PATRIK ENGELLAU: Regeringsbildning

Välkommen Elisabeth, lägg dig på soffan här. Jag sätter mig i gungstolen bakom dig och lyssnar. Berätta nu.

Allt är så orättvist mot mig. Jag har inte gjort något fel, tvärtom har jag försökt reda ut allt krångel som människorna i de andra partierna skapat för mig eftersom de är avundsjuka… Andersson och Kristersson har båda misslyckats med att bilda en regering, jag kom ändå med ett genomtänkt förslag…huhuhu

Seså, Elisabeth, här är en näsduk. Fortsätt nu.

Jag hade ändå kompromissat och målat röda linjer åt båda hållen. Det var rättvist. Jag sa nej till både kommunisterna och fascisterna. Det behövdes bara att socialisterna och högern också visade samma kompromissvilja så hade det gått vägen. Hade det behövts så hade jag tagit på mig tagelskjortan, jag menar blivit statsminister bara för att visa offervilja för Sverige.

Ursäkta om jag avbryter dig. Men vad var det du erbjöd? Socialisterna, som måsta vara med i din kompromiss, har ju tvärnobbat kommunisterna som insisterar på ministerposter. Och fascisterna har du ju själv sagt nej till. Så vad hade du att bidra med? Det vore väl bara om du sagt ja till fascisterna som du kunnat hjälpa Kristersson att bilda en minoritetsregering?

Men det hade inte gått! Då hade jag blivit sliten i stycken av fascisthatarna i mitt eget parti. Förresten är fascisterna ju fascister!

Jag förstår, det var därför du höjde din position från att vara en av spelarna till att bli domare. Du begärde helt enkelt in offerter från socialisterna och högern. Det verkar listigt, men var det möjligt med tanke på kommunisternas taburettkrav och socialisternas tvärnej mot kommunisternas krav? Och mot ditt eget tvärnej mot fascisterna? Utan dem kunde ju högerprojektet inte fungera? Hur tänkte du där?

Man måste tänka stort när historia ska skapas. Jag föregick med gott exempel genom att lyfta spelet. Det var statsmannalikt av mig. Om de andra partierna värnat lika mycket som jag om Sveriges väl så skulle vi för länge sedan haft en handlingskraftig regering under mitt ledarskap. Om socialisterna och högern ser mig som en förebild så kan det fortfarande fungera.

Men det verkar inte som om de övriga partierna ser dig som en förebild.

Det är ju det jag säger! De sätter stopp för Sveriges utveckling för att de är avundsjuka. Det kokar i mig. De är ansvarslösa. Hur länge ska vi hunsas av manlig härskarteknik?

Hur kan det vara manlig härskarteknik när regeringsbildningen har urartat till en vanlig småflicksstrid om vem som får leka med vem? De två inblandade männen har ju dragit sig tillbaka och håller tyst.

Det är därför jag har lyft upp hela frågan till en högre nivå genom att utöva kvinnligt ledarskap och visa hela det svenska folket hur ett föredöme ser ut. För övrigt har jag ett bättre CV än andra. Jag har blivit chef för nästan allt som en flicka kan bli chef för. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Elisabeth_Thand_Ringqvist)

Patrik Engellau