Gästskribent Annika Nestius-Brown: Knivmorden ökar i London

2018 och 2019 har varit tragiska år i London, och inte enbart på grund av de politiska turerna runt Brexit. 135 mord registrerades under 2018, där de mest rapporterade ingick i den knivmordsepidemi som har fortsatt med över tjugo nya attacker under 2019, den senaste rapporterad den nionde april.

Nyligen uttalade sig den svenska kriminologen Jerzy Sarnecki om knivmorden i London, som Bitte Assarmo diskuterade här i DGS.  Sarneckis inlägg tycks gå ut på att våldet minskat rent allmänt i västvärlden och det bara är för att vi inte vana vid våld som vi reagerar starkt när vi hör om blodiga händelser.  

Jag håller med honom att jag inte behöver känna mig orolig, fast jag bor i centrala London och jag och min nära familj, däribland en 21-årig son, emellanåt rör oss runt i staden sent på natten.   Och när jag talar med vänner och grannar verkar de känna likadant, trots att en utav offren, 17-årige Ayub Hassan, blev mördad tio minuter från min dörr och mittemot min tunnelbanestation.

Men Sarnecki har helt fel om varför vi inte är oroliga, och misstar sig även om statistiken.  Den är helt tydlig. Knivmorden har ökat i London. Det rör sig verkligen om en epidemi, inte upplevt våld, och ett växande antal knivmördade är självklart något polis, politiker och journalister måste reagera på, och en sorglig trend folk i allmänhet kan finna anledning att bekymra sig över.

Så hur kommer det då sig att jag och mina grannar och kollegor som bor och arbetar i centrala London inte känner någon större oro över en mordepidemi i vår mitt?

Svaret är att jag känner till detaljerna kring vartenda mord. Brittiska media delger allmänheten ganska omfattande information när de rapporterar om brott, inte bara namn och ålder på offren, utan många personliga detaljer.  Det gör att jag kan se det större sammanhanget och förstå om det handlar om ett sorgligt familjedrama, ett fyllebråk mellan två uteliggare, eller, den övervägande vanligaste typen av knivmord i den nya trenden, en uppgörelse bland person som har anknytning till vad som kallas ”drill”.

Det sista alternativet är det vanligaste. De flesta offren har varit unga män, ibland bara 14 år, vars föräldrar ofta har anlänt tämligen nyligen i Storbritannien från tredje världen och som i London tagit plats i kriminella gäng.  ”Drill” är ett slangord som ursprungligen kommer från 1920-talets Chicago. Idag används ordet mest i sammanhang som handlar om att strida mot någon eller hämnas för något. Företeelsen är vedertagen bland en viss typ av kriminella gäng.  Med andra ord handlar de flesta knivmord om interna och externa uppgörelser mellan individer som delar för mig främmande normer och bruk.

Tack vare brittiska medier slipper jag alltså den onödiga oron som kan utvecklas om man inte får tillgång till fullständig information.  Jag vet varför ett mord begåtts, vilka de inblandade är, vad deras motiv varit och att de flesta mördarna, ens om de smög runt i mina kvarter, inte är ett dugg intresserade att hugga ihjäl mig eller mina närmaste. Det skulle helt enkelt inte sända varningen eller ge dem prestigen eller hämnden de är ute efter.

Jag vet också att trots att just denna typ av attacker drivit upp statistiken i allmänhet så har antalet slumpmässiga knivmord inte stigit.  Jag kan avgöra chanserna att jag eller mina närstående ska bli utsatta har förblivit oförändrad, och är tämligen låg.

Så om Jerzy Sarnecki och hans likar verkligen vill att folk ska känna mindre oro för våldsbrott i sin omgivning bör han först och främst förespråka större öppenhet.  Öppenhet i massmedia om bakgrunden och detaljerna kring våld och brott i vår närhet, samt en tydlig redovisning från polis och myndigheter om omständigheterna som underbygger statistiken, i vilken riktning den än går.

Annika Nestius-Brown är född och uppvuxen i Stockholm och flyttade till Storbritannien efter studier i USA. Hon bor i London och jobbar för Department for Exiting the EU. 

11 reaktioner på ”Gästskribent Annika Nestius-Brown: Knivmorden ökar i London

  1. Steven Jörsäter skriver:

    Gärningmän, gärningsmän och åter gärningsmän. Med namn och bild! Och efterlysningar, förstås.På polisens web!

    Vad är det för galet land vi lever i när polisen sänder efterlysningar till Interpol men inte berättar för allmänheten vem de söker? Varför ska vi acceptera denna gränslösa ineffektivitet och likgiltighet?

    Gillad av 7 personer

  2. M skriver:

    Genuint bra artikel. Öppenhet krävs för mer än kriminaliteten. Behövs i frågor som invandring och dess kostnader och konsekvenser, ekonomi, fattigdom, arbetslöshet, partiernas inre liv, makteliterna, EU, de reala beslutsunderlagen, vänskapskorruption och ekonomiska incitament mm.

    Gillad av 4 personer

  3. Om bara Stalin visste! skriver:

    ”Så om Jerzy Sarnecki och hans likar verkligen vill att folk ska känna mindre oro för våldsbrott i sin omgivning”

    Mem VAD är det som får dig att tro att Sarnecki skulle ha minsta intresse för folks oro?

    Gillad av 7 personer

  4. Dnam eksand skriver:

    Jaha du, tror du på det själv? Engelsk media har under flera årtionden medverkat till att dölja de systematiska och utbredda gängvåldtäkterna på engelska flickor av gäng som bestod nästan uteslutande av muslimer. Engelsk media är extremt vänstervriden precis som i Sverige, även om det finns undantag. Jag bodde i många år i London och läste de stora tidningarna, chocken kom när man läste lokalbladet som bara det innehåll mer våld och mord än de andra lagt samman.

    Den stora rädslan i det engelska etablissemanget är att engelsmännen till slut får nog av muslimerna och det blir öppna upplopp och gatustrider, därför är det rimligt att anta, givet den avslöjade massiva skandalen med groominggängen, att media vinklar och döljer sådant som har med muslimer och möjliga rasmotsättningarna att göra, om det kommer från ”fel” håll, dvs inte från etniska engelsmän. Så att beskrivningarna är bättre än i Sverige det är sant, men det betyder ju inte att du får denna sanna bilden. Du börjar med att nämna ett arabiskt namn, jag läste en artikel i The Sun som listade 139 knivmord tror jag det var, kanske 3-4 av de drabbade hade arabiska namn, så du verkar ha en agenda också med ditt urval?

    Med det sagt så håller jag med om öppenhet. Veckan efter vi lämnade London så mördades vår nästgranne, ett gammalt original som bodde ensam i ett gammalt jättehus så lås om dig.

    Gillad av 3 personer

    • annikanestius skriver:

      Visst är mycket brittisk media också vänstervriden, men inte all. Det finns helt enkelt en större bredd av åsikter bland etablissemanget och även journalistkåren, men förmodligen inte lika stor som bland ”gemene man.” Det var polis och socialkontor som mörklade de numer välkända våldtäckterna på utsatta unga engelska flickor av män som till större delen var av pakistansk bakgrund, och en tidning, The Times, som efter flera års kostsamma undersökningar kunde bryta nyheten till en förfasad läsekrets. Och som tvingade polis, socialen och politiker till handling. Angående namn – jag har sett samma artikel och känner till namnen och etnisk och kulturell bakgrund på samtliga – det här offret nämdes därför han dog i mina kvarter.

      Gilla

      • Dnam skriver:

        Jo just det The Times, Telegraph var bra på min tid.., upptäckte Dalrymple där. Jo, jag såg att exemplet väl var lokalt, det gäller bara att vara vaksam på taktiken, den används ju i svensk media ständigt.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.