämre arbete. De drabbas därigenom av en direkt sänkning av sin standard.”

    Det har ju gjorts försök inom t.ex.olika myndigheter till rationaliseringar och ökning av effektiviteten i hantering av olika ärenden, men t.ex. Migrationsverket är ju ett skräckexempel där rationaliseringar i stället har ökat antalet anställda över alla bräddar.

    Inom industrin kan enahanda och ohälsosamma arbeten bortrationaliseras genom införande av nya tekniska lösningar – som kräver en viss allmän grundkompetens för att dessa skall kunna hanteras – och detta brukar kunna lösas genom internutbildning av de anställda. Men detta kräver åtminstone kunskap i god svenska och en basal insikt i matematik.

    Numera söker man med ljus och lykta efter ”enkla arbeten” som väl får betraktas som ”sämre”. De personer som dessa arbeten är avsedda för har i många fall inte den kompetens som krävs för ens dessa ”enkla arbeten” och de drabbas inte av någon ”sänkt standard”. Detta därför att det från början inte har varit något distinkt krav på egenförsörjning, utan de har utan något prestationskrav direkt, kostnadsfritt, fått tillgång till samhällets samtliga välfärdsfaciliteter. Denna genväg – till i flera fall livslång försörjning – är en garanti mot ”sänkning av sin standard” därför att standarden redan från början hamnar på en sådan nivå att motivationen att arbeta inte får någon stimulans.

    Liked by 5 people

  4. Jari Norvanto skriver:

    Svenskens lott är att betala skatt och ”ta ansvar”. Det låter som en ”utmaning” i den tribalistiska multikultin. Ja, det går helt enkelt inte ihop.

    Liked by 1 person

  5. Lennart Bengtsson skriver:

    Kanske man till slut får säga det samma om Olof Palme och socialdemokratin som Carlyle sa om Karl XII:

    ”Sålunda dog Sveriges siste kung och tog, kan man säga, sitt lands liv med sig i graven; ty de lösgjorda officiella personligheterna där har sedan dess inte kläckt fram mycket i riktning av kunglighet; inte heller har det landet därefter lyst bland nationerna, eller gjort sig stort värt att omnämnas”

    ( i Frans G Bengtssons översättning)

    Liked by 1 person

    • bland munkar och tibetaner och fakirer ibland, danske man skall åter finna danstalang, mandom svängs av och an, nu en fot lång minsann, efter att ha tampats med yetidams starka hand skriver:

      Så hemskt. Palme var en vidrig människa.

      Liked by 2 people

  6. annagustin2@gmail.com skriver:

    Men varför låter vi våra politiker tro att de är dom som ska hitta på job åt oss, att det är dom som har rätt att söka med ljus och lykta efter arbeten till befolkningen – som om vi vore barn som inte kan klara något själva?

    Och VARFÖR låter vi dem beskatta varenda sekund av vårt lönearbete, så att det aldrig lönar sig att arbeta mer än den fastställda normalarbetstiden?

    Varför fattar inte hela befolkningen att om vi hade krävt ett skatte-TAK, alltså att det fanns en begränsning för hur mycket de kunde tvinga medborgarna att arbeta för detta övermaga projekt som Palme presenterade och som borgarna fortsatte tvinga på oss – så skulle människans uppfinningsrikedom, kraft och energi, bygga eget kapital och hitta på jobben själva…och sätta andra i arbete tillika….?

    Varför är vi så lättlurade?

    Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      Därför att du har borgerliga partier som inte förmår analysera samhället och som inte fungerar och det på samma sätt som att Palme var den siste politikern inom S med förmåga. Han kunde ju själv inte hitta regeringsmedlemmar i riksdagen 1986, fick gå utanför. Palme styrde fel, drabbades av oljekriser och strukturomvandlingar, utvecklingen fortsatte inte linjärt med hög tillväxt, men onekligen stod S på toppen i slutet av 60talet.

      Gilla

      • olle reimers skriver:

        Lars; Palme hade ett skarpt intellekt men också en känslig högborgerlig baggrund. Den sistnämnda måste vägas in när man tittar på hans ambitioner.

        Han kommer in bilden när sossarna når sin höjdpunkt. Även om han, vilket man får förmoda, med sitt intellekt kunde förstå att det finns gränser för politiken, kunde han av känslomässiga skäl inte säga det i den situationen. I stället fulländade han sin retorik i den andra riktningen. Vilket inte är unikt för personer i hans situation, såsom historien visar.

        ”Här står jag och kan inte annat”.

        Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      Det är inte ”vanligt folk” som skapar företag och investeringar. Skattetak, det är bara borgerlig retorik. Förenkling. Förövrigt är alla överens om att vi slog i skattetaket på 80-talet, så det finns ett tak, som det du efterlyser. Skattekvoten dvs skatt i förhållande till BNP har minskat.

      Gilla

      • annagustin2@gmail.com skriver:

        Självklart är det vanligt folk som startar företag. Jag är en vanlig människa och skulle ha startat flera företag under mitt liv om jag hade haft rätten att arbeta ihop eget kapital.
        Det skulle startas massor av små företag om det inte vore för bristen på kapital. Hade vi medborgare inte varit skatteslavar (de beskatar varenda sekund av vårt lönearbete) och vi hade kunnat få arbeta åt oss själva – låt säga efter 7 timmar om dagen. Det skulle vara en morot som hette duga för massor av entreprenörsduktiga människor i hela landet. Som det är nu är vi bestulna på möjligheten.

        Vi pratar om olika TAK här. Jag menar ett exakt lika tak för alla. Att skatteverket säger att från och med nästa månad så är ALLT arbete utanför 7 tim per dag = skattefritt.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Du kan precis lika gärna använda procent beräkning och utan kunskap om det så startar du inget företag. Småföretag, ska vi tvätta skjortor åt varandra?

        Gilla

      • bland munkar och tibetaner och fakirer skriver:

        Haha så avslöjande, det är just precis det vi ska, eller inte, folk får bestämma själv, jag vet det är svårt att leva med.

        Gilla

  7. Göran Holmström skriver:

    Åter till det fria valet, ångrar mycket att jag valde att stanna i Utopia.
    Det var ett klart felval, som kostat/kostar mycket.
    Lite som att växa upp med en alkoholiserad förälder, man älskar men dör en smula inombords varje dag, av att se det långsamma självmordet fortgå.
    Sverige begår ett mycket långsamt och utdraget självmord,
    min innersta önskan är att dom ansvariga straffas för det dom gjort! Det finns inga ursäkter eller borförklaringar på detta sjuka beteende alls.

    Liked by 3 people

  8. Dandersan skriver:

    Psykiska hälsan är ett välfärdsproblem.
    När alla arbeten liberaliserats och styrs utifrån kollektivens önskemål så ökar ohälsan.
    Vi behöver någon anonym att spilla vår galla över.
    All frihet skapar inre ofrihet.
    Se bara hur SD får galla från alla-ett friskhetsbevarande parti.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Dags för ett nobelpris till dig! Om något i utvecklingen driver, så är det den ökade stressen och bristande sociala band och kraven på flexibilitet och anpassning.

      Gilla

  9. Lenam skriver:

    Nu finns inga pengar till reformer. Bara åtstramningar som är nödvändiga och fler väktare i väntan på fler övervakningskameror. Väktare är dyrt.

    Gilla

  10. Christer L skriver:

    Olof Palme bedrog sig själv, han trodde antagligen att hans makthunger var befogad av de goda föresatserna. Med sin intelligens lyckades han att formulera en djupsinnig trosbekännelse för reform-socialismen och dess allsmäktighet. Han gick på bio med sin fru utan livvakter, det var inte så smart, men tycks visa att han faktiskt trodde. Och hela sorgetåget efteråt med så många som faktiskt sörjde, märkligt nog kanske. Och mycket annat sådant under årens lopp sedan dess. Socialdemokraternas sorgetåg och kärleksbombningar. Alltihop är så misstaget.

    Liked by 2 people

  11. Lars skriver:

    Jag var aldrig särskilt förtjust i Palme och de ideer om solidaritet med hela världen och tillrättaläggandet för alla eller högskattepolitiken 1970-1990 och föredrog Fälldin, som inte var lika brilliant i talarstolen, men jordnära och eftertänksam. Jag trodde inte heller på fackets propåer kring löntagarfonder och såg det redan då som att man inte kunde sitta på flera stolar;fack, stat, privat; och driva företag. Det handlar om rollfördelning.

    Samtidigt kan man konstatera att efter Fälldin och Palme har den politiska scenen bara rymt andrahandsfigurer, från Bohman till Rheinfeldt/Kristersson/Annie Lööf, Carlsson till Löfven,

    Man måste ändå konstatera att produktivitetsutvecklingen svek i hela västvärlden efter 1970, att Sverige hade strukturkriser under 80-tal, att valutan blev alltmer övervärderad då löneinflation gröpte ur. Efterkrigstidens höga produktivitetsutveckling bröts och därmed blev det svårigheter med skattetryck och den industripolitik man fört.

    Mycket av problemen med borgerligheten bestod nog och består av ideologiserande och idylliserande av marknaden och naturligtvis att man anammat Reagan och Thatchers nyliberalism och det är det tankegods som driver dem och som är skälet till att de är pro invandring i någon slags ideer om den fria marknaden.

    Om terrängen inte följer kartan så gäller kartan! Boham, Ahlamrk, Bildt, Helen, Leijonborg mfl, mfl. Inte rosade de marknaden direkt!

    Liked by 2 people

    • Lars skriver:

      Om utvecklingen av BNP per capita i väst världen och i Sverige följt samma trend som 1945-1970 hade inte skattekvoten dragit iväg på det sätt den gjorde och problemen med lägre produktivitet i tjänsteproduktionen generellt och i offentlig sektor specifikt hade inte skapat de problem det gjorde. I slutet av 60.talet och under 70-talet rådde en oerhörd utvecklings optimism. 40.talist generationerna som blev inflytelserika på 80-talet och framåt hade aldrig varit med om annat än tillväxt. Det förklarar mycket av de brister inom politik, företag och offentlig sektor vi sedan sett i Sverige och de politiska spelet, retoriken, media och opinionsyttringarna (om bl,a skatterna dvs mantrat från de borgerliga, skatterna som man inbillade sig var orsaken till eftersläpningen (det nyliberala budskapet från USA och England). Än idag kör de samma spår på grammoFånen. Inte höjer de blicken och tittar utanför vår lilla ankdamm inte.

      Gilla

  12. Bo Svensson skriver:

    Vad man än är missnöjd med, – ”de sociala spänningarna, de orimliga klassklyftorna, maktkoncentrationen, miljöförstöringen, svårigheten att motsvara människornas krav på delaktighet när framtiden formas ut… Exploateringen av naturtillgångarna, föroreningarna av vatten och luft, förstöringen av livsmiljön”, så är det med rättsordningen man måste styra.

    Lagar är för att se till att de val som är fördelaktigast sett i stort, även skall framstå som de fördelaktigaste i det trängre perspektivet.

    Att ta från de rika för att dela ut bland de fattiga, sabbar incitamenten. – Det finns en naturlig lönespridning som gör att tillräckligt många kvalificerar sig för de krävande uppgifterna. – I den mån man inte jobbar för pengarna utan för äran eller något annat, är det ju den ojämna fördelningen av detta andra som är outhärdlig för jämlikhetsfanatikerna.

    De folkvaldas uppgift är inte att utöva makt utan att jobba på rättsordningens perfektion. – De man bör välja, är folk med förmåga att lyssna till dem som begriper bäst.

    Att lyssna på mig t ex. – Man har haft bekymmer i decennier för marginaleffekter som sabbar incitamenten och mitt ”definitiva skattesystem” har inte det problemet utan det löntagaren får ut av en extra arbetsinsats, är detsamma som arbetsgivarens lönekostnad. https://www.alternativ.nu/index.php?topic=5417.0

    Liked by 1 person

  13. Hovs_klipphällar skriver:

    ”Ett starkt samhälle” — den slogan minns jag från min ungdoms dagar. Och i en tid när vi tack vare den tekniska utvecklingen fick det allt bättre rent materiellt, var det lätt gjort att låta sig övertygas om att vi skulle fortsätta så.

    Personligen upplevde jag hela tiden en stark skepsis mot sossarnas trosvissa deklarationer. Men väldigt många trodde på dem. Åtminstone tillräckligt för att lägga sin röst på (S).

    Ingen annan politisk rörelse förmådde hävda någon alternativ vision med samma förödande kraft.

    Det som har tillkommit efter Palmes linjetal 1969 är egentligen bara visionen om massinvandringen, intimt förknippad med dogmen om ”mångkulturen” från 1975.

    Den dogmen härrör från samma tankemönster, en naiv teknokratisk framtidsoptimism där alla människor förutsätts vara små svenskar innerst inne och kulturella skillnader bara är pittoreska små detaljer, ungefär som att man kan ha olika klädstilar eller gilla olika slags kryddor i maten.

    Däremot är självklart alla med på våra grundläggande värderingar, eftersom dessa värderingar ju egentligen är universella?!

    Det ligger en helt otrolig aningslös arrogans i detta. En arrogans sprungen ur kommunismen. På liknande sätt som islam vill reducera sina anhängare till lydiga små tjänare i ett världsomspännande nätverk, strävar kommunisterna efter att reducera människorna till tjänare under världskommunismen. Båda är de totalitära system där individen ses som ointressant.

    Sverige har blivit en arena för dessa båda onda ideologier, där de tillåts härja fritt med sina nedbrytande krafter medan makthavarna ser på.

    Liked by 2 people

    • Lars skriver:

      Håller nog med utom kring kommunismen, som man SAP bröt med 1917 och med Marx på 20-talet. Men det ligger något i detta med att se befolkningen som små lydiga pusselbitar, men jag gissar att traditionen där snarare härstammar från den svenska kulturen sprungen ur Luthers katekes och stormaktsväldet.

      Gilla

  14. Magnus Rosensparr skriver:

    Jämför schweizerfrancens växelkurs med svenska kronan år 1969 och år 2019. Hela sossekonceptet efter 1968 är ett falsarium och nationalekonomisk katastrof. Förfallet började så fort Tage Erlander hade lämnat Kanslihuset.

    Gilla

  15. karl oskar skriver:

    Ju flera ädla mål som deklareras desto större skäl dra öronen åt sig.
    Historien är full av outhärliga fasor mot bakgrund av strävan mot höga, ädla mål.

    Gilla

  16. Toi skriver:

    http://foliehatteniteckomatorp.blogspot.com/
    Varför ska svenskarna och andra européer förväntas vara toleranta mot och hjälpa invandrargrupper som så uppenbart föraktar det västerländska sättet att leva?
    Varför ska svenska kvinnor acceptera massinvandring från länder som Afghanistan, Somalia och Irak, där kvinnan ses som mannens egendom?

    Varför ska européerna acceptera att bli pådyvlade kollektiv skuld för slavhandel, korståg och diverse folkmord, när inga andra grupper ställs till svars för liknande illdåd?
    Varför ska svenskar förväntas bli upprörda av rasistdåd mot invandrare när media och politiker vägrar att tala om invandrares rasistiska våld mot svenskar? Tunnelbaneincidenten är ett mycket bra exempel, på hur media agerar och vinklar.

    Varför ska svenskarna acceptera en kostsam och samhällsnedbrytande asylinvandring samtidigt som stöddiga migranter, deklarerar att de minsann inte har något att vara tacksamma för?
    Varför ska svenskarna gå med på att ständigt få sin etnicitet ifrågasatt samtidigt som stora resurser läggs på bevarandet av invandrar- och minoritetskulturer?
    Varför ska invandrares identitetspolitik betraktas som antirasism, medan svenskars identitetspolitik ses som rasism?

    Exemplen kan mångfaldigas. Politiker och media har ingen som helst rätt att kräva att svenskarna ska engagera sig i antirasistiska frågor, eftersom det inte finns någon ömsesidighet här.

    Samhällskontraktet är brutet, och det sorgliga är, att det mycket hårt drabbar gamla och sjuka svenskar. Från socialnyliberalt håll, var det säkert detta som var planen.

    Liked by 4 people

  17. Cassandra skriver:

    Jag var under unga ar en beundrare av Palme, hans intellektuella brillians, hans talarkonst. Men historien har flera exempel pa ledare som kunde forfora inte bara enskilda individer utanfor aven ett helt folk med sin talarkonst.
    Med Palme borjade Sveriges forfall. Undergangen narmar sig I accelererande takt.

    Cassandra

    Liked by 3 people

    • Rolf H Carlsson skriver:

      Ledare skall utvärderas efter hur de sköter sitt primära uppdrag, exempelvis skall en statsminister utvärderas efter hur hela landet utvecklas, exempelvis BNP per capita och därmed välstånd för alla i dess mångfasetterade dimensioner. Palme misslyckades kapitalt, men över huvud har jag inte sett någon riktig statsman i Sverige sedan Gripenstedt på 1800-talet som frigjorde skapar- och entreprenörskrafterna vilket gav oss hundra år av oslagbar tillväxt tills Palmes destruktiva politik tog överhanden.
      Om vi ska hitta några statsmän sedan Gripenstedt får vi leta i näringslivet. Vad sägs om Häradshövdingen, Marcus Wallenberg Sr och Curt Nicolin? Det var den senare som satte stopp löntagaridiotin.

      Gilla

      • annagustin2@gmail.com skriver:

        Ja…tänk om de verkilgen VILLE släppa loss ”skapar- och entreprenörskrafterna”!

        Det skulle ju vara så enkelt också – bara ge oss en morot. En rejäl morot vore skattebefriad övertidsersättning…vilken rekordmotor det skulle sätta igång i hela landet.
        En dröm att stilla bedja om…..

        Gilla

  18. Robban skriver:

    Den nuvarande förda politiken fungerar!
    Socialdemokrati är inte min grej, men funkar hjälpligt!
    Problemet är när vår välfärd, även omfattar alla på jorden, som tar sig hit,
    Det är då det helt slutar att fungera och istället kommer leda till motsatsen till det som de påstår att sig arbeta för!
    Det kommer dessutom att bli värre, mycket värre!

    Gilla

  19. olle reimers skriver:

    När vi nu ser hur politiska ambitioner har ett inneboende frö av självdestruktion borde vi också hitta receptet för att avskaffa den i möjligaste mån.

    Palme utarbetade (underbart att Patrik dök ner i de gamla läggen!) formeln för det genompolitiserade samhället på ett sätt så att man skulle tro att Kamala Harris och Alexandria Octavio-Cortez har läst direkt från det.

    Nu är det vår uppgift att utarbeta formeln för det avpolitiserade samhället där politikens enda uppgift är att skydda nationens fysiska och legala gränser.

    I det arbetet bör man utgå från denna minimiversion och redan från starten sätta ett tak för det totala skatteuttaget på 10 eller 20 procent.

    Det avgörande är att tänka bort det offentliga ända till dess det inte finns någon annan möjlighet.

    Vem är villig att formulera det manifestet? Patrik Engellau?

    Liked by 1 person

    • annagustin2@gmail.com skriver:

      Helt rätt!
      Ett TAK för HUR mycket staten har rätt att beskatta lönarbetarna är ett absolut måste. VI måste få rätten att kunna arbeta ihop ett eget kapital åt oss själva, med vårt eget arbete. Att stjäla all tid ifrån oss så som gör idag är rent kriminellt – men människor funderar inte ens över det utan tar det för självklart. NÅgra få muttrar om att det inte är lönt att arbeta övertid då det också beskattas….andra går till och med i opposition när jag säger att vi måste kräva ett skatte-TAK, och försvarar beskattning av all arbetat tid.

      Om man gjorde som KAlle Gustafson skrivit (redan 1969) att man beskattar alla EXAKT RÄTTVIST i TID räknat – gånger vars och ens inkomst (räknat på timlön) så kommer det heller aldrig att saknas pengar till våra gemensamma utgifter eftersom vi delar rättvist på statens utgifter, oavsett belopp, (som självklart inte ska vara något annat än skola, vård, omsorg, infrastruktur och försvar).
      När ett nytt klokt skattesystem är på plats…då kan man börja lyfta frågan om VAD vi nog faktiskt INTE ska tvinga skattebetalarna att betala.

      Det är djupt tragiskt hur bestulna vi är idag.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.